Teoretiska motsättningar mellan behaviorister och kognitivister 34
Omedelbara och historiska orsaksförklaringar 36
Traditionell psykopatologi 37
Beteendemodellens syn på psykopatologi 38
Beteendeanalys 40
Utvecklingstendenser 41
Sammanfattande tankar 43
Referenser 43
2. Beteendeanalys 45 av Håkan Wisung
Gemensamma drag i en beteendeanalys 45
Målsättningar 45 Fokus 46
Strategier och metoder 46
Antaganden om kännetecken hos problembeteenden 46
Särdrag hos beteendeanalys 46
De olika stegen i en tillämpad beteendeanalys 48
Steg 1: Problemformulering och identifiering av patientkarakteristika 48
Steg 2: Analys av problemen utifrån olika inlärningsprinciper 51
Steg 3–6: Interventioner, utvärdering och framgång 61
Referenser 62
3. KBT-baserad fallformulering 63 av Bengt E. Westling
Vad är en fallformulering? 63
Fallformuleringens syften 64
Att utveckla en delad förståelsemodell 64
Att förmedla hopp 64
Att prioritera problemområden 64
Att underlätta kommunikation 64
Att förutse svårigheter 64
Att individualisera behandlingen 64
Processen vid fallformulering 65
Fallformuleringsmodeller 65
Generiska modeller 65
Syndromspecifika modeller 66
Transdiagnostiska modeller 66
Hur väljer man modell? 67
Delarna i en fallformulering 67
A. Aktuella problem (”Vilka är problemen?”) 67
B. Aktuella vidmakthållande faktorer (”Varför går det inte över?”) 71
C. Longitudinell (historisk) kartläggning (”Varför just jag?”) 76
D. Behandlingsplan (”Vad ska vi göra åt det?”) 78
Kulturellt informerad fallformulering 83
Kulturell information i fallformuleringens olika delar 84
Avslutande ord – att gå vidare 84
Referenser 85
4. Specifik fobi 87 av Lars-Göran Öst
Prevalens och undergrupper av specifik fobi 87
KBT-modell för specifik fobi 87
Beteendeanalys vid specifik fobi 88
Normalisering 90
Hjälpmedel i beteendeanalysarbetet 90
Behandling 91
Rational för behandlingen 91
Instruktioner före behandlingen 93
Exponering in vivo 93
Deltagande modellering 93
Beteendeexperiment vid katastroftankar 95
Tillämpad spänning vid blodfobi 96
Terapeut–patientrelationen 96
Vilka specifika fobier lämpar sig för ensessionsbehandling? 98
Vilka patienter med specifik fobi lämpar sig för ensessionsbehandling? 98
Acceptans av ensessionsbehandlingen 98
Internetbaserad behandling 99
Virtual reality exponeringsterapi 99
Augmented reality exponeringsterapi 99
Vidmakthållande av behandlingsresultaten 99
Fallbeskrivning 101
Sammanfattning och slutsatser 104
Referenser 104
5. Social ångest 107 av Ewa Mörtberg
KBT-modeller för social ångest 108
Rapee och Heimbergs modell för social ångest 108
Clark och Wells modell för social ångest 109
Diagnostik och problemanalys 111
Diagnostisk intervju 111
Standardiserade skattningsskalor 112
Klinisk intervju och problemanalys 112
Behandling 112
Terapeutisk allians och förhållningssätt 112
Behandling med CBGT 113
Behandling med ICT 114
Fallbeskrivning 123
Referenser 125
6. Paniksyndrom och agorafobi 127 av Bengt E. Westling
Förekomst 128
KBT-modell för paniksyndrom och agorafobi 128
Vidmakthållandeprocesser 129
Diagnostik 130
Medicinsk utredning 131
KBT-baserad fallformulering 132
Informationsmetoder 132
Behandlingsmål 136
Översikt av behandlingen 137
Psykoedukation 137
Kognitiva psykoterapitekniker 138
Beteendeexperiment 141
Exponering in vivo 145
Vidmakthållande av behandlingsresultaten 146
Referenser 147
7. Generaliserat ångestsyndrom 151 av Elisabeth Breitholtz
Diagnostiska särdrag 151
Överdriven och okontrollerbar oro 151
Samsjuklighet 152
Förekomst och förlopp över tid 152
KBT-modeller för GAD 152
GAD – den grundläggande störningen 152
Undvikandeteorin 154
Intolerans för osäkerhet 154
Den metakognitiva modellen 155
Känslodysregleringsmodellen 155
Acceptansbaserade modellen 156
Beteendeanalys och mätning av generell ångest 156
Diagnostik 156
Kliniska skattningar 156
Självskattningar 156
Mätning av idiosynkratiska aspekter av GAD 157
Behandling 157
Terapeutiskt förhållningssätt 157
Tillämpad avslappning 161
Kognitiv terapi vid GAD 164
Problem i samband med behandlingen 166
Vidmakthållande av behandlingsresultaten 168
Fallbeskrivning 169
Referenser 172
8. Tvångssyndrom 175 av Erik Andersson
Från heliga tvivel till klinisk diagnos 176
Att särskilja OCD från andra tillstånd 177
Två psykologiska modeller för att förstå vidmakthållandet av OCD 178
Beteendemodellen 178
Den kognitiva modellen 179
Beteendeanalys och fallkonceptualisering 180
Beteendeanalys 180
Kognitiv fallkonceptualisering 181
Mätmetoder 183
Kartlägga symtomnivå 183
Kartlägga funktionspåverkan 184
Skattning av behandlingsutfall 184
Behandling av OCD 185
Exponering med responsprevention 185
Fallbeskrivning 187
Kognitiva interventioner 190
Andra behandlingsmodeller vid OCD 192
Utmaningar i behandling vid OCD 193
Referenser 194
9. Posttraumatiskt stressyndrom 197 av Maria Bragesjö
Prevalens 198
Karakteristiska drag 198
KBT-modeller för uppkomst och vidmakthållande av PTSD 199
Beteendeanalys och problemkonceptualisering 201
Diagnostiska överväganden 202
Mätmetoder och bedömningsinstrument vid PTSD 202
Screening 202
Strukturerade kliniska intervjuer 202
Självskattningsformulär 203
Behandlingsmetoder 203
Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi 203
Behandling med kognitiva metoder 209
Vidmakthållande av behandlingsresultat vid PTSD 211
Fallbeskrivning 212
Referenser 214
10. Hälsoångest 217 av Erland Axelsson
Ingen formell diagnos 217
Prevalens, demografi och naturalförlopp 218
Orsaker till hälsoångest 218
KBT-modell för hälsoångest 218
Utlösare för hälsoångest och katastrofala tankar 219
Betydelsen av förväntningar och
överdriven vaksamhet 220
Negativt förstärkta beteenden 221
Sammanfattning av KBT-modellen 224
Bedömning och strukturerad utvärdering 225
Skattningsskalor 225
Stöd för psykiatrisk diagnostik 226
Differentialdiagnoser 226
Behandling 227
Förutsättningar för behandling 227
Behandlingens syfte 227
Utbildning om KBT-modellen 228
Kartläggning för individanpassning 228
Responsprevention: konkreta mål på rätt nivå 228
Exponering eller beteendeexperiment 229
Avslut med återfallsprevention 232
Vanliga utmaningar i bedömning och behandling 232
Fallbeskrivning 235
Referenser 237
11. Depression 239 av Gerhard Andersson
Symtom och omfattning 239
Prevalens 240
Medicinsk behandling 241
Utgångspunkter vid psykologisk behandling 241
KBT-modell vid depression 242
Psykologisk behandling och psykoterapi 243
Varför KBT – och vilken sorts KBT? 243
Bedömning av depression 244
Självskattningsformulär 245
Beteendeanalys och kognitiv analys 246
Målformulering 247
Behandlingsrational 247
Behandling 248
Beteendeaktivering – att jobba med almanacka 248
Fler behandlingsinsatser 250
Vidmakthållande och förebyggande insatser 251
Avslutande ord 252
Referenser 252
12. Stress- och utmattningsproblem 255 av Niclas Almén
Stressrelaterad ohälsa – ett omfattande samhällsproblem 255
Stressens två sidor 255
Stressens och återhämtningens fysiologiska grunder 256
Stressens och återhämtningsbristens direkta konsekvenser 256
Kognitiv beteendeterapi för stress- och utmattningsproblem 256
KBT-modell för vidmakthållande av stressoch utmattningssymtom 257
Kontextuella faktorer 257
Beteenden i relation till kontexten 257
Utveckling av stress- och utmattningssymtom – den första onda cirkeln 259
Vidmakthållande av stress- och utmattningssymtom – den andra onda cirkeln 259
Problemanalys 260
Funktionell analys 261
Mätmetoder 261
Skalor för stressrelaterade beteenden 261
Skalor för stressrelaterade beteendeutfall 262
Fysiologisk mätning av stress och återhämtning 263
Behandlingsmetoder 263
Psykoedukation 264
Problemlösning 265
Kognitiv omstrukturering 265
Kognitiv distansering 267
Återhämtande beteenden 268
Avslappningsträning 270
Exponering 271
Beteendeaktivering 271 Åtgärder för att vidmakthålla behandlingseffekterna 273
Fallbeskrivning 274
Referenser 276
13. Bipolär störning 279 av Annika Sonnenstein
Diagnostiska kriterier och prevalens 279
Etiologisk förklaringsmodell 280
Diagnostik 281
Diagnostiska instrument och symtomskattningsskalor 282
Komorbiditet 282
Behandling 282
Farmakologisk behandling 282
Psykologisk behandling 283
Beteendeanalys 283
Psykoedukation 283
Målformulering 284
Registrering av sinnesstämning och livsstilsfaktorer 285
Identifiering och hantering av prodromalsymtom 286
Schemaläggning av aktiviteter 287
Tankeregistrering och kognitivt ifrågasättande 287
Problemlösning 288 Återfallsprevention och upprättande av krisplan 289
Problem med följsamhet i behandlingen 289
Att skapa en allians med hjälp av MI 291
Särskilda faktorer att ta hänsyn till vid
KBT-behandling av bipolär störning 292
Suicidrisk 292
Missbruk 292
Referenser 293
14. Schizofreni 297 av Richard Stenmark
Symtom på schizofreni 297
Prevalens och debut 298
Orsaker till schizofreni 298
Stress-sårbarhetsmodellen 298
Faser i psykosutvecklingen påverkar behandlingsfokus 299
Differentialdiagnoser 300
Kartläggning inför behandling 300
Belastande faktorer 300
Behandling 301
Nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 301
KBT vid schizofreni och psykos (KBTp) 306
KBTp i dag 306
Beteendeanalys och kartläggning 307
Struktur för behandlingen 308
Exempel på arbetssätt 309
Generella principer för KBT-p 310
Fallbeskrivning 312
Referenser 314
15. Ätstörningar 315 av Ata Ghaderi
Anorexia nervosa 316
Bulimia nervosa 319
Hetsätningsstörning 320
Andra specificerade ätstörningar 320
Pica, idisslande och undvikande restriktiv ätstörning 321
Behandling av ätstörningar 322
Behandling av bulimia nervosa 322
Transdiagnostisk KBT för ätstörningar 325
Behandling av anorexia nervosa 328
KBT vid hetsätningsstörning 329
Referenser 330
16. Sömnstörningar 335 av Markus Jansson-Fröjmark
Insomni – diagnos och analys 335
KBT-modell för insomni 336
Sömnstörande faktorer 337
Sömntolkningsfaktorer 337
Sömnfysiologiska faktorer 339
Bedömning 339
Intervju 339
Sömndagbok 340
Självskattningsskalor 340
Behandling 340
Deaktiveringsmetoder (avslappningsmetoder) 341
Paradoxal intention 342
Stimuluskontroll 343
Sömnrestriktion 345
Kognitiv terapi 346
Andra typer av sömnstörningar 348
Fallbeskrivning 349
Referenser 351
17. ADHD och autism 353 av Tatja Hirvikoski
ADHD 354
Autism utan intellektuell funktionsnedsättning 354
Funktionsnedsättning i en kontext 355
Psykiatrisk komorbiditet vid ADHD och/ eller autism 355
Analys av den kliniska bilden och prioritering av insatser 356
Monitorering av behandlingsutfall 357
Insatser inriktade på kontextuella faktorer i början av vårdprocessen 358
KBT-modell för ADHD 359
Exempel på KBT- och DBT-baserade behandlingsprogram för ADHD 360
Social färdighetsträning för autistiska vuxna 363
Exempel på sociala färdighetsträningsprogram 364
Behandling av psykiatrisk komorbiditet 365
Anpassning av sedvanlig KBT vid behandling av psykisk ohälsa hos individer med ADHD eller autism 365
Vidmakthållande 368
Fallexempel ADHD 369
Fallbeskrivning autism 370
Avslutningsvis 371
Referenser 371
18. Borderline personlighetssyndrom 373 av Elizabeth Malmquist
Olika behandlingar för BPD 373
BPD och dialektisk beteendeterapi 374
Den biosociala modellen för BPD – en modell om ömsesidig påverkan 374
Dialektiken 375
Validering 376
Primära och sekundära känsloreaktioner 378
Behandling 379
Behandlingsstrukturen 379
Faser och mål i behandlingen 379
Fem funktioner 381
Individualterapi – verktygslådan 382
Kedjeanalys 382
Färdigheter och färdighetsträning 384
Telefonstöd 385
Konsultationsteam 385
Utveckling av den kliniskt bedrivna borderlinebehandlingen 386
Fallbeskrivning 386
Referenser 390
19. Självskadande beteende 393 av Therese Sterner
Definition av självskadande beteende 393
Prevalensen av SSB och samband med självmord 394
Bakgrund och utveckling av självskadebeteende 395
Utveckling av problematiken 396
Beteendeanalys 398
Bemötande 399
Behandling 400
Självskadebeteende som är automatiskt negativt förstärkt 400
SSB som är vidmakthållet av social negativ och social positiv förstärkning 402
Svårigheter i behandlingen 404
Vidmakthållandeprogram 405
Fallbeskrivning 405
Referenser 410
20. Skadligt alkoholbruk 413 av Lars Forsberg
Diagnos vid skadligt alkoholbruk 413
Utveckling av skadlig konsumtion 414
Omfattning av alkoholdrickande 415
Hälsorisker med alkohol 415
Samsjuklighet och andra problem 416
De allra flesta söker inte hjälp 416
De flesta slutar eller drar ner själva till slut 417
Ett fönster på glänt? 418
Vikten av att upptäcka skadlig alkoholkonsumtion 418
Verktyg för att upptäcka skadligt alkoholbruk 418
Att undersöka riskkonsumtion 419
Kartläggning av konsekvenser 420
Kartläggning av risksituationer 420
Behandling 420
Matchning till behandling? 421
Samtidig behandling av skadligt alkoholbruk och psykisk störning 421
Kort intervention är effektiv behandling 422
Motiverande samtal 422
Motivational Enhancement Therapy 424
Community Reinforcement Approach 425
Community Reinforcement and Family Training 427
Behavioral Couples Therapy 427
Återfallsprevention 427
Självhjälpsmanual 428
Självhjälpsgrupper 428
Självhjälpsstöd via telefon eller digitalt 428
Fallbeskrivning med MET 429
Referenser 431
21. Spelberoende 437 av Per Carlbring och Jakob Jonsson
Bakgrund 437
Spelberoende och samsjuklighet 438
Den spelberoende och de anhöriga 439
Behandling 439
Behandling med KBT 439
Bedömning och inledning av behandlingen 440
Motivationsarbete 441
Målsättning med behandlingen 441
Att involvera anhöriga 442
Vanliga behandlingsinslag 443
Kognitiv omstrukturering 443
Hantera spelsug 444
Speldagbok 444
Psykoedukation 445
Få kontroll på ekonomin 445
Att återfå förtroende och förbättra
relationer till anhöriga 446
Återfallsprevention 446
Hantera nedstämdhet 447
Hantera svåra känslor och ångest 448
Självkänsla 448
Problemlösning 448
Sammanfattning 448
Fallbeskrivning 448
Referenser 449
22. Internetbehandling vid psykiatriska tillstånd 453 av Gerhard Andersson och Erik Hedman-Lagerlöf
Utgångspunkter för internetbehandling 454
Vägledd internetbaserad självhjälpsbehandling 454
Behandlingsinnehåll 456
Forskningsstudier om iKBT 458
Depression 459
Paniksyndrom 459
Social ångest 460
Generaliserat ångestsyndrom 460
Hälsoångest, OCD och specifik fobi 460
Blandad ångest och skräddarsydd behandling 461
Rutinvård och sammanfattning av utfallsstudier 462
Prediktorer för gott behandlingsutfall 462
Utmaningar och utveckling 463
Slutsatser 463
Referenser 464
23. Kombinationsbehandlingar: KBT och psykofarmaka 469 av Bengt E. Westling
Möjliga utfall av kombinerad behandling 469
Mekanismer som kan förklara olika utfall 470
Evidens för kombinationsbehandlingar 472
Depression 473
Behandlingsrekommendationer och kliniska avvägningar 474
Farmakoterapins utmaningar och behovet av individualiserad vård 474
Patientinformation och behandlingsformat 475
Ångestsyndrom 475
Simultan kombinerad behandling 475
Samarbetet mellan KBT-terapeuten och läkemedelsförskrivande läkare 477
Följsamhetsproblematik vid farmakologisk behandling 478
Orsaker till bristande följsamhet 479
KBT-interventioner vid bristande följsamhet 479
Sokratisk dialog – ett exempel 483
Tillgänglighet till såväl KBT som psykofarmaka behövs inom vården 485
Referenser 486
24. Det empiriska stödet för KBT vid psykiska störningar 491 av Lars-Göran Öst
Meta-analyser 491
Specifika fobier 492
Social ångest 493
Paniksyndrom med och utan agorafobi 494
Generaliserat ångestsyndrom 495
Tvångssyndrom (OCD) 496
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) 497
Hälsoångest 499
Generellt om ångeststörningar 499
Depression 500
Psykoterapi vs kontrollbetingelse 501
Är det skillnad mellan olika psykoterapier? 501
Olika behandlingsformat 501
Har patienternas ålder betydelse för effekten? 502
Psykoterapi eller psykofarmaka 502
Regionens betydelse 502
Återfall vid uppföljning 502
Stress- och utmattningsproblem 503
Bipolär störning 503
Schizofreni 504
Kognitiv beteendeterapi för psykoser 505
Social färdighetsträning 505
Social kognitiv träning 506
Metakognitiv träning 506
Familjeterapi 506
Återfall efter behandling 506
Ätstörningar 507
Anorexia nervosa 507
Bulimia nervosa 507
Hetsätningsstörning 508
Sömnstörningar 509
ADHD 509
Borderline personlighetsstörning (BPD) 510
Självskadebeteenden 510 Missbruk 511
Alkoholmissbruk 511
Drogmissbruk 511
Spelmissbruk 512
Slutsatser 512
Referenser 514
Register 519
Om författarna
Lars-Göran Öst (red.)
Fil.dr, med.dr, professor emeritus i klinisk psykologi vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet och tidigare professor II i klinisk psykologi, Institutt for klinisk psykologi, Universitetet i Bergen. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Under de senaste 50 åren har han arbetat med psykoterapiforskning, främst KBT-metoder vid ångeststörningar hos vuxna och barn. Tre av de behandlingsmetoder han har utvecklat är med på listan över evidensbaserade metoder: tillämpad avslappning för generaliserat ångestsyndrom och paniksyndrom, ensessionsbehandling för specifika fobier och tillämpad spänning för blodfobi. Lars-Göran fick Stora psykologpriset år 2019. ost@psychology.su.se
Niclas Almén
Fil.dr, docent i psykologi, leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi och leg. psykoterapeut (KBT). Lektor i psykologi vid Gymnastikoch idrottshögskolan, Stockholm, där han undervisar vid det nya kandidatprogrammet
i psykologi med inriktning mot beteendeförändring. Han har utbildat psykologstudenter i KBT vid Mittuniversitetet. Utanför akademin har han arbetat kliniskt och med handledning, med särskild inriktning på stressrehabilitering. Hans forskning handlar om stress och återhämtning, med särskilt fokus på interventioner och mätning av förändring. niclas.almen@gih.se
Erik Andersson
Med.dr, leg. psykolog, docent i klinisk psykologi och studierektor vid Avdelningen för psykologi, Karolinska institutet. Han har forskat på behandlingar för OCD i över 15 år. Erik har utvecklat internetförmedlade behandlingar för OCD och testar även psykosociala interventioner som går ut på att hjälpa patienter med OCD till meningsfull daglig sysselsättning i form av arbete. Erik arbetar parallellt med forskning och undervisning inom psykiatrin. År 2023 tilldelades han Stora Psykologpriset. erik.m.andersson@ki.se
Gerhard Andersson
Fil.dr, med.dr, professor i klinisk psykologi vid
Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Han är forskningsledare för flera projekt gällande internetbaserad KBT för psykiatriska och somatiska tillstånd och arbetar kliniskt i somatisk sjukvård med tinnitus och andra hörselbesvär. Gerhard har forskat mycket om depression samt föreläser om ämnet. Han fick både Stora Psykologpriset och Nordiska Medicinpriset år 2014.
gerhard.andersson@liu.se
Erland Axelsson
Med.dr, docent och leg. psykolog, verksam vid Liljeholmens universitetsvårdcentral, Akademiskt primärvårdscentrum, Region Stockholm och Avdelningen för allmänmedicin och primärvård, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. Erlands forskning fokuserar på beteendemedicin och samspelet mellan subjektiv somatisk symtombörda och psykologiska processer. Han driver bland annat projekt om psykologiskt stöd efter cancersjukdom och transdiagnostiska perspektiv på patientgrupper med långvariga kroppsliga symtom. erland.axelsson@ki.se
Maria Bragesjö
Med.dr, docent och leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet, samt psykologiskt ledningsansvarig vid Kompetenscentrum PTSD, Region Stockholm. Marias forskning fokuserar på hur interventioner efter trauma, PTSD och komplex PTSD kan utvecklas för att bli mer effektiva och tillgängliga för fler. Hon är även
kliniskt verksam med patienter med PTSD och handleder samt utbildar i prolonged exposure. Maria är certifierad tränare i prolonged exposure maria.bragesjo@ki.se
Elisabeth Breitholtz
Med.dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Hon är verksam som psykolog på BUP och inom primärvården i Västerås. Elisabeth var tidigare lektor i klinisk psykologi vid Stockholms universitet. Hon har forskat kring generaliserat ångestsyndrom (GAD) hos barn och vuxna och arbetar med KBT-behandling av GAD för barn, unga och vuxna. Hon handleder blivande och yrkesverksamma KBT-psykologer och är redaktör för en bok om handledning. elisabeth.breitholtz@regionvastmanland.se
Per Carlbring
Fil.dr, professor i klinisk psykologi vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Förutom behandlingsforskning kring olika ångest- och depressionstillstånd har Per även varit med och utvecklat och utprövat olika interventioner vid spelberoende. Han har publicerat över 350 vetenskapliga artiklar. per.carlbring@psychology.su.se
Lars Forsberg
Med.dr, tidigare lektor i psykoterapi vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och handledare. Tidigare forskningsgruppsledare inriktad på motiverande samtal (MI), effekter, lärande, verksamma mekanismer i behandlar- och klienttal. Han har grundat MIC Lab för kvalitetssäkring av MI. lars.forsberg@miclab.se
Ata Ghaderi
Fil.dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och professor i klinisk psykologi vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Atas huvudsakliga intresseområde inom forskning gäller förståelse, prevention och behandling av ätstörningar och angränsande problemområden såsom fetma och missnöje med kroppen, samt att överbrygga grundforskningen inom dessa områden med tillämpad forskning och implementeringsforskning.
ata.ghaderi@ki.se
Erik Hedman-Lagerlöf
Med.dr, leg. psykolog, leg. psykoterapeut, och professor vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet samt adjungerad professor vid Akademiskt primärvårdscentrum, Region Stockholm. Hans forskning är primärt inriktad mot behandling av psykiska problem som är vanligt förekommande inom primärvården, såsom ångestsyndrom, stressrelaterad ohälsa och depression, men även somatiska besvär som kan påverkas av psykologisk behandling som atopiskt eksem och smärtsyndrom. Forskningen har framför allt fokus på klinisk effekt, men även på mediering samt hälsoekonomiska och biologiska korrelat till behandlingsutfall. Han har genomfört flera randomiserade kliniska prövningar av internetbaserade behandlingar i reguljär vård och var med och byggde upp Internetpsykiatrienheten vid Psykiatri sydväst i Stockholm. erik.hedman-lagerlof@ki.se
Tatja Hirvikoski
Med.dr, leg. psykolog, specialist i neuropsykologi och docent vid Center for Neurodevelopmental Disorders at Karolinska Institutet
(KIND). Hennes forskargrupp fokuserar framför allt på funktionsnedsättningar och kliniknära behandlingsstudier i habiliteringssammanhang. Tatja är också chef på enheten för forskning, utveckling och utbildning vid Habilitering & Hälsa, Region Stockholm. tatja.hirvikoski@ki.se
Markus Jansson-Fröjmark
Fil.dr, leg. psykolog och docent vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Han forskar främst kring sambandet mellan psykologiska mekanismer och utvecklingen av insomni samt effekten av kognitiv beteendeterapi vid insomni och andra sömnstörningar. markus.jansson-frojmark@ki.se
Jakob Jonsson
Fil.dr, leg. psykolog på Sustainable interaction och anknuten forskare till Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Han har arbetat med spelberoendefrågor i över 30 år – med forskning, behandling och förebyggande arbete med spelbranschen. Jakob är engagerad i Spelberoendes riksförbund och är i sin forskning kring spelproblem intresserad av prevention och olika aspekter av spelbolagens omsorgsplikt. jakob@sustainableinteraction.se
Elizabeth Malmquist
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Hon har arbetat många år inom psykiatrin, men också en del inom vuxenhabilitering. Elizabeth har specialintresserat sig för ätstörningsbehandling och behandling av självskadeproblematik, emotionell instabilitet och PTSD. Hon utbildar och handleder i dialektisk beteendeterapi (DBT). elizabeth@psykologem.se
Lennart Melin
Fil.dr, professor emeritus i klinisk psykologi vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet. Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare i KBT. Han har i sin forskning huvudsakligen arbetat med utveckling och utvärdering av KBT-inriktade analysoch behandlingsmetoder inom det beteendemedicinska området och då framför allt epilepsi, smärta, huvudvärk, dermatologi och tinnitus. lennart.melin@psyk.uu.se
Ewa Mörtberg
Med.dr, docent, leg. psykolog och specialist i klinisk psykologi. Tidigare var hon lektor i klinisk psykologi vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Hennes forskning handlar särskilt om psykologisk behandling av vuxna med social ångest: behandlingseffekter, behandlingsmekanismer och faktorer som kan bidra till att förklara olika behandlingsutfall. På senare tid har fokus också varit psykofysisk mätning av emotioner. ewa.mortberg@psychology.su.se
Annika Sonnenstein
Fil.kand. och leg. psykolog. Hon har varit verksam inom beroendevården, primärvården och psykiatrin med utredning, behandling och metodutveckling. Annika har arbetat på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning med patienter som har bipolär störning typ 1. Hon är utbildad MI-lärare inom SKL:s satsning Kunskap till praktik. Annika har ett stort intresse för behandling av olika neuropsykiatriska tillstånd och missbruk/beroende. annisason@gmail.com
Richard Stenmark
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut, specialist i klinisk behandling och handledare. Richard arbetar med behandling, handledning och utbildning. Han är ansvarig för Mittuniversitetets psykologmottagning. Kliniskt fokus är målgrupperna psykos/schizofreni och självskadebeteende. Han är involverad i verksamhetsutveckling för behandlingshem och psykiatrisk öppenvård. richard.stenmark@miun.se
Therese Sterner
Leg. psykoterapeut och handledare i psykoterapi. Therese har arbetat med självskadande och suicidala unga kvinnor med svår psykiatrisk problematik i cirka 30 år. Hon har tillsammans med Ulf Sterner drivit två behandlingsenheter för denna målgrupp. Therese är numera verksam inom BUP som psykoterapeut och handledare. Therese deltog år 2012 i Nationella självskadeprojektet där hon beskrev sina kliniska erfarenheter. Hon är även specialiserad på svåra ångeststörningar, framför allt PTSD till följd av sexuella övergrepp och hon är utbildad i prolonged exposure av Edna Foa. Therese är en ofta anlitad föreläsare i ämnena självskadebeteende, beteendeanalys och PTSD. therese@bjorndalsgarden.com
Bengt E. Westling
Fil.dr, leg. psykolog, specialist i klinisk psykologi, leg. psykoterapeut och handledare. Han är docent i klinisk psykologi vid Institutionen för psykologi, Uppsala universitet. Bengt var under många år programansvarig för psykoterapeututbildningen vid Uppsala universitet, och är (efter sin pensionering) anknuten till lärosätet som senior universitetslektor. Han fortsätter sitt engagemang som lärare och
handledare vid KBT-utbildningar samt bedriver egen klinisk praktik. Han har vid flera tillfällen anlitats som sakkunnig vid utvärderingar av psykoterapeutprogram vid svenska lärosäten.
bengt.westling@psyk.uu.se
Håkan Wisung
Leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare. Han är i dag anställd som handledare vid Mittuniversitetet och arbetar även privat
med handledning, utbildning och olika konsultuppdrag. Håkan har grundat Psykologpartners och var dess VD från år 2000 till år 2013, då han övertog Psykiatripartners som senare har blivit en del av Kry. Sedan mitten av 1980-talet har det stora intresset varit klinisk beteendeanalys och han var en av arrangörerna till den första världskonferensen för kontextuell beteendevetenskap (det som senare kom att bli ACBS) i Linköping år 2003. hakan.wisung@gmail.com
Förord till den tredje utgåvan
Det starkt ökade intresset för KBT i Sverige håller i sig, både från patienters och blivande terapeuters sida. Det är ständigt många fler patienter som efterfrågar KBT än som kan erbjudas denna terapiform i offentlig vård och antalet sökande till terapeututbildningar i KBT överstiger med bred marginal antalet platser. Denna utveckling är både glädjande och utmanande. KBT är en terapi som ständigt utvecklas, som det forskas mycket på och åtskilligt har hänt sedan den andra utgåvan av denna bok gavs ut år 2013. Inom de flesta områden av vuxenpsykiatrin har det kommit så pass mycket ny forskning att det behövs en ny, uppdaterad och utökad utgåva.
Den tidigaste tillämpningen av de metoder som i dag har samlingsnamnet KBT har av vissa forskare spårats så långt tillbaka i tiden som till antiken. I modern tid började användningen under 1920-talet när Mary Cover Jones behandlade barn med fobier. Under 1930-talet kom behandling av barn med enures med den så kallade enuresmattan och på 1940-talet behandlades alkoholism med aversiv metodik. Termen beteendeterapi användes
första gången av Skinner och medarbetare för en beskrivning av behandlingsförsök av schizofrena patienter. Den första genomarbetade boken i beteendeterapi kom 1958 av Joseph Wolpe, Psychotherapy by reciprocal inhibition. Under 1960-talet började man göra randomiserade behandlingsstudier inom olika områden och från 1970-talet kan utvecklingen sägas ha varit explosionsartad. Redan 1974 var antalet publicerade artiklar om KBT fem gånger fler än om psykodynamisk terapi. I nuläget uppskattas cirka 90 procent av det totala antalet randomiserade behandlingsstudier som någonsin publicerats röra olika former av KBT. Kognitiv terapi utvecklades av Aaron Beck under 1960–70-talen och integrerades alltmer med traditionell beteendeterapi under 1980-talet. Sedan början av 1990-talet har termen KBT använts för att beteckna denna kombination av traditionella beteendeterapeutiska och kognitiva interventioner.
I Sverige började de första tillämpningarna av beteendeterapi under senare hälften av 1960-talet och den första reguljära utbildningen startade i Uppsala 1969. Sedan dess
har utbildningens omfattning gradvis vuxit till en treårig legitimationsgrundande psykoterapiutbildning (1988).
Beteendeterapeutiska föreningen (BTF) bildades 1971 och har som sin främsta uppgift att sprida information om KBT, se gärna www.kbt. nu. BTF har för närvarande ca 800 medlemmar, framför allt psykologer, men medlemskapet är öppet för alla intresserade. Internationellt har BTF varit medlem av European Association for Behavioural and Cognitive Therapies sedan starten 1971, och vid två tillfällen har svenskar innehaft ordförandeposten: K. Gunnar Götestam 1977–78 och Lars-Göran Öst 1986–87.
Karakteristika för KBT
KBT är en bred form av psykoterapi som karakteriseras av följande punkter:
• Den baseras på empirisk psykologi, primärt inlärnings- och kognitiv psykologi.
• Den anser att psykopatologiskt beteende styrs av samma lagar som normalt beteende och att detta beteende kan förvärvas när som helst i en individs liv. Eftersom patientens beteenden styrs av inlärningsprinciper antar man att det har varit en fördel för patienten att bete sig på detta sätt vid någon tidpunkt tidigare i livet.
• Den är i kontinuerlig utveckling och testar teoretiska och terapeutiska uttalanden på ett vetenskapligt sätt. Redan på 1960-talet argumenterade de tidiga företrädarna för beteendeterapi för nödvändigheten av att utsätta sina behandlingsmetoder för de striktaste vetenskapliga testningar. De menade vidare att denna terapiform aldrig kommer att bli färdigutvecklad, utan att den kontinuerligt kommer att modifieras som en konsekvens av ny forskning.
• Den är baserad på en kognitiv beteendemodell för emotioner.
• Den innehåller allmänna och specifika behandlingsmetoder.
• Behandlingarna är strukturerade och handlingsorienterade, dvs. de syftar till en förändring av patientens problem.
• Behandlingarna har konkreta mål både på beteende- och upplevelsenivå. Till exempel att en agorafobisk patient ska kunna ha ett jobb utanför hemmet och tolka sina somatiska sensationer som just det, och inte som tecken på en omedelbart förestående fysisk katastrof.
• Målen deriveras från diagnosspecifika vidmakthållandemodeller och individuella fallkonceptualiseringar (beteendeanalyser). Det finns, åtminstone för de vanligaste psykiska störningarna publicerade KBT -modeller, vilka innehåller faktorer som empiriskt har visat sig vidmakthålla störningen i fråga.
• Kognitiva interventioner och beteendeinter ventioner är integrerade i de flesta behandlingar även om det finns exempel på renodlade beteendeinterventioner (t.ex. tidiga beteendeinterventioner för autistiska barn).
• Behandlingarna är fokuserade på utlösande och vidmakthållande faktorer för den enskilda patientens problem. I stället för att försöka klarlägga hur patientens psykiska problem startade, som ofta är en fruktlös sysselsättning, fokuserar man på det enda som kan förändras, dvs. de faktorer som i nuläget vidmakthåller problemen.
• Terapeuten och patienten arbetar kontinuerligt som ett lag för att uppnå målen. För både patient och terapeut är KBT -behandlingen ett hårt arbete, där bägge parter behöver arbeta lika hårt. Patienten är expert på sina tankar, känslor och beteenden, medan
terapeuten är expert på terapimetoderna. När de kombinerar sina styrkor kommer de att vara ett starkt lag som kan arbeta effektivt med patientens problem.
• Behandlingarna är fullständigt transparenta. Patienten ska hela tiden vara medveten om vad som sker och varför olika saker görs i terapin. Det får inte finnas någon dold agenda utan alla ”kort ska ligga på bordet”. Patienten uppmanas också att ställa frågor om det är något som han eller hon inte förstår rörande målet för eller metoderna i behandlingen.
• Behandlingen hjälper patienten att hjälpa sig själv. Det yttersta målet måste vara att ”terapeuten blir onödig”, dvs. patienten ska lära sig tillräckligt genom terapin för att kunna utföra behandlingen själv utan konstant hjälp från terapeuten.
• Behandlingarna är inte begränsade till terapeutens kontor utan kan ofta ske i naturliga situationer där patientens problembeteenden inträffar. Genom att följa med patienten in i naturliga situationer kan terapeuten observera problembeteendena direkt och behöver inte förlita sig på patientens beskrivningar, vilka ofta är anpassade till vad man tror att terapeuten vill höra.
• Hemuppgifter är en viktig del av behandlingen för att patienten ska kunna uppleva framsteg i naturliga situationer. Den grad till vilken patienten utför de överenskomna hemuppgifterna är en stark prediktor för utfallet, vilket har visats i empirisk forskning gång på gång. Det är svårt att föreställa sig de goda behandlingseffekter, som ofta åstadkoms på kort tid, utan att patienten utför hemuppgifter mellan terapisessionerna.
Myter och missuppfattningar om KBT
I tillägg till ovanstående beskrivning av karakteristika för KBT är det på sin plats att diskutera några av de myter och missuppfattningar som finns om KBT som terapiform.
KBT leder till symtomsubstitution. Detta är en myt som framförts av psykoanalytiska teoretiker, som menar att behandling som fokuserar direkt på symtomen i stället för på omedvetna konflikter enbart kommer att leda till temporär lättnad och följas av nya och värre symtom. Detta är en mycket vag teori som inte specificerar vilket/vilka symtom som kommer att uppstå och när detta ska ske, vilket gör att den blir omöjlig att diskonfirmera. Efter mer än 60 års KBT-forskning kan vi vara ganska säkra på att symtomsubstitution inte inträffar. Om en framgångsrikt behandlad patient får ett återfall återkommer de ursprungliga problemen, inte ett nytt.
KBT ignorerar orsakerna till patientens problem. K BT fokuserar på de faktorer som är involverade i vidmakthållandet av ett problembeteende här och nu. Detta är effektivt, inte minst för att den ursprungliga orsaken kanske inte kan uppdagas.
Den terapeutiska relationen är oviktig i KBT. Denna myt är fullständigt nonsens. En bra terapeutisk relation är nödvändig, men inte tillräcklig för att uppnå behandlingsmålen. Relationen fungerar som en grund på vilken man kan bygga vidare med de effektiva behandlingsmetoder som har utvecklats.
Att uppleva starka emotioner under exponeringsbehandling är farligt. Det finns inget empiriskt stöd för denna myt. Starka ångestreaktioner, till exempel panikattacker, är extremt obehagliga men de är inte farliga för patienten. Det finns ingen tillförlitlig vetenskaplig
källa som tyder på att det är möjligt att dö av en panikattack.
Patientens tankar och känslor ignoreras i KBT. Det är tvärtom motsatsen som är sann när vi tittar på fokus i kognitiv terapi. I allmänhet är tankar och känslor mycket viktiga som vidmakthållande faktorer när en psykisk störning har diagnostiserats. Det är därför som man fokuserar på dessa faktorer både i fallkonceptualiseringen och i behandlingen av patienterna.
KBT antar att psykiska störningar har utvecklats genom enkla inlärningsprocesser. KBTmodeller antar att psykiska störningar orsakas av många olika faktorer och i allmänhet har de en multifaktoriell etiologi. Men med ett fåtal undantag är etiologin för psykiska störningar fortfarande inte känd. En orsak till detta är att det är etiskt omöjligt att utföra experiment i vilka normalpersoner (ofta i ung ålder) utsätts för faktorer som kan leda till en psykisk störning. Trots denna osäkerhet kan de flesta av de vanliga psykiska störningarna behandlas effektivt med KBT-metoder.
Användning av mediciner är inkompatibelt med KBT-interventioner. Detta är också felaktigt. Men med några få undantag ger inte kombinationen av psykofarmaka och KBT bättre utfall än enbart KBT. Det är också ett pris att betala för kombinationen; den är dyrare, bortfallet är vanligen högre än för enbart KBT och patienter kan tillskriva effekterna av behandlingen enbart till medicinen, vilket gör dem mindre motiverade att sluta med medicinen.
Endast de mest intelligenta patienterna får bra effekt av KBT. Forskning har visat att patienternas intelligenskvot inte är korrelerad med utfallet av terapin. Dessutom finns det specifika beteendemetoder som är utvecklade för människor med intellektuell funktionsnedsättning.
KBT handlar bara om att tänka positivt Detta är också en myt. KBT ger patienten ny kunskap om de tankar och trossatser som vidmakthåller problemen. Patienten lär sig att ersätta irrationella katastroftankar med realistiska tankar som bättre stämmer överens med verkligheten.
KBT är lätt att utföra. Tyvärr är så inte fallet. KBT kan se ut som en enkel behandling men den är verkligen svår att utföra på ett kompetent sätt. Det är därför som terapimanualer har utvecklats för utbildning av terapeuter och för de kompetensskattningar som handledarna gör kontinuerligt för att evaluera de terapeutkandidater man handleder.
Bokens upplägg
Syftet med denna bok är att ge beskrivningar av hur man i praktiken arbetar med KBT för de vanligaste vuxenpsykiatriska störningarna. Boken inleds med ett kapitel som ger den teoretiska bakgrunden, ett som beskriver beteendeanalys och ett om kognitiv fallkonceptualisering. De kapitel som fokuserar på diagnoser (4–21) är uppbyggda på samma sätt. En kort beskrivning av störningens viktigaste kännetecken, följs av KBT-modellen för hur den moderna KBT-forskningen ser på vidmakthållandet av störningen. Därefter följer ett avsnitt om beteendeanalys inklusive mätmetoder, en utförlig beskrivning av de viktigaste behandlingsmetoderna, samt åtgärder för att behandlingsresultaten ska stå sig på lång sikt. I de flesta kapitlen ingår också en fallbeskrivning. Det är min förhoppning att boken ska bidra till att läsaren förstår hur beteendeanalys och behandling verkligen går till för respektive störning. Syftet är dock inte att boken ska fungera som en manual. Det krävs omfattande undervis-
ning och handledning för att personer med de rätta förkunskaperna ska lära sig KBT på ett professionellt sätt. Boken innehåller tre helt nya kapitel om hälsoångest, stressoch utmattningsproblem samt ADHD och autism.
Kapitel 22 och 23 handlar om internetbehandling respektive kombinationsbehandling med KBT och psykofarmaka.
Boken avslutas med ett kapitel där jag sam-
manfattar den empiriska behandlingsforskningen inom var och en av de störningar som bokens tidigare kapitel har behandlat. Det har publicerats en mängd originalstudier och för de flesta störningar ett flertal meta-analyser som sammanfattar forskningsresultaten.
Uppsala i februari 2026
Lars-Göran Öst
Teoretisk bakgrund
av Lennart Melin
Vad är kognitiv beteendeterapi?
Man kan i dag, med liten risk för att bli motsagd, hävda att beteendeterapi har blivit väletablerad inom psykoterapiområdet. Beteendeterapi som nu oftast kallas kognitiv beteendeterapi (KBT) är en terapiinriktning för att i vid mening förändra människors beteenden. Beteendeterapi som analys- och behandlingssystem har utvecklats under de senaste 70 åren. Eftersom utvecklingen har varit och är mycket snabb och framgångsrik inom en mängd olika problemområden finns det i dag ingen allmänt accepterad definition av KBT. Enligt den amerikanska beteendeterapeutiska föreningen (AABT, 2005) kan beteendeterapi definieras som: […] en speciell typ av behandling som är starkt förankrad i forskning. Den hjälper människor att kunna genomföra specifika förändringar eller nå vissa mål. Dessa mål kan innebära ett nytt sätt att fungera, känna, tänka och att hantera problem. Beteendeterapi (BT) och kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar vanligtvis på den nuvarande situationen snarare än på det förflutna. Man koncentrerar
sig på klientens egna synpunkter och perceptioner av sin situation snarare än på personlighetsegenskaper. BT och KBT syftar till att ge människor bättre kontroll över sina liv och detta åstadkoms genom att hjälpa människor att ändra sin gamla problematiska livsföring och genom att uppmuntra bättre fungerande sätt att leva (min översättning). Det är en definition som håller även i dag.
Enligt den svenska beteendeterapeutiska föreningens något blygsammare definition kan beteendeterapi ses som: […] en form av psykoterapi som grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Begreppet kognitiv beteendeterapi anger att tonvikten ligger på samspelet mellan individen och omgivningen, här och nu. För närvarande är det förmodligen omöjligt att åstadkomma en allmänt accepterad formell definition. Det som ändå gör att så många psykoterapeuter identifierar sig som beteendeterapeuter handlar om faktorer som vetenskapligt stöd och synen på psykopatologi.
Beteendeterapin – en kort historik
För att förstå var beteendeterapin står i dag är det nödvändigt att beakta något av den historiska utveckling som arbetssättet har genomgått. Beteendeterapi brukar sägas ha haft ett långt förflutet men en kort historia. Flertalet element som ingår i den beteendeterapeutiska metodarsenalen har förmodligen varit kända och praktiserade i alla tider eftersom vi människor alltid har försökt att påverka varandra. Långt innan beteenden började studeras vetenskapligt har det funnits en mängd skrifter med handfasta råd (t.ex. Bibeln och Koranen). Ibland har de metoder som rekommenderats varit framgångsrika och ibland inte. Emellertid var det först under 1900-talet som den moderna psykologin systematiskt och empiriskt började undersöka hur mänskligt beteende fungerar och vilka påverkansmetoder som kan utvecklas utifrån dessa principer. En del av den tidigaste forskningen som kommit att utgöra grunden för beteendeterapin, bedrevs i Ryssland under 1800-talets senare hälft av tre forskare: Ivan Setjenov, Vladimir Bechterev och Ivan Pavlov. Alla tre hade medicinsk grundutbildning och de förordade en objektiv, mekanistisk förklaring av beteende, även subjektivt beteende. De argumenterade också starkt för att beteende måste studeras med hjälp av vetenskapliga och empiriska metoder. Setjenov bidrog med ytterligare två hypoteser. Den ena var att beteendet består av reflexer som utlöses av situationen, vilket innebar att han betraktade omgivningsfaktorer som de ultimata orsaksfaktorerna till beteende. Den andra hypotesen var att han ansåg att de reflexer som formar komplext mänskligt beteende erhålls genom associativ inlärning, det vill säga responser som lärs in
när de upprepat associeras med vissa stimuli. Bechterev studerade motoriska reflexer hos människor genom att använda en svag elektrisk chock på händer och fötter som stimulus. Han argumenterade för att psykologi borde ersättas av en mer objektiv disciplin som han föreslog skulle kallas reflexologi. Bechterev använde betingning för att behandla flera olika störningar, som hysterisk dövhet och sexuella problem.
Inlärningsteorier
Pavlovs arbete med betingning och salivering hos hundar ledde honom till upptäckten att om ett obetingat stimulus (OBS) som utlöser en reflex eller obetingad respons (OBR) upprepade gånger förknippas med ett neutralt stimulus (S), kommer detta neutrala stimulus att anta formen av ett betingat stimulus (BS) och av sig själv kunna utlösa en så kallad betingad respons (BR) som liknar den ursprungliga reflexen (OBR) (se exempel, figur 1:1). Den typ av icke viljestyrd associationsinlärning som Pavlov upptäckte har kommit att kallas klassisk, respondent eller pavloviansk betingning. Han upptäckte också så kallad högre ordningens betingning när han fann att även andra stimuli som var indirekt associerade till OBR antog BS-egenskaper.
Pavlovs arbeten kom att influera experimentalpsykologen John B. Watson (1924/1925) vid Johns Hopkins-universitetet i USA. Watson förkastade helt introspektion och betonade starkt värdet av att studera psykologiska processer objektivt, det vill säga ett overt beteendes relation till omgivningen. Han brukar genom sin så kallade S-R-psykologi anses som grundare av behaviorismen, den skola utifrån vilken beteendeterapin till stor del har utvecklats.
Under 1930-talet gjordes även grundlägg-
Kopplas till S
Neutralt stimulus (t.ex. bikupa)
Re ex
OBS BS
Ledertill
OBR
Smär ta
Bi som sticker Bikupa BR Rädsla
Figur 1:1. Exempel på klassisk betingning.
ande inlärningsstudier av andra psykologer, som Thorndike, Hull, Tolman och Skinner. Dessa studier handlade om viljemässigt beteende och dess styrfaktorer samt om inskjutna variablers roll för att beskriva och förklara inlärning. Skinner blev dominerande bland de amerikanska inlärningsteoretikerna och hans bok Science and human behavior (1953) är ett av fundamenten för beteendeterapin. Han kallade sin inlärningssyn operant betingning och den består av fem principer genom vilka beteendet kontrolleras. Fyra av dessa kan ses i figur 1:2 på sidan 30.
Den femte operanta principen kallas extinktion, eller utsläckning, och innebär att beteendet utsläcks som ett resultat av uteblivna såväl positiva som negativa konsekvenser.
Trots vissa försök att demonstrera relevansen av inlärningsteoretiska kunskaper utanför
OBS = Obetingat stimulus
OBR = Obetingad respons
S = Neutralt stimulus
BS = Betingat stimulus
BR = Betingad respons
laboratoriet (t.ex. Watson & Rayner, 1920), förblev de relativt oanvända till i mitten av 1950-talet.
Ett problem med inlärningspsykologiska förklaringar är varför den inlärda associationen mellan det betingade stimuluset (BS) och den betingade responsen (BR) inte släcks ut då individen konfronteras med det obehagliga stimuluset. En mycket användbar teori för att förklara detta problem presenterades av Mowrer (1960) via tvåfaktorteorin, som kombinerar klassisk och operant inlärning (se figur 1:3, s. 31).
Den relativt enkla idén att allt beteende har en funktion och att denna funktion reglerar och kontrollerar beteendet är en avgörande insikt vid beteendeanalys. Användningen av principen – att medvetet och systematiskt påverka beteendet genom att manipulera dess
Respons
Producerar
Stimulus
Positiv förstärkare Negativ förstärkare
Positiv förstärkning
Ex: Uppskattning för en prestation
Bestraffning
Eliminerar (hindrar)
Ex: Böter
Bestraffning
Ex: Socialt ogillande vid normöverträdelse
Negativ förstärkning
Ex: Kliande som eliminerar klåda
Figur 1:2. Tekniker och effekter av operant betingning. Pilarna i varje cell visar huruvida beteendet som föregår de olika konsekvenserna kommer att förstärkas eller försvagas.
konsekvenser – har dock visat sig vara mer komplex än vad man tidigare antagit. Förmodligen beror detta delvis på att åtminstone människor motsätter sig att bli avsiktligt kontrollerade. Det föreligger således mer komplicerade relationer mellan beteenden och förstärkare hos människor än hos andra djur.
Beteendeteori och evolutionsteori
Modern evolutionsteori utgör en kraftfull ram för att förstå frågor kring beteende och dess styrfaktorer. Det är knappast möjligt att i dag diskutera beteende utan att referera till evolutionsteori. Den mekanism som Darwin och hans efterföljare anser vara orsaken till
hur olika arter har utvecklats och beter sig, har kommit att benämnas naturligt urval. Den har att göra med den genetiska slumpvariation som finns inom och mellan arter och där vissa egenskaper gynnas eller missgynnas av artens livssituation. I det långa loppet har egenskaper som gynnats av den omgivande naturen i högre grad lett till överlevnad och därför i större utsträckning kunnat föras vidare.
Trots att det inte går att direkt översätta resultat från djurstudier till människor har en viktig del av teoriutvecklingen inom beteendeterapi bedrivits inom området komparativ psykologi, det vill säga studiet av djurs beteende. Studier av djur i allmänhet och primater
BS Åsynen av bi och bikupa
Rädsla
S–
Undvikande
åtgärdervidtas Rädslanupphör
Figur 1:3. Exempel på Mowrers tvåfaktorteori. En person känner obehag vid anblicken av bin och bikupor och vidtar därför undvikande åtgärder, vilket innebär att undvikandebeteendet förstärks negativt.
i synnerhet gav stöd åt Darwins uppfattning att skillnader mellan djurs och människors beteenden snarare handlar om skillnader i komplexitet än om principskillnader. Som en följd av detta har man förstått att de påverkansprinciper som upptäckts vid djurstudier även, i princip, kunnat appliceras på människor.
Den kausala mekanism som här kan sägas vara inblandad är urval genom konsekvenser. Som människor är vi, liksom andra levande varelser, genom evolutionen utrustade med positiva och negativa känslor som är direkt relaterade till faktorer i omgivningen, och när dessa omgivningsfaktorer eller stimuli följer på olika beteenden fungerar de som positiva förstärkare eller bestraffare. Exempel på positiva faktorer som kan fungera som förstärkare är föda, skydd och sex. Smärta, kyla och illamående är ofta negativa, bestraffande faktorer. Utifrån relativt enkla beteenden för att relatera sig till dessa grundläggande livsbetingelser utvecklas sedan komplicerade och
sofistikerade beteendemönster hos enskilda individer, som så småningom resulterar i avancerade kulturer.
Termen beteendeterapi introduceras
Under hela första hälften av 1900-talet var den helt dominerande synen på mänskligt beteende psykoanalytisk. Eftersom denna position knappast lät sig påverkas av empiriska fynd såg sig beteendeterapeuterna tvingade att inta en något extrem politisk-filosofisk position för att därigenom utmana det psykoanalytiska etablissemanget. Grunden för denna position var en ”vetenskapligt” baserad inlärningsteori och en mycket stark betoning av ”empiriskt validerad” inlärningsteori. Tidiga definitioner avspeglar denna grundsyn. Eysenck (1960) publicerade en av de första och mest inflytelserika böckerna om beteendeterapi i vilken han hävdade att beteendeterapin var: ”[…] en stor grupp av behandlingsmetoder vilka alla emanerar ur modern inlärningsteori. De är
härledda från Pavlov, Watson och Hull snarare än från Freud, Jung och Adler.”
Termen ”beteendeterapi” introducerades ungefär samtidigt på tre håll i världen: I USA av Skinner, Solomon och Lindsley (1954), där begreppet användes för applikationen av en operant betingningsmodell på psykotiska patienter. I England använde Eysenck (1959) termen för att beskriva sin användning av ”modern inlärningsteori” som psykoterapi. I Sydafrika lanserades termen av Lazarus (1958) för att beskriva laboratoriebaserade metoders användning inom psykoterapin. En annan viktig milstolpe var Wolpes bok Psychotherapy by reciprocal inhibition (1958). Under de följande åren var forskningslitteraturen inom området omfattande.
Antalet specialtidskrifter för beteendeterapi var i början av 1980-talet ungefär 25 och även i allmänna vetenskapliga tidskrifter inom psykiatri och klinisk psykologi ökade beteendeterapipublikationer exponentiellt. I dag är det nästan omöjligt att uppskatta mängden av publikationer med beteendeterapeutiska förtecken.
Beteendeterapins utveckling
Allteftersom den empiriska grunden för beteendeteori vidgades, blev det mer och mer up-
penbart att ett strikt respondent och operant inlärningsperspektiv föreföll alltför förenklat och restriktivt. De laboratoriebaserade inlärningsteorierna från 1940-talet kunde inte direkt översättas till mänskligt beteende.
Svårigheten med dessa visade sig vara att de kopplingar som teoretiskt gjordes mellan stimuli, responser och konsekvenser inte var särskilt starka. Något viktigt tycktes fattas för att kunna predicera beteende. Man började nu intressera sig för vad som kom att kallas organismfaktorer och hur interna processer som uppmärksamhet, perception, minne och tolkning av stimuli ägde rum. Behovet av att kunna handskas med kognitiva fenomen blev uppenbart.
Banduras sociala inlärningsteori
Under slutet av 1960-talet började sociala inlärningsteoretiker som Bandura (1969) hävda att individens motivation, känslor och beteenden snarare är en funktion av vad hen tror, än vad som objektivt är fallet. Banduras modell innehåller ett antal punkter där den första handlar om att inlärning huvudsakligen sker i ett socialt sammanhang. Vidare hävdade han att förstärkning har betydelse för inlärning, men att den inte är ett nödvändigt villkor. Kognitiva processer spelar däremot en
Kognitiva faktorer
Overt beteende Omgivningsfaktorer
Figur 1:4. Banduras reciproka determinism.
avgörande roll för inlärning och människor kan lära sig genom observation – observationsinlärning.
Mänsklig utveckling reflekterar en interaktion mellan en aktiv (tänkande) person, dennes beteende och omgivningen. Bandura inför ett nytt begrepp för att hantera denna interaktion – reciprok determinism. Han menar att beteende bäst förstås i termer av en tredelad reciprok (ömsesidig) relation där beteende, kognition och omgivningsfaktorer influerar och även orsakar varandra (figur 1:4). Enkelt uttryckt menar Bandura att människor agerar utifrån sin livssituation, sina förutsättningar och förväntade konsekvenser av sitt beteende. Han har även skapat ett begrepp för det kognitiva innehållet som han benämnt self-efficacy. Värt att notera är emellertid att Bandura anser att det effektivaste sättet att förändra människors self-efficacy är genom beteendeförändring. Hans modell vann snabbt acceptans, inte minst bland praktiker, delvis eftersom den i hög grad överensstämmer med sunt förnuft och den så kallade scientist–practitioner-modellen som integrerar teori och praktik.
Kognitioners roll inom beteendeterapin
Den största andelen forskning kring kognition och inlärning utfördes av forskare som inte primärt var terapeuter. Förutom Bandura kan nämnas schweizaren Jean Piaget med sin problemlösningsmodell, och den amerikanske psykologen Martin Seligman som i laboratoriet upptäckte ett apatifenomen som han benämnde inlärd hjälplöshet (1975).
Men även psykoterapeuter har i hög grad bidragit till utvecklingen av KBT, flera av dem har haft en psykoanalytisk skolning. En av föregångarna var George Kelly (1955) som
utvecklade personal construct-teorin som innebär att vårt begreppssystem gör världen mer förutsägbar. Kellys personlighetsteori kan sammanfattas i ett axiom – man as a scientist, det vill säga människan försöker hela tiden förstå sin omvärld. Detta görs genom att hypoteser om omvärlden ständigt prövas.
Kognitiv forskning och teoretiserande inom det kliniska området utfördes vidare av bland andra Aaron Beck (Beck m.fl., 1979) som påvisade att deprimerade patienter har felaktiga tolkningar av sin situation (”Inget trevligt händer någonsin mig”) och att detta leder till felaktiga beteenden och emotioner. Beck anser att tidiga livserfarenheter leder till utvecklandet av vad han kallar grundantaganden (core beliefs eller scheman), vilka ofta är omedvetna men som ändå påverkar våra kognitioner, emotioner och beteenden. Genom att i terapi medvetandegöra och bearbeta felaktiga grundantaganden kan man nå en förbättring av patientens tillstånd. Becks teori har påfallande likheter med psykodynamiskt tänkande, vilket till stor del kan förklaras av hans psykoanalytiska bakgrund. Beck ses som grundaren av kognitiv terapi.
En annan portalfigur inom den kognitiva grenen av beteendeterapin är psykologen Albert Ellis som i Rationell Emotiv Terapi (RET) betonade tolkningars roll för problemutveckling (Ellis, 1958). Ellis teoretiska ståndpunkt är att emotionella störningar orsakas av irrationella trosföreställningar (”Jag måste vara älskad av alla”). Även om Beck anser att psykologiska problem orsakas av en kombination av biologiska, historiska och aktuella situationsfaktorer (Beck & Weishaar, 1989) anser han att automatiska tankar spelar en signifikant roll i upplevelsen av depression och ångest. Ellis representerar en mindre sofistikerad syn på beteendets styrfaktorer än
Bandura, eftersom han anser att problembeteende till mycket stor del direkt orsakas av kognitioner i form av automatiska tankar och feltänkande. Denna typ av analys, där patienternas tolkning av sin situation utgör en inskjuten hypotetisk konstruktion mellan situation och beteende, leder till att behandlingen koncentreras på att förändra kognitionerna direkt för att därigenom påverka resten av patientens problembeteenden, till exempel inaktivitet och nedstämdhet. Både Beck och Ellis anser sig dock vara beteendeterapeuter vilket kan förklaras av att, förutom det primärt kognitiva angreppssättet, båda arbetar med praktiska beteendeövningar och hemuppgifter.
Även om det kognitiva synsättet inom psykiatrin ursprungligen handlade om behandling av depression, kom det mycket snart att utvidgas till analys och behandling av andra psykiatriska problem.
Under 1970-talet publicerades flera olika böcker och artiklar med olika fokus, men med samma ambition att integrera ett behavioristiskt synsätt med ett kognitivt. Tre sådana exempel är Mahoneys Cognition and behavior modification (1974), Goldfrieds och Merbaums Behavior change through self-control (1973) samt Meichenbaums Cognitive behavior modification (1977). Från behaviorism och beteendeorienterad forskning anammade dessa författare ett antal viktiga principer. De pekade på situationens betydelse vid inlärning, vikten av att bryta ner komplexa beteendemönster till enkla, mer hanterbara enheter, vikten av att beteendeförändring sker i små, väldefinierade steg samt den övergripande principen att noga följa och utvärdera den verksamhet som bedrivs med varje enskild patient.
Från den kognitiva forskningen och praktiken anammades värdet av självrapporter
och inre dialoger samt kognitiva processers centrala roll för patientens välbefinnande. Det är viktigt att framhålla att det inte finns någon enhetlig KBT-teori eller metodik. Vad som kan sägas är att det snarare handlar om en ”familj” eller en samling metoder vilka är svåra att skilja åt. Man skulle möjligen kunna hävda att självinstruktionsträning kan fungera som ett kärnbegrepp inom KBT.
Sedan KBT först etablerades har en mängd nya behandlingsmetoder lanserats och utvärderats. Freeman och Dattilio (1992) listade 36 olika problem och populationer som kan behandlas med KBT och antalet har ökat markant sedan dess.
Ett problem med den kognitiva modellen inom beteendeterapin har dock hela tiden varit att på ett klart sätt visa att denna modell ger överlägsna behandlingsresultat jämfört med ett mer traditionellt behavioristiskt angreppssätt.
Teoretiska motsättningar mellan behaviorister och kognitivister
En fråga som ofta ställs av såväl KBT-terapeuter som av andra är på vilket sätt ett behavioristiskt och ett kognitivt synsätt står i kontrast till varandra. Även om tidiga beteendeterapeuter, som till exempel Wolpe, alltid ansåg sig ha involverat kognitioner i sina behandlingsmodeller råder det ingen tvekan om att behaviorismen och den tidiga beteendeterapin underskattat betydelsen av kognitioners roll för människors sätt att fungera. Kraven från vuxenterapeutisk klinisk verksamhet har tvingat beteendeterapeuterna att fokusera mer direkt på sina patienters tankar. Patienterna beskriver själva till stor del sin problematik i kognitiva termer.
Emellertid är de gängse teorierna inom
kognitionsforskningen inte helt lätta att direkt översätta till praktisk klinisk verksamhet. En konsekvens av det är att man inom KBT har utvecklat egna, medierande hypotetiska konstruktioner, till exempel grundantaganden, vilka varit till hjälp i den terapeutiska vardagen. Detta har i sin tur lett till att beteendeanalys och beteendeterapi alltmer innehåller kognitiva moment. Vilket är då problemet? Varför råder det fortfarande en akademisk strid kring frågan om kognitioners roll?
Ända sedan Freud skapade psykoanalysen har vi vant oss vid att betrakta händelser i barndomen som avgörande för vårt beteende som vuxna. Den som har haft en svår barndom tenderar att få problem som vuxen. Vuxenbeteendet beror till stor del på händelser i barndomen. Denna ståndpunkt är knappast kontroversiell. Emellertid tycks det inom såväl vetenskaplig psykologi som lekmannapsykologi föreligga en stark frestelse att representera barndomshändelser i nuet. En person som har utsatts för ett trauma som barn sägs ha en karaktärsstörning eller ett mindervärdeskomplex som i vuxen ålder orsakar beteendeproblem. Orsaken till att en person som växt upp i en dåligt fungerande familj som vuxen uppvisar avvikande beteende sägs kanske vara ”dåligt självförtroende”. Denna uppfattning är exempel på mentalism, där abstrakta och imaginära faktorer förs fram som orsaker till beteendeproblem. Att tala om karaktärsstörning och dåligt självförtroende lägger inte till något till vad som redan är känt – det vill säga sambandet mellan tidigare händelser och nuvarande problem. Att beskriva kriminalitet som orsakad av dåligt självförtroende förklarar inte på något meningsfullt sätt kriminaliteten. Varifrån kom det dåliga självförtroendet? Hur kan det orsaka kriminalitet? Finns det några bevis för att dåligt självförtroende
existerar i relation till andra problem? Är dåligt självförtroende någonting annat än en etikett för den kategori av problembeteenden som ska förklaras? Vilja, ego, personlighet, intelligens och liknande termer kallas ofta förklarande fiktioner (hypotetiska konstruktioner) därför att de tycks förklara beteenden, men de har i själva verket inget förklaringsvärde. Det viktigaste skälet till detta är att det inte finns någon möjlighet att veta hur stark en individs vilja eller psyke är utan att observera dennes beteende – vilket ju skulle förklaras. Mentalistiska förklaringar blir alltså såväl fiktiva som cirkulära.
I dagligt umgänge använder vi emellertid ofta denna typ av fiktioner som en naturlig del av vårt sociala samspel. ”Varför gjorde du så?” får ofta till svar: ”Jag kände för det”, ”Det beror på min dåliga karaktär” eller ”Mitt samvete sa mig att …” Den här typen av svar duger ofta i vardagslag och det anses oartigt att fråga vidare.
Sättet att undvika att man hamnar i denna onödiga semantiska problematik är att man accepterar att historiska händelser kan påverka nuvarande händelser direkt, att till exempel en bidragande orsak till att en tonåring stjäl bilar är att han har misshandlats och försummats som barn – även om tidsgapet mellan orsak och verkan är betydande.
Från traditionellt beteendeterapeutiskt håll har man inte kunnat acceptera att man inom KBT ser människans psyke eller medvetande som personlighet, scheman eller andra kreativt påhittade strukturer och processer, inte sällan lånade från andra vetenskaper. Vad som är ännu svårare att acceptera är att dessa hypotetiska konstruktioner används som förklaringar till beteendet, det vill säga som abstrakta orsaker till konkreta beteenden. Detta anses vara en återgång till det tänkande som
behavioristerna under psykologins barndom fjärmade sig från och ansåg vara ovetenskapligt och tautologiskt.
Denna typ av teoretiserande upprätthåller även dikotomin mellan kropp och psyke där psyket anses ha, eller åtminstone i praktiken får, en självständig ställning gentemot kroppen. Koncentrationen på dessa inre mentala fiktioner drar också bort uppmärksamheten från de viktiga dynamiska samband som finns mellan människan och hennes omgivning vilka, enligt den traditionella beteendeterapin, är de viktigaste faktorerna att utreda och påverka. En vanlig missuppfattning är att den behavioristiska kritiken av dessa hypotetiska konstruktioner innebär en kritik mot inre psykiska processer, som tankar och känslor. Även om vi inte direkt kan observera varandras tankar och känslor måste givetvis en psykologisk analys räkna med existensen och relevansen av dessa ”privata händelser”. Vad vi människor upplever när vi har känslor är det förflutnas roll i situationen här och nu. Introspektion ses exempelvis inte som ett sätt att identifiera icke-fysiska orsaker till vårt handlande, utan som en metod som kan användas av individen själv för att studera inre fenomen som inte är direkt åtkomliga för andra och som dessutom givetvis är helt legitim att studera och utnyttja vetenskapligt. Det som skiljer dessa från andra fenomen i den materiella världen är att de endast kan observeras av en person. Att tänka på en människa är lika reellt som att tala om henne. Begrepp som intelligens, kreativitet och självförtroende kan däremot aldrig direkt observeras eftersom de utgör abstraktioner.
Ett problem värt att diskutera är emellertid huruvida tankar och känslor är orsaker till problembeteenden eller en del av dem, eller om det råder ett mer komplicerat förhållande mellan dessa? Huruvida tankar och känslor
ska ses som förklaringar till beteende, eller som reaktioner på kontextuella sammanhang, är fortfarande en öppen såväl teoretisk som empirisk fråga. Denna fråga har också relevans för val av angreppssätt vid behandling av olika problem.
Omedelbara och historiska orsaksförklaringar
Den behavioristiska invändningen mot mentalism är också en invändning mot dualism. Tanken att två sorters existens – materiell och icke-materiell – eller två sorters termer – konkreta och abstrakta – krävs för att till fullo förstå våra handlingar accepteras inte. Även om dualismen tidigare i historien accepterades av naturvetenskaperna, inte minst som ett sätt att i lugn och ro få studera kroppen efter det att kyrkan fått ensamrätt på själen, förkastas den i dag av alla naturvetenskaper eftersom den anses vetenskapligt ofruktbar. Om man ändå vill hävda ett dualistiskt perspektiv på levande varelser, återstår att visa vilken typ av materia eller energi som psykiska faktorer består av och hur denna skiljer sig från den som existerar i den materiella världen.
Ett viktigt påpekande om kausalitet är att de historiska faktorer som har orsakat ett problem inte på minsta sätt behöver vara inblandade i varför problemet vidmakthålls, eller för den delen vara relaterade till hur problemet kan åtgärdas. En vanlig missuppfattning är att man inom den kliniska psykologin måste koncentrera sig på att finna orsaken för att sedan kunna lyfta fram den i ljuset och genom denna åtgärd få till stånd en läkning av problemet. Denna medicinska metafor där varbölden identifieras och punkteras har mycket svagt empiriskt stöd i forskning om psykiska problem.
Trots tappra försök av Mahoney, Goldfried, Meichenbaum och andra att integrera behavioristiska och kognitiva teoriansatser, tycks det alltså vara nästan omöjligt att teoretiskt förena ett behavioristiskt synsätt med ett kognitivt eftersom man i grunden har helt olika filosofisk syn på hur människan fungerar och vilka faktorer som styr hennes beteende. En fråga som är berättigad är på vilket sätt denna konflikt spelar roll för möjligheten att arbeta vetenskapligt och evidensbaserat med KBT.
Redan i början av 1970-talet påpekade Lazarus (1971) och London (1972) att beteendeterapi borde ses som en teknisk snarare än som en vetenskaplig disciplin. De menade att beteendeterapins anknytning till ett speciellt teorisystem alltid är sekundär i jämförelse med utvecklingen och användningen av effektiva behandlingsmetoder. Lazarus (1971) menar att beteendeterapeuter borde anamma varje effektiv behandlingsmetod även om den emanerar från någon annan teoriinriktning. Denna position kallas teknisk eklekticism. Han anser att det viktiga är att först visa att en behandlingsmetod fungerar, sedan kan man göra teoretiska studier kring frågan varför den fungerar. Denna principiella ståndpunkt har många paralleller inom andra områden, som medicin och teknik, och är givetvis helt acceptabel. Emellertid riskerar utvecklingen och förståelsen av KBT som vetenskap och kunskapsområde på sikt att urvattnas och innovationsgraden att sjunka om teoretiska frågor helt ignoreras.
De flesta i dag verksamma KBT-terapeuter anser sig sannolikt arbeta eklektiskt, det vill säga de använder den metodik som problemet kräver. Oftast vill de inte se sig som tekniker, utan omhuldar gärna en teori i sitt arbete. Om de emellertid på allvar skulle försöka knyta olika metoder till en egen, integrerad
behandlingsteori riskerar de att misslyckas och kan bli teoretiskt förvirrade. Värt att påpeka är dock att psykologiska teorier ofta har en ideologisk funktion. Som terapeut strävar man dels efter att presentera en begriplig teori för sig själv, dels i form av en rational för sin patient. Den presentation av problemets orsaker som delges patienten innehåller då ofta en hög grad av sunt förnuft.
Traditionell psykopatologi
Den traditionella synen på psykopatologi har varit och är fortfarande den så kallade medicinska modellen eller ”sjukdomsmodellen”. Ett exempel på denna är infektioner där kroppen har invaderats av bakterier eller virus som anses orsaka sjukdom. Direkt behandling av dessa främmande agens har i ett otal fall visat sig mycket framgångsrik. Många andra somatiska störningar än infektioner har visat sig kunna behandlas framgångsrikt, till exempel med farmakologiska och kirurgiska metoder, vilket ytterligare stärker uppfattningen om den medicinska modellens användbarhet. Det är frestande att generalisera en sådan framgångsrik strategi till att gälla även psykiatriska störningar.
Psykopatologiområdet innehåller en mängd olika klassifikationssystem. När vi talar om analys inom klinisk psykologi och psykiatri menar vi vanligtvis diagnostik. Diagnostik i traditionell mening innebär att en patients problem klassificeras i diskreta sjukdomskategorier.
Inom psykiatrin finns flera diagnossystem av vilka det helt dominerande är DSM. Systemet utvecklades av amerikanska psykiaterförbundet och publicerades i sin nuvarande form år 2013, DSM-5, och en textrevision kom år 2022 – DSM-5-TR. Ända sedan föregångarna,
Det här är en oumbärlig bok för alla som arbetar med KBT. Här beskrivs hur KBT kan tillämpas vid de vanligaste psykiatriska diagnoserna hos vuxna.
Boken inleds med en genomgång av den teoretiska bakgrunden till KBT samt hur beteendeanalys och fallformulering går till. Därefter följer fördjupande kapitel om de olika psykiatriska diagnoserna. För varje diagnos förklaras hur KBT-modellen och beteendeanalysen kan se ut, samt hur behandlingen går till.
Denna uppdaterade och utvidgade utgåva innehåller tre nya kapitel om ADHD och autism, hälsoångest samt stress- och utmattningsproblem. Övriga kapitel har uppdaterats och handlar om specifik fobi, social ångest, paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, hälsoångest, depression, bipolär störning, schizofreni, ätstörningar, sömnstörningar, borderline personlighetssyndrom, självskadande beteende, skadligt alkoholbruk och spelberoende.
Boken avslutas med kapitel om internetbehandling, kombinationen KBT och farmaka samt en genomgång av det empiriska stödet för KBT vid de olika diagnoserna.
KBT inom psykiatrin vänder sig till studerande på utbildningar inom psykoterapi och även till verksamma psykologer och psykoterapeuter.
Lars- g öran ö st (red.) är professor emeritus i klinisk psykologi vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Kapitelförfattarna är framstående kliniker och forskare samt experter inom respektive område.
