Vi visste åt vilket håll vi skulle gå, trots att vi aldrig varit här förut. För hit kom man väl bara en gång? En väldig port dök upp längre fram, den var av guld med enorma pärlor runt omkring, och med ett stort kors i silver mitt på. Åt båda hållen löpte en mur så långt ögat kunde se. Framför porten stod en figur i vitt. När vi kom närmre såg jag att det var en kvinna, klädd i ärmlös klänning och med vingar på ryggen, jag la märke till hur de rörde sig lite där de satt fast bakom hennes axlar. Kvinnan stod vid ett litet men högt bord (pulpet heter det visst) och hon log mot oss, ett varmt leende. Hon vände snabbt blicken mot den bärbara datorn på pulpeten och såg på oss igen. ”Hela familjen Lindskog på en gång!” Hon skakade hand med oss alla. ”Det var ju en förfärlig olycka”, sa hon. ”Men ni är så välkomna hit. Jag heter Elja och det är mig ett nöje att hälsa er välkomna till himlen.” Hon höll min hand lite extra länge. ”Allt väl med dig också, Pixi?” Jag nickade, Elja log sitt varma leende igen och tryckte på en knapp på pulpeten. Utan ett ljud började den stora porten öppnas inåt. ”Ni har säkert tusen frågor”, sa Elja. ”Och ni ska få svar på alla. Ni blir väl emottagna. Bara fortsätt in.” 8
I_Pixis bok.indd 8
2013-01-17 11.57