ÄKTENSK APSBROTT
Ă…sa Ericsdotter
Äktenskapsbrott
ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Av Åsa Ericsdotter har tidigare utgivits: Oskyld 1999 Kräklek 2002 Tillbaks 2003 Smälter 2005 Förbindelse 2007 Svårläst 2010
www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012733-6 Copyright © Åsa Ericsdotter 2012 Tryck CPI Books GMbH, Tyskland 2012
Abort då? frågar jag. Du svarar inte. Du har en dotter, ni har precis fått en dotter. Man säger grattis, man säger lycka till. Man frågar inte varför du inte hade ihjäl henne medan du hade chansen.
5
Det är tresiffrigt, säger du, antalet gånger ni har legat med varandra. Oralsex, analsex, du behöver inte berätta men det säger jag inte. Du vill så gärna. Jag säger i själva verket ingenting. Inte att det är för jävligt, inte att du borde skilja dig, fast det borde du. Du berättar hur smal hon är, jag vet inte varför du berättar det, hör det till historien? Är det viktigt? Hon heter Pia. Ni träffades på Coop. Precis så banalt är det.
6
Det börjar tio år tidigare, du gifter dig med Karolina, du älskar henne, ni flyttar till Hägersten. Ibland åker ni på semester. Du älskar henne fortfarande. Hon är mitt liv, säger du ofta, hon är mitt allt. Blir det fråga om liv och död kastar du livbojen till henne. Det blir det aldrig. I verkligheten kan man äta kakor och ha dem kvar, jag vet det också, det är inte bara du som har legat med andra. Jag säger att det är redan gjort, du förstår inte. Vad menar du, frågar du, jag säger: Livbojen. Den är redan kastad. Du tog den själv. Du sväljer. Harklar dig. Jag vet att det är vidrigt, predikar du plötsligt, teatral på rösten. Jag står inte ut med mig själv längre. Men prat är, som du brukade säga på den tiden det var mig du var kär i, billigt.
7
Du älskar mig fortfarande, jag älskar dig också, man kan älska flera, det var du som lärde mig det. Utan mig hade det här med Pia aldrig hänt, påstår du. Vad ska jag säga? Tack? Du menar att jag banade väg, att jag var din första utomäktenskapliga, att det var jag som satte agendan. En gång sa vi till varandra att det här hade aldrig hänt förut, om du inte var gift skulle du ta mig i stället, något i den stilen. Nu säger du: Det här är annorlunda. Igen? kursiverar jag. Ja, du insisterar, Pia är, men där försvinner du: Vänta, häng kvar. Jag stannar. Klappar lite på hunden. Du kommer tillbaka: Här. Du måste se henne. Du skickar över en bild på Skype, hon är målad, blond, ordinär. Ser du, säger du. Ser du nu. Jag nickar. Datorn registrerar det inte.
8
Ändå lät du Karolina föda barnet. Jag frågar hur du kunde göra det om du redan innan älskade den här andra, du säger att det har inte med saken att göra. Olivia berörs ju inte av det här med Pia. Jag menade för Karolinas skull, förtydligar jag. Med våra nio år i bagaget nästan snäser du. Sedan börjar du gapskratta.
9
En gång skriver jag ett brev till dig. En natt, ett långt, att fan att du gör så här. Vem i helvete tror du att du är. Du svarar roat, redan på morgonen: Du som aldrig svär. Du skriver: Jag asgarvade.
10
Pia är det bästa som har hänt dig. Du säger: Bara hon andas i luren så kommer jag. Jag nickar, avundsjukt. Det är förunnat förbjudna kvinnor att få ha det så, älskarinnor, horor. Min man skulle aldrig komma om jag andades. Möjligtvis om jag slutade.
11
En gång säger du att om Karolina dör. Va? Ja, om hon dör. Så kan du ju inte säga, protesterar jag. Du ser stött ut: Nähä.
12
Ni har bara fått sova ihop tre nätter, klagar du. Tre nätter på två år! Du låter frustrerad. Som om det var orättvist. Jag säger att det är mycket redan det. Du skakar på huvudet. Om jag hade ett liv till, suckar du. Jo, mumlar jag. Du har alltid hållit tummarna för det.
13
Du åker till Göteborg med henne, till Härnösand, till Skellefteå, det är på företagets pengar, du ska träffa någon, eller ett möte, en samarbetspartner, hon passar på att samtidigt. Men Skellefteå, säger jag, verkar inte det konstigt att ni råkar åka dit samtidigt bägge två? Av alla ställen. Ingen vet om det förstås, fnyser du. Tittar på mig som om det var jag som var dum i huvudet.
14
Klicka på Sekretess, förklarar du. Sedan Rensa historik. Du låter upprörd: Visste du inte det? Jag säger att han skulle aldrig snoka. Du skakar på huvudet: Man kan inte lita på någon. Och onekligen.
15