urval & kommentarer av
Se barnet, se människan! Sven Hartman
– texter om barn och deras rättigheter
Innehåll
1. Introduktion 5
2. Se människan! – Korczaks syn på barn 22
3. Läkaren Korczak – barnets rätt till liv och skydd 59
4. Pedagogen Korczak – barnets rätt till utveckling och deltagande 133
5. Beprövad erfarenhet – Ars longa, vita brevis 196
6. Se barnet, människan, livet – Korczaks livsåskådning 225
7. Till sist – ett avskedstal 249 Tack 255 Referenser 257 Slutnoter 268
1. Introduktion
Den polsk-judiske författaren, barnläkaren och pedagogen Henryk Goldszmit (1878–1942) arbetade hela sitt liv för barnens sak. Som författare blev han känd under sin pseudonym Janusz Korczak. I dag ses han av många som ett slags skyddspatron för barns rättigheter och för FN:s barnkonvention. I den här boken har vi sammanställt, översatt och kommenterat några texter ur hans omfattande författarskap.
Till att börja med
Kan verkligen hundra år gamla texter från ett avlägset Polen ha något att säga oss i dag, i det svenska välfärdssamhället? Det beror på vad man söker. Vill man ha mirakelmetoder som snabbt löser omedelbara problem inom vård, omsorg eller skola, letar man nog förgäves. Söker man däremot en samtalspartner, som hjälper en att se barnen och möta dem med kärlek och respekt, då har man mycket att hämta hos Korczak.
Texterna skrevs under en mycket mörk period i Europas historia. Korczak arbetade i en tid av krig, social misär, missbruk och rasism. Och han insåg att de som drabbades värst var barnen. I denna mörka tid fanns det på olika håll i världen grupperingar som bjöd motstånd, gav humanitär hjälp och försökte bygga upp ett gott samhälle. Man kan säga att Korczak och hans medarbetare hörde till denna rörelse i tiden. I dag ser kanske krigen, epidemierna och fattigdomen ut på ett annat sätt än då. Men det är fortfarande barnen som drabbas värst. Och när media i dag rapporterar från krigsskådeplatser, välfärdssamhällen i förfall och skolkriser kan man fråga sig om skillnaden egentligen är så stor. Plötsligt kan Korczaks texter bli drabbande aktuella.
Den svenske diplomaten Thomas Hammarberg deltog på 1980-talet i det internationella arbetet med att ta fram FN:s konvention om barnets rättigheter. Han har vittnat om hur stor betydelse Korczaks idéer hade för det arbetet. Hammarberg menar att Korczaks författarskap kan hjälpa oss att förstå vad barnens rättigheter innebär i grund och botten, därför är hans texter fortfarande viktiga och aktuella.1
Korczaks arbete som författare, läkare och pedagog har under årens lopp skildrats inom olika tolkningsramar, mer eller mindre politiskt bestämda. Men om man bemödar sig om att förstå honom utifrån den historiska situation där han verkade, och om man går tillbaka till hans egna texter, märker man att hans tankar fortfarande känns angelägna.2 Många av de problem han belyser i sina texter är allmänmänskliga och tidlösa till sin karaktär. Till detta kommer att Korczak, både som person och som författare, ägde en djup originalitet,
6 • Se barnet, se människan!
vilket gör att han gärna stannar kvar i minnet hos dem som läst vad han har skrivit.3 Genom bokens texturval hoppas vi att läsaren också får en bild av mannen bakom texterna. Korczak var en anspråkslös man, hårt arbetande i den dagliga verksamheten, alltid skrivande, humoristisk, sorgsen. Han gestaltade sitt liv på ett sådant sätt att han blev en av det mörka nittonhundratalets stora ljusgestalter.
I mötet med barnet tyckte sig Korczak stå inför det okända. Vi känner inte barnet, skriver han, vi vet så lite. Och detta ”jag vet inte” blir hos honom en kreativ utgångspunkt för att formulera verkligt viktiga frågor, som kan hjälpa oss att verkligen se barnen när vi möter dem. Hans texter hjälper oss att se, förundras och glädjas.
Det är många som kan ha glädje av Korczaks texter. Föräldrar, far- och morföräldrar och andra som möter närstående barn till vardags kan där få hjälp att upptäcka okända och fascinerande sidor hos sina ungar. Alla de som i sitt yrke möter och arbetar med barn kan få en vis kollega att konsultera. Studerande som utbildar sig för ett framtida jobb bland barn kan få en ikonisk gestalt från historien att foga till sina andra förebilder. Många har vittnat om att dessa texter inte har något bästföredatum.
Det finns ett genomgående tema i urvalet av de texter som ingår i den här boken. Texterna belyser på olika sätt hur Korczaks humanistiska grundsyn genomsyrade hans arbete som läkare och pedagog och hans sätt att se på frågan om barnets rättigheter. Texterna har sammanställts i fyra kapitel, som alla inleds med en utförlig textkommentar.
Kapitel 2 ägnas åt Korczaks människosyn. Han strävade verkligen efter att ”se barnet”, och i Barnet vördar han då
1. Introduktion • 7
Människan. Den lilla boken Barnets rätt till respekt återges i stora delar i detta kapitel.
Kapitel 3 bygger på texter som Korczak skrev när han arbetade som läkare. Dessa texter belyser olika aspekter av det som i våra dagars barnkonvention kallas barnets rätt till liv och barnets rätt till skydd.
Kapitel 4 innehåller texter som Korczak skrev som ledare för det pedagogiska arbetet på två barnhem, den mest kända sidan av hans arbete. Texterna ger en speciell ingång till det barnkonventionen i dag kallar barnets rätt till utveckling och barnets rätt till deltagande. Även yttrandefrihetens centrala värde behandlas i detta avsnitt.
Kapitel 5 innehåller texter där Korczak beskriver hur han själv och andra mognat i sitt yrkeskunnande. Läkarens och pedagogens beprövade erfarenhet utvecklas hela tiden i mötet med barnen, vare sig de nu är patienter, klienter eller elever. Men fullärd blir man aldrig.
Boken avslutas så med två korta kapitel som behandlar hur Korczaks livsåskådning och hans intresse för religiösa traditioner verkade som inspiration i hans arbete.
Vem var Janusz Korczak?
Åren kring det förra sekelskiftet var det många som delade den svenska författaren Ellen Keys förhoppning om att 1900-talet skulle bli ett Barnets århundrade. Förändringens vindar blåste över världen. Genom vetenskapens framsteg, ökat välstånd och sociala reformer hoppades man kunna skapa förutsättningar för bättre vård, omsorg och utbildning för kommande generationer. Man ville skydda barn och ung-
8 • Se barnet, se människan!
domar och ge dem möjligheter att utvecklas på bästa sätt. På så sätt skulle man också bidra till att göra världen bättre.
Janusz Korczak var en av många runtom i världen som läste och påverkades av Ellen Keys bok Barnets århundrade. Han ägnade hela sitt liv åt barnens sak. Han arbetade för att stärka barnens rättigheter, han utformade demokratiska och barncentrerade arbetsmetoder och studerade ingående barns utveckling. Korczak arbetade för att ge barn en ljus framtid, men tvingades uppleva hur alla förhoppningar grusades under andra världskriget och Förintelsen. Hans författarskap har behållit sin aktualitet genom att det återspeglar detta dramatiska möte mellan vision och verklighet, hopp och förtvivlan. Hans texter visar på barns levnadsvillkor och på vad det kan innebära att i såväl vardagliga som trängda situationer arbeta för barns bästa under 1900-talets växlingsrika historia.
Henryk Goldszmit är, som nämnts, mest känd under sin pseudonym Janusz Korczak. Han växte upp i ett borgerligt, assimilerat hem i Warszawa, som då fortfarande lydde under det tsaristiska Ryssland. Fadern dog under olyckliga omständigheter och Henryk fick redan under gymnasieåren bidra till familjens försörjning som skribent. Det var i sådana sammanhang som han började använda den pseudonym som sedan följde honom livet ut.
När Korczak 1905 hade avlagt läkarexamen fick han omgående tjänstgöra som fältläkare i rysk-japanska kriget. Därefter arbetade han på sjukhus i Warszawa och blev efter några år framgångsrik barnläkare med egen praktik. Genom studieresor till Berlin, Frankrike, Schweiz och England tillägnade han sig läkarvetenskapens senaste rön, särskilt inom pediatriken.
Som fältläkare såg Korczak att modern krigföring drabbar civilbefolkningen mycket hårt, i synnerhet barnen. Denna erfarenhet kan vara skälet till att han 1912 tillsammans med vännen Stefania Wilczyńska tog på sig uppgiften att starta ett barnhem för föräldralösa judiska barn, Dom Sierot. Han bodde själv på barnhemmet och erfarenheterna från det dagliga umgänget med barnen var en viktig utgångspunkt för hans pedagogik. Från 1919 var han pedagogisk ledare för ytterligare ett barnhem i Warszawa som drevs av arbetarrörelsen. Under några år bedrev man där också en experimentskola. År 1921 utvidgades verksamheten på det judiska barnhemmet med en avdelning för barn i förskoleåldern. Denna avdelning låg på landet utanför staden. Där hade man också en sommarkoloni för barn från Warszawa. Korczak skrev om sitt pedagogiska arbete i åtskilliga texter, framför allt i boken Hur man älskar ett barn (1918). Han skrev också en handfull barnböcker. Barnkulturen var viktig för honom. Hans mest kända barnbok är Lille Kung Mattias (1922). Den har dramatiserats i många olika versioner och i många länder.
Korczaks erfarenheter av barns utsatthet i svåra tider gjorde att han också engagerade sig i det internationella arbetet för barns rättigheter. Han följde det arbete som ledde till att Nationernas förbund 1926 antog den första deklarationen om barns rättigheter, Genèvedeklarationen. Det var en föregångare till våra dagars barnkonvention. För Korczak var detta en hjärtefråga. Mycket av det han skrev gällde barns rättigheter, i synnerhet den lilla skriften Barnets rätt till respekt från 1929.
Korczak fortsatte sitt författarskap inom olika genrer under hela sin levnad. Under 1930-talet framträdde han regelbundet i polsk radio under ytterligare en pseudonym – Den
10 • Se barnet, se människan!
gamle doktorn. Genom sina tre yrken, läkare, pedagog och författare, fortsatte han livet igenom att arbeta för barnen. År 1939 ockuperades Polen av tyska trupper och andra världskriget inleddes. Då kom de idéer som Korczak hade kämpat för att prövas under fruktansvärda förhållanden. Det finns minnesmärken och monument, spelfilmer och dokumentärer, biografier, konst och skönlitteratur som på olika sätt ger en bild av Korczak. Alla dessa framställningar riskerar att tillsammans skapa en symbolisk gestalt upphöjd över det vardagliga. Vissa skildringar av hans liv har en stil som påminner om helgonlegendens. Men det är inte det monumentala som bäst fångar hans gestalt. Korczaks medarbetare Michael Wroblewski, som förde Korczaktraditionen till Sverige, ville framhäva det anspråkslösa och vardagliga i Korczaks person. Han skriver:
Någon undrar kanske över hur den Gamle Doktorn var, hur han såg ut och var han bodde. […] Korczak var en mycket anspråkslös människa. Han var medellång och flintskallig. Han hade ett litet skägg och blå ögon som nyfiket granskade omgivningen genom båglösa glasögon. Han brukade ha en brun eller grön arbetsrock på sig och ofta ett stort förkläde. I barnhemmet bodde han tre trappor upp i ett stort vindsrum. Där fanns ett stort fönster med blommor på fönsterbrädan. Doktorn tog väl hand om blommorna och vattnade dem med största omsorg. […] Rummets möblemang var mycket blygsamt. Där fanns en järnsäng, ett skrivbord, några stolar, en soffa och så bokhyllor, som dignade under böcker och prydligt ordnade anteckningar.4
1. Introduktion • 11
När man läser Korczaks texter kan man också ana sig till hurdan han var som person. Han framstår som osentimental och rakt på sak, i skrift ofta provokativ. Han var uppmärksam och lyhörd inför det myllrande liv som omgav honom. Hans texter är fulla av koncisa och konturskarpa formuleringar, som ofta citeras i olika sammanhang när frågor om barn och barns rättigheter behandlas. Alltför ofta bortser man från att citaten har en kontext i form av längre dynamiska texter och en pulserande pedagogisk praktik. Korczak hade en speciell förmåga till okonstlad och omedelbar kontakt med barn. Man sade om honom att det var han som stod för det moderliga och omhändertagande på barnhemmet, medan Stefania Wilczyńska, madam Stefa kallad, mer stod för ordning och
12 • Se barnet, se människan!
Henryk Goldszmit och Stefania Wilczyńska, Korczak och madam Stefa, var under många år arbetskamrater på barnhemmet Dom Sierot.
reda. Han hade stor arbetskapacitet och kunde ha ett häftigt humör. Han såg på sin omgivning med en stillsam humor, och på sig själv med självironi. Hans livskänsla tycks ha präglats av såväl munterhet som vemod.5
Tiden, landet
I början av 1900-talet var Polen ett sargat land som varit delat och ockuperat sedan 1700-talet, och inte återfick sin självständighet förrän 1918. Förtrycket ledde till stora umbäranden och sociala och etniska motsättningar. Flera krig förvärrade situationen ytterligare. Under dessa år blev det tydligt för många att det var barnen som for mest illa i svåra tider. Samtidigt såg man barnen som möjligheten till en ljusare framtid. Man kan anta att det var det som fick Korczak att tidigt engagera sig i ideellt arbete för utsatta barn. Men den historiska situationen fick honom att gå ännu längre.
När han som ung läkare var på en studieresa i England kom han fram till en livsavgörande insikt. Han skrev senare till en vän om denna vändpunkt. Han beslutade sig för att inte bilda familj. Motiveringen formuleras ungefär så här: Det vore oansvarigt av honom att sätta barn till världen, eftersom han är polack och jude och lever under rysk ockupation i en antisemitisk samhällsatmosfär. ”En slav har inte rätt att sätta barn till världen.” I stället skulle han fortsättningsvis ägna sitt liv åt att bli som en far för föräldralösa barn och hjälpa dem till ett bättre liv.6
Detta viktiga vägval medförde att han lämnade arbetet som barnläkare och mer och mer inriktade sig på pedagogik och på barnhemsarbetet. Men kanske var det inte bara
1. Introduktion • 13
den politiska situationen och den sociala nöden som bidrog till hans vägval. Som läkare hade han särskilt intresserat sig för eugenik, arvshygien. Det var den tidens hetaste område inom natur- och läkarvetenskap och den påverkade också den pedagogiska debatten i samtiden. Man vet att Korczak läste Ellen Key. Hon såg darwinismen och arvshygienen som en nyckelfråga för all pedagogik, ja för hela samhällsutvecklingen. Att på olika sätt eliminera dåliga arvsanlag ansåg hon vara en moralisk plikt för både kvinnor och män.7 Korczak befann sig i den situationen. Hans far hade sannolikt tagit sitt eget liv när han var inlagd på mentalsjukhus. Enligt den tidens sätt att resonera fanns det alltså ett ”dåligt arv” i släkten. Detta kan ha varit ytterligare ett skäl till att Korczak valde att avstå från ett eget familjeliv och helt gå upp i sitt arbete för barnen.
Korczakforskaren Basia Vucic har i flera sammanhang påtalat att man i den gängse berättelsen om Korczak oftast anlägger ett individualistiskt perspektiv och inriktar sig på hans egna vägval och personliga förhållanden och bortser ifrån den historiska kontexten.8 Hon framhåller att den unge Korczak tog aktiv del i motståndet mot det tsarryska förtrycket och i Polens kamp för självständighet. Och han var radikal. Under några ungdomsår var han aktiv inom den polska anarkismen. Denna kontext och dessa rörelser i tiden, menar Vucic, präglade Korczaks livsverk. Man bör därför se Korczaks engagemang för barnens sak, inte bara som ett personligt vägval, utan också som en del av det sociala uppbyggnadsarbete som påbörjades efter Polens enande och återvunna självständighet. 1920-talet var en produktiv och lyckosam period för Korczak. Men 1930-talet skulle bli ödesdigert på många sätt. Då växte den radikala nationalismen starkt och därmed ock-
14 • Se barnet, se människan!
så antisemitismen. Det hände att barnen från Dom Sierot blev utsatta för stenkastning och andra påhopp när de lämnade barnhemmet.9 Antisemitismen påverkade också Korczaks arbetssituation. Han tvingades avgå som pedagogisk ledare för barnhemmet Nasz Dom, likaså från sitt expertuppdrag vid Warszawas ungdomsdomstol. Man menade, inte minst från katolskt håll, att det var otillständigt att en man av judisk härkomst skulle fostra polska barn. På liknande sätt ifrågasattes och stoppades hans radioprat i rollen som Den gamle doktorn. Till detta kom att det var ekonomiskt svåra tider och den filantropiskt finansierade barnhemsverksamheten hade ständiga penningbekymmer. Korczak kände att hans möjligheter att arbeta och vara verksam i Warszawa inskränktes mer och mer. Han började bli gammal och tycks ha varit villrådig om vad han skulle göra resten av livet.
Korczak hade några vänner, som tidigare hade bott på barnhemmet Dom Sierot, som emigrerat till Palestina. De försökte övertala honom att ansluta sig till kibbutzen Ein Herod. Vännen och kollegan Stefania Wilczyńska stödde idén. Vid två tillfällen, 1934 och 1936, besökte han Palestina under sammanlagt nio veckor. Han var genuint intresserad av det sociala experiment som kibbutzlivet innebar. Men skulle han kunna vara till någon nytta i en så annorlunda miljö? Skulle han kunna fortsätta sin livsuppgift, att stå i barnens tjänst? Det fanns visserligen en del yttre likheter med den verksamhet som han själv hade ägnat sitt liv åt, i och med att man på kibbutzen sammanförde barnen i särskilda internat, frikopplade från föräldrarna. Men Korczak var tveksam. Det var inte det hårda fysiska arbetet på kibbutzen han drog sig för, det var så mycket annat. Han var skeptisk till arbetsfördelningen som
1. Introduktion • 15
följde gamla könsmönster. Så var det språksvårigheterna, han talade inte hebreiska. Och han hade svårt för det hårda ökenklimatet och också det sociala klimatet frestade på. Det var alltför puritanskt och disciplinerat i hans smak. Och det spillde över på sättet att behandla barnen. Barn måste få ha roligt. De måste få lite uppmuntran och nöjen då och då och sådant förekom alltför lite i kibbutzlivet, menade han. När det gällde mer övergripande frågor av livsåskådningskaraktär hade man också skilda synsätt. Vi ska återkomma till den frågan i kapitel 6.
Och hur förhöll det sig nu med ursprungsbefolkningen?
Möjligen såg han även kibbutzens relation till omgivningen och ”araberna” som ett problem. Han skriver så här i sina reflektioner: ”En ny omvärld – den arabiske grannen – ibland något ännu mer än en granne, ibland något mindre.”10 Ett förslag lär ha varit att han skulle ta ansvar för de ”arabiska barnen” som fanns i området utanför kibbutzen.11 Då kanske han skulle kunna arbeta på sitt eget sätt.
Korczak var kluven. Läget i hans älskade Warszawa blev värre och värre. Kanske skulle han i stället kunna slå sig ner i det mångkulturella Jerusalem, vars historia och rika kultur fascinerade honom. Där skulle han kunna fortsätta att verka som författare, som i vilken annan internationell storstad som helst. Skulle han flytta till Palestina, så inte var det för det egna folkets skull, utan för de tankar som skulle födas inom honom när han vistades i den speciella miljön. Det världen behövde var inte arbete och apelsiner, utan en ny tro. Korczak trodde på mänsklighetens framtid och, skriver han, hade han haft en naiv gudstro skulle han be Gud att skynda på med befrielsens dag. Detta framgår av några brev han skrev till vänner han hade i Palestina.12
16 • Se barnet, se människan!
En sammanfattning av denna del av Korczaks liv kan vara: Han kände väl till den sionistiska rörelsens olika förgreningar. Han hade, av en händelse, kunnat bevista den tredje internationella sionistiska kongressen i Basel 1899. Men han var inte någon sionist när han 1934 för första gången for till Palestina, han var inte heller sionist när han lämnade landet den andra gången.13 Händelseutvecklingen i Polen blev snart sådan att det inte fanns några möjligheter för honom att återvända till Palestina. Han förblev Warszawabo livet ut.
I Polen förvärrades situationen. År 1940 tvingades man evakuera barnhemmet på Krochmalnagatan för att i stället flytta in i provisoriska lokaler i Warszawas getto. Antalet barn som man tog hand om ökade till 200. Nöden var stor. Varje dag gick Korczak runt för att samla in pengar, mat och förnödenheter till barnhemmet. Nattetid vakade han över sjuka barn och skrev i sin dagbok, som i efterhand kom att kallas Gettodagboken. Den 4 augusti 1942 skrev han de sista raderna:
Jag vattnar blommorna. Min skalliga flint i fönstret – en bra måltavla?
Han har ett gevär. Varför står han bara där och tittar så lugnt?
Han har inte fått någon order.
I det civila var han kanske byskollärare, kanske notarie, gatsopare i Leipzig, kypare i Köln?
Vad skulle han göra om jag nickade åt honom? Om jag vinkade vänskapligt?
Han kanske inte ens vet att det är som det är?
Han kan ha kommit igår, långt bortifrån …14
1. Introduktion • 17
Dagen därefter, den 5 augusti 1942, tömdes barnhemmet.
Barnen och personalen transporterades till förintelselägret Treblinka. De provisoriska lokalerna som varit fyllda av liv och rörelse låg öde. Kvar på ett bord låg Korczaks glasögon.
Efter kriget uppstod en debatt om varför nazisterna inte hade mött något motstånd från judarnas sida. Varför de hade låtit sig föras ”som lamm till slakt”. Kenneth Hermele har visat att denna diskussion har förts på falska premisser. Det fanns visst ett judiskt motstånd. Och motståndet skedde på så många vis, inte bara med vapen i hand. Till detta motstånd bör man räkna ”alla handlingar och beteenden som avsåg att motverka (hindra, försena, omöjliggöra) att nazisterna uppnådde sitt ’slutmål’”.15
Man kan säga att Korczak verkligen gjorde motstånd mot den nazistiska regimen. Han protesterade mot ockupationen på ett symboliskt plan genom att vägra bära den påbjudna gula davidsstjärnan. Han gick under en tid klädd i sin polska majorsuniform, trots tyskarnas uttryckliga förbud. Han motsatte sig också förtryckarmakten direkt, genom att exempelvis uppsöka kommendanten och protestera när nazisterna hade stulit barnhemmets vinterförråd av potatis. Han blev arresterad vid flera tillfällen. Och han blev misshandlad. Men framför allt gjorde han motstånd som läkare och pedagog genom att tillsammans med sin personal göra sitt yttersta för att skaffa mat, skydd och omsorg till barnen. Så långt som möjligt försökte de upprätthålla barnhemmets egna rutiner och dess vänliga och empatiska livsvärld, en demokratisk antites till det barbari som den sista tiden omgav barnhemskollektivet. Detta om något var vård, omsorg och pedagogik – som motstånd.
18 • Se barnet, se människan!
Ett levande arv
Sättet att förvalta arvet efter Korczak, det vill säga hans författarskap och idéer, har påverkats av historien och svängningar i tidsandan. Här följer några exempel:
• Under den stalinistiska perioden rensades Korczaks böcker ut från bibliotekshyllorna i Polen. Han sades vara en ”pedokrat”, alltså en som frånträdde sitt ansvar som pedagog för att låta barnen styra.16 Men kanske det snarare var så att det var de uttalade målen i Korczaks pedagogik – demokrati och medbestämmande – som var anstötliga för regimen.
• När det kalla kriget mildrades framhölls Korczak som en krigshjälte, mannen som gett sitt liv för barnen. Hans judiska bakgrund förtegs. Mot slutet av 1960talet svepte en ny våg av antisemitism genom Polen. Flertalet judar valde att lämna landet, vilket förmodligen medförde att berättelsen om Korczak fick ännu större internationell spridning.
• I slutet av 1970-talet tog Polen ett initiativ i FN till att påbörja arbetet med en konvention om barnets rättigheter. I det arbete som sedan följde under ett tiotal år blev Korczak en inspirerande förebild.17
• År 2012 utlyste den dåvarande polska regeringen ett internationellt Korczak-år. Polska legationer runtom i världen ordnade sammankomster och seminarier som högtidlighöll Korczaks minne och belyste hans livsgärning på olika sätt.18 1. Introduktion • 19
Kraften i Korczaks livsgärning kom från hans moraliska övertygelse, menade sociologen Zygmunt Bauman.19 Tyskarnas krigföring präglades, enligt Bauman, av det moderna samhällets särskilda kännetecken: ambitionen att förbättra världen, tron på vetenskap och teknisk administrativ effektivitet, åtskillnad mellan det privata och det professionella samt flytande, eller sönderfallande, normer för rätt och orätt.
Också Korczak arbetade enligt den moderna tidens ideal. Men grundläggande humanistiska värden, kampen för barns rättigheter och alla människors lika värde gav hans livsverk en helt annan inriktning. Det var det som gjorde kontrasten så stor. Det är omvittnat av flera att det är i just detta avseende som han var en så märklig person. I Israel hedras han som en bland de mytiska 900 rättfärdiga. Påven Johannes Paulus II sade att för världen har Korczak blivit en symbol för sann religion och sann moral.20 Den amerikanske moralforskaren Lawrence Kohlberg menade att Korczak skulle kunna räknas till en moralisk utvecklingsnivå ovanför de sex utvecklingsstadier han hävdade att en människa kunde uppnå.21
Vi tror att Korczak själv hade förhållit sig skeptisk till sådana högstämda hedersbetygelser. Kanske skulle han säga något om att han i sitt arbete hade mött många 11-åringar som var moraliskt mer högtstående än både prelater och professorer.
2
Vi mötte en gång en polsk pedagogikprofessor som uttryckte sin stora förvåning när hon fick klart för sig att vi hade arbetat med att översätta Korczak och föra Korczaktraditionen
20 • Se barnet, se människan!
vidare till svenska läsare. Sedan sa hon: Sverige har inte varit i krig sedan 1813. En svensk kan aldrig förstå Korczak!
Nu är det väl så att varje författarskap påverkas av sin tillkomsthistoria och varje textläsning sker utifrån läsarens position. Om man väl är medveten om den saken kanske det tvärtom blir särskilt angeläget att läsa texter som har sprungit ur andra situationer än sådana som man själv har upplevt. Det är då man ser skillnaderna, och kan lära sig något av dem. Man ser också likheterna, det allmänmänskliga. Enligt vår erfarenhet gäller detta Korczaks författarskap, som i så hög grad präglades av kampen för barnets rättigheter och människors lika värde.
Korczaks liv och gärning har ägnats stor internationell uppmärksamhet inom konst, litteratur och vetenskap. I Sverige har uppmärksamheten inte varit lika stor, men följande böcker menar vi ger en god bild av vem Henryk Goldszmit/Janusz Korczak var, och hur hans idéarv har tagits emot i Sverige:
Sven Hartman & Ros Mari Hartman (red.). Fostran med kärlek och respekt: Janusz Korczaks pedagogik – 50 år i Sverige.
Svenska Korczaksällskapets skriftserie nr 5. Stockholm: Svenska Korczaksällskapet, 2022.
Leif Mathiasson (red.). Janusz Korczak och barnens värld.
Lund: Studentlitteratur, 2004.
Jim Shepard. Arons bok. B. Cassel (övers.). Stockholm: Bromberg, 2015.
Margit Silberstein. Hand i hand med barnen till Treblinka: berättelsen om Janusz Korczak. Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2024.
1. Introduktion • 21
2. Se människan!
– Korczaks syn på barn
I sitt författarskap återkommer Korczak ofta till hur han betraktar människan. Människosynen är central när han skrev både som barnläkare, som barnboksförfattare och som pedagog. Man kan säga att han i sina texter utvecklade en teori om människan, en antropologi, som gick på tvärs mot den som då gällde på vårdinrättningar, barnhem och skolor. Han sammanfattade sin uppfattning med denna skarpa formulering: ”Det finns inga barn, det finns bara människor.”
Därmed ville Korczak slå vakt om barnens värdighet, deras okränkbara, lika värde, deras rätt till respekt. En liten och svag människa är inte mindre värd än en stor och stark. Och det är ett misstag att tro ”att pedagogik är vetenskapen om barnet. Nej! Det är vetenskapen om människan”.22
Inom barnforskningen har man alltid intresserat sig för människans utveckling. Det finns många teorier om hur utvecklingsförloppet ser ut och vad som kännetecknar olika stadier i utvecklingsprocessen. Korczak vände sig mot en tendens som ofta finns inom denna forskning. Det är att
22 • Se barnet, se människan!
utvecklingsbegreppet blir värdeladdat, så att en högre utvecklingsnivå alltid anses ”bättre” än en lägre och den välutvecklade ”bättre” än den sent utvecklade. I förlängningen tillmäts ett barn ett lägre värde än en vuxen. Och inte bara det. Förr menade man att den som är liten inte kan fyllas av stora känslor och fundera över stora frågor. Det har till och med varit så att det länge funnits en föreställning om att små barn, vilkas nervsystem ännu inte är fullt utvecklat, egentligen inte kan känna smärta, och om det ändå gör ont, så sätter det inga spår, eftersom deras minnesfunktioner är så outvecklade. Sådana uppfattningar har påverkat både den barnmedicinska och den pedagogiska praktiken. Korczak tänkte i andra banor.23
Idéhistorien visar att människosynen varierar stort mellan olika livsåskådningssystem. I allmänhet brukar människosyn i sådana sammanhang innehålla uppfattningar om människans värde, om mål och mening, om gott och ont i människors liv, och liknande. Man kan också säga att en människosyn brukar omfatta en diagnos och en ordination: Hur är det ställt med människan, vilka är människonaturens brister och förtjänster och hur bör hon leva sitt liv?24
Det har under århundradena funnits två motsatta huvudlinjer i sättet att besvara dessa frågor. En pessimistisk linje som varit vanlig i religionernas värld; den menar att människan till sin natur är destruktiv och benägen att göra onda ting. Hon vet inte sitt eget bästa. Därför måste hon fostras och hållas i ”Herrans tukt och förmaning” – med hjälp av straff och stryk om så krävs. Annars kan det gå riktigt illa, ja rent av åt helvete. En helt annan och mera optimistisk uppfattning har funnits inom olika filosofiska och humanistiska
2. Se människan! – Korczaks syn på barn • 23
Den polske barnläkaren och pedagogen Henryk Goldszmit (1878–1942) arbetade hela sitt liv för barnens sak. Som författare blev han känd under pseudonymen Janusz Korczak. Trots att hans texter tillkom för hundra år sedan är de fortfarande aktuella. Han såg hur krig, förtryck, fattigdom och social nöd särskilt drabbade barnen, och han försökte göra något åt saken.
Korczaks texter ger en inblick i hans gränsöverskridande arbete inom barnmedicin, pedagogik, socialt arbete och barnkultur. Inom detta vida fält var han verksam som praktiker och visionär. Hos Korczak möter vi en originell livsgärning präglad av humanitet och humanism. Hans författarskap kom att inspirera framväxten av FN:s konvention om barnets rättigheter.
Se barnet, se människan! innehåller ett axplock texter ur Korczaks omfattande författarskap. Sven Hartman står för urval och kommentarer, Ros Mari Hartman och Lisa Mendoza Åsberg har översatt. Flera av texterna publiceras
här på svenska för första gången.
Antologin vänder sig till alla som arbetar med barn och unga, såsom inom skolvärlden, socialt arbete och omsorg.
Den passar även alla med intresse för barns rättigheter och för grundläggande värdefrågor i dagens samhälle.