9789153425809 by Smakprov Media AB

Stefan Källman är biolog och fil.dr. Han har forskat i och utvecklat överlevnadsämnet för totalförsvaret, skrivit flera böcker, hållit kurser i överlevnadsteknik både i Sverige och internationellt samt är expert på nordliga folkgruppers användning av naturresurserna. Författaren är även medlem i Wilderness Medical Society.

Första hjälpen i vildmarken ken

Vildmark definieras som en avlägsen plats drygt en timme från medicinsk hjälp. I vår natur är det inte ovanligt att en bär- eller svamputflykt tar oss så långt från snabba räddningsinsatser. Om en olycka inträffar i fjällen, i skogen eller på sjön är grundläggande kunskaper i första hjälpen avgörande för att rädda liv och minska effekterna av en skada. Svårare skador som benbrott, ryggskador eller kraftig blodförlust kan vara förenade med livsfara och medför att hela turen måste avbrytas. Men även smärre skador som skavsår eller skräp i ögat påverkar allmäntillstånd och rörelseförmåga och kan förstöra friluftsupplevelsen. Bokens innehåll grundas på över 25 års erfarenhet av forskning och utbildning i extrem överlevnad i naturen där allvarliga situationer måste hanteras med enkla medel. I boken presenteras växter som kan användas för olika ändamål och som fortfarande förekommer i folkmedicinen hos ursprungsbefolkningar i Subarktis och Arktis. Boken innehåller även några grundläggande åtgärder för att klara en överlevnadssituation.

Stefan Källman & Jan Jäger

Ta hand om dig själv och din grupp!

Stefan Källman Jan Jäger

Första

hjälpen i

vildmarken

ISBN 978-91-534-2580-9

www.icabokforlag.se

2580-Forsta_hjalpen_i_vildmarken-OMSLAG.indd 1

10-04-26 09.21.04

www.icabokforlag.se © 2010 Stefan Källman och Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc. Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Omslagsfotografier: Stefan Källman, © iStockfoto.com/Andreas Gradin/ Porträttfoto: Britt-Inger Källman Teckningar: Jan Jäger Grafisk form: John Persson Layout och original: Anders Wahlberg Redaktör: Heidi-Maria Nisén Repro: Done Tryck: Shengtong, Kina 2010 ISBN 978-91-534-2580-9

Innehåll Förord Är det farligt i naturen? Rutiner vid en olycka Sjukvård i vildmarken Att sköta sin hygien Överlevnadstips Allmänsymtom Skador på huden Sår och blödningar Skador på huvud och kropp Akuta livshotande tillstånd Register

6 8 20 26 35 40 56 64 77 90 112 124

Näringsintaget

ÄR DET FARLIGT I NATUREN?

Man brukar säga att vätskebrist påverkar orken och matbristen hjärnan, i alla fall den första veckan! Som tidigare nämnt behövs vatten för att vi ska ha maximal styrka. Brist på mat påverkar inledningsvis vår förmåga att tänka. Det är främst den sjunkande blodsockerhalten som försämrar vår tanke- och reaktionsförmåga. Många olyckor och skador i friluftslivet har förmodligen orsakats av detta, kanske i kombination med trötthet av utmattning och slarv med vätskeintaget. Redan fyra timmar efter att du har ätit sjunker blodsockret till en nivå som påverkar tankeförmågan. Arbetar du hårt eller intensivt sjunker blodsockernivån ännu snabbare. Följden kan bli att du slarvar med omdömet, tar onödiga risker, blir på dåligt humör, får huvudvärk samt blir fumlig med risk för att snubbla eller skada dig på annat sätt. Se därför till att äta med jämna mellanrum och ha alltid något kolhydratrikt i fickan. Det håller blodsockret uppe och omdömet på topp!

Ledarskapet Någon måste alltid utöva ledarskap. Är du ensam måste du leda dig själv och tänka efter noga inför allt du avser att göra. Du har ingen annan att förlita dig till, vilket kräver planering, noggranna förberedelser och försiktighet. Man kan inte vara nog försiktig för att undvika skador. Är du ensam kan detta innebära en katastrof eller fara för livet. Färdplaner, utrustning, möjlighet att larma med mobiltelefon eller nödtelefon längs en led, nödutrustning, sjukvårdsmateriel, mat och dryck är absolut nödvändigt att ha. Detta gäller givetvis även om du är deltagare i en grupp. Men här har ledaren ett ännu större ansvar. Gruppen litar förmodligen på att ledaren ska se till så att ingen farlig situation uppstår. Det är därför viktigt att man inte organiserar en tur efter ledarens förutsättningar, eftersom denne troligen är mer kunnig och bättre förberedd än de som anmäler sig till friluftsaktiviteten. Därför måste man tidigt bestämma vilken målgrupp aktiviteten vänder sig till. Innan den startar måste ledaren förhöra sig om deltagarnas friluftsvana och kontrollera deras utrustning. Ledaren bör ha extra utrustning med sig i händelse av en nödsituation. I synnerhet ska man snabbt kunna larma efter hjälp. Som ledare bör man även höra sig för i gruppen om någon av

19 ÄR DET FARLIGT I NATUREN?

deltagarna har någon sjukdom eller medicinering som kan utgöra ett problem både för deltagaren själv och för resten av gruppen. Sådana saker har de enskilda gruppmedlemmarna skyldighet att själva ta upp med ledaren. Ledarskapet måste kunna anpassas efter förutsättningarna. När det krävs får ledaren inte tveka att styra upp en situation eller säga till någon i gruppen så att det inte slutar olyckligt. Ta inga risker, chansa aldrig, spela inte macho och ha aldrig bråttom. Tidspress ökar alltid skaderisken. Ha dessutom alltid en så kallad evakueringsplan. Det innebär att turens färdväg planeras i förväg så att gruppen då och då befinner sig i närheten av platser som kan nås med bil, båt eller helikopter. Dessutom ska man ha förberett någon eller några hemmavarande personer på att vid behov bistå med hjälp.

Bår av störar

32 SJUKVÅRD I VILDMARKEN

Störbåren är nog den vanligaste modellen. Den byggs av två torra störar (cirka 5 centimeter i diameter) som är längre än den skadade. Tvärs över dem läggs ett antal pinnar som bör vara 60–80 cm långa (3–5 cm grova). De tvärgående pinnarna fungerar som bärhandtag och anpassas efter antalet bärare. Lägg ett liggunderlag eller liknande på båren som bildar en mjuk bädd för den skadade. Observera att ni helst ska använda torra träd för de långa störarna då färskt trä lätt böjs.

Bår av skynke En enkel bår gör du genom att linda ett skynke omlott över två långa trädstammar, cirka 5 cm grova. Friktionen gör att skynket inte glider av. Denna bår rekommenderas främst för korta transporter då den inte är stabil.

Bår av jackor Störbår

Bår av skynke

Av två längre friluftsjackor kan du tillverka en enkel bår. Jackornas nedre delar vänds mot varandra, ärmarna vänds på avigan och en

lång cirka 5 cm grov stör träs genom ärmarna på jackorna. Stäng jackorna och vänd ryggsidan uppåt. Båren kan stabiliseras med några tvärgående störar i ändarna.

33 SJUKVÅRD I VILDMARKEN

Ryggsäcksramar Även om de flesta ryggsäckar idag saknar en separat ram, kan det vara bra att veta att man kan tillverka en bår av (helst) tre ramar. Lägg två ramar över den tredje, samtliga med ”ryggsidan” upp, och bind ihop dem med ett rep korsvis från den till andra änden. Två långa cirka 5 cm grova trädstammar placeras under och längs med ramarna och några stödjande pinnar binds tvärs över de längre under ramarna. Några görs lite längre för att kunna användas av dem som bär.

Repbåren

Bår av jackor

Har ni gott om rep eller grövre snören kan ni tillverka en bekväm bår. Två långa hållbara störar binds ihop i ändarna med cirka 60–80 cm långa grenar, pinnar eller annat hållbart. Fäst ett rep där pinnarna korsar varandra i ena änden på båren. Zickzacka repet längs hela den långa pinnen, men låt repet vara slakt så att det bildas öglor som når en tänkt mittlinje. Fäst repet i andra änden av pinnen. Gör på samma sätt med ett annat rep som du fäster i den andra långa pinnen. Trä nu in detta rep i de öglor som har bildats av det första repet. Zickzacka till andra änden. Ju längre rep du har desto tätare kan öglorna ligga vilket innebär en bekvämare bår. Knyt fast ett antal tvärgående pinnar under båren. Antalet anpassas efter antalet bärare.

Repbår

54 ÖVERLEVNADSTIPS

Nödutrustning Det är viktigt att alltid ha med sig en mindre överlevnadsask. I asken eller påsen ska du ha några saker som hjälper dig att klara av en nödsituation på ett tryggt sätt. Självklart har du alltid tändstickor, kniv och karta/kompass, och har tränat på att använda dessa grejor. Det bör också ingå någonting för att påkalla hjälp eller uppmärksamhet. Innehållet i asken ska sättas samman efter egen kunskapsnivå, men det finns vissa saker som måste vara med. Den får inte heller bli för omfattande. Asken ska förvaras i exempelvis benfickan på byxorna, absolut inte i ryggsäcken. Du får aldrig skiljas från asken!

Detta är din livförsäkring! Komponera nödasken och lär dig att hantera innehållet! För den som är verkligt utbildad i överlevnadsteknik räcker det faktiskt med tändstickor. Man klarar sig även ganska bra utan kniv.

Några sammanfattande råd • Har du råkat i nöd eller hamnat vilse – stanna kvar på platsen! • Märk ut din plats med något färggrant skynke eller klädesplagg. • Blås i visselpipan och gör upp en eld. Rök syns långa vägar och var beredd att lägga på färskt granris som ger mycket rök om du märker att man letar efter dig från luften. Eldar och rök brukar också locka till sig människor av ren nyfikenhet. • Om det är molnigt och du saknar klocka kan du göra en ungefärlig bedömning av väderstrecken genom att studera några fristående träd. • Händer det något under din friluftsvistelse ska du alltid agera enligt STOP-regeln, alltså Stanna, Tänk efter, Orientera/organisera, Planera. Överlevnadskunskapen är nog den lättaste extrautrustning som du kan bära på. Den sitter nämligen mellan öronen.

55 ÖVERLEVNADSTIPS

Förslag till innehåll: • tändstickor eller gaständare • papper och liten penna (lämna meddelande) • liten fickkniv • fiskekrok och fiskelina (10 m) • kolhydrater, t.ex. druvsocker • nål och tråd (laga trasiga kläder) • fickspegel • liten extrakompass • visselpipa • plastpåse (att ta vatten i) • nödladdare till mobiltelefonen

Enbär

58 ALLMÄNSYMTOM

Koka 20 enbär i 2 dl vatten i 10–15 minuter. Det är ett mycket vanligt recept från Alaska. Enbär innehåller höga halter av s.k. eteriska oljor. Enbär

Sileshår Växten förekommer på myrar i vitmossa. Den fungerar slem- och kramplösande vid hosta och har ofta använts vid kikhosta inom folkmedicinen. Torka bladen vid svag värme, cirka 45 °C. De är tunna och torkar snabbt. Lägg 25 torkade blad i 1 dl kokande vatten. Låt dra i 5–10 minuter. Drick eller gurgla.

Stensöta (ormbunke) Finhacka 20 cm färsk rotstock, lägg hacket i 1 dl hett vatten (ej kokande) och låt dra i 15 minuter. Drick 4–5 gånger per dag.

Stensöta

Problem med magen Förstoppning Det är inte ovanligt med förstoppning när man är ute på en några dagars friluftstur. Många får förstoppning av friluftsmaten eller håller sig istället för att uträtta sina behov. Vid normalt matintag bör du kunna gå på toaletten minst en gång per dag. Symtom: • Magsmärtor Åtgärd: • Drick mycket vatten, gärna kallt. • Ät något fiberrikt eller frukt (innehåller syror som sätter fart på magen). • Ät några deciliter färska blåbär eller andra bär om det är säsong.

Menstruationssmärtor

Gråbo Koka ½ l sönderrivna blad (inte packade) med ½ l vatten i 20–30 minuter. Observera att bladen ska koka med från början, det räcker inte att hälla kokande vatten över växten. Tillsätt lite vatten om det kokar bort. Drick ½ dl vätska 4–5 gånger per dag. Gråbo och dess släktingar inom malörtsfamiljen har använts ofta inom folkmedicinen vid ”kvinnosjukdomar” samt efter födslar. Det latinska namnet på släktet, Artemisia, är namnet på den gudinna som representerar kvinnans energi.

Daggkåpa Koka upp ½ dl färska blad i en kopp med cirka 1½ dl vatten. Drycken får koka några minuter. Tillsätt vatten vid behov så att det inte kokar torrt. Låt sedan dra i 10 minuter. Två koppar per dag var en vanlig rekommendation.

Olvon Lägg en handfull finfördelad bark i 2 dl kokande vatten. Ta bort kärlet från värmekällan och låt dra i 20 minuter. Även om olvon inte är vanlig i hela vårt land kan det vara intressant att känna till dess kramplösande effekt. Den är betydlig mer använd utanför Sverige och ett annat namn för den är krampbark. Bland Nordamerikas indianer var den känd under namnet ”används vid kramp överallt”. Te kokat på barken används som en allmän muskelavslappnare. Ämnet viopudial i växten hämmar ett enzym som behövs för att nervsignalerna ska gå fram. Musklerna slappnar då av. Nyare ryska undersökningar har även visat att barkextraktet har god bakteriedödande verkan. Olvon

ALLMÄNSYMTOM

Åtgärd: • Lindras med en värktablett

116 AKUTA LIVSHOTANDE TILLSTÅND

Mun-mot-mun-metoden 1. Böj försiktigt personens huvud bakåt med ena handen på pannan och den andra under hakan. Har du tillgång till en andningsmask som skyddar mot eventuell smitta, placeras den först över munnen på den medvetslöse. 2. Är munnen skadad blåser du genom näsan. Stäng i så fall till munnen på personen genom att försiktigt föra upp hakan. 3. Håll kvar handen under hakan och kläm till runt näsan med den andra. 4. Gapa över personens mun och blås in luft med ett normalt andetag under cirka 2 sekunder. Blås inte för hårt, luften kan komma ner i magsäcken och orsaka kräkning. 5. Kontrollera att bröstkorgen höjs. Det betyder att luften kommer ner i lungorna. 6. Flytta din egen mun medan den skadade andas ut och förbered ett nytt inblås. 7. Fortsätt inblåsningarna, cirka 10–15 per minut, tills personen andas själv eller tills hjälp anländer. Om personen börjar andas själv, ska denne placeras i framstupa sidoläge och övervakas. Se till att personen har det bekvämt och befinner sig i säkerhet.

Att sätta i halsen

Symtom: • hostar och kippar efter andan • talar ansträngt • svag blåfärgning i ansiktet Åtgärder: Om du hjälper någon vuxen • Ställ dig bakom personen och fatta tag med båda händerna runt mellangärdet strax under revbenen. Knyt den ena handen och lägg den andra ovanpå. • Böj personen något framåt och tryck till resolut och kraftigt med en stöt inåt–uppåt. Är personen gravid ska du istället fatta tag med händerna på bröstbenet under brösten och trycka till. Metoden brukar kallas för Heimlich-manöver. • Ligger personen på rygg eller är medvetslös, placerar du dig grensle över denna, placerar båda händerna över varandra på mellangärdet ovanför naveln och trycker till snett inåt–uppåt. • Upprepa tills föremålet är borta och den drabbade börjar hosta och andas själv. Om du hjälper ett barn • Sätt dig så att du kan lägga barnet över knäet med överkroppen hängande ner. Ge

117 AKUTA LIVSHOTANDE TILLSTÅND

Har någon svalt något som hamnar i luftstrupen istället för i matstrupen, kan den täppas till och personen får svårt att andas. Liksom när det gäller allt annat i livet måste man tänka i risktermer när man äter. Prata och ät aldrig samtidigt. Ät helst inte heller när du går uppför och andas kraftigt. Det är då lätt att svälja fel. Att sätta något i halsen kan leda till totalt andningsstopp och medvetslöshet om man inte omedelbart vidtar åtgärder för att få bort hindret i luftstrupen.