9789177853145 by Smakprov Media AB

Ragnarรถk Om det inte finns ett slut, kan det inte bli nรฅgon bรถrjan.

Det finns så många personer i mitt liv som jag skulle vilja tillägna denna bok och eftersom jag inte kan välja så får det bli så här… Denna bok är till dig som har väntat och väntat på att jag någon gång skulle skriva klart den. Tack för ditt oändliga tålamod. Kramar Emeli

Prolog Människorna säger att Ragnarök kommer att förebådas av varslande tecken i alla nio världarna. Vart och ett av tecknen i sig är skrämmande, men om man vet vad de innebär och vad de kommer att leda till så blir de så mycket mer. Den första timmen inleds med krig som kommer att sprida sig till alla världarna. Heliga eder kommer att brytas och familjens helgd kommer inte längre att respekteras, fader kommer att dräpa son, son kommer att dräpa fader och broder kommer att dräpa broder. Fimbulvintern kommer i den andra timmen, somrarna blir allt kortare medan vintrarna blir längre och kallare. Snön kommer att vara obarmhärtig och frosten kommer att bita in till märg och ben. Den tredje timmen är den som kan tyckas mest skrämmande. Det vi ser som det enda fasta i vår tillvaro, det som är lika självklart som livet och döden, kommer att försvinna. Solen och månen kommer att slockna då ulven Fenrer sliter sig ur sina bojor och slukar dem. Stjärnorna kommer att falla från himmelen, bergen kommer att störta samman och haven kommer att vräka sig över landet när Midgårdsormen vältrar sig i havet. I den fjärde timmen börjar jättarna att tåga mot Godheim. Skeppet Nagelfar lossar från kajen i Helheim och styr även hon mot Godheim. Muspells söner kommer med eld för att hjälpa dem i slaget som kommer.

När tupparnas galande hörs i de nio världarna har den femte timmen inletts. Heimdall kommer att stå på sin post vid Bifrost och med sitt stridshorn kalla asarna och einhärjarna till strid. I den sjätte timmen står slutligen slaget vid Vigrids slätt i Godheim. Det sägs att även gudarna kommer att dö i denna slutliga strid. Slutligen, i den sjunde och sista timmen, efter slagets slut, kastar slutligen Surt sin eld över världen innan han själv dör. Världarna kommer att sjunka fräsande i havet och himmelen kommer att falla i bitar över det som finns kvar. Att någon skulle överleva detta inferno tycks omöjligt. Detta har varit förutbestämt sedan tidernas begynnelse, frågan har aldrig varit om, utan när. Slutet på vår värld som vi känner den, det är vad Ragnarök innebär. Det kan tyckas skrämmande, men minns att om det inte finns ett slut, kan det inte bli någon början.

Kapitel 1 För att vara en svensk midsommarafton var det otroligt fint väder. Himlen var klarblå, det var alldeles vindstilla och solen lyste med en förvånande hetta på Liv och Joar där de låg i hängmattan. -

Ännu ett tråkigt sommarlov, suckade Liv och såg upp i den gröna, lummiga trädkronan ovanför dem. Vad ska vi hitta på i år?

Vi kan åka till Australien och resa runt. Det har jag alltid velat göra.

Joar sträckte ut ett ben utanför hängmattan som de låg i och tryckte ifrån med foten mot trädet intill för att få den i gungning. -

Och vart skulle vi få pengar till det? Frågade Liv menande. Råna en bank?

Du kan alltid börja strippa nere på stadshotellet, flinade han. Tänk vilken succé det skulle bli i den här hålan.

Din best! Hon lutade sig framåt för att nå att slå sin bästa vän i huvudet med tidningen som hon fläktat sig med.

Han skrattade och tog snabbt tidningen ifrån henne. -

Akta håret! Han drog fingrarna genom det tjocka svarta håret. Det tog en evighet att få till det.

Inte hade du behövt göra dig så fin för min skull… Eller ska du ut med Linn senare, frågade Liv illmarigt och tog tillbaka tidningen igen.

Nej, vi har bestämt oss för att ta det lite lugnt. Han sträckte sig efter glaset som stod på bordet bredvid.

Aha… sade hon misstänksamt. Vi har alltså två alternativ, antingen kom hon på dig med någon annan och dumpade dig eller så tröttnade du på henne. Liv himlade med ögonen. Förmodligen av någon helt ovettig anledning, och så dumpade du henne.

Det fanns ingen tillstymmelse till ånger när han flinade och ställde tillbaka glaset. -

Alternativ nummer två den här gången.

Liv ruskade låtsat bedrövat på huvudet. -

Vad ska jag göra med dig, Joar? Tjejerna tar snart slut här i stan.

Just därför vill jag ut och resa efter studenten. För att vidga mina vyer.

Vi kanske skulle nöja oss med en kryssning till Helsingfors, log Liv.

Finland är tråkigt, stönade Joar. Där är jag ju varje sommar. Jag vill nånstans där det är varmt.

Alla har inte turen att ha sin släkt i Finland, faktiskt. Är inte det här varmt nog för dig förresten? Hon fläktade sig med tidningen. Jag tycker den där globala uppvärmningen överdriver en smula.

Du skulle ha önskat dig en pool i födelsedagspresent.

Det har jag gjort sedan jag var tio, och det har inte funkat än. Jag tvivlar på att pappa har ångrat sig sedan förra året. Du skulle ha låtit bli att dumpa Jessica, hon hade en pool.

Mmm, visst, sade Joar ironiskt. Jag hade dränkt mig i den efter att för tusende gången tvingats lyssna på hennes babblande om att rädda tigrar i Indien.

Det var Danielle, rättade Liv hjälpsamt. Jessica räddade jättepandor i Kina.

Var det hon? Han såg förbryllad ut men ryckte sedan på axlarna. Inte kan jag hålla koll på allihop. De var lika irriterande båda två.

Du är en sån romantiker, Joar, flinade Liv.

Om jag vill höra om utrotning av djur så tittar jag på teve.

Då kom Karl gående mot dem förbi rabatten. -

Ni fick upp hängmattan i alla fall ser jag, konstaterade han.

Ja, vi satte upp den igår, nickade Liv och flinade sen. Joars morfar har godkänt den för två personer, så oroa dig inte.

Bra. Karl skrattade. Inte för att jag tvivlar på era hantverkarkunskaper, absolut inte, men det känns lugnare att veta att Holger har kontrollerat den.

Han hade ett par jätteskruvar i garaget som vi använde, sade Joar. Det skulle krävas minst en orkan för att slita ned den påstod han.

Bra, log Karl. När skulle Anna och Holger komma?

Vid sextiden, efter att de har ätit.

Bra. Drick inte upp all läsk, förmanade han sedan. Det ska räcka hela kvällen.

Nejdå, lovade Liv.

Så, hur känns det att fylla arton då? Frågade Joar med ett brett leende när hennes pappa försvunnit ur hörhåll. Nu kan du dricka hur mycket du vill och Karl kan inte protestera.

Tro mig, det kommer han göra ändå, skrattade hon. Så fort gästerna har försvunnit kommer han att sätta en sån där skruv i källaren med fem meter kätting i och jag kommer inte få se solens ljus förrän om ett decennium.

Jag kan komma förbi med lite tequila nån gång ibland när han är på jobbet, flinade Joar. Om du håller med saltet och citronen.

Liv grimaserade vid minnet av smaken. -

Jag klarar mig nog, tack. Jag håller mig till vatten och bröd.

Som du vill. Joar skrattade. Jag ville bara vara snäll när du sitter fängslad.

Du är alltför vänlig… svarade hon syrligt men avbröt sig då hon tyckte sig se något röra sig i skogen i ögonvrån. Hon vred på huvudet för att se vad det var men då var det borta.

Vad är det? Frågade Joar när han såg hennes undrande blickar.

Jag tyckte jag såg något i skogen… Hon blinkade ett par gånger. En hund eller nåt.

Det var väl Gretas golden, den rymmer jämt.

Kanske det, sade Liv tveksamt med ännu en blick ut i skogen. Den hade avgjort inte sett guldfärgad ut.

Det var säkert Eili, flinade han sen. Hon rymmer hemifrån nu när du fått henne.

Neej, sade Liv upprört och slog tidningen i Joars huvud igen. Säg inte så om min häst, din… Din niding!

Niding? Joar skrattade högt. Har du läst dina medeltidsböcker igen?

Liv tog på sig sin högfärdigaste min. -

Du skulle nog ha nytta av att läsa ett par av dem själv, min gode herre. Du behöver lära dig lite simpel hövlighet.

Joar fnös med ett flin. -

Inte riktigt min stil.

Du skulle gilla den jag läser nu. Liv blev exalterad. Den handlar om asagudarna…

Då behöver jag inte läsa den, avbröt Joar. Eftersom du pratar om dem hela tiden så vet jag precis allt om dem.

Jag vet inte allt om dem, protesterade Liv. Och jag pratar inte om dem hela tiden. Och det här är inte en faktabok…

Liv! Joar! Ropade Karl plötsligt. Kommer ni och hjälper till?

Vi kommer! Ropade Liv. Men helt ärligt, Joar, den är jättebra…

Det sade du om den senaste boken du tvingade mig att läsa också så ursäkta om jag inte tror dig.

Det var fem år sedan, har du inte läst en enda bok sedan dess?

Joar låtsades tänka efter. -

Ärligt? Nej! Jag har haft annat för mig, flinade han och klev ur hängmattan så Liv nästan ramlade ur av det plötsliga gungandet. Jag hinner först till tårtan! ropade han sen och innan hon hann reagera hade han kastat sig iväg.

Nej, utbrast hon och snubblade ur hängmattan. Du rör inte min tårta, Joar!