Funktionskompetens och kartläggning med
Ann Lindgren, David Edfelt och Kristina Camnert
DEL 1. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR LÄRANDE
DEL 2: SPECIALPEDAGOGIK I KLASSRUMMET 59
3. Rollen
Ramen
6. Riktningen
arbeta med spår 1, 2 och 3 samtidigt
The Big 5 som kunskapsbygge
hus av kunskap
The Big 5 och den nya läroplanen
7. Resultatet
steg mot funktionskompetens
fram till brytpunkten
Utvecklingsarbete i tre steg
Balansera eget mående mot ambitionerna
DEL 3. LÄRARKOLLEN OCH ELEVKOLLEN
8. Lärarkollen – att kartlägga och anpassa för eleven
13 funktionsområden
Så använder du Lärarkollen
9. Elevkollen – samarbete med eleven
Så använder du Elevkollen
Så använder du svaren
10. Med fokus på elevens styrkor
Benämning – inte bedömning
i Elevkollen
Elevens styrkor
Del 4. FRÄMJA, FÖREBYGGA
Inledning
För många elever fungerar skolan bra. De lär sig mycket och hanterar de flesta situationer i vardagen väl. För andra är det svårare. De kanske inte förstår vad de ska göra, har svårt att fokusera när läraren undervisar och lyckas inte hålla ordning på tiden vid övergångar mellan olika aktiviteter. En del behöver kämpa med det sociala samspelet eller impulskontrollen och beter sig därför problematiskt för både sig själva och omgivningen. Andra har svårt med språket, är känsliga för intryck, de arbetar kanske hårt i skolan men lyckas ändå inte nå målen. Några av dessa elever uppfyller kriterierna för en diagnos som exempelvis autism, adhd eller språkstörning.
En diagnos kan ge viss information om en elev, men aldrig tillräcklig för att lärare och andra vuxna i skolan ska veta precis hur de ska göra för att stötta på bästa sätt. Varje elev är unik, och diagnoser är trubbiga instrument. Det finns också elever som inte uppfyller kriterierna för en diagnos men har svårt att hantera saker i vardagen. Gemensamt för dem alla är att de gång på gång möter överkrav i relation till de förmågor och färdigheter de utvecklat och har möjlighet att använda sig av i stunden.
Hur ska vi bemöta dessa elever i skolan? Vad kan vi göra för att öka deras chanser att nå målen? Och hur ska vi se till att både de och deras klasskamrater lär sig, utvecklas och mår bra?
Inledning
Enligt skollagen är alla lärare skyldiga att anpassa skolsituationen utifrån elevernas förutsättningar. För att få extra stöd behövs ingen diagnos, och otillräckliga resurser är inte en godtagbar motivering för uteblivet stöd. Skolan kan alltså inte neka stöd om den saknar ekonomiska förutsättningar.
En bidragande orsak till att elever inte får det stöd de behöver och har rätt till är att lärare och andra vuxna inte har tillräcklig kunskap om hur vanliga funktionsnedsättningar kan yttra sig och vilka insatser som kan göra skillnad. Extra anpassningar görs därför utan nämnvärd koppling till elevens behov. Exempelvis kan elever som har svårt att sitta still mer eller mindre slentrianmässigt få en sittkudde eller något att pilla på. Det är inte ens säkert att hjälpmedlet är ett stöd för eleven.
Den här boken är skriven för dig som vill få en tydligare bild av vad det är som skapar problem för en viss elev och utifrån den kunskapen kunna göra lämpliga anpassningar. Vad är det egentligen som eleven tycker är svårast? Vad är det som stressar mest? Varför går det så bra ibland, men plötsligt inte?
När vi bättre förstår elevens specifika sätt att fungera kan vi lättare göra anpassningar som hjälper eleven att lyckas i olika situationer. Det i sin tur kan ha mycket stor betydelse för hur eleven mår och klarar sig i skolan, och även senare i livet.
Lärarkollen och Elevkollen
I den här boken presenterar vi Kollen, ett kartläggningsmaterial som används för att ge en tydligare bild av en specifik elevs funktionsförmågor. Detta material är uppdelat i två delar: Lärarkollen och Elevkollen.
Lärarkollen fylls i av dig som lärare – helst tillsammans med kollegor för att ni ska få en så mångsidig bild som möjligt av eleven. Elevkollen fylls i tillsammans med eleven för att ni ska förstå bättre vad eleven tänker och tycker om sin egen situation. Vuxna tenderar ibland
Inledning
att prata till istället för med barn. Genom Elevkollen kan vi på ett strukturerat sätt utforska vad eleven själv upplever som svårt och jobbigt, men också vad hen tycker är roligt och uppskattar i sin skolvardag. Fördelarna med att involvera eleven är många, inte minst kan det stärka den viktiga relationen till dig som lärare.
Denna sammantagna kartläggning kan sedan ligga till grund för planeringen av undervisningen och för olika anpassningar och andra insatser. Både Lärarkollen och Elevkollen hittar du i bokens appendix.
Kartläggningsmaterialet är skapat av bokens författare och successivt utvecklat i några av de kommunala skolorna i Norrtälje kommun.
Personal i Norrtälje kommuns centrala barn- och elevhälsa har använt materialet i sin handledning av lärargrupper på olika skolor och systematiskt tagit emot synpunkter och förbättringsförslag från dessa lärare. Dessutom har tiotalet specialpedagoger och speciallärare som verkar lokalt ute på skolorna hjälpt till i utformningen av materialet genom att testa och utvärdera det med lärare och elever.
Bokens struktur
I bokens första del – Förutsättningar för lärande – fokuserar vi på hjärnan och på de centrala förmågor som elever behöver ha för att kunna klara av vardagen i skolan.
I bokens andra del – Specialpedagogik i klassrummet – lyfter vi viktiga specialpedagogiska perspektiv och förhållningssätt. Här ligger vårt fokus på de elever som återkommande möter överkrav.
I bokens tredje del – Lärarkollen och Elevkollen – beskriver vi kartläggningsmaterialet närmare och hur det kan användas för att lära känna eleven bättre och förstå elevens förutsättningar, så att vi kan sätta in rätt åtgärder.
Slutligen ger vi i bokens fjärde del – Främja, förebygga och åtgärda –exempel på olika insatser utifrån vad kartläggningen visat. Här kopplar
Inledning
vi olika svårigheter – exempelvis att behålla fokus, komma igång med sitt arbete, förstå sammanhang eller hantera egna och andras känslor – till specifika insatser. I appendix återfinns kartläggningsformulären i sin helhet och på nok.se/kollen kan du logga in och hämta dem som ifyllbara pdf:er att ladda ner, eller för utskrift. Du behöver skapa ett konto, logga in och sedan använda koden som finns tryckt på bokpärmens insida för att få tillgång till det digitala extramaterialet.
Boken är inte en komplett guide till alla typer av insatser, men vi kommer att ge många förslag på förhållningssätt och arbetssätt som har visat sig fungera för elever som ofta krockar med skolvardagen.
Även om vi har skrivit den här boken med tanke främst på de elever som har det särskilt svårt i skolan så är de flesta insatser bra för alla elever. Genom att bygga upp en fungerande struktur kring enskilda elever gynnas också gruppen.
Målgrupp
Boken riktar sig till lärare, specialpedagoger, fritidspedagoger och övrig pedagogisk personal som arbetar inom grundskolan, från förskoleklass till årskurs 6. Den kan med fördel läsas även av skolpsykologer, kuratorer och övriga i elevhälsoteamet, liksom av skolledare och andra som har intresse av att främja elevers utveckling och lärande. Vi skriver för enkelhetens skull ”lärare” i boken, men vi inkluderar skolpersonal i bred bemärkelse.
För att underlätta det kollegiala lärandet kring denna bok finns en separat bok som stödjer kollegiehandledaren i arbetet med att implementera ett specialpedagogiskt arbets- och förhållningssätt i ett arbetslag eller för all personal i skolan. Där presenteras en modell för skolutveckling, Kollenmodellen, som bygger på kollegialt lärande utifrån kartläggningsmaterialet och den kunskap om funktionsförmågor som denna bok ger.
Inledning
Lärarens bok och Kollegiehandledarens bok.
Vår intention med boken
Vår förhoppning är att ni med hjälp av kartläggningsmaterialet och de olika tips och råd som presenteras här i Lärarens bok ska kunna hitta nya sätt att stötta de elever som behöver det allra mest. Vi hoppas också att ni genom arbetet med Kollenmodellen – och med stöd av kollegiehandledaren – får de verktyg ni behöver för att specialpedagogiska perspektiv på sikt ska kunna genomsyra hela er verksamhet. I denna process går Lärarens bok och Kollegiehandledarens bok hand i hand.
Som lärare följer vi eleverna under några viktiga år i deras liv, och vi ska se till att dessa år stärker dem. Vi vill att de går vidare i livet och känner att de kan lyckas – men också att de har ett värde även när de inte gör det. Det kommer göra skillnad inte bara för eleverna utan även för samhället i stort.
Inledning
Bokens författare
Ann Lindgren är leg. lärare, handledare och utbildare. Hon arbetar inom Norrtälje kommuns centrala barn- och elevhälsa med ärenden på organisations-, grupp- och individnivå. Ann har mångårig erfarenhet av neuropsykiatriska tillstånd och systematisk skolutveckling med fokus på tillgänglighet för elever med nedsatta funktionsförmågor. Hon är även medförfattare till flera böcker om tydliggörande pedagogik.
David Edfelt är leg. psykolog med fokus på barns, ungdomars och vuxnas utmaningar och beteenden i mötet med alltför svåra situationer. Han handleder och utbildar från förskola till vuxenutbildning, driver två poddar och har länge undervisat på Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. Tidigare har David arbetat som förskole- och skolpsykolog, inom BUP och som samordnare av utredningsteam. Han har även skrivit flera böcker för lärare och annan pedagogisk personal.
Kristina Camnert är leg. lärare, specialpedagog och certifierad i CPS – en lösningsfokuserad samarbetsmetod för skolan. Hon arbetar inom Norrtälje kommuns centrala barn- och elevhälsa med utbildning och handledning av skolpersonal. Kristina har lång erfarenhet av elevers språk-, läs- och skrivutveckling, med bred kompetens inom kartläggning och analys inför pedagogiska interventioner.
Petter Leife är leg. psykolog, KBT-terapeut och har en specialisering mot neuropsykiatrisk utredningsmetodik. Han arbetar som skolpsykolog inom Norrtälje kommuns centrala barnoch elevhälsa. Petter har även erfarenhet av handledning och utbildning av personal samt behandling och utredning av barn och ungdomar inom BUP, HVB, LSS och elevhälsan i flera kommuner.
Foto: Carola
Björk
Foto: Oskar Omne
Foto: Jan Camnert
Foto: Jakob
Dahlström
1. Den lärande hjärnan
DEL 1
Förutsättningar för lärande
Den lärande hjärnan
Våra hjärnor styr hur vi uppfattar vår omvärld och vad vi gör. Idag vet vi mycket mer om hjärnan än vad vi visste för bara ett par decennier sedan. Tidigare kunde vi bara studera död hjärnmateria, nu kan vi med olika tekniker se hur hjärnan arbetar i realtid.
Som lärare är det viktigt att förstå hur hjärnan fungerar eftersom arbetet med eleverna i skolan faktiskt handlar om att förändra hjärnor. Våra hjärnor utvecklas nämligen av sådant vi gör och är med om.
Det här kapitlet beskriver kortfattat hur hjärnan fungerar och relaterar det till olika funktionsförmågor som är av betydelse för att eleverna ska kunna fungera och lära sig i skolan.
Ett barn föds med knappt hundra miljarder hjärnceller. För att barnet ska kunna upptäcka och förstå sin omvärld behöver hjärncellerna förbindas med varandra i olika nätverk. En förbindelse (nervtråd) kan vara en meter lång och en hjärncell kan vara hopkopplad med uppemot 10 000 andra hjärnceller, även om ungefär tusen kopplingar är vanligast.
Men hur uppstår dessa kopplingar och hur utvecklas de? Låt oss ta ett exempel med en bebis som ser en hund. Hundens rörelser, form och utseende bildar olika visuella nätverk i det lilla barnets hjärna, och dessa nätverk utvecklas vidare när barnet får se andra hundar i varierande stor-
1. Den lärande hjärnan
lek, form och färg. När barnet upprepade gånger får höra ordet ”hund”, kopplas ordet till själva objektet och i samband med det kopplas även det auditiva nätverket till förståelsen av vad en hund är. När barnet sedan en dag får höra en hund skälla fogas detta ljud till ”upplevelsen hund” och därmed till ett ännu större sammanhang av kopplingar.
Allt det lilla barnet upplever med sina sinnen hamnar i dessa neurala nätverk. De nya kopplingarna sker med svindlande hastighet. Forskare beräknar att det lilla barnets hjärna skapar en miljon kopplingar varje sekund under de första levnadsåren.
Vi vet idag att hjärnan är plastisk. Det innebär att den kan förändras, att den är formbar. Om kopplingar sker vid enstaka tillfällen anses förändringen bestå endast under en kortare tid. Vid upprepning kan förändringen däremot bli bestående. Det vi minns är sådant som vi sett, hört och gjort många gånger. Repetition är avgörande för inlärning.
Vi lär oss inte bara genom upprepning utan också när vi blir emotionellt engagerade. Det är viktigt att som lärare ha detta i bakhuvudet. Skolans undervisning behöver vara intresseväckande och varierad. En elev blir till exempel inte förtrogen med ett ord bara för att vi använder det i en viss specifik situation. Orden får liv när de upprepas i olika sammanhang och på olika sätt.
Vi lär oss också genom att lösa problem. När vi i skolan låter eleverna ta sig an dilemman, både själva och tillsammans med oss vuxna, påverkas och förändras deras hjärnor. Varje gång de löser ett problem utökas deras erfarenhetsbank och därmed deras möjlighet att finna rätt strategier nästa gång. Vår problemlösningsförmåga utvecklas genom träning – hjärnan stärks på samma sätt som när vi tränar musklerna på ett gym, i simbassängen eller i löparspåret, och regelbunden träning ger resultat.
Men det är viktigt att inte ta för stora kliv i taget. Som lärare gäller det att hela tiden ligga rätt i förhållande till elevernas nivå och tempo.
En elev som inte förstår lär sig inte. Vi kan upprepa ett budskap gång på gång, men om det vi säger är obegripligt för eleven så händer ingenting annat än att eleven misslyckas. Samma sak om vi ber eleven att göra något som är alldeles för svårt. I en grupp elever kan variationen vara stor – vissa lär sig snabbt och andra behöver mer tid. Alla är olika och någon egentlig rättvisa finns inte.
Vi bygger övervåningen tillsammans
I boken Förstå ditt barns hjärna liknar författarna Daniel Siegel och Tina Payne Bryson hjärnan vid ett tvåvåningshus. På nedervåningen hittar vi köket, badrummet och sovrummet. Den här delen av hjärnan, som är relativt färdigutvecklad redan hos ett nyfött barn, styr hunger, törst, blåsa och sömn. Detta styrs inte med viljan. Här på nedervåningen finner vi också husets känslosystem och larmcentral – kamp-eller-flykt-funktionen – som precis som övriga delar har haft en avgörande betydelse för vår överlevnad. Larmcentralen heter amygdala och aktiveras vid stress.
När det händer saker på nedervåningen, när vi är hungriga, trötta, kissnödiga, stressade eller otrygga, blir det inte mycket lärande av. Den som är hungrig behöver få äta, den som är trött behöver få vila och återhämta sig. Och är en elev stressad eller känner sig otrygg i skolan måste vi som vuxna se till att lösa det problemet först – genom att skapa goda grundförutsättningar för eleven att tillgodogöra sig undervisningen..
Övervåningen då? Ja, där har vi vårt bibliotek, en symbol för all vår kunskap. Här sker det mer avancerade tänkandet: vi observerar, associerar, analyserar och syntetiserar. Övervåningen är endast påbörjad när vi föds och trappan upp som förbinder våningsplanen med varandra är inte heller klar.
1. Den lärande hjärnan
Arbetsminne och långtidsminne
Den lärande hjärnan är beroende av att minnas. Vi har två olika minnessystem: arbetsminnet och långtidsminnet. Arbetsminnet används när vi ska processa och använda information en kort stund. Vi kan bara hantera ett begränsat antal ”enheter” åt gången. Ett gott arbetsminne underlättar vid språkinlärning och stärker både vår läsförmåga, vår problemlösningsförmåga och vårt matematiska resonerande – det vill säga just sådana förmågor som är särskilt viktiga i skolan.
Långtidsminnet består av medvetet och icke-medvetet minne. Det medvetna långtidsminnet utgörs av det episodiska minnet (saker vi upplevt) och det semantiska minnet (ord, termer och faktakunskaper).
I det icke-medvetna långtidsminnet ingår bland annat procedurminnet, som gör att vi kan gå, cykla eller knyta skorna mer eller mindre ”automatiskt”. När vi väl lärt oss hur vi ska göra glömmer vi det inte: en person som inte cyklat på många år kan utan problem sätta sig upp igen och trampa som om ingen tid passerat sedan sist.
Med dörren på vid gavel
Även psykologen och forskaren Sissela Nutley liknar hjärnan vid ett hus, men hon fokuserar på intryck och minnesfunktioner. Huset har en ytterdörr, en hall och olika rum. Ytterdörren är vår uppmärksamhetsförmåga. Den öppnas för intryck från omvärlden som vi tar in medvetet eller omedvetet. När vi ska utföra en uppgift behöver vi kunna släppa in rätt sorts intryck genom dörren och hålla nödvändig information i arbetsminnet, det vill säga i hallen. Ska vi komma ihåg något behöver den informationen flyttas till något av långtidsminnets olika rum. Olika människor har olika effektiva dörrar. Vissa dörrar har lätt att sluta tätt så att personen kan fokusera på uppgiften utan att bli alltför distraherad av ovidkommande information. Andra har lätt att bli störda vilket kan påverka lärandet.
Lärmiljö och studiero
När vi i skolan använder begreppet lärmiljö menar vi samtliga miljöer och sammanhang som eleven befinner sig i under en skoldag, det vill säga alla fysiska, pedagogiska och sociala miljöer. Med ökade kunskaper om hur verksamheten kan utveckla lärmiljöerna ökar också förutsättningarna för elevernas lärande. Eftersom lärande sker i interaktion med andra behöver lärmiljöerna vara tillgängliga och inkluderande för alla elever och skapa förutsättningar för delaktighet.
En viktig del av lärmiljön, och en förutsättning för lärande, är studiero. Många skolor söker därför efter olika sätt att öka lugnet i klassrummet. När Skolinspektionen i en kvalitetsgranskning följde 60 klasser i olika undervisningssituationer framkom att studiero har med tydliga lektionsstrukturer och ett tydligt ledarskap i klassrummet att göra, och inte med enskilda elever eller elevgruppen. Samma klass beter sig således olika med olika lärare.
Andra faktorer som bidrar till studiero är tydliga förväntningar, gemensamma regler, skolans arbete med normer och värderingar, elevhälsans förebyggande arbete, hur väl skolan tillgodoser elevernas behov av stöd och utmaningar samt elevers delaktighet och inflytande. Gemensamt för dessa faktorer är att de utgår från att klassen ska utvecklas tillsammans.
Det arbetssätt som presenteras i den här boken utgår istället från den enskilda elevens förutsättningar och behov. För att inkludera alla elever och ge dem förutsättningar att lyckas behöver lärare ta reda på vad det är i lärmiljön som vissa elever inte klarar av att hantera. När läraren, genom kartläggning, tagit reda på vilka förväntningar den enskilda eleven har svårt att möta och vad det är i lärmiljön som skapar problem för eleven blir det tydligt vilka förändringar som behöver göras. Då kan läraren adressera studieron på generell nivå för alla elever. Det som är nödvändigt för några är ofta bra för alla.
1. Den lärande hjärnan
Funktionsförmågor
Om en elev har svårt att klara av olika situationer i skolan kan det bero på att elevens hjärna inte utvecklas i samma takt eller på samma sätt som hos jämnåriga. Det kan resultera i läs- och skrivsvårigheter, eller i svårigheter med att behålla fokus, kontrollera sina impulser, sortera bland alla sinnesintryck eller förstå sammanhang. Elevens funktionsförmågor räcker inte till. Vi ska beskriva dessa viktiga förmågor närmare i nästa kapitel. Om eleven har en konstaterad funktionsnedsättning kan diagnosen visa inom vilket område problematiken ligger. Det ger lärare information om att eleven behöver mer stöd än andra inom något område. Men exakt hur det stödet bör se ut säger diagnosen som sagt inget om, eftersom alla elever är olika.
När vi ställer för höga krav på en elev skapar vi problem för alla: eleven, klassen och oss själva. Att misslyckas (och ännu värre att misslyckas ofta) kan ge upphov till obehagskänslor, stress och problemskapande beteenden. Eleven kanske får vredesutbrott, vägrar jobba, stör sina klasskamrater, drar sig undan och tystnar eller springer därifrån.
Dessa beteenden är problematiska för omgivningen, men för eleven själv är de funktionella – de ger eleven något den behöver, även om det bara är tillfälligt, just där och då. En elev som springer iväg från något jobbigt får ju vara i fred för stunden eller slipper just då göra något som leder till ett misslyckande.
Ett problembeteende är ett kvitto på att vi har ställt för höga krav på eleven i situationen. För att bryta detta behöver vi förstå vad som ligger bakom beteendet genom att analysera situationen, sänka kravnivåerna och ge eleven alternativ.
Vad döljer sig under ytan?
Den kanske mest beforskade pedagogiken för personer med nedsatta funktionsförmågor är den tydliggörande pedagogiken. Den grundades av Eric Schopler, professor i psykologi och psykiatri vid University of
DEL 1. FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR LÄRANDE
North Carolina i USA, med målsättningen att ge autistiska personer så stor självständighet och autonomi som möjligt.
En av Schoplers närmaste kollegor och en frontfigur inom den tydliggörande pedagogiken, Gary Mesibov, myntade begreppet ”isbergsmetaforen” för att tydliggöra att beteenden har underliggande orsaker. Eftersom isberg har en lägre densitet än det omgivande vattnet är det bara en tiondel av isberget som sticker upp över vattenytan. Resten finns under ytan. När vi ser en elev som ofta får utbrott, alltid är ensam på rasten, ständigt avbryter andra eller aldrig lyckas komma igång med sina uppgifter kan vi tänka så här: det vi kan observera är det beteende som finns ovanför ytan. Det som orsakar beteendet finns under ytan –det vi inte kan se, utan bara ana.
Eleven arbetar inte
Svagt arbetsminne Nedsatt förmåga att fokusera Förstår inte sammanhang
Läs- och skrivsvårigheter
Påverkas starkt av störande ljus och ljud
Över vattenytan – vad vi ser: eleven arbetar inte. Under vattenytan – vad vi inte ser: till exempel svårigheter att minnas instruktioner och att fokusera på arbetet, svag sammanhangsförståelse, svårigheter att avskärma sinnesintryck samt läs- och skrivsvårigheter.
1. Den lärande hjärnan
För att stötta eleven på bästa sätt behöver vi försöka få syn på det underliggande problemet, vi behöver försöka förstå och identifiera orsaken till beteendet, det vill säga vad det egentligen är som eleven har svårigheter med.
Överkrav och ork
Elever med funktionsnedsättningar tröttas ofta ut av att ständigt ta in och bearbeta intryck utifrån och förhålla sig till andras förväntningar.
Möter de dessutom överkrav tappar de lätt sin allra sista energi, och då orkar de ännu mindre göra det som förväntas av dem.
Vi behöver därför ställa rimliga krav på elevens förmågor i varje enskild situation. Att läsa en text kanske inte är något större problem för eleven, men att göra det samtidigt som det händer mycket runt omkring, eller att göra det när uppgiften inte är helt tydlig, kan vara betydligt svårare eller omöjligt och skapa mycket stress.
För vissa elever kan det handla om att undervisningen (i sin helhet eller vissa moment) ligger på en för hög nivå. De stänger då av, men stressas ändå av att vara i ett sammanhang där de förväntas förstå men inte gör det. En del sitter kvar och lider, andra sticker därifrån eller hanterar situationen på ett sätt som andra reagerar negativt på.
Det är inte ovanligt att elever med nedsatta funktionsförmågor beskriver för lärare att skolan, eller vissa moment under dagen, tar mycket energi. Även föräldrar kan bekräfta att det är så. Men vad eleverna orkar kan variera. Vissa dagar eller vissa lektioner kan de prestera på topp, och andra dagar klarar de knappt någonting. Som lärare kan man tänka att de bara måste ”skärpa sig”, de klarade ju av det här igår! Men eleverna behöver få förståelse för att de gör så gott de kan.
Det är inte heller ovanligt att elever med nedsatta funktionsförmågor håller ihop under skoltid men kraschar när de väl är hemma. För
vissa familjer blir det då extra svårt att förklara elevens situation då skolpersonalen inte ser svårigheterna på samma sätt som föräldrarna gör.
Att sätta sig med elever och prata om energiåtgång, stress och mående kan vara avgörande för att förstå hur elevens situation ska kunna förbättras. Många gånger behöver dessa elever någon eller några gånger under skoldagen ladda batterierna. Det kan ske på rasten eller på fritids men ibland även under lektionerna. Att erbjuda miljöer som är så fria från stimuli som möjligt och att ge eleven möjlighet att då och då under dagen återhämta sig med sådant som hen gillar kan ge den energi som behövs för att orka med hela skoldagen.
vikarie i gympan
annan elev fäller syrlig kommentar
kommer för sent
hittar inte till gympasalen
hittar inte gympapåsen
annan elev fäller
vikarie i gympan + utbrott syrlig kommentar
kommer för sent
hittar inte till gympasalen
hittar inte gympapåsen
Rätt stöd – och så tidigt som möjligt
I nästa kapitel ska vi beskriva hur du kan identifiera nedsatta funktionsförmågor och ge förslag på vad du och dina kollegor kan göra för att kompensera för dem – för både enskilda elever och i helklass. Det arbetet kan göra enorm skillnad för enskilda elever.
1. Den lärande hjärnan
Riskerna är stora med att inte identifiera och stötta de barn och ungdomar som inte lyckas i skolan. Det gäller både de elever som uppfyller kriterierna för en diagnos och de som får svårt av andra skäl, till exempel att deras föräldrar har ett missbruk. Att elever som inte får förutsättningar att lyckas i skolan utvecklar sekundär problematik är ett välkänt fenomen. Forskning visar att elever med autism eller adhd ofta utvecklar depressioner och/eller ångesttillstånd, ibland så tidigt som i lågstadiet, om de inte får det stöd de behöver. Elever som inte får adekvat stöd har också betydligt sämre möjligheter att bli antagna till studier på gymnasie- och högskolenivå. Och blir de antagna har de svårare att klara av studierna, trots att de är normalbegåvade. Utan gymnasiebetyg är det svårt att komma in på arbetsmarknaden vilket kan leda till arbetslöshet eller bidragsberoende.
Enligt Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet, är diagnosen adhd ”ett av de största hoten mot folkhälsan”. Vi vet att personer med adhd söker snabb tillfredsställelse, och att missbruk är vanligt i den här gruppen. Missbruksrisken är också förhöjd för autistiska personer. Beräkningar visar att cirka 30 procent av alla intagna på häkten och anstalter uppfyller kriterier för en adhd-diagnos, och hela 40–70 procent av dem har dyslektiska svårigheter (jämfört med 6–10 procent av befolkningen i stort). Personer med adhd och autism har också generellt sett en betydligt kortare livslängd än normalbefolkningen. Stora registerstudier visar en tio gånger förhöjd risk för självmord.
I Sverige har vi skolplikt, och alla barn tillbringar en stor del av sin barndom och tonårstid i skolan. Om skolan inte stöttar de elever som har inlärningssvårigheter, neuropsykiatrisk problematik, språklig sårbarhet eller andra svårigheter riskerar vi att dessa elever får uppleva dagliga misslyckanden som staplas på varandra. Denna negativa spiral riskerar i sin tur att leda till ett livslångt utanförskap.
Men skolan kan också vara en av de mest ”skyddande” faktorerna av alla. Med rätt insatser kan skolan förebygga ohälsa och öka elevernas möjligheter att utvecklas och nå sin fulla potential. I vissa fall krävs det omfattande insatser, men ibland är enkla åtgärder – till exempel extra tydliga instruktioner och visuellt stöd – tillräckliga för att vända en elevs situation från negativ till positiv.
Skolan har alltså ett stort och viktigt ansvar för de här elevernas framtida hälsa och välmående. Och här kan förståelse och rätt stöd vara avgörande för att klara av både skolan och livet därefter. Vuxna som själva haft stora svårigheter i skolan kan ofta berätta att det var någon eller några enskilda lärare som gjorde den stora skillnaden för dem. Lärare som bidrog till att de inte blev knäckta trots ständiga misslyckanden. En enskild lärare kan alltså göra mycket för att hjälpa eleverna att känna att de duger som de är. Och om ett helt arbetslag eller en hel skola har samma förhållningssätt så ökar chanserna radikalt. I nästa kapitel får du bekanta dig med de språkliga, kognitiva, perceptuella, motoriska och intellektuella funktionsförmågor som är viktiga för att eleven ska kunna fungera väl i lärmiljön och hänga med i undervisningen.
Hur skapar vi undervisning som fungerar – för alla elever?
Att undervisa i högstadiet innebär att möta en stor variation av behov. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, svårigheter med teoretiskt tänkande eller språklig sårbarhet behöver undervisning som är tillgänglig, begriplig och meningsfull. För att klara det krävs ett gemensamt specialpedagogiskt förhållningssätt för att kompensera för olikheter i förutsättningar.
Den här boken ger dig som lärare grundläggande kunskap om funktionsförmågor och en praktisk väg in i hur du och dina kollegor kan göra anpassningar som verkligen gör skillnad. Med hjälp av det strukturerade kartläggningsmaterialet Kollen som ingår i boken får du stöd i att identifiera behov och att hitta lösningar. Kollen kan med fördel användas redan i övergången till högstadiet och vidare genom hela skolgången. Här får du:
• konkreta exempel på arbetssätt och åtgärder
• koppling mellan kartläggning och anpassning
• vägledning i att stärka både elevens lärande och din yrkesroll.
Arbetssätt som stärker en elev gynnar ofta hela gruppen.
För dig som leder utvecklingsarbetet finns Kollegiehandledarens bok med en tydlig arbetsgång och handledning för det kollegiala lärandet. Digitalt extramaterial i form av ifyllbara pdf:er för kartläggning och utvärdering ingår, se kod på bokpärmens insida.