Page 1

SLUGGER

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 1

2017-08-25 09:49:54


Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 2

2017-08-25 09:49:54


Martin Holmén SLUGGER ALBERT BONNIERS FÖRLAG

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 3

2017-08-25 09:49:54


Av Martin Holmén har tidigare utgivits: Clinch 2015 Nere för räkning  2016

Karta på för- och eftersättsblad: Stockholms stadsarkiv.

www.albertbonniersforlag.se

isbn 978-91-0-014561-3 © Martin Holmén 2017 ScandBook AB, Falun 2017

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 4

2017-08-25 09:49:54


Till C/M Edenborg och Martin Tistedt

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 5

2017-08-25 09:49:54


Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 6

2017-08-25 09:49:54


Tack, till Albert Bonniers Förlag som vågade tro på den här annorlunda trilogin, och speciellt förläggare Helena och redaktör Ulrika som hängt med under hela processen. Tack också till mina utlands­ agenter på Bonnier Rights som lyckades pimpa ut Harry Kvist i så många av världens hamnar. Tack till alla mina sakkunniga: Emil med sina trettiotalsbilar, sjöexpert Mats, Frederikke med sina kunskaper i danska, Peter med musiken, droghistoriker Daniel, Salomon med sin jiddisch och alla dessa anonyma bibliotekarier, museipedagoger och arkivarier. Utan er skulle det ha blivit helt andra böcker. Ni hjälpte mig dit jag ville. Och nu är vi här. Tack till Sandra och Julia för att ni orkade stå vid min sida under så lång tid av processen. Tack till alla mina testläsare. Och därpå ett alldeles särskilt tack till författarkollegorna Carl-Michael Edenborg och Martin Tistedt, som stått mig bi under många år, och som lärde mig så mycket om skrivandets konst. Och till dig, främst till dig, som alltid vände mina blad åt mig, ritade teckningar på baksidan och adresserade dem tillbaka, om, och om igen. Utan dig, ingenting. Tusen gånger tack.

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 7

2017-08-25 09:49:54


Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 8

2017-08-25 09:49:54


DEL ETT

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 9

2017-08-25 09:49:54


Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 10

2017-08-25 09:49:54


Lördagen den 18 juli Vägglössen trivs i värmen. På andra sidan Mosebacke torg smäller det till när en man i gasmask slår upp ett fönster på vid gavel. De bittra doftslingorna av cyanväte tränger ut i högsommaren, smiter runt parkens trädstammar, leker i syrenerna, jagar både bofinkar och gråsparvar på flykten. De färdas vidare på en lätt östan och får en uniformerad Lindholmare som sökt skugga under trädens lövverk att fläkta sin feta nuna med en bunt nationalsocialistiska flygblad. Den skarpa lukten sticker till i näsan där jag sitter på ett stort åbäke till radioapparat i portskuggan till nummer nio. Jag tänder en åttaörescigarr av märket Meteor för att rensa lungorna. I rabatten leker en påfågelsöga i kaprifolen, nere på Stadsgårdskajen pustar ångvinscharna i värmen. Svetten strömmar från pannan, hittar kanaler i ansiktsärren, flödar ner över kinderna. Med cigarren i mungipan tar jag av mig hatten och torkar av remmen på insidan med näsduken. Det är fan att gå med samma hatt året om. Om jag hade en flätad sommarvariant skulle jag slippa bada i svett så fort jag stiger 11

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 11

2017-08-25 09:49:54


ut genom dörren. Herrarna på Östermalm stoltserar med sina. Bredbrättade och moderiktiga. Gärna i kombination med solglasögon. De välnärda asen. Jag sätter hatten på plats igen. Att gå utan är inte att tänka på. Hettan smälter hårpomadan och efter en pisskvart ser det ut som om någon hällt en kanna smält ister över huvudet. Det är varmare nu än när jag lämpade kol i fartygens maskinrum under åren till sjöss, och efter vad jag hör skall det fortsätta i veckor framöver. Vi är inte byggda för sådan hetta i det här landet. Den driver folk till galenskap. Gamlingarna dör som flugor, småttingarna också. Jag vrider lojt på radiorattarna och drar den avhuggna lillfingerstumpen längs mellanvågsstationernas stadsnamn. Marseille, Bremen och några av de andra städerna har jag slagit runt i många gånger. Jag har svurit under radions tyngd ända sedan lunchtid. Jag var ombedd att driva in en skuld av en hovslagare på Kungsholmen. Han hade inga pengar. Jag gick över honom med ett yxskaft jag hittade på gården och tog apparaten i bot. ”Fan ska jag sälja den?” Rösten ekar tom i portens skugga. Egen radio har jag redan. En alldeles utmärkt AGA som står hemma i lägenheten i Sibirien. Jag lyfter åter blicken och spanar ut över torget. En bönhasare driver sin grovlemmade märr uppför Svartensgatans backe till vänster om parken. De järnskodda hovarna slår mot gatstenarna. Löddret ligger som pilsnerskum längs bogen. Kusken snärtar till med piskan över länden. Ett moln av småflugor lyfter från hästen och blir för en stund hängande i luften som en 12

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 12

2017-08-25 09:49:54


hagelsvärm innan de skingras. Ekipaget girar höger vid folkskolan med dess ferietomma fönster och försvinner nerför Östgötagatan med en två meter lång dammrumpa efter sig. Tornuret i Katarina kyrka slår kvarten. Flickan skulle kommit hem två. Jag hoppas hon inte har stannat någonstans på vägen. ”Fem minuter till”, mumlar jag för mig själv. Sen jävlar är det dags för en pilsner. Jag halar fram fickuret, drar upp det och pickar på glaset med nageln. Det har varit trasigt en halv evighet men jag ger inte upp på det. Jag löser slipsknuten något och drar med pekfingret längs skjortkragens insida. Jag snärtar svetten av handen, plockar fram fotografiet ur kavajens innerficka och synar det för femte gången. I förgrunden står disponenten själv och kisar mot kameran. Det är en korpulent karl i en ljus sommarko­ stym och med promenadkäpp i näven. Frun står bredvid. Hon har en halv hönsgård i hatten och ser ut som om livstycket sitter för hårt. I bakgrunden, lite vid sidan av, står hushållerskan Evy Granér. Hon håller blicken i backen och händerna knäppta i höjd med det som andra karlar kallar härlig­ heten. Kanske är det därför hon framstår lika naken som fattigdomen själv. ”Tjugofem fyllda vad jag förstår.” Lindholmaren kapitulerar inför julivärmen och sjunker ner på arslet invid trädstammen. Han lägger ifrån sig flygbladen och knäpper upp läderkopplet som spänner tvärs över buk och bringa. 13

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 13

2017-08-25 09:49:54


En kvinna kommer skyndande tvärs genom parken. Jag reser mig och tar en sista titt på fotografiet innan jag stoppar ner det i fickan. Nog är det hon. Cigarren dör under skoklacken. Fröken Granér har lämnat hatten därhän, knutit en näsduk runt håret och nålat upp klänningen. Ur den flätade korgen i hennes späda hand sticker det upp strutar av tidningspapper och blast från diverse rotfrukter. Hon rör sig lätt och smidigt. Hade man inte vetat om det så. Med en suck får jag upp den satans radion på axeln. Evy slår av på takten när hon får syn på mig och glider in i porten tyst och sakta som en skärgårdsbåt till kajen. ”Fröken Granér?” Hon står stel som en bild. Rädslan grabbar tag om hennes klarblå irisar. Hon doftar lätt av kvinnosvett. Jag vrider korgen ur hennes hand, skjuter upp dörren med foten och ställer in matvarorna i trapphuset. Ryggen knäpper till av smärta när jag rätar på den. ”Ni är sen. Ni hade en tid hos Jensen. Klockan två.” ”Men … men snälla herrn …” Hennes röst darrar som en sträng. ”Disponenten har sagt ifrån. Inte mycket annat att göra.” Hennes ögon tårar upp. Min uttjänta axelled ömmar under radions tyngd. Jag griper tag om hennes handled och drar ut henne i värmen. Bakom mig klapprar Evys skor på i otakt. Några kvävda snyftningar undslipper hennes läppar. Jag släpar henne efter mig nerför Östgötagatan där hyreskåkar med släppt 14

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 14

2017-08-25 09:49:54


rappning blandas med kantstötta trästugor. Skira gardiner böljar trött ur de vidöppna fönstren. Fruntimmer med förkläden skymtar som svettblanka vålnader inne vid vedspisarna. I en redan utblommad fläderbuske kvittrar en hop småfåglar. ”Om han bara kunde lyssna …” ”Inget annat att göra.” Svarta som soten själv drar två snutbilar uppför Högbergsgatan i riktning mot kyrkan längre upp i backen. Jag drar upp Evy jämsides med mig medan vi väntar på att de skall passera. Jag stirrar stint på möbelsnickarens verkstad på andra sidan korsningen. Evys handledspuls drillar lika intensivt som fåglarna i flädern nyss. Hon drar efter luft, jag kramar hårdare. ”Lugn nu tösen min.” Det vore närmare att gena över Katarina men jag vill inte riskera att stöta ihop med kyrkoherde August Gabrielsson. Vi har känt varandra i tjugofem år, allt sedan hans tid som sjömanspräst, men såg han mig nu skulle han säkerligen läsa lusen av mig med förmaningar och gudsord. Dessutom är jag skyldig den fan åtskilliga hundralappar. Jämt skall han hålla på och lösa ut mig ur penningknipor och ge mig samvetskval på köpet. Bylingen passerar med solstrålarna lekande i den svarta lacken. Jag släpar med mig Evy över vägen och fortsätter längs med kyrkogårdsmuren ner mot Tjärhovsgatan. Nu gråter hon ljudligt. Hon hulkar och snörvlar. Jag skjuter henne runt hörnet samtidigt som Katarina klockor dundrar sitt halvtimmesslag. Jag driver henne framför mig med knuffar och daskar. Solen bränner i ryggen, skjortan klibbar och jag flåsar som en bälg. Svetten 15

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 15

2017-08-25 09:49:54


svider i ögonen och strupen känns ihoplimmad. Jag skulle döda för en pilsner, och jag har dödat förr, men ölen får vänta till senare, när jobbet är klart. Vi passerar brandstationen med sin fyrkantiga lykta. Trottoaren övergår i en bred dikesren av grus. I värmen har skiten jäst till sig och lukterna tränger ut från gårdarnas dass. Vi rundar en herrelös byracka som ligger utslagen med tungan hängande ur munnen. Den törstar ihjäl. Någon borde ge den en skål vatten. Vid Södermannagatans ändstump står ett par karlar och sladdrar. Jag tar några steg åt vänster, stannar till och kikar upp mot Katarina genom murens välvda port. Hon tronar lejongul under sin svarta kupol uppe på höjden. Om jag minns Gabrielssons ord rätt ryms tvåtusen gudfruktiga själar mellan väggarna om söndagarna. Utryckningsljus piskar kyrkofasaden rödstrimmig som Frälsaren själv men från min vinkel ser jag inga bilar. Jag vädrar efter brandrök. Enligt skrockfullt folk här uppe på Söder är Katarina dömd att brinna tvenne gånger och kupolen skall störta in. Så har man berättat sedan dansken eldade upp liken efter Stockholms blodbad här för hundratals år sedan men vad jag vet har kärringen bara strukit av sig hatten en gång. Hittills. Evy vänder sig mot mig och jag möter hennes blick. De kommunala vattenbilarna har slutat sprinkla gatorna på grund av bevattningsförbudet. Vägdammet klibbar grått på hennes våta kinder. Hon öppnar munnen, bedjande som en spenunge inför bröstet, men jag tar några snabba steg och knuffar henne vidare innan hon hinner säga 16

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 16

2017-08-25 09:49:55


något. Kraften får käkarna hennes att slå igen med en skarp smäll. Så ger hon då äntligen upp. Kapitulationen fortplantas genom hennes kropp och snart raglar hon lealös framför mig i det dallrande soltindret, armarna slängande slappt på sina fästen, vägrenens damm som ett litet gult pudermoln runt de slitna skorna när hon drar dem i gruset. Hon moltiger och jag är inte långt från en pilsner. Trekvart, max en timme. Utanför det ödsliga folkskolepalatset lämpar jag över radioapparaten på andra axeln och viftar bort en envis geting. Den flyger över gatan. På andra sidan ligger ett ruckel till flerfamiljshus. Rappningen har rasat och blottar en vägg som tycks vara reparerad med vass och gammalt ris. Söderfolket har det dragigt och skönt en sommardag som denna. Värre om vintern förstås men de värmer sig hos varandra och tycks avla ungar i snabbare takt än döden rycker dem. ”Alltid något.” ”Vad sa herrn?” Evy snörvlar och stannar som på kommando. Hon börjar vända sig om. Jag klatschar till henne på axeln. ”Inte fan har jag sagt något. Se så, låt spirorna arbeta.” Vi är nära femtio minuter sena när vi slutligen är på plats utanför doktor Jensens mottagning. Den ligger snett mitt emot Handelsskolan på Tjärhovsgatans döda del. Gardinerna sluter tätt i fönstren. Jag var här så sent som i november när jag behövde sy ett fult knivsår i sidan. Det gick sämre för min motståndare, frid över hans minne. Jag knackar på dörren. Ljudet tycks fortplanta sig som en skakning genom Evys kropp och väcker henne till liv: 17

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 17

2017-08-25 09:49:55


”Mitt lilla gudslån.” Hennes röst bär knappt. Hon är på väg att ta till lipen igen. Satans skitjobb. Jag bultar hårdare på dörren. Från andra sidan hörs hasande steg och låset klickar till. Dörren slår upp, med den följer en skarp fläkt av brännvin. Evy flämtar till. Galten till doktor fyller upp hela dörrhålet. Han drar de runda glasögonen av näsan och stryker svetten ur pannan med ärmen: ”Åh Kvist, hvornår havde du tænkt dig at komme? I bliver nød til at vente, jeg har et lille problem med en patient.” Jensen hostar och ännu en dunst av alkohol sköljer över oss. Doktorn är klädd i en skjorta med smutsig krage och vit läkarrock. Likt en gammal fältskär är han nersölad av blod.

* ”Mitt lilla gudslån”, upprepar Evy. Den tunga, gröna soffan i Jensens enkla väntrum knarrar när hon vaggar av och an med händerna i knät. Cigarröken ligger redan tjock mellan väggarna. Jag vilar fötterna på radion. Måhända har jag inte råd med ett par solglasögon och en sommarhatt men jag brukar ta mig fan ha de blankaste skorna i stan. Jag drar upp näsduken och försöker piska vägdammet av dem. Skorna gör mannen och alla vet att man kan avgöra en karls ställning genom att titta nedåt. De som påstår något annat är fattiga satar som putsar med sot och kaffesump. Den utdragna kvinnojämmer som tränger ut från dok18

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 18

2017-08-25 09:49:55


torns mottagning avbryts när Katarina klockor förkunnar att klockan har hunnit bli halvfyra. Evy ser upp, griper tag om min arm. Hon skakar. ”Om han bara kunde lyssna.” ”Det ska bort och disponenten betalar bra.” ”Hur mycket begär ni?” ”Mer än ni har.” ”Jag har pengar.” Evy letar fram en sliten portmonnä med mässingsknäppe. Med darrande fingrar försöker hon få upp den. Samtidigt ljuder ett flatgällt kvinnoskrik inne från abortörens regioner. Portmonnän spritter till och en massa öringar rullar ut på korkmattan. Evy kastar sig ner på golvet, det brister för henne. Hon hulkar medan hon jagar efter pengarna med ändan i vädret. Snart blänker tårarna ikapp med mynten på mattan. Jag hör mig själv sucka tungt samtidigt som tarmarna tycks trassla ihop sig. Jag behöver månne en sup till pilsnern senare. Jag reser mig från soffan och hjälper till. Hon har knappt så det räcker till ett mål mat. Jag stoppar cigarren i mungipan och drar upp henne på fötter. Med sitt röda foder gapar portmonnän som ett vidöppet sår i hennes hand. Jag låter mynten rassla ner i det. Soffan knarrar när jag trycker henne på plats. Jag sätter mig bredvid. Evy snörvlar till. Hon drar av nosen med handens baksida och knäpper upp klänningens översta två knappar. Där finns en del att vila ögonen på om man nu är lagd åt det hållet. En rodnad sprider sig över hennes kinder. Med darr på rösten: ”Disponent Wirén lärde mig hur fransyskorna …” 19

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 19

2017-08-25 09:49:55


”Det har ni ingenting för.” ”När de har sina månatliga.” ”Lika bra att knäppa knapparna igen.” ”Ni vet …? Med … munnen …?” ”För djävulen!” Den underliga skamkänsla som på sistone uppstått när någon öppet förnedrar sig inför mig bygger bo. Soffan knarrar högre när jag lutar mig framåt och vilar armbågarna på knäna. Jag trummar foten ett par gånger mot korkmattan. Det är så in i helvete kvavt i det lilla rummet. Svetten porlar över kroppen. Stå på dig din fule fan. Du behöver slantarna. Allt är den satans hovslagarens fel. Han och hans fanskap till radio. Jag borde slagit in skallen på honom och låtit den stå. Jag reser mig, stegar fram till fönstret, drar gardinen åt sidan och haspar upp det. Ännu ett skrik skallar från mottagningen. Det låter som om Jensen kastrerar kultingar. Jag stänger fönstret och vänder mig om. Evy trycker handflatorna mot öronen. Hon har återupptagit sitt vaggande. ”Vad ska jag ta mig till?” ”Inget att göra.” ”Hursa?” ”Ni har inte kosing till en liten.” För ett ögonblick ser Evy förvirrad ut. Hon snyter sig i en näsduk och viker ihop den. Trevar efter orden: ”Hade jag bara råd med en biljett till Motala.” ”Fan ska ni där?” ”Syster min är gift med en lantbrukare i Bråstorp. Han har både svin och kor och är ordförande i andelsmejeriet.” 20

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 20

2017-08-25 09:49:55


”En sån herreman.” ”Häst också.” Rösten spricker. Hon tar sig om magen, skriker: ”Det gråter inuti mig. Jag kan känna det. Det gråter!” Jag grymtar till och vädrar i luften. Jag tycker mig känna den hemtama lukten av blod. Med cigarren i mungipan rullar jag iväg några slöa uppercuts i luften medan jag bligar på apparaten. Jag får sätta in en säljesannons i Socialdemokraten nästa gång jag låter fyrradaren om privat-detektiva uppdrag rulla. Om ingen nappar får jag kånka bort fanstyget till lumphandlare Ström. Evy stillar sig, hämtar luft: ”Har ni själv barn?” Käften fylls av tobaksflagor när jag nära nog biter cigarren itu. Jag tar den ur mun och spottar på golvet. ”Fan angår det er.” ”Svara uppriktigt är ni snäll.” ”Amerika. En dotter.” Med skon drar jag ut loskan över korkmattan. Kvinnan inne på mottagningen har slutat jämra sig. Allt är oerhört tyst. ”Då vet ni.” ”Har aldrig hört av henne.” En huvudvärk gnisslar igång djupt inuti skallen. Jag kniper ihop ögonen och masserar näsroten med tumme och pekfinger. ”Nog vet ni.” Värken blir värre snarare än mildras. En gång, utanför Afrikas kust, somnade jag dagfull på en trosshög i för­ piken. Efteråt kunde man dra huden av mig i stora sjok och jag hade huvudvärk i tre hela dagar. Vad jag lärde var 21

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 21

2017-08-25 09:49:55


att ha ett antal pilsner innanför västen när det är varmt för att inte få vätskebrist. Jag går över till soffan och sätter mig. Jag tar av mig hatten och fläktar mig med brättet. Jag har inte riktigt fått styr på frisyren sedan jag muckade från Långholmens fängelse i november men det ger jag för en gångs skull blanka fan i. Evy gnor sina händer. ”Vad heter flickan?” ”Ida.” ”Fint namn. Hur gammal?” Jag räknar tyst för mig själv. Det tar inte alls lång tid: ”Sexton om ett par månader.” Jag skakar ofrivilligt på huvudet. Det var nära att hon hade slutat sin historia innan den ens hunnit börja, av ren fattigdom, på en klinik som denna. Kanske hade det varit bättre så. Handen som för cigarren till munnen darrar. Minnena har i stort sett brunnit till aska, och jag brukar raka resterna ur skallen med brännvin men det händer allt oftare att de flammar upp i de mest olägliga situationer, som nu. Evy rycker mig ur tankarna: ”Varför skrivs ni inte?” Satans fruntimmer att vara nyfiken. Trots att jag skickade med ett självporträtt när jag skrev en rad till Amerika i höstas kom inget svar. Det knastrar när jag förtär en hel centimeter tobak. Jag sneglar mot doktorns dörr. Jag sväljer. Jag har tagit tusentals smällar både på träning och i boxningsringen. Jag har blivit förföljd och hånad för mitt karltycke, och pryglats av plitarna på Långholmen. I mitt skitgöra till arbete har jag blivit knivad, biten och riven 22

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 22

2017-08-25 09:49:55


och jag har förmodligen fler stygn än ett storsegel. Ändå: det finns inget som kan klå en karl så illa som ruelsen. Jag drar snodden av plånboken, fläker upp den och synar innehållet. Disponent Wirén gav mig ett förskott på fyrahundrafemtio riksdaler att betala Jensen med. Vad fan kan fetknoppen göra åt saken? Kräva tillbaka pengarna? Jag suckar. Jag börjar helt klart bli för flat för arbete. Jag vänder mig mot Evy: ”Vad kostar då den satans biljetten till Motala?”

* Jag öppnar dörren och stolpar huvudstupa in i väggen av värme. Den satan tar mig i utandningen. Jag måste stanna upp ett slag för att repa mig. Från Folkungagatan hörs avlägsna trafikljud, någonstans har syrsorna tagit upp sin monotona sång. Jag sätter ner radion, tar slipsen ur byxlomman, fäller upp kragen och knyter en dubbel Windsor. Längs trottoaren kommer en elegant herre knatande med ett stort flin fastklistrat i ansiktet. Han är klädd i halmhatt, ljus sommarkostym och lätta skor i sport­läder. Skägget vippar högt i grannvädret. Kanske skall han förlusta sig på den sjaskiga billighetsbordellen bakom Navigationsskolan. Rike herrn ger mig en blick och byter trottoar. Jag är van, de glömmer inte. En del glor på mig som om jag har lyte och viskar bakom min rygg, en och annan vågar skrika smädelser efter mig, andra undviker mig som kolera. 23

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 23

2017-08-25 09:49:55


Inga konstigheter. Jag går nerför Tjärhovsgatan med radion på höger­ axeln. Jag stannar till i korsningen och synar kön av knegare vid hållplatsen längre ner mot Slussen. De väntar tyst och resonligt i värmen. Vänstern fiskar upp Vikinguret. Det står fortfarande stilla. Jag är bra sugen på den där pilsnern och lär hur som helst hinna med både en sådan och en måttagning hos Herzog. Jag passerar småspringande över gatan. Radioapparatens kant dunsar mot muskeln mellan axeln och nacken. Ölsjappet Stenängeln mitt emot kyrkoherdens tjänste­ bostad brukar servera ett stop som inte enbart smakar unkna sågspån och tvättsåpa. Om jag genar över kyrkogården kanske jag stöter ihop med Gabrielsson och får tillfälle att berätta om min goda gärning nyss. Måhända köper det mig en plats vid Faderns fötter. Jag grymtar till. Den platsen tycks reserverad för de som har kosing nog att göra gott. ”Den hungrige får ta hisskorgen ner istället.” Då kan jag dessutom äntligen betala av en del av skulden till kyrkoherden. Han har alltid sett efter mig, en god samarit när nöden varit som störst. Vi träffades i Buenos Aires för länge sedan. Jag var inte mycket mer än en skeppsgosse. Jag skrockar vid minnet. Pilsner vill han inte ha. Inte så tidigt på dagen och med gudstjänst imorgon. Jag promenerar tillbaka längs dikesrenen. Luften är tung att andas. Solen lyser mig rakt i ansiktet. Jag petar fram hattbrättet över ögonen och stånkar. Jag byter axel. För femton år sedan kunde jag hoppa rep en timme, 24

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 24

2017-08-25 09:49:55


köra ytterligare en halv på säcken, sparra tolv ronder och göra hundra armhävningar som avslutning. Inte längre. Långt därifrån. Kroppen ger upp på mig, söndertrasad av våld och grovarbete, och det före fyrtio. Varenda led tycks förbroskad och knarrar motsträvigt för varje steg jag tar. Lungorna klöser sönder mig inifrån och ut, så illa att jag emellanåt tror att jag har fått hjärthosta. Det satans dammet blir min död. Om de ändå kunde börja vattna vägarna igen. I kyrkogårdsmurens välvda öppning står en fattig skara människor och mumlar med huvudena tätt intill varand­ ra. Ett gli i kortbyxor läcker näsblod med handen under snoken men ingen av de vuxna gitter hjälpa honom. Han har väl betett sig. Jag harklar mig, folksamlingen delar sig som vattnet för Moses och fötterna får smaka vigd jord. Katekesen minns Kvisten än. Gångens småsten klagar under skosulorna. Jag går några meter, stannar till och låter min fria hand vandra över fickorna. Med viss möda tänder jag den sista cigarren på den gamla. Det rasslar under klacken när jag mosar fimpen. Några meter längre upp på gången har en sparv fallit offer för en katt. Grådunet rör sig sakta av och an i den knappt märkbara vinden. Längs den västra gravkors­ längan går en krum gestalt och rycker maskrosor. Jag sneglar upp mot kyrkan och dess mäktiga kupol. Utryckningsljusen är avslagna men till vänster om byggnaden sticker en svart bil fram sitt fula tryne. I dunklet mellan kyrktrapporna rakt framför mig skymtar ett par knapprader mässing. Jag drar ett bloss och funderar på om det är värt att gå tillbaka och ta omvägen runt istället. 25

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 25

2017-08-25 09:49:55


Nerverna svider av obehag men jag traskar så lugnt jag förmår upp mot kyrkan. I gröngräset invid en grav har något fyllo kastat upp under natten. Flugorna sliter sig från den gulbruna sörjan och virvlar upp i luften när jag passerar. Jag drar ett djupt andetag genom munnen. Snutarnas ansikten framträder ur skuggorna, inte olikt horornas blodfattiga anleten i portarna på Norra Smedje­ gatan. Jag skymmer ögonen under hattbrättet och viker runt kyrkknuten. Jag flämtar till och stannar upp. En strid ström svett forsar längs ryggraden, för en sekund tycks radions tryck mot axeln upphöra. Två män står utanför den östra huvudporten. Vänd mot mig: en fullt uniformerad snut i medelåldern. Han är blek om nosen trots hettan och ser ut som om han har tvingat i sig en skämd köttbit. Den andre är en spenslig karl. Vid bältet sitter ett höls­ ter med en revolver. Han bär en bredskyggig halmhatt och det grå håret skär i en föredömligt skarp rand över nacken. Han har en preussiskt blå kostym med väst. Årets färg vad jag har läst. Kavajen har han hängt över armen. Han säger något åt den uniformerade konstapeln som stramar upp sig och gör honnör. Blekfisen nickar mot mig över den andres axel och lommar iväg mot den grön­ärgade kopparporten. Den slår igen med en duns samtidigt som den välklädda mannen vänder sig om. Jag låter ögonen vandra över de bekanta rynkorna, glasögonen med guldbågarna och den löjliga tango­ rabatten. Han bär en ljus skjorta med stålgrå ränder och vit krage. En silvernål med blått huvud sticker genom slipsknuten och matchar manschettknapparna och återspeglar färgen på hans ögon. Som vanligt när våra vägar 26

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 26

2017-08-25 09:49:55


möts lyser ett illasinnat flin i kriminalkommissarie Alvar Berglunds ansikte. ”Se på fan, stans värsta slugger på visit utanför fängelse­ murarna. Har Kvist gått och blivit radiohandlare?” Man anar Berglunds melodiska norrländska lura i rösten. Han skjuter fram hakan och lägger för ett ögonblick handen på revolverkolven. Jag ställer ner apparaten mellan fötterna, rullar med axlarna och knakar ut finger­ lederna. Jag väger på klackarna och ser mig om. Det är så satans lätt att morska upp sig med skjutjärn till hjälp och backning av lagen. ”Slugger i helvete. Tidskriften Box! kallade min stil både elegant och teknisk.” ”Längesen nu.” ”Olsson är väl fortfarande bas för bylingen? Han kan intyga sanningen i detta påstående.” Berglund ler ännu bredare. En minut med fanskapet och jag skulle krama djävulen ur honom. Han tar upp en cigarrett ur ett paket Carat och packar tobaken genom att knacka änden mot asken. Bakdörren öppnas och den bleksiktige konstapeln tittar ut: ”Kommissarien behövs härinne. Dom får inte loss han.” Berglund nickar och tittar åter på mig. Han skiftar över vikten på höger ben. Bakdörren slår igen. Berglund stoppar cigarretten i mungipan och trevar över fickorna. Den vippar när han höjer rösten: ”Jag har alltid trott att en fikus som Kvist skulle fatta eld om han beträdde välsignad mark. Månne är han här för konfirmationsgossarna?” Som om Herren själv lägger sig i samtalet dånar kyrkklockornas skälvande klangspel igång med sin fyraring27

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 27

2017-08-25 09:49:55


ning. En flock kråkfåglar lyfter från ett träd och pilar över himlen. Hatet sjunger i ådrorna. En ven i pannan bultar av vrede. Jag har god lust att lyfta upp apparaten mellan fötterna och slå den över huvudet på honom, se om jag kan ratta in den polisradio bylingen skrutit så mycket om i pressen på sistone. Två, tre. Det sista slaget ekar ut. Jag harklar mig och loskar: ”Konfirmander i helvete. Är god vän med kyrkoherden själv.” ”Med Gabrielsson?” Jag slår av cigarrens askpelare med pekfingret och glor på hans magra hals som rinner ner i den finstärkta kragen. Det slappa åldershänget gungar under hakan. För tre år sedan lyckades jag kila in handbojornas kedja där och om inte en plitjävel hade slagit mig medvetslös med batongen hade Berglund brunnit i Gehenna. Jag sväljer undan snålvatten vid minnet. Kommissarien tar cigarretten ur käften. Snutflinet vissnar, mustaschen kröker sig neråt. Så glittrar det till bakom glasögonen och Berglund mallar upp sig igen: ”Men om så är fallet, för all del, stig på. Prosten tar emot framme vid altaret men ni får förlåta om samtalet blir något enahanda. Han tycks ta tystnadsplikten på blodigt allvar.” Berglund skrattar torrt och stoppar tillbaka den otända cigarretten i paketet. Småstenen knastrar under kommissariens påkostade sommarskor medan han stegar fram mot porten. Jag lyfter radion med båda händer och följer efter. Huvudvärken har återkommit och jag behöver pils28

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 28

2017-08-25 09:49:55


nern mer än någonsin men det känns angeläget att träffa Gabrielsson. Varför? Hur fan skall man veta? Berglund vänder sig mot mig med en hand på dörren. Jag sätter ner radion invid porten. Jag spänner vänsterhandens pekfinger mot tummen och knäpper iväg den lilla glödspetsen från den halvrökta cigarren. Den far genom luften som en lysfluga. Jag stoppar fimpen i lomman och följer efter Berglund in genom porten. Katarina sveper in mig i sin svalka. Jag andas ut, jag andas in. En välbekant doft blandas med Berglunds aquavera men jag kan inte riktigt placera den. Kommissarien går först, våra steg ekar mot stengolvet. Någonstans längre fram i kyrkan hör jag mumlande röster. Vi svänger höger och kommer ut bakom altaret. Jag låter ögonen vandra över den väldiga orgelläktaren med sina förgyllda pipor och de svulstiga ljuskronorna i kryssvalven innan ett märkligt ljud får blicken att störta som en skjuten fågel. Först klingar järn mot järn, sedan hörs ett gällt ljud gnissla genom det stora rummet. Det låter ungefär som om ett gångjärn behöver fettas in. ”Det var själve fan vad den satan sitter!” ”Envis som flugan på sockret.” Mellan bänkarna, på de åldrade ektiljorna framför altaret, står en svart hop orörliga män samlade i en halvcirkel med ryggarna mot mig. Ett par är civilklädda, några är uniformerade och närmast min dotter Idas dopfunt på flanken står en äldre herre klädd i en vit rock liknande den jag nyss såg på Jensen. 29

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 29

2017-08-25 09:49:55


”Laga att en spjärnbräda kommer på plats.” ”Är det sjutumsspik?” ”Ni får lirka med den fan, dra den än hit, än dit.” Ett mummel drar genom samlingen, åter klingar metall mot metall, och det gnisslande ljudet river i kyrkans grå tystnad. Berglund klarar halsen: ”Mina herrar!” Männen upphör med sitt och ett tiotal huvuden vrids mot oss. ”En god vän till kyrkoherden är på besök.” Blicken irrar över mina skor när bylingarnas blickar svider i skinnet. Jag tvingar upp huvudet och slår an ett leende. I byxlomman kramar näven den gamla cigarrstumpen till smulor. ”Dan efter löningskväll och halva kåren i kyrkan?” Ingen skrattar. En av dem slänger upp en väldig kofot på axeln. Berglunds steg ekar mot träet och den svartklädda folksamlingen öppnar en glipa för mig. Jag sträcker på halsen och flämtar till. Det mörka slukhålet av karlar blottar en blek kropp. Lemmarna lyser nakna mot golvbrädorna. Den är kantig och knotig av åren och huden spänner över revbenen. Liksom fjädrarna på en nynackad höna är den tjocka, vita kalufsen spräcklig av rött. Det känns som om någon träffat mig med en försvarlig höger. En skakning far genom mina lemmar. Jag tar ett ofrivilligt steg framåt och råkar stöta till en av karlarna med axeln. Färgerna förstärks och bleknar. Jag kniper ihop ögonen och öppnar dem igen: Pastor Gabrielssons anletsdrag har stelnat i ett förvridet uttryck, tänderna skymtar åldersgula mellan de 30

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 30

2017-08-25 09:49:55


blodfattiga läpparna. Någon har drivit en rejäl rälsspik genom skallbenet på honom. Blod och hjärna har runnit ner i ögongroparna som liknar små tjärhålor. Kyrkoherden ligger med armarna rakt utsträckta från kroppen, som Frälsaren själv, med de beniga hasorna korsade och genomborrade av järn. Gabrielssons kön tycks ha skrumpnat ihop av blodförlusten och i det grå brösthåret har det röda stelnat som vinterfrost på döda grässtrån. På golvet ovanför huvudet glöder en davidsstjärna av blod. Det är hans, men känns som om det vore mitt eget. I den tysta halvcirkeln av karlar sjunker jag ner på huk och stryker av mig hatten. Jag sträcker fram handen och drar pekfingret över en svart rännil som torkat mörk och skrovlig på trägolvet. Allt han någonsin trott, känt och upplevt har runnit ur honom för flera timmar sedan. Jag sluter åter ögonen, hjärnan försöker arbeta, hatet brinner som bensin i ådrorna. Husqvarnapistolen har legat på stampen i några veckor. Det är dags att lösa ut den.

31

Holmen_Slugger_9789100_NY.indd 31

2017-08-25 09:49:55

Profile for Smakprov Media AB

9789100145613  

9789100145613  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded