Niclas Rönnström & Olof Johansson (red.)
Att rekonstruera skolor med stöd i forskning
Om vägar till likvärdig utbildning
Innehåll Introduktion – skolrekonstruktion och vägar till likvärdig utbildning 9
Olof Johansson och Niclas Rönnström
DEL 1
Den svårbemästrade utmaningen – likvärdig utbildning i olika skolor
KAPITEL 1
Ska vi arbeta för likvärdighet måste vi i större utsträckning se olikhet som en tillgång 27
Helene Ärlestig
KAPITEL 2
Skolledares föreställningar om en likvärdig skola 51
Ulf Leo och Carina Adolfsson Nordström
KAPITEL 3
Utbildning och social segregation – amerikanska och svenska perspektiv 73
Mats Ekholm och Karen Seashore Louis
KAPITEL 4
Att skapa likvärdiga skolor med hög kvalitet
David Gurr
DEL 2
Skolans ledarskap och vägar till likvärdig utbildning
KAPITEL 5
Skolledarskap för inkludering och likvärdighet i en kontext av språklig och kulturell mångfald
Fred Carlo Andersen
KAPITEL 6
Skolledare som rekonstruerar skolor likvärdigt – att anta utmaningen
Carolyn M. Shields
KAPITEL 7
Ledarskap som lärande och förmågan att ställa kraftfulla frågor
Jan Robertson
KAPITEL 8
Ingen kan laga Klumpe Dumpe igen – att rekonstruera skolor för likvärdighet och inkludering
Betty Merchant
DEL 3
Skolans undervisning och vägar till likvärdig utbildning
KAPITEL 9
Att flytta sig in i den proximala utvecklingszonen i skolans undervisning
Yrjö Engeström
107
133
157
179
207
239
KAPITEL 10
Samplanerad undervisning – en hörnsten att bygga på för skolor med stora utmaningar
Inger Eriksson och Tuula Maunula
KAPITEL 11
Lärandeteoretisk förankring i lärarens tolkning av undervisningsuppdraget – en dimension i rekonstruktion av skolan
Mimmi Waermö och Anna Broman
KAPITEL 12
Att aktivera barn och elever som förbättringsagenter – från agensfientliga till agensvänliga skolmiljöer
271
291
311 Niclas Rönnström och Ulf Blossing
Medverkande författare
340
Introduktion – skolrekonstruktion och vägar till likvärdig utbildning
Olof Johansson och Niclas Rönnström
I vår första bok, Att leda skolor med stöd i forskning (2018), diskuterade vi forskning om skolans ledarskap och hur skolans ledare kan stödja ledning och ledarskap i forskning. I vår andra bok, Att förbättra skolor med stöd i forskning (2021), diskuterade vi erfarenheter från regeringsuppdraget Samverkan för bästa skola utifrån en liknande utgångspunkt: Vad vet vi om skolförbättring med stöd i forskning, och hur kan skolans yrkesverksamma stödja eget skolförbättringsarbete i forskning? I den här tredje boken, Att rekonstruera skolor med stöd i forskning: om vägar till likvärdig utbildning, belyser vi en samtida utmaning för alla som verkar i eller berörs av skolor i olika skolformer. Den utmaning vi vill belysa är ökade krav på och skolors förmåga att förverkliga kvalitativt likvärdig utbildning, vilket i sin tur kan kräva att man förmår att rekonstruera skolor när de arbetssätt man vurmade för igår inte längre håller sträck idag.
Att rekonstruera skolor innebär att skolförbättring inte huvudsakligen betyder att göra mer av samma sak, att tänka hårdare med samma utgångspunkter eller att anstränga sig mer med de redskap man redan har satt i bruk. Det innebär snarare att våga bryta invanda mönster, göra annorlunda, tänka med andra utgångspunkter eller att utveckla och pröva redskap som ännu inte har tagits i bruk. Skolrekonstruktion ersätter inte mer vedertagna begrepp som ’skolförbättring’, ’utbildningsförändring’ och ’skolutveckling’. Det är snarare en precisering som fokuserar de fall där mer genomgripande förändring är nödvändig för att skolor och skolans yrkesverksamma ska kunna svara upp mot de utmaningar
de möter så att de i sin tur kan förverkliga rätten till likvärdig utbildning för alla utan undantag.
Att rekonstruera skolor kan innebära att aktörer på olika nivåer i skolsystemet gör upp med skuggor från det förflutna, men också med aktuella problembeskrivningar, att de omprövar för givet tagna utgångspunkter och rekonstruerar vanor, praktiker och organisationsformer som inte längre är ändamålsenliga. Skolors och skolsystemets samlade förmåga att förverkliga en kvalitativt likvärdig utbildning ser vi som en gemensam utmaning som framkallar behov av skolrekonstruktion, och att tala om förbättrings- och utvecklingsarbete i andra ordalag i jämförelse med hur vi vanligtvis talar om dem.
Det var efter att ha läst den statliga offentliga utredningen En mer likvärdig skola (SOU 2020:28) som vi övertygades om vikten av en bok som fokuserar kvalitativt likvärdig utbildning och skolrekonstruktion, och hur dessa begrepp och praktiker kan komma till uttryck, begripas och praktiseras på olika nivåer i skolsystemet. Om själva begreppet ’likvärdighet’, påpekar Leif Lewin i en utredning om kommunaliseringsreformen:
Att i vår tid är likvärdighet ett ’buzzword’ som används allt oftare. En övergripande förklaring till detta är att begreppet fått en ökad betydelse i takt med att samhällsservice byggs ut till att omfatta fler personer och fler områden, samt att decentralisering av ansvar medfört variationer i utförandet. En annan förklaring är att begreppet ersatt ett annat begrepp, nämligen ’jämlikhet’. En ”jämlik skola” omtalas numera som en ”likvärdig skola. (SOU 2014:5, s. 220)
Sex år senare menade utredaren Björn Åstrand att ’likvärdighet’ är laddat med positiva konnotationer till den grad att det framstår som entydigt gott och oemotsägligt. Likvärdighet andas rättvisa, och vem vill inte ha det rättvist? (Åstrand, 2020). Men det är en sak att positivt ladda begrepp och det är en annan sak att skapa
klarhet kring dem. En ambition med den här tredje boken är därför att flytta fokus från positiva laddningar till klargöranden, och att problematisera såväl som explicera vad rätten till likvärdig utbildning kan innebära i skolan och på de olika organisatoriska nivåer som berörs av den till vardags i våra skolor i olika skolformer.
Ett sätt att förstå problemet med likvärdig utbildning är att relatera det till det faktum att utbildning i allt högre grad erkänns som en rättighet i nationer världen över (Rönnström & Roth, 2023).
Utbildning ska vara kostnadsfri och obligatorisk för alla. Den ska vara tillgänglig, likvärdig och av god kvalitet för varje barn och elev, och den får inte utesluta någon. En sådan utbildning bygger på att välkomna den naturliga mångfald som råder och att ta hänsyn till de olikheter som finns bland barn och elever, men i förlängningen gäller denna hänsyn alla som verkar i skolväsendet i små och stora skolor inklusive skolorna och skolhuvudmännen själva (Rönnström & Håkansson, 2021; se även Ärlestigs kap. i denna bok). Att erkänna att utbildning är en rättighet medför dessutom ett krav på att erkänna barn och elever som unika med en egen röst och att de har olika behov, förutsättningar och varierande funktionsförmågor som inverkar på deras möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen. Detta erkännande medför i sin tur att förskolor och skolor åläggs ett kompensatoriskt uppdrag som innebär att uppväga skillnader i barns och elevers förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, och ett särskilt ansvar för de barn och elever som riskerar att inte nå målen för sin utbildning eller på annat sätt hamna i utanförskap eller ohälsa.
I skolans rättsliga regler betonas att likvärdig utbildning innebär att alla ska ha lika tillgång till utbildning, oberoende av geografisk hemvist, sociala eller ekonomiska förhållanden, och att barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt i sin skolgång (SFS 2010:800). I Sverige har vi traditionellt värnat om en skola för alla, men innebörden av denna slogan har under senare år förskjutits, vilket inte enbart har att göra med att utbildning erkänns som rättighet. I grova drag kan man säga att vi under 1900-talet brukade betona att alla ska
ges tillgång till utbildning, men under 2000-talet har allt fler politiker, myndigheter och internationella organ lagt tonvikten vid att alla barn och elever ska lyckas eller nå framgång. Förr brukade vi betona vikten av utbildningsmöjligheter för alla, men sedan en tid tillbaka har en förskjutning ägt rum, vilket innebär ökade krav på utbildningsresultat för alla. Denna förskjutning har sannolikt drivits på av erkännande av utbildning som rättighet och otaliga rapporter som pekar på relationen mellan utanförskap i skolan och utslagning på arbetsmarknad och i samhället (European Commission, 2022), men också av internationella jämförelser, mål- och resultatstyrning, effektivitetssträvanden och den ökade betoningen på att utbildning är en vital agent för upprustning av humankapital för en globaliserad ekonomi och arbetsmarknad präglad av internationell konkurrens (Rönnström, 2015).
Förskjutningen väcker frågor om i vilken utsträckning vi kan och bör acceptera ojämlikheter i utfall mellan de naturligt olika barn och elever som kommer från olika kulturella, sociala och ekonomiska förhållanden med olika geografisk hemvist. I utredningar har likvärdig utbildning diskuterats i termer av att det inte innebär likformighet eller att utbildning utformas lika, och att det snarare innebär att utbildningens mål måste kunna nås på olika sätt oavsett var i landet barnen och eleverna bor, eller i vilken klass, förskola eller skola de går (SOU 2017:35; SOU 2022:53).
Likvärdig utbildning, i betydelsen att barn, elever, skolor och skolhuvudmän med kraftigt varierande förutsättningar kan – genom olika vägar och på olika sätt, samt med en klok resursfördelning – nå hög måluppfyllelse och goda resultat har dock visat sig vara svår att förverkliga. Likvärdig utbildning framstår som en enkel affär i de rättsliga reglerna, men som en genuint svårbemästrad utmaning i det verkliga skollivet. I synnerhet gäller detta verksamheter bland förskolor, skolor och skolhuvudmän som möter kulturella och socioekonomiska utmaningar, som brister i utbildnings- och förbättringskapacitet, och som präglas av omfattande personalomsättning av många gånger obehörig personal (Ärlestig & Johansson, 2020; Rönnström, 2022).
I Skolinspektionens (2024) årsrapport 2023 framträder likvärdig utbildning som ett mångfasetterat problem som går rakt igenom hela skolsystemet beroende på segregation och varierande lokala bildningstraditioner i samhället, men också på en rad faktorer knutna till hur huvudmännen och skolorna tar sig an, organiserar, genomför, följer upp och förbättrar sin kapacitet att förverkliga likvärdig utbildning givet de lokala kontexter de verkar i. Skolverkets (2023) statistik visar också att var femte elev i grundskolan inte når gymnasiebehörighet, och att nästan en fjärdedel av de elever som skrivs in i gymnasieskolan inte slutför sin utbildning. Att förverkliga likvärdig utbildning i våra skolor förefaller vara en uppgift som kan kräva att bryta invanda mönster, göra annorlunda, tänka med andra utgångspunkter och att pröva strategier och redskap som ännu inte satts i bruk.
Skolgång är dock ingen mirakelkur för att komma till bukt med samhällets utmaningar, och den utveckling vi ser i samhället i termer av ökad segregering och ojämlikhet mellan grupper kan vi också förvänta oss reflekteras i våra skolor. Samtidigt kan inte lokala bildningstraditioner, sociokulturella eller socioekonomiska förhållanden entydigt bestämma skolors förmåga att förverkliga likvärdig utbildning. Bra och dåligt fungerande skolor finns i alla sorters områden, och forskningen om att förbättra skolor har kunnat peka på hur skadligt det kan vara att vanemässigt se barn och unga som kroniska bärare av de problem som yttrar sig i skolornas närmiljö (Murphy, 1991). Alla barn och elever kan lära och utvecklas, givet att omständigheter som gynnar lärande och utveckling kan etableras, och alla skolor kan lära och utveckla sin kollektiva förmåga att bedriva utbildning och kontinuerlig skolförbättring.
Det är i ljuset av likvärdig utbildning som en utmaning för skolsystemets samtliga nivåer och aktörer som vi har samlat etablerade forskare för att utveckla sina specifika bidrag med fokus på aktuella, potentiella, öppna eller ännu ej upptrampade vägar till likvärdiga skolor. Den här tredje boken handlar dock inte enbart om ökade krav på och skolors förmåga att förverkliga likvär-
dig utbildning. Vi belyser särskilt hur denna utmaning kan kräva att aktörer på olika nivåer i skolsystemet förmår att rekonstruera skolverksamhet. Vi avser därmed föra upp skolrekonstruktion som fenomen på agendan – ett fenomen som sällan har diskuterats i svenska sammanhang (jfr eng. re-structuring schools, Murphy, 1991; Smylie & Perry, 2005).
I vår förra bok diskuterade vi forskares erfarenheter från och lärdomar av skolförbättringsarbete inom ramen för regeringsuppdraget Samverkan för bästa skola (SBS) (Rönnström & Johansson, 2021). Med hjälp av skolrekonstruktion som fenomen och praktik vill vi i den här tredje boken ta ett steg till i våra studier av förändring av och utvecklingsarbete i skolor. Många insatser som görs i SBS handlar om att stödja skolornas systematiska kvalitetsarbete. Men dessa insatser bygger ofta på antagandet att det föreligger en hyggligt fungerande verksamhet som kan förbättras genom att lappa, laga eller effektivisera den, och att det finns metoder och modeller som kan fungera i ett sådant förbättringsarbete. Så är dock inte alltid fallet i dagens skolor. Många skolor har präglats av bestående och allvarliga problem under många år. Åtgärder för att komma till rätta med problemen har inte alltid prioriterats av skolhuvudmännen, och de insatser som genomförts har alltför sällan burit frukt.
Många skolor har haft svårt att rekrytera och behålla behöriga och kompetenta lärare, vilket ofta resulterat i brister i den dagliga skolverksamheten. Andra skolor har haft hög personalomsättning och frekventa rektorsbyten. Ständig personalomsättning och återkommande rektorsbyten leder ofta till pedagogiska, organisatoriska och kulturella problem i berörda skolor. Sambandet mellan struktur, kultur, ledarskap och framgångsrika skolor är väl dokumenterat i forskning, men länkarna mellan dessa faktorer har ofta brutits om de ens har etablerats i de skolor som under längre tid haft svårt att infria skollagens löfte om likvärdig utbildning (Höög & Johansson, 2015; Gurr & Moyi, 2022). Men det är inte bara strukturella och organisatoriska problem som skapar ett behov av rekonstruktion. Även i den konkreta dagliga undervis-
ningen finns ofta behov av rejäla omtag. I många fall ses skolors problem som att om det bara finns en god ledning och behöriga lärare så har eleverna goda förutsättningar till lärande. Problemen är dock ofta mera djupgående än så. Exempelvis kan och har det ofta utvecklats en bedömningskultur på skolor, som särskilt drabbar barn och elever i utsatta områden, därför att den negligerar goda förutsättningar för barns och elevers kunskapsutveckling (Skolinspektionen, 2024).
Om skolledare och lärare inte förmår skapa god kommunikation och förtroendefulla relationer med kollegor, elever och annan pedagogisk personal riskerar skolors organisering att hindra snarare än att stödja likvärdig utbildning i våra skolor. Det kan bildas onda cirklar när kommunikationens kvalitet, relationers yrkesmässighet och organiseringens ändamålsenlighet undermineras och skolkultur eroderas. Faktorer som normalt fungerar för att stödja det dagliga arbetet kan i stället undergräva dess viktigaste kvaliteter. I skolor som under lång tid brottats med återkommande problem, dysfunktionell samordning och stora svårigheter är det också svårt att implementera pedagogiska och didaktiska idéer, bedriva kvalitetsarbete och etablera ändamålsenliga undervisningspraktiker. Det är därför vi vill diskutera skolrekonstruktion som ett fenomen och en samling praktiker, som kan stödja arbetet med att identifiera och öppna upp vägar till likvärdig utbildning i skolor som under lång tid brottats med svårbemästrade problem och dysfunktionell verksamhet som gör det svårt att bedriva utbildning och undervisning av god kvalitet (Lundgren & Rogberg, 2021).
Skolrekonstruktion tar sikte på mer djupgående, omfattande och grundläggande arbete för att få skolor med stora svårigheter att fungera igen, så att de har en rimlig möjlighet att realisera barns och elevers rätt till likvärdig utbildning (Rönnström & Robertson, 2022). Att rekonstruera en skola kan kräva ett genomgripande och långsiktigt arbete med en skolas strukturer, kulturer och praktiker. Vi menar i likhet med andra forskare (Leithwood & Strauss, 2008; Duke, 2010) att när skolor befinner sig i ett långvarigt tillstånd
av låga resultat, besvärliga skillnader i skolframgång mellan olika grupper och av bristande kvalitet i ledarskap och undervisning så är det inte fruktbart att leta syndabockar eller att enbart se sig själv som offer för tråkiga omständigheter. Det är alltför lätt att undfly ansvaret för varje barns och elevs rätt till likvärdig utbildning och att leta fel hos elever, föräldrar, närsamhället, lärare och rektorer.
Skolrekonstruktion innebär snarare att ha mod, omdöme och kunskaper att kritiskt vända blicken inåt mot rådande skolkultur, skolledning och lärarnas kunnande, engagemang och tilltro till sig själva (Håkansson & Sundberg, 2020). Det kan krävas nytänkande och mod bland skolans aktörer och ibland kan ledningsfunktionen må bättre av nytt blod. Det kan vara mycket svårt för skolledare som över tid anpassat sig till skralt fungerande skolor att skapa den legitimitet och kraft som behövs för att initiera och genomföra väl behövlig skolrekonstruktion. De skolledare som leder och samordnar arbetet med skolrekonstruktion behöver förmå att kommunicera förbättringsmål och prioriteringar bland personal som kanske har tappat tron på sin förmåga och gett upp kampen för en likvärdig utbildning till varje barn och elev utan undantag (Rönnström & Håkansson, 2021).
Skolrekonstruktion kan kräva att göra upp med de vanor som har etablerats i verksamheter som undergräver likvärdig utbildning och som riskerar att barn och elever hamnar i utanförskap. Att rekonstruera skolor kräver vanligtvis skolledare som leder ett tydligt och fortlöpande målsättningsarbete, att de mobiliserar kraft, engagemang och kunnande bland medarbetare och att de följer upp och synliggör såväl framgångar som motgångar i arbetet (Leithwood, 2021). Att rekonstruera skolor kräver ofta genomgripande arbete med förmågor, roller, attityder, organisation, strukturer, strategier och skolkulturer, så att förändringsinitiativ inte endast blir till krusningar på ytan. Skolrekonstruktion kan kräva att alla barns och elevers rätt till utbildning av god kvalitet blir verksamhetens etos, och att man tar särskilt ansvar för de elever som löper risk att exkluderas och marginaliseras. Skolrekonstruktion förutsätter även att lärarna engageras i arbetet med
att identifiera vad som skapar hinder för en kvalitativt god och likvärdig kunskapsutveckling. Lärarnas professionella arbete med att utveckla undervisning och pedagogiska verksamheter är av central betydelse.
Barn och elever behöver känna att deras lärare tror på dem och att de kommer att stödja dem i deras lärande och utveckling, men lärare behöver också ges stöd för att växa i sitt arbete och skapa tilltro till sin förmåga att göra positiv skillnad. En rektor sa vid en intervju 2015 att han visste varför en stor andel av hans elever inte kunde få godkända betyg (Ärlestig m.fl., 2016). Vid föreläsningar har detta påstående använts som diskussionsfråga och vanligtvis tenderar svaren på frågan att relatera till nyanlända elever eller till socioekonomisk bakgrund. Det var dock inte rektorns svar på frågan. Han betonade inte elevernas bristande studiebakgrund, utan vände sig just inåt mot den egna skolan och förklarade att de ännu inte hade lyckats med att lära eleverna läsa.
Skolrekonstruktion är inget man kan lösa genom att sitta still i båten eller vänta på att problemen blåser över eller att någon annan kommer och löser dem. Det är en stor utmaning att kunna härbärgera de stegvisa förbättringarna i verksamheten, och erfarenheter från många förändringsprocesser visar att det är mycket lätt att så snart trycket i organisationen lättar återgå till sin gamla komfortzon och de gamla vanor man har skäl att bryta (Duke, 2010). En sådan återgång beror ofta på att de förbättringar och åtgärder som gjorts inte har svarat mot de mer djupliggande problem som den lokala skolan brottas med, ofta i kombination med att nya förväntade arbetssätt inte har fått fotfäste genom organisatorisk eller institutionell förankring och att de yrkesverksamma ännu ej lärt sig att bemästra de nya arbetssätten. Det är mot den bakgrunden som skolledarskapet ges en viktig roll att inte släppa taget om förändringsprocesser och att planera arbetet lång bortom de aktiviteter som ligger närmast till hands att genomföra. Att rekonstruera en skola innebär att etablera nya goda vanor och redskap, som gradvis ersätter det som är dysfunktionellt i den aktuella verksamheten, de otillräckliga arbetssätt och de problema-
tiska beteenden som bedömts vara käppar i hjulet för barns och elever rätt till likvärdig utbildning.
Det är mot bakgrunden ovan vi har funnit det angeläget att samla välrenommerade forskare från Sverige, Norge, Finland, USA, Australien och Nya Zeeland i boken Att rekonstruera skolor med stöd i forskning: om vägar till likvärdig utbildning. Bokens olika kapitel belyser och analyserar villkor och möjliga vägar framåt när det gäller att förverkliga likvärdig utbildning i skolor som kan behöva djupgående skolrekonstruktion snarare än kampanjartade krusningar på den pedagogiska ytan. Kapitlen i boken väver samman forskning om likvärdig utbildning och skolrekonstruktion med kunskaper och erfarenheter från skolors praktiska arbete med att rekonstruera skolor. Rekonstruktion används idag sällan som begrepp i svensk skolutvecklingsforskning. Vi menar att det är dags att göra det, givet den växande problematik som likvärdig utbildning har kommit att innebära, vilket också uttrycks i politik, utredningar, granskningsrapporter, forskning och bland skolors yrkesverksamma ledare och lärare. I boken belyser vi hur centrala aktörer verksamma inom skolsystemets olika nivåer kan arbeta med skolrekonstruktion.
Antologin består av tre delar med olika fokus och flera kapitel. Del 1, Den svårbemästrade utmaningen – likvärdig utbildning i olika skolor, belyser hur problem och möjligheter med likvärdig utbildning kommer till uttryck på olika nivåer och i olika nationella kontexter. Del 2, Skolans ledarskap och vägar till likvärdig utbildning, fokuserar skolledares arbete med likvärdig utbildning och skolans ledningsnivåer och skolledarskap, med särskild vikt på sådant skolledarskap som främjar djupgående förändring och transformativt lärande bland individer och grupper i skolorganisationer i behov av rekonstruktion. Del 3, Skolans undervisning och vägar till likvärdig utbildning, behandlar likvärdighet i relation till undervisning, och lärares arbete med att utveckla och rekonstruera undervisning. Skolrekonstruktion innebär att avstå från episodiska kampanjer som sällan bär frukt, för att i stället arbeta med kontinuerlig förändring av undervisning under ändamålsen-
liga former, och i den tredje delen diskuteras också hur barn och elever kan aktiveras som förbättringsagenter i skolor i behov av rekonstruktion. Vi uppmanar läsare att ta sig an boken i dess helhet och inte enbart de delar som träffar den egna yrkesutövningen som huvudman, rektor eller lärare. Ett skäl till detta är att likvärdig utbildning och skolrekonstruktion kräver förståelse över och samarbete mellan olika organisatoriska nivåer i skolan.
Referenser
Duke, D. (2010). Differentiating school leadership: facing the challenges of practice. Thousand Oaks, CA: Corwin/Sage.
European Commission (2022). Pathways to school success. Luxemburg: Publications Office of the European Union.
Gurr, D. & Moyi, P. (2022). Guest editorial The International Successful School Principalship Project: reflections and possibilities. Journal of Educational Administration, 60(1), 1–4.
Håkansson, J. & Sundberg, D. (2020). Utmärkt undervisning: framgångsfaktorer i svensk och internationell belysning (2:a utg.). Stockholm: Natur & Kultur.
Höög, J. & Johansson, O. (red.) (2015). Struktur, kultur, ledarskap: förutsättningar för framgångsrika skolor. Lund: Studentlitteratur.
Leithwood, K. (2021). A review of evidence about equitable school leadership. Education Sciences, 11(8), 377.
Leithwood, K. & Strauss, T. (2008). Turnaround schools and the leadership they require. Toronto: Canadian Education Association.
Lundgren, M. & Rogberg, M. (2021). Svårbemästrade problem i skolans vardag. I: N: Rönnström & O. Johansson (red.), Att förbättra skolor med stöd i forskning: exempel, analyser och utmaningar (s. 67–90). Stockholm: Natur & Kultur.
Murphy, J. (1991). Restructuring schools: capturing and assessing the phenomena. New York, NY: Teachers Collage Press.
Rönnström, N. (2015). Educating competitive teachers for a competitive nation? Policy Futures in Education, 13(6), 732–750.
Rönnström, N. (2022). Leadership capacity for change and improvement. I: M.A. Peters (red.), Encyclopedia of teacher education (s. 940–945). Singapore: Springer.
Rönnström, N. & Håkansson, J. (2021). Att leda utveckling av förbättringskapacitet och utbildningskvalitet. I: N. Rönnström & O. Johansson (red.), Att förbättra skolor med stöd i forskning: exempel, analyser och utmaningar (s. 185–219). Stockholm: Natur & Kultur.
Rönnström, N. & Johansson, O. (red.) (2020). Att leda skolor med stöd i forskning: exempel, analyser och utmaningar. Stockholm: Natur & Kultur.
Rönnström, N. & Johansson, O. (red.) (2021). Att förbättra skolor med stöd i forskning: exempel, analyser och utmaningar. Stockholm: Natur & Kultur.
Rönnström, N. & Robertson, J. (2022). A licence to lead a changing world. On the complex capabilities of school leaders and the dynamic capabilities of schools. International Studies in Educational Administration, 50(1), 84–105.
Rönnström, N. & Roth, K. (2023). Welcoming refugee children with a moral, rather than merely legal, right to education: Ideas for a cosmopolitan design of education. Policy Futures in Education, 22(5). doi: 10.1177/14782103231185621
SFS 2010:800. Skollag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Skolinspektionen (2024). Skolinspektionens årsrapport 2023: iakttagelser och erfarenheter från året som gått. Stockholm: Skolinspektionen.
Skolverket (2023). Uppföljning av gymnasieskolan 2023. Stockholm: Skolverket.
Smylie, M. & Perry Jr, G. (2005). Restructuring schools for improving teaching. I: M. Fullan (red.), Fundamental change: International handbook of educational change (s. 306–335). Cham: Springer.
SOU 2014:5. Staten får inte abdikera: om kommunaliseringen av
den svenska skolan. Betänkande av Utredningen om skolans kommunalisering. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 2017:35. Samling för skolan: nationell strategi för kunskap och likvärdighet. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 2020:28. En mer likvärdig skola: minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning. Betänkande av Utredningen om en mer likvärdig skola. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
SOU 2022:53. Statens ansvar för skolan: ett besluts- och kunskapsunderlag. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Åstrand. B. (2020). En likvärdig skola: en grundutmaning för samhälle, skola och profession. I: O. Johansson & L. Svedberg (red.), Att leda mot skolans mål (3:e utg., s. 21–44). Malmö: Gleerups.
Ärlestig, H., Day, C. & Johansson, O. (red.) (2016). A decade of research on school principals: cases from 24 countries. Dordrecht: Springer.
Ärlestig, H. & Johansson, O. (red.) (2020). Educational authorities and the schools: organisation and impact in 20 states. Dordrecht: Springer.
DEL 1
Den svårbemästrade utmaningen
– likvärdig utbildning i olika skolor
KAPITEL 1
Ska vi arbeta för likvärdighet
måste vi i större utsträckning se olikhet som en tillgång
Helene Ärlestig
Vi har i snart trettio år haft en stor tilltro till att arbetet för en bättre skola för alla barn går via mål- och resultatstyrning. Under den tiden har det på alla styrningsnivåer (nationell nivå, huvudmannanivå1 och lokal skolnivå) lagts ner mycket arbete på att kartlägga, analysera, kontrollera och utveckla verksamheten. Allt fler ledare och kvalitetsfunktioner har tillsatts. Samtidigt framstår skolan som alltmer heterogen. De flesta elever och vårdnadshavare tycker att deras skola fungerar bra, några skolor lyfts fram som excellenta, utan några anmärkningar och har ett gott söktryck av både elever och lärare. Ett antal skolor klarar inte, trots återkommande insatser från olika styrningsnivåer, av att skapa en tillräckligt god undervisningsmiljö där eleverna når godkända resultat (Skolinspektionen, 2020). Upprepade utvärderingar visar att de elever som inte har ett gott stöd hemma är de som skolan också misslyckas med (se t.ex. Skolverket, u.å./a). För de skolor som har långvarigt låga resultat erbjuder Skolverket insatser i form av Samverkan för bästa skola, SBS. En insats som idag har nått hundratals skolor och huvudmän.
I de flesta SBS-projekt ingår en eller flera delinsatser som riktar sig till huvudman (oftast chefer och tjänstemän), den lokala skolans ledning (rektorer och ledningsgrupp) och lärare. Åtgärdsplaner har tagits fram baserat på en nulägesanalys för varje nivå. Även om nulägesanalysen blir unik för varje enskild enhet utgår arbetet
1 I det här kapitlet används begreppet huvudman främst för att beskriva det ansvar och arbete chefer och tjänstemän som arbetar i kommuner eller hos fristående huvudmän har. Det innebär att begreppet huvudman snarare innefattar hur tjänstemän hanterar politiskt fattade beslut.
Ska vi arbeta för likvärdighet måste vi i större utsträckning se olikhet . . . 29
Att rekonstruera skolor med stöd i forskning – om vägar till likvärdig utbildning behandlar en utmaning som berör alla skolor i samtliga skolformer, nämligen rätten till likvärdig utbildning i skolor som verkar under olika villkor med varierande kapacitet. Denna utmaning kan i sin tur kräva att skolor rekonstruerar den verksamhet och de arbetssätt de vurmade för igår men som inte längre håller. Antologin belyser likvärdig utbildning som en systemgenomgripande utmaning och de behov av skolrekonstruktion som den aktualiserar bland skolhuvudmän, skolledare och undervisande lärare. För att åstadkomma detta kan man behöva bryta invanda mönster, ta nya utgångspunkter och pröva andra vägar framåt tillsammans. Boken ger svar på följande frågor:
• Vad innebär utmaningen att förverkliga likvärdig utbildning, och vad betyder den för skolledare och lärare?
• Vad möjliggör förändring som inte blir till krusningar på ytan eller stannar vid tillfälliga kampanjer?
• Hur kan skolledare verka för likvärdig utbildning, och vad kännetecknar skolledarskap som förmår att rekonstruera skolor?
• Hur kan lärare verka för likvärdig utbildning, och vad kan de göra för att rekonstruera undervisningens innehåll och upplägg?
• Hur kan barn och elever aktiveras som förbättringsagenter för likvärdig utbildning?
Redaktörerna Niclas Rönnström och Olof Johansson har samlat nationellt och internationellt etablerade forskare från olika discipliner med gemensamt intresse för skolförbättring, skolledarskap och undervisningsutveckling. Boken vänder sig främst till skolhuvudmän, skolledare, lärare, förskolelärare och andra som har likvärdig utbildning och skol och undervisningsutveckling som uppgift, men passar alla som vill förstå utmaningen med att förverkliga likvärdig utbildning samt skolrekonstruktionens villkor, dynamik och aktörer.