att hanterar relationer. Bland annat utgår de från Skinners begrepp operant betingning, där positiv och negativ förstärkning liksom bestraffning ingår. Terapeuten försöker få personen att acceptera, förstå och respektera sina känslor och att pröva nya strategier. Terapeutens roll är mycket pedagogens, som försöker visa att det finns utvägar och lösningar på många problem. Psykoterapeuter med annan teoretisk grund har riktat kritik mot DBTbehandling. De menar att avbetingningen är riskfylld, framför allt när det gäller behandlingen av självmordsbenägna personer. DBT-terapeuten arbetar nämligen så att den självmordsbenägne inte får ta kontakt med terapeuten förrän det har gått ett dygn efter ett självmordsförsök. Tanken med det är att inte förstärka beteendet och att ta bort vinsten (uppmärksamhet) och därigenom styra bort personens handlande från det destruktiva mönstret. Personen kan alltid kontakta terapeuten innan det går så långt som till ett självmordsförsök.
Kritik och motkritik Typiskt för beteendeterapier är att man arbetar direkt med symptomen och försöker träna bort dessa. Beteendeterapeuten antar att symptomen, t.ex. en ormfobi, är ett slags felinlärning. Därför försöker terapeuten hjälpa patienten att ”lära om”, dvs. att ”ombetinga” henne. På så vis skiljer sig beteendeperspektivets metoder från t.ex. de psykodynamiska. Eftersom beteendeperspektivets anhängare räknar med andra orsaker än psykodynamikerna, är det inte konstigt att man föreslår andra terapiformer. Behaviorismen och beteendeperspektivet har också fått stor betydelse genom sin hårda kritik av andra psykologiska perspektiv, främst det psykodynamiska. Behavioristerna kritiserade användningen av begrepp som stod för något som inte gick att påvisa. I sista hand måste vetenskapen om människan bygga på mätbara observationer av mänskligt beteende, hävdade de. Denna kritik har antagligen tvingat andra riktningar att mer noggrant söka empiriska, påvisbara, belägg för sina slutsatser. Den gamla behaviorismen fick kritik för sin ”mekaniska” syn på människan som en varelse som är totalt kontrollerad av sin omgivning. Men dagens beteendeinriktade psykologer behöver inte dela de gamla behavioristernas mekaniska syn. Att anlägga ett beteendeperspektiv kan helt enkelt innebära att man anser att det är mest givande att studera människans faktiska beteende och utifrån det perspektivet behandla olika störningar. En annan vanlig kritik mot beteendeterapin är att den endast ”botar symtomen”, att den inte går till botten med orsakerna till olika problem. På det kan beteendeterapeuterna svara att i de fall orsakerna är felinlärning, då är en ombetingning faktiskt att angripa roten till problemet. Och om man inte vet vad orsaken är så är det ändå mycket bra att bli kvitt symtomen.
42
Psykologi2MH.indd 42
Psykologi
08-03-14 16.01.25