1. Freud och det psykodynamiska perspektivet
Den psykodynamiska psykologin är en bred strömning med inflytande både på vardagspsykologi och vår syn på psykiska sjukdomar och störningar. Den utgår från några av Freuds teorier och har med tiden utvecklats av användarna. I det här kapitlet ska vi redogöra för grunderna i det moderna psykodynamiska perspektivet. Därefter kommer ett avsnitt om Freuds insats, där även kritiken mot honom tas upp.
Det psykodynamiska perspektivet Det började med österrikaren Sigmund Freud (1856–1939) som för hundra år sedan såg det som andra inte ville se: att aggression och sex styr oss mycket mer än vi vill tro. Ibland är de här krafterna medvetna, ibland omedvetna. Ofta är det just de omedvetna krafterna som påverkar oss mest. Freud betonade också hur viktigt den tidiga barndomen är; då grundläggs våra personligheter. Det betyder att många (men inte alla) problem hos den vuxne kan förstås i ljuset av barndomsupplevelser. Freud ansåg att människan utvecklas av inre konflikter. Hans synsätt var dynamiskt. Därför kallas den inriktning som utvecklats utifrån Freuds tankar, för den psykodynamiska. Ordet dynamisk står för kraft och rörelse till skillnad från statisk som är dess motsats. I och med att en person får insikt i mekanismerna bakom sitt beteende, kan hon ta första steget mot förändring. Hon kan genom olika typer av psykodynamisk terapi nå ökad självinsikt och därigenom lindra plågsamma erfarenheter eller ändra negativa sätt att hantera konflikter på.
8
Psykologi1MH.indd 8
Psykologi
08-03-14 15.46.18