s a r a s t r i d sbe rg m e de a l a n d o c h a n dr a p jä s e r
a l b e rt b o n n i e rs f Ăś r l ag
1
m e d e a l a n d 5 d i s s e k e r i n g av e t t s n ö fa l l 139
va l e r i e j e a n s o l a n a s s k a b l i p r e s i d e n t i a m e r i k a 307
efterord av steve sem - sandberg 453
3
4
medealand
5
6
Personer:
MEDEA JASON MODERN GUDINNAN TIGER OCH AKILLES KUNGEN BARNFLICK AN PRINSESSAN
7
Scen 1
Det är en alldeles bländvit miljö, ett slags icke-miljö, en väntan, ett efteråt, en evighet. Väntrummet på ett sjukhus eller ett sterilt dödsrike. Ett väntrum till ingenting, ett medvetande eller ett drömt rum. Någonstans står ett gammalt badkar på guldfötter. Medea ligger på golvet och sover. Hon har gråa, smala byxor, en grå halvlång tröja och guldstövlar. Ett alldeles bländande moln hänger ovanför hennes kropp. Ljudet av ett hav hörs i bak grunden. Det är barndomens hav, moderkartan och hemlandet, det övergivna, bortglömda, det är en flyktings dagdröm. En mor ropar på sitt barn. En strålande svirrande känsla, som kolsyra. Modern kommer in med famnen full av vittvätt. MODERN: Medea … Tystnad. MODERN: Medea … Tystnad. 9
MODERN: Medea … mitt barn … Tystnad. Modern sätter sig på huk och smeker Medeas kind. Medea vänder sig bort. Modern reser sig och börjar hänga upp tvätten på ett klädstreck som är uppspänt över rummet. Det är barnkläder. Hon talar med sig själv och med den sovande Medea. Medea rör sig oroligt i sömnen. MODERN: Om du faller måste du resa dig igen, mitt barn. Det är det enda sättet. Du kan inte bara bli liggande. Det hjälper inte mot någonting. Tystnad. MODERN: Vad du än har gjort så har du inte gjort någonting som inte går att reparera. Tystnad. MODERN: Och du måste böja dig. Det är bara det. Du måste böja din nacke och du måste tycka om att göra det. Njuta av det och begripa varför du gör det. Under tiden kan du tänka på annat och när ingen ser dig kan du rasa och tvivla, men du måste lära dig att böja dig för världen när den ser dig. Det kommer ingen människa runt, ingen kvinna. Inte ens du, min kära Medea. Tystnad. 10
MODERN: Jag antar att det var jag som borde ha lärt dig att böja dig. Jag vet att jag gjorde fel. Jag älskade dig för mycket. Medeabarnet var min enda svaga punkt. Tystnad. MODERN: Du började älska dig själv och det var min blick som förstörde dig. Inte bra. Inte bra. Allting är mitt fel. Modern har hela skulden oavsett vad som sedan händer hennes avkomma. I mitt fall: denna högfärdiga avkomma. Tystnad. MODERN: Till slut börjar man hata havet som skiljer en från ens barn och hennes barn. ( Till Medea. ) Du skulle aldrig ha gett dig av hemifrån. Ur flykten med honom kommer bara olyckor. Jag visste det när seglet försvann över horisonten med er. Jag visste att jag aldrig skulle återse dig levande. Tystnad. MODERN: Jag drömmer om barnen på nätterna ibland. Jag har aldrig träffat dem och ändå kan jag se dem så tydligt framför mig. Tydligt som mina egna händer. Blonda, ljuv liga, rastlösa, vilddjurslika. Jag tänker att de liknar sin mor i allt. Som hämtade från en fantastisk bländande saga. Tystnad. MODERN: Kan du inte ropa hit dem så att jag får kyssa dem? 11
Tystnad. MODERN: Du har alltid varit bländande, Medea. Dina barn blir bländande i din efterföljd. Men jag oroar mig för dig. Sedan en tid tillbaka oroar jag mig. Du är stolt. Det är inte bra. Det är inte en egenskap som passar en kvinna. Tystnad. MODERN: Jag kan ropa hit dem själv annars. Medea vaknar plötsligt och reser sig upp. Hon andas häftigt. MEDEA: Nej. MODERN: Är de i skogen med sin far igen? MEDEA: Det går inte. MODERN: Var har du gjort av dina små människoungar? MEDEA: Jag har inte gjort någonting. Min själ är ren. Mina händer är rena. Medea ser ner på sina händer och försöker gnugga bort någonting med hjälp av saliv. Sedan gömmer hon händerna bakom ryggen. MODERN: De blir sin mors barn. Det är vackert. 12
MEDEA: Mor – MODERN: Men det gör ingenting eftersom de är pojkar. Dessa lyckliga små ovetande leksaker. Din själ lever vidare i dem. Det kanske kan hjälpa dig att inte bli bitter. Modern stelnar när hon ser Medeas händer. MEDEA: Mor, jag – Modern plockar hastigt ihop sina saker. MODERN: Jag vill inte veta, Medea. MEDEA: Mor – MODERN: Jag måste gå nu. Medea håller fram sina händer, går ner på knä, sträcker sig efter sin mor. MODERN: Jag sa att jag går nu, Medea. MEDEA: Mor, vad har jag gjort? Tystnad. Modern är på väg att lämna rummet. MEDEA: Vill du bara vara snäll och berätta för mig vad jag har gjort? 13
MODERN: Jag vet inte vad du har gjort. Jag går nu. Modern lämnar rummet. MEDEA: Gå inte ifrån mig nu. MEDEA: Mor. Jag pratar med dig. Jag behöver dig. Gå inte härifrån. MEDEA ( ropar ): Mamma. Medea ger upp, vänder sig hastigt in mot rummet igen, går vidare i motsatt riktning. MEDEA: Jaha. Kärleken är kolsyra i blodet. Kärlek är en bestraffning. I framtiden kommer ingen att älska. Kärleken kommer att avskaffas. Ett förflutet obegripligt odemokra tiskt barbari. De kommer att skratta åt oss älskande dårar. Medea skrattar mot himlen och slutar inte skratta. Skrattar tills hon faller ner på golvet. Mörker.
14
SCEN 2 Gudinnan finns i rummet nu. Medea står i en cirkel av ljus, talar med sig själv, är sin egen fallbeskrivning/psykiatriker. Ibland fyller Gudinnan i hennes röst eller lägger till någonting alternativt upprepar några ord. En bit bort en säng med pösiga kuddar och täcken. Där sover Jason och Prinsessan omslingrade. En vit ren känsla av överflöd. I bakgrunden det monotona ljudet av främmande människor som älskar, liknar ljudet från en pornografisk film. MEDEA: Medeastatus: Äter inte. Sover inte. Fungerar inte. Har slutat blöda. Kan inte tänka klart. Förtvivlad. Helvetes jävla förtvivlad. Medeastatus: Står på botten av sitt hjärta. Står på botten av sitt krossade hjärta. Står med blodiga skärvor upp till midjan. Medeastatus: Slutar inte gråta. Onanerar tills hon faller i gråt igen. Alla ömma band har brustit. Hennes hus är förstört. GUDINNAN: Slutar hon inte gråta? Nej, Medea har bara börjat gråta. MEDEA: Medeastatus vidare: Katatonisk och hysterisk om vartannat. Galen. Vansinnig. Förtappad. Förryckt. 15
Förintad. Tillintetgjord. Inte längre älskad. Har aldrig varit älskad. Kommer aldrig att älska igen. Medeastatus: Förstörd. Utbrunnen. Slocknad. Medeastatus vidare: Tar sömntabletter. Tar för många sömntabletter. Är suicidal. Berättar för alla som vill höra att hennes älskade ska dö för att han har försökt döda henne. Tar ännu fler tabletter. Dricker alkohol på morgnarna. Dricker ensam. Dricker kopiösa mängder vin när hon är ensam. Är patetisk. Löje väckande. Rättshaveristisk. Är ingen riktig kvinna. Har lämnat kvinnosläktet. Saknar själ. Saknar allt. Är utan ort. Är utan kärlek. Utan Jason. Utan sina barn. Utan allt. Står utanför sitt hjärta. Fel. Hon har inget hjärta. Fel. Hon vill inte ha något hjärta. Slutsats: Hon har inget hjärta eftersom hon inte vill ha något hjärta. Bort med barn och ömma band. Bort. Medeastatus: Hatar sig själv. Hatar sin kropp och sitt underliv. Hatar särskilt sitt underliv. Uppfattar det som groteskt, defekt, smutsigt, förstört. Talar om att skära bort klitoris eftersom den har svikit henne och en gång fått henne att ge sig av med fienden. Medea talar långsammare. MEDEA: Medeastatus: Önskar att hon aldrig hade fötts. Tar avstånd från sig själv. Tar avstånd från sitt förflutna. Känner inte igen sig själv. Tystnad. MEDEA (hastigare nu ) : Medeastatus: Talar oupphörligen. Talar osammanhängande, förryckt, obegripligt, onormalt 16
och för situationen högstämt. Förvirrad. Dålig uppfattning om tid och rum. Har svårt att redogöra för sina levnads omständigheter på ett trovärdigt sätt. Medeastatus: För söker springa ifrån sig själv. Försöker undvika speglar. Orkar inte längre leva. Tystnad. MEDEA: Medeastatus: Är alltså inte längre en människa. Vill inte längre vara en människa. Tillhör natten. Från och med nu är hon bara mörker. Jaha. Där är mörkret. Medea. Tystnad. MEDEA: Medeastatus: Fortsätter att tala även när hon är ensam, talar med väggar och förbipasserade. Beskriver sig själv som en cell alternativt en bur eller en vägg. Hemfaller stundtals åt att tala en främmande obegriplig dialekt. Har plockat upp sitt gamla språk, barbarspråket, icke-språket. Har återtagit sin flyktingstatus. Ångrar att hon någonsin lämnade sitt hemland. Ångrar att hon tog Jasons namn i sin mun. GUDINNAN: Hur ska vi förstå dialekten hon använder sedan en tid tillbaka? MEDEA: Den betyder att hon inte längre vill vara Medea. GUDINNAN: Men det måste hon. Medea är alltid Medea. Någon måste vara Medea. 17
MEDEA: Och om hon inte längre vill? GUDINNAN: Inga utvägar. Hon förblir Medea. Låt henne rusa mot sitt öde nu. Här är hon. Medea. Gudinnan knuffar fram Medea mot scenkanten. MEDEA: Trodde det var Jason som kom tillbaka. GUDINNAN: Jason festar med Prinsessan. MEDEA: Solförmörkelse. GUDINNAN: Han gör Prinsessan med barn. MEDEA: Stackars människa. GUDINNAN: Prinsessan spinner av lycka. Dags att ge sig av, Medea. MEDEA: Jag vet. Vet bara inte vart än. GUDINNAN: Det talas om hämnd. MEDEA: Hämnd? En död man är en bra man. Gudinnan tar fram block och penna. Redo att anteckna. GUDINNAN: Kan jag skriva det? 18
MEDEA: Skriv vad du vill. Mannen är ett missförstånd. Mannen har aldrig varit. GUDINNAN: Kan jag skriva: »Vi saknar kanske sinne för det ädla men för allt ont i världen har vårt kön fått anlag utan like av naturen«? MEDEA: Visst. Kunde inte ha sagt det bättre själv. GUDINNAN: Det är du som har sagt det. MEDEA: Har jag? GUDINNAN: Ordagrant. MEDEA: Fantastiskt. När sa jag det? GUDINNAN: Du borde inte acceptera din situation. MEDEA: Inte? GUDINNAN: Det är inte rätt av Jason att lämna dig. MEDEA: Det behöver du inte berätta för mig. Gudinnan skjuter fram sängen med Jason och Prinsessan mot Medea. Sängen badar i ett mjukt bedövande ljus. Medea stirrar på dem.
19
MEDEA: Vill någon vara snäll och ta bort den där sängen? Jason rullar runt på sidan när han hör hennes röst, vilar huvudet i ena handen. Han har sömn och sex i ögonen. JASON (släpigt, lojt ) : Hej Medea, hur är det med dig och barnen? Tystnad. JASON: Säg bara till om du behöver pengar. Jag kan hjälpa er den första tiden innan du kommer igång med ditt igen. Det är bara att ringa. Tystnad. JASON: Det är klart att vi ska vara vänner. Du kommer över det. Vi kan väl höras när allt har lugnat ner sig? Tystnad. JASON: Okej, Medea. Tystnad. JASON: Okej, Medea. Ska vi säga så? Tystnad. JASON: Vi säger så. 20
Tystnad. JASON: Vi hรถrs, Medea. Ha det bra, Medea. Han rullar tillbaka pรฅ rygg och drar Prinsessan till sig. Mรถrker.
21