Sara Edlund • Elizabeth Malmquist
Validering
för förståelse, samarbete och förändring
Innehåll
Inledning 6
1 Vad är validering? 10
Sedd, hörd och tagen på allvar 10
Invalidering 18
Metaforen om utkikstornen 21
2 Varför ska vi validera? 27
För att påverka känslor i samtal 27
För att skapa följsamhet 36
För att påverka ett beteende 38
För att balansera förändringskrav 39
För att modellera självvalidering 41
För att stärka samarbetsrelationen 42
För att reglera sina egna känslor 43
Effekter av långvarig invalidering 46
3 Hur gör man? 52
NIVÅ 1: Lyssna och observera 54
NIVÅ 2: Reflektera 55
NIVÅ 3: Sätt ord på det outtalade 58
NIVÅ 4: Validera utifrån den andras historia och förutsättningar 66
NIVÅ 5: Validera utifrån den aktuella situationen 71
NIVÅ 6: Behandla den andra som jämlik och kompetent 78
NIVÅ 7: Visa sin egen sårbarhet 84
Validering i praktisk handling 88
Att välja nivå 88
4 Invalidering 90
Olika former av invalidering 91
Invalideringsmönster 100
Vad invalidering inte är 106
5 Vad ska man inte validera? 109
Valitt eller inte? 111
När ett beteende måste stoppas 113
Först fokus på det valida! 117
Var försiktig med det lilla ordet ”men” 119
När grunden är lagd 120
Få den andra att känna sig förstådd 121
Vikten av att inte bara hålla med 122
När man har en annan åsikt 123
Att göra någon en björntjänst 125
6 Vad ska man validera? 128
Att validera tankar 128
Att validera beteenden 131
Att validera känslor 132
7 Vanliga utmaningar 143
När man själv blir invaliderad 143
När man ska ställa krav 146
När man inte förstår 147
När man hamnar i problemlösningsträsket 150
När man faller i ”jag förstår”-fällan 152
När man råkar invalidera 153
När man inte är lyhörd för hur valideringen landar 156
När valideringen inte stämmer med personens självbild 157
8 Självvalidering 161
Ett verktyg för att bearbeta känslor 162
Självvalideringens två delar 162
Självvalidering och förändring 163
Medveten närvaro 164
En medveten process 166
Invalidering av det invalida 169
Att visa någon annan hur man gör 169
Självvalidering av primära känslor 170
Självvalidering och positiva känslor 172
Validering – åtta principer 173
Slutord 176
Referenser 178
Register 180
Inledning
PROFESSIONELLA SAMTAL KAN VARA mycket utmanande. Du kan ha upplevt detta oavsett om du jobbar som lärare, chef, polis, personalvetare, kurator eller arbetsförmedlare. Likaså om du arbetar inom vården och känner av komplexiteten i varje patientbesök. Du försöker att vara lyhörd och göra ditt bästa, men det räcker inte alltid.
Sätten som samtal kan gå åt skogen på är många. Personen du har framför dig sluter sig alltmer, trots att du tycker att du gör allting rätt och bara vill vara till hjälp. Med de bästa intentioner säger du emot hens självkritik eller korrigerar orättvis kritik av andra, men hen verkar bara låsa sig ännu mer. Samtidigt uttrycker personen hopplöshet, avfärdar alla lösningsförslag och ser inga förändringar som vettiga eller möjliga. Upprördheten hos den andra kanske bara växer, men varför?
Professionella samtal kräver mer än bara goda intentioner och lyssnande. De kräver väl utvecklade samtalsfärdigheter, en hög grad av närvaro och öppenhet gentemot det som sägs. Ibland krävs också mod att möta det som inte sägs.
Liksom att sätta ord på det som är svårt att prata om. I en tid där vi ständigt pressas till effektiva och snabba möten glöms ofta det viktigaste bort: människan framför oss.
Tänk om det fanns en superkraft som gjorde att viktiga samtal oftare slutade i en känsla av samförstånd och förtro-
ende. Vi menar att validering är en sådan superkraft – ett kraftfullt förhållningssätt som förändrar samtal i grunden. Validering är att respektera den känslomässiga verklighet som den andra befinner sig i, även om den ser annorlunda ut än din och du själv hade reagerat på ett annat sätt. Det handlar om att bekräfta och visa förståelse för personen du har framför dig, utan att döma, ifrågasätta, komma med snabba lösningar eller förminska det personen upplever eller uttrycker. Det är att säga: ”Det du känner är förståeligt. Jag ser logiken i det du berättar. Jag hör dig.” Validering handlar om att stå kvar, även när känslor är starka. Det handlar om att möta, utan att ta över. Och om att skapa en trygg plats, där förändring kan börja.
Under senare år har ordet validering alltmer letat sig in i det svenska vardagsspråket, och i professionella sammanhang är det väl etablerat att vi ska validera personer vi möter i vår yrkesroll. Samtidigt finns det en hel del missuppfattningar om vad validering egentligen är. Denna bok tydliggör vad det innebär att validera någon. Den ger också en inblick i teorin om validering och hur validering ska tillämpas i professionella möten, framför allt när det är svårt.
Vi har inspirerats av det gedigna arbete som Marsha M. Linehan, en välmeriterad amerikansk psykolog och professor, gjort för att konkretisera och definiera vad som ingår i ett validerande bemötande. Hon är grundaren av dialektisk beteendeterapi (DBT), en terapiform som ursprungligen utvecklades för att hjälpa personer med emotionell instabilitet, men som nu används brett inom psykiatri och psykoterapi. DBT kombinerar förändringsinriktade interventioner från kognitiv beteendeterapi (KBT) med acceptansbaserade inslag, där just validering är en av de mest centrala komponenterna.
Boken ger också kunskap om invalidering, vilket är när upplevelser och beteenden ifrågasätts eller förminskas. Invalidering signalerar att det personen känner, tänker eller gör är fel, överdrivet eller oviktigt. Professionella möten är inte förskonade från invalidering, även om det många gånger är oavsiktligt och sker omedvetet. Samtidigt är det av yttersta vikt att minimera mängden invalidering i sådana möten. Detta eftersom fungerande kommunikation är ett av få instrument vi har för att få relevant information och knyta kontakt i yrken där vi har med människor att göra. Kommunikationen behöver vara av hög kvalitet för att vi ska kunna utföra vårt arbete. Därför är invalidering och sammanbrott i kommunikationen ofta allvarligt och hindrar oss från att göra vårt jobb.
Vårt mål har varit att skriva boken på ett sådant sätt att den är till hjälp för dig som behöver validering som verktyg i din professionella roll. Du kanske arbetar inom hälso- och sjukvården och träffar patienter i olika svåra situationer, är lärare som känner att du behöver mer kunskap om bemötandet av elever och vårdnadshavare, eller arbetar inom kriminalvården och vill lära dig mer om hur man når fram till och bygger allians med en intagen. Vi vänder oss också till dig som är chef och vill veta mer om hur du kan validera dina medarbetare, och till dig som i ditt dagliga arbete möter kunder, exempelvis i hotell- och restaurangbranschen eller i kundtjänst och andra supportfunktioner där du vill att kunderna ska känna sig sedda och förstådda. Yrkesrollerna där man kan ha nytta av validering är många, där de nämnda är ett axplock. Och även om innehållet i boken i stort, med tillhörande exempel, inte direkt är utformat för familje-, kärleks- och vänskapsrelationer, går det utan tvekan att tillämpa även i dessa privata sammanhang.
Validering är ett kraftfullt verktyg både för att skapa trygghet och för att jobba med förändring. Det är att erbjuda en trygg hamn, samtidigt som man vid behov utmanar och knuffar den andra framåt i positiv riktning. Validering kommer att förändra dina samtal i grunden och ge dig guidning i hur du kan anpassa din kommunikation för önskat utfall. Vi vet att små justeringar i hur vi lyssnar, bekräftar och bemöter andra i deras sårbarhet kan göra stor skillnad, och vi är säkra på att du kommer märka av skillnaden. Vi önskar dig en givande och meningsfull läsning!
Sara Edlund och Elizabeth Malmquist Örebro och Värnamo, januari 2026
Vad är validering?
”JAG KÄNNER MIG UTANFÖR i teamet, som att ingen lyssnar när jag pratar”, säger Ola under ett medarbetarsamtal med sin chef. Chefen skrattar lite och svarar uppmuntrande: ”Det där tror jag inte du behöver oroa dig för, vi har ju en viss jargong här!” Ola ler stelt och väljer att inte säga så mycket mer. Vid ett senare tillfälle tar han upp samma sak med en kollega. Kollegan säger: ”Det måste vara en jobbig känsla. Man vill ju bli lyssnad på.” Ola slappnar av och börjar berätta.
Det här var två välmenade men väldigt olika svar på självutlämnande information. Olas chef vill veta mer, men kommentaren invaliderar Olas upplevelse och kommunicerar att den är obefogad, vilket får honom att sluta sig. Kollegan validerar Ola genom att visa intresse och respekt för hans upplevelse, vilket får Ola att berätta mer.
I det här kapitlet undersöker vi vad som ingår i begreppen validering och invalidering, och reder ut några vanliga missuppfattningar. Vi ger också exempel på hur validering och invalidering kan yttra sig i professionella samtal.
Sedd, hörd och tagen på allvar
När man validerar någon anstränger man sig för att förstå, samtidigt som man erkänner den andras upplevelse och visar att den är begriplig. Man sätter ord på hur den andras
känslor, tankar och beteenden är logiska och förståeliga. Det handlar om att få personen att känna sig sedd, hörd och tagen på allvar.
Validering förutsätter att man går på upptäcktsfärd, men i stället för att utforska en ny stad eller en naturstig ligger fokus på en annan person. Det kan handla om att undersöka varför personen känner en viss känsla, varför hen tänker och resonerar på ett visst sätt eller varför hen beter sig på ett särskilt sätt i en situation. Ibland är det lätt att förstå den andras perspektiv när man riktar sin uppmärksamhet dit. Lite som att blommor uppenbarar sig vid sidan av stigen bara man blickar mot marken. Andra gånger måste man verkligen anstränga sig för att se logiken i någons känslor, eller varför personen beter sig som hen gör. Då krävs det att man lägger egna förutfattade meningar och värderingar åt sidan och i stället bara lyssnar och tar in. Genom att göra det lägger man grunden för att kunna validera.
Oavsett om upptäcktsfärden är lätt eller svår klär man sedan sina observationer och slutsatser i ord, i takt med att de uppenbarar sig. Just att sätta ord på det man hittar är viktigt. Det räcker inte att man ensam sitter med upplevelsen av att förstå och acceptera – det behöver tydligt framgå för den andra personen.
Philippe jobbar som mattelärare på högstadiet. Han delar ut resultatet på elevernas senaste prov och uppfattar en besvikelse i Selmas ansikte när hon ser sin poängsumma. Han blir lite förvånad, för i hans ögon är det en fin prestation från hennes håll. När lektionen är slut ber han henne stanna kvar och frågar vad hon känner och hur hennes tankar går. Hon börjar gråta och säger att hon trodde att det gått mycket bättre. Hon hade varit så nöjd när hon lämnade in provet och känt att hon
hade chansen på ett högre betyg. Philippe svarar: ”Då förstår jag, du hoppades på mer.” Selma tittar ner och nickar försiktigt medan tårarna rinner.
Philippe får känslan att det finns mer kopplat till situationen som Selma inte berättar. Han frågar därför om det finns något annat som också påverkar hur hon känner just nu. Hon svarar att hon är orolig över vad de ska säga hemma. Att hennes föräldrar har varit på henne och sagt att hennes betyg behöver höjas. Nu känns det jobbigt att komma hem och berätta om det här resultatet som inte är någon förbättring jämfört med hur det brukar vara. Selmas reaktion är nu logisk för Philippe, som säger: ”Då förstår jag varför du blev så besviken och varför du är ledsen nu. Du är rädd för att inte leva upp till dina föräldrars krav.”
Ett validerande samtal genomsyras av en humanistisk grundsyn som kännetecknas av respekt och empati för den man har framför sig. Man ser och tar personens erfarenheter, känslor och perspektiv på allvar. Denna inställning bygger på uppfattningen att alla människor är lika mycket värda och förtjänar respekt, förståelse och acceptans. Och att det även gäller personer som kämpar i livet och kanske på eget bevåg har skapat stora problem för sig själva och andra eller på andra sätt är utmanande att möta. Ett validerande samtal är öppet och fritt från dömande – ett tryggt utrymme för den andra att uttrycka sig och visa sig sårbar i. Här finns heller ingen plats för kommentarer som rymmer ett ”borde” – exempelvis: ”Du borde veta att …”, ”Du fattar väl hur dumt det där låter?”, ”Du borde göra så i stället.” Det handlar om att försöka förstå logiken i det som den andra berättar och upplever, vilket också innebär att undvika kommentarer där ”borde” är underförstått.
Negativa omdömen, där man antyder att den andras upplevelser eller beteenden är dumma, idiotiska, själviska eller
liknande, hör inte heller hemma i ett validerande samtal. Och man behöver hålla sig borta från uttalanden som är nedlåtande i sin karaktär, exempelvis: ”Jag är förvånad över att du lyckades den här gången.” Eller föraktfulla, som: ”Jag kan inte fatta att du fick det här jobbet!”
Det här kan låta som självklarheter, men det är inte ovanligt att man går i denna fälla när ens fokus ligger på att få rätt och vinna i samtalet. Eller när man ser ett stort behov av att få personen att förstå hur problematiskt det hen gör faktiskt är. När kommunikation låser sig är det lätt att ta till tjuvknep för att få ett övertag. Intensiva känslor kan också i stunden få en att säga och göra saker som gör mer skada än nytta.
Ska man validera precis vad som helst?
Validering handlar inte bara om att förmedla acceptans och förståelse. Det finns inget lika med-tecken mellan validering och att hålla med. Hos en patient, klient, elev, kund eller medarbetare kan det finnas saker som känns problematiska att validera. Ska man validera någon som helt uppenbart gör felaktiga antaganden? Som kanske fattar beslut som för hen ännu längre bort från sina egna långsiktiga mål? Eller som håller fast vid strategier eller beteenden som av olika anledningar är problematiska? Kanske gör saker som bara fördjupar det egna lidandet och gör en redan tuff situation ännu tuffare? Eller som kanske till och med skadar andra?
På frågan om man alltid ska validera allt är svaret nej. Den grundprincip som guidar oss här är att man bara ska validera det valida . Det betyder att det som är logiskt, begripligt och förståeligt ska valideras. Detta gäller även vid problematiska upplevelser och beteenden. Tänk till exempel att en kollega
har kört rattfull och blivit av med sitt körkort. Att köra bil berusad är i sig inte ett beteende som ska uppmuntras eller försvaras. Samtidigt – vad låg egentligen bakom? Hur kan man förstå att personen gjorde så? Kanske hade kollegan bestämt sig för att sluta dricka, men nu tog till alkohol igen för att få bukt med sin stress. Eller drack för mycket för sent på kvällen, och sedan utan att vara medveten om det körde med alkohol i blodet morgonen därpå. Eller så är kollegan av den uppfattningen att svenska lagar kring alkohol och bilkörning är överdrivna och att körförmågan inte påverkas av att ha ett par öl i kroppen. Oavsett vilket skulle detta förklara varför kollegan satte sig i bilen berusad. Det fanns alltså en logisk förklaring till varför situationen uppstod. Det finns alltid en förklaring, och när du får syn på den så kommunicerar du den till personen. Detta är att validera det valida.
Även om vi kan hitta en förklaring kan det finnas aspekter av ett beteende, eller av ett resonemang eller en känsla, som av någon anledning är problematiska. Att köra rattfull är utan tvekan ett problematiskt beteende, och vi behöver kunna prata om det och vara ärliga med att det är problematiskt. Vi vill inte validera ett sådant beteende, så att kollegan får en känsla av att vi tycker att det är okej. I synnerhet inte om kollegan själv inte anser att det var särskilt allvarligt, utan rycker på axlarna och säger: ”Sådant händer.” I stället vill vi invalidera det, i meningen tydligt kommunicera att det är just problematiskt. Att göra det kallas för att invalidera det invalida . Det invalida är de aspekter av ett handlande, av en känslomässig reaktion eller en tankegång som inte är förenliga med en persons mål, som inte stämmer med verkligheten eller som är skadliga för personen själv eller någon annan.
Att invalidera något som är invalitt är i själva verket en form av validering. Vi kan visa förståelse för en person och samtidigt markera tydligt att ett visst beteende inte är okej. I exemplet ovan skulle det kunna låta så här: ”Du missbedömde mängden alkohol du drack igår och trodde att alkoholen hade gått ur kroppen när det var dags att köra till jobbet idag. Du kände dig inte onykter på morgonen så du var inte medveten om att du körde rattfull förrän polisen stoppade dig [validering av det valida]. Samtidigt är det som hänt allvarligt på många sätt. Du hade uppenbarligen druckit väldigt mycket eftersom du hade kvar så hög promillehalt på morgonen, och dessutom en vanlig vardagskväll. Du har utsatt dig själv och andra för fara och du är i en jättesvår situation nu utan körkort! [invalidering av det invalida].”
I det tidigare exemplet med Selma som blir besviken på sitt provresultat pratar hon och läraren Philippe om det efteråt. Men låt oss föreställa oss att Selma i stället river sönder sitt prov när hon får tillbaka det och lämnar klassrummet i affekt. Att hon ute i korridoren sparkar på en papperskorg så att den studsar längs golvet samtidigt som hon svär högljutt. Philippe kan då känna att han behöver prata med Selma och reda ut vad som hände och varför. Om han i det läget kan stå emot impulsen att läxa upp henne för den trasiga papperskorgen och i stället initiera ett samtal där han inte dömer, utan visar att han vill förstå, är sannolikheten större att Selma berättar om rädslan för att vara misslyckad i sina föräldrars ögon. Om hon berättar får Philippe informationen som han behöver för att kunna fortsätta att validera hennes upplevelser.
Men den trasiga papperskorgen då? Philippe kanske också inser att han behöver prata med Selma om det proble -
matiska i hennes agerande. När han fått något tecken på att hon känner sig validerad av det han nyss sa kan han säga: ”Samtidigt är det inte okej att uttrycka det på det sättet som du gjorde. Den där papperskorgen gick sönder och den hade kunnat skada en annan person när den kom flygande. Det får inte hända igen [invalidering av det invalida].”
Inom teorin om validering räknas invalidering av det invalida som validering. Lite som att minus och minus i en ekvation blir plus. Denna princip kan vara relativt lätt att förstå i teorin, men utmanande att tillämpa i praktiken. Därför har vi valt att ägna ett helt kapitel åt den, så mer om det kommer längre fram.
Principen innebär också att du kan validera en annan person även om ni har vitt skilda åsikter eller ser helt olika på en situation. Även samtal mellan personer med tydliga motsättningar eller som inte tycker om varandra kan präglas av validering. Det blir såklart svårare när vi står långt bort från varandra i vår verklighetsuppfattning eller våra värderingar, men det är fortfarande görbart.
Mer än att bara upprepa det någon sagt
Vi kan få en tydligare bild av vad validering är genom att undersöka vad det inte är. Validering är till exempel inte detsamma som att bara upprepa vad en person säger. Missförstå oss inte – att fånga upp och sätta ord på centrala delar i den andras berättelse visar att man har hört det som sagts. Men att göra detta ordagrant och på rutin tappar snabbt sin validerande kraft. För validering handlar många gånger om mer än bara innehållet i orden. Säg exempelvis att personen med ett uppgivet ansiktsuttryck säger: ”Jag trodde att det skulle vara lätt att vara förälder, men jag är bara trött.” I denna si -
tuation kan man antingen validera genom att sätta sina egna ord på det den andra personen berättat, exempelvis: ”Ja, att vara förälder kan verkligen suga musten ur en, inte konstigt om du är helt slut.” Eller så kan man upprepa: ”Du trodde att det skulle vara lätt att vara förälder, men du är bara trött.”
Den sistnämnda typen av upprepning signalerar dock inte någon djupare förståelse och kan därför upplevas invaliderande vid överanvändning.
Mer än att säga snälla saker
Validering är inte heller detsamma som att säga snälla saker som man tror att den andra vill höra. Detta gör att smicker inte heller ingår i validering. I definitionen av smicker ingår att det som sägs är överdrivet, inställsamt eller oäkta, och syftet är ofta att vinna fördelar av olika slag. Validering behöver komma från hjärtat, och det är av yttersta vikt att personen framför dig upplever din omtanke och vilja att förstå som genuin. Uppriktigt beröm och uttryck för äkta gillande kan vara validering, men behöver inte vara synonymt med det. Inövade repliker som upprepas lite på rutin hör inte heller hemma i ett validerande samtal: ”Det kommer ordna sig!”, ”Du är stark, du fixar det!”, ”Tänk positivt!”, ”Det går över!” Allt du säger behöver vara anpassat efter personen du har framför dig.
Mer än medkänsla
Validering är inte heller samma sak som empati. Marsha M. Linehan lyfter fram att empati krävs för validering, men att det inte är tillräckligt för att faktiskt validera en annan person. Validering har i stället beskrivits som empati plus kommunikation. Det betyder att det inte räcker med att du
har en stark medkänsla med den andra, du behöver också uttryckligen kommunicera detta till personen. Med andra ord håller du inte dina observationer för dig själv. Du sätter ord på – och visar – vad du uppfattat av den andras upplevelser och beteenden. Om du blir tårögd av det någon berättar kanske du inte måste säga så mycket, din reaktion blir ett kvitto på att du förstått. Även små gester kan spela roll, som att du avbryter det du gör för stunden och riktar fokus mot den andra för att du inser att det som nu sägs är viktigt. Du kan också med specifika handlingar visa att du har förstått och känner empati med den andra, exempelvis genom att hämta näsdukar till någon som behöver torka sina tårar, eller genom att fysiskt undersöka ett ömmande knä när personen ber om det. Att validera någon i handling kallas för funktionell validering , och det skriver vi mer om i kapitel 3 .
Invalidering
Kanske kan vi allra lättast beskriva invalidering som motsatsen till validering. Invalidering kan se ut på många olika sätt, men i korthet innebär det att man förminskar, ifrågasätter eller ignorerar en annan persons känslor, tankar eller beteenden. Det kan ske genom dömande och skuldbeläggande kommentarer som: ”Du gör det bara värre med ditt ältande” eller ”Det där var väl bra onödigt!” Att förneka någons upplevelser är också invalidering: ”Hur kan du bli arg för det där?”, ”Så borde du inte känna!” Sådana kommentarer förmedlar att en viss känsla är fel, fastän personen faktiskt känner så. Likaså är det invalidering att hålla med när den andra förminskar, dumförklarar eller nedvärderar sig själv.
Det är också invaliderande att ignorera viktiga behov hos någon annan när man har möjlighet eller skyldighet
att tillgodose dem, vilket kan vara fallet både i och utanför sin professionella roll. Hit kan också vissa skyldigheter som man har som medmänniska räknas in. Det betyder att det är invaliderande när föräldrar brister i omsorg om sina barn. Det betyder också att professionella och myndighetspersoner invaliderar personer som söker dem i deras profession när de inte åtminstone försöker uppfylla de skyldigheter som yrkesrollen medför. Vi känner alla igen hur upprörd man kan bli när man blir ignorerad eller mött med ointresse på en myndighet eller i en kundtjänst. Att vi anser att det finns en skyldighet att stå till förfogande eller tillgodose behov bidrar sannolikt till denna upplevelse. Att inte fråga hur det gick eller inte erbjuda hjälp när man på nära håll bevittnar någon som ramlar eller olyckas på något sätt är också invaliderande. Vi räknar med att vi som medmänniskor har viss grundläggande omsorg om varandra.Visst finns det människor som invaliderar medvetet, som en form av manipulation eller med uppsåt att såra. Men det allra vanligaste är att invalideringen letar sig in i kommunikation trots att man menar väl och inte vill annat än att stötta personen man har framför sig. Man kanske till exempel vill sudda bort negativa känslor. Påståenden som: ”Så ska du inte känna”, ”Var inte ledsen, det var ingen stor grej” eller ”Det kunde vara värre” är exempel på välmenande men invaliderande fraser.
Roya genomgår en cancerbehandling som visar sig vara tuffare än hon förväntat sig. Hon lider av biverkningarna från medicineringen, känner sig svag och är djupt orolig för behandlingsresultaten. Hon försöker vara stark, men det är svårt när det blivit så utdraget och hon bara mår sämre och sämre. Hon känner en stor hopplöshet. Till sjuksköterskan Sven som
arbetar på vårdavdelningen säger hon: ”Jag vet inte hur länge jag orkar med det här. Det känns som om allt bara blir värre, och ingen förstår hur svårt det är.” Sven, som träffat många i Royas sits och vet att det går mycket upp och ner under en sådan här behandling, sätter sig på hennes sängkant och säger: ”Du måste försöka vara positiv. Många patienter går igenom liknande behandlingar och klarar sig. Det är bara en fråga om att hålla ut. Du har en tuff dag idag bara, imorgon kan bli bättre.”
Roya förstår att Sven menar väl, att han försöker uppmuntra henne. Ändå ökar hennes frustration över situationen. Hon förstår att hon är långt ifrån den enda cancerpatient som haft liknande känslor, ändå är det som att just hennes unika upplevelse blir förminskad. Det känns inte alls som att det kommer att hjälpa att tänka positivt, och det är dessutom väldigt svårt att göra det just nu. Hon känner sig avfärdad och missförstådd, och upplever att Sven tycker att hon är gnällig som fokuserar på det negativa.
Roya sluter sig och tystnar. Sven får därmed mindre insikt i hur Roya mår, vilket minskar möjligheten att korrigera missförståndet och ge effektivt stöd.
Även välmenande försök att ”fixa problemet” kan upplevas som invaliderande om lösningsförslagen kommer vid fel tillfälle. ”Det är bara att börja …”, ”Om du bara …” eller ”Det vore kanske bättre om du …” signalerar att det finns en lätt utväg, och att personen snabbt skulle kunna slippa sitt problem om hen bara tog tag i det på rätt sätt. Samtidigt är beteendeförändring svårt, och känslor är ingenting man förändrar i en handvändning. Att snabbt erbjuda tänkbara lösningar kan signalera att den andra själv väljer sina problem och borde kunna hantera dem, när hen kanske faktiskt är oförmögen att ta sig ur sin situation på ett konstruktivt sätt.
Validering handlar om att få personen du möter att känna sig sedd, hörd och tagen på allvar. Det är ett kraftfullt verktyg, både för att skapa trygghet och för att jobba med förändring.
Den här boken vägleder dig i hur validering går till. Efter en teoretisk grund visar författarna med många exempel hur validering kan tillämpas i professionella möten. De tydliggör dessutom vad invalidering är. Du får också veta hur du kan använda självvalidering för att lugna ner egna starka känslor och få tillgång till ett nyanserat tänkande.
Boken kommer att göra stor skillnad för dina samtal –särskilt de mer utmanande. Validering är skriven för alla som arbetar med människor inom vård, skola, omsorg, socialtjänst, rättsväsende och högre utbildning. Den passar även för arbetsledare och chefer.
sara edlund (t.h.) är leg. psykolog, fil.dr, universitetslektor i psykologi och forskar om validering vid Center for health and medical psychology (champ), Örebro universitet. Hon är även programansvarig för psykologprogrammet i Örebro och en ofta anlitad föreläsare om validering.
elizabeth malmquist är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och handledare i psykoterapi med lång klinisk erfarenhet av ungdomar och vuxna med svår psykisk ohälsa.Validering har varit ett centralt inslag i hennes arbete som behandlare, utbildare och handledare.
ISBN 978-91-27-47106-1
foto : Ulla-Carin Ekblom