9789187043000

DET ÄR JAG SOM ÄR

ZLATAN u?) (och vem *@!? är d

100 SKÄL ATT ÄLSKA ITALIENS MEST KONTROVERSIELLE FOTBOLLSSPELARE

Alberto Pucci

alberto pucci

det är jag som är

Zlatan u?) (och vem *@!? är d Översättning Felix Nilsson

ARX FÖRLAG

© Alberto Pucci, 2011 Originaltitel: Io sono Zlatan (e voi *@!?o siete?), 2011 © 2011 Sperling & Kupfer Editori S.p.A. Published by arrangement with Sperling & Kupfer Editori S.p.A. Illustrationer: Marco Martellini/Inventario © Svensk utgåva: Arx Förlag 2011 ISBN: 978-91-87043-00-0 Översättning: Felix Nilsson Tryck: Slovenien 2011/InterGraf ab, Malmö Arx Förlag ab Nordlinds väg 95 217 73 Malmö www.arxforlag.se info@arxforlag.se

Inledning

Han har kallats alla möjliga saker, och det har inte alltid varit vackra saker (bland annat förrädare, zigenare, legosoldat), han har blivit skymfad för sitt ursprung, han har hatats av diverse olika supportergrupper som annars brukar bråka sinsemellan. Men han, den ita­ lienska fotbollens Dr House, har alltid bara ryckt på axlarna och fortsatt framåt, rakt mot målet. (I vilket han oftast dessutom tryckt in bollen.)

Förhållandet till bollen har sedan alltid varit ett slags blodsband för Zlatan Ibrahimovic. I Malmös tuffaste kvarter, där smällar var något man tog emot och delade ut, men där man efter 5

varje utdragen kamp på mestadels asfaltplaner blev kompisar igen, där var det plastbollar som gällde. Från plast till läder var vägen kort och det är med riktiga fotbollar som Zlatan erövrat världen och blivit rik och berömd.

Ibrahimovic är sinnebilden för den seger­ rike, överlägsne, arrogante och i mångas ögon odräglige spelaren. Men är det verkligen sant att han är odräglig?

Visserligen har Zlatan en kaxig uppsyn, som hos en som inte förväntar sig något av någon.

Det gäller utanför planen men framför allt på densamma. Han ser motståndarna i ögonen, utmanar dem, kollrar bort dem med sina fötter storlek 47, och om han gör mål (vilket han gör ofta) firar han med utbredda armar vänd rakt mot publiken, som om han ville säga: »Hade ni något att påpeka eller?« Inget överdrivet jubel, för sånt hinns inte med, inte ens på de korta lediga stunderna som han helst tillbringar med familjen. Hans kolle­ ger frekventerar gärna diskotek och liknande ställen, men själv föredrar han hemmets lugn och ro. Framför snyggingar på TV och i tidnin­ gar föredrar han den bländande skönheten hos sin fru, den lika vackra som tuffa Helena, som 6

skänkt honom två söner, två Lill-Ibras som en vacker dag kanske kommer att vara redo att ta sin pappas plats.

Oavsett vad man tycker om honom är Zlatan som han är. Vresig emellanåt, inte sällan het­ levrad, kaxig, otrevlig … Hatad, javisst, men det brukar mest vara av dem som inte har honom i laget. För sina fans är han däremot – åtmin­ stone så länge passionen varar – föremål för ovillkorlig kärlek.

Det är med andra ord dags för en hyllning till sanningen. Zlatan är en snäll jätte. Jag är övertygad om att det nästan två meter över marken bultar ett stort hjärta i en vänlig själ.

Jag är så övertygad om det att jag på de följande sidorna har velat bevisa det.

Det här är ingen biografi. Det är inte en berät­ telse om en stor mästares idrottsliga hjälte­dåd.

Det är en compilation, en greatest hits-samling av Ibra-pärlor, en antologi med uttalanden (mer eller mindre elaka, mer eller mindre extrava­ ganta) som den store svensken bjudit på genom åren, i tidningar, TV, åt lagkamrater, vänner, släktingar och helt vanliga människor (inklu­ sive portvaktsfrun).

Det är jag som är Zlatan – och vem *@!? är du?

7

är inte bara en boktitel utan också en upptakt till varje enskilt avsnitt i historien om fotbolls­ spelaren Ibra, en inledning till varje kapitel i livet för en otypisk svensk, född av en bosnisk far och en kroatisk mor. Det är lösen­ordet för att komma in i hans dator, en sann tuffings hårddisk, en kille som vore perfekt i rollen som den onde, till och med på TV. Det är det som är det fina med Ibra, vare sig man gillar det eller inte. Och i den här boken har jag roat mig med att leka med hans ord och i skämtsamt syfte försöka tolka hans tankar.

På den italienska fotbollsscenen spelar Ibra rollen av den exceptionelle och exceptionellt oborstade mästaren. Han skulle aldrig kunna spela in en reklamfilm för kakor tillsammans med barn. För det första därför att han inte ens skulle få plats i Kakás skåpbil. För det andra därför att han skulle demolera den med sina hårda skott. För det tredje därför att om han trots allt vore tvungen att köra runt med snorungar skulle han helst göra det i en snygg sportbil, hans andra stora passion.

Ibra talar inte med djur … Därför kommer han aldrig att göra reklam som Del Piero gjort.

Han vill inte ens vara i närheten av småfåglar.

8

Eller rättare sagt, kom han i närheten av dem skulle han tillägna även dem sitt mantra (Jag är Zlatan, och vilka är ni?).

Det är därför han är så omtyckt av så mån­ ga människor, inte bara av dem som håller på Milan (åtminstone för närvarande). Det är i detta man återfinner hans »mervärde«: obor­ stad utanpå, värsta mjukisen inuti. Han kan verka elak men är i själva verket lika snäll och generös som de kolleger som, till skillnad från honom, gärna skryter med varenda litet välgörenhetsinitiativ de är inblandade i.

Gör dig alltså beredd att stiga in i Zlatan Ibrahimovics värld, via hans roligaste och mest legendariska uttalanden. Ställ in dig på att få förståelse för personen, få en inblick i hans sanna krigarsjäl och att uppskatta hans ironier, klurigheter och »vänligheter«.

Ett råd i all välmening: låt bli att döma ho­ nom. Ty som tatueringen som pryder hans kropp lyder – den ende som kan göra det är han som bor en trappa upp.

9

Den okuvlige »Du säger att jag skallar motståndarna med flit. Men du, min käre journalist, du fattar inte att om jag skulle skalla min motståndare med flit, då skulle han aldrig resa sig mer!«

29

Det är hög tid att sluta prata om spelare som antingen är sura eller uppkäftiga och som ger enstaviga svar på frågor från pressen. Det får vara nog med kortfattade och undanglidande svar. Vi lever i kommunikationens tidevarv och fansen kräver tydliga och begripliga svar. Som i det här fallet …

Ibra skallar inte sina motståndare! På sin höjd vilar han pannan mot försvararens dito, men det är bara en ömhetsgest! Om sen motstån­ daren »filmar« och ligger och vrider sig i gräset, som Mihajlovic en gång för längesen vid ett möte mellan Juventus och Inter, så är väl inte det stackars Zlatans fel?

30

☛☛

Den blygsamme

Svar till en journalist som ställde en fråga om en skallning mot en motståndare i ­Udinese.

»Det finns inget att säga. Folk snackar alltid om de bästa, med andra ord snackar folk om mig.«

31

Det är med andra ord en ren fixering! Måste den här frågan om skallningarna komma upp igen? Nu får det vara nog – vi snackar ju om den vassaste utländske anfallaren i Italien se­ dan van Basten.

Svaret kunde möjligen dölja en överdriven blygsamhet, men så är inte fallet. Det handlar snarare om att konstatera faktum. Ibra är en av de bästa och därför är det inte konstigt att det alltid snackas om honom. Och det fina är att det alltid snackas om honom i positiva ordalag.

För ni har väl aldrig läst en enda rad om denne store spelares »besvärliga« karaktär? Eller en krönika om att Zlatan betett sig »oacceptabelt« på eller utanför planen?

Om han nu vore så »elak« som det ibland sägs, borde väl någon vid det här laget ha skrivit en bok om honom, inte sant?

32

Akrobaten ew »Det John Car tboll, o f n e d e m r ö g d en det gör jag me apelsin.«

Akta er för att fråga Ibrahimovic vad som skiljer honom från sina kolleger. Det fick den stackars norske forwarden Carew sota för. Han är lika lång och stor som Milan-stjärnan, men inte riktigt begåvad med samma teknik.

Men i det här fallet tog Ibra till en underdrift.

33

Sanningen är han skulle kunna pressa en fotboll till juice om han bara ville.

Om inte eftersmaken av läder vore så otäck, vill säga.

34

Killen med klubbkänsla

☛☛

Uttalande till pressen efter att ha skrivit på för Milan.

»Att jag byter klubb ofta? Jag tänker alltid att den klubb jag skriver på för är min sista. Sedan beror det på hur det går.«

59

Det har snackats för mycket om att Ibra är en legosoldat. Det har snackats för mycket om att det inte finns någon klubbkänsla i fotbollen längre!

Hörni, alla söndagsmoralister, ta och lägg av att anmärka på att han byter klubb så ofta.

Zlatan är ingen legosoldat – han är en mis­ sionär. Varför skulle han stanna på ett och samma ställe och beröva de andra klubbarnas fans chansen till glädje och kärlek?

Vad är det om inte klubbkänsla?

60

☛☛

Den kryptiske

»Ibra, vad tycker du om Mourinho?« Intervju i Vanity Fair.

»Han och jag liknar varandra eftersom vi talar klarspråk.«

105

Ibra: »Jag känner mig inte som nummer ett i världen. Men jag känner att ingen i världen är bättre än jag.« Mou: »Jag påstår inte att jag är världens bäste tränare, men jag anser inte att det finns någon bättre tränare än jag.« Mer klarspråk än så kan man inte föreställa sig, eller?

Liknar de varandra eller har de bara använt sig av samma spökskrivare?

106

Den respektfulle »Jag tycker om ärliga människor, såna som respekterar mig.«

Här kommer kämpen Ibrahimovics äkta värde­ ringar fram: ärlighet och respekt … i livet och, framför allt, på planen.

107

Att han sen för att ingjuta respekt sätter upp armbågarna när han hoppar eller då och då sparkar motståndaren på smalbenen när bollen är någon annanstans, det är en helt annan sak.

Inte tänker jag väl älta såna struntsaker här!

108