9789100181253

Page 1

ONT BLOD



John Carreyrou

ONT BLOD Hemligheter och lögner i Silicon Valley

Översättning Lena Karlin

ALBERT BONNIERS FÖRLAG


www.albertbonniersforlag.se isbn   9 78- 91- 0 - 018 125- 3 Copyright ©  2018 by John Carreyrou Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Originalets titel: Bad Blood – Secrets and Lies in a Silicon Valley Startup Översättning  : Lena Karlin Tryck  : Scandbook UAB, Litauen 2019


Till Molly, Sebastian, Jack och Fransesca



INNEHÅLL Prolog 11 Ett målinriktat liv 19 Limroboten 29 Apple-avund 43 Hej då East Paly 55 Barndomsgrannen 71 Sunny 85 Doktor J 101 Minilabbet 117 Hälsosatsningen 133 ”Vem är överstelöjtnant Shoemaker  ?” 145 En Fuisz med kort stubin 159 Ian Gibbons 169 Chiat  /Day 179 Lansering 191 Enhörning 207 Sonsonen 217 Berömmelse 235 Den hippokratiska eden 249 Tipset 261 Bakhållet 281 Företagshemligheter 293 La Mattanza 303 Skadebegränsning 313 Kejsarinnan har inga kläder 329 Epilog 345



Författarens anmärkningar Boken bygger på hundratals intervjuer med mer än 150 personer, däribland drygt sextio som tidigare arbetat på Theranos. De flesta som figurerar i handlingen gör det under sitt eget namn, men några bad om att få vara anonyma, för att de var rädda för att drabbas av vedergällning från företaget, av oro för att bli indragna i den pågående rättsliga utredningen, eller helt enkelt för att de ville skydda sina privatliv. Med målet att få en så fullständig och detaljerad bild av fakta som möjligt gick jag med på att låta dem medverka under pseudonym. Men allt jag i övrigt berättar om dem och deras upplevelser är sant och faktabaserat. Alla citat från mejl eller dokument är ord för ord återgivna från originalet. När jag i dialoger har tillskrivit någon person ett citat är det återskapat utifrån de medverkandes minnen av situationen. I en del kapitel förlitar jag mig på vittnesmål från domstolsförhandlingar. När så är fallet har jag uppgivit källorna i efterordet. Under arbetet med boken har jag försökt komma i kontakt med samtliga nyckelfigurer i Theranos-sagan och erbjudit dem möjlighet att ge sin egen version och kommentera anklagelserna. Elizabeth Holmes har, vilket hon är i sin fulla rätt till, avböjt mina förfrågningar om ett samtal och valt att inte medverka i den här skildringen. 9



Prolog Den 17 november 2006 Tim Kemp hade goda nyheter åt sitt team. Han hade tidigare varit anställd på IBM , men var nu bio­ informatikansvarig på Theranos, ett nystartat företag med ett modernt, banbrytande blodtestsystem. De hade just genomfört sin första skarpa demonstration för ett läkemedelsföretag. Elizabeth Holmes, Theranos tjugotvååriga grundare, hade flugit till Schweiz för att visa upp systemets prestationsförmåga för den europeiska läkemedelsjätten Novartis. ”Elizabeth ringde mig i morse”, skrev Kemp i ett mejl till sitt femtonmannateam. ”Hon uttryckte sin tacksamhet och sa att det hade gått ’perfekt !’ Och hon bad mig specifikt att tacka er och tala om hur mycket hon uppskattar allt ni gjort. Dessutom skrev hon att Novartis var så imponerade att de har bett om en propå och sagt att de är intresserade av att komma överens om de ekonomiska detaljerna inför ett samarbete. Vi har åstadkommit det vi åkte dit för att göra !” Det här var vändpunkten för Theranos. Det tre år gamla företaget hade utvecklats från en ambitiös idé som Holmes fantiserat fram i sitt rum på Stanford University till en verklig produkt som ett gigantiskt multinationellt bolag var intresserat av att använda. 11


Ryktet om demonstrationens framgång spred sig upp till andra våningen, där de högre cheferna hade sina kontor. En av dessa chefer var Henry Mosley, Theranos högste ekonomiansvarige. Mosley hade börjat på Theranos för åtta månader sedan, i mars 2006. Han hade gröna ögon med genomträngande blick, var en veteran i Silicon Valley, hade en avslappnad stil och var inte särskilt noga med hur han klädde sig. Efter uppväxten i Washington och utbildningen vid University of Utah hade han åkt till Kalifornien i slutet av sjuttiotalet och blivit kvar där. Hans första jobb var för datorchiptillverkaren Intel, ett av The Valleys pionjärföretag. Sedan dess hade han förestått ekonomiavdelningen på fyra olika teknikföretag, varav två börsnoterats. Theranos var långt ifrån hans första vågspel. Det som dragit Mosley till Theranos var alla begåvade och erfarna människor som Elizabeth lyckats samla runt sig. Hon var visserligen ung, men omgav sig med en riktig stjärn­ensemble. Hennes styrelseordförande var Donald L. Lucas, riskkapitalisten som banat väg för entreprenören och it-miljardären Larry Ellison och hjälpt honom att få Oracle Corporation börsnoterat i mitten av åttiotalet. Lucas och Ellison hade båda två satsat egna pengar i Theranos. En annan styrelseledamot med lysande renommé var Channing Robertson, biträdande dekan vid Stanford’s School of Engineering. Robertson var en av de klarast lysande stjärnorna vid Stanford. Hans expertutlåtande om cigaretters vane­ bildande egenskaper hade tvingat tobaksindustrin att betala ett rekordstort skadestånd på sex och en halv miljarder dollar till staten Minnesota i slutet av nittiotalet. Vid de få tillfällen då Mosley haft med honom att göra hade det framgått att Robertson hade mycket höga tankar om Elizabeth. Theranos hade också en stark företagsledning. Kemp hade jobbat på IBM i trettio år. Diane Parks, Theranos marknadschef, hade tjugofem års erfarenhet av läkemedels- och bio12


teknikföretag bakom sig. John Howard, produktchef, hade förestått Panasonics dotterbolag med inriktning på chip­ tillverkning. Det var inte ofta man hittade en ledning av den kalibern i ett litet startup-företag. Men det var inte bara styrelsen och företagsledningen som lockat Mosley till Theranos. Marknaden man siktade in sig på var enorm. Läkemedelsföretag lade ner tiotals miljarder dollar på kliniska tester av nya preparat varje år. Om Theranos kunde göra sig oumbärligt för dem och kapa åt sig en bråkdel av de summorna skulle de tjäna en förmögenhet. Elizabeth hade bett honom att sätta samman några preliminära beräkningar som hon kunde visa investerare. De första siffrorna han presenterade hade inte fallit henne i smaken, så han hade rundat av dem uppåt. Omräkningen kändes lite olustig, men han tänkte att siffrorna ändå var någorlunda rimliga om företaget höll vad det lovade. Dessutom var de riskkapitalister som nystartade företag uppvaktade medvetna om att kalkyler som lades fram ofta var överoptimistiska. Det var en del av spelet. Det fanns till och med ett uttryck för det : hockeyklubbskurva. Kalkylen visade på en ekonomisk utveckling som låg stilla i ett par år och sedan på ett magiskt vis sköt rakt upp i höjden. Det enda Mosley inte var helt säker på att han förstod var hur den tekniska biten av Theranos fungerade. När presumtiva investerare kom och hälsade på tog han dem raka vägen till Shaunak Roy, Theranos andre grundare. Shaunak hade doktorerat i kemiteknik. Han och Elizabeth hade arbetat tillsammans i Robertsons forskningslaboratorium vid Stanford. Shaunak brukade sticka sig i fingret och klämma ut några bloddroppar. Därefter förde han över blodet till en vit plastkassett i kreditkortsstorlek. Kassetten stacks in i en rektan­ gulär låda som var stor som en brödrost. Lådan kallades för en läsare. Den tog emot en datasignal från kassetten och vidarebefordrade denna trådlöst till en server där uppgifterna 13


analyserades. Sedan skickade servern tillbaka ett svar. Det var allt, i korta drag. När Shaunak demonstrerade systemet för investerarna pekade han på en datorskärm som visade hur blodet rann genom kassetten inuti läsaren. Mosley fattade inte riktigt hur det fungerade. Men det var inte hans uppgift att förstå sig på kemi eller fysik. Han var ekonomikillen. Så länge systemet lönade sig var han nöjd. Och det gjorde det alltid. Elizabeth kom tillbaka från Schweiz några dagar senare. Hon strosade omkring med ett leende på läpparna, ytterligare ett bevis på att resan varit en framgång, antog Mosley. Inte för att det var ovanligt. Elizabeth var ofta på gott humör. Hon hade den okuvliga optimism som var så vanlig hos entreprenörer och gillade att använda ordet ”extra-ordinär”, med ordet ”extra” kursiverat och ett bindestreck som förstärkning, när hon beskrev Theranos mission i mejlen till sin personal. Det var lite överdrivet, men hon verkade uppriktig och Mosley visste att många framgångsrika grundare av startup-företag i Silicon Valley lät som väckelsepredikanter. Man förändrade inte världen genom att vara cynisk. Men det besynnerliga var att den handfull kollegor som följt med Elizabeth på resan inte verkade dela hennes entusiasm. En del av dem såg rent av riktigt bedrövade ut. Har någons hundvalp blivit överkörd ? tänkte Mosley, till hälften på skämt. Han gick ner till bottenvåningen, där de flesta av företagets sextio anställda satt i klungor av kontorsbås, och letade efter Shaunak. Nog måste Shaunak veta ifall det fanns några problem som han inte blivit underrättad om. Till att börja med hävdade Shaunak att han inte visste någonting. Men Mosley kände på sig att han dolde något och fortsatte att pressa honom. Så småningom sänkte Shaunak garden och erkände att Theranos 1.0, som Elizabeth döpt 14


blodtestsystemet till, inte alltid fungerade. Det var faktiskt ganska slumpartat, sade han. Ibland kunde man lirka fram ett svar ur det och ibland inget alls. Detta var inget Mosley hade hört något om. Han hade trott att systemet var pålitligt. Det såg ju alltid ut att fungera när investerare kom för att ta en titt, eller hur ? Tja, det fanns en anledning till att det såg ut att fungera, sade Shaunak. Bilden på datorskärmen där man såg blodet flyta genom kassetten och rinna ner i de små uppsamlingsbrunnarna var på riktigt. Men man visste aldrig om man skulle få ett resultat eller inte. Så de hade spelat in ett resultat från ett av de tillfällen då det fungerade. Det var den inspelningen som visades i slutet av varje demonstration. Mosley var chockad. Han trodde att resultatet togs fram i realtid från blodet i kassetten. Och det var sannerligen vad de investerare han tog dit leddes att tro. Vad Shaunak just beskrivit lät väldigt mycket som bluffmakeri. Att vara optimistisk och ambitiös när man sålde in sig till investerare var okej, men det fanns en gräns man inte fick överskrida. Och det hade man, enligt Mosley, gjort i det här fallet. Så vad var det egentligen som hänt med Novartis ? Mosley kunde inte få ett rakt svar från någon, men nu anade han ugglor i mossen. Och han hade rätt. En av de båda läsare Elizabeth tagit med till Schweiz hade strejkat när de kom dit. De anställda hon haft med sig var uppe hela natten och försökte desperat få den att fungera. För att dölja problemet under demonstrationen nästa morgon hade Tim Kemps team i Kalifornien skickat ett fejkat resultat. Mosley hade ett inplanerat veckomöte med Elizabeth samma eftermiddag. När han kom in på kontoret slogs han än en gång av hennes utstrålning. Hon var så ung, men ingav respekt på ett sätt som man annars förknippade med en mycket äldre och mognare person. När hon riktade sina blå ögon mot 15


en utan att blinka kände man sig som världens mittpunkt. Det var nästan hypnotiskt. Och hennes röst bidrog till den trollbindande effekten, en ovanligt mörk barytonstämma. Mosley beslöt sig för att låta mötet fortlöpa som vanligt innan han tog upp det som oroade honom. Theranos hade just avslutat sin tredje finansieringsrunda, och den kunde omöjligt ses som något annat än en fenomenal framgång : företaget hade lyckats få in ytterligare 32 miljoner dollar från investerare, utöver de 15 miljoner som strömmat in under de två första rundorna. Det mest imponerande var företagets nya värdering : 165 miljoner dollar. Det fanns inte många treåriga startup-företag som kunde hävda att de var värda så mycket. En stor orsak till uppvärderingen var de avtal som Theranos hävdat inför investerare att de träffat med läkemedelsföretag. En grafisk lista visade sex avtal med fem olika bolag som skulle garantera intäkter på mellan 120 till 300 miljoner dollar under de kommande arton månaderna. Listan innehöll också femton pågående avtalsförhandlingar. Om dessa bar frukt kunde intäkterna eventuellt stiga till 1, 5 miljarder, enligt powerpointpresentationen. Läkemedelsföretagen skulle använda Theranos blodanalys­ system för att övervaka hur patienter svarade på nya läkemedel. Under de kliniska prövningarna skulle patienterna få hem kassetter och läsare. De skulle sticka sig i fingrarna flera gånger om dagen och läsarna skulle sända analyssvaren till studiernas sponsor. Om svaren antydde en negativ reaktion på läkemedlet kunde tillverkaren genast sänka dosen istället för att vänta tills försöket var avslutat. Detta skulle sänka forskningskostnaderna med så mycket som trettio procent. Åtminstone enligt presentationen. Mosleys olustkänslor inför alla dessa påståenden hade vuxit sedan morgonens upptäckt. Till att börja med hade han under sina åtta månader på Theranos aldrig sett ett enda kontrakt med något läkemedelsföretag. Varje gång han ställde frågor 16


om dem fick han svaret att de var ”under juridisk granskning”. Och än viktigare var att han stämt in i de optimistiska ekonomiska framtidsutsikterna för att han trott att Theranossystemet var stabilt och pålitligt. Om Elizabeth delade hans oro så visade hon det inte. Hon var sinnebilden av en avspänd och nöjd ledare. Deras nya värdering var, i synnerhet, en källa till stor stolthet. Eventuellt skulle de få fler styrelsemedlemmar som ett resultat av den växande skaran investerare, sade hon. Mosley såg en möjlighet att leda in samtalet på resan till Schweiz och ryktena på kontoret om att något gått snett där. När han gjorde det medgav Elizabeth att ett problem uppstått, men hon ryckte på axlarna åt saken. Det var lätt fixat, sade hon. Med tanke på vad han nu visste tillät sig Mosley att tvivla. Han tog upp det Shaunak berättat,om demonstrationerna inför investerarna. Om de inte var på riktigt borde de upphöra, sade han. ”Vi har lurat investerare. Vi kan inte fortsätta med det.” Elizabeths ansiktsuttryck förändrades tvärt. Den obekymrade minen ersattes av en fientlig, hård mask. Det var som om någon slagit av en strömbrytare. Hon gav sin ekonomichef en iskall blick. ”Henry, du är ingen lagspelare”, sade hon kyligt. ”Jag tycker att du ska gå nu.” Det gick inte att ta miste på vad detta innebar. Elizabeth bad honom inte bara att gå ut från kontoret. Hon sade till honom att lämna företaget – med omedelbar verkan. Mosley hade just blivit avskedad.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.