9789113118864

RUTHS G A R D E R O B EN

MODEHIS TO RI A

INGELA BENDT

1930 TALET

35

RUTHS GARDEROB

1930-talets mode Glamour. Slank elegans.

Hollywoods stilikoner.

Depression och eskapism.

Börskraschen i New York som inleder 30-talet, följt av en depression med stor arbetslöhet, gör att det inte längre går att ha samma slösaktiga inställning till modet. Mönster görs ofta efter tillgången på tyg; det gäller att spara. Men inte alltid. Det skråskurna kräver tyg och kan ses som en sorts eskapism, om man så vill. Sparsamheten skapar kreativa skärningar på klänningarna så att tyget utnyttjas maximalt.

Alla vill gå på bio. Talfilm har ersatt stumfilmen och Hollywood regerar. Filmstjärnorna blir stilikoner och filmkläderna inspirerar modet. Ett exempel är filmstjärnan Joan Crawford som Letty Lynton 1932. Hon bär en lång vid romantisk klänning med flera enorma volanger som markerar axlarna. Oj, vad det pratas om detta! Nästan allt man kan önska sig av entertainment finns i denna klänning.

En siluett för glamourtörstande kvinnor. Det finns en längtan efter något bättre.

Idealet är en lätt atletisk kropp och att vara avslappnat chic som Coco Chanel, att vara i god form, sund i kropp och sinne, att sporta och att ligga i solen. Kläderna ska vara praktiska och bekväma, men ändå mondäna – den inställningen dök upp redan på 20-talet.

30-talssiluetten är slank, slim och kroppsnära. Nu kommer reaktionen mot 20-talets ideal. Plaggen är feminina, smiter åt om kroppens konturer och framhäver den, till skillnad från 20-talets midjelösa och löst hängande klänning som ville gömma de kvinnliga formerna. Midjan sitter nu där den ska, ofta med skärp, eller till och med lite ovanför. Gördeln eller höfthållaren är tillbaka, men mer

36

1 9 3 0 - TA L E T S M O D E

elastisk. Höfter och byst markeras och kjolen blir längre. Vardagskläder går halvvägs ner på vaden.

Volanger och rosetter är populära, liksom draperingar och korta jackor, boleros, i samma tyg som klänningen. Och långbyxan kommer; slacks kallas den vida byxan som syns både på Greta Garbo och Marlene Dietrich.

Det går att urskilja två trender: dels det fluffiga och blomstriga idealet med volanger, dels det strama och geometriska. De starka färgerna från 20-talet håller men bleknar något nu på 30-talet. Det händer också mycket industriellt. Rayon får spridning och utvecklas i olika kvaliteter, nylon kommer också som nylons, nylonstrumpor, 1939.

Aftonkläderna blir längre igen, hellånga eller till ankeln i stället för att visa benen. Ofta är aftonkläderna djupt urringade i ryggen.

Kjolen kan vara skuren i våder eller skråskuren, vilket ger en slankare linje. Den första halterneck-klänningen dyker upp, då knyts framstycket bakom nacken och lämnar axlar och rygg bar. Den nya skärningen blir populär också på stranden.

Håret växer så sakteliga ut, blir större, längre och lockigare – kvinnligare helt enkelt. Pendeln slår från den korta raka pojkaktiga frisyren.

Hattarna blir mer fantasifulla och färgglada, även mönstrade.

Hatt är ett måste i nästan alla sammanhang. Pillerburken, liksom halon, matroshatten och tyrolerhatten är vanliga, men en hatt kan också ha den märkligaste extrema utstickande form och hållas fast med en snodd runt bakhuvudet. Även turban och basker är populärt.

Det börjar finnas allt fler modeller av skor att välja på. Alla har ordentlig klack i skiftande höjd och kan vara lite klumpiga. Klacken blir högre med tiden. Kilklacken, den tålösa skon och skor med remmar är nytt – här gäller att spara på lädret. Platåskon dyker upp.

Silkesstrumpor har funnits länge.

Precis som på 20-talet är det modernt att ha matchande detaljer: handväska, skor, hatt och handskar i samma färg, ett set av accessoarer som går att använda till olika kläder. Det är vanligt

37

RUTHS GARDEROB

att ha en liten solhatt eller andra detaljer på jacka eller väska i samma tyg som klänningen, roliga moderna dekorationer som inte kostar så mycket, till exempel knappar. Likaså förekommer det mycket bijouterier.

Redan på 20-talet inför modeskaparen Madeleine Vionnet skråskärning. Tyget skärs med trådraken på diagonalen så att det blir töjbart. Looken understryker den glamorösa streamline-siluetten eftersom kjolen lägger sig längs med kroppen. Sådana plagg är exklusiva eftersom det går åt mer tyg. Madeleine Vionnet kallas »klänningarnas arkitekt« för sina konstfullt konstruerade klänningar med draperingar. Näsduksklänningen och haltertoppen är hennes skapelser. Redan som elvaåring börjar hon jobba som sömmerska och dör 1975, nästan hundra år gammal. Dansösen Isadora Duncan, Greta Garbo och Marlene Dietrich gillar hennes stil.

För Coco Chanel och inte minst för Elsa Schiaparelli blir filmens värld och Hollywood en helt ny arena. Det handlar om många klädbyten i en film och stjärnornas filmkläder blir mode. Adrian skapar kläder för många filmer, han är Hollywoodbaserad och ligger bland annat bakom Letty Lynton. Elsa Schiaparelli är den lite galna och respektlösa rebellen som gillar att chockera. Till Mae Wests ära gör hon en parfymflaska, Shocking, formad som hennes torso – en succé. 1937 lanserar hon chocking pink, chockrosa, samma färg som de katolska prästernas kragar. Inspirerad av surrealismen skapar Schiaparelli kollektioner med teman som commedia dell’arte, och hon samarbetar med konstnärer som surrealisten Salvador Dalí.

Hennes blus, Huge sleeves, har helt enorma överdimensionerade biskopsärmar. Hon var som störst på 30-talet men inspirerar än idag.

Blixtlåset kommer mot slutet av 30-talet. Hitintills har öppningen suttit på höger sida av klänningen och knäppts med tryckknappar.

Djärvt börjar Elsa Schiaparelli använda synliga färgglada blixtlås som en dekorationsgrej, och hon skapar klänningar med axelvaddar.

Det är något helt nytt och pekar fram mot 40-talet.

38

1 9 3 0 - TA L E T S M O D E

Hur följer Ruth modet på 1930-talet?

Ruth är fortfarande ung och de kroppsnära kläderna i feminina modeller passar hennes smala figur. Hon tilltalas av de glamorösa aftonkläderna som återspeglar Hollywood. Förutom en skir klänning med volanger på axlarna, inspirerad av filmen Letty Lynton, har hon en lejongul hellång åtsmitande laméklänning med bar rygg och knappar klädda i samma tyg.

Hon gillar spets, blommigt, volanger och rosetter – sådant som det finns mycket av på 30-talet.

Ruth har även en del starka färgkombinationer, vilket är typiskt för decenniet. Kvaliteten på tygerna i aftonkläderna är fantastisk, idag går det inte att få tag i sådana tyger till rimligt pris.

39

Ruth i trädgården vid villan i Mjölby.

Ruths 30-tal »Nu kommer vagnen!« Ruth står vid salsfönstret och väntar och äntligen hörs klapprandet av hovar. Kronofogde Jacob Cnattingius har skickat kusken Andersson med hästarna Scheik och Mummerik för att hämta Ruth och Ragnar till middag på Egebylund. Kronofogden är en högt respekterad herre, känd för sin stora gästfrihet och sina generösa tillställningar. Ruth är tjugoåtta år, Ragnar har fyllt tjugonio och tillträtt tjänsten som kommunalborgmästare i den lilla staden Mjölby i Östergötland. Året är 1933 och de är nygifta. För Ruth har ett nytt liv börjat, så olikt det obundna och mera bohemiska ungdomsliv hon hittills levt. Nu dras tyglarna åt och livet förändras.

Jag bläddrar i Ruth och Ragnars fotoalbum från 30-talet. Under en porträttbild av Jacob Cnattingius står det »underbar mot unga Ruth och Ragnar« och på en annan bild poserar han framför sin gård Egebylund bredvid landån med hästarna, ekiperad i hatt och lång rock och med käpp i handen så som lite äldre herrar såg ut då. När jag besöker gården idag får jag en rundvandring av nuvarande ägare.

Vi stannar till i den rymliga matsalen och jag tittar upp mot kristallplafonden i taket, ett stort ovalt öga av slipad kristall som blickat ner på otaliga middagar under gårdens glansdagar. Sorlet av röster väcks till liv, klirret av bestick, doften av parfym och cigarettrök som ringlar mot taket. Hur kan det ha sett ut när det unga paret skulle göra entré i stadens societet?

Ruth känner sig lite nervös, det är deras första middag i staden och de ska få träffa viktiga personer och bli introducerade. Det gäller att skicka sig och göra gott intryck. Landån stannar till vid den svarta järngrinden utanför huset de just flyttat till och hästarna frustar. Ruth har förberett sig länge och väl, provat sig fram till kvällens klänning. Det blev den svarta vadlånga chiffongklänningen; siluetten följer kroppen, midjan är markerad, axelbanden är rynkade och har en volang på axeln som ser ut som en liten vinge, och kjolens tre breda volanger börjar först nedanför höften. Hon rättar till skärpspännet, markasitsmycket i halsen och det matchande armbandet, och skruvar

41

RUTHS GARDEROB

åt det ena örhänget. Inga veck på de hudfärgade sidenstrumporna.

Ragnar väntar i hallen. Ruth skyndar ut och kastar en sista blick i spegeln som visar henne i helfigur, kontrollerar att strumpornas sömmar är raka. Hon vet att hon ser bra ut, hon är smärt och drar ofta männens blickar till sig, och hon är nöjd med frisyren: mittbenan, vågorna och locken i pannan. Hon har satt på läppstift och använt sin mascarakaka med den lilla borsten på ögonfransarna, och ögonbrynen är rundade. Hon tar upp padden (en försvenskning av pad), som hon kallar den rosa bakelitsmällaren som sitter på en böjlig stålpinne, och smäller snabbt på kinderna en sista gång för att få upp färgen. Padden kommer hon att använda till sina bleka kinder livet ut. Min äldsta son älskade den när han var liten och lekte vid mormors parfymbord.

Ragnar står redo med handskar och hatt, klädd i smoking under ytterrocken. Han håller leende upp kappan, hon trär i armarna och snappar åt sig den svarta pärlbroderade aftonväskan från hallbordet.

Kusken Andersson bockar när de kommer ut och håller upp dörren till landån. Det är oktober och börjar bli höstkyligt och det skymmer redan; det är snudd på försent att sitta i öppen vagn. Andersson manar på hästarna och det bär iväg bort mot Egebylund, över järnvägsspåren och ner mot Svartån som rinner i breda svängar, kantad av höga lövträd i vilda höstfärger.

I entrén till det stora vackra huset tar husan emot ytterkläderna och visar in i förmaket. När Ruth stiger över tröskeln, tätt följd av Ragnar, får det unga paret uppskattande nickar från övriga gäster som alla är mer till åren komna. Flera kunde vara hennes föräldrar.

Damerna synar Ruth nådigt och ingående.

Hon känner deras blickar och undrar trots allt om hon ska få godkänt.

Duger klänningen? Visar hon för mycket bar hud? En av fruarna är klädd i en hellång bridgeklänning i blankt svart creperat siden med vit sidengarnering i halsen, en annan bär en vadlång mörkgrön klänning i sidensammet med långa ärmar och skärp i midjan. Hon har en silverräv som faller ner över ryggen. En fru har en lång klänning med långa ärmar i tjock mörkblå crêpe som sitter snyggt. Ruth noterar att sömmarna är placerade mitt fram och mitt bak på kjolen, inte i sidorna. Så elegant, tänker hon. Det ger den kroppsnära siluetten som är

42

R U T H S 3 0 - TA L

på modet nu. En äldre dam har en gammaldags, lite oformlig, hellång klänning med stadig linning i midjan, ett slags edwardianskt efterkrigsmode som påminner om hur hennes mamma skulle ha klätt sig.

En brasa sprakar välkomnande i den stora öppna spisen. Taket i matsalen är högt och det dukade bordet rymmer säkert tjugo personer. Vid varje kuvert med framsatta tallrikar, bestick och glas till alla rätter, ligger ett placeringskort. Värden, Jacob Cnattingius, för Ruth till bordet och drar ut hennes stol så att hon kan sätta sig. Efter förrätten serveras en purésoppa på färska kantareller och då reser sig värden och välkomnar alla »till en enkel måltid«. Han riktar sig speciellt till den nyinflyttade Ragnar och hans kära maka Ruth. »Ragnar har som vi vet tillträtt den nyinrättade tjänsten som kommunalborgmästare, Svea rikes yngste. Vi säger väl borgmästarn rätt och slätt!« Värden önskar att paret ska trivas »i vår lilla stad och i vårt fagra Östergyllen«. Så berättar han att Ruth och Ragnar är alldeles nygifta och föreslår alla att höja glasen i en gemensam skål.

Det blir tyst under skålen och Ruth märker hur allas ögon välvilligt riktas mot henne och Ragnar. Hon är yngst av alla.

De flesta herrarna i sällskapet har liksom värden förtroendeuppdrag i olika nämnder och styrelser inom Mjölby stad. Jacob Cnattingius är både polischef, åklagare och huvudman för Vifolka härads sparbank. Andra inbjudna med fruar är häradshövding Erik Petersson, fabrikör Axel Träff, ordförande i Stadsfullmäktige, järnhandlare Hagelin och trävaruhandlare Hultner, han som låtit bygga villan de flyttat till. Godsägare Danckwardt-Liljeström på granngården Solberga kunde inte komma. Cnattingius ser till att hinna skåla med alla innan taffeln hävs.

Efter kaffet tänder herrarna sina cigarrer vid groggbordet i herrrummet och damerna får likör och en chokladbit i salongen. Så tråkigt, tycker Ruth som är van vid att alla sitter tillsammans. Hon har ju mest umgåtts med jämnåriga och allra helst önskar hon att det blivit dans. Unga frun är i centrum och de myndiga fruarna hör sig för om hennes bakgrund. Åh, jaså minsann, hon har legat i Uppsala och läst franska, engelska och tyska. »Studerat franska i Paris. Bevars. Ja, det är nya tider, kvinnorna tar för sig«, säger en av damerna och drar silverräven närmare halsen.

43

RUTHS GARDEROB

Ruth förstår att ingen av fruarna har någon utbildning, de har gått direkt in i äktenskapets famn och de har alla hjälp i hushållet. Värden Cnattingius har kokerska, hushållerska och husa samt trädgårdsmästare. Fruarna är mest nyfikna på villan de flyttat till. Det är gott om rum, det blir bra när tillökning kommer, konstaterar de. Har hon blivit klar med inredningen än? Nu får Ruth veta vilken slaktare som har bästa köttet, vilken sömmerska som är skickligast (det finns många att välja på), att Gösta Persson har bra tyger, men ännu fler och exklusivare finns på Bedas i Linköping. Allra helst ska inköpsresan gå till Stockholm. »Men ni behöver inte åka omvägen runt NK i Stockholm för att köpa de finaste glasen«, skrattar frun i bridgeklänningen och nickar bort mot fabrikör Axel Träff som förestår det välrenommerade kristallsliperiet, de som gör Mjölbyglaset. »Plafonden i matsalen är Mjölbykristall«, inflikar damen med silverräven.

Ruths svarta chiffongklänning med volanger som hon hade på sig hos Cnattingius var en av klänningarna jag grävde fram ur de stora lådorna i hennes garderob när jag letade efter något att ha på mig på studentbalen i Mjölby under tidigt 70-tal. Jag hade hittat flera av klänningarna från 30-talet och vi hjälptes åt att välja. Ruth tyckte det var roligt att hennes gamla klänning kom till liv igen och ville berätta om varje plagg. Det tråkiga är att jag inte var ett dugg intresserad då. »Voilà, Gullet!« Vid ett annat tillfälle berättar Ruth att Ragnar stolt burit henne över tröskeln till den nya rymliga vita tiorumsvillan som han köpt utan att hon hade sett den. Ragnar kallar fortfarande Ruth för Gullet och hon kallar honom för Bossiman, det hänger kvar sedan alla brev de skrivit till varandra genom åren. Huset ligger i kvarteret Himmelsporten och adressen är Sankt Persgatan 6, tacksamt att alludera till i tal, sånger och brev. Huset ger verkligen ett gediget intryck. Från järngrinden löper en gång med ölandssten fram till stentrappan i röd granit. Trappräcket är i svart järnsmide och leder upp till dubbeldörrarna på den öppna verandan där det går att sitta utanför entrén.

44

R U T H S 3 0 - TA L

Ruth blir förtjust i rymden, de generösa rummen med stora fönster där ljuset faller in över den vackra bonade ekparketten. Innanför verandan och entrén ligger nedre hallen, med kapprummet direkt till höger. Här kommer de att ha telefonen centralt placerad vid en soffa.

De får nummer 319. Från hallen ser hon in i matsalen och vardagsrummet där stora fönster vetter mot söder och gatan. De två rummen hänger ihop, avdelade endast med ett stort valv, och här finns en trevlig öppen spis. För sitt inre ser hon hur de ska sitta och läsa och prata framför en tänd brasa under kulna höstkvällar. Men hur ska de möblera? Det blir nog lite glest. Ruths mamma Emma har sett till att ropa in en del möbler på auktion och hjälpt dem med beställningar i Eksjö. Det är mycket att styra med nu när de ska flytta in.

Ruth tar fram de handskrivna kvittona. Hon sätter sig ner i den stora öronlappsfåtöljen, känner redan att där kommer hon att bosätta sig. De fick betala hundra kronor för den från »Gust. Lindström, tapetserare och sadelmakare« i Eksjö. Han har också »stoppat och klätt till två stolar, 8 kronor«, »stoppat och klätt till två stolar, 8 kronor, omstoppat en taburett, 8 kronor, omstoppning aftagning af gamla tyget på vit möbel, 50 kronor?, klädsel av 6 salstolar à 2,50, 15 kronor«.

Hilda Svensson i Eksjö har levererat gardintyg, bland annat »11 m silkegardin 41,25 kronor, 6,43 m voilegardin à 1,90, 12,22 kronor«.

De ljusa och lätta gardinerna ska hänga i salen och i vardagsrummet.

Rummen har mörka dystra tapeter som Ruth snarast vill byta ut mot ljusare. De har nog inte ändrats sedan huset byggdes 1912 och då var de säkert moderna. På nedre botten finns också ett trivsamt rum med dubbeldörrar in till salen och en kakelugn med målade slingor av björklöv. Här kan de ha sina böcker. Från första början blir det kallat Lilla rummet.

I hallen leder en dörr in till köket, som har höga skåp ända upp till taket och ett stort kallskafferi, även det med höga skåp och mycket utrymme för förvaring. Här finns också en särskild köksingång, och från smatten innanför den leder en liten smal trappa upp till jungfrukammaren där hembiträdet Sonja snart ska flytta in.

Var Ruth bekväm med det? Hon var inte van vid tjänstefolk men det hörde till deras ställning. Ruth var allmänt bussig, glad och hade lätt för folk, hon tyckte nog det var bra att få hjälp att inrätta sig i sin

45

RUTHS GARDEROB

nya roll. Sonja var lite äldre och hade haft tjänst hos andra herrskap innan, hon visste hur det skulle gå till.

Ruth fortsätter att gå igenom fakturorna från »Mårten Sandberg bosättningsaffär – billiga priser, prima varor, reell behandling«.

Affären i Eksjö har levererat »1 st matservis 47 kronor, 1 dussin kaffekoppar 4,50 kronor, 1 dussin tekoppar 7,50 kr«. Härifrån kommer också »smörask 2,50 kr, ansjovisask 2,25 kr, karotter, 1 st våg, 2 stekgrytor« och även artiklar till kökets skötsel, olika borstar, disktvagor, panelborste, skurdukar, stänkkork, skärbräda, kaffesil, bakform, mortel, långpanna, kaffekokare och mycket annat. Fakturan är på tre tättskrivna sidor och summan slutar på 184,15 kronor.

Från nedre hallen leder en svängd ektrappa upp till andra våningen. Precis där den börjar finns ett stort fönster som vetter ut mot trädgården och varje gång Ruth går uppför trappan tar hon för vana att kasta en blick ut. Huset ligger som på en terrass och mot nedre delen av trädgårdens gräsmatta leder en bred trappa.

Ektrappan knarrar på vissa ställen och längs med väggen löper en ledstång, även den i ek. Från övre hallen kan hon gå in ett av två stora sovrum; här finns gott om utrymme för tillökning i familjen.

Huset ligger högt, från järnsmidesbalkongen utanför ser hon långt över böljande kullar. På andra sidan järnvägsspåren går kor och betar på sluttningen. Det är tryggt, hon tycker om kor eftersom hon som liten vallade kor på somrarna.

Till sovrummet hör två stora snedgarderober.

Ruth installerar sig i den ena garderoben och Ragnar i den andra.

Ruths garderob är rymlig och längst bort finns ett litet trekantigt fönster som släpper in eftermiddagsljuset. Hon packar upp bröllopsklänningen från Alice Lindéns ateljé i Eksjö och hänger upp den på en galge. Tyget är mjuk, benvit sidensammet som är höstens material.

Så förutseende hon var som gick med på det i somras inför att klänningen skulle sys upp till bröllopet i september. Klänningen är fotsid med rakt fall och ett litet släp, och livet är rynkat. Det är feminint och kyskt med långa ärmar, precis som det ska vara. Hela brudutstyrseln följer modet, det ser hon på brudbilderna i Bonniers månadstidning; även om furstinnornas och grevinnornas släp är längre och klänning-

46

R U T H S 3 0 - TA L

arna överdådigare så var hon helt rätt. Hon lyfter upp den långa tyllslöjan som faller ända ner till golvet och fäster den på skoj på huvudet med hjälp av myrtenkronan som hon förvarar i silkespapper tillsammans med brudbuketten, nejlikorna med asparagusgrönt. Buketten är precis likadan som på bilderna i modetidningen. Hennes hade vita hängande sidenband med inknutna gröna små kvistar. Om halsen bar hon ett pärlhalsband.

Brudklänningen finns tyvärr bara bevarad på bild. Det enda spåret är en bit av en ärm med klädda knappar.

Ruth hänger in sina kläder på trästången i garderoben. Klänningarna – flera med volanger – blusarna, kjolarna och längst bort mot fönstret ett par sommarkappor, jackor och någon dräkt. Höst- och vinterkapporna hänger nere i tamburen. Hon ställer skorna på golvet i en rad mot väggen, skoställningen rymmer bara några par, och hon sätter skoblock av trä i de nästan sönderdansade svarta med silvernät i läder och silverklack, de som hon hade hos Cnattingius. De får allt lov att hålla lite till.

Ruth följer det senaste modet. Hon vill vara stilfull och lägger stor vikt vid olika detaljer, det behöver inte alltid kosta så mycket. Samtidigt som hon sorterar några tyger och stuvbitar funderar hon på nästa klänning. Hon samlar på sig idéer, som den där tjusiga klänningen på middagen, den som hade söm fram och bak. Hon vill bara sätta sig ner med Bonniers månadstidning eller Vouge och se hur de nya kläderna från Paris ser ut. Hon har fått en Husqvarna trampmaskin av sin mamma och med den kommer en lust att börja sy själv, det har hon inte gjort förut. Hittills har hon fått sina kläder uppsydda.

I boken Sy och Prova för hela familjen i serien Husmoderns presentböcker står hur hon ska använda symaskinen, bedöma tygkvalitet, klippa till mönster och tyger, ta mått och utföra den viktiga provningen med största noggrannhet, steg för steg. Här krävs hjälp av någon som kan prova eller en provdocka »gjord efter er figur«. I boken står om hur hon ska fodra en kappa och laga kläder, hon läser om pressning och dampning. Den beskriver olika sorters sömmar och konsten att göra knapphål, hur urringningen ska göras och ärmar av olika slag, sprund på kjolar och fickor på blusar. Det är detaljerna som är betydelsefulla. Det står också om uppångning av sammet, något även

47

RUTHS GARDEROB

jag kan ha nytta av eftersom flera av Ruths sammetsklänningar har fått sittmärken eller är tillplattade på sina ställen.

I översta byrålådan placerar hon askarna med sina smycken, pärlhalsbanden hänger hon upp på en krok på väggen. I byråns mellanlåda lägger hon underkläderna: ett nytt set med spetsapplikationer, ett linne och underbyxor med korta ben i bomullstrikå och en ny gördel från Twilfit av rosa konstsidenbrokad med hög midjelinje fram och fyra strumphållare, liksom sidenstrumporna i konstsilke – ett av de första konstmaterial som kommer.

Fundersamt läser Ruth Hur jag syr och märker mitt linne, som inte bara handlar om märkning och dekoration av linnelakan och handdukar med ornament och monogram utan också om »våra närmaste underplagg«, bysthållare och höfthållare. »Det är inte svårt att sy sådana plagg själv«, står det. »Med ordentligt inprovade modeller kan man variera materialet på olika sätt.« Här står också om linnen och benkläder, nattdräkter och pyjamas.

Snart ska ett toalettbord med tredelad spegel levereras. Det är något helt nytt, en modernitet inte bara för henne, och den hör ihop med den beställda sängkammarmöbeln: två sängar med gavlar i grått och rosa och matchande byrå.

Månne bävar hon inför sitt nya liv? Det fria rörliga infallsrika som hållit i sig sedan studentåren måste stramas åt för att passa in i det borgerliga livets krav och småstadens konvenans, hon måste lära sig koder för uppförande och etikett, regler som med tiden kommer att sitta som cement. Det finns bara ett rätt, det är oförlåtligt att göra fel, och bara den som är helt säker kan lite nonchalant bryta reglerna.

Jag funderar över hennes liv, det här var långt innan jag själv var född och med egna ögon kunde bedöma. Hon är ung och det kunde ta olika riktningar framöver, oklart vilka. Kanske vill de flytta vidare om Ragnar söker ett annat jobb. Jag vet inte. Jag får gissa, fylla i luckor och försöka förstå utifrån alla kläder och fotoalbum.

Vad vet jag om min mamma? Vad vet vi om våra mammors liv?

Kanske var det nya livet som en sorts lek för henne; hon lärde sig reglerna och spelade en ny roll, tog den kanske lite med en klackspark?

Eller var det gravallvar? En kvinnas främsta mål var att inträda i det

48

R U T H S 3 0 - TA L

äkta ståndet och nu var hon i hamn, tryggt gift och försörjd. Ragnars position gav henne automatiskt social status. Hon var placerad, någon att räkna med. Jag tror hon tyckte det var rätt skönt. Hon ser glad och lycklig ut på alla bilder.

I bröllopsgåva har hon fått Husmoderns presentbok.

Det är en serie gedigna böcker som vänder sig direkt till husmodern och beskriver hennes inrutade värld. De är fullproppade med goda råd och fyller säkert en hyllmeter. Hur noga läser hon dem? Husmodern har ett alldeles eget lejongult uppslagsverk med guldskrift: Husmoderns gyllene bok i sex band. Husmoderns läkarbok, bara för henne, är i flera röda band med guldskrift. I Hemvård och klädvård har Ruth strukit för fläckurtagning: »Strängt taget skall varje fläck behandlas individuellt.« Andra goda råd hittar man i Husmoderns köksalmanacka och Husmoderns bok om kök och köksinredningar.

De här böckerna har jag inget minne av från mitt barndomshem, de hade ingen framträdande plats i någon bokhylla. Hon hade plockat undan dem. De var helt enkelt passé, tiderna hade förändrats och hon hade lärt sig reglerna.

Men de gamla kokböckerna däremot, fanns alla i en bokhylla i köket: Bullens kokbok, Billig sommarmat och Escoffiers stora kokbok. Hemmets kokbok från 20-talet »med ett tillägg om matlagning med elektricitet« och storfavoriten Prinsessornas kokbok i flera band. Prinsessorna Margaretha, Märta och Astrid var döttrar till prins Carl och prinsessan Ingeborg.

De är sönderlästa, tummade och såsfläckiga; de har fallit isär, tappat pärmarna, trådbindningen är bitvis upplöst och de är omknutna med röda band. Fyllda med Ruths urklipp, kommentarer och egna recept. Ruth skulle med tiden bli en skicklig matlagerska, alltid sugen på att pröva nya rätter. Hon har också efterlämnat anteckningsböcker med svarta pärmar där hon skrivit in recept, eller klippt ur tidningar och klistrat in.

När Ruth själv börjar vara värdinna vid middagar kan hon luta sig mot Värdinnans ABC, utgiven 1930. Där står allt om bjudningens teknik och konsten att vara en god värdinna. Det sociala livets koder är A och O, men det ska inte vara så svårt, hon har lätt att konversera.

49

RUTHS GARDEROB

På inbjudningskorten ska de inbjudnas namn skrivas med bläck för hand, det andra är förtryckt. Helst ska man låta trycka egna om man har råd. Det är kutym att svara inom en viss tid. Tacka för senast gör man inom en vecka, helst på sjätte dagen efter en fest.

Hon ska »sköta sitt kall« före bjudningen om den ska bli lyckad.

Placeringen vid bordet är viktig och görs med hänsyn till rang och ålder. Vad gäller maten ska allt »vara väl uträknat, man ska på pricken veta hur lång tid varje rätt tar«. Speciellt i början har hon trygg hjälp av hembiträdet Sonja. Ett tips är att ha ett smörgåsbord, det »löser på ett frappant sätt tungans band«. Kaffebrickan och förfriskningsbrickan ska vara förberedd, »då har värdinnan ingen oro för det under middagen«.

Värdinnan går först ut från matsalen och värden sist. »Och så serveras kaffe och nu får vi hoppas att värdinnans nerver får ro«. Det verkar enklare att ha kafferep. I Välkomna på kaffe! står: »Kafferepet är vår intimaste bjudningsform då värdinnan inte sitter på nålar.« Klädseln då? Jo, värdinnan ska vara enkel, det är gästerna som ska lysa.

Men problemet är att många bara har en klänning, läser hon, och om så är fallet bör man köpa en svart klänning. Men Ruth har flera klänningar. Hon kan välja en med långa ärmar, den enklare till kafferep och lunch, den finare klänningen kan också gå till lunch eller till tebjudning. Den kan även användas på teater och enklare kvällsbjudning. Till kafferep kan hon ha kjol och fin blus eller en modern innedräkt.

Vid alla förmiddagsbjudningar behåller hon hatten på och den måste matcha skor och väska. »Att gå med aftonskor till förmiddagsklänning eller promenadskor till aftonklänning är helt enkelt fruktansvärt.« Ja, men det är ju självklart, tycker Ruth. Vem skulle någonsin komma på den befängda idén att göra det?

Hur noga läste hon Etikett och god ton i två band? Senare i livet tog hon lättare på det. In i minsta detalj är uppförandet reglerat. Det är som att leva efter ett färdigskrivet manus. Det går inte an att fnittra, ta sig i håret eller ansiktet, hålla sig för munnen eller att skvallra eller peka. En dialekt ska omedelbart arbetas bort och en väluppfostrad kvinna tittar diskret bort när mannen betalar notan på restaurangen.

50

Ruth (till vänster) i kappa med pälskrage och klockhatt à la mode, med studentkamrater vid Sturemonumentet. Ruth »låg i Uppsala« åren 1924–29 och tog en fil.mag. i franska, engelska och tyska.

Den lekfulla Lidköpingstiden. Ruth och Arne lutar sig mot varandra i mitten, man anar en historia, men hon var förlovad med Ragnar.

Ruth i volangkjol och volangblus, ljust beige sidentyg med ljusgröna prickar.

Kjolen finns kvar.

Ruth som brud i en klänning av vit silkessammet, med myrtenkrona och nejlikor i buketten.

Huset på Sankt Persgatan 6, kvarteret Himmelsporten, i Mjölby.

I äppelträdet på Sankt Persgatan hänger klänningar från 1930-talet. Huset uppe till vänster.

Det finns ett par hundra klänningar i garderoben.

På 30-talet låter Ruth sy upp en klänning i Letty Lynton-stil med tre volanger på axeln och en kjol i våder i gulrutig sidenorganza. Klänningen knäpps i vänster sida med tryckknappar.

Skor i ormskinn från 30-talet.

Falskt skärp med klätt spänne som dekoration – en typisk detalj.

Laméklänning, 30-tal, med klädda knappar i ryggen.

30-talsklänning i två delar. Kjolen är vid och överdelens tyg är skuret på olika ledd.

Klänning i silkessammet med en bred volang som går upp i snibb fram, draperad hals och guldbroderier på ärmar och skärp.