9789144114774 by Smakprov Media AB

ATT UTVECKLA PROFESSIONELL EXPERTIS En bok om kunskap och lÃ¤rande

GU N I L L A AV BY

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 39355 ISBN 978-91-44-11477-4 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Johan Avby Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Inledning 7

Att lära i arbetet och utveckla en professionell expertis 9 Några grundläggande antaganden 11 Avgränsningar och läsanvisningar 12 Bokens syfte och fortsatta disposition 13

Del I Professionellt arbete i dagens samhälle

1 Professionellt arbete i omvandling 19 Det professionella landskapet 20 Trender i samhället 21 Socialt arbete – en del av det offentliga stödsystemet 25 2 Evidensbaserad praktik 29 EBP:s ursprung och framväxt 30 EBP utmanar kunskapsbasen i socialt arbete 34 Socialt arbete med rötter i en auktoritetsbaserad praktik 36 Socialt arbete har mött EBP med en viss skepsis 37 Evidensbaserat socialt arbete – en politisk viljeinriktning i Sverige 38 EBP riktar uppmärksamhet mot The Knowing-Doing Gap 39 Vad är det som ska implementeras? 40 © F ö r fatta r en oc h S tudentlitte r atu r

Innehåll

Del II Teorier och begrepp

3 Om kunskap 45 Vad är kunskap? 46 Aristoteles 46 Immanuel Kant 49 Gilbert Ryle 50 Charles E. Lindblom och David K. Cohen 51 Vad är evidens? 52 Forskningsbaserad och praktikbaserad kunskap 54 Övning: Att synliggöra kunskapsbasen i arbetet 57 Kunskapsanvändning är en komplex process 58 Hinder för en bredare kunskapsanvändning 59 Kunskapsanvändning inom den sociala barnavården 61 Kompetensbegreppet 64 Ett analytiskt exempel: kompetenskrav för ett arbete som socialsekreterare 67 Professionell expertis 72 Professionellt lärande, expertis och intuition 73 Olika kunskapstypologier för socialt arbete 75 4 Om lärande 79 Behaviorism 81 Behaviorismens influenser i dag 83 Kognitivism 84 Kognitivismens framväxt inom hjärnforskning 86 Pragmatism 86 Reflektionen har en central roll i pragmatismen 88 Pragmatismens influenser för lärande i dag 89 Kontextuella teorier om lärande 90 Sociokulturellt lärande 91 Situerat lärande 93 Skolan och arbetet i sitt sammanhang 94 Övning: Att förstå ditt lärande 95 4

Innehåll

5 Lärande i arbetet 97 Olika dimensioner och inriktningar av lärande 98 Organisatoriskt lärande 100 Att lära från erfarenheter 101 Vanor begränsar lärandet 105 Reflektion som ett störningsmoment 107 Reflektion som mekanism för professionellt lärande 110 Övning: Att bryta och byta vanor 112

Del III Organisatoriska villkor för lärande

6 Organisering av arbete 117 Pedagogiska utmaningar för lärande i arbetet 118 Organisering och arbetsvillkor inom social barnavård i Sverige 121 Barnavårdshandläggare – från karriär till ingångsyrke 124 Utredningsarbete som del i det professionella uppdraget 126 Sammanfattande karakteristika för många yrken inom offentlig verksamhet 127 7 Implementering – förändring – lärande 129 Implementering är ett växande forskningsfält 131 Olika grader av förändring 132 Innovation för ökad kvalitet 135 Behovet av delaktighet 137 Brukarmedverkan för verksamhetsutveckling 138 Implementeringen försvåras av organisationsstrukturen 140 Chefers förutsättningar att organisera för lärande 143 Utveckla en programlogik för att nå uppsatta mål 144 Övning: Att planera för lärande och hållbar utveckling 148

Innehåll

8 Lärspiralen 151 Övning: Att göra praktiken mer kunskapsrik 153 Avslutande kommentarer 154 Referenser 157 Sakregister 169

KAPITEL 6

Organisering av arbete

Fredrick W. Taylor (1856–1915) var en av de första i modern tid som insåg vikten av att identifiera vad kompetens i relation till ett visst arbete innehåller för att rationalisera produktionsprocessen (Sandberg 2000). Han är mannen bakom vad som brukar benämnas taylorism eller scientific management, en filosofi om arbetsorganisationer med fokus på specialisering och centralisering. Utifrån ett antal principer var grundtanken med taylorism att man kunde finna bästa sättet att utföra en uppgift på. Max Weber (1864–1920) var samtida med Taylor och sociologen som främst förknippas med den nära besläktade byråkratiska modellen. Byråkratins grundläggande organisationsprinciper innefattar ett centraliserat och administrativt styrsystem som kontrollerar arbetet. En byråkratisk organisationsform utmärks av karaktärsdrag som arbetsdelning, hierarkiskt ordnade positioner (befattningar), formella kunskapskrav med tydliga karriärvägar, formella regelsystem och avpersonifierade uppgifter vilket innebär att människor är relativt enkla att byta ut och ersätta. Den byråkratiska modellen är grundad i rationalitet som förväntas förverkliga huvudmannens intressen och mål. Såväl chefer som medarbetare förutsätts följa regelsystemen och göra en formellt korrekt och transparent tolkning och tillämpning av reglerna, utan åtskillnad mellan klienter eller kunders olika förutsättningar eller behov. Den byråkratiska logiken skiljer sig från den professionella logiken på så vis att tillvägagångssättet inom en byråkratisk ordning bygger på lagar, regler och en anpassning till rationalitetens krav. Den professionella logiken innebär som tidigare nämnts att handlandet i stället involverar ett visst mått av tolkning och orsaksförklaringar med basis i vetenskaplig kunskap. Trots att den byråkratiska organisationsformen i själva verket har gamla anor, var det inte förrän © F ö r fatta r en oc h S tudentlitte r atu r

117

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

under industrialismen som dess organisatoriska principer fick fäste i allt från större företag till offentliga organisationer.1 Än i dag bygger sättet att organisera olika typer av verksamheter på denna managementfilosofi som blomstrade under industrialismen (Tyrstrup 2014). Vare sig det gäller produktion, service eller tjänster ser organiseringen ut på ungefär samma sätt. Problemet är att vid löpande bandet, som utvecklades i taylorismens anda, var arbetsmomenten väl avgränsade och följde en given ordning men i dagens komplexa tjänsteverksamhet finns oftast inga väl definierade arbetsuppgifter eller linjära samband, vilket får till följd att frågor lätt faller mellan stolarna när de inte passar in i hur vi organiserat oss. Den byråkratiska modellen har kritiserats för dess svårigheter att anpassa sig till och lära av förändringar i omvärlden. Kritiken har exempelvis gällt oförmågan att anpassa sig till ny teknologi och efterfrågan på marknaden men också oförmågan att tillvarata medarbetares kompetens och skapa förutsättningar för delaktighet och engagemang för verksamhetens mål (Ellström m.fl. 2016). Verksamheter som är uppdelade i olika områden, avdelningar och enheter kan förorsaka bekymmer med överblickbarhet och styrbarhet. Ju fler sektorer, desto större risk att problem uppstår i gränssnitten mellan dem och skapar problem för de medborgare som drabbas. Tyrstrup (2014:8) benämner fenomenet när samordningen av aktivitet uteblir eller misslyckas för ”organisatoriska mellanrum”.

Pedagogiska utmaningar för lärande i arbetet Hur arbetet är organiserat är en kontextuell faktor, som inte bara påverkar arbetets villkor utan även ger förutsättningar för lärande. Olika postbyråkratiska ansatser har vuxit fram som markerat betydelsen av att utforma organisationer som kan främja såväl individuell som organisatorisk utveckling (Ellström m.fl. 2016). Utöver kontextuella faktorer påverkar också personliga och innehållsmässiga aspekter av arbetet våra möjligheter och premisser att lära. Arbetet har under 2000-talet karakteriserats av både ökad flexibilitet och ökad standardisering. Flexibilitet ses ofta vara förknippad med ökad 1 För en grundlig genomgång av logiker i institutionella organisationer, se Levin (2017). Levin skiljer mellan byråkratisk, professionell, solidarisk och moralisk logik.

118

6 Organisering av arbete

autonomi, medan standardisering kopplas samman med ökad kontroll och minskad autonomi. Det förstnämnda omnämns oftast i positiva ordalag, exempelvis att arbetet erbjuder flexibilitet i tid och rum. Exempelvis är det vanligt att platsannonser lockar med flexibla arbetstider och möjlighet att arbeta på distans. Standardisering kan uppfattas ha mer av en negativ prägel i relation till professionellt arbete och förknippas med riktlinjer, regler eller förbestämda metoder som ska tillämpas i arbetet. Men det kan också vara tvärtom. Flexibilitet kan leda till avgränsningsproblem och skapa stress i arbetet, medan standardisering kan bidra till en trygg plattform att arbeta utifrån. Den intellektualisering av arbetet som vi ser i dag har alltmer kommit att uppmärksamma behovet av lärande i arbetet. Medarbetares kunskaper och intellektuella kapital har identifierats som en viktig strategisk resurs, vilket gör att praktikgemenskapen som grund för kunskaps- och verksamhetsutveckling har ökat i betydelse (Wenger 2000). Men märkligt nog tycks arbetslivet i dag endast främja ett begränsat lärande, oberoende av dess flexibilitet eller standardisering (Thunborg & Ohlsson 2016). En möjlig orsak kan vara ledningens bristande kunskap kring just betydelsen av arbetets organisering för lärande. Med de allt högre kraven på ökad effektivitet och kostnadsbesparingar står produktionen alltför ofta i förgrunden. Den byråkratiska organisationsformen tenderar att begränsa medarbetares engagemang, delaktighet, kreativitet och utvecklingskraft (Kotter 1995). Andra pedagogiska utmaningar är svårigheten att faktiskt fånga och styra lärandet för att kunna organisera lärandet på ett sätt som får organisationen att förbli livsduglig och konkurrenskraftig. Lärande är så nära förknippat med arbetet att det i själva verket uppstår i arbetets utmaningar (Billett 2002; Ellström 2001; Eraut 2000, 2007). Ytterligare en pedagogisk utmaning berör den kontext i vilket arbetet utförs. Tidigare forskning har visat att lärande i arbetet förutsätter en arbetsplats som stödjer lärande (Billett 2001; Ellström m.fl. 2008) eller med andra ord har en bra grogrund för lärande. Om lärmiljön i stället är karg och det saknas en medveten strategi för att främja lärande finns en risk att förväntade lär- och reflektionsprocesser uteblir. Att enbart avsätta tid till reflektion visar sig inte vara en tillräcklig förutsättning för att frammana utveckling och lärande (March 1991). Människor tenderar att trampa på i gamla fotspår och lärandet sker i hög grad med automatik. Så trots de störningar som kan uppstå försöker individen finna lösningen inom © F ö r fatta r en oc h S tudentlitte r atu r

119

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

välkända territorium och i upparbetade rutiner, vilket i sin tur utvecklar olika vanebeteenden (Lindblom & Cohen 1979). En sista aspekt för lärande i arbete och som är väsentlig att markera är ledarskapets betydelse för lärande. Med nya organisationsformer ställs nya krav på chefers ledarskap, där en gemensam nämnare för framgång tycks vara ett ökat fokus på relations- och utvecklingsfrågor. Forskning har pekat ut ett antal faktorer som viktiga för ett chefsarbete som främjar medarbetares lärande, exempelvis att erbjuda olika stöd för lärande, skapa tid och andra resurser för lärande aktiviteter, förena formella utbildningsaktiviteter med vardagslärandet, sätta lärande och utvecklingsfrågor på dagordningen samt främja ett lärandeklimat (Wallo m.fl. 2013). I sin tur kräver ett chefsarbete som främjar lärande passande organisatoriska förutsättningarna. Det kan handla om allt från antalet medarbetare per chef till att ha tillgång till stödfunktioner med ansvar för IT, HR, ekonomi och administration. De förhållanden som omgärdar ett yrke blir därigenom centrala för att kunna förstå vad arbetet erbjuder för möjligheter att utveckla både verksamheten och dess medarbetare. Thunborg och Ohlsson (2016:204) menar att synen på lärande i arbetet har förskjutits mot lärande som produktion snarare än lärande som utveckling. Särskilt utmanande för många organisationer är just svårigheten att förena den löpande verksamheten med utvecklingsarbete eller med andra ord organisera arbetsplatsen för både produktion och lärande. För att bättre kunna belysa arbetsplatsens grogrund för lärande tar jag i nästa stycke utgångspunkt i hur organisering och arbetsvillkor inom den sociala barnavården i dag ser ut. Jag vill dock betona att många av de aspekter som beskrivs också delas av andra professioner inom offentlig verksamhet. Den strukturella omställning som välfärdssektorn befinner sig i, med utmaningar som ställer allt högre krav på produktivitet, effektivitet och transparens, påverkar tveklöst många yrkesgrupper. I de allra flesta offentliga verksamheter finns i dag en blandning av byråkratisk organisering och delegerat ansvar och förtroende för de professionella yrkesarbetarna.

120

6 Organisering av arbete

Organisering och arbetsvillkor inom social barnavård i Sverige I bokens första del beskrev jag översiktligt det professionella landskapet och de styrningsideal för offentlig sektor som lånats in från den privata sektorn. Vidare beskrevs socialt arbete i Sverige i första hand skötas inom ramen för politiskt styrda organisationer, det vill säga i landets socialförvaltningar eller socialkontor. Nu tar vi ett kliv ut i det offentliga landskapet och tittar på hur socialtjänsten är reglerad och organiserad med ett särskilt fokus på den sociala barnavården. Socialtjänstens organisationsstruktur i sin helhet lämnar jag därhän. Jag avser inte att fullständigt beskriva den eftersom det finns stora lokala skillnader. För den intresserade finns kompletterande läsning att tillgå.2 Men ett utmärkande drag vågar jag ändå hävda är att socialtjänsten i de flesta kommuner är indelad i specialiserade verksamheter baserade på klientens ålder eller problem. Specialiseringarna utgörs exempelvis av äldreomsorg, funktionshinderomsorg, missbruksvård och individ- och familjeomsorg (IFO). Specialiseringsgraden påverkar pro fessionellas handlingsutrymme eftersom de utgör de ramar för vilka klienter som är relevanta, var så att säga gränserna ska dras för behörighet (t.ex. ålder) och vidare behandling (Östberg 2010). Organisationen kategoriserar och standardiserar individen för att passa in den administrativa strukturen. Ytterligare ett karaktärsdrag är att det sociala arbetet vilar på en blandning av byråkratisk rationalitet och professionellt arbete, vilket kan leda till en konflikt mellan ett personligt och organisationsstyrt beteende. Arbetet ska bedrivas enligt legala förutsättningar och hanteras enligt byråkratiska principer för handläggning av ärenden, det vill säga ett arbete med dokumentation och beslutsfattande. Men det finns också förväntningar på tjänstemännen om avancerade bedömningar när det gäller vilka som ska anses tillhöra organisationens ansvarsområde, vilka problem som behöver utredas och vilka fall som ska få bistånd. Levin 2017:53

Den sociala barnavården finns inom kommunernas IFO och är det största arbetsfältet för socionomer (Dellgran & Höjer 2005). Enligt svensk lag defi2 Förslag till fortsatt läsning om socialtjänstens organisering: Bergmark & Lundström (2016); Levin (2017), Morén m.fl. (2015).

121

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

nieras barn som personer under 18 år (1 kap. 2 § SoL). Den som är under 18 år är omyndig och vårdnadshavarna är därmed underhållsskyldiga tills barnet fyllt 18 år, eller vid fortsatt skolgång till dess att barnet fyllt 21 år. Socialtjänsten i Sverige har nämligen ett särskilt ansvar för unga mellan 18 och 21 års ålder. Inom detta åldersspann kan tvångsvård bli aktuell om den unga uppvisar ett destruktivt beteende; också ungdomsvård kan bli en påföljd. Via socialtjänstlagen (SoL), som är den lag som i första hand reglerar socialtjänstens verksamhet, har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det skydd och stöd de behöver (2 kap. 1 § SoL). Lagen betecknas som en målinriktad ramlag och möjliggör frivilliga åtgärder (bistånd) åt såväl barn som vuxna. SoL kompletteras av speciella lagar (LVU och LVM)3 som utökar kommunens ansvar att tillhandahålla medborgarna skydd med tvångsåtgärder. För utredningsarbetet inom den sociala barnavården innebär ramlagskonstruktionen att det saknas tydligt uttryckta handlingsregler, däremot finns regler kring procedur, exempelvis att en utredning ska bedrivas utifrån barns behov i centrum (BBIC) och kompetens, där särskilda kompetenskrav ställs på dem som utreder barn och unga (SOSFS 2014:7). Enligt SoL ska barnavårdsutredningar så långt som möjligt genomföras i samarbete med dem som berörs.4 I de allra flesta svenska kommuner kan den sociala barnavården sägas vara organiserad i två verksamheter, en som utreder och en som behandlar (Lindquist 2012; Bergmark & Lundström 2016), ofta kallade beställar- och utförarfunktion. Det är också vanligt att verksamheten ytterligare delas upp i olika enheter som ansvarar för olika uppgifter i ett ärende, exempelvis mottagning, utredning och behandling och uppföljning (Bergmark & Lundström 2008, 2016). Att verksamheten delas upp i en beställarfunktion och en utförarfunktion följer i spåren av den allmänna marknadstrend vi upplever i dagens samhälle. Som tidigare diskuterats ökar ansvaret på den enskilda individen successivt, alltfler beslut och avgöranden fattas av tjänstemän 3 Lagen om vård av unga (LVU) är den lag som används om föräldrar inte samtycker till socialtjänstens förslag till insatser och åtgärder. Lagen om missbruksvård används för individer som har ett gravt missbruk och som riskerar att fara illa. 4 Fördjupad kunskap kring utredningsarbetet: Utredningsarbete i den sociala barnavården Lina Ponnert (2015); Det sociala ansvarets organisering: Social barnavård mellan byråkrati och solidaritet Claes Levin (2017).

122

6 Organisering av arbete

i myndigheter och i kommunala förvaltningar. Med detta följer en ökad betydelse för specialiserad kunskap. Fler tillsyns- och kontrollfunktioner är också en följd av en ökad differentiering och specialisering av och inom förvaltningen, det som också kallas för sektorisering (Statskontoret 2005). Ser vi på samhället i stort har långt fler myndigheter tillkommit i jämförelse med de få som avvecklats. Att individualisering, specialisering och kontroll hänger ihop och påverkar arbetet på olika sätt har presenterats i en rad studier. Bland annat visar en studie från 2000 (Socialstyrelsen CUSskrift 2000:3) att om man arbetar med en åtskillnad mellan utredning och behandling så har man en benägenhet att i högre grad ha en kontrollerande inställning. Viljan att i högre grad stödja familjen blir däremot tydlig om man arbetar enligt en modell där socialarbetarna ansvarar för både utredning och behandling (a.a. 87). Vid en närmare titt på personalens sammansättning kan konstateras att socionomer utgör den centrala yrkesgruppen inom den sociala sektorn, inklusive merparten av cheferna (Sundell m.fl. 2009). Inom den sociala barnavården har de allra flesta handläggare en socionomutbildning och hela 97 procent har en universitetsutbildning som är tre år eller längre. Men endast hälften har mer än fem års erfarenhet av barnutredningar! De allra flesta arbetsgrupper kännetecknas dessutom av en ytterst homogen yrkesgrupp vad det gäller utbildningsbakgrund, kön och ålder, som består till största delen av europeiska kvinnor, de flesta i yngre medelålder (Lindquist 2012). Socionomyrket klassas alltså inte som ett yrke med jämn könsfördelning med 85 procent kvinnor. Av de personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga ökar dessutom andelen kvinnor till 90 procent (Socialstyrelsen 2014). Socionomyrket är så kvinnodominerat att det kan ses som en dramatisk effekt av genus (Lindquist 2012). I jämförelse kan nämnas att av barn och unga som fick vård enligt SoL eller insatser enligt LVU under 2014 var majoriteten, i alla åldersgrupper, pojkar (Socialstyrelsen 2015a). Antalet barn och unga som får någon form av heldygnsinsats har ökat stadigt sedan 2003, bland annat beroende på en ökad tillströmning av ensamkommande flyktingbarn. Av statistiken kan slutsatsen dras att den etniska mångfalden ökar i målgruppen, men samma slutsats går inte att dra om personalens sammansättning. Barnavårdsutredningar har utvecklats till ett utpräglat kvinnoyrke med de konsekvenser som dominerande genusstrukturer ger i form av till exempel status och lönesättning. Men så har det inte alltid varit. © F ö r fatta r en oc h S tudentlitte r atu r

123

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

Barnavårdshandläggare – från karriär till ingångsyrke Under tidigt 1990-tal var yrket som barnavårdstjänsteman ett attraktivt yrke med hög yrkesstatus. Att få tjänst inom barnavården kunde uppnås först efter att man skaffat sig erfarenhet inom andra arbetsfält. Det kan tyckas som en inte så avlägsen tid, men under 2000-talet har stora förändringar ägt rum inom den sociala barnavården. Om vi tittar lite närmare på hur yrket som barnavårdshandläggare uppfattas i dag, så är det ett ingångs- och genomgångsyrke för socionomer snarare än ett karriäryrke (Dellgran & Höjer 2005; Lindquist 2012). Verksamheten tenderar att bemannas av unga, nyexaminerade kvinnor som slutar inom en två- till treårsperiod. Verksamheten utmärks därför av en alarmerande hög personalomsättning som påverkar medarbetarnas hälsa (Astvik & Melin 2012; Tham 2008; Vårdanalys 2016), men också möjligheten att utveckla kunskapsbasen i arbetet (Socialstyrelsen 2015b). Astvik och Melin (2012) visar hur olika professionella yrkesarbetare, däribland socialsekreterare, tenderar att utveckla varierande strategier för att hantera den bristande jämvikten mellan arbetets krav och dess förutsättningar. Författarna finner att de som har mindre yrkeserfarenhet tenderar att använda en kompenserande och kvalitetsreducerande strategi för att bemästra utmaningar i arbetet, vilket bland annat innebär att sänka kraven i arbetet. Socialarbetare använde i högre grad än andra yrkesgrupper den kompenserande och kvalitetsreducerande strategin. De beskrevs lida av sömnsvårigheter, stressrelaterade symtom och återkommande trötthet. Arbetet som barnavårdsutredare beskrivs i dag vara mer enahanda inriktat på själva utredningsdelen, vilket kan uppfattas som att uppdraget blivit enklare genom dess begränsning. Vidare har olika system, metoder och andra regelbaserade verktyg implementerats i allt högre grad (Hasselbladh m.fl. 2008). En viktig aspekt att framhålla i sammanhanget är att utvecklingen och administrationen av dessa nya metoder och verktyg tenderar att skötas av andra aktörer än de professionella, vilket lett till att de professionellas inflytande över det egna arbetet minskat. Samtidigt har de bedömningar och insatser som behöver göras ökat i komplexitetsgrad, men också i kvantitet (Gambrill 2012; Lindquist 2012). I dag är det inte ovanligt att ett ärende kräver stöd av tolk beroende på en mer etniskt blandad grupp av klienter. Inte heller är det ovanligt att både förälder (föräldrar) och barn i dag har olika psykologiska eller psykiatriska diagnoser, som ADHD, depression, ångest eller missbruk. Ärendenas komplexitetsgrad kräver också att 124

6 Organisering av arbete

socialsekreterare samarbetar med allt fler aktörer, som förskola, skola, polis, psykolog, hälsovård och migrationsverket 5 (Lindquist 2012). Barnskyddsutredningen (SOU 2009:68) påpekade att förutsättningarna för en rimlig kunskapsutveckling inom den sociala barnavården är bristfällig med hänsyn till att insatserna inte följs upp i tillräcklig grad. Det beror sannolikt inte på en ovilja att ta reda på vad en insats leder till, utan snarare handlar det om svårigheterna att faktiskt följa upp en insats och att dessutom kunna dra slutsatser huruvida det är insatsen som ger en noterad förändring. Forskarsamhället har inte underlättat kunskapsutveckling, utan har anklagats för att ha misslyckats att generera användbar kunskap för det sociala arbetet (Socialstyrelsen & SKL 2011). Sällan har de insatser socialsekreterarna förfogar över dokumenterade positiva effekter. Interventionsforskningen är näst intill obefintlig. I själva verket vet vi väldigt lite om vad insatserna resulterar i för klienterna, bland annat beroende på bristande relevans, evidens och tolkningssvårigheter (Bohlin & Sager 2011). Trots att systematiserade utrednings- och bedömningsmodeller (t.ex. BBIC, ASI) har förbättrat strukturen för att samla in information och kunskap om en klient, innebär det inte per automatik att socialsekreterare har tillräcklig kunskap om vilka metoder och insatser som är bäst lämpade att använda för att realisera vissa målsättningar eller har kompetens att sammanställa och tolka det insamlade materialet på ett adekvat sätt. En intressant lärdom är att trots den ofta förekommande bilden av en verksamhet i kris, tenderar varken arbetsbelastningen eller arbetets ökade grad av komplexitet vara den främsta anledningen till barnavårdshandläggares vilja att lämna arbetet, utan det är ledningens brist på bekräftelse, uppmuntran och intresse för personalens välmående som uppges vara de främsta orsakerna (Tham 2008). Slutsatsen som Tham drar kan tyckas oförenlig med den pågående ökningen av mängden chefer och administratörer (t.ex. ekonomer och personaltjänstemän) inom offentlig sektor. Allt fler styr och kontrollerar arbetet. Rimligtvis borde denna utökning av ledningsoch stödfunktioner ge utrymme för att även uppmärksamma de enskilda medarbetarna? Arbetsförhållanden och organisationsstrukturer som til�låter personalen att uttrycka sin mening och kritik samt ger utrymme för 5 För en mer omfattande presentation av yrkesgrupper som socialarbetare kan samarbeta med, se Dunk-West (2016:155).

125

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

samarbete och ömsesidigt stöd uppmärksammas också vara nödvändigt för att minska riskbeteenden som leder till ohälsa (Astvik & Melin 2012:356). Avslutningsvis kan nämnas att statistiken beträffande antalet barn som skulle behöva insatser från samhället är bristfällig (Ponnert m.fl. 2015). Däremot vet vi att mindre än hälften av ansökningarna och anmälningarna som kommer till socialkontorets kännedom i själva verket leder till att en utredning inleds samt att antalet ärenden som en socialsekreterare ansvarar för alltför ofta överstiger rimlighetens gränser (IVO 2015–101; Svendsen 2016; Östberg 2010).

Utredningsarbete som del i det professionella uppdraget I många professionella uppdrag ingår utredningsarbete. Det kan handla om att utreda ett barn som man misstänker far illa, en patient med diffusa symtom, ett område som ska bebyggas eller en elev som inte når upp till uttalade målsättningar. Bokens inledande berättelse liknade utredningsarbetet vid ett detektivarbete och här har jag valt att beröra dess kännetecken för att tydliggöra hur de innehållsmässiga delarna av arbetet villkorar lärandet. För att logiskt styra och guida utredningsarbetet krävs att en eller flera frågeställningar eller hypoteser formuleras utifrån den information som finns i anmälan eller ansökan. Kunskap, det vill säga allt från fakta till berättelser, samlas in från olika källor för att besvara de formulerade frågorna och bevisa eller verifiera sanningshalten i anmälan eller ansökan. En vanligt förekommande metod eller arbetssätt för att fånga, identifiera och synliggöra tillgänglig kunskap är att höra olika parter om deras syn på det som står i fokus, vilket ofta sker genom olika möteskonstellationer. Viktiga pusselbitar är givetvis den information och kunskap man får från familjen själv via samtal och tester (testerna är oftast genomförda av psykolog). Men utan andra källor är det svårt att dra alltför långtgående slutsatser. Kanske döljer det sig massor av hemligheter, kanske finns det ingenting alls. Oavsett vilka metoder som används för att samla in kunskap är det viktigt att de är relevanta och kan ge information av betydelse för frågorna samt är noggrant genomförda för att de ska kunna kontrolleras och preciseras. Till mångt och mycket handlar arbetet om att med stöd av den information och kunskap som samlas in utveckla argument som legitimerar de förslag till beslut som utredningen leder fram till. 126

6 Organisering av arbete

Utredningens grundkaraktär är således informations- och kunskaps insamlande; den har inte som mål att förändra klienten eller dennes situation6. Trots dess grundkaraktär bör mängden information och kunskap som eftersträvas kring barnet och barnets situation ligga på en rimlig nivå. Man bör helt enkelt försöka undvika att det i onödan tillförs mycket irrelevant information och alltid eftersträva sakligt grundade svar på frågorna. Därför är det viktigt att den information och kunskap man finner kring barnet dokumenteras, helst i en systematisk process för att underlätta redovisningen eller med andra ord transparensen i processen. Därefter drar man slutsatser av det insamlade materialet genom att koppla det till de formulerade hypoteserna (vanligtvis ställda som ett antal frågor). Det är först då, när kunskapen relateras till frågorna och hypotesen som den blir evidens.7 Ärendet avslutas när beslut om åtgärd tas av politiker i socialnämnden. En barnavårdsutredning, likt ett detektivarbete, är en metodisk och analytisk verksamhet för att samla så många pusselbitar som möjligt, sedan lägga ihop bitarna och tyda den bild som framträder. Trots beskrivningens rationella och logiska karaktär är det i sammanhanget viktigt att nämna att utredningsprocessen är något mer ostyrig. Likaså innehåller arbetet ett visst mått av empati, vilket inkluderar förmågan att kunna sätta sig in i en annan människas upplevelser, kognitivt förstå upplevelserna och handla utifrån kunskapen. Sammantaget, som tidigare sagts, är en utredning av klargörande karaktär och förväntas ge underlag till beslut, vare sig den gäller en exploatering, ett alkoholtillstånd, en höftledsoperation, misstänkt dyslexi eller en anmälan om ett barn som misstänks fara illa.

Sammanfattande karakteristika för många yrken inom offentlig verksamhet Ovan beskrivs organisatoriska, personliga och innehållsmässiga aspekter av yrket som socialsekreterare inom den sociala barnavården. Utan överdrift 6 Det är inte ovanligt att insatser beviljas under tiden en utredning pågår. En insats har, till skillnad från en utredning, som syfte att åstadkomma förändring, vilket gör att utredningens grundkaraktär som informations- och kunskapsinsamlande kan vara svår att bibehålla om en insats löper parallellt. 7 Se kapitel 3 för en diskussion kring evidensbegreppet.

127

Del 3 Organisatoriska villkor för lärande

kan konstateras att personalen i dag arbetar under mycket svåra arbetsvillkor, hög ärendebelastning, tidsbrist och hög personalomsättning (Tham 2008; Östberg 2010). Men som tidigare sagts delas många av de beskrivna aspekterna också av andra yrken inom offentlig verksamhet. Både skolans personal och hälso- och sjukvårdspersonal utmanas av bristande resurser, effektivitetskrav, otydliga och ofta motsägelsefulla mål, specialiserade enheter och förändringar i student- och patientgrupper. Sammanfattningsvis karakteriseras många professioner i offentlig verksamhet av • ökad specialisering i verksamheten, till exempel uppdelning mellan

beställar- och utförarfunktion och expertfunktioner otydliga och motstridiga mål ökade krav på uppföljning och effektivisering ökat individuellt ansvar ökad administration och dokumentation bristande resurser (i form av pengar, tid och stöd) en alltmer heterogen klientgrupp ett mer komplext uppdrag samtidigt som allt fler verktyg implementeras för att standardisera arbetsprocesserna • hög personalomsättning • minskad attraktionskraft. • • • • • • •

128

Gunilla Avby är filosofie doktor i pedagogik. Hennes forskning omfattar professionellas kunskapsanvändning och lärande men även ledarskap och ledarskapsstöd i förändringsprocesser och evidensbaserade arbetssätt i vardagen. Hon är chef för FoU Nordväst i Stockholms län samt verksam som forskare vid Jönköping Academy for Improvement of Health and Welfare, Jönköping University.

ATT UTVECKLA PROFESSIONELL EXPERTIS En bok om kunskap och lärande Mot bakgrund av den ökade tilltron till evidens har betydelsen av kunskap och lärande fått en framträdande roll i samhällsutvecklingen. För att framgångsrikt kunna leva upp till de allt högre krav som ställs på professionella yrkesutövare krävs att kunskaper ständigt utvecklas och förnyas. Att bli och förbli en skicklig yrkesutövare eller med andra ord en expert handlar om förmågan att agera kunnigt, medvetet och insiktsfullt i en given situation. Professionell expertis inrymmer förmågan att förhålla sig kritiskt reflekterande till både sig själv och sin verksamhet och därmed kunna vara kompetent och ansvarstagande inom sitt yrkesfält. Boken utvecklar två grundläggande antaganden: • Olika kunskapsformer berikar varandra, i själva verket skapar de varandra. • Framgångsrika organisationer har förmågan att använda varierande kunskapsformer och att organisera för lärande. Att utveckla professionell expertis gör anspråk på att vara både teoretisk och praktisk. Genom att boken presenterar teoretiska perspektiv samtidigt som den introducerar praktiska verktyg vill författaren stödja just ditt professionella lärande och din expertis. Boken riktar sig huvudsakligen till studenter, chefer och praktiker inom socialt arbete, men kan förslagsvis även användas av studenter inom personalvetarprogrammet och närliggande beteendevetenskapliga ämnen med intresse för kunskap och lärande i arbetet.

Art.nr 39355 ISBN 978-91-44-11477-4

studentlitteratur.se

9 789144 114774