DEN SVARTA JORDEN
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 1
2016-09-12 12:26:31
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 2
2016-09-12 12:26:31
TIMOTHY SNYDER
Den svarta jorden Förintelsen som historia och varning Översättning av Margareta Eklöf
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 3
2016-09-12 12:26:31
www.albertbonniersforlag.se ISBN 978-91-0-015507-0 Amerikanska originalets titel: Black Earth. The Holocaust as History and Warning Published by arrangement with Ulf Tรถregรฅrd Agency AB ScandBook AB, Falun
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 4
2016-09-12 13:12:13
Till K. och T.
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 5
2016-09-12 12:26:31
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 6
2016-09-12 12:26:31
Im Kampf zwischen Dir und der Welt, sekundiere der Welt. I kampen mellan dig och världen, ta världens parti. FRANZ KAFKA 1917
Ten jest z ojczyzny mojej. Jest człowiekiem. Han är från mitt hemland. Han är en människa. ANTONI SŁONIMSKI 1943
Schwarze Milch der Frühe wir trinken sie abends wir trinken sie mittags und morgens wir trinken sie nachts wir trinken und trinken Gryningens svarta mjölk dricker vi på kvällen på eftermiddagen på morgonen på natten vi dricker och dricker PAUL CELAN 1944
Varje människa har ett namn givet av stjärnorna givet av hennes grannar. ZELDA MISJKOVSKI 1974
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 7
2016-09-12 12:26:31
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 8
2016-09-12 12:26:31
Innehåll Prolog 10 Inledning. Hitlers värld 13 Kapitel 1. Livsrum 26 Kapitel 2. Berlin, Warszawa, Moskva 47 Kapitel 3. Löftet om Palestina 81 Kapitel 4. Statens förgörare 104 Kapitel 5. Dubbel ockupation 151 Kapitel 6. Det större onda 182 Kapitel 7. Tyskar, polacker, ryssar, judar 222 Kapitel 8. Auschwitzparadoxen 256 Kapitel 9. Suveränitet och överlevnad 278 Kapitel 10. De grå räddarna 306 Kapitel 11. På Guds och människors sida 332 Kapitel 12. De rättfärdiga 362 Avslutning. Vår värld 386 Författarens tack 416 Noter 422 Termer och beteckningar 481 Arkiv och förkortningar 483 Publicerade källor 485 Register 540
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 9
2016-09-12 12:26:32
Prolog I Wiens eleganta sjätte distrikt är Förintelsens historia inlagd i stenläggningen. Utanför de hus där judar en gång bodde och arbetade finns infogade i trottoarerna, som judar en gång måste skura med bara händerna, små fyrkantiga minnesplattor i mässing med namn, datum för deportering och plats där namnets bärare dog. I en vuxens tankevärld binder ord och siffror samman nuet och det förgångna. Ett barn ser det på ett annat sätt. Ett barn utgår från det som sker. En liten pojke som bor i sjätte distriktet ser på från dag till dag medan en skara arbetare kommer gående, förbi hus efter hus, på motsatt sida av gatan. Han ser dem gräva upp trottoaren, som om de skulle reparera ett rör eller lägga ner en kabel. Där han väntar på sin buss till barnstugan en morgon ser han männen, nu tvärs över gatan, skyffla ut den ångande svarta asfalten och släta till den. Minnesplattorna är hemlighetsfulla föremål i behandskade händer och återkastar lite blek sol. »Was machen sie da, Papa?«, »Vad gör de, pappa?« Pojkens far är tyst. Han tittar efter bussen längre bort. Han tvekar, börjar: »Sie bauen…«, »De bygger…« Han tystnar. Detta var svårt. Så kommer bussen och blockerar utsikten, öppnar med en väsning av olja och luft en automatisk dörr till en helt vanlig dag. Sjuttiofem år tidigare, i mars 1938, skurade judar bort ordet »Österreich« från trottoarerna i hela Wien och utplånade ett land som upphörde att finnas till när Hitler och hans arméer kom. I dag, på 10
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 10
2016-09-12 12:26:32
samma trottoarer, förebrår just de judarnas namn ett återupprättat Österrike, som i likhet med Europa självt ännu inte har rett ut sin inställning till det förflutna. Varför förföljdes Wiens judar just när Österrike utraderades från kartan? Varför skickades de sedan att mördas i Vitryssland, hundra mil bort, när det rådde uppenbart hat mot judar i själva Österrike? Hur kunde ett folk som var etablerat i en stad (ett land, en kontinent) plötsligt få sin historia avslutad i våld? Varför mördar främlingar främlingar? Och varför mördar grannar sina grannar? I Wien, liksom i Central- och Västeuropas stora städer i allmänhet, utgjorde judarna en framträdande del av stadslivet. I länderna norr, söder och öster om Wien, i Östeuropa, hade mängder av judar fortlöpande bott i småstäder och byar i mer än femhundra år. Och så, på mindre än fem år, mördades över fem miljoner av dem. Vår intuition sviker oss. Vi förknippar med all rätt Förintelsen med den nazistiska ideologin men glömmer att många av mördarna inte var nazister eller ens tyskar. Vi tänker först på de tyska judarna, fastän nästan alla de judar som mördades i Förintelsen bodde utanför Tyskland. Vi tänker på koncentrationsläger, fastän långtifrån alla de mördade judarna någonsin såg ett. Vi skyller på staten, fastän mord var möjligt enbart där statens institutioner hade slagits sönder. Vi skyller på vetenskapen och ställer oss därmed bakom ett viktigt inslag i Hitlers världsåskådning. Vi minns offren men förväxlar lätt minne med insikt. Minnesmärket i Wiens sjätte distrikt heter Minns för framtiden. Ska vi lita på att en igenkännlig framtid väntar, nu när en Förintelse ligger bakom oss? Vi delar en värld med de glömda förövarna likaväl som med de ihågkomna offren. Världen förändras och farhågor som var välbekanta på Hitlers tid och som Hitler reagerade på väcks till nytt liv. Förintelsens historia är inte över. Dess prejudikat är evigt och dess lärdomar har ännu inte integrerats. 11
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 11
2016-09-12 12:26:32
En lärorik redogörelse för massmordet på Europas judar måste vara planetär, eftersom Hitlers tanke var ekologisk och uppfattade judar som ett sår på naturen. En sådan berättelse måste vara kolonial, eftersom Hitler ville genomföra utrotningskrig i grannländer där judar bodde. Den måste vara internationell eftersom tyskar och andra mördade judar, inte i Tyskland men i andra länder. Den måste vara kronologisk eftersom Hitlers maktövertagande i Tyskland, endast en del av berättelsen, följdes av erövringen av Österrike, Tjeckoslovakien och Polen, framryckningar som omformulerade den slutgiltiga lösningen. Den måste vara politisk i en specifik betydelse eftersom det tyska övervåldet mot grannstaterna skapade zoner där man kunde uppfinna nya utrotningsmetoder, särskilt i den ockuperade delen av Sovjetunionen. Den måste vara multifokal och ge perspektiv utöver nazisternas egna och använda källor från alla grupper, från judar och icke-judar, i hela mordzonen. Detta är inte bara en fråga om rättvisa utan också om att förstå. En sådan rannsakan måste vara mänsklig, befästa försöket att överleva såväl som försöket att mörda och beskriva judarna medan de strävade efter att leva likaväl som de få icke-judar som strävade efter att hjälpa dem. Den måste acceptera den inneboende och oreducerbara komplexiteten hos individer och möten. Ett historiskt verk om Förintelsen måste vara samtida med den och låta oss uppleva det som finns kvar av Hitlers epok i våra sinnen och i våra liv. Hitlers världsåskådning åstadkom inte Förintelsen av sig själv, men dess dolda kitt gav upphov till nya typer av nedbrytande politik och nya kunskaper om människans kapacitet att begå massmord. Just den kombination av ideologi och omständigheter som förekom år 1941 får vi inte se en gång till men kanske något liknande. I arbetet med att förstå det förflutna ingår alltså det arbete vi måste ägna åt att förstå oss själva. Förintelsen är inte bara historia. Den är också en varning.
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 12
2016-09-12 12:26:32
INLEDNING
Hitlers värld Det enda man kan veta om framtiden är vår jords gränser, sade Hitler: »ytan på ett exakt uppmätt område.« Ekologi var lika med knapphet och existens betydde en kamp om jord. Livets oföränderliga struktur bestod av uppdelningen av djur i arter, dömda till »inre avskildhet« och en ändlös kamp intill döden. Människoraser var som arter, det var Hitlers övertygelse. De högsta raserna var alltjämt i färd med att utvecklas ur de lägre, och rasblandning var alltså möjlig men syndig. Raser borde bete sig som arter, där de som var lika parade sig med varandra och gick in för att döda dem som var olika. I Hitlers ögon var detta en lag, lagen om raskampen, lika orubblig som tyngdlagen. Kampen fick aldrig upphöra och utgången var oviss. En ras kunde segra och blomstra men också svältas till döds och utsläckas. I Hitlers värld var djungelns lag den enda lagen. Människor skulle undertrycka all benägenhet för barmhärtighet och vara så rovlystna de kunde. Han bröt alltså med traditionerna i den politiska tankevärld där människan framställdes som skild från naturen i kraft av sin förmåga att använda sin fantasi och skapa nya former av sammanslutningar. Utifrån det antagandet försökte politikens teoretiker beskriva inte bara de möjliga utan också de mest rättvisa samhällstyperna. För Hitler däremot var naturen den enda, brutala och allt överväldigande sanningen, och hela historien om försöken att tänka i andra banor var en illusion. Den ledande nazistiske 13
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 13
2016-09-12 12:26:32
rättsteoretikern Carl Schmitt förklarade att politiken inte uppstod ur historien eller vissa begrepp utan ur vår känsla av fiendskap. Naturen hade valt våra rasfiender och vår uppgift var att kämpa och döda och dö. »Naturen känner inga politiska gränser«, skrev Hitler. »Den placerar gestalter på detta klot och frigör dem i ett spel om makten.« Politiken var natur och naturen var kamp och följaktligen var något politiskt tänkande inte möjligt. Denna slutsats var ett extremt uttryck för 1800-talets gängse föreställning att mänsklig verksamhet kunde förstås som biologiskt betingad. På 1880- och 1890-talen ansåg seriösa teoretiker och populariserande författare, som var influerade av Darwins idé om det naturliga urvalet, att de urgamla frågorna om det politiska tänkandet hade besvarats av detta genombrott i zoologin. När Hitler var ung citerades ofta en tolkning av Darwin där konkurrens framhölls som gynnsam för samhället, och den påverkade alla viktiga former av politik. För britten Herbert Spencer, som försvarade kapitalismen, liknade en marknad en ekosfär där de bästa och starkaste överlevde. Nyttan med obehindrad konkurrens rättfärdigade det onda som den bar med sig. Kapitalismens motståndare, Andra internationalens socialister, anammade också biologiska analogier. De kom att se klasskampen som »vetenskaplig« och människan som ett djur bland alla andra, inte som en särskilt kreativ varelse med ett specifikt mänskligt väsen. Tidens ledande marxistiske teoretiker Karl Kautsky envisades pedantiskt med att människor var djur. Vare sig de insåg det eller ej var dessa liberaler och socialister ändå insnörda i banden till sedvänjor och institutioner, och mentala vanor som växte fram ur social erfarenhet hindrade dem från att dra de allra mest radikala slutsatserna. De var etiskt engagerade i ekonomisk tillväxt eller social rättvisa, och de fann det tilltalande eller bekvämt att tänka sig att den naturliga konkurrensen skulle leverera sådana goda ting. Hitler kallade sin bok Mein Kampf. Från och med 14
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 14
2016-09-12 12:26:32
de två orden och vidare genom två tjocka volymer och två decenniers politiska liv var han till skillnad från andra oupphörligt narcissistisk, skoningslöst konsekvent och ohämmat nihilistisk. Rasernas aldrig upphörande strid var inget inslag i livet utan själva dess väsen. Att man argumenterade på det sättet betydde inte att man konstruerade en teori; man iakttog universum sådant det var. Kamp var liv, inte ett medel för att uppnå något annat ändamål. Den rättfärdigades inte av det välstånd (kapitalism) eller den rättvisa (socialism) som den påstods skänka. Hitlers poäng var inte alls att det önskvärda ändamålet rättfärdigade de blodiga medlen. Något ändamål fanns inte, endast ondska. Rasen var något substantiellt, individer och klasser var obeständiga och felaktiga konstruktioner. Kamp var ingen metafor eller analogi utan en konkret och fullständig sanning. De svaga skulle domineras, ty »världen är inte till för de fega folken«. Och mer än så behövde man inte veta och tro. Hitlers världsåskådning avvisade religiösa och sekulära traditioner men byggde ändå på båda. Han var ingen självständig tänkare men bidrog resolut till en kris i både tanke och tro. Liksom många före honom ville han smälta samman dem. Vad han ämnade konstruera var dock ingen upplyftande syntes som skulle frälsa såväl själ som intellekt, utan en förförisk kollision som ödelade båda. Hitlers raskamp påstods vara sanktionerad av vetenskapen men han kallade dess syfte »det dagliga brödet«. Med de orden manade han fram en av de mest kända kristna texterna och förändrade dess innebörd på djupet. »Vårt dagliga bröd giv oss i dag«, ber de som läser Herrens bön. I det universum som bönen beskriver finns en metafysik, en ordning bortom denna jord, idéer om det goda som går från en sfär till en annan. De som läser Fader vår ber: »Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo.« I Hitlers »kamp om naturens rikedomar« 15
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 15
2016-09-12 12:26:32
var det en synd att inte kasta sig över allt tänkbart och ett brott att låta andra överleva. Barmhärtighet kränkte tingens ordning genom att den lät de svaga föröka sig. Att förkasta Bibelns bud var vad människan måste göra. »Om jag kan godta ett gudomligt bud är det följande: ’Du skall bevara arten’«, slog han fast. Hitler utnyttjade metaforer och bilder som var välbekanta för alla kristna: Gud, böner, arvsynd, bud, profeter, utvalt folk, messiasgestalter – till och med den kända kristna tredelade tidsstrukturen: först paradiset, så fördrivning, sist syndaförlåtelse. Vi lever i orenhet och måste sträva efter att rena oss och världen så att vi får återvända till paradiset. Att se paradiset som arternas kamp och inte som skapelsens enighet var att förena den kristna längtan med biologins uppenbara realism. Allas krig mot alla var ingen förskräckande meningslöshet utan tvärtom den enda meningen i universum. Naturens överflöd var till för människan, som i Första Moseboken, men enbart för dem som följde naturens lag och stred för den. Som i Första Moseboken, så i Mein Kampf, var naturen en resurs som stod till förfogande, dock inte för alla, enbart för de segerrika raserna. Eden var ingen lustgård utan en skyttegrav. Kunskap om kroppen var inte problemet, som i Första Moseboken, utan lösningen. De segerrika skulle kopulera. Efter mord var människans främsta plikt sex och förökning. I Hitlers tankesystem låg arvsynden, som ledde till människans fall, i intellektet och själen, inte i kroppen. Vår olycksaliga svaghet var att vi kan tänka, förstå att andra som tillhör andra raser också kan tänka och därmed erkänna dem som medmänniskor. Att människor lämnade Hitlers blodiga paradis berodde inte på att de hade »känt« varandra, med Bibelns språkbruk. Människor lämnade paradiset därför att de hade förstått skillnaden mellan gott och ont. När paradiset faller och människor skiljs från varandra får en varelse som varken är mänsklig eller naturlig skulden, till exempel ormen i Första Moseboken. Om människan i grund och bot16
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 16
2016-09-12 12:26:32
ten bara var ett inslag i naturen och vetenskapen hade fastställt att naturen var en blodig kamp, måste något bortom naturen ha fördärvat arten. I Hitlers värld var juden den som hade fört kunskapen om gott och ont till jorden, den som hade lagt paradiset i spillror. Det var juden som sade till människorna att de stod över andra djur och hade förmåga att själva avgöra sin framtid. Det var juden som införde den falska gränslinjen mellan politik och natur, mellan humanitet och kamp. Hitlers öde var i hans egna ögon att försona den judiska andlighetens arvsynd och återställa blodets paradis. Eftersom homo sapiens överlever endast genom att ohämmat mörda andra raser skulle en judisk förnuftets seger över impulsen leda till artens död. Vad en ras behövde var en »världsåskådning« som lät den segra. När allt kom omkring betydde det »tro« på dess eget andefattiga uppdrag. Hitlers framställning av det judiska hotet röjde hans speciella blandning av religiösa och zoologiska idéer. Om juden segrar »blir hans segerkrona människosläktets begravningskrans«, skrev han. Å ena sidan godtog Hitlers bild av ett universum utan människor vetenskapens utsaga om en urgammal planet, där människosläktet hade utvecklats. Efter den judiska segern »kommer jorden än en gång att vandra sin väg genom universum helt utan människor, så som det var för miljoner år sedan«. Som han klargjorde i samma avsnitt av Mein Kampf var denna urgamla jord av raser och utplåning samtidigt Guds skapelse. »Därför tror jag mig handla enligt Skaparens önskan. I den mån jag håller juden tillbaka försvarar jag Herrens verk.« Hitler uppfattade människosläktet som uppdelat i raser men förnekade att judarna utgjorde någon. Judarna var inte en lägre eller högre ras utan en icke-ras eller en kontraras. En ras följde naturen och kämpade för jord och föda, judarna däremot följde »icke-naturens« främmande logik. De motsatte sig naturens grundläggande 17
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 17
2016-09-12 12:26:32
imperativ genom att inte nöja sig med att erövra ett visst område att bo på och övertala andra att uppträda på samma sätt. De fordrade att få dominera hela jorden och dess folk, och i den avsikten uppfann de allmänna föreställningar som drog raserna bort från den naturliga kampen. Jordklotet hade ingenting att erbjuda utöver blod och jord, men ändå gav judarna listigt nog upphov till begrepp som karakteriserade världen mindre som en ekologisk fälla och mer som en mänsklig ordning. Idéer om politisk ömsesidighet, förhållningssätt där människor erkänner andra människor som sådana, var judiska påfund. Hitlers grundläggande kritik var inte den vanliga, att människor var goda men hade fördärvats av en alltför judisk civilisation. Den var snarare att människor var djur och att allt etiskt övervägande i sig var ett tecken på judiskt moraliskt fördärv. Själva försöket att upprätta ett universellt ideal och eftersträva det var just vad som måste bekämpas. Heinrich Himmler, Hitlers främste ställföreträdare, följde inte med i alla vindlingar i Hitlers tankegång men fattade andemeningen: etik som sådan var felet, den enda moralregel som gällde var trohet mot rasen. Att delta i massmord var en god handling, hävdade Himmler, eftersom den skänkte rasen inre harmoni och förening med naturen. Obehaget i att se till exempel tusentals judiska lik var ett tecken på att man höjde sig över den konventionella moralen. Mordets tillfälliga påfrestningar var ett värdigt offer till rasens framtid. Alla attityder som inte innehöll rasism var judiska, sade Hitler, och alla universella idéer var en judisk maktmekanism. Både kapitalismen och kommunismen var judiska. Att judarna verkade hylla kampen var bara en täckmantel för deras begär efter herradömet över världen. Alla abstrakta idéer om staten var också judiska. »Staten som ett ändamål i sig finns inte«, skrev Hitler. »Människans högsta mål« var inte »att bevara en viss stat eller regering utan att bevara hennes släkte.« De befintliga staternas 18
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 18
2016-09-12 12:26:32
gränser skulle sköljas bort av naturens krafter under raskampens förlopp: »Man får inte låta sig avledas av politikens gränser från den Eviga rättens gränser.« Om stater inte var några imponerande mänskliga verk utan bräckliga barriärer som naturen skulle riva ner, följde därav att lagen var speciell och inte generell, en konstprodukt av rasens överlägsenhet och inte ett jämlikhetens instrument. Hitlers private jurist Hans Frank, som var det ockuperade Polens generalguvernör under andra världskriget, vidhöll att lagen var byggd »på vårt tyska folks överlevnadselement«. Juridiska traditioner som vilade på något annat än ras var »blodlösa abstraktioner«. Lagen hade inget annat syfte än att kodifiera en Führers fria föreställningar om det goda i hans ras. Det tyska begreppet rättsstat saknade substans. Som Carl Schmitt förklarade var lagen och staten rasens tjänare, och därmed var rasen det enda giltiga begreppet. Idén om en stat som rättade sig efter utifrån påtvingade rättsbegrepp var en bluff som var avsedd att förtrycka de starka. I den mån universella idéer trängde in i icke-judiska tänkesätt försvagade de rasgemenskapen till judarnas fördel, sade Hitler. Innehållet i olika politiska idéer var meningslösa, ty alla var till enbart för att lura de enfaldiga. Det fanns inga judiska liberaler och inga judiska nationalister, inga judiska messiasgestalter och inga judiska bolsjeviker: »Bolsjevismen är kristendomens oäkta barn. Båda är judarnas uppfinning.« Hitler såg Jesus som en judarnas fiende vars läror hade förvanskats av Paulus till en falsk judisk universalism, barmhärtighet mot de svaga. Från Paulus till Lev Trotskij fanns det bara judar som antog olika förklädnader för att lura de naiva, sade Hitler. Idéer hade inget historiskt ursprung och ingen anknytning till händelseförlopp eller enskilda personers kreativitet. De var helt enkelt taktiska konstruktioner som judarna hade skapat, och i den bemärkelsen var de identiskt lika. För Hitler fanns ingen mänsklighetens historia: »Alla världs19
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 19
2016-09-12 12:26:32
historiska händelser är ingenting annat än uttrycket för rasernas självbevarelsedrift. På gott och ont.« Det som måste dokumenteras från det förflutna var judarnas oupphörliga försök att snedvrida naturens struktur. Det skulle fortgå så länge det fanns judar på jorden. »Det är judendomen som alltid förgör denna ordning«, sade Hitler. De starka borde svälta ut de svaga, men judarna kunde ordna så att de svaga svälte ut de starka. Det var ingen orättvisa i ordets normala mening utan en kränkning av varats logik. I ett universum förvanskat av judiska idéer kunde kampen få otänkbara utgångar: inte att de starkaste överlevde men väl att de svältes ut. Av detta följde att tyskarna alltid skulle vara offer så länge det fanns några judar. Som den högsta rasen förtjänade tyskarna mest och hade mest att förlora. Judarnas naturvidriga makt »mördar framtiden«. Hitler ville definiera en värld utan historia men hans idéer påverkades av hans egna erfarenheter. Första världskriget, historiens blodigaste, utkämpades på en kontinent som ansåg sig civiliserad och sopade bort den gängse övertygelsen bland många européer att kamp enbart var något gott. Några längst till höger eller till vänster drog motsatt slutsats. Blodsutgjutelsen hade inte varit nog omfattande och offret var ofullbordat. För det ryska kejsardömets bolsjeviker, disciplinerade och engagerade marxister, var kriget och de revolutionära krafter som det satte i rörelse tillfället att inleda den socialistiska ombyggnaden av världen. För Hitler liksom för många andra tyskar slutade kriget innan det var avgjort i grunden, och de rasmässigt överlägsna rycktes från slagfältet innan de hade fått sin lön. Inställningen att Tyskland måste vinna var givetvis vida spridd och inte bara bland militarister eller extremister. Thomas Mann, den störste tyske författaren och längre fram Hitlers motståndare, talade om »Tysklands rätt att härska, att delta i för20
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 20
2016-09-12 12:26:32
valtningen av jorden«. Den lysande tyska filosofen Edith Stein, som byggde en teori om empati, ansåg det »uteslutet att vi nu kommer att besegras«. När Hitler hade kommit till makten spårades hon till det kloster dit hon tagit sin tillflykt och mördades i sin egenskap av jude. I Hitlers ögon bevisade första världskrigets utgång att jorden hade gått under. Hans syn på nederlaget gick längre än andra tyskars nationalism och hans reaktion på det liknade bara till ytan den allmänna grämelsen över förlorade territorier. För honom klargjorde nederlaget att något var fel i världens hela struktur, ett bevis för att judarna hade tillägnat sig naturens metoder. Om några tusen tyska judar hade gasats i början av kriget skulle Tyskland ha vunnit, det var han säker på. Han var fullt övertygad om att alla judar utsatte sina offer för svält och ansåg att den brittiska flottblockaden av Tyskland under (och efter) första världskriget var en tillämpning av denna metod. Det var ett exempel på ett ständigt tillstånd och beviset för att mer lidande väntade. Så länge judar svälte tyskar i stället för att tyskar svälte vilka de ville, var världen i olag. Av nederlaget 1918 drog Hitler slutsatser om en eventuell framtida konflikt. Tyskarna skulle alltid triumfera om judar inte var inblandade. Men judarna dominerade ju hela världen och hade smittat tyskarnas sinnen med sina idéer, och därför måste kampen om tysk makt ta två former. Ett enkelt erövringskrig, hur förödande segerrikt det än var, skulle aldrig räcka. Utöver att svälta ut lägre stående raser och ta deras mark måste tyskarna samtidigt slå ut judarna, vilkas globala makt och försåtliga universalism skulle undergräva alla sådana sunda fälttåg som vilade på ras. Tyskarna hade alltså den starkes rättigheter över den svage och den svages rättigheter över den starke. Som den starke måste de ta makten över de svagare raser de stötte på, och som den svage måste de befria alla raser från den judiska dominansen. Hitler förenade 21
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 21
2016-09-12 12:26:32
alltså två stora drivkrafter i sitt sekels världspolitik: kolonialism och antikolonialism. Hitler såg både kampen för jord och kampen mot judarna i drastiska, utplånande termer men ändå på olika sätt. Kampen mot underlägsna folk om territorium gällde makten över delar av jordens yta. Kampen mot judarna var ekologisk eftersom den inte rörde någon specifik rasfiende eller något territorium utan villkoren för liv på jorden. Judarna var »en farsot, en andlig farsot, värre än digerdöden«. De stred med idéer som vapen och därmed fanns de överallt, och vem som helst kunde vara deras medvetna eller omedvetna hantlangare. Det enda sättet att få bukt med en sådan pest var att utrota den vid källan. »I och med att naturen utformade juden till att vara den materiella orsaken till nationernas nedgång och fall, gav den också dessa nationer möjligheten att reagera sunt«, sade Hitler. Utplåningen måste vara total. Om en enda judisk familj blev kvar i Europa kunde den infektera hela kontinenten. Människans syndafall kunde upphävas, jorden kunde läka. »Ett folk som har gjort sig kvitt sina judar återvänder av sig självt till den naturliga ordningen.« Hitlers åsikter om livet och den naturliga ordningen var kompletta och cirkulära. Alla frågor om politik besvarades som om de varit frågor om naturen; alla frågor om naturen besvarades med hänvisningar tillbaka till politiken. Hitler ritade själv cirkeln. Om politik och natur inte var källor till erfarenheter och perspektiv utan tomma klichéer som existerade endast i förhållande till varandra, låg all makt i händerna på den som spred klichéerna. Förnuftet ersattes av hänvisningar, argumentation av besvärjelser. »Kampen« var »min«, Hitlers, precis som bokens titel röjde. Den totalistiska idén om livet som en kamp förlade all makt att tolka allt som hände till författarens intellekt. Att natur och politik jämställdes avskaffade inte bara det poli22
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 22
2016-09-12 12:26:32
tiska tänkesättet utan också det vetenskapliga. Hitler såg vetenskapen som en fullständig uppenbarelse av lagen om raskampen, ett blodsutgjutelsens färdigskrivna evangelium, inte som en process av hypotes och experiment. Den ställde upp med en vokabulär om zoologiska konflikter, inte med ett förråd av begrepp och procedurer som tillät ännu mer omfattande insikter. Den hade ett svar men inga frågor. Människans uppgift var att lyda denna tro, inte att egensinnigt påtvinga naturen falskt judiskt tänkande. Eftersom Hitlers världsåskådning krävde en enda cirkelsanning som omslöt allting var den känslig för den enklaste pluralism, till exempel att människor kan förändra sin miljö på sätt som i sin tur förändrar samhället. Om vetenskapen kunde förändra ekosystemet så att det mänskliga beteendet förändrades var alla hans påståenden grundlösa. Hitlers logiska cirkel, där samhället var naturen därför att naturen var samhället, där människor var djur därför att djur var människor, skulle brytas sönder. Hitler accepterade att vetenskapsmän och specialister hade syften inom rasgemenskapen: att tillverka vapen, att förbättra kommunikationerna, att främja hygienen. Starkare raser borde ha bättre kanoner, bättre radioapparater och bättre hälsa för att kunna dominera de svagare desto mer effektivt. Detta uppfattade han som verkställandet av naturens befallning om kamp, inte som ett brott mot dess lagar. Tekniska prestationer bevisade rasens överlägsenhet; de var inte tecken på att generella vetenskapliga insikter gick framåt. »Allt vi i dag beundrar på denna jord, lärdom och konst, teknologi och uppfinningar, är ingenting annat än en handfull folks kreativa produkt, kanske från början produkten av en enda ras.« Ingen ras, hur högt utvecklad den än var, kunde förändra naturens grundstruktur med någon innovation. Naturen hade bara två varianter: paradiset, där de högre raserna slaktade de lägre, och den fallna världen, där övernaturliga judar förvägrade högre raser det välstånd de hade rätt till och svälte dem när de fick tillfälle. 23
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 23
2016-09-12 12:26:32
Hitler insåg att agronomin utgjorde ett speciellt hot mot logiken i hans tankesystem. Om människor kunde ingripa i naturen och få fram mer livsmedel utan att ta mer jord i anspråk, föll hela hans system sönder. Av den anledningen förnekade han betydelsen av vad som pågick inför hans ögon, forskningen kring vad som längre fram kom att kallas för den »gröna« revolutionen: korsning av sädesslag, kemiska gödnings- och bekämpningsmedel, utbyggnad av bevattningen. Även »i bästa fall« måste hungern överträffa förbättringar i grödorna. Det fanns »en gräns« för alla vetenskapliga förbättringar. Samtliga »vetenskapliga metoder för skötsel av jorden« hade redan prövats och misslyckats. Någon tänkbar förbättring fanns inte, nu eller i framtiden, som skulle låta tyskarna livnära sig »på sin egen mark och sitt eget territorium«. Livsmedel kunde garanteras enbart av erövring av bördiga marker, inte av forskning som ledde till att tysk jord blev bördigare. Judarna underblåste medvetet den motsatta åsikten för att dämpa tyskarnas erövringslust och förbereda folket för förstörelse. »Det är alltid judarna som försöker och lyckas att sprida sådana dödsbringande tänkesätt«, skriver Hitler i detta sammanhang. Hitler måste försvara sitt system mot mänsklig upptäckt, vilket var ett lika stort problem för honom som mänsklig solidaritet. Vetenskapen förmådde inte rädda mänskligheten därför att alla idéer ytterst var rasbundna, ingenting mer än estetiska frukter av kamp. Den motsatta tanken, att idéer kunde avspegla naturen eller förändra den, var en »judisk lögn« och ett »judiskt lurendrejeri«. »Människan har aldrig besegrat naturen på något område«, insisterade Hitler. Den universella vetenskapen liksom den universella politiken måste betraktas, inte som ett mänskligt löfte utan som ett judiskt hot. Världens stora problem, som Hitler uppfattade det, var att judar falskeligen skilde vetenskap och politik åt och utfärdade förrädiska löften om framåtskridande och humanitet. Hans lösning var att 24
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 24
2016-09-12 12:26:32
utsätta judarna för den brutala realiteten att naturen och samhället var ett och detsamma. De skulle åtskiljas från andra människor och tvingas bebo något dystert och ogästvänligt område. Judarna var mäktiga genom att deras »icke-natur« drog andra till dem. De var svaga genom att de inte förmådde se den brutala verkligheten i vitögat. Förflyttade till något exotiskt ställe skulle de inte kunna manipulera andra med sina världsfrämmande idéer utan duka under för djungelns lag. Det Hitler först blev besatt av var en extrem naturlig miljö, »en anarkistisk stat på en ö«. Längre fram gick hans tankar till Sibiriens öde vidder. Det var »totalt likgiltigt« om judarna skickades till det ena eller det andra. I augusti 1941, ungefär en månad efter det att Hitler fällt dessa ord, började hans underordnade skjuta judar i tiotusental åt gången, i massakrer mitt i Europa, i en miljö där de själva hade skapat anarki, över gropar grävda i Ukrainas svarta jord.
Timothy Snyder_Den svarta jorden.indd 25
2016-09-12 12:26:32