Lucia Jay von Seldeneck | Verena Eidel
Carolin Huder
111 platser i Berlin du måste se
Frydenlund
Förord
Berlin är skevt, kantigt och ofullkomligt, inte en slätpolerad helhet utan en stad som ständigt spretar och aldrig känns tillrättalagd. Det blir du snabbt varse när du ger dig ut för att hitta de platser som gör Berlin till just Berlin. Men var börjar du i en stad som varken har en början eller ett slut? Vad är det egentligen som definierar Berlin och gör staden unik? Vi började med våra egna favoritplatser – vi tre tillsammans, alltid utrustade med stadskarta, kamera och anteckningsblock.
Vår nyfikenhet tog oss till de mest avlägsna hörnen av denna enorma, oslipade och motsägelsefulla stad. Var ligger baren där David Bowie beställde sin whisky? Hur hittar man »elfte himlen« i Marzahns höghusområden? Var dansas det till schlagerhits hela sommaren lång? Vad finns i trädgårdsstaden Falkenberg utanför Berlin? Och vem äger egentligen floden Spree?
På omvägar tog vi oss ständigt vidare mot nya mål: under våra otaliga utflykter fick vi så småningom en känsla för de levande och de typiskt berlinska – ofta överraskande – platserna. För varje nytt torg, varje ny gata, blev det tydligt att det som framför allt gör platserna levande är människorna och deras sätt att berätta gamla och nya historier. Berlin är ingen sammanhängande helhet – staden är ett lapptäcke.
De 111 fynden innehåller bilder, berättelser och unika atmosfärer. Det dröjer inte länge innan anteckningsblocket är fullt: varje ny upptäckt leder till minst två nya och det tar aldrig slut. Vi är glupska, vi vill bara ha mer och mer inspiration – den ska ju smitta av sig! Det finns inga regler eller bruksanvisningar för hur man lär känna Berlin, det är bara att sätta igång. Och fortsätta. För Berlin fortsätter nämligen alltid, obönhörligt, och det gäller att inte hamna på efterkälken.
Varsågoda, Berlin väntar – hugg in!
111 platser
1 Ett område för kaniner
Det förlorade paradiset | 10
2 Aulan
I den före detta judiska flickskolan | 12
3 Den sneda bänken
En stilla revolt | 14
4 Djuranatomiska teatern
Ett fönster mot vetenskapen | 16
5 Gränstornet
Ett tyst vittne från murens tid | 18
6 Sockeln
En uppmaning till fred | 20
7 Spitteleck
Östberlins första ljusreklam | 22
8 Tadzjikiska tehuset
En sagolik upplevelse i Mitte | 24
9 Tingens museum
Om prydnad, funktion och förfrämligande | 26
10 Viken vid slussbron
Under den gamla sockeln | 28
11 Krausnickparken
En oas värd att skydda | 30
12 Automatophone-kabinettet
Den automatiserade musiken | 32
13 St. Michaelskyrkan
En kyrka som lever kvar som ruin | 34
14 Bävrarnas rastplats
Vem äger egentligen Spree? | 36
15 En värld av pelmeni
Precis bakom Ostbahnhof väntar en delikatess | 38
16 Karl-Marx-Allee
Omvandling med förhinder | 40
17 Modersohnbrücke
I väntan på solförmörkelsen | 42
18 Zwinglikyrkan
Showroom i ljusets stad | 44
19 Sagobrunnen
Ett möte med gamla bekanta | 46
20 Dong-Xuan-Center
Konstgjorda blommor och färsk fisk | 48
21 Stasimuseet
Maktens skrivbord | 50
22 Ernst Thälmann-monumentet
En koloss f rån det förflutna | 52
23 Judengang
Ett till hälften privat grönområde | 54
24 Vingården
Klimatförändringen gör det möjligt | 56
25 Bokskogen
En läsrekommendation | 58
26 Plattenpalast
27
Berlins återbrukspalats | 60
DDR-oppositionens arkiv
Ar vet efter Robert Havemann | 62
28 Gungorna i Mauerpark
Mitt i livet | 64
29 Den runda innergården
Ett dolt unikum | 66
30 Arminiusmarkthalle
Äkta 21 | 68
31 Minnesmärket vid Levetzowstraße
Med oväntad kraft | 70
32 Mästerbageriet
Hantverket lever vidare | 72
33 Vikingastranden
Semesterhälsningar hemifrån | 74
34 Klockspelet i Tiergarten
En söndag i parken | 76
35 Konditoriet Buchwald
Gäst vid kakkungens hov | 78
36 Currywurst-minnesplattan
Ett väl dolt minnesmärke över Herta Heuwer | 80
37
Preußenpark
Asiatiska smaker under bar himmel | 82
38 Krogen Bieberbau
En middag bland gudar och gipsfigurer | 84
39 Pallasseum
Ett socialt bostadshus som besegrade sitt dåliga rykte | 86
40 Reliefen
Till minne av vardagens hjältar | 88
41 Ringen på Potsdamer Brücke
Ett monument med utropstecken | 90
42 Eiermann-kapellet
En dold klenod | 92
43 Uret där tiden flyter
»Mer Västberlin än så här blir det inte« | 94
44 Huset där David Bowie bodde
Heroes i en tvåa i Schöneberg | 96
45 Museet för märkliga ting
Otroliga historier – några är till och med sanna | 98
46 Kyrkogårdskaféet
En levande plats | 100
47 Bönebänken
En inbjudan till eftertanke | 102
48 Det som göms under monumentet
Skulpturkatedralen | 104
49 Easy Lodges
Kubformat boende i Neukölln | 106
50 Sehitlikmoskén
Öppen för möten | 108
51 Berlins mittpunkt
En omtvistad fråga | 110
52 Trädgården mitt i stan
Grön gemenskap i Kreuzberg | 112
53 Boulodromen i Kreuzberg
Nybörjare får nöja sig med kattlådan | 114
54 Comenius-trädgården
En fristad med filosofisk ambition | 116
55 Det första huset på Karl-Marx-Straße Karl Marx och ängeln | 118
56 Nötdepån i Neukölln
Från cashewnötter till melonkärnor | 120
57 Hüttenpalast, där inne är ute
Camping, konst och konserter | 122
58 Hasenschänke
Rekreation i folkhemmets anda | 124
59 Flygfältet Tempelhof
Ett open source-projekt | 126
60 En tungviktare
Storhetsvansinne i konkret form | 128
61 Polismuseet
Om stora och små kupper | 130
62 Ölpenseln
Ett tidsdokument | 132
63 Myrbutiken
Stadens mest arbetsamma kollektiv | 134
64 Medelhavshuset
En katedral för ormbunkar | 136
65 Ekosystemet Lohmühle
Självständigt stadsliv | 138
66 Huset Zenner
Kom och dansa! | 140
67
Parkjärnvägen
Med ånglok genom Wuhlheide | 142
68 Vetenskapens ansikten
Adlershof – från flygforskning till framtidens teknik | 144
69 Trädgårdsstaden Falkenberg
En färgrik vision för arbetarfamiljer | 146
70 Venedig på tyska
Kolonilycka bland kanalerna | 148
71 Institutionen som räddades
Berlins sista Zille-krog | 150
72 Den sista DDR-lägenheten
Ett stycke DDR-vardag | 152
73 Inte all betong är grå
En äkta synvilla i östra Berlin | 154
74 Klättra bredvid vita duken
Bra för egot | 156
1__ Ett område för kaniner
Det förlorade paradiset
En bensinstation, ett byggstängsel och längre fram den mäktiga nybyggnaden som rymmer Tysklands underrättelsetjänst, Bundesnachrichtendienst. Mycket mer finns inte att se här. Men plötsligt sticker en kanin upp huvudet vid Chausseestraße.
Några meter bort dyker en till upp. Och längre bort vid byggstängslet hoppar ytterligare en! Nu vaknar den urgamla jaktinstinkten. Fler av de små djuren finns utspridda längs trottoaren, och om du lyfter blicken ser du till din förvåning en till mitt på gatan, av glänsande mässing. Du kanske försöker räkna dem, men är så upptagen av att upptäcka kaniner samtidigt som du korsar vägen och försöker undvika att bli överkörd att du snabbt ger upp det projektet.
Kaninchenfeld är ett konstprojekt av Karla Sachse. En gång i tiden var det här kaninernas rike. När muren stod här grävde de sina gångar obekymrat från väst till öst och hoppade runt i full frihet i ingenmanslandet. De blev fler och fler, tills de en dag hade spridit sig till hela den 120 kilometer långa ängsremsan som en gång löpte tvärs genom staden. Här var de trygga, för ingen fick skjuta på kaninerna. Så de betraktades med kikare från båda sidor av gränsen, och väckte troligen avund för sin frihet.
När muren föll var kaninerna tvungna att hitta ett nytt hem. De hade blivit orädda i tryggheten längs muren och lärde sig bara långsamt att hålla sig undan och hitta i den stora staden som öppnade sig för dem. I dag har de erövrat många platser i Berlin och grävt sina gångar i parker, på kyrkogårdar och mitt på trafiköar.
Men de kommer nog aldrig att hitta ett paradis som det de en gång hade i murens skugga. Kanske berättar de fortfarande för nya generationer kaniner om den sorglösa tiden när muren ännu fanns.
Adress Chausseestraße 93, 10115 Berlin-Mitte/Wedding | Hitta hit U6, hållplats
Schwartzkopffstraße, spårvagn M6, hållplats U-Bahn Schwartzkopffstraße | Tips I Park am Nordbahnhof kan du följa den stenlagda linjen som markerar murens tidigare dragning, genom en björklund. Ingången finns på Gartenstraße.
11 Krausnickparken
En oas värd att skydda
Det ser nästan ut som om husen försöker skydda sin hemlighet från folkvimlet på gatorna utanför. Och det lyckas de ganska bra med. Där man skulle kunna tro att det bara finns grå bakgårdar med soptunnor och cykelställ döljer sig något helt annat. En smal, oansenlig grind leder in mot mitten, och de flesta hastar förbi utan att lägga märke till den. De ser synagogan längre fram eller Museumsinsel till vänster, och har inte tid att se vad som döljer sig här.
Därför förblir Krausnickpark en stillsam, hemtrevlig oas. De boende har anlagt små trädgårdar kring sina terrasser, och barnen kan leka fritt i den kuperade terrängen mellan häckar och gamla träd.
Längst bort finns en hörna med hängmattor, leksaker som alla får använda och picknickfiltar att låna. Du står förundrad inför idyllen och väntar dig att någon ska komma fram, knacka dig på axeln och be dig gå, men parken är faktiskt offentlig.
Så har det inte alltid varit. Liksom på många andra platser i utkanterna av Berlin anlades här på 1700-talet en lustträdgård med prydnadsrabatter, fontäner, orangerier och paviljonger. Den så kallade »Vierhuff’sche Garten« var en plats avsedd att erbjuda rekreation för stadens bättre bemedlade. Ett sekel senare arrenderades området av en förening, som förvandlade trädgården till park och ordnade teaterföreställningar, konserter och senare även baler för sina medlemmar, som hämtades från den välbärgade övre medelklassen.
Efter 1990 hade området förfallit och styckats upp. Då såldes det begagnade bilar här. Men bit för bit arrenderade de boende marken bakom sina hus, väckte den gamla parken till liv igen och öppnade den för allmänheten. De som bor i husen runt parken ser fortfarande till att den hålls i gott skick.
Adress Oranienburger Straße 19/20, 10178 Berlin-Mitte | Hitta hit S1, S2, S25, hållplats Oranienburger Straße, S3, S5, S7, S75, hållplats Hackescher Markt, spårvagn M1, M6, hållplats Monbijouplatz | Öppettider Varje dag kl. 9–18, på sommaren till kl. 21 | Tips Hummus & Friends på Oranienburger Straße 27 erbjuder ett brett utbud av hummusrätter (öppet varje dag kl. 12–22.30).
12__ Automatophone-kabinettet
Den automatiserade musiken
Det tog lång tid innan det var möjligt att bara trycka på »play« för att låta favoritmusiken flöda. Det inser du snart när du stiger in i rummet med självspelande instrument på Märkisches Museum. Om några minuter börjar visningen av de mekaniska musikinstrumenten: valsar delas ut, rullar sätts på plats, vevar monteras.
Det äldsta instrumentet i rummet är en flöjtklocka som drivs av en tung pendel djupt inne i dess mekaniska hjärta. Parkettgolvet knarrar när besökarna lyssnar till mässingshorn och piccolaflöjter från positivet. Ur piporna klingar melodin »Män är alla skurkar, men charmiga ändå«. På ena långväggen breder Heinrich Zilles stora oljemålning ut sig – en livfull dansscen under bar himmel. Paren virvlar runt mellan ölborden, barn jagar varandra mellan dansparen, hundar leker och marknadssäljare slumrar eller ropar till varandra. Själva positivet syns inte, men dess musik genomsyrar varje scen i denna bild.
Sedan fortsätter resan genom musikhistoriens alla mekaniska musikinstrument. Polyphonen var en tidig föregångare till jukeboxen: stora stålskivor med stansade hål sätts på plats, ett mynt glider ner i springan och vips, så fyller musiken rummet. Bredvid står pianolan, vars tangenter dansar utan att någon rör dem. Och sedan vänds alla blickar mot rummets största pjäs, orkestrionen, en hel orkester inbyggd i en möbel dekorerad med barocka ornament i guld och kitschig retrostil. När den väldiga maskinen sätts igång fylls rummet av ljudet från en hel orkester. Men en sak saknade dessa mekaniska musikinstrument, något som gjorde att de till sist fick ge vika för grammofonen: sången.
Adress Märkisches Museum, Am Köllnischen Park 5, 10179 Berlin-Mitte | Hitta hit S5, S7, S75, hållplats Jannowitzbrücke, U8, hållplats Jannowitzbrücke, buss 248, hållplats S+U-Bahn Jannowitzbrücke | Öppettider Visning av de mekaniska musikinstrumenten varje söndag kl. 15 | Tips Bredvid museet finns en bit av Berlinmu ren. Om du trycker på knapp 10 kan du höra hur det lät när otaliga hammarslag 1989 hackade bort muren bit för bit.
32 Mästerbageriet
Hantverket lever vidare
Knüppeln är ett traditionellt, berlinskt bröd. »Men det är nästan ingen som lär sig att baka Knüppel längre«, berättar Andreas Zandonai. Vid första anblicken ser den ut som ett platt berlinskt Schrippe (frukostbröd), men i själva verket är den en ljus vetebulle bakad med mjölk. »Först måste man trycka med båda handflatorna – så här«, förklarar mästarbagaren och pressar händerna mot bordet som om han arbetade med en mjuk deg. »Sedan vänder man den, trycker igen och till sist rullar man. I slutändan ska den se ut ungefär som ett tuggben, rundad i ändarna och smal på mitten.«
Bagarmästaren står bakom disken i sin butik och säljer det han bakade tidigt i morse. Det har han gjort i snart 20 år. Utanför faller snöblandat regn på den lilla kullerstensgatan, men här inne är stämningen varm och gladlynt – nästan som på torget i en liten by. Kunderna kommer inte bara för de flätade bröden som kallas Knoten, eller för de andra tolv sorternas bröd, och inte heller bara för de oräkneliga söta bakverken: éclairer, vaniljbullar, muffinsliknande
»Amerikaner«, smulbullar, de frasiga wienerbröden som kallas svinöron och mycket annat. De kommer för att de gillar sin bagare. Det blir många handskakningar, klappar på axeln och smittande skratt. Butiken har blivit en fast punkt i många människors vardag. »Mina kunder kommer från nästan alla stadsdelar i Berlin«, berättar Zandonai. »I hela Moabit finns inte en enda riktig bagare med eget bageri längre, men däremot sexton bake off-butiker inom tio minuters promenadavstånd.« Han har räknat dem. »Det är inte bara synd att folk inte äter riktigt bröd längre«, säger han eftertänksamt. »Det är en hel tradition som håller på att gå förlorad.« Och sedan lägger han till, nästan som om han själv först nu inser det, där bakom disken bland bröden och samtalen: »Jag skulle inte byta min plats här mot någon annan plats i världen.«
Adress Bäckerei Zandonai, Elberfelder Straße 2, 10555 Berlin-Moabit | Hitta hit U9, hållplats Turmstraße, buss 245, hållplats Ottostraße | Öppettider Tisdag–torsdag kl. 6.30–19, fredag kl. 6.30–17, lördag kl. 6.30–13, söndag kl. 7–12 | Tips På bokkaféet Buchkantine på Dortmunder Strasse intill floden återfinns utöver böcker, fika och lunch även en delikatessbutik.
69__ Trädgårdsstaden Falkenberg
En färgrik vision för arbetarfamiljer
60 mil söder om sin svenske namne i Halland finns ett annat Falkenberg. Idyllen på sluttningen är lätt att överblicka. Egentligen består Gartenstadt Falkenberg bara av en enda liten gata, och därför njuter du av varje steg över den ojämna stenläggningen. Förmodligen finns det ingen som går här bara en gång: inget hus är nämligen det andra likt, och du upptäcker ständigt nya detaljer på fasaderna.
De hus som Bruno Taut och Heinrich von Tessenow ritade för trädgårdsstaden Falkenberg ser ut som hus ritade av barn. De förmedlar en känsla av en enkel, lycklig värld: en dörr, några fönster med fönsterluckor, en liten trädgård framför – och framför allt färg!
Husen är röda och svarta, knallblå, skirt gröna, röd- och gulrutiga.
Den lekfulla och stundtals oproportionerliga placeringen av gesimser, verandor och pyttesmå tittfönster med luckor framför – allt detta formgav arkitekterna mellan 1913 och 1916 med ett ambitiöst mål: att ge stadens arbetarfamiljer ett vackert och modernt liv i gröna omgivningar.
Det var ett revolutionerande grepp – att flytta arbetarna från stadens täta hyreskaserner till små radhus med egna täppor vid stadens utkant, dessutom radhus målade i glada färger. »Tuschlådeförorten«, som området snart började kallas, väckte ett offentligt rabalder som i dag är svårt att föreställa sig. Kritiker talade om en »förfulning av landskapet« och kallade arkitekterna »förbrytare mot folkets själ«. Byggplanerna höll på att stoppas, men den dåvarande borgmästaren Gustav Böß ingrep och gav arkitekterna fria händer.
Tack vare honom lärde sig Berlinborna att uppskatta den nya bygg stilen. Ytterligare fem liknande bostadsområden följde under 1920-ta let, och 2008 upptogs samtliga på Unescos världsarvslista.
Adress Gartenstadtweg, 12524 Berlin-Treptow | Hitta hit S8, S85, hållplats Grünau, S9, S45, hållplats Altglienicke, buss 163, hållplats Gartenstadtweg | Tips På Klingelhöferstraße 14 ligger Bauhaus-Archiv – ett museum som presenterar Bauhaus som en av 1900-talets mest inflytelserika skolor för arkitektur, design och konst. Museet renoveras och byggs ut i skrivande stund, men en tillfällig utställning återfinns i Västberlin på Knesebeckstraße 1.
72__ Den sista DDR-lägenheten
Ett stycke DDR-vardag
Alla tyskar vet vad som avses med att bo i »Platte« – ett höghus av betong. »Platte« är de prefabricerade plattorna av betong som husen är uppbyggda av. Men »Platte« betydde en gång i tiden mycket mer än så. Ordet stod för modernitet, för inbyggda kök, centralvärme och daghem i grönskande gårdsmiljöer.
På 1970-talet började DDR bygga dessa symboler för det moderna livet kring de gamla bykärnorna i Östberlins förorter. Ungdomarna i den statliga ungdomsorganisationen FDH (Freie Deutsche Jugend) fick kavla upp ärmarna, och på bara tio år byggdes 42 00 0 lägenheter av hustypen WBS 70 i Hellersdorf.
I dag kan du uppleva detta moderna liv från förr på 61 orenoverade kvadratmeter i den sista bevarade DDR-lägenheten av detta slag. På bottenvåningen i ett hus i Hellersdorf finns ett komplett arv från en epok i den östtyska bygg- och boendekulturen, insamlat från lägenheter i området innan det renoverades. Här finns blommiga tapeter, en massiv väggsektion med färg-tv och virkade dukar på soffbordet. I ungdomsrummet står John Blund på hyllan bredvid en plastastronaut från Sovjetunionen, och i facket under ligger Amigaskivor och diaprojektorn Magica. Samlingen växer fortfarande. Folk kommer förbi spontant och lämnar saker som de vill skänka till museilägenheten.
Men det bästa är att du här får göra sådant som du annars aldrig får i andras hem. Besökarna får dra ut lådorna, ta fram förpackningarna ur köksskåpen och till och med kika i nattduksborden i sovrummet. På så sätt kan de bit för bit utforska hur tillvaron var för dem som bodde här. I en av hallens lådor, under spegeln, ligger till exempel den så kallade husboken (Hausbuch): ett gulnat grönt häfte med förtryckta kolumner där en partilojal person i huset antecknade om någon hyresgäst fick oväntat besök. Även detta var en del av livet för dem som bodde i husen här.
Adress Hellersdorfer Straße 179, 12627 Berlin-Hellersdorf | Hitta hit U5, hållplats
Cottbusser Platz, buss 195, 197, hållplats Spremberger Straße | Öppettider Lördagar kl. 14–16 eller enligt överenskommelse, tfn +49 15116114447 | Tips Högt ovan höghusen måste friheten vara gränslös! Från Skywalk Marzahn har du på 70 meters höjd utsikt över alla tak i området. Raoul-Wallenberg-Straße 40, tisdag och lördag kl. 10–12, torsdag kl. 14–16.
102__ Mutter Fourage
Levande nostalgi
En gång i tiden var gården med sin stenlagda infart mellan Potsdam och Berlin känd för en enda sak: djurfoder, eller »Fourage«. I dag tar det en stund att orientera sig i det myllrande livet här. Allt flyter in i vartannat. När du står och beundrar de praktfulla perennerna och gamla kulturväxterna inser du plötsligt att du befinner dig mitt bland runda kafébord.
Italiensk terrakotta står staplad i mjuka former runt det blå duvslaget, och bara några steg därifrån ligger ingången till galleriet i det gamla vagnslidret. Dörrarna till den gamla ladan och ateljéerna står öppna. Det är trivsamt ostädat, och människor kommer och går. Det är lätt att föreställa sig att det var så här på marknadsplatserna förr i tiden: ett myller av liv och rörelse, människor som handlade och framför allt möttes. Man känner sig förflyttad till en annan tid och plats: till en svunna tiders marknad någonstans nära Medelhavet.
Numera är det mest de som bor i grannskapet som samlas här på den gamla foderhandlargården. Och något som till en början förvånar, men sedan fascinerar, är hur de tycks njuta av varje stund: av att handla i gårdsbutiken och inta sitt kaffe med hembakad kaka vid de små runda borden mitt bland doftande blommor.
Stallen och husen runt omkring har blivit pietetsfullt renoverade för att inte förlora sin charm. Kanske bidrar den gamla linden på gården och vildrosorna i trädgården till stämningen, men det bultande hjärtat i det hela är den gamla ladan. Under dess runda korsvirkestak har en helt ny plats skapats för konserter, uppläsningar och teaterföreställningar. Det här är en plats som inbjuder dig att dröja kvar en stund, som är en verklig tillgång för staden och dess invånare. Tacka ja till inbjudan! Du kommer att känna dig varmt välkommen.
Adress Chausseestraße 15 A, 14109 Berlin-Zehlendorf | Hitta hit Buss 118, 318, hållplats Charlottenstraße/Chausseestraße | Tips En omväg: under murens tid kunde man bara komma till Steinstücken, det lilla området fyra kilometer söderut, via en smal korridor. Det var en liten enklav, som låg som en ö omgiven av DDR.
Berlin är stort, omfattande och ständigt i förändring. Oavsett hur många gånger du besöker staden blir du aldrig mätt; den kan återupptäckas om och om igen. Och nu på ett nytt sätt!
111 platser i Berlin du måste se guidar dig till 111 okända, udda och spännande platser: där David Bowie drack sin whisky, stadens fridfullaste oaser, affären där du handlar myror, museet om märkliga ting och var du får tag på de bästa tyska bakverken.
Det här är boken för den nyfikne upptäcktsresanden, och för dig som vill lära känna Berlin –på riktigt.
