Länge fyllde änglar himlens eter med musik och slag av vida vingar. Sedan gick, likt newtonska profeter i en ödemark där inget klingar, själlösa planeter och kometer i ellipsers tomma, tänjda ringar, och mot månens öknar steg raketer, i en tävlan vilken inget bringar. Varken himlakroppar eller änglar kommer skådas när rakettrafiken upphört liksom katedralers byggen. Aldrig ska vi odla våra stänglar så de når till dessa jättars riken. Dvärgar, vi, bär ingen nu på ryggen.
23