9789100137212

förbjuden frukt från ett fruset träd

björn ranelid

Förbjuden frukt från ett fruset träd roman

albert bonniers förlag

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-013721-2 © Björn Ranelid 2013 ScandBook AB, Smedjebacken 2013

I

1

Sonen är fjorton år när han ligger i moderns nakna famn och då börjar den nya tideräkningen i hans liv. Det är som om ett hjul av eld rullar i rummet när hon närmar sig hans säng. De trotsar tyngdlagen och svävar en meter över alla lagar och förbud medan de älskar. Två sanningar möter varandra som gallergrindar i en hiss.

Pojken heter Viktor Nilsson och han är enda barnet i familjen. Moderns namn är Matilda. Människan är ett flervåningshus, men hon törs nästan aldrig ta sig högst upp och i den mörka källaren stampar hemligheter som stingsliga, spanska vildhästar.

Modern plockar en förbjuden frukt från ett fruset träd i familjen. Ännu så länge sjunger Viktors hjärta, men varje gång tillvaron lyckas stänga ett barns sinnen, så släcks ett ljus i framtiden.

Kärleken plockar även sina minsta ord med pincett. Det är lugnt och stilla i himlen, men ofred på jorden. Varje familj och människa kan beskrivas som ljuset. De är vågor och partiklar samtidigt och det goda och det onda är två kinder på ett och samma ansikte.

Fadern heter Hjalmar. Han och hustrun har skilda sovrum 7

sedan många år tillbaka. Det är fem generationer av bönder som bott på gården och brukat jorden och marken. En tyngd vilar på sonens axlar, han vet att han en dag ska ta över alltsammans när fadern inte orkar längre.

Alla i byn pratar skit om mig och därför är jag alltid rentvättad och snyggare än alla andra fruntimmer i den här hålan. Vad de skvallrar och tycker rör mig inte det minsta i ryggen, säger Matilda till sonen.

Ni kan ställa Viktor på en alldeles vit äng och han blir den första versen i smärtans och sorgens bok. När ni kommer till den sista bokstaven har ni nått fram till avgrunden.

Modern har lagt en tiggarskål vid sin huvudgärd och där vill hon ha guldmynt i form av komplimanger från sonen.

Säg, är jag vacker? Hon är specialist på årsringar i ansiktet och på tyngdlagen i kvinnans kropp.

Viktor vet exakt vilken dag han och modern gick över den förbjudna linjen. Då var han fjorton år, tio månader och fyra dagar. Han fällde ihop gränsen som en tumstock och lade den mellan två blad i dagboken.

Då tog han avsked från barndomen. Andra pojkar eller flickor som mister en av sina föräldrar eller ett syskon i en obotlig sjukdom eller olyckshändelse har alltid möjligheten att tala med en vuxen person, en anhörig, en präst, kurator eller psykolog, men Viktor är försatt i ett annat dilemma, eftersom själva händelsen utan minsta tvivel är förenad med skam och skuld och till och med är en överträdelse av lagen.

Barnavårdsnämnden, prästen i byn eller rektorn på skolan kan när som helst knacka på och lyfta av dörren från gångjärnen till det hemliga rummet, men än så länge har ingenting av detta hänt.

8

Moralens väktare har starka lyktor och strålkastare som når lika långt som i skogen när man har skallgång efter ett bortsprunget barn. Vem eller vilka ska sonen gå till med sina samvetskval? Egentligen har ingen tvingat honom till att lägga sig i moderns famn.

Vi bestämmer över oss själva. Ingen annan ska lägga sig i vad vi gör. Jag fick nog av förmyndare och socialkäringar när jag var liten. Jag föddes bland horor, tjuvar, fyllgubbar och skitiga fattiglappar, säger modern, och sonen förstår inte riktigt vad hon menar, eftersom han ser en vacker, ytterst renlig och välklädd kvinna framför sig.

Familjen bor fyra kilometer från havet. Boningslängan ligger på en höjd i landskapet och man kan stå på ovanvåningen och skåda mot Östersjön och Hanöbukten här på det undersköna Österlen.

En grusväg leder från den allmänna leden fram till gården.

Hjalmar har satt upp en skylt med texten ”Privat väg” som upplyser obehöriga om vad som gäller. Sträckan fram till boningshusen är cirka två hundra meter.

Hjalmar Nilsson äger mark i alla väderstrecken. Den odlade jorden är för spannmålen, sockerbetorna, rapsen, potatisen och betena är för djuren. Många experter skulle förmodligen utnämna allt detta till ett mönsterjordbruk.

Innan Matilda flyttade till Hjalmar stod brevlådan invid den stora vägen, men numera hänger den prydligt på en stolpe nära ena gaveln på boningslängan. Objudna människor söker sig sällan eller aldrig ända fram till den vackra gården.

Matilda lägger färgklickar på pojkens palett och en dag ska han stryka dem på framtidens duk som en målare och 9

blanda med sina egna nyanser. Så skapar en människa sitt liv i samklang med eller protest mot omgivningen. Även vänner, bekanta och främlingar gör avtryck på den enorma väven som spänner från den tidigaste barndomen till graven.

Kanske har den stora bokstaven A i det svenska och engelska alfabetet redan börjat avteckna sig i Viktor Nilssons kropp, innan denna bokstav senare kommer att följas av ytterligare två bokstäver.

Glöm inte den bokstaven A, ty den ska visa sig vara lika viktig och ödesdiger för Viktor som en trampmina för ett offer i ett krig eller en finkalibrig pistolkula som är på väg mot den ännu levande måltavlans hjärta.

En vacker sommardag cyklar modern och sonen till havet.

De ämnar bada i havet och sola på stranden. Då är fadern inte med. På ömse sidor av grusvägen blommar rapsen. Älggräs, gulmåra och prästkragar växer i dikena. Sonen drar in dofterna.

Just hans ypperliga doftminne ska bli en del av hans framtida yrke. Nattviol, mariaklocka, kungsljus och blåeld lämnar kärleksfullt plats åt rosornas konung och drottning och alla deras tjänare och undersåtar vid hovet, men även vildkaprifol, eldtorn, jackmanklematis och tusentals blommor på ängar och hedar, i skogar och dikesrenar får rum i Viktor Nilssons doftrike från barndomen på landet fram till det sista andetaget i hans liv när tre bokstäver är bundna i en krans åt honom.

De cyklar på en stig som sträcker sig längs havet. Här har sommargästerna från Stockholm renoverat de gamla stugorna. Fasaderna lyser vita i solen. I en del av väggarna vilar korsvirke. Viktor räknar halmtaken.

10

Han anar vad som väntar på stranden, ty man kan ligga ostört i gropar mellan dynerna långt borta från andra människor. Moderns sommarklänning fladdrar i vinden och hon är redan brynt av solen efter alla timmar som hon suttit i trädgården. Sonen tycker att hon är vacker och han vet mycket om hennes nakna hud och kropp.

Modern skrattar och sjunger på en schlager. Hon har vacker röst. Sonen lyssnar: Liten blir stor, drömmer och tror, kommer du snart till mig. Rosende kind, kommer en vind, för den mig hem till dig, oh, en gång jag seglar i hamn, en gång är du i min famn, en gång i drömmarnas land, vandrar vi två hand i hand, en gång min älskling kommer jag hem till dig.

Modern är som en främling och exotisk människa bland de andra bondkvinnorna i byn, ty hon köper kläder och skor från fina butiker i Malmö och hon klipper och lägger håret på Bergmans salonger i Ystad. Då lånar och kör hon mannens Cadillac.

Det är fjärde dagen på Viktors sommarlov och det här sker en vardag och semestrarna har ännu inte börjat. Från midsommar och fram över augusti kommer stockholmarna och turisterna från Tyskland, Holland och andra länder i Europa. Då höjer handlarna priserna i affärerna.

Stranden sträcker sig flera mil åt söder och norr. Man kan vandra från Kåseberga till Kivik och Vitemölla och ända bort mot Rigeleje i riktning mot Åhus. På långa sträckor är stranden nästan ett hundra meter bred.

Denna dag kan vara ett stort glas som är fyllt med kallt vatten att dricka när människor vandrar på stranden från Kyhl till Sandhammaren eller från Vitemölla till trakten av Juleboda. Havstrutar och fiskmåsar blinkar hastigt.

11

De vita måsarna samlas kring en död fisk som spolats upp på stranden och de slåss om bytet. Plötsligt lyfter de som en jordad blixt på tiondelen av en sekund när de blir skrämda av någonting som människan inte ser och inte hör.

Ibland stillnar havet. När luften är klar kan man se Bornholm som en ryggfena till en hägring. Fyrtio meter ut från Örnahusens kust ligger en stor sten på havsbotten. I en häck nära stranden står en trebladig propeller nedstucken i sanden. Det är ett monument över en händelse från den 24 maj1944.

Viktor bromsar och stiger av cykeln. Han har redan förberett modern på denna sevärdhet. Hon påminner om en ung kvinna när vinden fäller ut hennes hår som en rödlätt solfjäder framför ansiktet.

Hon rör sig smidigt och lätt och hon har ljusgröna sommarskor med smala remmar som löper en bit upp på smalbenen. Vårsolen och vackra maj har framkallat fräknarna på näsan och kinderna.

Propellern satt på en B-17G som var på väg till ett neutralt land för att söka skydd. Sådant hände ju inte så sällan under det andra världskriget, men det här fallet liknade inte något annat. För det första sköts flygplanet ner av svenskt luftvärn och för det andra saknades både förste och andre pilot. Planet flögs av den icke utbildade navigatören.

Efter beskjutningen från en luftvärnsställning i Simrishamn hoppade de av besättningen som kunde och hade modet. Två hamnade i vattnet och drunknade, en drev med frånlandsvinden ut mot havet, men räddades av fiskare som kom till undsättning. Kvar i planet fanns till slut endast mannen vid spakarna och denne hann inte hoppa.

12

Viktor och hans klasskamrater har vandrat med sin lärare här vid kusten och då har denne berättat om den dramatiska händelsen från kriget. Det är en spännande historia som eleverna lagt på minnet.

När modern är på gott humör skojar hon och berättar om tiden när hon sorterade chokladpraliner på Mazettifabriken i Malmö, innan hon träffade Hjalmar och gifte sig med honom. Hon och de andra kvinnorna vid det löpande bandet smakade i smyg på den dyrbara presentchokladen.

Förmannen hette Vidar och han hade gjort det till en dygd att avslöja tjuvarna, men han lyckades aldrig.

Modern har lovat att ta med sonen till Malmö och visa honom det stora kakaopaketet som står på taket till Mazettifabriken. Hon säger att vissa delar av Malmö får doft av choklad och kakao när vinden drar över staden.

Nu tänker Viktor på kakao när han ser rapsfältet. Han blandar dofterna och han cyklar i friheten, men han är på väg till det förbjudna. Vallmoblommorna är som bloddroppar i kanten av fältet närmast dikena.

Han är stark i benen, ty han springer ofta och han tränar varje vecka. Han är näst längst av alla pojkarna i klassen.

Fjunen på hans haka och kinder har övergått i skäggstrån.

Han har köpt en hyvel och han använder lödder och står framför spegeln i badrummet när han rakar sig.

Modern och sonen skrattar tillsammans. Fadern är hemma och arbetar på gården. Hjalmar ligger aldrig i solen. Sonen har inte sett honom bada i havet, ty djuren och skötseln av åkrarna tar det mesta av faderns kraft och tid. Hjalmar har aldrig visat sig helt naken inför sonen.

Matilda är fåfäng och hon vill bryna sin nakna hy i solen, 13

medan de andra bondfruarna går undan till skuggan. Hon är en pärlhyacint med många namn i ett eget trädgårdsland: blåpärla, pärlblomster eller pärlepytta enligt den riktiga dialekten i Brantevik, Baskemölla och ända bort i Knäbäckshusen.

Viktor anar vad som väntar på stranden när de ligger ostörda i en sänka mellan sanddynerna, eftersom det har skett tidigare. Modern vill att han ska smörja hennes kropp med solkräm. Sedan faller osynliga väggar från himlen och skyler dem för omvärlden. Det är en tunn hinna mellan skam och lust.

Han försöker en kort stund fantisera om att han är en annan människa och en vuxen man som inte alls är släkt med denna kvinna, men han lyckas inte alls med det konststycket.

Modern smeker honom, men han är redan styv i könet när han lägger sig på rygg och väntar på hennes händer. Om hon fortsätter, så släpper han säden och det vill hon inte. Hon lär honom att det är en konst att tänja på njutningen.

Han kysser hennes bröst och dröjer där en stund med läppar och tunga. Sedan når han skötet och hon är fuktig i skåran. Ingen kommer åt dem i denna stund. Likväl böjer sig framtiden över dem och förmanar och klandrar.

I denna stund vet han inte vad kärlek är. Han har aldrig sagt till en människa att han älskar henne och han har inte funderat över detta mysterium i världen, men han lär sig vad sexuell åtrå och lust är.

Han är ett vittne bland alla pojkar och unga män som existerar i det ögonblicket. Matilda ställer sig över eller bredvid alla moraliska regler och vanor och gör vad som faller henne in.

14

Rymden välver sig över dem där de ligger nakna på stranden och den är så stor och gåtfull och varje enskild varelse på jorden är obetydlig eller nästan ingenting i jämförelse med de måtten. Likväl är det människan som avgör proportionerna mellan livet och den döda materien i universum.

Modern sätter sig över honom och för in hans penis i skötet. Då blundar han och njuter och försöker följa hennes takt, men han vill inte släppa säden alltför tidigt. Hon böjer huvudet bakåt och säger hans namn emellanåt.

Modern har sagt att den högsta njutningen för dem båda inträffar när de når utlösningen samtidigt. Det har de lyckats med under några samlag, men den här gången förmår han inte hålla tillbaka utlösningen.

Hon fortsätter att gunga och strax böjer hon sig framåt och griper hårt om hans smalben, så att det nästan gör ont i honom. Då ropar hon samtidigt hans namn.

Det är en märklig stund i sonens liv. Modern sitter kvar en halv minut innan hon reser sig och tänjer på kroppen som om hon utför en gymnastisk rörelse. Han ser henne medan han ligger ner på filten. Solen bländar hans ögon och han kisar, vilket gör att hon ter sig som en otydlig gestalt.

När han skriver om en stund som denna i sin dagbok är det som om han lägger sig mellan de vita bladen och drar dem om sin kropp som en varm och ren filt. Då sover han gott och oskyldigt och ingenting annat kommer åt honom.

En dag ska ett alldeles nytt ljus råda i sonens värld och då får allting sin förklaring, men ännu så länge är sonen fullkomligt ovetande om den andra verkligheten.

2

Det här är en sann berättelse som man måste hämta i mullvadstunnlar och föra upp i ljuset. Att förtiga denna historia vore än mer förkastligt än att flytta den från mörkret till din blick.

Sonen kan inte minnas att fadern någonsin lyft honom till famnen och kramat och pussat honom. Däremot har fadern lärt sonen att köra traktor och visat var tändstiften och förgasaren finns i familjens Cadillac. Endast kärnveden i en tall duger till fönsterramar. Kådan är synlig och doftar gott. Fadern odlar ett vete utan borst. Rågen pollineras med vindens hjälp. Skördetröskan är en välsignelse för bonden.

Fadern berättar och sonen lyssnar och lär sig.

Viktor älskar att gå till lagården en tidig sommarmorgon och känna doften av spenavarm mjölk från korna, höbalarna på loftet och spillningen i gödselrännan, innan hjälparen Sven Lind hunnit mocka färdigt. Kättingarna från kalvar och kvigor rasslar i båsen. En svala flygspanar längs den inre taknocken, medan den härskande katten på logen låter ögonen smalna till en springa som skiljer människa från mus och inkräktare av det vilda släktet.

Sonen skriver i dagboken: Min mor lyssnar på grammo16

fonskivor och läser veckotidningar, medan far arbetar på åkrarna. Emellanåt städar och lagar hon mat. De säger inte många ord till varandra. Hon kan mjölka en ko och hämta ägg från hönsen, men mer blir det inte. Hon är ganska lat och mycket fåfäng. Jag tror att hon har många hemligheter för sin man. Vad gör hon på utflykterna till Malmö? Jag vill höra mer om hennes barndom bland de fattiga människorna på Jerusalemsgatan i Malmö. Jag tror att far älskar min mor, men hon älskar inte honom. I dag strök katten kring mina ben.

Sonen har sina egna koder och hemliga meddelanden i dagboken, men han har gömt den så att ingen obehörig kan hitta den. Den är farligare än allting annat. När katten stryker kring hans ben, så rullar ett hjul av eld genom rummet.

Modern berättar om tiden när hon gick mannekäng för Fougstedts Klädes- och Konfektionshus i Malmö. Flitiga sömmerskor satt på andra våningen och sydde. Huset låg alldeles intill Apoteket Lejonet på Stortorget. Där köpte stadens förnäma damer sina kappor och pälsar.

Jag hade den rätta kroppslängden, säger modern. En meter och sjuttiosex centimeter i bara strumplästen. Jag var näst längst av alla mannekängerna. Chefen hette Bror Jeppsson.

Han var sträng och krävande, men en lysande affärsman.

Vi skulle gå vackert med rak rygg inför publiken och fixera blicken på en viss punkt i lokalen. Jag minns särskilt Rundturens modegala i Malmö Folkets Park 1952. Det var tider! Den franska firman Jacques et Charles hade kommit från Cannes och vi var fyra mannekänger från Fougstedts som skulle gå med stjärnorna från det franska modehuset.

Du kan tro att jag var stolt och mallig. Mina väninnor höll på att dö av avund.

17

Tänk när vi flög från Bulltofta till Bromma och hade rum på Grand Hôtel i Stockholm! Vi mannekängade på Nordiska Kompaniet. Allting var betalt och vi fick välja underkläder som lön och presenter, säger modern.

Chefen på Fougstedts bjöd tre av sina mannekänger till Paris. Vi såg Christian Diors modevisning och vi fick träffa honom efteråt. Kan du tänka dig, Matilda från fattighusen på Jerusalemsgatan i Malmö fick niga och skaka hand med den världsberömde Dior. Himmelska makter, vilken fröjd!

Vi besökte också Coco Chanels butiker.

Jag älskade att komma till Stockholm och Paris. Där hade jag kunnat tänka mig att bo, men så hamnade jag bland grisar och kor och en snäll och menlös bonde. Det är tur att jag kan roa mig med dig, säger Matilda och skrattar hjärtligt.

Ibland tycker sonen att modern är mycket konstig och han vet inte riktigt om hon menar allvar eller bara skämtar.

Emellanåt tänker han att det mesta som kommer från henne på något sätt är overkligt. När han läser Tusen och en natt som han lånar från bokbussen, så får han modern i tankarna.

Han lär sig av moderns tokiga infall och han har nytta av dem när han skriver uppsats i skolan. Läraren berömmer honom och läser högt ur hans texter, men då vill han gå och gömma sig och förstår direkt att de andra eleverna bara tycker att han är larvig och dum och gör sig till för att få bra betyg i ämnet svenska.

Ibland önskar han att det mesta som sker i familjen vore en dröm eller en ren fantasi, så att han slapp att ängslas för vad han och modern gör när de är ensamma på gården.

Jag har synat och sorterat chokladpraliner vid det löpande bandet på Mazettifabriken och jag har gått mannekäng och 18

levt i en värld av smink och parfymer, men jag kommer från fattighusen på Jerusalemsgatan i Malmö och jag glömmer aldrig min bakgrund. Jag har aldrig brytt mig om vad som är fint och fult. Ingen ska få kuva mig, säger hon.

Viktor försöker föreställa sig vad det innebär. Då tänker han på lagården, grisarna, gödselhögen och fadern och hjälparen Sven Lind. Ingen annan kvinna som är gift med en bonde i trakten kan ha varit i närheten av en riktig mannekäng och ett fint modehus.

Viktor lyssnar när modern berättar om sin tid som mannekäng, men han har aldrig hört talas om de berömda modeskaparna i Paris, inte innan hon nämner dem. En dag varannan månad kör hon bilen till Ystad eller Simrishamn och köper kläder åt honom. Han följer med, men i ärlighetens namn är det modern som föreslår en viss skjorta, tröja, jacka eller ett par byxor.

Modern vrider och vänder på honom framför den stora spegeln i butiken och kommenterar färg och passform på plagget. Då står expediten bredvid och lyssnar och säger kanske sin försiktiga mening, men det blir alltid modern som har sista ordet. Sonen tycker att hon har god smak och han litar på hennes omdöme.

Du ska vara snyggt och propert klädd. En välklädd yngling och man har alltid fördelar hos flickorna och kvinnorna, säger hon.

Då ler han och tänker på deras hemlighet. Kanske får hon samma tanke i sitt huvud, ty hon ler tillbaka och blinkar med ett öga. Han har ännu inte varit på en skoldans eller träffat en flicka på tu man hand.

När det är tid för sonen att klippa sig kör modern honom 19

till Klippoteket Blåskägg på Föreningsgatan i Malmö. Där står Ann-Britt Pettersson eller Titti Vertus redo med saxen.

Inga frisörer i Ystad eller Simrishamn duger till att klippa hennes enfödde son.

Modern parkerar dollargrinet med de blanka, kromade tänderna i grillen vid trottoaren och stiger ur bilen som en världsvan dam från Paris, London eller New York. Viktor har tvättat och vaxat fordonet innan de började färden.

Modern rattar en Cadillac och det är hon mäkta stolt över.

Låt vara att det är maken Hjalmar Nilsson som handlat den begagnade och importerade rariteten hos Nilsson i Hammenhög, men nu är det hustrun som är föraren och som stiger ur den amerikanska drömmen.

Modern säger att Mikael Wiehe och Björn Afzelius bor på gården där Blåskägg ligger. De spelar i Hoola Bandoola Band, men det har Viktor inte en aning om. Titti och AnnBritt berättar om kända människor som brukar klippa sig hos dem.

Matilda tycker inte om långhåriga frisyrer på ynglingar och vuxna karlar och hon har ingenting till övers för popgrupper som Beatles och Rolling Stones. Hon menar att de ser löjliga ut med håret som hänger ner mot axlarna. Så ska inte riktiga karlar se ut. Hon föredrar Elvis Presley, Frank Sinatra och Roy Orbison.

Hon säger att Viktor är snygg i en klippning som Elvis och Roy har. Han har rågblont hår på sommaren och det är självlockigt. Han brukar ta en liten sträng med brylkräm i ena handen och stryka det genom håret, innan han kammar sig.

Du är lika snygg som Elvis, säger modern till sonen. Då blir han generad och vet inte riktigt hur han ska hantera hennes 20

beröm och komplimanger. Över huvud taget är han försiktig och återhållsam när han talar och uttrycker sig.

Medan Viktor sitter i stolen och blir klippt läser modern veckotidningar. Hon hittar artiklar om amerikanska filmstjärnor och artister och andra celebriteter i Hemmets Veckotidning, Året Runt och Svensk Damtidning.

Viktor tittar i spegeln, medan Titti klipper honom. Hon säger att det är en fröjd att sätta saxen i ett hår som hans. Det faller av sig självt och det är tjockt och tätt överallt.

Titti Vertus säger att han har drag i ansiktet som påminner om James Dean, men att Viktor är betydligt längre än den amerikanske filmstjärnan. Hon har nämligen läst att denne var kort i rocken.

När han är klar, lägger modern ner veckotidningen och synar resultatet av klippningen. Hon slår ut med händerna och säger att en stiligare karl får man leta efter.

Många karlar och killar skulle ge mycket för att ha ett hår som ditt, säger modern. Då nickar Titti och instämmer i tre flammande meningar som skulle kunna dra eld på den torraste gubben i staden.

Modern betalar trettio kronor. Sedan fortsätter de utflykten i Malmö, där Matilda föddes och levde tills hon var nästan fyrtio år. Hon avser att köpa nya läsglasögon på Preislers optik som finns på Stortorget i staden.

Matilda parkerar bilen på torget. Hon pekar på Residenset där landshövdingen bor och på Rådhuset. Sedan går de sida vid sida till den anrika och förnäma optikern, men Viktor vill inte följa med in.

Han köper en mjukglass och sätter sig på en bänk. Från den platsen kan han se genom de stora skyltfönstren i optikaf21

fären. Till vänster om honom står en ryttarstaty med kung Karl X Gustav i sadeln. Duvor pickar på stenarna. Det är en varm vårdag i slutet av april. Viktor slickar på glassen som smälter i solen.

Om han inte skrivit i dagboken och om han inte hade fått läsa ett brev många år senare, skulle han aldrig ha blivit varse att just denna aprildag försöker en ung kvinna hänga sig i en av de fasta paviljongerna på S:t Lars mentalsjukhus i Lund.

Ty så märkligt kan livet vara för två människor som befinner sig på skilda platser i världen under olika betingelser.

En av dem sitter lugnt och skönt på en bänk på Stortorget i Malmö och slickar på en mjukglass, medan modern provar läsglasögon tjugo meter därifrån.

Ungefär samtidigt har en patient på mentalsjukhuset gjort en snara av ett örngott och slagit en knut i lampfästet i taket.

Den snaran trär hon runt sin hals. Hon står på en pall och fyra tjocka böcker. En annan kvinna sitter till synes apatisk på sin säng. Ingen sjuksyster eller läkare är i närheten, men den andra patienten börjar skrika högt och vilt och tjugo sekunder senare kommer en av skötarna till undsättning i salen och lyfter ner kvinnan som har halsen i snaran.

Viktor Nilsson är fullkomligt ovetande om detta drama på hospitalet i Lund. Han ser modern som står framför den stora spegeln i Preislers fina butik och provar läsglasögon.

En man i vit rock assisterar henne.

Viktor anar att den mannen är ett sakkunnigt smakråd till den tjusiga och fåfänga damen som just tagit av sin ljusgröna vårkappa i ull som hon har kvar från tiden som mannekäng på Fougstedts i Malmö. Till den har hon ett svart skärp av läder, men ingen hatt.

22

Viktor ser även Fougstedts kappfabrik på ena sidan om optikaffären. Det är en känd miljö för modern. Till höger om Preisler finns apoteket Lejonet. Han känner sig en aning konstig till mods när han sitter där, ty han kommer från gården på landsbygden, korna, grisarna, gödselhögarna och dyngrännorna hos kreaturen.

När modern är klar hos optikern åker de längs kanalen i Malmö fram till Stadsbiblioteket. Hon pekar på S:t Petri läroverk och säger: Där gick de begåvade flickorna och pojkarna från de fina familjerna. Det var inte för mig. Jag hade aldrig satt min fot på biblioteket och jag slutade skolan efter sju år.

Viktor lyssnar och lär sig litet om moderns förflutna. Det lägger han på minnet och en dag ska han bättre förstå varför hon är som hon är. Han tycker inte illa om att besöka Malmö, men han vill hellre bo på landet och ha nära till naturen och djuren.

Innan de åker hem vill hon visa sonen de fina villorna i Bellevue. Modern lär honom hur han rätt ska uttala det namnet på stadsdelen i Malmö. Där bor de riktigt rika människorna.

En gång i tiden hade direktören på Mazettifabriken en stor jugendvilla där.

När de kommer till en liten gata i Bellevue pekar hon på en villa som påminner om en herrgård eller ett palats och då säger modern: Jag känner mannen som bor där. Han är änkling och han har varit överläkare på Malmö Allmänna Sjukhus.

Viktor blir konfunderad, eftersom han inte får ihop denna bekantskap med hennes liv på gården där hemma hos bonden Hjalmar Nilsson, men han frågar inte hur det kommer sig.

23

En yngling som Viktor kan ju inte känna till och veta allting som rör moderns liv i det förflutna och i samtiden. En dag ska även denna verklighet klarna och avtäckas för honom och då kommer det att vara som om Matilda föds på nytt.

3

Viktors skugga räds och fruktar ingenting, om de befinner sig utomhus i solen. Den klättrar vigt i träd och böjer sig över brunnslocket när han dricker vatten från den uråldriga källådern på gården. Långsamt lägger den sig ner efter en språngmarsch i tjugosex grader Celsius på ängen eller grusvägarna.

En trognare följeslagare finns ej på jorden. Den generar sig inte när den svärtar Matildas nästan nakna kropp i trädgården en dag i början av juni och hon vänligt men bestämt ber Viktor flytta sig åt sidan med orden: Du skuggar mig.

Skuggan vet allt om moderns och sonens hemliga möten på stränderna, men den talar aldrig bredvid mun. Vad hade hänt om den bytt plats med sin bärare? Människan är säkert mera lösmynt, falsk och lömsk än vad hennes skugga är.

Viktor vill egentligen avsluta den sexuella samvaron med modern, men han vet inte riktigt hur det ska gå till. Han bryr sig inte det minsta om vad föräldrarna gör när de är ensamma hemma. Han vet å andra sidan att de inte delar sovrum.

Emellanåt tänker han på moderns kropp och längtar efter att smeka och kyssa henne. Då darrar han av upphetsning 25

och försöker slå bort tankarna, eftersom lusten rimmar illa med att han egentligen vill ha ett slut på de sexuella stunderna med henne.

Han ser läkarboken som står i föräldrarnas enda bokhylla, men han blir inte upphetsad när han bläddrar fram till teckningarna och beskrivningarna på kvinnans könsorgan, eftersom han får undervisning av modern i verkligheten.

I moderns postorderkatalog finns fotografier på kvinnor som har behå, trosor eller bara knälånga linnen på sig. Han bläddrar bland de sidorna och tittar en stund, men stillbilderna överträffar inte moderns levande kropp som dessutom är naken inför honom.

Han kan inte förstå hur det kommer sig att modern hamnade hos en bonde på landsbygden. Hon kunde ha varit gift med en rik och förnäm man i Malmö. Så mycket förstår han att vackra kvinnor kan välja och vraka bland männen.

Sonen får inte ihop det ena med det andra, men han konstaterar att modern är lång för att vara en kvinna i hennes ålder och att hon är förtjust i fina kläder och parfymer. Hon har stil när hon rör sig och går.

Jag sorterade chokladpraliner på dagarna och gick mannekäng på kvällar och helger när Bror Jeppsson på Fougstedts kallade. Det var jag ensam om bland mannekängerna. De andra satt på kontor eller stod i affär, säger modern.

Lördagen den tjugoförsta maj sitter modern i en solstol i trädgården och lyssnar på grammofonskivor. Hon har ställt grammofonen på en pall knappt två meter från där hon sitter och solar det mesta av sin nakna hud.

Hon har ingen behå på sig och endast små trosor. Vinylskivorna ligger prydligt i sina konvolut. Viktor är discjockey.

26

Korna och grisarna kan inte undgå att höra sången och musiken. Fåglarna i buskar och träd har fått konkurrens och söker efter ljudkällan.

Viktor lägger försiktigt Softly as I leave you på skivtallriken och måttar med ett öga med den lilla nålen på grammofonens arm. Frank Sinatra sjunger snart för Matilda. Han är en flyttfågel som flugit från Los Angeles, New York och Hollywood till den sköna kvinnan som ligger nästan naken lojt på rygg i solstolen, medan maken Hjalmar mockar dynga i stallet eller kör traktor på åkern.

Den fashionabla världen kommer till dem i trettiotre och en tredjedels varv per minut. Matilda blundar och njuter.

Viktor ligger på en filt och han vet att inom en timme börjar Svensktoppen på radion. Då vill inte Matilda lyssna, ty hon föredrar att höra Elvis Presley, Frank Sinatra, Doris Day eller möjligen Tony Bennett. Det ska nämligen vara Amerika och inte Sverige på grammofonen.

Matilda brukar ligga en halv timme på rygg och sedan vänder hon så att hon kan sola baksidan av kroppen. Viktor smörjer hennes rygg, lår och vader med solkrämen när hon ber om det.

Då är han rädd att fadern plötsligt ska komma dit. Vad som helst kan hända. Det är kanske hundra meter mellan den ovetande människan och katastrofen i familjen, men det är kanske oskyldigt att sonen smörjer modern med solkräm.

Viktor blir glad när hon ber honom lyfta av skivan med Frank Sinatra och ersätta den med Elvis Presley. Han har läst i en av moderns veckotidningar att Frank Sinatra är en riktig smörsångare och det ordet tycker han passar utmärkt på den artistens röst.

27

Elvis Presley, däremot, sjunger rock. Han är tuff och yngre än Sinatra. Dessutom kör han en rosa Cadillac och använder brylkräm i håret. Nu vill modern höra en av LP-skivorna.

Det blir den som innehåller One Night, King Creole och Jailhouse Rock. De är Viktors favoriter.

Det är en härlig försommardag. Magnolian blommar och även liljor och tulpaner i trädgården. Baktunga humlor lyfter och sänker sig vid raderna av lavendel. Från åkern hörs motorljudet till en traktor. Det kan vara hjälparen Sven Lind som sår eller vänder jord.

Viktor har kortbyxor, gymnastikskor och bar överkropp.

Han tänker springa en mil senare på dagen. Solen bryner hans hud. Han brukar löpa på grusvägarna som sträcker sig mellan fälten där sockerbetorna, spannmålen och rapsen växer och frodas och då känner han sig stark och lycklig.

Han är ensam bland alla skolkamraterna om att regelbundet springa långa sträckor i öppen terräng. Han har köpt ett riktigt tidtagarur och hans personliga rekord är trettioen minuter och tjugotvå sekunder på en mil.

Hans bästa tid på milen är i paritet med de främsta löparna i Skåne som är fem och tio år äldre än han. Han läser resultatlistorna över olika tävlingar runtom i länet i Ystads Allehanda och konstaterar att han hade besegrat alla juniorer om han tävlat mot dem. Han är tre år yngre än de.

Några pojkar spelar fotboll i Skillinge, Simrishamn eller Brantevik, men den sporten tilltalar inte Viktor. Han vill tävla mot sig själv och inte mot någon annan och han är inte det minsta intresserad av medaljer och priser.

Modern slår takten med fingrarna och sjunger med i Elvis sånger. Hon ber sonen höja volymen. Likväl måste musiken 28

höras vida omkring, ty det är en vindstilla dag.

Just när Elvis Presley sjunger King Creole kommer en av Viktors klasskamrater cyklande på grusvägen som löper mellan trädgården och åkern där sockerbetorna finns. Han kom till klassen under förra året och han är stockholmare och har flyttat med sina föräldrar till ett hus på den skånska landsbygden.

Klasskamraten har således trotsat skylten som Hjalmar Nilsson satt upp i början eller slutet av grusvägen som leder fram till den fyrlängade gården där familjen bor: Privat väg.

Obehöriga äga ej tillträde.

Den pojken och Matilda är två exotiska växter eller kometer med en svans av eld efter sig på en jämngrå himmel över byn och hela trakten där de bor. De är farliga och oförutsägbara och de stör friden och den lugna lunken mellan ladugården och middagsbordet.

Pojken har ett konstigt förnamn som ingen kan glömma.

Redan första dagen vet alla eleverna vem som kommit till byskolan och en fransk kejsare och världsberömd krigare rider osynlig mellan bondgårdarna så att det dammar rejält på grusvägarna och katter och hundar springer och gömmer sig: Napoleon.

Knappt två dygn senare har ryktena fått vingar och fötter.

Det sägs att Napoleons far har suttit i fängelse och rymt därifrån. Vissa påstår att modern är tatuerad på armar och rygg som en riktig sjöman och flåbuse.

Faderns namn är Gilbert och modern heter Greta. De har köpt den gamla och nerlagda smedjan med tillhörande hus.

Mannen har öppnat en bilverkstad och han reparerar alla fordon som drivs med motorer: traktorer, skördetröskor, 29

motorcyklar, mopeder och bilar av alla slag.

Familjen består av Gilbert, Greta och Napoleon Ripa plus en schäferhund och en papegoja. En dag efter det att mannen slår upp portarna till verkstaden och fäster skylten på ena gaveln kan den första kunden konstatera att det finns en lift på plats, en helgjuten smörjgrop, hundratals verktyg som hänger längs väggarna och framför allt en vänlig och språksam mekaniker och ägare. Han talar en variant av stockholmska som människorna på den österlenska bygden möjligen har hört på film eller i televisionen.

När Greta visar sig för en bonde som vill ha hjälp med sin traktor är hon klädd i en prydlig, långärmad blus och kjol. Håret är format i en knut på ena sidan av hjässan. Hon har ingen synlig tatuering, men hon har målade läppar och möjligen diskret mascara på ögonfransarna.

Kvinnan är påfallande vänlig i mötet med kunden och ropar på sin make Gilbert som just avslutat sin lunch i huset där paret Ripa bor med schäfern, papegojan och sonen Napoleon.

Matilda är nyfiken på de nyinflyttade människorna och kör bilen dit i syfte att fylla på olja, men det är säkert en förevändning. När Viktor berättar om eleven som kommit till hans klass och alla rykten om familjen Ripa lyssnar hon och säger att hon älskar att slå hål på lögner och skvaller.

Nu kommer Napoleon på sin cykel och bromsar och ropar Viktors namn och vinkar. De har inte bestämt möte, men likväl står han här denna soliga dag. Han håller ena foten på pedalen och den andra på grusvägen och hojtar på klasskamraten.

Napoleon är så smal och blek att ingen som ser honom 30