Jag är en annan
Jon Fosse
Jag är en annan SEPTOLOGIN III–V Roman Översättning av Lars Andersson
Albert Bonniers Förlag
Av Jon Fosse har på Albert Bonniers Förlag tidigare utgivits: Stängd gitarr 1988 Båthuset 1989 Flasksamlaren 1992 Melancholia 1999 Morgon och kväll 2002 Det är Ales/Sömnlösa 2010 Trilogin 2015 Det andra namnet 2021
Denna översättning har fått stöd från Nordiska ministerrådet.
www.albertbonniersforlag.se Author: Jon Fosse Septologien Volume II (book III-V) Copyright © 2020, Septologien. Det Norske Samlaget Published by permission of Winje Agency A/S, Skiensgate 12, 3912 Porsgrunn, Norway Originalets titel: Eg er ein annan. Septologien III-V Översättning: Lars Andersson Omslag: Nina Ulmaja Tryck: ScandBook, EU 2022 ISBN 978-91-0-019852-7
Je est un autre. Arthur Rimbaud
III
O
ch jag ser mig stå och se på bilden med de två strecken, ett lila och ett brunt, som korsar varann på mitten och jag tänker att det är så kallt i vardagsrummet, och det är för tidigt att stiga upp vad än klockan är, så varför har jag klivit upp? tänker jag och släcker ljuset i vardagsrummet och jag går in igen på kammarn och jag släcker ljuset där och jag lägger mig i sängen igen och jag stoppar täcket ordentligt om mig och Brage lägger sig intill mig och jag tänker att i natt har jag sovit lite grann, om än inte så mycket, och idag är det onsdag och det är nog tidigt på morronen, eller kanske är det fortfarande natt? tänker jag och det är så kallt i vardagsrummet att jag inte vill stiga upp, tänker jag och jag stryker Brage över ryggen och så ser jag in i mörkret och jag ser Asle sitta på gungan där på gårdsplan hemma och han gungar inte, han bara sitter där och han tänker vad ska han hitta på att göra? och han gungar försiktigt och långsamt fram 9
och tillbaka och så kommer Mor ut i vindfånget och hon är arg och Asle förstår inte varför hon är så arg Kom hit, säger hon Vad är det, säger han Kom, säger Mor Jag gör väl det då, säger Asle och han kliver ner från gungan och går fram till Mor som står i vindfånget och hon ser rakt på honom och han går uppför trappan Ja, säger han Ja där var du ja, säger hon och han förstår inte varför Mor är så arg på rösten, vad är det med henne? vad har han nu gjort som gör att hon är så arg på honom? tänker han Titta, säger Mor och hon öppnar ena handen och Asle ser tre enkronor ligga i Mors handflata och hon står kvar där och håller fram handen med de tre enkronorna och hon säger ingenting och Asle tänker att hur har Mor hittat de tre enkronorna? och han hade tänkt gömma dem på ett listigt ställe, ja han hade tänkt lägga dem under en av stenplattorna på gårdsplan, och så glömde han det, ja det försvann bara för honom och nu står Mor där och håller fram de tre enkronorna mot honom, och hur har hon hittat dem? tänker Asle, och så tänker han att hon förstås 10
har hittat dem i byxfickan, för han glömde att ta ut dem ur byxfickan och gömma dem Var har du fått tag i de här? säger Mor och Asle tänker att han inte kan säga att han har fått dem av Skallen, att han fick dem när han fick skjuts av honom i hans bil, och varför han fick dem det kan han i alla fall inte säga Svara då, säger Mor och Asle tänker att han i alla fall inte kan säga sanningen, att han fick dem av Skallen, och det är för att han inte skulle säga till nån att han hade varit med Skallen på biltur, och att Skallen hade lagt handen på hans lår och att han hade tagit bort handen, minst två gånger hade Skallen gjort det, tänker han Var har du fått enkronorna ifrån? säger Mor Ja svara då, säger hon Stå inte bara där och gapa, säger hon och så tar hon tag i hans axel och skakar honom och hon säger att han måste svara när hon talar till honom och hon nästan skriker Svara, säger Mor och han måste väl bara säga nåt, tänker Asle Jag hittade dem, säger han Du hittade dem? säger Mor Var hittade du dem? säger hon Ja svara nu, säg var du hittade dem, säger hon 11
och Asle bara står där och Mor släpper hans axel På vägen, säger han På vägen du, säger Mor Ja på vägen, säger Asle Var då, säger hon Utanför Bageriet, säger han Du hittade dem utanför Bageriet? säger Mor och hon säger att det vill han att hon ska tro på, att han har hittat dem, hittat dem utanför Bageriet Du har stulit enkronorna, säger Mor Jag har inte stulit nånting, säger Asle Jo du har stulit dem, säger hon Nej, säger han Jo, säger hon och Mor säger att hon har tittat efter i sin egen portmonnä, för där hade hon några enkronor, ja det är inte så mycket pengar hon har, men några enkronor det hade hon där, och inte mindes hon hur många, men några stycken var det, och såvitt hon kan begripa har han stulit enkronorna från henne, säger hon, men hon är inte säker, för nu fanns det fem enkronor i portmonnän, men om hon hade fler än så, ja det kommer hon inte så noga ihåg, ändå kan det gott hända, ja att hon hade åtta i stället för fem Har du stulit pengarna från mig? säger Mor och Asle säger att han inte har stulit pengarna, 12
han har hittat dem, som sagt, ja utanför Bageriet, säger han Du din lögnare, säger Mor Jag ljuger inte, säger Asle och så blir de stående där och ingen av dem säger nåt och så säger Mor att hon skulle tvätta hans byxor och då brukar hon alltid titta efter i byxfickorna och vad allt hittar hon inte där, alltid hittar hon nåt, stenar, kottar, spik, spelkulor, snörstumpar ja hon vet inte allt vad hon hittar, men aldrig, aldrig tidigare har hon hittat tre blanka enkronor där, och inte begriper hon hur Asle har fått tag i dem, men på ärligt vis kan det inte vara Jag hittade dem, säger han Ja du har sagt det, säger Mor och så står de där bara och så ser de Far komma runt knuten på Gammelhuset där Farmor och Farfar bor och Mor ropar till Far att det var bra att han kom och Far kommer bara lugnt gående emot dem Vad är det? säger han och han ser på Mor Ja, säger hon Du är inte riktigt dig själv, säger Far Nej, säger Mor och det blir tyst en stund Men säg vad det är då, säger Far Titta, säger Mor 13
och hon håller fram handen med de tre enkronorna Ja, det är tre enkronor, säger Far Ja just det, säger Mor Och är nu det nåt att ta sig så illa vid av? säger han Men, säger Mor och hon avbryter sig Men, säger Far Men jag hittade dem i hans byxficka, säger Mor och hon ser på Asle och så säger inte Far nånting och så står de där bara Var fick du tag i dem? säger Far och Asle säger att han hittade enkronorna Han säger att han hittade dem utanför Bageriet, säger Mor Ja det kan väl hända, säger Far Tror du på det? säger Mor och Far säger ingenting Ja se efter i din egen börs, om det fattas nåt där, säger Mor och Far tar fram sin börs och han tittar ner i den och han säger att han inte precis minns så noga hur många enkronor han hade där, så inte kan väl han veta om nån har tagit pengar ur börsen hans, men varför skulle nu Asle ha gjort det? för han stjäl väl inte? säger Far och han ser på Asle Jag stjäl inte, säger Asle 14
Jag har aldrig stulit, säger han Nej, säger Far och så säger Far att han väl kan ha hittat enkronorna där utanför Bageriet, men då är det nån som har mistat enkronorna och som kanske saknar dem, säger Far, och kanske kommer de att tänka att de kanske tappade pengarna utanför Bageriet, efter att de hade köpt bröd, eller kanske tänker de att de glömde dem kvar på disken efter att de hade betalt med en femkrona och så fått tre kronor tillbaka, ja och så går de kanske tillbaka till Bagarn eller Bagarfrun och frågar om de har glömt kvar enkronorna eller om de kanske tappade dem utanför Bageriet och tänker att kanske Bagarn eller Bagarfrun kan ha hittat pengarna, säger Far, och han säger att det bästa är att Asle går till Bagarn och Bagarfrun och lämnar enkronorna till dem, ifall nån har mistat dem och kommer och frågar efter dem, säger Far och Mor säger att hon var säker på att Asle hade stulit enkronorna och Far säger att det är ju inte så säkert det väl? säger han Det var skönt att höra, säger Mor Det är skönt att du tänker det, säger hon och hon ser på Asle och hon säger att om han verkligen har hittar enkronorna så får hon be om ursäkt, för hon tänkte sig ingen annan möjlighet än att han hade stulit dem, men han kan ju ha hittat 15
dem, och att hon inte tänkte på det, säger hon Du kan väl ha hittat enkronorna ja, säger Mor Och i så fall får jag be dig om ursäkt, säger hon Jag borde inte ha beskyllt dig för att ha stulit, att vara en tjuv, säger hon och Far säger att nu talar de inte mer om saken och så går du Asle till Bageriet och ger pengarna till den av dem som kommer ut när du pinglar med klockan, antingen Bagarn eller Bagarfrun, och säger att du hittade dem utanför Bageriet och sen, om ingen har kommit och frågat Bagarn eller Bagarfrun om pengarna, ja då kan du väl få behålla dem? säger Far Och då har du sannerligen tur, ja som har hittat tre kronor, säger han Ja det må man säga, säger Mor Jag springer dit med detsamma, säger Asle och så springer han nerför gårdsvägen och bort längs landsvägen mot Bageriet och han går in genom ytterdörren och han tar upp ringklockan som står där och skakar den och det klingar i klockan och Bagarn kommer ut och ställer sig bakom disken och Asle säger att han hittade de här tre enkronorna utanför Bageriet, och nu, nu ljuger han i själva verket, och det är fult gjort, han skäms, tänker Asle och han stammar visst och Bagarn ser på honom och han säger att ja ja, säger han 16
Ja ja, säger Bagarn och han ser på Asle Har du hittat pengarna, så har du hittat dem, ja då har du haft tur du Asle, säger Bagarn Men kanske nån har tappat dem, har köpt bröd och så tappat dem? säger Asle Jag har inte gett tre enkronor till nån så långt bakåt som jag kan minnas i alla fall, säger Bagarn Behåll dem bara du Asle, säger han Du har hittar enkronorna och det är dina pengar, säger han och Asle ser på Bagarn Ja det menar jag, säger han och även om det luktar sprit om Bagarn och han står och håller sig i disken så kan väl Bagarn ha rätt i det han säger, tänker Asle Du har tur du Asle, som hittar tre enkronor, säger Bagarn Och ärlig är du också, som vill ge dem tillbaka, säger han och Bagarn säger att han har en överbliven sockerbulle liggande, en enda finns det kvar av dem han bakade, och eftersom det snart är dags att stänga butiken, ja det skulle redan vara stängt, så ska Asle få den där bullen, ja eftersom han är en så ärlig och hyvens pojke, säger Bagarn och han tar en sockerbulle, den enda som finns kvar, och slår in den i 17
gråpapper och räcker den till Asle och han tänker att detta är helt fel, han står där och ljuger och så får han till råga på allt en bulle, och det är bra att han aldrig har tyckt om såna sockerbullar med vaniljkräm och med florsocker och kokos ovanpå, äckligt alltihop, ja det där äckliga smälta florsockret eller vad det heter, eller den där kokosen, heter det väl, men Systern hon tycker om sockerbullar, så hon kan få den, och hon kommer att bli riktigt glad åt sockerbullen, tänker Asle Tack, tack ska du ha, säger han och Bagarn räcker över sockerbullen till Asle och han blir stående en stund och ser på Bagarn och han lyfter en kaffekopp till munnen och tar sig en slurk och han säger att idag har du Asle sannerligen haft tur, att hitta tre enkronor, nej det är inte illa, säger han Och så att få en sockerbulle, säger Asle Ja det är inte så mycket att nämna, säger Bagarn och han går in genom dörren bakom sig, och Asle vet att den leder in i Bagarns och Bagarfruns vardagsrum, och Asle springer hem och han berättar vad Bagarn har sagt, att om han hade hittat pengarna så var de hans, och han, Bagarn, hade inte gett tre kronor tillbaka till nån så långt tillbaka som han kunde minnas, och absolut inte idag, säger Asle och Bagarn har sagt att om han 18
har hittat enkronorna då är de hans, då har han helt enkelt haft tur, har Bagarn sagt och Mor säger att det är kanske så då och Far säger att ja det har nog Bagarn rätt i, när han tänker på saken så är nog enkronorna hans, säger Far och Mor frågar om han har köpt en sockerbulle när han nu har fått pengar att röra sig med, säger hon, och Asle säger att han fick sockerbullen av Bagarn, det var den sista som fanns kvar och eftersom han var så ärlig att han ville ge tillbaka pengarna och eftersom Bagarn nu skulle stänga för dagen så skulle han få den enda sockerbullen som fanns kvar, det sa Bagarn, säger Asle och Mor säger att det var snällt gjort av Bagarn, men Asle har ju aldrig tyckt om sockerbullar, inte bullar överhuvud taget, och inte kakor, ingenting sånt, säger hon Nej det har han inte, säger Far Nej, säger Mor och Mor skrattar och Far säger att det gör däremot hon, ja hon tycker om sockerbullar, om nån gör det ja, så är det hon, säger han Och Systern, säger Asle Ja ja sockerbullar är väldigt gott, säger Systern och plötsligt ser Asle att Systern nu står bredvid Mor, och han la inte ens märke till henne, tänker han Men jag är inte heller så mycket för det, säger Far 19
och så säger Mor att de får väl äta upp sockerbullen medan den fortfarande är färsk, eller hur? säger hon och Far nickar och säger att han inte har lust på nån sockerbulle och Asle säger att han inte heller har lust på nån sockerbulle och så går Mor ut i köket och hon kommer in med två små fat med en halv sockerbulle på varje och hon räcker det ena till Systern som sitter i soffan och så slår sig Mor ner bredvid Systern och så sitter de där i soffan och äter sockerbulle och Asle står där och ser på dem och han tänker att vad är det fråga om med han den där Skallen? varför tog han på låret på honom så där? och han försökte föra sin hand längre upp, och Asle tog bort den, tänker han och Mor har kallat honom tjuv, och det är han inte, men lögnare det är han, för idag har han ljugit för både Mor och för Far och för Bagarn och till på köpet fått en sockerbulle av Bagarn för att han var så ärlig, tänker Asle och han tänker att han vill gå ut Jag går ut en stund jag, säger Asle Men gå inte hemifrån, säger Mor Jag tänkte att jag kanske skulle gå bort till Per Olav, säger Asle Ja ni två skulle visst bygga en lådbil ihop, säger Far Du berättade det, säger han Ja, säger Asle 20
Men bli inte sen, säger Mor och så går Asle ut och han tänker att det var fult gjort av Skallen att ta honom på låret, och det fastän han tog bort hans hand, ja flera gånger, eller i alla fall två, tänker han, och han kan inte säga det till nån, för det är genant, pinsamt, och om nån får veta det så blir det bara ännu värre, så det här får han inte berätta för nån, i alla fall inte för några vuxna, för då blir det i alla fall alldeles fel, tänker han, nu är det bara lite fel och ja även lite spännande på sitt sätt, ja det också, även om han inte gillade att Skallen tog honom på låret, tänker Asle och han kommer aldrig mer att bli med Skallen på biltur, det är i alla fall en sak som är säker, och han blir aldrig med honom in i hans hus, det är också en sak som är säker, tänker Asle och han går längs vägen och så ser han en traktor komma emot honom långt där framme och det är en gammal traktor och den går sakta och motorn väsnas nåt helt otroligt och Asle går vidare, och långt där borta kommer traktorn närmare honom, men långsamt, och nu ska han snart gå över landsvägen och så ska han gå gårdsvägen upp och knacka på hos Per Olav och de andra där och fråga om Per Olav är hemma och så, om Per Olav är hemma och om han har lust kan de kanske börja bygga på lådbilen de har tänkt bygga, eller nånting, tänker Asle och han går 21
över vägen och bevare oss som den där traktorn som kommer körande mot honom långt därborta väsnas, ett fasligt tjutande är det, tänker Asle och han går gårdsvägen upp till Per Olav och dem där uppe och han knackar på och Per Olav öppnar och Asle säger hej och han frågar om de ska vara tillsammans och Per Olav säger att ja gärna det, för han har nåt som han vill visa Asle, säger han med låg röst och så tar Per Olav på sig skorna och en jacka Vi måste gå till ett ställe där ingen ser oss, säger han och Asle nickar Och så kan vi göra nåt som vi aldrig har gjort förut, säger han Kanske vi ska gå till Båthuset? säger Asle Till ert Båthus? säger Per Olav Ja, säger Asle och Per Olav säger att det var bra uttänkt och så går de ner på Fjöra, den barlagda ebbstranden, nedanför landsvägen, och de går bort längsmed Fjöra och de kommer till Båthuset och så går de bakom Båthuset för bakdörren där, eller snarare en sort lucka, är bara stängd med en rostig hasp och Asle öppnar dörren och Per Olav går in och så går Asle in efter honom och det är nästan helt mörkt i Båthuset även när Asle låter luckan stå halvöppen 22
och Per Olav tar fram en tändsticksask och drar eld på en tändsticka Har du tändstickor? säger Asle Ja, säger Per Olav Och jag har mer, säger han och så tar Per Olav fram ett cigarrettpaket Var har du fått det ifrån? frågar Asle Jag tog det från Farfar, säger Per Olav Han har många liggande i ett skåp där i sitt vardagsrum, säger han och Per Olav tänder ännu en tändsticka Har du rökt förut? säger han Nej, säger Asle Och du? säger han Nej, säger Per Olav och så är tändstickan utbrunnen och Per Olav säger att han nu ska öppna cigarrettpaketet och så ska de tända varsin cigarrett, men det är starkt och Asle får inte dra in röken ner i magen för då kommer han att spy, säger han, ja det var det en som sa, att han hade rökt och när han drog in röken ner i magen så spydde han med en gång, men det var nog alltså för att han hade dragit all rök ner i magen, säger Per Olav och nu har deras ögon vant sig vid mörkret i Båthuset så att de ser någorlunda och Asle ser Per Olav öppna cigarrettpaketet och han räcker en cigarrett till Asle och så sticker Per 23
Olav en cigarrett in i munnen och så säger han att Asle måste suga luften inåt genast när han håller elden intill cigarretten och Per Olav tänder en tändsticka och han för den till den vita cigarretten och Asle suger in och cigarretten glöder upp och Asle håller den framför sig mellan pekfingret och långfingret och han ser glöden och han ser det stiga upp rök från glöden och det är fint att se på och så sticker han cigarretten in mellan läpparna igen och han suger inåt och lite rök kommer in i munnen och han andas ut röken och det luktar gott Det luktar gott av rök, säger Asle och han drar ett bloss till, och han andas långsamt ut röken, och han ser röken försvinna bort i mörkret, och så drar han ett bloss till och han håller kvar röken länge i munnen innan han blåser ut den och Asle märker att han gillar att röka, så han blir nog en sån som röker, tänker Asle och han tar sig ännu ett bloss och han drar röken ner lite grann i halsen och han hör att Per Olav börjar hosta Nej det här var pyton, säger han och Per Olav släpper cigarretten ner på jordgolvet i Båthuset och trampar på den Jag mådde illa med en gång, säger han och Asle drar rök ännu längre ner i halsen och det känns som en skön kittling i hela kroppen, ja 24
det är som om han blir lugnare och har det bättre på alla sätt, tänker han Gillade du det, ja att röka? säger Per Olav Ja, säger Asle På riktigt? säger Per Olav Ja, säger Asle och han säger att när han blir gammal nog till det ska han alldeles säkert börja röka och Per Olav säger att det ska i alla fall inte han, och så säger han att Asle kan få både cigarrettpaketet och tändsticksasken och Asle frågar om han inte vill ha dem själv och Per Olav säger nej absolut inte och så säger Asle tack och han stoppar cigarrettpaketet och tändsticksasken i fickan och så tänker han att bästa stället att gömma cigarrettpaketet och tändsticksasken på måste vara i Båthuset och det går några bjälkar på tvären under taket där, och det hänger notar och garn på dem, och en del av notarna är så murkna att de faller sönder bara man tar i dem och Asle tänker att han kan lägga cigarrettpaketet och tändstickasken uppe på en sån bjälke, en som det hänger en gammal rutten not på, tänker han och så kliver han upp på ett par fisklådor och lägger ifrån sig cigarrettpaketet och tändsticksasken på en bjälke Jag tror jag går hem, jag mår lite illa, säger Per Olav 25
och Asle nickar och så går Per Olav ut och Asle går ut och han hänger på haspen och så går de uppför stigen och när de har kommit upp till landsvägen säger de hej då och så går Per Olav bort längs vägen och Asle går över landsvägen och så uppför gårdsvägen där hemma och han går in i farstun och han hänger av sig jackan och tar av sig skorna och så kommer Mor emot honom och hon säger att det luktar rök om dig Har du rökt? säger hon Är du vuxen nog att röka? säger hon Andas på mig, säger hon och han andas på henne och hon frågar hur Asle har fått tag i rökverk? och vem han har fått rökverk av? och han säger bara att han har fått det av nån, och hon frågar vem han har fått det av? och Asle säger att det får hon aldrig i livet veta, ja om hon så slår ihjäl honom, säger han och så ser han Mor gå uppför trappan och jag ligger där i sängen och hör jag inte oväsendet från en motor och ett skrapande ljud? ett vinande ljud? jo långt där borta hör jag en traktormotor väsnas och jag hör ett plogblad skrapa och det är kallt till och med där jag ligger under täcket i sängen, så jag får väl bara stiga upp, nu får jag komma mig upp på benen, tänker jag och jag stiger upp och jag slår på ljuset i kammarn och jag ser mina kläder ligga där på stolen och så klär 26
jag snabbt på mig och kläderna är kalla och jag går in i vardagsrummet och jag tänker att jag borde ha tänt i kaminen och inte bara bli stående och se ut i ingenting, men jag vill hellre gå in i kammarn och ligga en stund till i sängen, ja så som Brage är klok nog att göra, tänker jag, för det är nog tidigt på morronen, tänker jag, men jag vill inte veta vad klockan är, tänker jag och bevare oss vad den där traktorn väsnas, tänker jag och jag ser på bilden där två streck korsar varann, där framför mig på staffliet, och jag ser att jag har signerat tavlan med ett stort A i nedre högra hörnet och det betyder att jag anser att bilden är färdig vare sig den nu är det eller inte, tänker jag och jag ser på de två linjerna som korsar varann, en lila och en brun och jag ser Asle springa ner till källaren hemma, de har haft kroppkakor till middag och Mor har bett honom hämta en flaska saft och Asle springer på snabba fötter ner till jordkällarn och så går han in i källarskafferiet, där det står konserverade plommon och äpplen och päron i glasburkar, och många saftflaskor, för på hösten gör Mor saft av alla röda vinbär de har, och där är det potatis i en binge, och Asle tar en saftflaska och han springer ut, och nej, nej jag orkar inte med att tänka på det, tänker jag och plötsligt är Ales alldeles nära mig och hon lägger en hand på ryggen på mig och hon bara står 27
där bredvid mig och det är så skönt att känna hennes hand på min rygg, tänker jag och jag ser Asle sitta i en bil och en man håller en handduk kring handleden på honom och de kör till Läkaren och Asle är utom sig och han ser bort mot husen där hemma, mot Nyhuset och mot Gammelhuset, och han tänker att det nu är sista gången han ser husen och allt befinner sig i ett ljust skimmer, i ett oförståeligt ljus som han är del av och som är mycket större än han, ja det är allt som finns till, och från detta ljus, ja som liksom är sammansatt av små prickar av flimrande guld, ja det är som ett moln av guldstoft och från molnet av skimrande guld ser han sig själv sitta där i bilen med den blödande handen, för Asle har ramlat på isen och krossat saftflaskan och en glasskärva har skurit av puls ådern vid handleden, och Asle känner sig helt slapp och han är inne i det skimrande molnet av glimmande lysande genomskinligt guldstoft och han är inte rädd, han känner som en lycka, som en stor frid, nej det finns inte ord för vad och hur han känner, för hur han ser, tänker Asle och jag ser på bilden där framför mig och Ales stryker mig uppåt och neråt längsmed ryggen och jag ser Asle sitta där i bilen med den blödande handen och Ales stryker mig över ryggen, och det är så tryggt och skönt att känna hennes hand, tänker jag och jag ser 28
Asle sitta där med den blödande handen och jag vill inte tänka mera på det, jag får bara låta det finnas i mina bilder så gott jag kan, tänker jag, och det finns också i målningen med de bägge strecken som korsar varann, tänker jag och så märker jag att Ales tar sin hand till sig och hon försvinner och jag bara står och ser på bilden fastän det är kallt i vardagsrummet och jag borde ha tänt i kaminen och jag ser Asle stå på gårdsplan hemma och se på Far som nästan vantroget står och tittar på en splitter ny bil, som är grå, och det ser ut som om Far knappt ska våga röra vid bilen, än mindre sätta sig in i den och Mor står där och hon säger att är det inte ofattbart, nu har de också fått sig egen bil, säger hon, ja det är nästan så man inte tror det, men det är sant, säger hon och Far säger att det är ju inte alls deras bil, för det är banken som äger hela bilen, säger han och Mor säger att det nu likafullt är deras bil och Far säger ja ja och så säger han att titta, titta där nere vid busshållplatsen där står Skallen, det är inte ofta han tar bussen, det är bara när han nån enda gång ska till Bjørgvin, det, säger far och Asle ser ner mot Skallen och det är så kallt i vardagsrummet, och jag måste få tänt i kaminen, tänker jag, men mest har jag lust att gå och lägga mig gott tillrätta under täcket ihop med Brage, tänker jag och jag kan väl lika gärna gå och lägga mig lite 29
till i sängen, få lite värme i kroppen, tänker jag och jag går in igen i kammarn och jag lägger mig fullt påklädd i sängen och Brage ligger där och han lägger sig intill mig och jag stoppar täcket ordentligt om oss och jag känner att Ales lägger sig intill mig, på ena sidan ligger Brage och på den andra sidan ligger Ales, och hon är varm och trygg, och jag tänker att det var så skönt att komma tillbaka till värmen där under täcket i stället för att stå där i det kalla vardagsrummet, tänker jag och Ales frågar om jag har det bra och jag säger att allt är bara bra, allt är som förut med mig, ja som hon väl vet, säger jag och Ales säger ingenting och så ligger jag där bara och tänker att jag borde ha släckt ljuset både i vardagsrummet och i kammarn men det får vara, tänker jag och jag hör Ales säga att vi två är alltid tillsammans och jag ser rakt framför mig och jag ser Asle och några andra ungar sitta under en utskjutande klippvägg, det är torrt där, fastän det regnar ute, och de är tre pojkar och tre flickor och de har gått en liten bit upp från landsvägen, för det är inte så långt upp till klipphålan, och så har de gått in i den och där har de talgljus stående och en tändsticksask liggande och de tänder talgljusen och det är ganska kallt så de sitter tätt ihop och Asle lägger sin arm om henne som sitter bredvid honom och hon lutar sig intill honom och hon lägger en 30