Knut Kainz Rognerud
Det stora bankrånet
Albert Bonniers Förlag
Det stora bankrånet.indd 3
09-09-14 13.18.18
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-012342-0 © Knut Kainz Rognerud 2009 Omslag Anders Timrén Tryck Scandbook AB, Falun 2009
Det stora bankrånet.indd 4
09-09-14 13.18.18
Innehåll
Förord 7 Krisen kommer 11 En sällsam historia 43 En person utan värderingar 125 Det har hänt förut – krisen 1991 145 Den enda vägen 205 Vargaroparna 281 Epilog 335 Noter 340 Källor 362 Personregister 377
Det stora bankrånet.indd 5
09-09-14 13.18.18
Det stora bankraĚŠnet.indd 6
09-09-14 13.18.18
Förord
I Bamsesagan om dinosaurien Bronto dyker generalen Krutknalle upp med sina kanoner. När Bronto rymmer från djurparken vill han lösa problemet med kulor. Då går nalleflickan Brumma fram till honom. – Var snäll! säger hon. – Jag är general, svarar Krutknalle. – Var snäll, säger Brumma igen. Då känner sig generalen konstig. Hon tittar så konstigt på honom. – Löjligt, en liten jänta. – Var snäll, säger Brumma för tredje gången. Då tycker generalen att hennes ögon ser långt in i honom. Och bakom uniformen och medaljerna sitter en liten pojke som leker med tennsoldater och hör sin mammas röst. Så beslutar han att avstå från skjutandet. Jag måste be om ursäkt. Som den observante läsaren snart upptäcker är alla intervjuade i denna bok förutom fem personer män. Det var inte min ambition. Men den som vill skildra och granska finansbranschen har inte så mycket att välja på. Om det svenska näringslivets chefer domineras av det manliga könet är det ingenting jämfört med bank- och finansvärlden. Denna värld är ofta präglad av hård konkurrens, aggressivitet och hänsynslöshet. Under arbetet med boken har jag försökt skildra dessa män. De relativt få finansmännen (begreppet i sig är talande 7
Det stora bankrånet.indd 7
09-09-14 13.18.18
– finanskvinna är ett sällsynt ord) tillhör den bransch som nu bidragit till stort lidande för många. En tidvis hyllad bransch som av samhället tillåtits ta allt större risker utan att någon sagt stopp. Detta är ingen Bamsebok. Men ett försök att förstå generalerna och vad de gjort. Kanske finns det fler som då och då skulle behöva en liten Brumma.
Det stora bankrånet.indd 8
09-09-14 13.18.18
”Vad hjälper det oss om vi vinner hela världen men förlorar vår själ?” Sven G Svenson 1970
Det stora bankrånet.indd 9
09-09-14 13.18.18
Det stora bankraĚŠnet.indd 10
09-09-14 13.18.18
Krisen kommer
Det stora bankraĚŠnet.indd 11
09-09-14 13.18.18
Det stora bankraĚŠnet.indd 12
09-09-14 13.18.18
Kornkungen Det är en fin dag i februari 2008. Tunna vita moln sveper över en ljusblå himmel. En himmel i samma färg som de nya spannmålssilornas konstruktionsställningar. Solen blänker i de höga cylinderformade behållarnas rostfria plåt bakom de fem männen. Ingen av dem inser att om nio månader lever en av dem inte längre. Det är lite kyligt i luften. Projektledaren Carl-Otto Knopp har just kommit från västgötasamhället Kvänum till den lilla byn Islice i Lettland. Han drar på sig handskarna och spänner ryggen lite men skrattar högt och tittar rakt in i kameran när lokalreportern tar några bilder. Bredvid Knopp står dagens huvudperson. Bredbent, den stora kroppen avslappnad med båda händerna i fickorna på den svarta jackan. Ett leende får det runda, godmodiga ansiktet att bli ännu rundare. Han blundar. Det ser ut som om han njuter. Gatis Karlovs har all anledning att vara nöjd. Om några månader är anläggningen klar. Över 120 miljoner kronor har investerats i en av Lettlands största gårdar. Tolv silor och sex torn för lagring och torkning av korn och raps. Dessutom har Karlovs byggt maskinhangarer, bostäder, en kontorsfastighet och en bensinstation. 13
Det stora bankrånet.indd 13
09-09-14 13.18.18
Gården i Islice är bara en av Gatis Karlovs gårdar. Men det är den största och här har han sitt huvudkontor. Härifrån kan man se det nyrenoverade knallblå tornet på den ortodoxa 1800-talskyrkan i Bauska, en liten stad omringad av floden Musa, tio mil söder om Riga, nära gränsen till Litauen. Gården, där det pågått byggarbeten sedan 2003, är omgiven av stora svarta jordbruksfält formade som trianglar, tårtbitar och kvadrater. Flera gamla byggnader fick rivas för att lämna plats för de nya. Just den här dagen har framtiden sällan sett så ljus ut för familjen Karlovs. Det senaste året har prisutvecklingen på spannmål varit fantastisk. Det går knappt att förstå. I februari är priset på foderkorn, som tillsammans med vete och raps är gårdens huvudsakliga produktion, över rekordhöga 2 000 kronor per ton.1 Vete- och rapspriset är ännu högre. Den nya anläggningen kan lagra 32 000 ton, 10 000 ton mer spannmål än vad familjen själv kan producera. Det innebär att han dessutom kan låta granngårdar hyra in sig. Om alla utrymmen utnyttjas maximalt kan han hantera spannmål för närmare 100 miljoner kronor. Denna sommar ska hans femtonårige son och sextonåriga dotter åter jobba på fälten. Gatis Karlovs ska, precis som han gjort alla andra somrar, ta med sina anställda på picknick. Han har under skördesäsongen 35 medarbetare på gården i Islice och cirka 15 till på en annan gård i norra Lettland. På kontoret finns Evija och i maskinhallen finns Janis. Han sköter maskinparken som måste bli klar i slutet av mars då sådden börjar. Gatis Karlovs hustru Inese sköter det mesta. Visserligen har Gatis Karlovs köpt en hel del mark till höga priser, ibland har han fått betala dubbla marknadspriset. Men det ser ut att bli en bra affär. Priserna fortsätter ju att stiga. Danskar, tyskar och svenskar köper jordbruksmark som tokiga och pressar priset uppåt, månad för månad. Denna februaridag 2008 är priset per hektar högre än någonsin. 14
Det stora bankrånet.indd 14
09-09-14 13.18.18
Omsättningen för de två jordbruken har nästan fördubblats till över 81 miljoner kronor på ett år och för 2008 bör den bli betydligt högre om allt går som planerat.2 Vinsterna ökar i samma takt. Gatis Karlovs vänner, kollegor och kunder beskriver honom som en oerhört snäll person. Nästan för snäll. Han ställer alltid upp. Han är aktiv i olika föreningar och när till exempel den svenska affärsbanken Swedbank frågade om Gatis, som var en av bankens större kunder, ville delta i en debatt om Lettlands ekonomi med bankens ordförande som debattledare, då var det självklart. Swedbank, som tidigare var den svenska sparbanksrörelsens servicebank, var sedan flera år börsnoterad och hade vuxit till Sveriges största bank.3 I och med köpet av Hansabank i Baltikum var nu Swedbank överlägset störst också där. För Swedbank är Gatis Karlovs en perfekt kund. Den senaste investeringen på 120 miljoner har till stor del finansierats genom lån från banken. På ett år, mellan 2006 och 2007, har skulden till banken fördubblats. Räntekostnaden likaså. Hans jordbruk har ett stort så kallat kassaflöde vilket betalar de höga räntorna. Swedbanks marginaler på lånen är mycket goda, i Lettland är de under våren 2008 mer än dubbelt så höga som till exempel i Sverige.4 Och om något mot förmodan skulle gå snett och Karlovs inte längre skulle kunna betala sina räntor, då finns alltid pantsatta säkerheter. I företaget, i lager, i fastigheter eller i mark. Men vad skulle kunna gå snett för Gatis Karlovs? I september ska den sista silon färdigställas inför höstens skörd. Prisuppgången på spannmål ser ut att aldrig ta slut och bankens råd känns mycket trygga. I en liten by i sydöstra Skåne är däremot situationen mycket allvarlig.
15
Det stora bankrånet.indd 15
09-09-14 13.18.18
Fogden kom En vecka efter det glada mötet i Lettland, närmare bestämt måndagen den 11 februari 2008, fattar Kronofogdemyndigheten i Helsingborg ett katastrofalt beslut för Hans Sandahl. Hans lilla barndomsgård i Vallarum ska säljas för att täcka en skuld på knappt 69 000 kronor. Måndagen veckan därpå beslutar kronofogden att huset ska visas den 26 mars. En vecka senare ska auktionen hållas i fogdens lokaler på Kungsgatan i Malmö. Denna februaridag har Hans Sandahl ett drygt år kvar till sin femtioårsdag. Men han ser betydligt yngre ut. Det bruna skägget, de vänliga blå ögonen, den gröna militärkepsen och overallen med texten Lantbruksservice i Vollsjö på ryggen. Det sextio kvadratmeter stora huset har Hans Sandahl kvar efter sin pappa. Ett par dagar efter nyårsdagen 2008 besiktigade kronofogden huset. Det ligger i en vägkorsning, cirka tre kilometer från byn Fränninge mellan Sjöbo och Hörby. Svarta, vattenfyllda åkrar. Ofta ligger här dimma mellan kullarna. Protokollet är knapphändigt. Planlösningen är mindre god. Objektet är sämre än normalt. Tomtens underhåll är mindre gott. Värmepannan samt skorstenen är defekta. Enligt värderingsmannen är bostadshuset och uthuset inte värda mer än 20 000 kronor. Däremot bedömer han marken runt huset vara värd 110 000 kronor. Hans Sandahls liv har utsatt honom för många prövningar. En vårdag 1960, när Hans var fyra månader gammal, omkom hans mamma Kerstin i en olycka. Tre år gammal flyttade han och pappan till den nyinköpta gården i Vallarum. På varje sida om porten stod gamla sten pelare som man tidigare bundit hästar i. En av de sista invånarna i huset, innan familjen Sandahl flyttade in, var en äldre kvinna som eldade med koks och enbart hade el till en kökslampa. 16
Det stora bankrånet.indd 16
09-09-14 13.18.18
Hans Sandahls pappa växte upp på en gård i Blentarp, några kilometer söder om Sjöbo. Han hade jobbat några år på en rörledningsfirma, men den här dagen 1963 skulle han och sonen börja ett nytt liv. Nästan femtio år senare minns Hans Sandahl tydliga detaljer. Ibland stannar rösten upp och tar paus. Sedan börjar den igen. Detta är hans berättelse om fadern: ”Pappa skaffade sig höns här ute och sålde ägg i Malmö. Stora, fina och bruna, kvinnorna var tokiga i dem. Som mest hade han 2 000 höns och ett tjugotal kunder. Han tog ett litet förbättringslån. Här fanns varken badkar eller vattentoalett. Men han klarade sig. Han var samvetsgrann och såg det som sin livsuppgift att aldrig vara skyldig någon ens tio öre. Dessutom var han alltid väldigt glad och väldigt uppskattad. Sedan körde han tidningar i sex år. Det var ett slit. Han körde femton mil varje dag mellan kvart i tre på natten och åtta på morgonen. Det var fem olika tidningar: Ystads Allehanda, Skånska Dagbladet, Mellersta Skåne, Arbetet och Sydsvenska Dagbladet som han lämnade på 350 olika ställen. Ibland var jag med på sätet bredvid. Då gick det undan. Han körde en Saab V4 som var högerstyrd. Det var inte en enda dag som de inte fick sina tidningar, även om det var mycket snö.” Men pojkens uppväxt blev tuff. ”Först kallade barnen mig för äggasonen. Sedan sandalen, skandalen, vandalen. Andra hette Nilsson, Persson och Karlsson. Nu struntar jag i det men jag var mycket ensam i högstadiet. Jag ville inte slåss. Jag smög mig undan. Jag kunde aldrig slåss. Och jag blev sorgsen. Senare i livet har jag alltid varit omtyckt även om jag gjorde mycket bus när jag var liten. Jag körde moped och punkterade däck. Jag stal någon moped och gjorde något litet inbrott. Vi tog pennor, sudd och kritor i skolan. Men jag har aldrig stulit en krona i hela mitt liv. Det var mest oförargliga saker. Jag har alltid varit glad, om jag kan hjälpa till eller ge ett handtag så gör jag det. Här känner alla mig. Alla.” 17
Det stora bankrånet.indd 17
09-09-14 13.18.18
Pappan klarade inte att ta hand om sonen utan till slut hamnade Hans Sandahl i ett fosterhem. Men efter en tid kämpade pappan om att få tillbaka sin son och Hans flyttade åter in i huset i Vallarum. Senare som vuxen bodde Hans bland annat i Sjöbo. Han hamnade i en ond cirkel med alkoholmissbruk och ont om pengar. 1989 föddes en son, en son som han förlorade vårdnaden om. Missbruket tog alla pengar, underhållsbidraget växte till en allt större skuld. Fordonsskatt, parkeringsböter, studielån, domstolsförhandlingar, böter. Den 3 februari 2002 dog fadern Allan Sandahl. Sonen ärvde huset i Vallarum. Ett par år senare fick han diagnosen adhd och av försäkringskassan fick han slutligen en sjukpension på drygt 6 000 kronor i månaden. Saker och ting såg lite ljusare ut, en dag i mitten av juni 2007 lyckades Hans sluta dricka helt och han slutade röka. Men inkassobreven fortsatte att komma. Han har försökt spara på allt som går. ”Jag är liten i maten. Jag har kontantkort och jag lever asketiskt”, berättar han medan en hund skäller ute på gårdsplanen. Han äger förutom huset den stora svarta schäfern Ragnvald, efter pappans mellannamn, och katterna Allan och Kerstin efter föräldrarnas förstanamn. Hans brukar säga om namnen att på så sätt känner han sig aldrig ensam. Söndagen den 9 mars. En liten annons på sidan 43 i Sydsvenska Dagbladet. Rubriken ”Exekutiv auktion”. Några få rader som sammanfattar ett livsöde. ”Hus i Vallarum i Sjöbo kommun. Visning 2008-03-26. Auktion 2008-04-02. Ett plan utan källare. 60 kvadratmeter fördelat på två rum och kök. Taxv: 236 000. Marknv. 130 000.”5 På Kronofogdemyndighetens hemsida finns lite mer information. Grunden är av natursten och fasaden av puts. Taket av profilerad plåt. Huset är utrustat med elspis, tvättmaskin och torktumlare. Visningen är klockan två. Obs! Endast en visning. 18
Det stora bankrånet.indd 18
09-09-14 13.18.18
Bredvid texten på hemsidan finns också en slarvigt tagen bild med buskar och högt gräs i förgrunden. En bild som visar ett grått hus med sliten puts. Två veckor senare kör kronoinspektör Christer Rydberg från Helsingborg till Vallarum. Klockan är snart två. Det är torsdag och dags för visning. Han parkerar på den leriga gården. Dagen efter skriver han protokoll: ”Ägaren var på plats. Antalet besökare: 20–25. Tillträde till fastigheten har skett genom öppet hus. Är elen avstängd? Förmodligen.” Under ordet Övrigt finns en mening: ”Fastigheten är ej beboelig.”6 Det är en vecka kvar till auktionen i Malmö. Hans Sandahl blir desperat. Pappans ord om att aldrig vara skyldig någon pengar sitter djupt i kroppen. Men till slut tar han mod till sig. Reser till Vollsjö, cirka sju kilometer från gården. Vollsjö är Fritjof Nilsson Piraten-land. Här föddes han, här utspelas flera av hans mörkare noveller. Här ligger även ett museum. Vid torget finns också hembageriet där kanelbullar säljs för åtta kronor styck och där Seeburg-jukeboxen spelar singlar för en krona, låtar med titlar som ”En sång en gång för längesen” av Hootenanny Singers och Hepstars ”Farmer John”. Handelsbanken finns på vänstra sidan av torget. Mitt emot ligger ICA. I andra änden Färs & Frosta Sparbank. Hit går Hans Sandahl i mars månad, han känner personalen lite. Pappan har varit kund och Hans hade fått följa med några gånger som liten när pengar skulle sättas in eller tas ut. Men banken har förändrats. Färs Härads Sparbank bildades 1839 på Övedskloster, en mil väster om Vollsjö, och var då en liten, lokal, oberoende sparbank. Som första sparbank i Sverige skrev Färs Härads Sparbank i sina stadgar att bankens ändamål förutom sparfrämjandet också var att genom ”utlåning bistå i synnerhet mindre jordbrukare”. Banken skulle inte bara sköta sparandet, den skulle också låna ut. Idag är banken ett aktiebolag som kontrolleras av börsno19
Det stora bankrånet.indd 19
09-09-14 13.18.18
terade Swedbank och en stiftelse. Logotypen är Swedbanks mynt, färgerna Swedbanks orangea. Nu står Hans Sandahl där igen. Denna gång ber han om ett litet lån med huset som pant för att lösa skulden till kronofogden. Visserligen har låneräntan stigit rejält senaste två åren. Men det får gå. Svaret kommer omgående. Nej. Betalningsförmåga saknas. Den dagen kommer tröstlösheten över honom. ”En sån som jag ska tydligen inte finnas.” När kronoinspektören Christer Rydberg har skrivit klart sin visningsrapport är det exakt en vecka kvar till auktionen. Försäljningen verkar inte bli något problem.
Den sista sommaren i Lettland Äntligen är tornen klara! Byggnadsställningarna på gården i Islice togs bort några dagar efter midsommar. Nu är det bara inredningen kvar och installationen av el- och datorsystemet. När affärstidningen Dienas Bizness frågar Gatis Karlovs berättar han stolt om hur de ligger före tidsplanen med en hel månad. Här ska ett avancerat luftkonditioneringssystem övervakas digitalt på distans för att kyla ned spannmålet efter torkningen. Det ska bli Lettlands kanske modernaste och effektivaste anläggning. Tidningens fotograf tar en bild lite underifrån med vidvinkel för att få med den klarblå himlen och alla silorna bakom Gatis Karlovs. Han tittar in i kameran och ser bestämd ut. Den skarpa solen ger en skugga över ögonen. De kraftiga armarna ligger i kors över en tunn vit t-shirt med ett tryck med solgula strålar på bröstet. Hans panna är något rynkad, munnen som normalt ler är denna gång neutral. För ovanlighetens skull är han lite orakad och luggen som på några månader blivit gråare 20
Det stora bankrånet.indd 20
09-09-14 13.18.18
flyger med vindens hjälp runt i pannan. Gatis Karlovs har anledning att vara något bekymrad. Sedan toppnoteringen på foderkorn i februari på 2 200 kronor per ton har marknadspriset sjunkit med 500 kronor. Men det ska kanske ordna sig. Den senaste veckan hade priset börjat stiga lite igen och i september när allt är färdigt kommer nästan alla silorna vara fulla med årets skörd av varmt, doftande spannmål.7 Sommaren 2008 blir ganska fin. I augusti kommer högtryck efter högtryck, i Östersjön blommar åter algerna. I slutet av augusti kan Gatis Karlovs provköra den nya tyska skördetrösk jätten Claas Lexion 600, en enorm rödgrön maskin som mäter över tio meter från kant till kant. Skördetröskan som han köpt med hjälp av banken kan skörda upp till åttio ton höstvete i timmen, det vill säga dubbelt så mycket som de gamla maskinerna gjorde. I tidningen Dienas står samma vecka något om två företag långt borta i USA med de märkliga namnen Freddi och Fanny. Det är någon sorts bolånebolag som nu hade problem. Det är första gången lettländarna hör talas om ordet ”subprime” som beskriver dåliga och riskabla bolån. Det bekymrar knappast Gatis Karlovs. I slutet av sommaren har tidiga höstregn kommit, regn som försämrar kvalitén på foderkornet. Vilket gör att priset sjunker ännu mer. Dessutom börjar plötsligt marknadsräntorna stiga vilket kan bli ett ännu större problem. Swedbank har redan börjat höja sina räntor. Men nu är det bara några veckor tills allt är klart på gården. Projektledaren Carl-Otto Knopp ska komma i slutet av september för slutbesiktning. Den 15 september 2008 händer något som hittills varit helt otänkbart. Det händer visserligen i New York men får stor påverkan världen över. Även i lilla Lettland. USA:s finansminister låter den legendariska investmentbanken Lehman Bro thers gå i konkurs efter att en stor del av bankens tillgångar i komplicerade fastighetslånepapper blivit nästan värdelösa. 21
Det stora bankrånet.indd 21
09-09-14 13.18.18
”Det var fullständigt kaos”, berättar Carl-Otto Knopp som var på Manhattan just de dagarna. Veckan efter tar han flyget till Riga och kör ned till gården i Islice tillsammans med några underleverantörer för att fira att gårdsbygget är klart. Gatis Karlovs är lika vänlig och varm som alltid. De skrattar och skakar hand. Carl-Ottos lilla i Gatis stora. ”Han verkade inte så bekymrad trots all turbulens”, berättar Carl-Otto Knopp. Det är sista gången han ser Gatis.
Ett halvt ark papper I Vallarum är läget pressat. Det är bara några dagar kvar till auktionen. Plötsligt får Hans Sandahl veta att en granne som behöver bete till sina hästar är intresserad av att köpa två tunnland mark av honom. Hans behöver 69 000 kronor för att täcka skulden. Grannen tycker det är ett bra pris och de båda är överens. Hans Sandahl ringer omedelbart till kontaktpersonen Sigrid Boje på Kronofogdemyndigheten i Helsingborg och berättar upphetsat om nyheten. Den 31 mars för köparen över 69 015 kronor via Sparbanken Finn i Veberöd till Krono fogdemyndighetens plusgirokonto. Banktjänstemannen Per Ekström skickar för säkerhets skull också ett fax till Sigrid Boje med inbetalningskvittot och en mening där han skriver att pengarna gäller ”inbetalning av skuld för Hans Sandahl”. Det ser ut som om auktionen ska kunna stoppas i sista sekunden och Hans börjar hoppas. Men då tvingas Sigrid Boje meddela honom att hela skulden inte är reglerad. ”De skulder som ska regleras för att fastighetsförsäljningsärendet kan avslutas är dels skulder till staten och dels förrättningskostnader”, skriver hon i ett meddelande. Det blir en chock. Vad Hans inte visste var att utöver skulden 22
Det stora bankrånet.indd 22
09-09-14 13.18.18
till kronofogden ska han dessutom betala för de omkostnader myndigheten haft för att sälja huset, en försäljning som var beslutad för att täcka skulderna. Och även om nu försäljningen inte skulle bli av måste han ändå betala kostnaderna för densamma. Kronoinspektören Christer Rydbergs resa för visningen av huset, konsultfirmans kostnader för värderingen med mera. Totalt blev beloppet 13 570 kronor. Det betyder att huset trots allt måste säljas för att täcka försäljningskostnaderna. Några kilometer från Vallarum, på väg mot Vollsjö, ligger Fränninge. En by som mest består av en staty av den svenska skolfadern Nils Månsson, en liten vit medeltida kyrka, den villa där det säljs hemgjorda spättekakor och en vägkorsning. I den korsningen, på en grusplan, finns några gröna återvinningscontainrar och Sveriges minsta bank. Frenninge Sparbank. Som till skillnad från samhället stavar sitt namn med e. Här var på femtiotalet en lanthandel i kooperationens regi. Den lilla tegelbyggnaden rymmer på övervåningen tre små rum och ett ännu mindre kök. Till höger finns kassadisken där Ingrid Book sitter framför bankens dator. Till vänster ligger styrelserummet på mindre än tio kvadratmeter. Ett bord, tre stolar. På väggen fyra svartvita fotografier av allvarliga män. Det är bankens fyra före detta kamrerer. Christer Sturesson är den femte. Sedan starten 1913. Dessutom är han ekomjölkbonde, för banken har bara öppet på onsdagar och två timmar på fredagar. Han har stora valkiga händer. Bullrigt skratt. Kraftiga bruna skor. De lite äldre glasögonen glider då och då fram på den runda näsan. Han känner mycket väl till den lite trasslige Vallarumssonen Hans Sandahl. Nyligen var han inne på banken och frågade om han kunde få ett lån. Men svaret var nej. Eller kanske. Men då måste det finnas borgensmän. Några risker kan inte banken ta. Bankens lilla egna kapital gör att varje kreditförlust blir mycket kännbar. Hans Sandahl har ett smeknamn. Vallarums väktare. Han 23
Det stora bankrånet.indd 23
09-09-14 13.18.18
har fått namnet för att grannar ofta frågar om han kan se till deras hus när de är bortresta. Två av dem är Margareta Percy och hennes make, vissångaren Staffan. ”Vi behövde aldrig vara bekymrade. Han sade att ’det ska ni veta, jag skulle aldrig släppa in någon, aldrig göra er illa’”, berättar Margareta Percy. De bodde några år i ett stort hus mitt emot skolan i Vallarum. Nu bor de i Vollsjö. Innan dess låg hemmet på södra Gotland där de drev ett pensionat som de finansierat med lån från en av de minsta sparbankerna, Närs Sparbank. Men sedan flyttade de till Skåne, och nu brukar Staffan spela på bland annat Piratenmuséet på somrarna. I år blir det kanske återigen en av hans mest älskade visor, med text av Bo Setterlind. En sång som slutar med raderna: Vindarna vaknar och vänder Vaknar och vänder sig om Vågorna skimrar, skimrar Av sång, av sång Ett skepp, som strålar i drömmen Speglar vårt livs förlust Bestrött med skimrande blommor Det nalkas en himmelsk kust Nu ligger Percy på soffan med nackstöd. Han kan knappt prata. Än mindre sjunga. Häromdagen råkade han ut för en bilolycka. Så Margareta får berätta. Margareta Percy var tidigare en av flera så kallade huvudmän för sparbanken i Fränninge. Eftersom sparbankerna inte har några ägare kontrolleras de av huvudmännen som delvis utses av väljarnas representanter i kommunfullmäktige. Huvudmännen utser sedan styrelsen. Margareta Percy var då fritidspolitiker för folkpartiet men är inte aktiv längre. Däremot får hon 24
Det stora bankrånet.indd 24
09-09-14 13.18.18
fortfarande vara med på bankens årliga middag. När hon frågar en av styrelseledamöterna om Hans Sandahl får hon höra att de tycker att han sköter sig, men utan borgen blir det svårt att låna ut pengar. Staffan och Margareta har känt Hans Sandahl i många år. Margareta har reumatism och svårt att bära tungt. Hans kommer gärna förbi och hjälper till när det behövs. ”Han är stark som en björn. Han vet var kaffet finns och han är väldigt glad över att vi litar på honom. Ibland försöker jag ge honom en hundralapp om han hjälper oss men det vill han inte ha. Även om det kan vara en vecka kvar tills han får sin pension.” Hon berättar att han är duktig på bilar och att många kommer hem till honom med trasiga motorer. Men att han har väldigt svårt för att ta betalt. ”Då och då när vi inte sett honom på några dagar åker vi dit och knackar på. De enda han släpper in är Staffan och mig. Han har en son som han inte har så mycket kontakt med. Jag har sagt att jag kan hjälpa dem att träffas. Men då svarade han att han inte vill ta hem honom i röran. Hos oss då, frågade jag. Men han är för stolt. Ibland på vintern brukar jag fråga honom hur varmt han hade det på natten. Då kan han svara tio grader. Jag vet inte vad han lever av. Vi har gett honom lite kläder, inget skräp. Han har fått tröjor av Staffan och ibland klär han upp sig i en sådan. Men oftast är det blåstället som gäller. Jag beundrar honom att han orkar leva.” Veckan före auktionen är stressig. Hans Sandahl vågar inte ringa från sin kontantkortsmobil av rädsla för att missa ett viktigt samtal från kronofogden. Han får komma hem och låna Margareta och Staffans fasta telefon. De kontaktar ytterligare några vänner angående borgensåtagande och alla ställer upp. Det är klart de ska gå i borgen för Hans Sandahl! Men nu är det bråttom. Avstyckningen och försäljningen av hästbetesmarken är klar. Fredagen den 28 mars går ett helt sällskap uppför trapporna till Frenninge Sparbank. De tar dörren in till vänster. Det blir trångt i det lilla styrelserummet där 25
Det stora bankrånet.indd 25
09-09-14 13.18.18
tunna vita gardiner är fördragna för fönstret. Stämningen är nästan högtidlig. Klockan är åtta minuter i sex. Banken har stängt för länge sedan. Det rasslar till i den gamla faxen när papperet går iväg. ”Vi vill meddela att vi idag för Hans Sandahls räkning satt in 13 570 kronor på ert konto. Vi hoppas ni kan se det på kontot. Med vänlig hälsning.” Sedan kommer underskrifter av Christer Sturesson och bankens kassörska Ingrid Book. På arket finns också en kopia på postgiroinbetalningen. När maskinen tuggat igenom papperet ringer en stolt Hans Sandahl till Sigrid Boje hos kronofogden och säger: ”Det har ordnat upp sig.” Men Kronofogdemyndigheten i Helsingborg har stängt för dagen. Faxet registreras och stämplas hos diariet först under måndagen. När Sigrid Boje kommer till kontoret efter helgen syns inga pengar till. Det visar sig att de dyker upp först på onsdag, alltså samma dag som auktionen ska hållas. På ett halvfyllt pappersark, betitlat Dagboksanteckningar, står en rad under datumet 2008-03-28 och signaturen SB: ”Gäldenären ringer – sitter på banken och gör inbetalning – ska reglera alla sina skulder!”8 Sigrid Bojes anteckning har ett förvånat utropstecken efter, ett sällsynt utropstecken i myndighetens kanslisvenska. På Kronofogdemyndighetens hemsida ligger på måndagen annonsen kvar. Men istället för bilden på Hans Sandahls hus finns nu bara en svart platta med orden ”OBS: Inställd”, med fetstil i typsnittet Helvetica.
Livet tar slut i Islice Samma vecka som Carl-Otto Knopp säger hej då till Gatis Karlovs rasar det internationella marknadspriset på korn. Från höga 2 200 kronor per ton faller det på en vecka med 26
Det stora bankrånet.indd 26
09-09-14 13.18.18
nästan fyrtio procent. Även foderkornet är på väg ned. Vid en framtidskonferens i Riga den 8 oktober sitter Gatis Karlovs i panelen och pratar om företagsprognosen för 2009 och hur modern teknologi skulle kunna förbättra de goda affärerna. Men veckan efter fortsatte de internationella marknadsnoteringarna nedåt. Ingen vill längre investera i råvaror. Alla förväntar sig att BNP ska rasa, så också konsumtionen. Vad är det som kostar mycket pengar när det gäller mat? Kött. Råvaruhandlarna ser framför sig hur allt fler köttätare nu kommer att bli vegetarianer. Och vad äter köttdjuren? Soja, majs, foderkorn och andra spannmål. Alltså vågar ingen handla med det heller. Priserna fortsätter att rasa. Knappt nio månader tidigare skrev Swedbanks råvaruanalytiker Jörgen Kennemar att ”höga livsmedelspriser har kommit för att stanna” och att pristrenden på råvaror är ”entydigt uppåtriktad” och den drivs uppåt av ”fundamentala faktorer”. Våren 2008 finns begreppet risk inte med i Gatis Karlovs och Swedbanks värld. Ett halvår senare pratar alla enbart om risk. Men det är inte bara råvarupriserna som sjunker dramatiskt. Priserna på jordbruksmark i Baltikum, Östeuropa och Ryssland faller likaså. Ett exempel är det svenska börsnoterade bolaget med det suggestiva namnet Black Earth Farming. Företaget, vars ordförande är den unge miljardären Per Brilioth och där bland annat pensionsbolaget Alecta är storägare, har köpt stora områden jordbruksmark i Ryssland. Totalt har företaget köpt över 300 000 hektar mark, det vill säga lika mycket som en dryg tiondel av hela Sveriges jordbruksareal och mer än två hundra gånger mer mark än vad Gatis Karlovs ägde i februari 2008. Aktien, som är noterad på småbolagsbörsen First North, blev snabbt efter introduktionen en favorit och kostade närmare åttio kronor i februari 2008. Men under sommaren började jordbrukssektorn skaka. Priset på konstgödsel, utsäde och bränsle hade sti27
Det stora bankrånet.indd 27
09-09-14 13.18.18
git men oron på världsmarknaden och en dålig veteskörd gjorde att spannmålspriserna sjönk, och när Lehmansmällen kom blev fallet ännu brantare. Men precis som Gatis Karlovs hade Black Earth Farming, på grund av prisosäkerheten, bara sålt en liten del av årets spannmålsskörd, resten lagrades i väntan på nästa prisuppgång. Den kom aldrig. I slutet av oktober hade bolaget tappat över åttio procent av sitt börsvärde. Gatis Karlovs är inte bara orolig för sig själv, familjen och de anställda. Han har köpt ett stort antal ton spannmål från andra bönder för att utnyttja den nya anläggningens maximala kapacitet. Men alla har inte fått betalt än. En av dem är Inese Bartusevica. En bestämd kvinna med eleganta kläder i intensiva färger. Gatis är i oktober skyldig henne närmare två miljoner kronor. Men hoppet om att spannmålspriserna snart ska vända uppåt förminskas alltmer. Visserligen stiger foderkornspriset några kronor i mitten av oktober. Men i november fortsätter nedgången. Inte nog med det. Krisen bland finansbolagen på Manhattan gör också att ingen längre vågar låna ut pengar. Stor efterfrågan och minimalt utbud på pengar gör att marknadsräntorna snabbt stiger. Så också räntorna hos Swedbank. Dessutom är det nästan omöjligt att få de gamla lånen förlängda. Situationen för Gatis Karlovs och hans jordbruksföretag blir akut. Nu hotar plötsligt konkurs. En novemberdag 2008 orkar Gatis Karlovs inte längre. När familjen och de anställda får reda på vad som hänt chockas de svårt. Han har tagit sitt liv. Måndagen den 1 december. Den rosa affärstidningen Dienas Bizness publicerar en liten nekrolog. Rubriken är ”Gatis Karlovs möter evigheten”. En återhållsam text hyllar den ambitiöse företagaren. Inte ett ord om hur han dog. En svartvit bild med svart ram. Mörk polo och kavaj. Huvudet lite på sned, de vänliga ögonen, den mjuka munnen lite lätt öppen, svagt leende. En glipa syns mellan framtänderna. 28
Det stora bankrånet.indd 28
09-09-14 13.18.19
I en kommentar till artikeln på internet skriver signaturen Kristina: ”Kraft och styrka till dem som blir kvar. Varje timme, dag, vecka och år var livet mycket lättare tillsammans med Gati. Ta och tänk på det vackra, som det var. Gati! Till dig, milda sand!”9 Sent på kvällen samma dag skriver några jordbruksgrannar i Bauska en annan kort, deltagande kommentar. Där finns också en fråga. En fråga om varför Gatis Karlovs dog och vilket ansvar banken har för det som skett. Banken, det är Sveriges största bank, Swedbank. Eller före detta Hansabank, den baltiska storbanken som Swedbank tog över helt och hållet 2005 och bytte namn på under hösten 2008. Till slut försvann även det blåorangea Hansabanksseglet i logotypen på huvudkontorsskrapan i Riga och byttes ut mot Swedbanks orangea mynt. Swedbanks utlåning till invånarna i Estland, Lettland och Litauen var under det andra kvartalet 2008 den lönsammaste affär banken någonsin gjort. Utlåningen hade på några få år exploderat, och varje kvartal under 2008 fram till att Gatis Karlovs gick bort tjänade banken mer än en och en halv miljard kronor på det så kallade räntenettot. Det vill säga skillnaden mellan in- och utlåningsräntan. De duktiga lånesäljarna på banken blev rikligt belönade. Under ett år fick Swedbanks baltiska chefer och anställda över en halv miljard i volymbaserad bonus.10 Men frågan om bankens ansvar för Gatis Karlovs död blir bland läsarkommentarerna på Dienas Bizness hemsida obesvarad. Varför dog Gatis Karlovs?
29
Det stora bankrånet.indd 29
09-09-14 13.18.19