och ofta anlitad som handledare, utbildare och föreläsare. Han är författare till flertalet böcker om lågaffektivt bemötande inom olika områden.
B
ETEENDEPROBLEM OCH KONFLIKTER
kan försvåra möjlig-
heterna att ge omvårdnad och stöd inom HVB- och ungdomsvård. Genom lågaffektivt bemötande kan personalen säkerställa en trygg miljö med goda relationer till de boende. Arbete med ensamkommande barn och ungdomar inom HVB fokuseras
Gunilla Nötesjö är legitimerad psykolog och metodutvecklare vid Statens institutionsstyrelse.
särskilt, liksom specifika utmaningar inom ungdomsvården. Lågaffektivt bemötande bygger bland annat på följande principer:
Carina Moen är utbildad inom statsvetenskap
Ta ansvar för situationen
och kriminologi. Hon är nationell utbildare
Ställa realistiska krav
inom metoden No Power No Lose och i
Göra anpassningar som främjar samarbete
motiverande samtal, verksam vid Statens institutionsstyrelse.
Visa respekt och empati Ta hänsyn till känslor och deras kraft Lösa problem
inriktning mot pedagogisk psykologi. Han
Ha ett mjukt förhållningssätt
och har stor erfarenhet av mottagande av
Varje princip illustreras med exempel från HVB- och ungdoms-
nyanlända ungdomar.
vården. Författarna beskriver även metoderna Studio III och
Anton Sjögren är legitimerad psykolog med inriktning mot barn- och ungdomsfrågor. Han har god erfarenhet av arbete med ensamkommande barn och är verksam som handledare och utbildare.
No Power No Lose. Här finns också ett fördjupande studiematerial och förslag på konkreta handlingsplaner för att förebygga (och vid behov utvärdera) konflikter. Boken riktar sig till behandlingspersonal och pedagoger vid HVB-hem och inom ungdomsvård samt till utbildningar inom området.
ISBN 978-91-27-81855-2
9 789127 818552
Beteendeproblem_hvb_omslag_gk.indd Alla sidor
Beteendeproblem inom HVB- och ungdomsvård
Erik Rova är legitimerad psykolog med är verksam som handledare och utbildare
Hejlskov Elvén • Nötesjö • Moen • Rova • Sjögren
Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog
Bo Hejlskov Elvén Gunilla Nötesjö Carina Moen Erik Rova Anton Sjögren ALLA GÖR DET
mest begripliga i
en situation. För att bättre förstå beteendeproblem bör vi därför sätta oss in i hur beteendet är begripligt för barnet och den unge. Om vi vill förändra hens beteende måste vi ändra förutsättningarna så att det önskvärda beteendet också blir det mest begripliga beteendet.
Beteendeproblem INOM HVB- OCH UNGDOMSVÅRD Lågaffektivt bemötande och konflikthantering 2017-03-27 16:05
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 2
2017-03-21 13:50
Innehåll Inledning 5 FÖRSTA DELEN
1. Ta alltid reda på vem det är som har problem 20 2. Hantera, utvärdera, förändra 26 3. Barn och unga som kan uppföra sig gör det 32 4. Alla gör det mest begripliga i varje situation 44 5. Den som tar ansvar kan påverka 50 6. Den som är van att misslyckas lär sig ingenting av att misslyckas en gång till 66 7. Man måste ha självkontroll för att kunna samarbeta 72 8. Alla gör vad de kan för att behålla självkontrollen 78 9. Affekt smittar 84 10. Konflikter består av lösningar och Nederlag kräver en handlingsplan 90 11. Vi ställer krav som de inte ställer på sig själva – på ett sätt som fungerar 98 12. Man blir ledare när någon följer 108 13. Ensamkommande barn är också barn 116
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 3
2017-03-21 13:50
ANDRA DELEN
Vi arbetar i en bilverkstad 124 Exempelsituationer och handlingsplaner 130 Inga ultimatum – det måste alltid finnas en utväg 156 Efterskrift 164 Studiematerial 168 Referenser 178
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 4
2017-03-21 13:50
Inledning I Sverige finns runt 2 miljoner barn och ungdomar. Ett stort antal av dessa, för att inte säga alla, kommer någon gång under uppväxten, under kortare eller längre perioder, att uppvisa beteenden som omvärlden upp fattar som problematiska och oönskade. Det är helt normalt. För de flesta räcker vanliga uppfostringsstrategier, och barnet anpassar sig så småning om till omgivningens förväntningar och krav. För vissa kommer insatser från BUP eller socialtjänsten att behövas för att de ska hamna på rätt köl igen. Men för ett litet antal fungerar inte de vanliga strategierna. Trots att vi ofta har de bästa intentioner misslyckas vi som samhälle ibland med att bryta den negativa utvecklingen. När så vårdnadshavarnas förmåga att skydda den unge inte räcker till kan det leda till att hen utsätter sig för allt större risker. Ungefär 30 000 barn och unga är i dag placerade för vård utanför hem met, de allra flesta i familjehem. Omkring 8 000 är placerade på ett Hvb (hem för vård eller boende). Drygt 1 000 ungdomar, för vilka frivilliga insatser bedöms som otillräckliga, är intagna för tvångsvård på något av SiS:s (Statens institutionsstyrelses) särskilda ungdomshem. Personalen i familjehem eller på ett Hvb är underkastade samma regler som i skolan eller i ett vanligt hem. Man får inte tvinga barnet eller den unge. I den statliga ungdomsvården gäller andra regler. Lagen ger personalen inom SiS utökade befogenheter att använda tvång, visst våld och avskiljning. Man kan tycka att det är konstigt att vi skriver en bok som täcker både Hvb- och ungdomsvården med tanke på att befogenheterna är så olika. 5
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 5
2017-03-21 13:50
Fast vi upplever att det ofta är samma typ av problem inom de två fälten. Vi ser även att det kan vara tillfälligheter som gör att man hamnar på ett särskilt ungdomshem och inte ett Hvb och vice versa. Barn och unga som placeras på ett Hvb eller på ett särskilt ungdoms hem inom SiS har ofta en komplex problematik som man inte lyckats lösa genom mindre ingripande insatser. Vi vet att de ungdomar som hamnar inom SiS har vuxit upp med sämre socioekonomiska förutsättningar än normalgruppen. De har blivit exponerade för missbruk och psykisk ohäl sa och utsatts för olika typer av övergrepp i mycket högre grad. Jämfört med »vanliga« ungdomar har SiS-ungdomarna även i en helt annan om fattning misslyckats med skolan, uppvisat olika typer av riskbeteenden och varit föremål för olika insatser från samhällets sida. Under de senaste åren har antalet ensamkommande asylsökande barn och unga ökat. Många placeras på Hvb för att få omvårdnad och stöd. De är en heterogen grupp och har precis som andra barn och unga olika be hov av stöd för att utvecklas och må bra. Vi vet dock att många har varit med om svåra händelser, majoriteten kommer från krig och våldsamma konflikter. De har lämnat en känd miljö, genomlevt en krävande flykt och befinner sig i en svår situation ofta präglad av stress och ovisshet. Ensam kommande barn och unga har heller inte sina föräldrar eller sina nätverk i Sverige utan behöver få sina behov tillgodosedda av andra vuxna runt dem. Några få ensamkommande ungdomar hamnar inom statliga ung domsvården, ofta därför att de haft svårt att klara sig på ett Hvb. De har i regel sämre förutsättningar att klara sig i vardagen än andra ensamkom mande. Varför skriver vi om allt detta? Jo, vi vill inledningsvis påminna om vilka ungdomar det är vi möter inom Hvb- och ungdomsvården. De flesta är inte vanliga ungdomar med en vanlig uppväxt och vanliga förutsätt ningar, utan här krävs mer än vanliga uppfostringsstrategier. Vår poäng är att ungdomar som vi möter i ungdomsvård och på Hvb är en särskilt ut 6 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 6
2017-03-21 13:50
satt och belastad grupp, som har upplevt alldeles för många svårigheter och misslyckanden. De har inte fått tillräcklig hjälp av omvärlden, så i den mån de förlorat förtroendet för vuxenvärlden är det inte konstigt alls. För att få vardagen att fungera har de här ungdomarna fått utveckla egna strategier. En del av dem är bra, andra är mindre bra. Flera av strategierna är utmanande, och ibland också ytterst provocerande. För att lyckas hjälpa de här barnen och ungdomarna behöver vi som jobbar inom Hvb- och ungdomsvården vara bra på att hantera svåra si tuationer. Vi måste bli riktigt, riktigt duktiga på att hantera utmanande och provocerande beteenden. Att stå emot provokationer, hot och ilska är svårt, väldigt svårt. Inte desto mindre är det viktigt för att kunna bidra till att konfliktsituationer trappas ner. Vi behöver göra allt som står i vår makt för att undvika nya misslyckanden, och i stället försöka skapa en miljö som ger förutsättningar för att utvecklas och lyckas.
Institutionsvårdens historia I Sverige kom de första anstalterna för barn till i början av 1800-talet. Innan dess hade lösdrivande barn och barn som begick brott behandlats som vuxna och placerats på tukthus eller andra anstalter tillsammans med vuxna. Vid 1700-talets slut hade nya idéer börjat etableras, och en social barnavård med ambitionen att genom tukt och fostran göra lagly diga medborgare av de vanartiga barnen växte fram i form av barnahus, uppfostringsanstalter och räddningsinstitut. Inte förrän 1902 kom den första samlade lagstiftningen om samhällsvård av barn och minderåriga brottslingar. Syftet med barnavården var att ta hand om föräldralösa eller försummade barn. Man hade anbudsförfarande, där den som tog minst betalt för att ta hand om barnet fick uppdraget. Ofta blev dessa barn tjänstehjon hos dem som sa sig ta hand om dem. Historierna om över grepp och vanvård är många. INLEDNING | 7
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 7
2017-03-21 13:50
Institutionsvården är sprungen ur uppfostringsanstalternas uppdrag att ta hand om ungdomar med beteendeproblem och kriminalitet. Upp fostringsanstalternas uppdrag var att tukta ungdomar, oftast pojkar, så att de lärde sig arbete och gudsfruktan. Aga sågs som en rimlig metod för både bestraffning och beteendeförändring, och ju sämre beteende, desto mer tukt och aga fordrades, ansåg man. Det säger sig självt att med den människosynen och de metoderna blev övergreppen många, långt in i mo dern tid. På 1930-talet uppmärksammades för första gången de allvarliga missförhållandena på barnavårdsinstitutionerna. Det ledde så småning om till att ungdomsvården förstatligades och kontrollen över huvudmän nen ökade. Samtidigt delade man upp vården så att de som placerades på grund av kriminalitet eller annat problemskapande beteende hamnade i den statliga ungdomsvården, medan de som placerades av sociala orsaker eller för att de saknade föräldrar kom till familjehem och senare även till Hvb. Att barn och unga kommer till Sverige utan vårdnadshavare är inget nytt. Före och under andra världskriget kom judiska barn ensamma till Sverige från Tyskland. Även många finländska och estniska barn skicka des till Sverige utan vårdnadshavare. En del hamnade i familjehem, andra inom institutionsvården.
Dagens institutionsvård Sedan 1930-talet har förstås oerhört mycket hänt. Både Hvb-vården och den statliga ungdomsvården har i dag högt ställda förväntningar på sig att bedriva etisk, lagenlig och kunskapsbaserad vård. Hvb för ensamkom mande omfattas av samma regelverk som övriga Hvb. Användning av tvångsmedel är begränsad till den statliga ungdomsvården, och lagstiftar nas intentioner har blivit allt tydligare: tvångsmedel är skyddsåtgärder som bara får tillgripas när risken för allvarlig skada är överhängande. 8 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 8
2017-03-21 13:50
Inspektionen för vård och omsorg och Justitieombudsmannen gör regel bundna tillsynsbesök för att säkerställa att lagar och allmänna rekom mendationer efterföljs. Att media med jämna mellanrum rapporterar om missförhållanden visar att det till skillnad från förr finns ett stort allmän intresse för att barnens och ungdomarnas rättigheter tillvaratas. Men tyvärr verkar det som att delar av historien hänger sig kvar. Ibland anar man rester av den förut så spridda missuppfattningen att barn behö ver tuktas, fast nu i form av uppfostringsiver, och fortfarande händer det att god institutionsvård förväxlas med gammeldags uppfostran. Dessut om frodades under 1970–90-talen en föreställning om att utbildning inte var viktigt utan att vissa, ja, de flesta faktiskt, hade någon form av innebo ende kompetens (ibland kallat för sunt förnuft) när det gällde socialt arbete med barn och unga. Den föreställningen medförde att antalet per soner utan utbildning ofta var större än dem med utbildning i Hvb-verk samheterna. Så är det som tur är inte längre. Socialstyrelsen har i dag re kommendationer om utbildningsnivåer för olika typer av socialt arbete och behandlingsarbete. Både den statliga ungdomsvården och många av aktörerna som driver Hvb-vård är medvetna om vikten av kunskap och kämpar hårt för att bemanna institutionerna med adekvat utbildad per sonal. Men den stora utbyggnaden av Hvb-vården i samband med ök ningen av ensamkommande flyktingbarn har sedan 2014 tyvärr medfört att det råder en skriande brist på utbildad personal. På många av de nya Hvb-hemmen saknar en stor del av personalstyrkan erfarenhet av och ut bildning inom ungdomsvård.
Beteendeproblem, hot och våld i vården Många av de ungdomar som hamnar i institutionsvård har en historia av problematiska beteenden och våldsamma utageranden. Traumatiserade ungdomar som varit utsatta för våld och övergrepp och som bär med sig INLEDNING | 9
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 9
2017-03-21 13:50
upplevelser av sviktande omsorg riskerar dessutom att utveckla symtom som utgör svårigheter för både sig själva och omgivningen. Med uppdra get att skydda och hjälpa samhällets mest utsatta barn och ungdomar följer således en hög risk att möta symtom i form av problematiska bete enden, hot och våld. I själva vårdformen institutionsvård finns därtill en mängd faktorer som triggar aggressivitet och våld. Begränsade möjlighe ter till självbestämmande, tvånget att leva med jämnåriga och personal man själv inte valt och dåligt anpassade lokaler är några av de förutsätt ningar som kan göra en redan kort stubin ännu kortare. Att konflikter och våld uppstår i Hvb- och ungdomsvården är alltså något vi måste vara beredda på och ha strategier för att motverka. Det finns en mängd skäl till att vi måste göra allt vi kan för att undvika hot och våld på våra institutioner. Det viktigaste är så klart att någon, ungdom eller personal, annars kan komma till skada. Det är dessutom så att trygghet och säkerhet är en grundläggande förutsättning för fram gångsrikt behandlingsarbete. Vi tror också att våldsamma incidenter är förknippade med ett misslyckande, och vikten av att undvika nya miss lyckanden har vi ju redan varit inne på. En avgörande faktor för hur mycket våld som uppstår på en avdelning eller ett boende är hur väl personalen lyckas med att identifiera och trap pa ner de konflikter som uppstår. Forskning visar att det tyvärr faktiskt är vanligare att personal, genom sitt beteende, bidrar till att trappa upp en konfliktsituation. Vi tror inte att det beror på att personalen är illasinnad eller har fel intentioner. Tvärtom tror vi att de flesta som jobbar inom Hvb- och ungdomsvården har ett starkt engagemang och en önskan om att vara till hjälp. Nej, vi tror att det till stor del beror på att situationerna blir för svåra, att de vanliga metoderna inte fungerar och att vanmakt uppstår.
10 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 10
2017-03-21 13:50
Vanmakt – en förödande kraft När vi i vårt arbete som metodutvecklare, handledare och utbildare kring beteendeproblem pratar med personal på Hvb och i ungdomsvården, hör vi ofta om barn och ungdomar som bråkar och skriker, hotar, slåss och skadar sig själva. Ibland försöker man komma till rätta med det genom att skicka in barnet eller den unga på sitt rum, avskilja. Kanske håller man fast barnet tills det lugnat ner sig. Det oönskade beteendet kan även få konsekvenser i form av indragna förmåner. Vi träffar personal som är oroliga för att »vika ner sig« på olika sätt. För somliga tycks det ha blivit en del av vardagen att brotta ner och hålla fast barn och unga i konflikt situationer. Vi stöter också på personal som försvarar det på olika teo retiska grunder – en del hänvisar till begrepp som holding, andra till be grepp som time out och att ungdomar inte ska belönas för sitt negativa beteende. Vi har även personal som tror att de inte gör sitt jobb om de inte stoppar och tillrättavisar utagerande barn och unga. Och sedan har vi några som undrar: »Och hur ska man annars göra?« De har i brist på andra erfarenheter dragit slutsatsen att det är det enda som fungerar, oav sett om det på längre sikt är bra eller dåligt. Vi hör många gånger om den vanmakt man kan känna när barn och ungdomar är utagerande och våld samma mot andra och sig själva. När vi pratar med barnen och ungdomarna hör vi om personal som bråkar och skriker och missbrukar sin makt. De berättar om frustratio nen över att inte kunna bestämma över sig själv – om vanmakt. För att balansera denna polariserade bild ska det sägas att vi också möts av ömsesidig förståelse för den andres perspektiv. Vi ser i dag initia tiv som bygger på samarbete kring agerande i krissituationer, till exempel de trygghetsplaner som börjat användas inom den statliga ungdomsvår den. Verklig förståelse för den andre kommer även till uttryck när vi till sammans i lugn och ro pratar om vad som utmärker en situation som går INLEDNING | 11
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 11
2017-03-21 13:50
över styr och hur vi som professionella kan bemöta den unge så att hen kan återfå självkontrollen. I arbetet med att förebygga hot och våld inom vården bör vi fokusera mer på känslan av maktlöshet, på vanmakten. Orsaken är att vanmakt är det mest förödande för människor, oavsett om vi är personal eller bor på ett Hvb eller särskilt ungdomshem. Det är lätt att förstå att vanmakten är förödande för barnen och de unga. Man kan inte påverka sin livssituation, man upplever sig vara i per sonalens våld. För personalen är vanmakten precis lika förödande. Perso nal som känner sig maktlös kan bli uppgiven och passiv. Ibland blir den unge »för svår« och ses som en problembärare som måste flyttas vidare. Vanmäktig personal kan bli konfronterande och krävande mot de unga. När det sedan inte fungerar (för det gör det inte) tror vi att det är för att vi inte är tuffa nog och ökar på. Men det enda som ökar är allas ångest och vanmakt. Och barnens och ungdomarnas beteendeproblem. Vanmakten i systemet – den delade vanmakt som både personal och barn och ungdomar upplever – är nog värst. I stället för att handskas ge mensamt med den förstärks motsättningarna mellan personalen och de barn och ungdomar de är satta att stödja. Det uppstår ofta en stämning av ömsesidig misstro. Båda parterna använder sig i de situationerna av bete enden och metoder som inte har den effekt man egentligen eftersträvar. Det är vanmaktens yttersta konsekvens.
Traumats betydelse för förmågan att hantera konflikter Barn och unga i Hvb- eller ungdomsvården har inte sällan en bakgrund med traumatiska upplevelser. En del har utsatts för enstaka händelser av våld och övergrepp. Andra har under en längre tid upplevt hot och skräck orsakat av sådant som våld i familjen, föräldrar med allvarlig psykisk ohälsa eller missbruksproblem, bristande tillsyn, sexuella övergrepp, krig 12 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 12
2017-03-21 13:50
och förföljelse. Vi vet i dag att upprepade traumatiserande upplevelser och den stress de medför påverkar barnets utveckling på ett sådant sätt att det kräver särskild förståelse och kunskap när vi bemöter konsekven serna av dessa upplevelser. Vi fördjupar oss inte i traumakunskap inom ramen för denna bok men några saker är viktiga att ha med sig. En central insikt är att många bete enden som vi vet är vanliga traumasymtom också kan upplevas som bete endeproblem av omgivningen. Irritabilitet, aggressivitet, nedstämdhet, sömnsvårigheter, kraftiga humörsvängningar, självskadebeteende, apati och känslor av främlingskap är vanliga symtom hos traumatiserade barn och unga. Det är viktigt att inte se dessa beteenden som trots, illvilja, bris tande motivation eller på annat sätt viljestyrda beteenden utan som ut tryck för de upplevelser man bär med sig och de färdigheter man saknar. En del traumatiserade barn och unga behöver behandling av sjukvår den för sina traumasymtom. Alla som är traumatiserade, oavsett om de får behandling eller inte, behöver dock vissa saker i vardagsmiljön för att kunna återhämta sig och läka. Det mest centrala av dessa behov är trygg het. Forskning har visat att trygghet är helt avgörande för att återhämta sig efter svåra händelser. Att hitta metoder som säkerställer en känsla av trygghet för dessa barn och ungdomar är därför en kärnuppgift för oss som personal. Traumatiserade personer är också mer på spänn än andra, har ett »känsligare larmsystem« och är mer benägna att snabbt gå upp i affekt intensitet. Barn och unga som varit med om långvarigt svåra situationer är dessutom ofta sämre på att själva reglera sina känslor. Det har att göra med dels vad som händer i hjärnan då man utsätts för höga nivåer av stress under längre tid, dels att dessa barn och unga i många fall saknat trygga vuxna som kunnat vara ett stöd i utvecklingen av förmågan att hantera svåra tankar och känslor. Vi behöver som vuxna hjälpa dem att reglera sina affekter så att de kan utveckla denna förmåga. INLEDNING | 13
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 13
2017-03-21 13:50
Vad är uppdraget? Hvb står för hem för vård eller boende. De lagar enligt vilken en ung män niska placeras inom ungdomsvården är LVU (lag med särskilda bestäm melser om vård av unga) eller LSU (lag om verkställighet av sluten ung domsvård). Vårt uppdrag är alltså vård och ibland boende. Uppdraget är inte straff, som man ibland kan tro när en ungdom placeras enligt LVU på grund av kriminalitet. Det är vård. Men vad är då vård? Vård definieras i Socialstyrelsens författningssamling som »Omvårdnad, stöd eller fost ran«. Vidare kan man i föräldrabalken läsa: »Barn har rätt till omvård nad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning el ler annan kränkande behandling.« Det innebär alltså att både Socialstyrelsens författningssamling och föräldrabalken ålägger oss att fostra de barn och ungdomar som finns i verksamheten. Fostransbegreppet är dock inte okomplicerat. Det har del vis en historisk laddning som står i kontrast till budskapet i den här bo ken. Fostransbegreppet är av tradition laddat med aspekter av makt: att ta sig långtgående rätt att bestämma över barn, att barn ska uppföra sig, veta hut och lära sig lyda. Blir detta vår syn på fostran kommer vi på många sätt att misslyckas i vår verksamhet. De allra flesta barn har föräldrar som sköter fostransuppdraget. Det är inte alltid lätt men utifrån ett roll- och uppdragsperspektiv okomplicerat. Föräldrar har fostrat barn i alla tider. Men barn inom Hvb- och ungdoms vården har inte alltid vårdnadshavare som kan erbjuda den goda fostran som de har rätt till. Då har alltså vi som personal det uppdraget. Vi måste vara tydliga med hur vi ser på detta uppdrag att fostra. I den här boken definierar vi god fostran som de handlingar där vi överför och tränar goda strategier, färdigheter och värderingar. God fostran är, enligt vårt sätt att se, ett samspel med uttalad respekt för barnets »person och egen 14 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 14
2017-03-21 13:50
art«, som det står i föräldrabalken. Barn kan inte utveckla värderingar och kognitiva, emotionella och sociala färdigheter i ett vakuum, utan dessa utvecklas i ett respektfullt samspel mellan vuxna och barn med trygga relationer som fundament. Ska vi kunna ge barn en god fostran måste vi alltså verka för att skapa trygga, respektfulla relationer. Den vård vi ska erbjuda innebär således omvårdnad, stöd och fostran. I den bästa av världar kunde denna vård bestå av överföring av strate gier, värderingar och färdigheter inom ramen för respektfulla, trygga re lationer kombinerat med specialpedagogiska insatser som träning i till exempel att hantera svåra situationer utan våld. Lugnt och sansat. Om beteendeproblem ställer till det så att uppdraget blir svårt att genomföra bör de hanteras enkelt och smidigt så att uppdraget inte störs. Man skul le kunna säga att uppdraget kring beteendeproblem består i att hantera och förebygga negativa beteenden som kan bromsa barnens och ungdo marnas utveckling mot ett fungerande liv. Och helst på ett sätt som inte tar för mycket plats, tid och energi. Det är med andra ord inte barnens och ungdomarnas uppgift att uppföra sig, utan det är personalens upp gift att skapa sammanhang som hjälper barnen och ungdomarna att uppföra sig så att vården blir just vård. Det finns en pedagogisk vinst med att göra en sådan tydlig ansvarsfördelning. Att tydligt lägga ansva ret på personalen i dessa svåra situationer gör oss handlingsinriktade och i bästa fall kreativa.
Vad vill vi med boken? Boken du håller i handen är ett försök att motverka vanmakten som vi som personal så lätt hamnar i genom att presentera alternativa strategier som kan stärka förmågan att hantera beteendeproblem. För att vi som personal ska lyckas med vårt uppdrag krävs det att vi lär oss att på så många sätt som möjligt trappa ner konflikter i stället för att delta i upp INLEDNING | 15
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 15
2017-03-21 13:50
trappningen. Genom att titta på dels förhållningssätt, dels metodik tror vi att man kan förändra vardagen markant både på Hvb och inom den stat liga ungdomsvården. Forskning har visat att om vi effektivt ska minska andras beteenden problem bör vi börja med att ändra vårt eget förhållningssätt. Därför kommer vi att fokusera på personalens förhållningssätt. Vi ska även titta på metod, inte minst för att illustrera hur ett lågaffektivt förhållningssätt kan se ut i praktiken. Med den här boken vill vi nämligen visa och ge ex empel på hur det lågaffektiva bemötandet kan tillämpas i Hvb- och insti tutionsvård av unga. Redan nu vill vi vara tydliga med att lågaffektivt bemötande inte är en behandlingsmetod. Inom Hvb- och ungdomsvården har vi de senaste åren sett ett ökat fokus på behandlingsmetod (till exempel KBT eller familjebe handling), där syftet med arbetet är att förändra barnet eller den unga så att beteendeproblem inte uppstår längre fram. Orsaken till det starka in tresset för behandlingsmetod är inte minst att väldigt mycket av den forskning som bedrivs gäller just behandlingsmetod. Lågaffektivt bemötande är i stället ett förhållningssätt som bygger på ett antal principer. Syftet med principerna är att hjälpa personalen att hantera svåra och utmanande situationer. I sådana lägen kan inte fokus ligga på behandlingsmetod. Målet är att du som personal ska kunna han tera de situationer du hamnar i utan att dina metoder förstör förutsätt ningarna för att få vardagen att fungera och eventuellt få till behandlande insatser. Ni som arbetar inom socialtjänsten kan också ha nytta av de strategier och den människosyn boken förmedlar. Även ni hamnar i situa tioner där fokus inte kan vara på behandling. Det nämns inte några diagnoser i boken. Det är avsiktligt. Diagnoser är viktiga i behandling och när vi ska göra prognoser, men just när någon slåss eller kastar möbler är de inte det. Vi vet att personer med vissa dia gnoser slåss mer än andra, men också att alla som slåss eller kastar möb 16 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 16
2017-03-21 13:50
ler gör det på samma sätt och i samma typ av situationer. Därför kan det bli ett problem om man anger en viss diagnos. Då blir vi handfallna när någon med en annan diagnos slänger en stol. Barn får som utgångspunkt en diagnos därför att det vanliga inte fungerar – annars hade ju vårdnadshavare och skola själva löst proble met i stället för att hänvisa till BUP. Fast det skulle vi kunna säga om hela ungdomsvården. Vissa av de unga där har en medfödd sårbarhet och funktionsnedsättningar som gör att vanliga metoder aldrig funge rat, hade de gjort det skulle barnen och ungdomarna varit hemma hos sina föräldrar eller i bra familjehem. Andra ungdomar kunde kanske utvecklats annorlunda om de mötts av vanliga metoder i ett i övrigt gott sammanhang, men på grund av långvariga brister i omsorg och stabili tet har de inte utvecklat sådana förmågor som gör att vanliga metoder räcker till. Vi kan med andra ord inte förvänta oss att vanliga metoder fungerar i Hvb- eller ungdomsvården. Därför måste vi försäkra oss om att vi använder andra metoder än de våra föräldrar använde när de upp fostrade oss. Och just därför är det ett problem att det finns så lite personal med adekvat utbildning för att bemanna en ungdomsvård i tillväxt. I arbetet med barn och unga med diagnoser är utbildad personal extra viktigt. Barn och unga med autism behöver autismspecifika metoder. Barn och ungdomar med Adhd behöver metoder vi vet fungerar vid Adhd. Det är självklart för var och en av oss när vi tänker på saken, men det är tyvärr inte alltid så självklart eller enkelt då vi blir rädda eller stressade. Därför bör vi träna på att hantera svåra situationer för att ha rätt strategier till hands i verkliga situationer.
INLEDNING | 17
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 17
2017-03-21 13:50
Bokens upplägg Bokens första del är indelad i kapitel som vart och ett handlar om en prin cip. Principerna ingår i det förhållningssätt som kallas lågaffektivt bemö tande och som bygger på forskning i hantering av beteendeproblem. En del av principerna ligger långt från hur vi vanligtvis tänker. Kanske skiljer de sig markant från hur vi hanterar barn på fritiden, om vi är föräldrar. Men om du valt att läsa denna bok är det nog för att de principer du van ligen stödjer dig på har visat sig vara otillräckliga. Vi hoppas att dessa principer ska räcka för att skapa den öppenhet som är nödvändig för att göra upp med begrepp som »sunt förnuft« (ett uttryck man använder när man inte har några bra argument för att göra det man gör) och prova att tänka och göra annorlunda. Principerna är alla illustrerade med en situation ur vardagen, sådana som vi har upplevt inom Hvb- och ungdomsvård. Det är bra med kon kreta exempel men det innebär också att vissa benämningar och samman hang blir specifika för den verksamhet som situationen utspelar sig i. Vi ber dig som läsare ha överseende med detta och fundera hur ett motsva rande exempel skulle se ut i den verksamhet du arbetar i. Alla situationer är anonymiserade. Det framgår inte heller hur gamla barnen och ungdo marna är. Därmed kan du själv lättare associera till situationer du varit i och barn och ungdomar du känner. Vi vill redan nu påpeka att persona lens beteende i en del av exemplen är såväl oförsvarligt som oetiskt. Vår förhoppning är att situationerna trots detta ska vara möjliga att identi fiera sig med. Alla som arbetat inom institutionsvård vet hur stress och rädsla påverkar våra beslut och också vårt agerande. Bokens andra del ger exempel på några lite komplexare situationer, som vi tittar på i ljuset av de principer som första delen handlar om. På så sätt kan vi förstå vad som händer och beskriva en möjlig strategi. Denna bok bygger på forskning om hur människor beter sig och vad 18 | INLEDNING
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 18
2017-03-21 13:50
som fungerar och inte fungerar i vård, omsorg och pedagogik. Vi har inte skrivit in löpande referenser i texten då vi tycker att det gör den svårläst. Men om man vill gå till källorna är det inga problem. I slutet av boken finns en utvidgad referenslista, där det kapitel för kapitel redovisas vad texten bygger på. Det finns även ett studiematerial som man kan använda som diskussionsunderlag vid arbetsplatsträffar.
INLEDNING | 19
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 19
2017-03-21 13:50
1
1
2 3 4 5 6 7 8 9 10
Ta alltid reda pü vem det är som har problem
11 12 13
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 20
2017-03-21 13:50
Kortleken ROBIN ÄR PÅ riktigt dåligt humör när han kommer in på avdelningen
den här förmiddagen. Han och behandlingsassistenten Oskar har varit på ytterligare ett återbesök på sjukgymnastiken. I dag hade sjuk gymnasten talat om för honom att han förmodligen behöver operera axeln igen, men först om ett halvår. Han orkar inte vara försiktig och i stillhet längre. Han älskar idrott och framför allt att köra motorcross. Oskar har ringt till avdelningen och förvarnat om Robins dåliga humör. När Robin stormar in och några av behandlingsassistenterna hälsar på honom frågar Robin vad de glor på och ber dem hålla käf ten. Oskar kommer in på avdelningen strax efter och säger åt Robin att hämta sina saker så att han kan gå till skolan, eftersom det är flera timmar kvar tills skoldagen är slut. Robin fräser ifrån och säger att han inte tänker gå till skolan. Då upplyser Oskar honom om att om han skolkar från skolan så får han vara på sitt rum. Robin stegar fram till skåpet med spel och tar fram en kortlek. Han tänker lägga patiens på rummet. Går han in på sitt rum utan något att göra så kommer han att flippa ur, känner han, så han måste ha kort leken med sig. Han är irriterad på allt, framför allt är han förbannad för att han inte blivit bra i axeln än. Oskar behöver bara byta en blick med Janne, som också jobbar i dag, för att förstå att han tänker precis som han själv. Om Robin inte tänker gå till skolan utan väljer att skolka så ska han heller inte ha till gång till saker som spel och tv. Det är en regel som personalgruppen kommit fram till för att ungdomarna inte ska välja bort skolan till för mån för roligare aktiviteter. Oskar går direkt fram till Robin och säger åt honom att lägga tillbaka kortleken. Robin skriker åt Oskar: »Vad faan är det för fel på dig?« och kastar kortleken så att den sprider ut 21
Beteende_ungdom_HVB_inlaga.indd 21
2017-03-21 13:50
och ofta anlitad som handledare, utbildare och föreläsare. Han är författare till flertalet böcker om lågaffektivt bemötande inom olika områden.
B
ETEENDEPROBLEM OCH KONFLIKTER
kan försvåra möjlig-
heterna att ge omvårdnad och stöd inom HVB- och ungdomsvård. Genom lågaffektivt bemötande kan personalen säkerställa en trygg miljö med goda relationer till de boende. Arbete med ensamkommande barn och ungdomar inom HVB fokuseras
Gunilla Nötesjö är legitimerad psykolog och metodutvecklare vid Statens institutionsstyrelse.
särskilt, liksom specifika utmaningar inom ungdomsvården. Lågaffektivt bemötande bygger bland annat på följande principer:
Carina Moen är utbildad inom statsvetenskap
Ta ansvar för situationen
och kriminologi. Hon är nationell utbildare
Ställa realistiska krav
inom metoden No Power No Lose och i
Göra anpassningar som främjar samarbete
motiverande samtal, verksam vid Statens institutionsstyrelse.
Visa respekt och empati Ta hänsyn till känslor och deras kraft Lösa problem
inriktning mot pedagogisk psykologi. Han
Ha ett mjukt förhållningssätt
och har stor erfarenhet av mottagande av
Varje princip illustreras med exempel från HVB- och ungdoms-
nyanlända ungdomar.
vården. Författarna beskriver även metoderna Studio III och
Anton Sjögren är legitimerad psykolog med inriktning mot barn- och ungdomsfrågor. Han har god erfarenhet av arbete med ensamkommande barn och är verksam som handledare och utbildare.
No Power No Lose. Här finns också ett fördjupande studiematerial och förslag på konkreta handlingsplaner för att förebygga (och vid behov utvärdera) konflikter. Boken riktar sig till behandlingspersonal och pedagoger vid HVB-hem och inom ungdomsvård samt till utbildningar inom området.
ISBN 978-91-27-81855-2
9 789127 818552
Beteendeproblem_hvb_omslag_gk.indd Alla sidor
Beteendeproblem inom HVB- och ungdomsvård
Erik Rova är legitimerad psykolog med är verksam som handledare och utbildare
Hejlskov Elvén • Nötesjö • Moen • Rova • Sjögren
Bo Hejlskov Elvén är legitimerad psykolog
Bo Hejlskov Elvén Gunilla Nötesjö Carina Moen Erik Rova Anton Sjögren ALLA GÖR DET
mest begripliga i
en situation. För att bättre förstå beteendeproblem bör vi därför sätta oss in i hur beteendet är begripligt för barnet och den unge. Om vi vill förändra hens beteende måste vi ändra förutsättningarna så att det önskvärda beteendet också blir det mest begripliga beteendet.
Beteendeproblem INOM HVB- OCH UNGDOMSVÅRD Lågaffektivt bemötande och konflikthantering 2017-03-27 16:05