9789100118501

péter nádas

Parallella historier

Del 1 Det stumma territoriet

Översättning Maria Ortman

albert bonniers förlag

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 3

2012-04-13 11.00

Av Péter Nádas har tidigare utgivits på Albert Bonniers Förlag: Minnesanteckningarnas bok 1994 Minotauros 2003

Published with support from The Hungarian Book Foundation

www.albertbonniersforlag.se isbn 978-91-0-011850-1 Copyright © 2005 by Péter Nádas Original Hungarian edition Párhumazos történetek published by Jelenkor Kiadó, 2005 ScandBook AB, Falun 2012

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 4

2012-04-13 11.00

Jag skyndar mig att påpeka att det läsaren håller i sin hand inte är ett historiskt arbete utan en roman, varför alla till synes verkliga namn, figurer, händelser och situationer är frukten av författarens fantasi och ingenting annat.

Ett tack tillkommer Wissenschaftskolleg i Berlin, och ett särskilt tack de utomordentliga medarbetarna på institutionens bibliotek, Gudrun Reint och Gesine Bottomleyt, för deras självuppoffrande stöd och goda råd.

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 5

2012-04-13 11.00

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 6

2012-04-13 11.00

Den plats varifrün jag beger mig är densamma som den som jag kommer fram till. parmenides

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 7

2012-04-13 11.00

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 8

2012-04-13 11.00

Fadermord

Redan samma minnesvärda år som den berömda Berlin­ muren föll upptäcktes ett lik inte långt från drottning Luises mörknade marmorstaty. Detta hände några dagar före jul.

Liket var en välvårdad man i femtioårsåldern och alla de kläder och tillhörigheter han hade på sig var av så kallad finare kvalitet. Av den första anblicken att döma var han en framstå­ ende herre, bankman eller direktör. Snön singlade sakta ner men det var inte tillräckligt kallt för att den skulle ligga kvar, på parkgångarna smälte den genast och fastnade bara på gräs­ strånas spetsar. Brottsplatsundersökarna gick reglementsenligt tillväga, och på grund av väderleksförhållandena med en viss brådska. De spärrade av området och sökte på övligt vis ige­ nom terrängen, gående medurs inåt i spiral för att hitta och säkra spår. De klädde försiktigt av liket bakom en improviserad skärm av svart plast men hittade inga tecken på yttre våld.

Kroppen hade upptäckts av en ung man som brukade jogga där tidigt varje morgon. Han var den ende de kunde förhöra.

Det var fortfarande helt mörkt när han gav sig ut för att springa, samma sträcka varje dag, vid samma tid.

Hade det inte varit så, om inte allting hade varit rutin och vana, hade inte varje enskild sten och skugga varit inpräntad i honom skulle han antagligen inte ha upptäckt liket. Ljuset från de avlägsna gatlyktorna nådde knappt dit bort. Att han ändå lade märke till kroppen som till hälften hängde ner från bänken berodde, förklarade han upphetsat för poliserna, på att en del snö hade blivit liggande på den där mörka rocken.

9

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 9

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

Och där han sprang i jämn takt var det som om den hade blixtrat till från sidan, berättade han alltför högt.

Medan han talade var ett flertal män flitigt sysselsatta in​nan­ för avspärrningen. De arbetade under vad man skulle kunna kalla idealiska förhållanden, för vid den här tiden var det ingen annan som uppehöll sig i parken så det fanns inga nyfikna åskådare. En av dem tog fotografier med blixt av något på den bara och blöta marken som kriminalteknikerna redan hade försett med ordningsnummer.

Medan han började dra sin historia för tredje gången note­ rade den unge mannen nervöst att varje spår redan var markerat med ett nummer, och när han såg det greps han av en så kraftig ångest som om det inte hade varit han som hade upptäckt liket, inte han som hade rapporterat det, utan som om han vore gär­ ningsmannen och strax skulle konfronteras med bevisen.

Det kändes som en egg, men han kunde inte tala om vad för slags egg, kanske kylan hos ett knivblad eller en tankes kyla, fast det sa han ingenting om.

Hans första tanke var i själva verket att han hade mördat sin egen far. Han visste inte hur han skulle förklara varför han tänkte så, varför han önskade denne mans död, men inte heller det sa han högt till poliserna.

Det återstod knappt något som han kunde tala högt om.

Men de civilklädda och uniformerade poliserna brydde sig inte mycket om honom, de kom och gick och ibland mumlade de något till varandra eller för sig själva som han inte kunde förstå.

De höll inte kvar honom längre, för han hade ju redan lämnat sin redogörelse två gånger och de hade tagit till protokollet att han var beredd att vittna, men ge sig av därifrån kunde han inte.

Poliserna omkring honom avlöste varandra.

När han sprang tittade han egentligen inte åt något håll, inte på någonting, fortsatte han upphetsat sin redogörelse, han tänkte inte. Rent psykiskt var det detta som var meningen med 10

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 10

2012-04-13 11.00

fadermord

att springa, förklarade han. Men när han efter omkring tjugo minuter sprang förbi kroppen på bänken för andra gången kom han ändå att tänka på att snön bara kunde ligga kvar på det viset på ett kallnat lik.

Han hade läst någonstans om något liknande. Och då stan­ nade han till för att titta närmare.

I Tiergarten, det vill säga djurparken, i Berlin har det sanner­ ligen hänt allt möjligt, eller rättare, det skulle knappast kunna hända något som inte redan har hänt. Poliserna lyssnade täm­ ligen liknöjt på redogörelsen, en av dem gick en bit bort med sina svarta plastsäckar för att fortsätta sitt arbete varpå en tredje efter en kort stund kom fram till dem och blev lämnad ensam kvar av de andra. Men den unge mannen förmådde inte lugna ner sig. Också för den här nye mannen berättade han historien som om varje detalj bar på hundra ytterligare detaljer, som om varje mening krävde en förklaring och som om han med varje förklaring avslöjade fruktansvärda hemligheter samtidigt som han förteg sina egna hemligheter.

Han frös inte men darrade ändå i hela kroppen. Den civil­ klädde polisen erbjöd honom en pläd att svepa in sig i men han avvisade den med en irriterad gest som om han vore totalt ointresserad av sitt eget kroppstillstånd, av en förutsebar förkylning eller av detta löjliga och pinsamma darrande. San­ nolikt var det en nervös reaktion, något som poliser inte är ovana vid. Antagligen var han inte heller medveten om hur han framstod. Han gjorde inte något bra intryck på dem, det anade han själv, vilket fick honom att bli ännu mer detaljerad. Men den här polisen iakttog med glädje, nästan kärleksfullt, hans upprörda anletsdrag, ja, hela gestalten, varje lem för sig, hans gestikulerande, och funderade på om han borde anse honom vara kolerisk eller snarare asketisk, mer intelligent än genom­ snittet, känslig eller en vanlig storstadsidiot som inte bryr sig om något annat än sig själv.

Någon som hungrar så efter att tala att han håller på till 11

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 11

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

följande dag. Någon som aldrig har varit med om något men nu har blivit ordentligt inblandad, nu har det stora äventyret kommit. Någon åt vilken ingenting mindre än världsalltets hemligheter har blivit anförtrodda.

Han väckte medlidande, en viss oro. Till slut hade han bara den här polisen kvar att tala med, men honom höll han praktiskt taget fången med sin febriga svada, med sina häftiga rörelser som han dock hade självdisciplin nog att ständigt hejda, med sin svårbestämbara själsliga konstitution.

Efter att mycket metodiskt ha granskat ytorna och punk­ terna på den unge mannens kropp och kläder frågade denne polis, eftersom hans yttre föreföll så alldagligt att det vid första anblicken till och med hade varit svårt att bedöma hans sociala situation, vilket universitet han egentligen gick på, vad han studerade, och tillade tämligen listigt att det inte var å yrkets vägnar han undrade utan som privatperson. I princip hade han inte rätt att ställa en sådan fråga. Det var hans erfarenhet att man ibland kunde hejda en sådan här meningslös och sjuklig svada med några oförargliga ord. Främmande människors död framkallar ren hysteri till och med hos pykniska personer.

Samtidigt var det inte av formella skäl han frågade, han hade börjat bli nyfiken på hur mycket den unge mannen gick att rubba med en oskyldig fråga, hur långt den kunde få honom att glömma sin egenkärlek, eller kanske hur gripbar den kunde göra honom. Hur pass beskedlig han var. Han var en av de grundligt utbildade kriminalpoliser som i allmänhet lyckas undvika att låta sig vilseledas av ett oväntat starkt intryck eller fantasins sinnrikhet, men han kunde inte låta bli att göra ett experiment om inte annat så i form av en uppfordrande fråga.

Däremot var det omöjligt att inte förlora balansen åtminstone tillfälligt, vare sig det var på det här sättet eller på något annat, vare sig det var under de första timmarna av undersökningen, på polisjargong ”kringförhör” eller ”en första inledning”, eller när undersökningen har nått sin kulmen, när resultaten vis­ 12

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 12

2012-04-13 11.00

fadermord

serligen är tämligen ostadiga men håller ihop. Ibland gillrade han små fällor. Ty poliser av hans slag ansåg ändå sina egna idéer viktigare än de allmänna erfarenheter av brottslighet som hans mer räddhågade kolleger öste ur. De förra var idérika men deras metoder ibland självsvåldiga. För att tala yrkesspråk lät de de syllogistiska teknikerna stå tillbaka till förmån för de heuristiska, och ibland förleddes de till och med av de senare till att bryta mot lagen.

Den känslolösa granskningen fick den unge mannen att staka sig; han studerade filosofi och psykologi, svarade han förvånat. Men medan han svarade grubblade han på vad det var polistjänstemannen iakttog eller lade märke till hos honom.

Det kunde jag tänka mig, sa polisen liknöjt.

Vad var det han iakttog på hans hals, eller vad var det han lade märke till på hans tröja, och nu på hans träningsoverall?

Och allt detta fick ordflödet att haka upp sig. Som om han blev medveten om att ingen i själva verket var intresserad av allt det han redogjorde för. Inte bara de andra utan till och med den här polisen sysslade på en annan nivå eller i ett annat register med detaljerna.

Inte med honom, vilket innebar att han inte lyssnade på hans redogörelse heller.

Sedan ett bra tag tränade han i blanka och trånga byxor, gula eller röda, och den här polisens blick fortsatte granskningen vid hans lår, framför allt vid hans skrev.

Vilket var så plumpt, så in i märgen drabbande att han nu äntligen lade märke till och mönstrade själva den människa som stod framför honom i den här nakna parkens gryningsljus, medan snön singlade verkligt fridsamt omkring dem. Polisens läppar, hans ögon, hans påfallande tjocka, högt placerade ögon­ bryn, allt som han hade sett tidigare också, hans panna, hans våldsamt lockiga hår, hans blidhet. En människa som betrak­ tade honom så inträngande, nästan sorgset, som om han visste allt om honom. Som om han i efterhand och för framtiden tog 13

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 13

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

hans mest förborgade hemlighet i betraktande och till och med hyste medkänsla med honom. Fast i sin stora tankspriddhet hade polisen bara kommit att tänka på en sak som han några dagar tidigare hade läst i någon idiotisk tidskrift i tandläkarens väntrum, varav det framgick att i Tyskland börjar sjuttontusen studenter läsa filosofi årligen och tjugotvåtusen psykologi.

Vilket skulle innebära att det under en mansålder var ungefär tio miljoner som sysslade med tankens och själens mekanik, ett ganska stort antal måste man ändå tycka, även om det var mångdubbelt fler som ägnade sig åt handel, finanser och krig­ föring.

Den unge mannen tystnade, han kände att polisen förak­ tade honom och inte hade höga tankar om hans vetenskapliga intresse och hans förbannade kropp fortsatte att darra i den genomsvettiga träningsoverallen.

Vilket gjorde honom sårbar.

Men polisen, som kunde vara ett tiotal år äldre än han och hade juristexamen, frågade snabbt i den plötsligt uppkomna tystnaden om de skulle köra honom hem, och tillade ännu snabbare att de mycket gärna skulle göra det. När han nu inte ville ha pläden. De ville ogärna att det enda ögonvittnet skulle dra på sig en förkylning. Han använde pluralformen som en sköld, det var inte han som talade, det var inte han som kom med förslaget utan kåren. Men i skydd av kåren var det ändå han som blickade ut så genomträngande på honom. Som om han sökte igenom ett ur straffrättslig synvinkel misstänkt område.

Eller som om han nu blickade ut från sitt yrkes förskansningar och tog sig en ordentlig titt på den andra massmänniskan.

Det var inte konstigt att den unge mannen inte tackade ja till den erbjudna tjänsten.

Den här mannen hade omärkligt gjort något med honom, hade bedömt och kategoriserat honom, och då skulle han kan­ ske kunna göra vad som helst i nästa ögonblick. Han såg en klar panna, lockigt, mörkt hår som på något sätt fångade hans 14

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 14

2012-04-13 11.00

fadermord

blick, stora, svullna, mjuka läppar. Han måste vara på sin vakt.

Han tillbakavisade erbjudandet med en enda gest, tämligen ohyfsat egentligen. Bort härifrån, tänkte han under tiden, men med rösten lyckades han behärska sitt humör.

Han sa bara att skulle det bli nödvändigt stod han till deras förfogande igen, men absolut inte under helgdagarna, däremot efter dem. Detta var dock polisen synbart ointresserad av. Fast han hade varit nöjdare om studenten inte hade avvisat erbju­ dandet. Visserligen hade de skrivit ner hans personuppgifter och även spelat in hans röst tillsammans med anmälan, men han hade ingenting att bevisa sin identitet med. Eftersom det inte fanns någon omedelbar misstanke hade de inte heller kunnat kräva det av honom.

I morgon måste han resa hem, tillade den unge mannen i sin förvirring.

Nu uppfattade han att hans tänder skallrade för varje ord han sa.

Det måste innebära, anmärkte polisen finkänsligt, att han bodde i Berlin men var hemmahörande någon annanstans.

Han begrep inte hur ens egen kropp kunde lämna en i sticket och förödmjuka en så.

Polisen visste kanske en del om det också, han tackade studenten för hans mycket utförliga redogörelse och sedan nickade de mot varandra.

Jag bor bara tillfälligt i Berlin, tillade studenten medan han gav akt på sina tänder, som om han måste återgälda all denna förståelse.

Det var som om de av någon anledning inte kunde slita sig från varandra.

Mina föräldrar bor i Pfeilen, jag är själv född där. En bit utanför staden, visserligen.

Heter staden så, frågade polisen, och en stund iakttog de varandra osäkert.

Norrut, sa han och pekade med fingret också. Niederrhein.

15

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 15

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

Har jag aldrig hört talas om, vilket säkert är mitt fel.

Vi har en liten gård där sedan länge, men mina föräldrar bor inne i staden. Det är ett obetydligt ställe, det är ingenting ni behöver känna till.

Den unge mannen avsåg att le vänligt men det såg ut som om han visade tänderna.

Det gick inte att fastställa exakt vem av dem som sträckte fram handen först. I alla händelser skakade de hand, och hand­ slaget gjorde dem båda grundligt generade.

Polisen passade på att tveksamt presentera sig, jag heter doktor Kienast, sa han.

Det var doktorsexamen som blev hängande mellan dem i luf­ ten. I mötet mellan deras nakna handflator, i de upphöjningar de båda kände, fanns något alltför kroppsligt. Doktorsexamen hade snarast med botande att göra. Som om han gav ett löfte om detta. Och som om det angick honom att han ändå existerade i den oöverskådliga människomängden de båda var lika obe­ tydliga delar av. Så mycket intimitet fick emellertid den unge mannen att definitivt frysa till och han återgäldade inte den uppenbart halvhjärtade och löftesrika presentationen.

Ville den andre ha reda på det kunde han titta på hans upp­ gifter i protokollet som hans uniformerade kollega just hade upprättat. I tron att han utan vidare kunde fortsätta sin påbör­ jade löprunda gav han sig av.

När allt kom omkring hade ingenting hänt.

Efter ett par steg var han tvungen att inse att han återigen hade missbedömt situationen och sina förmågor. Han hade på nytt trott sig själv om mer än vad han förmådde. För det hade ju hänt något ödesdigert, något som det skulle bli svårt för honom att komma över. Om han över huvud taget skulle klara sig undan. Han hade förrått sig själv med sin dumma pratsamhet, varför hade han spottat ur sig vart han skulle resa, varför kom han frivilligt med förklaringar. Han saktade in, sedan gick han över till en annan rytm och försökte tvärtom öka avståndet 16

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 16

2012-04-13 11.00

fadermord

med större energi, men det dunkade i låren och knäna darrade, han hittade inte sin egen andning och framför allt kände han den där förbannade polisens utmanande blick i ryggen.

Denne tittade faktiskt länge efter honom och gav sedan tek­ nikerna direktiv om att göra avgjutningar av hans fotavtryck.

Den andres grepp hade fastnat i muskulaturen i hans handflata, med sin värme hade det klibbat fast vid huden och fastnat i muskelfibrerna, vilket var mer än behagligt, fast bedömningen av beröringen hörde utan tvivel till undersökningen. Kienast, som hade skrivit sin doktorsavhandling om bevisföringens magiska, mytiska och rationella historiska perioder, ansågs vara en stor fantast bland sina kolleger vilka höll sig till vetenskaplig rationalism och stränga professionella regler. De kanske också skulle ha föraktat honom lite för hans metoder om han inte hade varit så allomfattande observant och haft så gedigna sak­ kunskaper.

Det började sakta ljusna men i skenet från de avlägsna gat­ lyktorna snöade det fortfarande synbart.

Det var som om han i denna beröring plötsligt hade känt en våldsam kraft och vanvettig skälvning som den andre inte kunde samordna. Han kunde inte låta bli att tänka på att pojken kanske var drogberoende och i så fall var det på grund av de återkommande abstinenserna som hans ansikte verkade för tidigt åldrat och slitet.

Han kunde fortfarande se den tunna gestalten i snöfallet bland träden.

Hopplöst, sa han för sig själv, men han hade inte kunnat tala om vem eller vad fan hans hopplöshet handlade om just nu.

Det var som om hans öde tilldelade honom den tillsam­ mans med ett annat hopplöst fall. Vilket han hade slumpen att tacka för eftersom han inte hade blivit avlöst på sitt pass. Och som om den annalkande julen bara tjänade till att komplicera situationen ytterligare. Trots att Kienast i princip bara hade två mycket enkla saker att ta itu med i det nya fall han hade 17

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 17

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

fått på halsen. Att fastställa den okända personens identitet samt att utesluta möjligheten att den okända personens död hade orsakats av yttre våld. Han insåg på förhand att det var ett dödsenkelt fall som han ändå inte skulle kunna lösa på ett betryggande sätt. Den där unge mannen rörde på något vis till saker och ting för honom. Hans andra hopplösa fall var mer spännande, det hade han hållit på med i över två månader. Ett fadermord som modern hade tagit på sig i den minderårigas ställe, vilken regelbundet haft samlag med sin far.

Efter ett nattpass greps han dessutom ofta av en modlöshet som följdes av en befogad rädsla. Det var så hans naturliga lättja försökte hitta undanflykter och förklaringar. Kienast var som ett stort kattdjur som tycker om mjukhet, värme och bekvämlighet.

Det skulle nog dröja länge innan de identifierade liket, om inte annat så för att ingen efterlyste det, inte heller efter hel­ gerna.

Innan de lade honom på is skulle han inte hinna utföra mer än den första, mest nödvändiga rättsmedicinska undersökningen.

Kriminalteknikerna hade också grundligt tittat igenom hans saker. Inte heller nu fann de vare sig på hans kropp eller hans kläder spår som pekade på något slags våldshandling. Det var utan tvivel en hjärtattack som hade gjort slut på honom på parkbänken. Även om det inte undgick Kienast att liket inte hade ett enda klädesplagg som var försett med tillverkarens märke. I fall där man stöter på svårigheter i fastställandet av identiteten brukar sådana vara till stor nytta. Man måste titta automatiskt efter dem. Genast vända ut och in på rockar och jackor och där sitter det insytt i fodret. I skjortor och tröjor måste man leta efter det i halsen, i byxor på insidan av linningen. I strumpor och under­ kläder är det ibland broderat eller invävt, fast i billigare varor brukar man ofta bara stämpla in det med färgstämpel. Ibland har man större nytta av sådant än av det så kallade bertillona­ 18

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 18

2012-04-13 11.00

fadermord

get, de elva kroppsmått som måste antecknas för att fastställa identiteten men som för det mesta är helt oanvändbara och blir liggande långt ner i skrivbordslådor eller databanker. Den här döde mannen hade inga billiga plagg alls. Dr Kienast höll redan på att granska det tredje eller fjärde plagget, med handsk­ klädda händer tog han försiktigt upp dem ur deras etiketterade plastpåsar och när han återigen upptäckte att märket var borta visslade han ofrivilligt till.

Han var ensam i salen, hans ensliga väsande ljud ekade mel­ lan de tomma, kakelklädda väggarna.

För låt vara att någon tycker att märkena är allt för grälla, eller att de irriterar huden, eller helt enkelt inte gillar märken och därför klipper bort dem på sin rock eller kavaj. Man kan också gå med på att han tar bort det på sin tröja eller skjorta för att det kanske skaver i nacken, men varför i helvete skulle han peta loss det från insidan av byxlinningen där det ändå inte syns. En mani, men vad kan en sådan mani ha för mening eller betydelse. Det var som om han var ilsken på den levande personen medan hans lik låg utsträckt här framför honom.

Vad är det för en dåre som avlägsnar varje tecken som kan tjäna som identifikation ur sina kläder. Andra ser inte ens om de finns där eller inte, eller gillar dem just därför att de är stolta över sina märkeskläder. Hans hjärna gav automatiskt svaret.

Förföljelsemani, ett tvångsmässigt behov av att gömma sig, befogad eller obefogad ångest, längtan efter spårlöshet. Att spårlöst försvinna bland människor. Han betraktade liket, han betraktade plaggen.

I hans häpnadsväckande små kalsonger som var gjorda av något genomskinligt, blankt, nästan glittrande tyg hittade han en stor spermafläck. I alla händelser var han en människa som tyckte om blått, alla hans kläder var blå, blekblå, mörkblå.

En människa av det slag som bara tillåter sig en vit rand i den blå skjortan.

Det var för mycket av det blå, alldeles för mycket.

19

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 19

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

En trist människa.

Han måste ha varit en människa som bara hade använt sin exklusiva smak som en mask men i själva verket led av tvångs­ begär eller manier. En så till den grad anspråksfull människa, medan lidelsen rasar inom honom är han så mån om sitt yttre att han måste ha varit outhärdlig. I de nästan genomskinliga, utsökta mörkblå bomullsstrumporna hittade han inte heller några märken. På de små silverglänsande plommonblå kalsong­ erna hade det dock klippts bort ur sömmen så att en liten flik som blivit fransig i tvätten satt kvar. De var synnerligen ovan­ liga. Ett plagg av det slag som används av strängt fetischistiska bättre herrar. Han såg på liket och tog sedan med blotta ögat mått på den ansenliga spermafläcken i den exklusiva persedeln.

Den var orsakad av en ihållande erektion, ett ihållande sipp­ rande eller en mindre sädesuttömning. De skulle ha en hel del att leta efter på själva byxorna också. Han kunde nästan se den lilla nagelsaxen framför sig med vilken märket hade klippts av med ett enda snitt.

Den här mannen hade varit sjukligt hemlighetsfull och hade förmodligen räknat med att dö i vilket ögonblick som helst.

På hans smala, beniga handled fanns inget synligt tecken på att han skulle ha burit klocka, och ring bar han inte heller. Ändå bedömde han det som att han snarare var gift än ogift.

Hade han varit ogift skulle han ha varit djärvare i sina passioner och antagligen inte ha använt hipsters utan snarare jockstraps av röd eller vit satin under sina soignerat skräddade kläder. I hans mjuka svarta läderplånbok hade de hittat förvånansvärt mycket pengar men inte en enda personlig tillhörighet. Vilket också tydde på att han hade varit ute efter ett snabbt åtkomligt samlag och hade kommit över det billigare än väntat. Slutligen var det hans svarta snörskor som förrådde något, om inte om sin ägare så åtminstone om sig själva; det var italienska skor av ett av de mest gedigna märkena. Sådana gedigna italienska skor kan man bara köpa i London. Och så var det en sak till, som 20

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 20

2012-04-13 11.00

fadermord

dr Kienast i hastigheten inte visste hur han skulle ställa sig till, den nakna kroppens genomträngande lukt. Det var inte alls någon obehaglig lukt, snarare behaglig. Ett slags kvalmig kvinnolukt som han hade känt på helt nära håll någonstans och rentav njutit av för inte så längesedan.

Eller också hade känt en fläkt av någonstans och inte alls funnit frånstötande.

Möjligen var det så att den påminde honom om en annan lukt och därför tycktes honom välbekant, men vid det här laget hade han inte kunnat frambesvärja den första. Han trodde att det måste vara en kvinnlig lukt eftersom han tyckte den var aningen sötare och tyngre än en deodorant, parfym eller ett ansiktsvatten för män, och den strömmade inte bara från hans kläder utan också från hans kropp.

Kroppen hade minst en halvtimme på sig innan den blev helt kall, till dess levde dess lukt. Dr Kienast kände sig mycket starkt frestad att nosa över hela kroppen som en polishund.

Han vågade inte, men hans yrkesmässiga upphetsning var så stor att han inte kunde motstå den döda kroppens dragnings­ kraft. Han sniffade i luften och tyckte att den beska lukten av unken tobak trängde igenom den tillgjorda doften. Han var nog ändå snarast rädd för en sådan parfym. Egentligen var han road av sin egen momentana feghet.

Det fanns inget tvivel, på den dödes fingrar syntes de gul­ bruna missfärgningar som tydde på att han varit inbiten rökare. Ändå hade man inte hittat cigaretter, tändare eller liknande hos honom. Under bänken hade de hittat en nyckelknippa i svart läderfodral.

Själva kroppen var ren och orörd. Orörd, det var det första ord som kom för honom redan då han såg på när de klädde av honom därute och han i sin tur började vända och vrida på plaggen som de försiktigt drog av honom. Det var också därför hans lukt var så anmärkningsvärd. Den kropp som låg utsträckt framför honom tillhörde en människa som förmodligen bara 21

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 21

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

med tvekan rörde vid någon eller något. Det är inte så ovanligt när det gäller fetischister. De ger bara efter för sina starkaste drifter och begär. De söker inte kontakt med varandra, inte med den andra människan utan med de symboliska föremål som rör vid den andra kroppen. Och i det avseendet avviker de verkligen i allt från de vanliga urbana egoisterna som till och med i den andras närvaro uteslutande sysslar med sig själva.

Medan han betraktade det nästan hårlösa, släta, välpropor­ tionerade liket kom det för Kienast att det var en torr människa.

Han hade stött på de begrepp som representerade kroppslig torrhet eller fuktighet när han studerade de antika undersök­ ningsmetoderna för sin avhandling och läste originaltexter i grekisk läkekonst. Det här dödssättet passade inte ihop med torra människor. Enligt Galenos är det fuktiga eller våta män­ niskor som dör av hjärtslag.

Han kunde inte heller skjuta undan den flyktiga tanken att lukten inte var mannens egen, det var inte hans parfym, den passade inte in, den hade under hans sista timmar överförts till honom från en annan kropp.

När man begår ett felsteg tar man alltid en främmande, avvikande doft som inte passar in med sig hem. Det hjälper inte att duscha, tvåla in sig, frottera sig, de där främmande lukterna, vare sig de är motbjudande eller ljuvliga, är otroligt efterhängsna.

Ibland tycker man den är så genomträngande nästa dag som om den fastnat i det fina håret i näsborrarna och man kan inte göra annat än ge efter för sitt syndiga begär och helt enkelt återvända till källan. Dr Kienast hade gift sig mycket tidigt och snabbt skilt sig igen på grund av sina felsteg. Och medan han styrd av dessa oförnekligen behagliga känslor i den dödes sällskap drömde om sina ljuva återkomster erinrade han sig en klok kvinna med hes röst om vilken ingen hade kunnat tro att hon i hemlighet var inbegripen i ett förryckt, lidelsefullt, besatt fälttåg mot sin egen fulhet och därför gömde en dittills 22

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 22

2012-04-13 11.00

fadermord

aldrig skådad arsenal av parfymer, krämer, ansiktslotioner, badskum, läppstift och puder på de låsbara hyllorna i sitt stora badrum. Trots att hon hade till yrke att bedöma dofter och därför i princip borde ha varit mer måttfull i sitt förhållande till kosmetika. Hon borde ha vetat att hon inte skulle komma långt med dem. Hon skulle säkert veta. Hon skulle säkerligen känna igen den tunga doften med dess kärvhet längst in, tänkte han, och denna tvingande tanke gav till följd att han lyfte den döde mannens mörkblå ylletröja till näsan. Kanske han själv skulle känna igen den.

Det var möjligt att han hade kommit att tänka på kvinnan därför att det var hennes kropp han kände igen den från.

Han tyckte att han kände de spända senorna, den diskreta och behärskade darrningen i hennes muskler.

Kroppen glömmer inte.

Den här kvinnan gapade tyst under orgasmen och skrek bara några ögonblick senare när hon redan var förbi njutningen, men också då var det som om hon åter hade velat svälja skriket.

Men nej, parfymlukten kändes knappt på den mörkblå tröjan, den var starkare impregnerad av tobaksrök.

Och i så fall var det från hans kropp parfymdoften ström­ made så starkt.

Två svängdörrar öppnade sig mot korridorerna från salen med dess kalla lysrörsbelysning. Genom den ena rullades liken in, genom den andra rullades de ut till kylrummet och därifrån transporterades de till den officiella obduktionen. Den ena svängdörrens flyglar slamrade stillsamt mot varandra därför att ett fönster säkerligen blivit lämnat öppet någonstans.

Dr Kienast hörde inga steg i korridoren. Medan han lystrade skrällde det till i telefonen bredvid honom på det främmande skrivbordet, den ringde men han svarade inte.

Det var inte första gången hans professionella nyfikenhet försatte honom i en kritisk situation, och ibland var han också tvungen att sätta sig över sitt eget goda omdöme eller för den 23

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 23

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

delen också över lagen. Hade han inte gjort det skulle han säkerligen inte ha kunnat sätta sig in i hur brottslingar tänker och inte valt det här yrket. Han lade ifrån sig tröjan, tog upp den blå-vitrandiga skjortan och nu var han på det klara med att den okände mannen med all sannolikhet inte hade tillbringat sin sista dag i livet i den här tröjan utan hade klätt om på efter­ middagen, eller tidigt på kvällen, rättade han sig själv. Sådana saker är mycket enkla. Man kunde fortfarande känna doften av tvättmedel och sköljmedel på plagget, möjligen av en lukt­ påse som legat i skåpet. Och sina sista timmar hade han säkert fördrivit på något ställe som var ordentligt fullt av tobaksrök, ett ölsjapp, en bar, en billig restaurang, ett som inte var värdigt hans sociala ställning.

Parfymdoften kändes bara på den nedre tredjedelen av skjortans skört och på kalsongerna. På dem kändes för övrigt också lukten av snabbt härsknande sperma. Telefonen ringde fortfarande, men i övrigt hördes ingenting. Han gick fram till likets ben, och som om han bad sin medmänniskas jordiska kvarlevor om ursäkt för allt han nu skulle företa sig rörde han vid den dödes fötter och böjde sig sedan fram över hans skrev. Just då tystnade telefonen och det hördes på nytt hur svängdörrarnas båda flyglar hjälplöst smällde mot varandra i luftdraget. Han slöt ögonen, kanske ofrivilligt, kanske därför att han inte ville se den dödes genitalier på så nära håll, när han nu skulle lukta på dem. Penisens genomträngande lukt stack honom omedelbart i näsan. I övrigt var allting som han hade väntat sig. Den här penisen hade på sin höjd haft oralt samlag, men inte vaginalt eller analt, sekretprovet skulle ge möjlighet att bedöma exakt hur det förhöll sig. Den tungt doftande par­ fymen hade smetats ut i den täta, rikliga könsbehåringen och den glesare, starkt grånande behåring som i kilform sträckte sig upp över magen, det var därifrån lukten spred sig ut i salen.

Han ville inte förlora ett ögonblick. Han hörde steg närma sig i korridoren, men innan rättsläkaren hann komma tillbaka måste 24

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 24

2012-04-13 11.00

fadermord

han verifiera observationen. Han hittade ingen lukt vare sig på bröstkorgen, kring armhålorna eller bakom öronen. Det var de sista tveksamma ställena, och nu kunde han verkligen känna att han hade gjort allt och fått veta allt. Det var inte den dödes egen parfym utan en nyligen applicerad parfym som sedan hade smetats ut över kroppen.

Den ena halvan av svängdörren slogs upp just när han lyfte på huvudet.

Som någon som hade hållit på att kyssas med ett lik.

Ljudet av svängdörren fick honom att genast vända sig om, han för sin del var klar, sa han.

Hade han hittat något lovande, frågade rättsläkaren vänligt.

Det var Patologiska institutionens jourhavande läkare som han hade mycket nära daglig kontakt med. Vilket innebar att de inte kunde undvika stillsamma eller ibland mer högljudda konflikter men sådana hade de, som man brukar säga, gott om utrymme för.

Det låter jag hellre dig bedöma men jag skulle vara mycket tacksam, tillade han utan minsta tecken på att vara generad, om du också ville lukta på hans mage och könshår. Det är något slags parfym, parfymerad tvål eller fan vet vad.

Du kanske känner igen den, tillade han.

Hans kolleger låtsades ibland av ren självbevarelsedrift inte höra vad doktor Kienast sa, bad om eller önskade. Och inte bara de som hade en inte särskilt nära relation med honom utan även hans närmaste underordnade. För det mesta duade de varandra i den kretsen, men samtidigt såg de till att hålla honom och hans manier på ordentligt avstånd. Han ansågs vara en kuf som man måste låta sköta vissa saker på egen hand och sätta stopp för innan man blev inblandad i skumma eller tvivelaktiga uppdrag.

Det var det som hände nu. Dr Kienast väntade ett tag på att den andre kanske ändå skulle göra det, men det gjorde han inte. Och inte som om han på det sättet ville uttrycka sitt ogillande utan som om han över huvud taget inte hörde uppmaningen.

25

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 25

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

För det mesta blev dr Kienast häpen och muttrade för sig själv.

Han kunde inte begripa hur andra kunde nöja sig med så lite och vad de gjort av sitt naturliga mänskliga intresse eller sin professionella nyfikenhet.

När rättsläkaren var klar med de obligatoriska undersök­ ningarna förklarade han att den okände, en cirka femtiofem år gammal, välvårdad och välnärd man, med all sannolikhet hade dött några minuter innan den morgontidige joggaren upptäckte honom.

Men det var också tänkbart att han hade gjort det något lite senare.

Ja, man kan kanske till och med tänka sig, insköt dr Kienast beskt, att han fortfarande lever.

Den här mannen har dött mycket nyligen, svarade rättsläka­ ren en aning förorättat, vill du vara snäll och titta på honom, tack. Han lyfte på den livlösa handen, visade på naglarna och släppte den sedan igen. Och som om det fortfarande inte var nog tryckte han in ett finger i lårmuskulaturen.

Det är möjligt, förklarade han, att han gick hädan just under de tio minuter som det tog för er att komma till platsen med ambulansen. Hade den här tidige joggaren upptäckt honom lite tidigare, eller anmält det tidigare, eller om ni inte hade krånglat så mycket skulle ambulanspersonalen säkert ha kunnat väcka honom till liv igen.

Dr Kienast frågade om inte själva kroppen var i alltför gott skick för att en hjärtattack skulle göra slut på den.

Rättsläkaren skrattade lättat till och sa att han inte skulle fråga sådana idiotiska saker, han lät som en amatör.

Nej då, urskuldade sig dr Kienast, han hade bara ställt frågan på ett så dumt sätt därför att han funderade på om de inte borde söka någon helt annanstans.

Skulle han vilja ägna sig åt hårklyverier, svarade rättsläkaren, som inte alls begrep vart Kienast ville komma, skulle han vid 26

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 26

2012-04-13 11.00

fadermord

första påseendet egentligen säga att det inte var motiverat, fast det kunde man inte döma efter.

Låt oss vänta på obduktionen, tillade han efter en liten tyst­ nad.

Det ser inte ut som en utsliten kropp, envisades dr Kienast.

Titta på hans ben, titta på hans bröstkorg, inte har han skaffat sig någon mage heller, han simmade eller spelade tennis, eller inte vet jag, han gjorde något kraftfullt. Och det vore bra om de tog prover från magen och skrevet, tillade han som i för­ bigående, det finns en ordentlig spermafläck i hans kalsonger, och från anus också, är du snäll.

Vem vet, sperman kanske inte är hans egen. Vilken typ av samlag det var borde man också veta något närmare om. Vad utseendet på penis beträffar tydde det inte på att den hade deltagit i vaginala eller anala fröjder.

Han beklagade mycket, svarade rättsläkaren otåligt, men nu vore det ansvarslöst att säga mer, eller någonting annat. Man borde titta noggrannare på vad som hade hänt. Sperman skulle han naturligtvis låta undersöka noggrant. Han skulle säkert få en önskelista av dr Kienast som han brukade. Vad hans ben och det kraftiga idrottandet beträffade hade han snarast cyklat i yngre år.

Att jag inte kom på det, utropade Kienast förvånat. Åder­ svullnaderna, javisst, den här mannen hade cyklat.

Sedan gick faktiskt allting i sina vanliga fotspår.

Under de där orediga dagarna var det för övrigt många som dog i hjärnblödning, hjärtinfarkter, oväntat, plötsligt, men de hade personliga dokument på sig. Än blev det varmare, som om våren var på väg, än föll tem­ peraturen våldsamt och det blev bitande kallt. En torr kyla, med lätt snöfall. Som om väderleken också bidrog med sitt till den allmänna oredan.

De rullade ut liket genom den andra dörren och sköt in det på dess tillfälliga plats. Någorlunda nerkylt skulle det vänta 27

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 27

2012-04-13 11.00

det stumma territoriet

där på att åklagarmyndigheten skulle ge tillstånd till obduk­ tion och prepareringar. Den döde hade nämligen också en liten fläck på halsen. Någon måste ha omfamnat honom bakifrån, överraskat honom, och tryckt munnen så länge och så lidel­ sefullt mot honom, kanske bitit honom, att det hade blivit en utgjutning, ett sugmärke, som man brukar säga. Någon som kanske inte hade sett honom på länge. Ingen av dem nämnde detta, trots att de båda visste att man genast måste ta vara på spåret. Man täcker märket med dentalvax, gör en avgjutning av negativet med dentalgips och på det viset får man ett avtryck av en främmande mun eller tandrad, kanske gärningsmannens mun eller det sista vittnets tandrad, vilket kan vara avgörande vid en rättegång.

Tills vidare hade ingen haft tillfälle att jämföra studentens vittnesmål med rättsläkarens uppfattning.

Inte heller hade någon ställt frågan vad fan en så synbart välsituerad man hade i en så illa beryktad park att göra mitt i natten eller den tidigaste gryningstimmen, eller hur det kom sig, om han inte hade varit död särskilt länge, att snön ändå låg kvar på hans axlar och armar. Kienast fick för övrigt också en massa att göra i fallet med den unga fadermörderskan. Och han visste också mycket väl att så länge han inte hade de kriminal­ tekniska resultaten i sin hand var det inte lönt att grubbla över fallet. Det var inte av självuppoffring modern hade tagit på sig skulden. Det var hennes enda chans att bli frikänd. Hade hen­ nes dotter erkänt gärningen hade modern kunnat bli dömd för upprepade fall av medhjälp till brott. Ibland var det också bäst att Kienast lät fallen slumra någonstans inom sig och tyst arbeta vidare i sitt medvetande. Och på eftermiddagen när han halvt medvetslös av sömnbrist bara precis hade så mycket krafter kvar att han snabbt orkade posta de färdiga dokumenten till åklagarmyndigheten och den federala polisen föll hans blick på den unge mannens namn igen, Döhring.

Märkligt att sådana ordentligt neurotiska figurer om de har 28

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 28

2012-04-13 11.00

fadermord

möjlighet till det börjar studera psykologi eller filosofi. Vilket sedan snarare försämrar än förbättrar deras chanser. På några år hinner de bli klokare varigenom de naturligtvis inte ovill­ korligen får veta mer om sitt eget lidande.

Han skrattade till när han kom till den unge mannens adress, Fasanenstrasse, och lät det självbelåtna skrattet åtföljas av en belåten nickning. Den unge mannen kunde vara lugn, tänkte han, han kunde skaffa sig ordentliga kunskaper utan att vara rädd för att behöva lida nöd, så lade han fort den nyöppnade dossiern i ett kuvert, eller rättare sorterade in den bland de löpande ärendena.

Studenten för sin del reste från staden i gryningen nästa dag, så som han hade planerat.

29

I_Nadas_Parallella historier_0118501_CS5.indd 29

2012-04-13 11.00