9789144120805 by Smakprov Media AB

Läsning skrivande samtal Textarbete i svenska på gymnasiet

Birgitta Bommarco Suzanne Parmenius Swärd

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33949 ISBN 978-91-44-12080-5 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2018 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Francisco Ortega Printed by Interak, Poland 2018

INNEHÅLL

Förord 7

1 Svenskämnet – teoretiska utgångspunkter 9 Några teoretiska begrepp 11 Teknik och digitala verktyg 15 Bokens innehåll 17 2 Textarbetets dimensioner 19 Text, läsning och skrivande 22 Skriva och läsa med mening 23 Att gå ut och in i texter 26 Teorier om skrivande och läsning 27 Textanalys som stöd för läsning och skrivande 32 Att skapa en god lärandemiljö i klassrummet 34 3 Berättelsen i klassrummet 37 Berättelsen som ”empowerment” 39 Att lära av berättelsen 40 Berättelser och identitet 41 Berättelsen som form 42 Att omgestalta berättelsen 43

Innehåll

4 Litteraturläsning – dialog och process 47 Att starta i eleverna 48 Samlevnad och Det går an av Jonas Love Almqvist 49 Läsning som transaktion 52 De didaktiska frågorna Vad? och Hur? 54 Föreställningsvärldar 57 Att ta steget in i texten 57 Textens signaler och läsarens kunskaper 60 Att dra in egna erfarenheter 62 Att bedöma hela läsprocessen 63 Igenkänning och läskompetens 64 Novellen Med blottat huvud 65 Att reflektera över sin läsning 69 Läsloggen – att reflektera under läsningen 69 Reflektioner efter läsningen 73 Kartläggning av den reflekterande läsningen 74 Kreativ läsning 77 Produktion, reception och reflektion 79 5 Litteratursamtalet 81 Det monologiska klassrummet 82 Det dialogiska klassrummet 84 Inkludering i samtalet 86 Dödsstraffet och Främlingen av Albert Camus 87 Främlingen 88 Att förbereda litteratursamtalet 92 Att förstå sig själv 97 Att förstå texten 99 Det strukturerade samtalet 101 Textarbetet med The Joyluck Club 102 Hur bedömer man litteratursamtalet? 104 Samtalets kunskapspotential 105

Innehåll

6 Utforskande textarbete om skönlitteratur 107 Barndomsminnen och barndomsvärldar 109 Att sätta sociala världar i centrum 112 Undersökningsstrategier 114 Att gå in i en social livsvärld 115 Att identifiera ett ämne eller en fråga 115 Att sätta in den sociala världen i ett sammanhang 116 Att analysera och värdera den sociala världen 119 Att förändra något i den sociala världen 120 Att använda verktyg för att meddikta och dikta vidare 121 7 Skrivutveckling och utforskande skrivundervisning 125 Stödstrukturer för skrivutveckling 125 Skrivande i flera led 127 Vilka typer av texter ska skrivas? 128 Skrivaktiviteten 130 Att skriva texter av argumenterande karaktär 131 Insändare, recensioner, kommentarer och debattinlägg 131 Att inleda med en kärnmening och underbygga ett påstående 133 Att argumentera med utgångspunkt i det lästa – tema yttrandefrihet 137 Att skriva texter av utredande karaktär 141 Undervisning i analytiskt skrivande – Zolas Thérèse Raquin 144 Att skriva sakprosatexter av berättande, informerande och utredande karaktär 150 Dantes Inferno – ett reportage 150 Essän 152 Att skriva texter av informerande och presenterande karaktär 152 Att skriva texter av återberättande och rapporterande karaktär 154 Skriva till skönlitteratur 158 Associationsskrivande 159 Flödesskrivande 160 Att arbeta med poesi och gestaltning 161

Innehåll

8 Att arbeta med språkliga strukturer 167 Upptäcka texter och språk 168 Nyfikenhet på språk och text 169 Medvetenhet om mönster och struktur 170 Utforska språklig helhet i texter 172 Meningarna, orden och läsaren 173 Textvariation – form och innehåll 174 Utforska ordens betydelse för texten 179 Elevernas nyfikenhet på ord 180 Att diskutera ordval 184 Strindbergs Röda rummet – närläsning och språkliga mönster 187 9 Respons på och bedömning av texter 193 Betygsättning av hela ämnet 193 Välutvecklat, utförligt och nyanserat 196 Empatisk och analytisk läsning av elevtexter 197 Att läsa texter med ett elevperspektiv 199 Att läsa texter med ett analytiskt förhållningssätt 201 Vad bedöms i texterna? 203 Några bedömningsmodeller 205 Portföljbedömning 206 Matrisbedömning 207 Betyg på texter? 208 10 Lärarens lärande 213 Fortbildning 214 Mentorskap och samarbete 214 Utvärderingar 215 Klassrumsforskning 216 Litteraturförteckning 219 Sakregister 225

FÖRORD

Med den här boken vänder vi oss till lärarstudenter, lärarutbildare samt verksamma svensklärare på gymnasieskolans studie- och yrkesförberedande program som efterfrågar en bok i svenskämnets didaktik, närmare bestämt en bok som inspirerar till förändring och utveckling av undervisningen. Vi som är författare har lång erfarenhet av svenskundervisning i grundskolans senare år och i gymnasieskolan. Vi är också verksamma inom lärarutbildningen och som forskare i svenska med didaktisk inriktning. Att undervisa och forska i svenskämnet har för oss inneburit en ständig omvärdering av och reflektion över sättet att arbeta i klassrummet och med ämnets innehåll. Vårt mål med denna bok är att visa hur svenskämnet i gymnasieskolan kan vara ett kreativt, lustbetonat och kunskapsinriktat ämne. Det gör vi med utgångspunkt i vår egen och andras forskning om litteraturläsning, skriv- och språkundervisning och med vår mångåriga yrkesverksamhet i ungdomsskola och lärarutbildning. Undervisningen i svenska innebär ett komplext textarbete på olika nivåer. Vi lyfter fram hur innehåll och form i texter kan samspela på ett fruktbart sätt och vi ger en teoretisk grund och konkreta undervisningsexempel som vi hoppas kan bli en inspirationskälla för diskussion och reflektion kring ett integrerat svenskämne. Konkret handlar det om läsning, skrivande och samtal, det vill säga om språket som redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling. I uppdraget som svensklärare ingår att på olika sätt förstå och tolka ämnesplanens skrivningar om syfte, innehåll och kriterier för bedömning. Icke desto mindre uppstår ofta situationer och dilemman som kan verka svårhanterliga. Vi kommer att synliggöra undervisningssituationer som visar hur lärare kan agera för att ”stimulera elevernas lust att tala, skriva, © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

Förord

läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling” (Skolverket 2011, Ämnesplaner i svenska för gymnasieskolan, Gy11) och hur man i det gemensamma och individuella textarbetet kan tänka annorlunda och se nya utmaningar och möjligheter. Vi ger förslag på undervisning som öppnar upp för litteraturläsning och samtal. Vi presenterar aktiviteter som utvecklar elevers skrivande avseende både innehåll, form och stil samt föreslår lösningar som rör respons och bedömning. Vi vill också lyfta fram hur viktigt det demokratiska och kritiska förhållningssättet i svenskklassrummet är och hur nödvändigt det är att lärare gör medvetna val av undervisningsinnehåll samt tar ansvar för att leda elevers lärande och kunskapsutveckling. Vi som är författare till denna bok har haft förmånen att arbeta i miljöer där svenskämnets arbetsformer, lärandeperspektiv och förhållningssätt ständigt ventileras. Vi vill därför ge läsaren möjlighet att ta del av ämnesdidaktisk forskning och praxis som vi tror kan inspirera till utveckling och förändring. Vår förhoppning är även att denna resa in i svenskämnet kommer att skänka dig som läsare samma glädje, lust och utmaning inför undervisningens möjligheter som vi fortfarande upplever. Lund och Norrköping i mars 2018 Birgitta Bommarco Suzanne Parmenius Swärd

KAPITEL 3

Berättelsen i klassrummet

Berättelsen, den narrativa texten eller fiktionstexten är den vanligaste texttypen och ligger människan mycket nära. Genom att berätta för varandra söker vi kontakt och kommunikation. Vi kryddar vårt umgänge med historier om oss själva och andra, och genom berättelser ur våra liv skapar vi en bild av oss själva för att visa upp för andra. Av tradition räknar lärare ofta med att elever i gymnasiet behärskar skrivande i den narrativa genren och därför i stället bör träna andra genrer och texttyper, som argumenterande och utredande texter. Men de berättande framställningsformerna finns integrerade i alla texttyper och bör inte tas för givna eller betraktas som något trivialt. Dessutom finns berättelsen inte bara som skriven text omkring oss. Omvärlden är fylld av berättelser som bara väntar på att bli synliga. I bild, musik, film och dans finns berättelser som vi kan sugas in i och ta till oss på olika sätt. Man kan aldrig ta för givet att unga människor kan bygga upp en historia eller ens se vilka historier som finns i deras omvärld. Alla kan inte berätta eller strukturera en historia muntligt eller skriftligt. För att kunna skriva eller berätta bör man ha hört olika berättelser och läst och fått mycket uppläst för sig. De elever som genom sin uppväxt haft möjlighet till ”litterär amning” (Björck & Liberg 1996) har mycket större förutsättningar att skapa egna historier och berättelser, både muntligt och skriftligt. De sätter också en tillit till att deras berättelser har ett värde. I den mycket sevärda filmen Freedom writers (som bygger på en verklig historia) har läraren Erin stora problem med sin klass. Hon är nyexaminerad lärare och har som första jobb fått uppdraget att undervisa i engelska i en skola i New York. Eleverna är sammanfösta till en klass på grund av sin bristfälliga kunskapsbakgrund och de är dessutom helt omotiverade att lära. © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

3 Berättelsen i klassrummet

De är även tvingade att vara i skolan eftersom alternativet annars är att de tas in på ungdomsvårdsskolor eller fängelse. Eleverna har de allra sämsta förutsättningar att lyckas som individer i ett tufft samhälle och risken att dö ung i gängrelaterat våld och knarkbråk är enormt stor. Läraren misslyckas till en början att nå eleverna. De kommer till lektionerna med stort förakt för kunskap och lärande, de har varken respekt för läraren, för varandra eller sig själva. Inom klassen finns det stora motsättningar. Men läraren ger inte upp. Hon inser efterhand att eleverna måste bli sedda, få en röst och utveckla hänsyn, gemenskap och respekt för varandra för att överleva. Hon låter dem berätta sina historier i egna personliga dagböcker och hon sätter dem och deras livsberättelser i ett historiskt sammanhang. Efter en lång och mycket tuff kamp där eleverna inte bara erövrar ett språk utan också sina egna liv, ger klassen och läraren ut en bok som bygger på deras ofta skrämmande och sorgliga berättelser om sina liv. Boken heter Freedom writers diary: How a teacher and 150 teens used writing to change themselves and the world around them. Boken finns att låna på välsorterade bibliotek. Enligt vårt förmenande är det en film som varje svensklärare bör se bland annat därför att den på ett så tydligt sätt visar vad berättelsen kan åstadkomma i utveckling för den enskilda individen och kollektivet. Vad har läraren Erin Gruwell gjort för att lyckas? Läraren har använt berättelsen för att visa sina elever att de inte är ensamma om sina känslor och upplevelser. Hon använder berättelsen för att de ska förstå att de faktiskt är del av en gemenskap. Berättelsen används också för att en generation ska kunna känna samhörighet med tidigare generationer. Berättelsen finns även för att skapa tolerans och empati. De läser bland annat Anne Franks dagbok och en släkting till Anne Frank bjuds in till deras klassrum. Berättelsen används som frigörelse, empowerment, för att eleverna ska få en tro på sig själva som kompetenta människor. Eleverna kan genom skrivandet och den muntliga berättelsen ta kommando över sitt språk. Genom denna historia kan man ana vilken kraft berättelsen har. Vi menar inte att varje lärare måste sätta igång stora berättarprojekt med sina klasser. Vad man dock kan lära av denna historia är att det finns oanade möjligheter för språkutveckling och utveckling av kreativitet och engagemang genom att släppa in berättelserna på olika sätt i klassrummet. I det följande riktar vi in oss på några olika sätt att tänka om berättelsen som språkutvecklande och personlighetsutvecklande kraft. Ämnesplanerna 38

3 Berättelsen i klassrummet

i svenska menar ju att svenskämnets syfte bl.a. är att ”stimulera elevernas lust att tala, skriva, läsa och lyssna och därmed stödja deras personliga utveckling. Eleverna ska ges möjlighet att bygga upp en tillit till sin egen språkförmåga och tillägna sig de språkliga redskap som krävs för vardags- och samhällsliv” (Skolverket 2011, Ämnesplaner i svenska för gymnasieskolan, Gy11). Detta citat rymmer arbete med berättelser på olika sätt.

Berättelsen som ”empowerment” Elever i alla åldrar har något att berätta. De behöver bara hitta sina forum och genom dessa forum göra sin röst hörd. Klassrummet kan vara ett utmärkt forum eller arena för elevers berättelser. Att lyssna på andras berättelser och få berätta sina egna kan göra eleverna rustade för olika faser i livet. Många gånger har elever i skolan genom svenskämnets försorg fått berätta om egna erfarenheter i uppsatser av olika slag. Lärare har fått ta del av innehåll som de kanske inte riktigt vet hur de ska hantera. Det kan vara så att en elev skrivit en historia av terapeutiska skäl men det kan också vara ren fiktion. Många unga läser mycket och blir inspirerade av skrämmande historier om incest, inlåsta och misshandlade barn, våldtäkt och övergrepp. Ibland kan det faktiskt hända att de varit med om det de skriver om och själva skrivandet kan vara ett rop på hjälp. Då måste man som lärare ha samtal med eleven för att stämma av om det kan ligga något självupplevt i historien eller om det enbart är fiktion. Skulle det vara något allvarligt får man försöka hjälpa eleven till rätt instans så att han eller hon kan få hjälp och stöd. Vi tycker inte man ska rygga för att ge elever möjlighet att skriva om svåra saker, men ofta kan det vara bättre att be dem skriva om något ur en annan människas perspektiv så att de skriver om någon annan än sig själva. De kan på så sätt få distans och blir historien berättad på detta sätt behöver de inte dra in sig själva och utsättas för en påtvingad intimitet. Det viktiga är att elever ges möjlighet att ventilera relevanta problem på olika sätt. Då är berättelsen utmärkt som form. Om man lyssnar på ungdomar när de berättar om sådant de anser vara angeläget, blir de synliga, vilket kan ge dem både motivation och styrka.

3 Berättelsen i klassrummet

Att lära av berättelsen Att arbeta med sagor och analysera dem är bra. Sagan har en enkel och tydlig form och ofta ett enkelt och lätt analyserbart innehåll. Dessutom är det inte självklart att ungdomar av i dag känner till de klassiska sagorna och myterna och de kanske inte ens är bekanta med den litterära genren saga. Man behöver inte analysera allt i sagan utan kan rikta in sig på sagans och mytens didaktiska funktion. Världen är full av ”didaktiska” berättelser som vi alla lärt oss via muntlig överföring. Ofta vet inte eleverna att de besitter en mängd kunskap om levnadsregler och muntligt överförd livsvisdom, inte heller varifrån de fått denna kunskap. I en klass i år 1 genomfördes ett tema som kallades ”Livsvisdom och levnadsregler”. Temat gick ut på att eleverna skulle läsa och diskutera en mängd olika texter från olika tider och olika kulturer för att de skulle se varifrån vi människor fått våra kunskaper om hur vi ska leva våra liv i ett samhälle. Bland annat lästes historier ur bibeln, ordspråksboken studerades liksom några liknelser och sagor/fabler. Man läste grekiska myter, sagor och dikter, romerska dikter, fornisländska levnadsregler i Hávamál etc. Den gemensamma frågan var: Vilken livsregel berättar texten om? I en av Horatius dikter Livets rätta kurs propageras för den gyllene medelvägen och det blev väldigt intressanta diskussioner när eleverna fick kritisera, ifrågasätta eller hålla med Horatius. Eleverna fick också samla egna ordspråk och myter och sägner. Till en början påstod de att de inte kunde några ordspråk eller myter, men efterhand växte det fram en ordspråksskatt som var unik för denna klass. De fick också berätta egna myter eller sägner från sin hembygd. Flera bidrog med berättelser som faktiskt gick ut på att varna barn för att gå för nära vattnet, gå igenom skogen eller över vägen, eller vara ute i skogen och leka för att någon farlig rymling höll till där. I sammanhanget kom också de moderna myterna upp och deras didaktiska funktion utreddes. Mot slutet av temat fick eleverna skriva en egen ”modern myt” med stöd i en bildberättelse. De fick avsluta temat med att göra en inlämningsuppgift av reflekterande och resonerande karaktär, där de återvände till de olika texterna. Det går också alldeles utmärkt att använda en saga eller berättelse för att diskutera ett dilemma eller ett moraliskt problem. Man kan med fördel läsa högt för klassen och stanna läsningen precis innan det klargörande slutet 40

3 Berättelsen i klassrummet

och låta eleverna kortskriva hur de tror att sagan slutar eller hur man kan lösa dilemmat. Efteråt läser eleverna upp sina förslag och det uppstår en stunds diskussion, innan de får höra sagans slut. Även fakta som ska läras blir enklare med berättelsen. Att se en film om en författare eller återberätta innehållet i en roman eller ett drama för eleverna ger ofta ett bättre lärande än om de får läsa en mager faktatext på egen hand. Man ska absolut inte skygga för sin egen berättarförmåga eller högläsningsförmåga. Nej, snarare bör man som lärare utveckla den och tro på att det har effekt på gymnasielevers lärande. Att läsa högt eller berätta skapar närhet, ett gemensamt sammanhang och man kan med nästan 100 procents säkerhet veta att alla tagit del av samma text samtidigt. Om vi som lärare i det privata älskar att höra något berättas, så kan man faktiskt lita på att elever också gör det. Viktigt är också att tänka på att alla kanske inte har uppfattat texten på samma sätt. I det ligger en pedagogisk utmaning som kan tas upp i en uppföljande diskussion om hur berättelsen har förståtts.

Berättelser och identitet När barn eller ungdomar läser eller hör berättelser kan de antingen känna igen sig eller inte. De fogar en annans berättelse till den egna livsvärlden. Berättelsen kan ge avtryck på deras självbild. Att höra andras historier kan skapa social identitet. Det finns forskning som visar att många unga homosexuella känner ett starkt utanförskap och har svårt att känna igen sig i den litteratur som erbjuds i skolan, litteratur som enbart speglar den heterosexuella kärleken. Att som lärare välja ut berättelser som angår alla vid olika tillfällen kan göra att enskilda elever kan identifiera sig med berättelserna och känna att de faktiskt existerar som individer. Det kan vara ett sätt att hantera ett upplevt utanförskap. Som lärare kan man inte alltid göra ett urval av texter som tillfredsställer alla, men man bör ha i åtanke att många elever får ett tyst bekräftande genom att ett visst innehåll i en berättelse lyfts fram i skolan. Våra egna historier fogas ihop med andras. Om det finns flera tolkningar av en författares verk, texter och liv så bör man presentera dem. Exempelvis kan det vara väldigt intressant för eleverna att fundera över om Albert och Sara i Det går an hade intimt umgänge när de sov över på värdshuset och att denna fråga har uppfyllt forskningen i många år. Det kan också vara intressant att veta att Erik Johan Stagnelius faktiskt var i © F ö r fatta r na oc h S tud e ntlitt e r atu r

3 Berättelsen i klassrummet

elevernas ålder när han skrev merparten av sina dikter och att han praktisk taget blev utstött från sin familj. En svag självbild kan bli stark genom att man berättar en saga eller historia som passar in. Det kan vara så att någon i klassen (utan att de behöver prata om det) befinner sig i en situation som de blir hjälpta ur därför att de får höra en historia som går rakt in i deras verklighet (jfr Bommarco 2006). Alla ungdomar är intresserade av berättelser om kärlek och dramatiska livsöden, och att försöka variera litteratururvalet med litteratur (film och drama) som rör hbtq-frågor, religiösa och politiska frågor och dilemman är nödvändigt. Om man som lärare känner sig okunnig över litteraturutbudet så kan ett samarbete med bibliotekarien vara fruktbart.

Berättelsen som form Berättelsen har en form, en struktur – en s.k. berättelsegrammatik. Den är uppbyggd på ett sätt som syftar till att det ska vara enkelt att följa med och att en lyssnare eller läsare ska få bilder att haka upp innehållet (intrigen, händelsen) på. Författare skriver förvisso på lite olika sätt, men den rena berättelsen har ändå en grundstruktur som kan vara viktig för elever att känna till. En berättelse är ofta kronologisk. Den språkliga huvudstrategin i berättelsen är den temporala, där satser länkas till varandra genom orden, när, sedan och då. Den börjar från början och går mot ett slut och vi som lyssnare funderar inte så mycket över vad som skedde innan eller vad som kommer efter. Berättelsen svarar ofta på en underliggande fråga, ”Vill du veta en sak?” eller ”Vet du?”. Det förutsätts att den som lyssnar inte har hört berättelsen tidigare och därför nyfiket lyssnar (eller läser). Flera narratologer menar att berättelsen är urtexten och att allting utgår från den berättande genren, eftersom den i ord berättar om något som den andra inte känner till. Man kan t.ex. se i lagtexter från 1200-talet hur lagarna skrevs som berättelser som skulle memoreras och överföras muntligt. Det är helt enkelt lättare att komma ihåg en berättande text. När det lilla barnet hör berättelser utvecklar det sitt språk på flera nivåer. Genom att själva berätta för andra utvecklar de förståelse för den kommunikativa delen i berättelsen och genom att skriva berättelser utvecklar de en förmåga att kommunicera i skrift (särskilt om berättelsen skrivs för 42

3 Berättelsen i klassrummet

att läsas). Nästan varje brukstext innehåller berättande inslag. I t.ex. doktorsavhandlingar inom pedagogik och utbildningsvetenskap är det vanligt att metodkapitlen byggs upp som berättelser. De vanligaste journalistiska genrerna är berättelser och beskrivningar, t.ex. krönikan, kåseriet och reportaget. Varje dag skriver elever små korta berättelser om sitt dagliga liv i olika sociala medier. Bloggarna är ofta dagboksberättelser. Vi har små återkommande berättelser i reklamfilmerna (som arbetslaget på ICA och telenorfamiljen) och dataspel har ofta en ursprungsberättelse berättad som en saga. Det finns en mängd olika typer av berättelser som på olika sätt kan användas i klassrummet: • • • • • • • • •

Liknelser, fabler, sagor, sägner och myter Anekdoter Faktaberättelser Upplevda händelser som blir berättelser (t.ex. bloggen) Familje- och släktberättelser Skönlitterära berättelser i roman eller novellform Filmberättelser, dataspelsberättelser Dikter, sångtexter, medeltida ballader och skillingtryck Den multimodala berättelsen (reklam, teckningar, tecknade serier)

Att omgestalta berättelsen Det finns en mängd olika aktiviteter som kan göras med berättelsen som utgångspunkt. Tidigare har vi beskrivit hur man kan använda enkla berättelser och bygga ut dem. Det går också väldigt bra att låta eleverna återberätta kända berättelser både i skrift och muntligt, för att öva sin skrivförmåga. Många pojkar som spelar dataspel kan få hjälp i sin skrivutveckling genom att de skriver ner den berättelse som deras favoritspel har. De kan då använda ett redan känt material de har tillgång till. Bilder kan utnyttjas för att låta elever skriva ner den berättelse de ser i bilden, även musik och drama kan användas i detta sammanhang. Eleverna gör då s.k. omformuleringar, vilket innebär att de transformerar kunskap mellan olika texter, egna och andras. De gör alltså om bilden, spelet, texten, på ett annat sätt, i en annan genre eller med andra modaliteter och läraren utformar kreativa uppgifter som

3 Berättelsen i klassrummet

stimulerar till elevaktivitet och nyfikenhet. Det blir en frihet men under styrning och det är enkelt för läraren att sätta upp tydliga kriterier för hur texten förväntas utföras formmässigt. Berättelsen är en naturlig del av vårt liv och bör vara så även i skolan/ klassrummet. Berättelser motiverar också till egen läsning och skrivning. Elever kommer in i språket – deras språkliga kompetens utvecklas (literacy). I vår digitaliserade medievärld blir också berättelserna multimodala. Berättelsernas gestaltning förändras med utveckling av olika tekniker för berättande. Avslutningsvis följer nu ett exempel på hur fyra pojkar i år 1 gör en omformulering och löser en uppgift där berättandet är i fokus. Uppgiften gick ut på att de skulle redovisa en myt som de valt från det litteraturtema om myter de hade behandlat under lektionerna. De kunde redovisa på valfritt sätt och valde att göra en film som skulle gestalta myten om Isis och Osiris. De samlades under en helg hemma hos en av pojkarna och skrev manus, lade upp en storyboard, bestämde att filmen skulle vara lite rolig och delade sedan ut rollerna. De spelade in olika scener med en mobiltelefon, lade in filmscenerna i datorn, redigerade filmen och lade på en berättarröst. De gjorde vad vi kallar en remedialisering av den lästa myten genom att både dramatisera och spela in på film efter eget manus. Filmen mottogs med stort jubel bland kamraterna. Vad som hände med lärandet i denna ganska omfattande och tekniskt krävande aktivitet var att eleverna gjorde en s.k. kunskapstransformation. När de valde att göra en film, omskapades och transformerades deras kunskap om myten om Isis och Osiris. Myten som innehåll blev en del av en skapande kreativ process. På liknande sätt omgestaltar många författare och filmskapare klassiska berättelser till nya tolkningar. Många animerade Disney-filmer är omformuleringar av klassiska sagor och myter (Den lilla sjöjungfrun, Pochahontas, Hercules m.fl.). Inom filmvärlden kan t.ex. nämnas Forrest Gump som numera är en filmklassiker, vars innehåll och dramaturgi bygger på Voltaires bok Candide. Att arbeta med texter och berättelser som står i dialog med andra berättelser är fruktbart och att göra jämförelser och se mönster i den litterära världen ökar elevernas bildning och kunskap. I de flesta fall bidrar sådana kopplingar också till att eleverna får en aha-upplevelse (jfr Gilje 2018).

3 Berättelsen i klassrummet

Berättelsen har en kraft för elevers lärandepotential. Det är genom de olika berättelserna som vi utmanas och utvecklas och berättelsens inneboende multimodalitet ger många varierande möjligheter till samtalande, läsning och textarbete.

Birgitta Bommarco och Suzanne Parmenius Swärd är båda fil.dr i svenska med didaktisk inriktning. De har i sin forskning särskilt intresserat sig för ungdomars skrivutveckling och textmedvetenhet samt för hur läsande, skrivande och samtal kring skönlitteratur kan integreras i klassrummet. Författarna har lång erfarenhet av svenskundervisning i grundskolans senare år och gymnasieskolan samt av undervisning inom lärarutbildningen.

Läsning,skrivande,samtal Textarbete i svenska på gymnasiet Varje svensklärare har som sin uppgift att stödja och utveckla unga människors språk och genom läsning och samtal hjälpa till att vidga gränserna för deras omvärldsuppfattning. Det är en ansvarsfull uppgift som många gånger kan verka nästan omöjlig. I ämnesplanerna för gymnasieskolan ses arbetet med texter som det centrala i svenskämnet. Men vad innebär det att arbeta med texter? Hur kan man iscensätta aktiviteter som upplevs som meningsfulla, språkutvecklande, lustfyllda och kreativa och som samtidigt leder till kunskapsutveckling i språk och litteratur? I boken ger författarna en mängd förslag på undervisning som öppnar upp för litteraturläsning och samtal, de presenterar aktiviteter som utvecklar elevernas skrivande samt diskuterar frågor som rör respons och bedömning. Författarna anlägger ett dialogiskt och analytiskt perspektiv på lärande och språkutveckling och visar hur en genomtänkt teori kan ligga till grund för stimulerande undervisning. Den andra upplagan är uppdaterad med ytterligare aspekter på samtal om litteratur, vetenskapligt skrivande samt bedömning och betygsättning i svenskämnet. Läsning, skrivande, samtal inspirerar till förändring och utveckling av svenskundervisningen på gymnasiets studie- och yrkesförberedande program och vänder sig till såväl blivande som verksamma lärare i svenska.

Andra upplagan

studentlitteratur.se

Art.nr 33949 ISBN 978-91-44-12080-5

9 789144 120805