9789127822740

på bästa sätt stödja förskolebarns

andraspråkslärande och flerspråkiga utveckling, så att de får likvärdiga möjligheter att klara av

skolan? Hur planerar och bedriver vi en väl fungerande språkundervisning i svenska som andraspråk?

I den här teoretiska grundboken tar författarna upp centrala aspekter av förskolebarns två- och flerspråkiga

Fotograf: Olle Willén

Syftet med antologin är att ge en forskningsbaserad kunskapsgrund att planera sin språkliga verksamhet utifrån, i enlighet med läroplanen.

Boken vänder sig till alla blivande och verksamma förskol­lärare, förskolechefer och skolpolitiker, som vill utveckla det språkliga samspelet i förskolevardagens skiftande sammanhang.

SVENSKA SOM

andraspråk

Andra böcker i vår förskoleutgivning:

I FÖRSKOLAN

andraspråk

Polly Björk-Willén (red.) är docent i pedagogiskt arbete och biträdande professor vid Linköpings universitet.

Hennes främsta forskningsintresse är barns språkanvändning och sociala samspel i förskolemiljö.

didaktiska, sociala, familjeorienterade och samhälleliga.

SVENSKA SOM

utveckling och lärande ur olika perspektiv: språkliga,

POLLY BJÖRK-WILLÉN (RED.)

H

UR KAN VI

POLLY BJÖRK-WILLÉN (RED.)

I FÖRSKOLAN

ISBN 978-91-27-82274-0

9 789127 822740

svenska som andra språk i förskolan ny 4.indd 4-5

2018-06-13 12:44

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 2

2018-06-20 12:21

innehåll Inledning s. 7 Polly Björk-Willén

1. Barns flerspråkiga utveckling s. 19 Gisela Håkansson

2. Språkstörning hos flerspråkiga barn s. 36 Eva-Kristina Salameh

3. Sociala aktiviteter som öppningar mot språket s. 56 Asta Cekaite

4. Lek, samspel och flerspråkande s. 72 Polly Björk-Willén

5. Svenska som andraspråk – språkbad i Finland s. 90 Karita Mård-Miettinen, Mari Bergroth, Marjo Savijärvi och Siv Björklund

6. De värdefulla tambursamtalen med nyanlända föräldrar s. 107 Åsa Wedin och Jennie Warström

7. Andraspråk och andra språk i familjer s. 123 Anna Martín-Bylund

9. Språkpolicy på samhällsnivå och i praktiken s. 142 Tünde Puskás

Register s. 156

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 5

2018-06-20 12:21

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 6

2018-06-20 12:21

Inledning Polly Björk-Willén

Det centrala i ett litet barns språkutveckling är att förstå och att göra sig förstådd. Att lära sig språk, ett eller flera, kräver hårt arbete, och ett barns språkutveckling är beroende av att de vuxna i barnets omgivning ger det möjlighet att höra och praktisera alla barnets språk med olika samtalare i skilda kontexter. Den här antologin handlar just om språkligt samspel i olika sammanhang, men också om barns flerspråkiga utveckling, lek och språkliga socialisering. Den handlar också om föräldrasamverkan, transnationella familjer och språkpolicy. Syftet med boken är att ge en välgrundad kunskap utifrån vilken de som arbetar i förskolan kan planera sin språkliga verksamhet. Boken vänder sig framför allt till förskolepersonal, förskolechefer och förskollärarstudenter, men även till föräldrar och andra som har intresse och behov av att fördjupa sina kunskaper om förskolebarns flerspråkiga utveckling och språkanvändning. Ett särskilt fokus läggs på barns tillägnande av svenska som andraspråk.

Varför svenska som andraspråk?

Det finns flera skäl till varför det behövs en lärobok om svenska som andraspråk i förskolan. Ett huvudskäl är att av de barn som i dag vistas i förskolan har nästan en fjärdedel utländsk bakgrund (Skolverket, 2017). Med utländsk bakgrund avses i formell mening att barnet själv eller båda vårdnadshavarna är födda utom Sverige, och det innebär i praktiken att man i familjen talar ett annat modersmål än svenska. Detta betyder att många barn i Sverige växer upp med två eller flera språk, och inte sällan möter de på allvar det svenska språket för första gången i förskolan. Att ge dessa barn en god språklig start i det svenska språket är av stor vikt, och flera studier visar att förskoleåren har en särskild betydelse för barns språkutveckling (se exempelvis Rydland m.fl., 2014). Som inledningsvis nämnts sker lärande av språk inte utan möda, oavsett ett eller flera, och ett barns språkutveckling är beroende av att de vuxna i barnets omgivning ger det möjlighet att höra och praktisera alla barnets språk i olika sammanhang och med både vuxna och andra barn. Huvudsyftet med

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 7

2018-06-20 12:21

8 | svenska som andraspråk

denna bok är därför att ge förskollärare och övrig personal i förskolan en teoretiskt välgrundad kunskap att planera sin språkliga verksamhet utifrån.

Ett annat skäl till att denna bok kommit till är den praktiska verkligheten i de förskolor som hyser barn som talar många olika språk. I Sverige finns det nämligen en språkpolicy som förordar barns rätt till flerspråkig utveckling. I Skollagen står det under kapitlet om förskolan att: ”Förskolan ska medverka till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål” (SFS 2010:800, s. 31). Denna skrivning finns också i förskolans läroplan. Att uppfylla den här målsättningen är ingen lätt uppgift. Det vore naturligtvis optimalt om barn kunde ges möjlighet att utveckla både sitt modersmål och svenska parallellt under sin tid i förskolan, och i de bästa av världar finns det förskolepersonal som talar både barnens modersmål och en väl fungerande svenska. En sådan förutsättning skulle ge möjlighet att stödja barns andraspråkslärande genom att både barnen och förskolepersonalen kan växla mellan språken (Kultti, 2014). För de flesta barn och vuxna i förskolan råder dock en annan verklighet. Majoriteten av förskolepersonal i Sverige talar enbart svenska, och även i de fall personalen är flerspråkig är det inte säkert att deras språk stämmer med de språk/modersmål som barnen talar. Förskolechefers strävan att matcha förskolepersonalens språk med barnens ger ofta upphov till kortsiktiga lösningar eftersom barngruppens språktillhörighet fluktuerar med tiden (Gruber, 2013). Det finns också exempel på förskolor som har svårt att rekrytera svensktalande personal.

Som en av författarna till Skolverkets stödmaterial Flera språk i förskolan – teori och praktik (Skolverket, 2013) har jag föreläst för förskolepersonal och chefer runt om i landet och träffat personal som är yrkesaktiva på olika förskolor i Sverige. Mången personal som jag har mött vittnar om hur svårt det är att medverka till att uppfylla läroplanens mål, vilket innebär att stödja barns flerspråkiga utveckling. De berättar om svårigheten att stödja barns icke-svenska modersmålsutveckling när de inte själva talar barnens språk, men också om problem med att stödja flerspråkiga barns svenskautveckling på ett tillfredsställande sätt. Det finns barn, menar de, som lämnar förskolan för att börja i förskoleklass med alltför bristfälliga kunskaper i svenska. Dessa barn har helt enkelt inte tillägnat sig en svenska som har det språkliga djup som krävs för att lära sig läsa och skriva.

Ett ytterligare skäl till att denna antologi sammanställts är forskningsresultaten från ett projekt om språkpolicy i förskola och hem (Björk-Willén, 2016).

Resultaten från detta projekt visar att trots att majoritetsspråket svenska har stor genomslagskraft i förskolans praktik, orsakar bristande språkundervisning och vistelsetid att många förskolebarn ”hamnar mellan stolarna” och inte

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 8

2018-06-20 12:21

Inledning | 9

ges möjlighet att praktisera svenska på den nivå som krävs för att klara skolundervisningen (Cekaite & Evaldsson, 2017; Puskás & Björk-Willén, 2017).

Bristande språkundervisning i detta sammanhang innebär att det saknas en uttalad plan för hur man på bästa sätt ska stödja barns andraspråkslärande.

Inte sällan läggs fokus på att uppmuntra barns icke-svenska modersmålsanvändning, så att svenskan får en underordnad roll, eller tas för given.

Som jag nämnde inledningsvis är förskolan för en hel del barn med ett annat modersmål än svenska kanske den enda plats där de har möjlighet att lära sig majoritetsspråket svenska. Detta ger förskolans personal ett stort ansvar och kräver särskild planering. Den språkliga situationen skiljer sig dock åt mellan olika förskolor, vilket till viss del har att göra med den bostadssegregation som råder, framför allt i storstadsområdena. I vissa förskolor hittar man inga barn alls som har svenska som sitt förstaspråk, medan andra förskolor endast har barn med svenska som modersmål, och detta ställer i sin tur olika krav på förskolans språkundervisning. Det är här som längden på vistelsetiden spelar roll.

Många barn till föräldrar som är föräldralediga eller arbetssökande tillbringar ofta kortare dagar i förskolan. Inte sällan berör detta barn som har ett annat modersmål än svenska. Därför är det extra viktigt att den tid barnet vistas i förskolan är väl planerad utifrån ett språkfrämjande perspektiv. Det finns alltså ett behov både inom förskolans praktik och på förskollärarlärarutbildningen, att öka kunskapen om hur man på bästa sätt kan genomföra och planera sin undervisning av svenska som andraspråk, samtidigt som man uppmuntrar och stödjer barns utveckling av deras övriga språk.

Bokens författare Mari Bergroth är filosofie doktor i svenska och är numera forskningsledare inom pedagogik, lärarinriktning vid Åbo Akademi i Vasa, Finland. Hennes huvud­sakliga intresse inom forskning är flerspråkighet, svenskt språkbad och annan tvåspråkig undervisning, läroplansarbete och språksensitiv undervisning.

Siv Björklund är professor i språkbad vid Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier vid Åbo Akademi i Finland. Hon har sedan 1980-talet varit aktiv inom såväl språkbadsforskning som språkbadsutbildning nationellt och internationellt. Hennes forskning innefattar svenska som andraspråk, två- och flerspråkighet, skrivande i skolan samt integrering av språk och ämne.

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 9

2018-06-20 12:21

10 | svenska som andraspråk

Asta Cekaite är professor vid Tema Barn, Linköpings universitet. Hennes forskning omfattar barns tvåspråkighet, svenska som andra språk och kamratgruppens samspel och lärande i förskola och i skola. Cekaite är medredaktör till boken Children’s peer talk: Learning from each other, utgiven av Cambridge University Press.

Gisela Håkansson är professor emerita vid Lunds universitet och tjänstgör nu som professor vid Høyskolen i Østfold samt vid Linnéuniversitetet i Växjö.

Hennes forskning rör språkinlärning under olika betingelser; förstaspråksinlärning och andraspråksinlärning, barn och vuxna, i klassrum och utanför klassrum.

Anna Martín-Bylund är doktor i pedagogiskt arbete och arbetar vid Linköpings universitet där hon bland annat undervisar om språk på förskollärarpro­ grammet. Hennes forskning handlar i huvudsak om språk och litteracitet bland barn i flerspråkiga utbildningssammanhang. Hon har en bakgrund som lärare i spanska, tyska och svenska som andraspråk.

Karita Mård-Miettinen är docent i tidig språkutbildning och universitetslektor i tillämpad språkvetenskap vid Jyväskylä universitet i Finland. Hennes forsknings­intressen är tvåspråkig undervisning och språkutbildning med betoning på språkbad och tvåspråkig pedagogik. Hon har forskat i olika aspekter av inte­grering av språk och ämne, barns andraspråkskommunikation, pedagogernas språkliga strategier, flerspråkighet och språkpolicy.

Tünde Puskás är doktor i etnicitet och universitetslektor i pedagogiskt arbete vid Linköpings universitet. Hon är samhällsvetare med forskningsfokus på etnisk, kulturell och språklig mångfald. Utöver dessa ämnen undervisar hon även i barns språkliga utveckling samt teori, metod och vetenskapligt skrivande.

Eva-Kristina Salameh är medicine doktor och legitimerad logoped. Hon har i många år varit kliniskt verksam vid logopedmottagningen på Skånes universitets­sjukhus. Hennes forskning rör främst språkstörning hos flerspråkiga barn, framför allt bedömning och intervention. Hon har också bedrivit forskning kring flerspråkiga skolbarn i samarbete med Malmö universitet.

Marjo Savijärvi är universitetslektor i finskans didaktik vid Helsingfors universitet. Till hennes forskningsintressen hör framför allt samtalsforskning

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 10

2018-06-20 12:21

Inledning | 11

med betoning på lärande i interaktion, barns språkutveckling, flerspråkighet och intersubjektivitet i interaktion.

Jennie Warström var tidigare förskollärare och är numera adjunkt i svenska som andraspråk vid Högskolan Dalarna och har magisterexamen i ämnet. Hon undervisar i svenska som andraspråk inom olika kurser, bland annat i förskollärarprogrammet men även med uppdragsutbildning. Åsa Wedin är professor i pedagogiskt arbete och lektor i svenska som andraspråk. Hennes huvudsakliga forskningsintresse är flerspråkighet och littera­ citet och hon har publicerat sig såväl forskningsmässigt som populärvetenskapligt inom kunskapsområdet.

Några centrala begrepp Svenska som andraspråk

Jag har valt att ge boken titeln ”Svenska som andraspråk i förskolan”, dels eftersom svenska som andraspråk är ett etablerat begrepp inom flerspråkighetsforskningen, dels för att det sätter särskilt fokus på barns lärande av det svenska språket, vilket ju är bokens syfte. Formuleringen ska inte förväxlas med skolämnet svenska som andraspråk som inrättades 1995. I denna antologi syftar svenska som andraspråk på att ett barn med annat modersmål än svenska lär sig det svenska språket i förskolan. Detta kan ske antingen successivt, efter att barnet först har utvecklat ett eller flera andra språk, eller parallellt med sitt eller sina andra modersmål. Andraspråk betyder alltså inte per automatik att svenska är barnets i ordningsföljd andra språk. Det kan lika gärna innebära det tredje språket, men avser ett språk som barnet vanligtvis inte talar i hemmiljön. På sikt kan andraspråket också transformeras till att bli ett av barnets modersmål.

Modersmål

Begreppet modersmål används i officiella styrdokument och avser där det språk som ett barn först lär sig att kommunicera på . Inte sällan kontrasteras moders­mål mot svenska och får då beteckna ett icke-svenskt språk. Modersmål är ett problematiskt begrepp, eftersom det också ger en antydan om att det bara skulle finnas ett modersmål. Reglementet för tillgång till modersmålsstöd i förskola och skola bygger exempelvis på att ett barn har ett enda

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 11

2018-06-20 12:21

12 | svenska som andraspråk

modersmål. I många familjer kan det dock talas flera språk. Det innebär alltså att ett barn kan ha flera modersmål beroende på föräldrarnas språkliga bakgrund och preferenser. Vad en individ själv betecknar och upplever som sitt eller sina modersmål kan dessutom förändras över tid och kan ha att göra med förändrade livsomständigheter och hur mycket man exponeras för och använder sitt eller sina språk. På individnivå kan exempelvis ett andraspråk med tiden bli starkare än modersmålet och få samma status som modersmålet. Det innebär också att medlemmar inom samma familj kan identifiera sig med olika modersmål.

Två- eller flerspråkighet

I boken används begreppet tvåspråkig såväl som flerspråkig. Tvåspråkighet och flerspråkighet beskriver i princip samma fenomen, det vill säga att en individ använder och, till olika grad, behärskar flera språk. Flerspråkighet kan gälla både individ och samhälle. Ett land kan exempelvis ha en officiell tvåspråkig policy, som exempelvis Finland eller Kanada. Man kan definiera flerspråkighet på flera olika sätt beroende på om man syftar på ursprung, kompetens, funktion eller attityder (Skutnabb-Kangas, 1981). Ursprung handlar om vilket eller vilka språk man först lärt sig tala och kompetens hur väl man behärskar sina språk, medan funktion betecknar den faktiska användningen av språken till vardags. Attityder handlar om huruvida individen själv identifierar sig som flerspråkig, men också om hur andra identifierar någon som flerspråkig. Flerspråkighet kan sägas vara ett generösare begrepp än tvåspråkighet eftersom det inbegriper både två- och flerspråkiga talare. I boken används växelvis båda begreppen beroende på sammanhanget.

Språkande

Begreppet språkande syftar till språk i bruk, det vill säga när individer i samspel skapar mening och formar kunskap och erfarenhet genom att använda ett eller flera språk. Språkande är helt enkelt språkliga handlingar – ett språkligt görande (Swain, 2006; Linell, 2011). Ordformen språkande indikerar precis som lärande ett processuellt synsätt på barns vardagliga handlingar, och en förutsättning för att gynna ett språklärande i förskolan är att barn ges rika och återkommande möjligheter till språkande i olika samspelskontexter.

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 12

2018-06-20 12:21

Inledning | 13

Kodväxling Kodväxling är ett språkligt fenomen och innebär att individer under samtal väx-

lar mellan olika språk som de har tillgång till. En föreställning har varit att kodväxling är tecken på ofullständig behärskning av språken, men det finns dock ingen forskning som stödjer denna föreställning. Tvärtom är det vanligare att personer som har en god språkbehärskning kodväxlar. Flerspråkiga barn kan använda kodväxling som ett praktiskt språkredskap, en språklig markör, som skapar kontraster i socialt samspel och lyfter fram sociala budskap (Cromdal, 2002). Kodväxling kan också utnyttjas i lek som en extra kommunikativ resurs för att skapa olika verklighetsnivåer som ”på riktigt” eller ”på låtsas”, genom att exempelvis animera dockors röst med ett språk och berätta händelsen med ett annat (Guldal, 1997).

Translanguaging Translanguaging är ett begrepp som förekommer i några av kapitlen. Translanguaging kan översättas med korsspråkande eller transspråkande och innebär i

korthet att flerspråkighet ses som norm, där barnets olika språk får komma till uttryck i kombination med andra icke-verbala sätt att kommunicera (Garcia & Li Wei, 2018). Translanguaging är ett holistiskt synsätt på språk och sägs gynna flerspråkiga barns språkande och kommunikation i en pedagogisk praktik (Cummins, 2007). Det finns emellertid få empiriska studier som i förskolesammanhang undersökt huruvida korsspråkande gynnar barns flerspråkiga utveckling. Kultti och Pramling (2017) framhåller dock att korsspråkande kan underlätta andraspråkslärande barns översättningar och tolkningar av det nya språket i samtal med andra och att de lättare förstår nya begrepp genom att de får använda alla sina språk. Man kan likväl anta att för att korsspråkande på sikt ska ha en språkutvecklande potential i förskolan, bygger det på att samtalspartnern behärskar de språk som barnet talar.

Undervisning

Enligt skollagen definieras undervisning som ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande av kunskaper och värden” (SFS 2010:800, Kap 1, 3§). Språkundervisning i förskolan handlar om att vägleda och stötta barns deltagande och språkande i olika aktiviteter (Kultti, 2014). Att undervisa innebär mer precist att förskolepersonal aktivt introducerar barn för olika målområden och lärandeobjekt, mot vilka man riktar barns medvetenhet (Pramling Samuelsson,

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 13

2018-06-20 12:21

14 | svenska som andraspråk

2017). En undervisande språkpraktik innebär alltså att man i förskolan har satt upp tydliga mål för vad man vill att barnen ska lära. Det kan handla om allt från att benämna grönsaker till att förstå och tillägna sig matematiska begrepp. Det vill säga, undervisning handlar om att pedagogen i aktivt samspel, oftast via språket, gör barnet uppmärksamt på något som det tidigare inte haft kunskap om (Doveborg, Pramling & Pramling Samuelsson, 2013).

Presentation av antologins kapitel Antologins kapitel problematiserar och belyser barns flerspråkiga utveckling och språkanvändning ur flera synvinklar. De visar att det finns många olika aspekter av barns språkutveckling att ta hänsyn till och diskutera, och att språkutveckling och språkande med flera språk är ett mångfacetterat område.

Syftet med bokens alla kapitel är att ge underlag för att kunna planera en sådan språkfrämjande verksamhet i förskolan som uppmuntrar och utgår från barns alla språkkunskaper och som tar ett särskilt ansvar för att lära barn det svenska språket. Det är viktigt att understryka att boken inte avser att främja en enspråkig norm där all kommunikation ska ske på svenska. Det är inte heller antologins syfte att erbjuda färdiga lösningar, utan snarare att tillhandahålla väl förankrad kunskap att diskutera och utgå från i förskolans verksamhet, för att så långt som möjligt ge barn en likvärdig språklig start. Samtliga kapitel bygger på aktuell, nationell såväl som internationell forskning som illustreras med empiriska exempel.

Det första kapitlet handlar om hur det går till när barn lär sig flera språk.

Gisela Håkansson tar oss med från barnets första ljudande till hur ordförrådet, grammatiken och den språkliga förståelsen växer fram. Håkansson tar avstamp i såväl internationell som egen forskning om barns flerspråkiga utveckling. Hon framhåller att i ju högre grad ett barn får möjligheter att samtala på alla sina språk med olika vuxna och andra barn, desto bättre blir barnets språkutveckling. Samtidigt påpekar Håkansson att det handlar inte bara om mängden ord utan i synnerhet samtalets kvalitet, och ett givande samtal blir till när den vuxne i samspel lyssnar och följer upp vad barnet säger.

Det andra kapitlet handlar om barns språksocialisation och flerspråkiga utveckling, med ett särskilt fokus på språkstörning. Om ett flerspråkigt barn uppvisar en sen språklig utveckling kan det vara svårt att förstå om detta främst beror på en språkstörning eller på bristande språklig stimulans. EvaKristina Salameh visar hur ett barns utveckling av uttal, ordförråd, grammatik och sociala användning av språket påverkas av en språkstörning. Att föräldrar och barn inskränker sig till att använda bara ett språk när ett flerspråkigt

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 14

2018-06-20 12:21

Inledning | 15

barn diagnostiserats med språkstörning botar inte språkstörningen, menar Salameh, och påpekar att en språkstörning alltid sker på barnets samtliga språk. Hon understryker att det därför är viktigt att stödja barnets alla språk, inte minst av sociala skäl och på grund av en utökad möjlighet till språklig stimulans.

I det tredje kapitlet framhåller Asta Cekaite, med utgångspunkt i ett språksocialisationsperspektiv, det sociala samspelets betydelse för barns andraspråksutveckling, och understryker att vuxna såväl som barn ger den språkliga novisen olika möjligheter och tillfällen till andraspråkslärande. I kapitlet läggs särskilt fokus på barns kommunikativa förmågor, olika vägar in i andraspråket och hur andraspråket utvecklas över tid. Medelst en longitudinell studie får vi följa två flickors väg in i det svenska språket. Studien visar att pedagogernas språkliga samspel med flickorna är särskilt betydelsefullt för deras språktillägnande, men också hur flickornas olika samspels- och språkliga kompetenser bidrar till hur pedagogerna på olika sätt värderade deras språkliga framsteg.

I det fjärde kapitlet, som har fokus på lekens potential för barns flerspråkiga utveckling, utgår jag främst från min egen forskning om flerspråkiga barns sociala samspel och lek i förskolan. Syftet med kapitlet är att belysa hur barn använder interaktionella resurser för att nå samförstånd i lek, särskilt när barn inte talar samma modersmål utan svenskan fungerar som lingua franca, det gemensamma språket. Vidare tar kapitlet upp hur den pedagogiska praktiken sipprar in i barns lek, och vilken betydelse den har för att ge näring åt barns språkande och andraspråkslärande. Den fria lekens möjligheter och begränsningar är också föremål för en kritisk diskussion.

I det femte kapitlet redogör Karita Mård-Miettinen, Mari Bergroth, Marjo Savijärvi och Siv Björklund för arbetsmetoder inom svenskt språkbad i Finland och forskningsresultat relaterade till arbetssättet. Språkbad är ett särskilt undervisningsprogram för barns andraspråkslärande som används för svenskundervisning i Finland. Metoden kommer från Kanada som liksom Finland är ett officiellt tvåspråkigt land. I språkbadsförskolor är undervisningsspråket uteslutande svenska, men förskolepersonalen behärskar både finska och svenska och kan därför svara – på svenska – även när barnen talar finska. Trots att metoden bygger på en tvåspråkig miljö, är mycket av språkbadets metodik överförbar till en svensk förskolepraktik. Det kan till exempel gälla arbete med välplanerade tematiska helheter som hjälper förskolepersonalen att upptäcka alla de olika situationer i förskolan som utgör potentiella språkinlärningssituationer och som kan ge barn rikligt med möjligheter att öva upp temarelaterade ordförråd på sitt andraspråk.

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 15

2018-06-20 12:21

16 | svenska som andraspråk

I det sjätte kapitlet ger Åsa Wedin och Jennie Warström en fördjupning i hur förskolepersonal kan samverka med nyanlända föräldrar. Bakom varje barn finns en familj eller vårdnadshavare och alla som arbetar i förskolan vet hur viktig en väl fungerande föräldrasamverkan är, eftersom den spiller över på barnets välmående och möjlighet till språklig utveckling. Författarna bygger sitt kapitel på en fallstudie där ”tamburkontakten” mellan personal och föräldrar studerats, och de visar att det finns en risk att föräldrarnas initiala språkproblem gör att förskolepersonalen intar ett bristperspektiv som innebär lågt ställda förväntningar på föräldrarnas förmåga att samverka. Wedin och Warström framhåller vikten av att förskolepersonal i stället riktar blicken mot den egna verksamheten och att man utarbetar en gemensam arbetsplan för hur man ska ta emot nyanlända barn och föräldrar.

Kapitel sju tar steget ut ur förskolan för att diskutera den transnationella familjen, vilket är beteckningen på en flerspråkig familj vars språkliga band spänner över och bortom nationsgränser. Anna Martín-Bylund bygger sitt kapitel på intervjuer med familjer som bor och verkar i olika länder, och där man inom familjen talar flera olika språk. Med utgångspunkt i sina intervjuer diskuterar hon språkliga och andra relationer till platser, personer och förskolans verksamhet. I stället för att förorda ett språkligt bevarande och standardiserade versioner av språk vill hon verka för en språklig hållbarhet. Detta innebär att man betraktar språk som något som ständigt utvecklas i samspel och i relationer.

I kapitel åtta, som är det avslutande, placerar Tünde Puskás barns flerspråkiga utveckling i både en samhälls- och en förskolekontext. Hon utgår från vad språkpolicy på en övergripande ideologisk nivå innebär, hur den skrivs fram i språk- och skollagen och får genklang i förskolans läroplan. Med utgångspunkt i ett intervjumaterial från en förskola där både personal och barn talar flera språk, diskuterar och problematiserar Puskás vidare hur personalen uppfattar och omsätter läroplanens språkpolicy i praktiken. Hon visar bland annat att personalen har skapat en outtalad policy där vardaglig kommunikation på svenska och barnens modersmål är en självklarhet, men där barnen ändå inte får möjlighet att praktisera det svenska språket tillräckligt.

Referenser Björk-Willén, P. (2016). Förskolan långt från flerspråkighet. Språkpolicy i flerspråkiga förskolor och familjer: institutionella och vardagliga praktiker. I D. Kättström (Red.), Resultatdialog 2016 (s. 109–113). Stockholm: Vetenskapsrådet.

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 16

2018-06-20 12:21

Inledning | 17

Björk-Willén, P., Puskás, T., & Bylund, A. (2013). Flera språk i förskolan – teori och praktik. Stockholm: Fritzes.

Cekaite, A., & Evaldsson, A.-C. (2017). Language policies in play: Language learning ecologies in children’s peer and teacher interactions in preschool.

Multilingua, 36, 451–475.

Cromdal, J. (2002). Tvåspråkigt samspel. Språkvård, 1, 4–9.

Garcia, O., & Li Wei (2018). Translanguaging. Flerspråkighet som resurs i lärandet. Stockholm: Natur & Kultur.

Cummins, J. (2007). Rethinking Monolingual Instructional Strategies in Multilingual Classrooms. Canadian Journal of Applied Linguistics, 10(2), 221–240.

Guldal, T. M. (1997). Three children, two languages. The role of code selection in organizing conversation (Doktorsavhandling). Trondheim: NTNU .

Gruber, S. (2013). Rekrytering för mångfald i den nationella förskolan. Förskolechefers tal om kompetens. I P. Björk-Willén, S. Gruber & T. Puskás (Red.), Nationell förskola med mångkulturellt uppdrag (s. 116–136). Stockholm: Liber.

Kultti, A. (2014). Flerspråkiga barns villkor i förskolan – lärande av och på ett andra språk. Stockholm: Liber.

Kultti, A., & Pramling, N. (2017). Översättningspraktiker i förskolan. I H. Hatju-Luukkainen & A. Kultti (Red.), Undervisning i flerspråkig förskola (s.

71–88). Malmö: Gleerups Pramling Samuelsson, I. (2017). Lek, lärande och undervisning i förskolans praktik. I A.-L. Lindgren, N. Pramling & R. Säljö (Red.), Förskolan och barns utveckling (s. 141–156). Malmö: Gleerups.

Puskás., T., & Björk-Willén, P. (2017). Dilemmatic aspects of language policies in a trilingual preschool group. Multilingua, 36(4), 425–449.

Rydland, V., Grøver, V., & Lawrence, J. (2014). The potentials and challenges of learning words from peers in preschool: A longitudinal study of second language learners in Norway. I A. Cekaite, S. Blum-Kulka, V. Grøver & E. Teubal (Red.), Children’s peer talk: Learning from each other (s. 214–234).

Cambridge, MA: Cambridge University Press.

Swain, M. (1977). Bilingualism, monolingualism and code acquisition. I W. Mackey & T. Andersson (Red.), Bilingualism in Early Childhood (s. 28–35).

Rowley, MA: Newbury House.

SFS: 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Skolverket. (2017). Rapport 452. Stockholm: Statens Skolverk.

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 17

2018-06-20 12:21

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 18

2018-06-20 12:21

Kapitel 1

Barns flerspråkiga utveckling Gisela Håkansson

Det är mycket man ska ta itu med när man ska lära sig ett språk: Man ska lyssna, titta, och känna igen olika språkljud och gester, och även kunna producera dem själv. Man ska upptäcka vad olika ord betyder och hur de används, man ska böja ord och bygga meningar, och man ska komma på hur språket används på olika sätt i olika sammanhang. Detta är en stor uppgift redan när det gäller ett enda språk, så hur är det möjligt när det handlar om flera språk?

I det här kapitlet presenteras forskning om hur det går till när barn utvecklar flera språk, både när de får flera språk från början och när de först får ett språk och det sedan kommer till flera.

Kapitlet börjar med en beskrivning av de allra tidigaste stadierna, om hur det går till när barn bygger upp språkliga ljudsystem utifrån de ledtrådar som de får av omgivningen. Sedan presenteras studier av hur ordförråd och grammatik växer fram, och hur utvecklingen av varje enskilt språk påverkas av de erfarenheter barnet får på respektive språk. Kapitlet utgår från internationella och egna studier av flerspråkig utveckling, och framställningen illustreras med autentiska exempel från barns språkliga förståelse och produktion.

Hur börjar det? Vokaliseringar och ljudsystem Barn visar tidigt ett stort intresse för kommunikation och språk. De lyssnar på ljud och tittar på ansiktsuttryck hos föräldrar och andra i omgivningen. Detta ger dem sådana erfarenheter att de redan vid fem månaders ålder kan koppla ihop ett speciellt ansiktsuttryck med ett speciellt ljud. I en studie av spädbarns blickriktning vid uppspelning av olika vokaler fann Kuhl och Melthoff (1982) att barn redan vid fem månaders ålder gjorde skillnad mellan ljudet /a/ och ljudet /i/, inte bara auditivt, utan även visuellt. När barnen hörde ett uppspelat a-ljud tittade de på en ansiktsbild med en mun som formade ett a-ljud, och när de hörde ett i-ljud fokuserade de på munnen som formade i-ljudet. Detta visar att barn använder sig av flera ledtrådar än de auditiva, för att komma på hur ljudsystemet fungerar. De barn som tittar allra mest intensivt på talarens mun,

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 19

2018-06-20 12:21

20 | svenska som andraspråk

är de som växer upp med flera språk. Det vanliga är att barn växlar mellan att fokusera på ögonen och på munnen, men flerspråkiga barn tittar mer på munnen än vad enspråkiga barn gör (Pons, Bosch & Lewkowicz, 2015). Det är som om de känner att de behöver mera information eftersom det handlar om att identifiera flera ljudsystem.

Det mänskliga örat kan urskilja alla möjliga ljud, men när man ska lära sig ett språk gäller det att identifiera de språkljud som fungerar distinktivt, det vill säga som är betydelseskiljande just i det språk som man håller på att lära sig. Sådana språkljud kallas fonem. Det är inte samma språkljud som fungerar betydelseskiljande i alla språk. I svenskan skiljer vi till exempel mellan /l/ och /r/, mellan lida och rida och rök och lök, men det är inte i alla språk som det blir andra betydelser när man byter ut ett l-ljud mot ett r-ljud. I allra första början reagerar spädbarn på språkljud från olika språk, men i ettårsåldern, när barnet börjar koppla ljud till betydelse och upptäcka att vissa ljud är mer användbara än andra för att skilja ord från varandra, försvinner känsligheten för andra ljud än de som finns i omgivningen. Detta har man funnit i studier där man jämfört barn med olika språk. Japanska och amerikanska barns språkutveckling liknar till en början varandra och barnen reagerar likadant när de får höra de olika ljuden /ra/ och /la/. Någon gång i ettårsåldern börjar barnen förstå att det finns en koppling mellan ljud och betydelse, och då reagerar de japanska barnen inte längre för skillnaden. De japanska barnen uppfattar r-ljudet och l-ljudet som likadana, medan de engelsktalande barnen fortsätter som förut med att skilja mellan dem (Kuhl, Stevens, Hayashi, Deguchi, Kiritani & Iverson, 2006). I det engelska språket, liksom i svenska, hör barnen ord som visar att skillnaden mellan /r/ och /l/ är viktig, men det får de inte höra i japanskan. Barn som utvecklar flera språk på en gång kan utnyttja den medfödda förmågan att identifiera ljudskillnader som de hör i de omgivande språken (Kuhl, Tsao & Liu, 2003). Man kan alltså säga att det lönar sig att lyssna till många språk tidigt.

Ordförråd på två språk De första orden som produceras i ett barns liv brukar vara en stor händelse, och något som uppmärksammas i familjen. Samma gäller för barn som utvecklar två språk på en gång. Till en början följer de ungefär samma utveckling som barn som bara lär sig ett språk. De lär sig ord i interaktion med andra, men med den skillnaden att de bygger upp två lexikon. I studier där man vill kartlägga tidiga ord hos det tvåspråkiga barnet kan det vara svårt att identifiera vilket språk ordet tillhör, eftersom ett barns uttal i ettårsåldern skiljer sig från

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 20

2018-06-20 12:21

Barns flerspråkiga utveckling | 21

vuxenuttalet. Man får använda olika kriterier, som i vilket sammanhang ordet uttalas och hur de vuxna i samtalet reagerar på barnets yttrande.

Barnet använder tidigt olika språk med olika talare. Nedanstående exempel visar ett barn i åldern 1 år och 9 månader som talar om katter, ”gatos”, på spanska med sin pappa och på engelska, ”cat”, med sin mormor. Materialet är hämtat från CHILDES databas (Deuchar).

Exempel 1

Pappa: Barn:

qué son esos ? (= vad är det) gatos (= katter)

Exempel 2

Mormor: a dog and a …

Barn: cat.

Mormor: cat.

Barn: cat.

Så här i början av språkutvecklingen kan det flerspråkiga barnet ha en ganska jämn fördelning av ordförråden på de olika språken. Det gäller särskilt om orden liknar varandra, som gato och cat i exemplen ovan. Det finns flera studier som tyder på att likheter mellan språk kan underlätta inlärningen av ord.

Bosch och Ramon-Casas (2014) analyserade ordförrådet hos 18 månader gamla tvåspråkiga barn som talade katalanska och spanska. Resultatet visade att barnen kunde totalt 152 ord. Av dessa var det 40 ord som var helt identiska till formen (sí/s = ’ja’, 56 ord som liknade varandra, till exempel gat/gato = ’katt’, och bara 56 ord som var helt olika, som till exempel ocell/pájaro = ’fågel’).

Det är inte helt enkelt att bestämma hur stort ordförråd ett barn har på sina olika språk. Det vanligaste sättet att undersöka ordförrådet hos riktigt små barn är att fråga föräldrarna. Eftersom det kan vara svårt att få de yngsta barnen att delta i aktiviteter som bildbenämning får man ta till andra vägar, och föräldrarna känner i allmänhet till ungefär vilka ord barnen kan. Det finns ett väl beprövat och standardiserat test, MacArthur-Bates CDI (Communicative Development Inventory; Dale & Penfold, 2011), som ger listor med vilka ord och gester som barn i olika åldrar brukar känna till, och föräldrarna behöver bara anteckna vilka ord från listan som barnet förstår respektive producerar.

Testet utprövades först för engelska, men har anpassats till att täcka över 60

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 21

2018-06-20 12:21

22 | svenska som andraspråk

olika språk, och man har också använt det för att kartlägga flerspråkiga barns tidiga ordförråd. Ett problem med att utgå från listor på ord som bestämts i förväg är emellertid att ordförrådet ser alltför likartat ut att man missar sådana ord som är ovanliga och bara används i vissa familjer eller i vissa kulturer.

När barnen blir äldre än tre år börjar det bli svårt för föräldrarna att hänga med i utvecklingen och komma ihåg alla de ord som barnen förstår och producerar, så då är det inte längre aktuellt med listor på förväntade ord. I stället får man vända sig direkt till barnen med olika typer av test. En vanlig metod är att man använder bilder, som till exempel i testet BPVS II (British Picture Vocabulary Scale; Dunn, Dunn, Whetton & Burley, 1997), där en intervjuare ber barnet benämna olika bilder, alternativt läser upp ord och ber barnet peka på en matchande bild. För varje ord finns det flera bilder att välja på, och bilderna är ordnade i set efter svårighetsgrad. Trots att detta test är väl utprövat är det ett problem att det är framställt i en engelskspråkig kontext, vilket gör att barn från andra kulturer kan ha svårt att identifiera vad bilderna föreställer.

EU-projektet BiSLI – med fokus på flerspråkighet

Trots att man har gjort försök med att anpassa ordförrådstest till olika språk är det alltid ett problem med att utgå från översättningar. Det är alltid ett problem att utgå från översättningar från andra språk. Vilka ord man väljer att ha med i testet påverkas av den kulturella omgivningen i originaltestet och detta kan ge en skev bild av det verkliga ordförrådet hos barn som växer upp med andra språk. Därför satte man i det europeiska forskningsprojektet BiSLI (Bilingual children with Specific Language Impairment) igång med att utforma ett ordförrådstest som skulle kunna användas för alla språken hos flerspråkiga barn (Armon-Lotem, de Jong & Meir, 2015). Ett viktigt mål i projektet är att få fram instrument som kan skilja mellan flerspråkighet och språkstörning hos barn, och på så sätt undvika att barn med svaga kunskaper i ett språk får felaktiga diagnoser. Svaga kunskaper i ett språk behöver ju inte innebära en språkstörning, utan det kan helt enkelt handla om att barnet håller på att lära sig ett nytt språk. Med den ökande flerspråkigheten i Europa i dag har det uppstått en diskussion om hur man ska kunna kartlägga språkfärdigheter på flera språk, både för att planera skolans beredskap och för att kunna ställa korrekta diagnoser på avvikelser i språkutvecklingen. Det råder för närvarande stor brist på verktyg för att mäta språkfärdighet på andra språk än de nationella majoritetsspråken.

Det ordförrådstest som utarbetats inom projektet (CLT ; Cross-linguistic Lexical Task) är resultatet av ett samarbete mellan forskare inom ett trettiotal språk i Europa, bland annat svenska. Testet utgår från föremål och handlingar

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 22

2018-06-20 12:21

NoK_Svenska som andrasprak_1 korr_ORG.indd 23

2018-06-20 12:21

på bästa sätt stödja förskolebarns

andraspråkslärande och flerspråkiga utveckling, så att de får likvärdiga möjligheter att klara av

skolan? Hur planerar och bedriver vi en väl fungerande språkundervisning i svenska som andraspråk?

I den här teoretiska grundboken tar författarna upp centrala aspekter av förskolebarns två- och flerspråkiga

Fotograf: Olle Willén

Syftet med antologin är att ge en forskningsbaserad kunskapsgrund att planera sin språkliga verksamhet utifrån, i enlighet med läroplanen.

Boken vänder sig till alla blivande och verksamma förskol­lärare, förskolechefer och skolpolitiker, som vill utveckla det språkliga samspelet i förskolevardagens skiftande sammanhang.

SVENSKA SOM

andraspråk

Andra böcker i vår förskoleutgivning:

I FÖRSKOLAN

andraspråk

Polly Björk-Willén (red.) är docent i pedagogiskt arbete och biträdande professor vid Linköpings universitet.

Hennes främsta forskningsintresse är barns språkanvändning och sociala samspel i förskolemiljö.

didaktiska, sociala, familjeorienterade och samhälleliga.

SVENSKA SOM

utveckling och lärande ur olika perspektiv: språkliga,

POLLY BJÖRK-WILLÉN (RED.)

H

UR KAN VI

POLLY BJÖRK-WILLÉN (RED.)

I FÖRSKOLAN

ISBN 978-91-27-82274-0

9 789127 822740

svenska som andra språk i förskolan ny 4.indd 4-5

2018-06-13 12:44