Lotta Olsson Himmel i hav Dikt / Albert Bonniers Förlag
Av Lotta Olsson har tidigare utgivits: Skuggor och speglingar 1994 Rekviem över de alltjämt levande 1998 Dagsvers 2000 Den mörka stigen 2003
www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012776-3 copyright © Lotta Olsson 2012 tryck ScandBook AB, Falun 2012
till persefone: Det fanns en tid. Men nu är den förgången. Det fanns en tid när jag fick vara du. Nu vänder du dig bort. Nu tystnar sången. Nu är det bara jag och bara nu. Nu är det slut. Nu upphör våra lekar, och skuggan som jag lånat slits itu.
5
Min blick i spegeln undflyr mig. Jag tvekar. Men kanske är belysningen för skum? Vad är min röst, när inga andras ekar mot väggarna i detta tomma rum? Vad är min röst? Och ska den orka bära? Du går din väg. Här står jag rädd och stum.
6
Det fanns en tid när jag fick vandra nära, och dela spegelbild och andetag. En tid av lånat namn och lånad ära. Nu är det bara nu …
persefone: Längtan. Och kyla och skuggor som tätnar till mörker och tystnad. Längtan till vad eller vem? Skärvor av något du glömt. Mest som en ilning, en kväljning, en skälvning som går genom kroppen. Dimma. En ton som dör bort. Brus. Bara bruset består.
7
Nu är det bara nu och bara jag. Ett öppet fönster. Storm. En papperssvala. I larmet är min viskning alltför svag, och vem ska lyssna, om jag vågar tala? Nu lyser ensamhet och papper vitt. En stjärna tänds – och börjar genast dala.
8
Det här är alltså jag. Det här är mitt. Här är min rädsla. Lyckan. Ledan. Livet. Ett liv som inte speglar sig i ditt. Ett liv som väntar på att bli beskrivet. Men väntar världen? Världen tiger still. Jag talar, men det ekar övergivet.
9
Det ekar: tala du! Försök! Förspill din tid på dikt som ingen läser sedan. Förspill din tid, om det är det du vill. Så ekar …
persefone: Minnet av månen som speglas i regnvåta gator om natten. Ljudet av springande steg: lek eller jakt eller flykt. Vinden som letar sig in under kragen. Ett barn i en gunga. Himmel som speglas i hav. Blomma och bokskog och kött. Blickar som borde men inte vill mötas, och fäster i fjärran. Lera och halmbal och sand. Mossa och klöver och snö.
10