1
2
Skrivbordspedagogen informerar En kritisk bok om lärarnas arbetsmiljÜ
Roberth Nordin
3
© Roberth Nordin 2017 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7569-501-3
4
Till er alla som varje dag kämpar med undervisning i Sveriges alla skolor där ni levererar välfärd till reapriser. Ni är fantastiska.
5
Innehållsförteckning 1 rejäl skopa ironi 3 tjog humor 1/2 knippe gnäll 5 hekto deprimerande verklighet 4 msk total förvirring 2-3 tsk förströelse 5 dl sylvass kritik mot skolsystemet 4 gram frustration
6
Bruksanvisning Du behöver inga förkunskaper eller genomförda litteraturstudier på universitetsnivå för att tillgodogöra dig denna bok. Läskunnighet och hyfsat koll på skolan räcker. Det finns ingen röd tråd, handling eller någon som helst logik i bokens upplägg. Du kan läsa den från pärm till pärm eller spontant, lite på måfå, bläddra upp en sida och läsa några rader som känns rätt just för stunden. De flesta av oss har växt upp med böcker och fått höra att vika hundöron är bland det värsta en civiliserad människa kan göra. I denna bok är det fullt tillåtet att göra hundöron, flera stycken om så önskas. I boken finns ett förord. Det kan du hoppa över. Du behöver inte ens skumläsa det. Jag lade till ett förord mest för syns skull. Boken får en mer professionell prägel och verkar mer seriös, något som verkligen behövs i det här fallet. De flesta texterna är med ironi drivna till sin spets. De ska alltså inte ses som en källa till fakta för någon C-uppsats eller dylikt. Skalar du bort all humor och ironi hittar du oftast deprimerande åsikter som många lärare tyvärr känner igen sig i. Har du svårt för ironi, sarkasm och billig humor bör du kanske redan nu lägga undan boken. I bokhyllan bör boken inte placeras tillsammans med seriös litteratur av den lite finare sorten. Ställ den istället tillsammans med skolverkets utgåvor alternativt längst ned bland de böcker du inte riktigt vet vad du ska göra med.
7
Boken kan uppfattas som en enda lång orgie i lärargnäll skriven av en bitter pedagog som gjort sin offerkofta till en tvångströja. Kanske är det så. Det är upp till andra att avgöra. Jag har i alla fall gjort ett uppriktigt försök att kritisera skolsystemet som jag tycker fördärvar arbetsmiljön för världens bästa yrke. Vurmar du för grammatisk korrekthet kan ett sammanbrott vara nära förestående om du fortsätter att läsa boken. Hade missbruk av kommatecken varit kriminellt skulle jag nog vid det här laget suttit på Hall. Jag är inte det minsta konsekvent samtidigt som jag struntar i huvudsatser och bisatser. Det är rena vilda västern. Får du dessutom andningssvårigheter eller andra allergiska besvär av meningar som börjar med orden och eller men bör du genast lägga undan boken. Och som den norrlänning jag är överanvänder jag ordet jo. Men det får du ha överseende med. Texterna du snart kommer att stifta bekantskap med är skrivna under flera år. Några är dagsaktuella, några var aktuella förr och ytterligare några kanske aldrig har varit aktuella. Det är något du bör ta med dig när du skapar en relation till texterna. Vi lever i de lättkränktas tidevarv. Skulle du av någon anledning känna dig kränkt, stött eller rent av ledsen av denna bok ber jag om ursäkt. Texterna kan tolkas rätt friskt, kanske du har tolkat dem fel. Läs om och tolka åt ett annat håll. Känner du dig fortfarande trampad på tårna finns alltid möjligheten att skaffa skor med stålhätta.
8
Förord Ännu en kollega hade slutat utan några som helst varningstecken. Utan vidare sa hon upp sig började en ny karriär inom ett annat yrke. Några månader tidigare hade en annan kollega plötsligt brutit ihop i personalrummet, inga varningstecken där heller. Hon grät och grät och grät. Anhöriga fick komma och hämta henne. Sammanbrottet kom bara tre månader innan pensionen. Tre månader innan pensionen! Det är som att åka Vasaloppet och ramla ihop av utmattning 100 meter innan mål. Jag och några av de kvarvarande kollegorna diskuterade lite på skämt men kanske mest på allvar, vem står på tur? Varför berättar ingen om sin situation innan det försent? Varför berättar vi inte om den dåliga arbetsmiljön? Varför accepterar vi detta? Någonstans där bestämde jag mig för att göra min stämma hörd. Jag tänkte inte sluta eller bli sjuk utan att berätta för omvärlden hur dåliga arbetsmiljön kan vara för lärare. Jag skriver kan eftersom jag är fullt medveten om att på många skolor i många kommuner är arbetsmiljön bra. Hur gör en lärare sig hörd? Sitta och gnälla i fikarummet kändes inte som en lösning. Ställa sig på torget med ett plakat när man bor i Norrlands inland kändes inte heller som en smart idé. En annan och kanske viktigare fråga: hur protesterar du som lärare utan att verka gnällig och bitter? Efter en stunds grubblerier och lite facklig rådgivning fick jag rådet att skriva en insändare. En insändare? Kom igen! Vem läser en insändare i en lokaltidning i Norrlands inland?
9
Eftersom jag inte ville ställa mig på torget med ett plakat började jag fundera på en insändare. Hur får man uppmärksamhet genom en insändare? Hur sticker man ut bland korsord, fotbollsresultat och dödsannonser? Kan tyckas lätt, men skriv en insändare själv! Det är inte så lätt som man kan tro. Efter att ha gett upp några gånger lyckades jag knåpa ihop en insändare som borde sticka ut. Provocerande, ironisk och fullständigt galen. Vem tar in en sådan insändare och slösar tid, bläck och papper på att trycka den? Tydligen båda lokaltidningarna. Innan jag tryckte på skickaknappen fick jag kalla fötter. Hur smart är det att kritisera den organisation som ger dig lön? Dumt att skriva sitt eget namn. Men vad skriver man istället? Eftersom jag befann mig mitt i en period med mycket omdömesskrivande kändes det som att jag satt mer vid skrivbordet än vad jag befann mig i klassrummet. Skrivbordspedagogen fick duga. Insändaren lästes av många, riktigt många. Det jag inte förstått var att insändaren även publicerades på tidningarnas digitala upplagor. Plötsligt spreds texten som ett influensavirus, allt tack vare sociala medier. Den mest lästa artikeln den månaden, sportresultat och dödsannonser inräknat, var min insändare. Nästa insändare slog alla tidigare rekord inklusive den ena nättidningens upplaga. De ville göra en intervju, och där rök anonymiteten. Eftersom det var vår och jag var lärare fanns inte så mycket tid för att skriva fler insändare, reflektera över de redan skrivna eller fundera på vad kommunen tyckte om att en av deras anställda börjat gnälla på nationell nivå.
10