9789100137793 by Smakprov Media AB

hon går på bröllop

översät tning av hanna svensson

albert bonniers förlag

helena s. paige hon går på bröllop

Av Helena S. Paige har tidigare utgivits: Hon går in på en bar 2013

www.albertbonniersforlag.se

Alla kvinnor vet att tärnklänningar är djävulens påfund. Det spelar ingen roll om din bästa vän, syster eller kusin lovar att de inte ska klä ut dig till discoversionen av Frankensteins brud, risken är stor att du kommer att gå altargången ner skrudad i en soffklädsel i just den där färgen som får dig att se gulsiktig ut. Men du känner inte av någon panik inför tärnklänningsprovandet idag. Jane är din äldsta vän och du vet att hon aldrig skulle förvänta sig att du ska ta på dig någon styggelse. Du har sett bilder av det hon tänkt sig för din del – en smakfull underklänningsmodell i harmlös mörkblå satäng. ”Champagne?” frågar ett butiksbiträde och sträcker fram en bricka med bubbel. ”Ja, tack”, säger Cee Cee, Janes storasyster och första brudtärna, som dykt upp bredvid dig, och tar ett glas. Cee Cee älskar bröllop – faktum är att hon lever på dem eftersom hon arbetar som bröllopskoordinator. Du är lite orolig över att hon ska smitta Jane med bridezilla-hysteri och svulstigheter – de flesta evenemang hon basar över får det senaste kungliga bröllopet att likna en rymning följd av ett sjöslag på den lokala puben – men du måste erkänna att hon är en fantastisk organisatör. ”Har du sett Janes klänning?” frågar du och sjunker ner i en av de lyxiga fåtöljerna som står framför en spegelvägg

och ett litet podium, allt för optimal klänningsuppvisning. ”Inte ännu! Men jag kan knappt bärga mig”, säger Cee Cee och sätter sig i fåtöljen bredvid din med strålande ögon. ”Och du kommer att svimma när Jane berättar om min tärnklänningsidé!” Det där låter oroande. Du tänker just be om lite mer detaljer, men precis då kommer Jane ut ur provrummet med ett berg av tyg i släptåg och butiksföreståndaren som skyndar efter och rättar till släpet. ”Åh, Gud, Jane!” utbrister du. Om brudklänningen är underbar, gå till sidan 7. Om brudklänningen är gräslig, gå till sidan 9.

Brudklänningen är underbar Du drar efter andan. Hon ser fantastisk ut. Klänningen är vit, något du som bästis vet är att tänja på sanningen, men det är hennes bröllop – det är henne väl unt. Urringningen är hjärtformad, livet och ärmarna är i tunnast tänkbara spets, och när hon kliver upp på podiet avslöjar spegelväggen minst tjugo små sidenklädda knappar som löper längs den åtsittande ryggen. Du kan bara inte fatta att din bästa vän ska gifta sig. Ni gick på dagis tillsammans, ni följde varandra genom grundskolan, sedan puberteten och high school, ni gick ut med era första killar och genomled era första hjärtesorger sida vid sida, och nu ska hon gå vidare till nästa steg i livet – utan dig. Du är givetvis otroligt glad för hennes skull, och Tom är en trevlig kille. Du vill koncentrera dig på hennes lycka, men kan inte låta bli att tycka lite synd om dig själv. Det är inte det att du absolut vill gifta dig, du önskar bara att det inte kändes som att hon lämnar dig bakom sig. ”Vad tycker du?” frågar Jane och vrider en aning på sig för att visa upp den vackra klänningen i sin helhet. ”Jag finner inga ord”, svarar du. Cee Cee har kommit på fötter och drar i den långa, vida kjolen som väller ut i ett släp, som en stor gräddklick bakom henne. ”Du är en så vacker brud, Jane”, säger hon.

Du nickar och får en klump i halsen. ”Okej, tjejer”, säger Jane. ”Nu är det er tur.” Om du vill se din tärnklänning, gå till sidan 15.

Brudklänningen är gräslig Du drar efter andan. Hon ser gräslig ut. Klänningen är isvit. Så vit att ögonen svider, men det verkliga problemet är modellen. Klänningen innehåller fler plisseringar, rysch och axelvaddar än en hel säsong av Dynastin. Urringningen är alldeles för djup och fodrad med vit, fluffig spets. Skrynkliga tygblommor som ser ut som ett misslyckat dagispyssel täcker livet och kjolen som har den där konstiga längden: några centimeter för kort för att vara lång och några centimeter för lång för att vara kort. ”Du ser helt fantastisk ut! Det är den vackraste klänning jag någonsin sett!” kvittrar Cee Cee. Du sneglar på Cee Cee för att se om hon ljuger, men om hon gör det döljer hon det väldigt bra. Jane ser förhoppningsfullt på dig. Om du vill säga sanningen om klänningen, gå till sidan 10. Om du vill ljuga, gå till sidan 13.

Du säger sanningen ”Nå?” Janes leende blir osäkert. ”Vad tycker du?” Du nappar åt dig ett glas champagne och sveper det. Bubblorna får dig att spotta och fräsa – men du har i alla fall köpt dig lite tid. ”Jag … Jag är inte säker på att vitt verkligen är din färg”, får du fram. ”Vitt är ingen färg, det är en nyans”, smäller butiksföreståndaren till och närmar sig, förstulet som en haj. ”Det är alltså färgen som är problemet?” Jane vänder sig till butiksföreståndaren. ”Har ni den i ljust skärt? Eller kanske korall?” Skärt? Korall? Det vore ännu hemskare. ”Hm … ärligt talat, nu när jag tänker efter är det inte färgen, det är modellen”, säger du. ”Du har så fin figur, Jane. Jag är inte säker på att den gör dig rättvisa.” ”Men jag har varit här sju gånger. Jag har provat hundratals av de här förbannade klänningarna. Kan du vara lite tydligare?” Mer champagne. ”Kanske de … plisserade bitarna är lite väl mycket.” Jane vänder sig om och ser sig i spegeln. ”Avskyr du den? Det är viktigt att du är ärlig.” ”Menar du det?” ”Absolut. Du är min äldsta vän. Jag kan ta det.” Cee Cee mimar skära-av-halsen åt dig, och butiksföreståndaren och butiksbiträdet som håller i brickan

med champagne stirrar på dig med oförfalskad fasa. Alla väntar. ”Okej. Jane, det finns inget fint sätt att säga detta. Men …” Du tömmer ditt glas och tar ett djupt andetag. Hon är din bästa vän, och hon förtjänar att få veta sanningen. ”Den är fruktansvärd. Den är vidrig. Det ser ut som om du har på dig en coutureblöja.” En chockad tystnad följer. Jane blänger på dig. ”Hur kan du säga så?” Du kanske borde ha varit mer finkänslig. Skyll på champagnen. ”Förlåt. Det var inte meningen att det skulle låta så.” ”Är du avundsjuk? Är det det? För att jag har hittat någon att älska när inte du har det?” Var kom det ifrån? Smockan hänger i luften. ”Avundsjuk? Nej! Det där är inte rättvist. Du bad om min åsikt och jag gav dig den.” ”Härnäst säger du väl att jag inte borde gifta mig med Tom!” Ärligt talat är du inte riktigt säker på att Tom, Janes fästman, är den rätte för henne, men två sanningsbomber på en och samma dag är kanske ingen bra idé. Janes ögon glänser av tårar. Det är tyst en lång stund medan hon ser sig själv i spegeln. Du stålsätter dig inför fler motanklagelser, men plötsligt brister hon i skratt. ”Jag ser ut som en schizofren Disneyprinsessa, eller hur?” ”Eller en explosion i en marängfabrik”, tillägger du. Jane fnittrar. ”Vad tänkte jag på?” ”Jaha, men jag gillar den!” säger Cee Cee defensivt, men för en gångs skull ignorerar Jane henne. ”Vad sägs om något i den här stilen?” säger du, går

fram till en klädställning och drar ut en elegant vintageklänning i elfenbensfärgat siden. ”Jag såg den innan och tänkte att den skulle se fantastisk ut på dig.” ”Den är vacker”, säger Jane, och du och Cee Cee väntar medan Jane och butiksföreståndaren försvinner bakom draperiet till provrummet. Jane kommer ut igen – och både du och Cee Cee flämtar till. Den är ljuvlig. Perfekt. Den skenbart enkla flappermodellen andas samma glamour som Den store Gatsby, och klänningen ser ut som om den sytts upp enbart för att smickra Janes slanka figur. ”Tack för att du räddade mig”, säger Jane till dig. ”Och nu är det er tur.” För att se din tärnklänning, gå till sidan 15.

Du ljuger Hur ska du kunna säga sanningen till Jane? Du vet hur många klänningar hon har provat, alla månader hon tillbringat med att lusläsa Vera Wang-kataloger och våndas över hemsidor med couture. Klänningen kanske inte kommer att se lika hemsk ut när hon väl fått håret och sminket fixat. ”Den är … hm … otrolig”, säger du, och din röst låter falsk till och med i dina egna öron. Du har aldrig varit speciellt bra på att ljuga. Jane rynkar pannan och ser noga på sig själv i spegeln. ”Menar du det?” ”Mmmhmmm.” Du nappar åt dig ett glas champagne och tar en klunk. Cee Cee nickar instämmande och beundrande. Hur en bröllopskoordinator kan ha så usel smak är en gåta. ”Du tycker inte att den är för mycket?” frågar Jane. ”Eh … kanske lite?” piper du. ”Jag tyckte du sa att den var otrolig?” I ärlighetens namn är den otrolig – otroligt smaklös. Du biter dig i tungan. ”Åh, Gud”, ylar Jane. ”Jag ser ut som ett duntäcke som slåss med en maräng.” Hon vänder sig mot dig. ”Jag fattar inte att du tänkte låta mig bära den här styggelsen!” ”Hm … Jag skulle ha sagt till dig förr eller senare. Jag blev lite överrumplad, bara.”

”Vad ska jag göra nu?” Butiksföreståndaren ligger redan steget före. Hon trollar fram en elegant, utsökt broderad vintageklänning. ”Ni kanske skulle vilja prova något i den här stilen?” Jane ger dig en ilsken blick och försvinner bakom draperiet. När hon kommer ut igen, och den här gången ser hon verkligen otrolig ut, är din beundran fullkomligt uppriktig. Hon snurrar runt framför dig, och du ser i hennes ögon att allt är glömt och förlåtet. ”Nu är det er tur”, säger hon. För att se din tärnklänning, gå till sidan 15.