Page 1

det enda kรถnet


katrine kielos

Det enda könet Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin

albert bonniers förlag


Av Katrine Kielos har tidigare utkommit Våldtäkt och romantik 2008

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-012461-8 © Katrine Kielos 2012 Tryck CPI Books GMbH, Tyskland 2012


»Ekonomi handlar om pengar och varför de är bra.« Woody Allen


innehåll Ansvarsfriskrivning 9 första kapitlet I vilket vi kliver in i ekonomins universum och frågar oss vem Adam Smiths mamma var  11 andra kapitlet I vilket vi blir presenterade för den ekonomiske ­mannen och inser att han är oerhört f­ örförisk  26 tredje kapitlet I vilket det blir tydligt att den ekonomiske mannen inte är en kvinna  42 fjärde kapitlet I vilket vi får se att vår pakt med den ekonomiske mannen inte har blivit som vi tänkt oss  60 femte kapitlet I vilket vi tillsätter kvinnor och rör om  80 sjätte kapitlet I vilket Las Vegas och Wall Street flyter ihop  94 sjunde kapitlet I vilket världsekonomin går åt helvete  110 åttonde kapitlet I vilket vi får se att män inte heller är som den ekonomiske mannen  129


nionde kapitlet I vilket ekonomiska incitament visar sig inte vara så okomplicerade som vi tror  145 tionde kapitlet I vilket vi får se att man inte är självisk bara för att man vill ha mer pengar  160 elfte kapitlet I vilket vi får se att ett minus ett fortfarande är noll  174 tolfte kapitlet I vilket vi alla blir entreprenörer i oss själva  191 trettonde kapitlet I vilket vi får se att liv­modern inte är en rymdkapsel  204 fjortonde kapitlet I vilket vi upptäcker den ekonomiske mannens oanade djup och rädslor  217 femtonde kapitlet I vilket vi får se att vår tids stora berättelse bara har ett kön  236 sextonde kapitlet I vilket vi får se att varje samhälle lider i nivå med sitt eget skitsnack. Och vi säger adjö. 248 noter 265 bibliografi 288 personregister 301


ansvarsfriskrivning Huvudpersonen i denna bok är fiktiv och uppvisar ingen större likhet med vare sig levande eller döda personer. Den verklighet som skildras, existerar inte i verkligheten. De ekonomiska teorier som huvudpersonen kan härledas ur har väldigt lite med verklig­ heten att göra. Varje likhet som kan återfinnas mellan läsaren och bokens huvudperson är slumpmässig. Den beror på att du vill vara som han. Inte att du är det.

9


första kapitlet I vilket vi kliver in i ekonomins universum och frågar oss vem Adam Smiths mamma var

Hur får du din middag? Så lyder ekonomins grundläggande fråga. Den kan tyckas enkel, men är i själva verket ytterst komplicerad. De flesta av oss producerar bara en liten andel av allt vi konsumerar varje dag. Resten köper vi. Brödet ligger på hyllan i affären och strömmen rusar genom ledningarna när vi tänder lampan. Men för två limpor bröd och en kilowatt elektricitet krävs tusentals människors koordinerade aktivitet över hela världen. Bonden som odlar vete som säljs till bröd­fabriken. Företaget som säljer påsar att paketera brödet i. Brödfabriken som säljer bröd till stormarknaden och 11


stormarknaden som säljer bröd till dig. För att brödet ska kunna ligga där på hyllan en vanlig tisdagsmorgon krävs allt detta och dessutom att det finns folk som säljer verktyg till bönderna, transporterar livsmedel till affären, underhåller bilarna, städar stormarknaderna och packar upp varorna. Hela den här processen måste ske i ungefär rätt tid, i ungefär rätt ordning och tillräckligt många gånger för att hyllorna i brödbutiken inte ska gapa tomma. Detta måste ske inte bara för varje brödbit utan för varje bok, barbiedocka, bomb, ballong och allt annat som vi kan hitta på att köpa och sälja. Moderna ekonomier är invecklade saker. Alltså funderar ekonomerna: vad är det som håller samman alltihop? Ekonomi har beskrivits som vetenskapen om hur man konserverar kärlek. Grundidén lyder: kärleken är knapp. Det är besvärligt att älska sin nästa, för att inte tala om sin näst nästa. Därför måste vi spara på kärleken och inte använda upp den i onödan. Utnyttjar vi den för att driva våra samhällen kommer det inte att bli något kvar till våra privatliv. Kärlek är svårt att finna – och ännu svårare att upprätthålla. 12


Därför tänkte sig ekonomerna att vi behövde organisera vårt samhälle runt något annat. Varför inte försöka använda egoismen istället? Den tycks ju finnas i ett sådant överflöd. Adam Smith, nationalekonomins fader, skrev 1776 orden som skapade vår moderna syn på ekonomi: »Vi får vår middag från slaktaren, bryggaren och bagaren och andra förnödenheter till exempel från ljusstöparen. Men det beror inte på att de tycker om oss utan på att de tjänar sina egna intressen genom byteshandel.« Smiths idé var att slaktaren sköter sitt arbete för att få nöjda kunder och därmed pengar. Inte för att vara snäll. Bagaren bakar, bryggaren brygger och ljusstöparen stöper, inte för att de vill göra folk glada utan för att kunna göra ekonomisk vinst. Är brödet, ölen och ljusen bra, då kommer folk att köpa dem. Det är därför bagare, bryggare och ljusstöpare producerar sina varor. Inte för att de egentligen bryr sig om att folk får bra bröd, gott öl och raka ljus. Det är inte det som är drivkraften. Drivkraften är egenintresset. Egenintresset kan man nämligen lita på. Egen­ intresset är oändligt. Kärleken däremot. Kärleken är knapp. Den räcker 13


inte åt samhället utan bör konserveras i en burk avsedd för det privata. Annars blir allt dåligt. – Vad är det som är hundra meter långt, rör sig i snigel­fart och bara lever på kål? Svar: Kön till brödbutiken i Sovjet. Vi vill inte ha det som i Sovjet. Adam Smith berättade historien om varför fria marknader var den bästa vägen till att skapa en effektiv ekonomi. Det var revolutionerande och radikala idéer om frihet och autonomi. Bort med tullar och regleringar. När marknaden tillåts verka fritt kommer ekonomin att snurra som ett urverk med egenintresset som aldrig sinande drivmedel, resonerade han. Genom att var och en jobbar för sitt eget bästa kan allmänheten få tillgång till de varor den behöver. Brödet ligger där på hyllan, strömmen rusar genom ledningarna. Och du får din middag. Egenintresset hos var och en gör att helheten går ihop. Utan att någon egentligen behöver tänka på helheten. Det är magi. Och det blev en av vår tids mest berömda berättelser. För den tidiga nationalekonomin var det uppenbart att det var egennyttan som fick världen att snurra. 14


»Ekonomins första princip är att varje person enbart handlar utifrån egenintresse«, skrev ekonomerna i slutet av artonhundratalet. Den moderna ekonomin var uppförd på »egenintressets granit« och vi borde alla beundra den. Ekonomi handlade inte om pengar utan redan från början om en syn på människan. Historien om att vi i grund och botten agerade för att själva vinna på en situation. I varje situation. Och alla de antaganden som följde av det. Det är fortfarande utgångspunkten i ekonomernas standardteorier. När vi i dagligt tal pratar om att »tänka som en ekonom« är det vad vi menar: människor gör som de gör, eftersom de tjänar på det. Det kanske inte är den mest smickrande bilden av människan. Men det är den mest korrekta. Och vill man få något gjort är det lika bra att utgå från verkligheten. Moralen talar om för oss hur vi vill att världen ska fungera, ekonomerna talar om för oss hur den verkligen fungerar. Så uttrycker de det i alla fall ofta själva. Och så mycket mer behöver vi inte veta. På detta sätt går vi genom livet. Och tack vare detta kan samhället hålla ihop. Som genom en osynlig hand. Det är den stora paradoxen. 15


Och som vi alla vet talar Gud alltid till oss i paradoxer. »Den osynliga handen« är det mest kända uttrycket inom ekonomin. Adam Smith formulerade begreppet men det var ekonomerna som kom efter honom som började använda det i vid bemärkelse. Den osynliga handen rör allt, styr allt, finns i allt, bestämmer allt – men du kan varken se eller känna den. Den ingriper inte ovanifrån, utifrån, petar och flyttar runt saker. Den uppstår i och mellan individers handlingar och val. Det är handen som vrider systemet – inifrån. Tankegången har blivit mycket mer central för senare tids ekonomer än vad den var för Adam Smith själv. Nationalekonomins fader nämner begreppet bara en enda gång i Nationernas välstånd men nuförtiden räknas det ofta som grunden för den moderna national­ ekonomin och dess alldeles speciella universum. Ett århundrade innan Adam Smith berättade om denna osynliga hand hade engelsmannen Isaac Newton publicerat sitt verk Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica. Astronomen, matematikern, naturvetaren och al16


kemisten Newton förklarade kraften som höll månen i sin bana. Räknade fram himlakropparnas rörelser, gravitationens dragning och varför äpplen rusar mot marken – styrda av samma gravitation som bär himla­ kropparna i sin famn. Newton gav oss den moderna vetenskapen och en helt ny syn på tillvaron. På den här tiden ansågs matematiken vara ett gudomligt språk, det var genom matematiken som Gud hade gjort »naturens bok« tillgänglig för människan. Gud gav oss matematiken så att vi skulle kunna förstå hans skapelse. Isaac Newtons upptäckter berusade en hel värld. Kanske framförallt Adam Smith och den framväxande nationalekonomin. Solsystemets lagar som tidigare bara Gud hade känt, kunde plötsligt läsas med vetenskaplig metod. Bilden av världen förändrades. Från en där Gud lade sig i, hade synpunkter, straffade, delade hav, flyttade berg och personligen öppnade miljoner blommor varje dag. Till en där Gud var frånvarande och universum en klocka som han skapat och vridit upp, men som nu tickade av sig själv. Världen blev en apparatliknande enhet, en stor 17


jäkla pjäs, ett gigantiskt framförande där olika delar snurrade likt ett maskineri. Intellektuella började i allt högre grad tro att på samma sätt som Newton hade förklarat planeternas rörelser skulle man på sikt kunna förklara allt annat. Isaac Newton hade avslöjat naturlagarna – och därmed Guds riktiga plan för världen. Samma angreppssätt borde kunna avslöja samhällets naturlagar, tänkte Adam Smith, och därmed Guds riktiga plan för samhället. Om det fanns en mekanik i naturen, borde det finnas en mekanik i det sociala systemet. Om det fanns lagar som himlakropparna rörde sig till, borde det finnas lagar som människokropparna rörde sig till. Och de borde gå att formulera vetenskapligt. Kunde vi bara förstå dem, kunde vi anpassa samhället till att flyta med dem. Vi skulle kunna leva i samklang med den riktiga planen. Simma med krafterna, inte mot dem, och dessutom förstå alltihop. Samhället skulle kunna bli ett friktionslöst urverk, tickande precis på det sätt som var bäst för oss. Det var den här uppgiften som Adam Smith och den ekonomiska vetenskapen tog på sig. Och den var knappast liten. Hur uppnår vi naturlig harmoni? 18


Den kraft som antogs fylla samma funktion i samhällssystemet som gravitationen gjorde i solsystemet – det var egenintresset. »Jag kan räkna på himlakropparnas rörelser men inte människans galenskaper«, hävdade visserligen Newton själv. Men ingen brydde sig. Adam Smith tycktes ha avslöjat Guds sanna plan för världen: ett system av naturlig frihet porträtterat som en naturlig spegelbild till Newtons fysik. Om du vill förstå något – plocka isär det. I korthet var det den vetenskapliga metod som Newton använde. Dela upp en helhet i mindre bitar. Förstår du den fortfarande inte – plocka isär bitarna igen. I ännu mindre delar. Och det är bara att fortsätta. Slutligen kommer du fram till den minsta möjliga del som det går att dela upp helheten i. Den grundläggande legobiten som allt annat är byggt av. Elementarpartikeln. Atomen. Den minsta beståndsdelen. Sedan kan du studera den. Förstår du den – förstår du nämligen allt. Varje förändring av helheten beror inte på att partiklarna har förändrats, de är alltid oberörda av vad de är med om. Varje skifte är bara ett nytt mönster som de har organiserat sig i. Deras rörelser styrs av naturlagar. Och världen är logisk som ett urverk. 19


Ekonomerna försökte göra om det här tricket. Om du vill förstå ekonomin – plocka isär den. Dela upp alla de komplexa koordinerade processer som krävs för att steken ska kunna ligga där hos slaktaren en vanlig tisdag. Förstår du det fortfarande inte, plocka isär det igen. I ännu mindre bitar. När delarna blev mindre och mindre kom ekonomerna slutligen fram till den minsta möjliga del som de trodde att helheten gick att delas upp i. Och de kallade den för »individ«. Förstår man individen förstår man allt, tänkte de. På samma sätt som dåtidens fysik ägnade sig åt odelbara atomer ägnade sig den framväxande nationalekonomin åt oberoende individer. Samhället är bara en summa av dessa individer. Förändras ekonomin beror det inte på att individen har förändrats – hans identitet är alltid oberörd av andra. Däremot träffar han val. Varje förändring är bara ett nytt mönster som han har organiserat sig i. Nya val som han har träffat i relation till andra. De möts aldrig, men de interagerar. Som biljardbollar. Individens medvetande, som ingen annan än han själv kan säga något om förblir alltid oförändrat. Och resten är tystnad.

20


Adam Smiths stora prestation låg i att han redan från början lyckades pressa in den framväxande nationalekonomin i fysikens världsbild. Logisk, rationell och förutsägbar. Sådan tycktes fysiken vara under denna period. Det här var innan tid och rum smälte samman till odelbar rumtid. Innan universum delade sig vid varje mätningstillfälle i lika många delar som antalet tänkbara utfall vid mätningen. Men ekonomerna har aldrig brytt sig särskilt om den moderna fysiken. De stirrar fortfarande på Newtons stjärnhimmel. Hade Gud något val? brukade den moderna fysikens fader Albert Einstein fråga sig på 1900-talet. Existerade det något ännu okänt alternativ till fysikens lagar? Ett annat sätt att göra saker på? Så tänkte hans samtida ekonomer sällan. De var säkra på sin sak. Ekonomisk teori är »en samling generaliseringar vars substantiella korrekthet och vikt går att ifrågasättas bara av de okunniga eller avvikande«, skrev den brittiske ekonomen Lionel Robbins 1945. Att det inte finns något alternativ var själva poängen. Marknaden bodde i den mänskliga naturen. Och ekonomer studerade marknaden, alltså studerade de människan. Förr i tiden brukade kungar anställa rådgivare vid hovet som avläste mönster i inälvor från döda djur. 21


De studerade färg och form för att kunna informera härskaren om hur gudarna kunde tänkas reagera på det ena eller andra politiska beslutet. Etruskerna i forntidens Italien delade upp enbart de yttre delarna av en fårlever i sexton separata bitar. Men världen har utvecklats sedan dess. Idag har dessa rådgivares roll övertagits av ekonomer. Mer eller mindre korrekt försöker de utläsa hur marknaden kan tänkas reagera på det ena eller andra beslutet som politikerna planerar. Många av oss vill leva i en marknadsekonomi, men inte i ett marknadssamhälle. Vi har fått lära oss att vi måste ta det ena med det andra. Fidel Castro säger att det enda som är värre än att bli exploaterad av det multinationella kapitalet, är att inte bli exploaterad av det multinationella kapitalet. Han kan ha rätt. »Det finns inget alternativ«, sa Margaret Thatcher. Kapitalismen tycktes (i alla fall fram till finanskrisen 2008) ha lyckats där alla stora världsreligioner gått bet: att ena mänskligheten i ett enda samfund. Den globala marknaden. Marknaden kan bestämma vad järn och silver ska kosta, vad människans behov är, hur mycket barnflickor, piloter och vd:ar ska tjäna. Vad hon ska betala för läppstiftet, för gräsklipparen och för att få 22


livmodern bortopererad. Marknaden talar om vad det ska vara värt att krascha med en investmentbank rakt in i de amerikanska skattebetalarnas reserver (70 miljoner dollar per år). Och vad det ska vara värt att hålla en 87-årig kvinnas ängsliga hand när hon drar sina 700 sista andetag mot döden i en skandinavisk välfärdsstat (96 kr i timmen). När Adam Smith fick sin middag tänkte han sig att det inte berodde på att slaktaren och bagaren tyckte om honom – utan för att de tjänade sina intressen genom byteshandel. Det var egenintresset som ställde middagen på bordet åt Adam Smith. Eller, var det verkligen så? Vem tillagade egentligen den där biffen? Adam Smith gifte sig aldrig. Nationalekonomins fader bodde större delen av sitt liv med sin mor. Hon skötte hushållet och en kusin tog hand om Adam Smiths ekonomi. När Smith blev kommissionär vid tullverket i Edinburgh flyttade mamma med honom. Hela livet tog hon hand om sin son och hon är den del i svaret på frågan om hur vi får vår middag som Adam Smith utelämnar. Ska slaktaren, bagaren och bryggaren överhuvudtaget kunna gå till jobbet, i den tid från vilken Adam 23


Smith skriver, krävs att deras fruar, mödrar eller systrar lägger ner timme efter timme, dag efter dag på att passa barn, städa hem, laga mat, tvätta kläder, torka tårar och dividera med grannar. Hur man än ser på marknaden bygger den alltid på en annan ekonomi. En ekonomi som vi sällan pratar om. Den elvaåriga flickan som varje morgon går femton kilometer för att hämta ved till sin familj spelar stor roll för att hennes land kan utvecklas ekonomiskt. Men hennes arbete erkänns inte. Flickan är osynlig i den ekonomiska statistiken. I BNP-måttet, med vilket vi mäter den totala ekonomiska aktiviteten i ett land, räknas hon inte. Vad hon gör antas inte vara betydelsefullt för ekonomin. Eller för tillväxten. Att föda barn, uppfostra barn, odla trädgården, laga mat till syskonen, mjölka familjens ko, göra kläder åt släkten eller ta hand om Adam Smith så att han kan skriva Nationernas välstånd. Inget av detta räknas som »produktivt arbete« i de ekonomiska standardmodellerna. Utom räckhåll för den osynliga handen finns det osynliga könet. Den franska författaren och feministen Simone de Beauvoir beskrev kvinnan som »det andra könet«. Det är mannen som kommer först. Det är mannen 24


som räknas. Han definierar världen och kvinnan är »det andra«, allt det som han inte är men som han är beroende av, för att kunna vara den han är. För att kunna vara det som räknas. På samma sätt som det finns ett »andra kön« finns det en »andra ekonomi«. Det arbete som män traditionellt har utfört är vad som räknas. Det definierar den ekonomiska världsbilden. Kvinnors arbete är »det andra«. Allt det som han inte gör som han samtidigt är beroende av för att kunna göra det han gör. För att kunna göra det som räknas. Adam Smith lyckades bara besvara hälften av ekonomins grundläggande fråga. Han fick sin middag inte enbart för att handlarna tjänar sitt egenintresse genom byteshandel. Adam Smith fick sin middag lika mycket för att hans mor såg till att den kom på bordet varje kväll. Idag påpekas det ibland att ekonomin inte bara bygger på en »osynlig hand« utan även ett »osynligt hjärta«. Det är kanske en alltför idealiserande bild av de arbetsuppgifter som samhället historiskt har tilldelat kvinnor. Vi vet inte varför Adam Smiths mamma tog hand om sin son. Vi vet bara att hon gjorde det. 25

Profile for Smakprov Media AB

9789100124618  

9789100124618  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded