9789164205834 by Smakprov Media AB

ISBN 978-91-642-0583-4 © Marie-Louise Ekman 2018 Utgiven av Piratförlaget Omslag: Mattias Boström Omslagsbild: Marie-Louise Ekman Författarfoton: Susanne Otto, 2013 Tryckt hos ScandBook, Falun 2018

Måndag 7 nov 2011 G är i Umeå på turné med Den girige från Dramaten. Blev dålig på natten / kände att han inte mådde bra.

Tisdag 8 nov – 13 nov G väldigt dålig.

Måndag 14 nov G hos doktorn.

Tisdag 15 nov G har undersökts. Sabbatsberg / röntgats. Förstoppning i gallgången eller cancer? Skall röntgas igen.

Onsdag 16 nov G läggs in på Huddinge sjukhus. Avdelning 74. Rum 19.

Torsdag 17 nov Kl. 13.30 ingrepp I med kamera + göra rent.

Fredag 18 nov Kl. 13.00 ingrepp II med kamera + dränage. Kl. 17.00 G ringer och berättar hur han mår. Kl. 19.00–22.00 jag kommer till G med saker.

Lördag 19 nov G hemma på permission.

Söndag 20 nov G tillbaka till sjukhuset på kvällen.

Måndag 21 nov Ingrepp III ställdes in. G har fått litet feber / mår dåligt / klåda / illamående / förstoppning / äter laxerande & smärtstillande. Ser mycket tärd ut / gul / som ett litet visset russin / jag tycker väldigt synd om honom / allt är förskräckligt!!!! Ångestnatt.

Tisdag 22 nov Jag hämtade G på sjukhuset på förmiddagen. Han var glad / ganska pigg / ringde sedan hemifrån på eftermiddagen och hade väldig värk. Jag ställde in alla möten.

Onsdag 23 nov G vaknade utsövd utan värk / var på gott humör / jag gick-åkte till teatern / vanlig arbetsdag. G hade tydligen varit ute och gått en liten runda / träffat Johan som lämnat de fina recensionerna från turnén / bara bra recensioner om honom, sa G skrattande. Jag köpte hem god mat som G nästan åt för mycket av.

Torsdag 24 nov Vi åkte till Huddinge kl. 11.00. G mådde dåligt. Tillhör fr o m nu B 73. G har en tumör i gallvägarna som är under behandling. (Det är allvarligt.) Får besked av läkarna om fortsatta behandlingen. Talade med barnen.

Lördag 26 nov G mådde sämre idag. Men vi promenerade en timme.

Söndag 27 nov G sov bra. Toppen. Jag hyrde bil.

Måndag 28 nov G promenerar till Sofia / lägger om sitt sår. Mår litet sämre. Det verkar vara varannan dag.

Tisdag 29 nov Kl. 11.00 Lägga om såret. Vi åt lunch i Östermalmshallen / gott / fint.

Onsdag 30 nov G skall vara tillbaka på Huddinge kl. 13.00.

Torsdag 1 dec G gjorde sitt ingrepp med att stänga av blodådern på högra sidan av levern. Nu skall levern växa på vänster sida! G mådde bra efter ingreppet och var mycket hungrig. Vi är glada för hur det gått så här långt. Och läkare P har tydligen talat hoppfullt med G. Hopp. Hopp. Hopp. Kraft. Kraft. Kraft.

Fredag 2 dec G hade en helvetisk natt – den värsta i hans liv, sa han. Fruktansvärda smärtor. De kom in med morfin varje timme och till slut sprutor. Han hade inte sovit något och var väldigt trött och mådde dåligt. Har fått litet feber 38,1. Vill inte gärna äta men har gjort det i alla fall, disciplinerad som han är. Soppa / näringsämnen. Väldigt klumpiga D ringde och skulle tala om en bekant som haft två vänner som dött i just detta. Det gjorde att jag nästan kraschade. Drack två och ett halvt glas rödvin + tv + middag hos lilla familjen / dotter L med barnen. Ljuvligt.

Lördag 3 dec G fick mer feber 38,8. Är slak men på något sätt pigg i alla fall. D är ett störande moment som G säger är elak så vi bestämde att ingen av oss

ska tala med honom. Vi båda börjar att tröttna på att tala med alla i telefon och säga samma saker om att det är tråkigt … och sjukdomen … och att allt måste bla bla bla … och att man bara får bla bla bla … Vi känner oss som om vi fått ett jobb i någon djävla telefonsluss helt plötsligt. Bestämde oss för att sluta med detta … framförallt G skall sluta svara i telefon. Skönt tycker jag. Vi behöver. Han behöver. Något annat just nu. Bland annat att VILA.

Söndag 4 dec G sämre / feber / hade spisrosor och kändes ämblig. Jag tycker mycket synd om honom. Så tapper … och med två slangar i magen.

Måndag 5 dec G väldigt slak. Dålig kraft i rösten säger han / stämbanden sluter inte tätt. Ömklig. Han ringde på dagen till teatern och jag hörde honom ynklig för första gången. Ställde in möte / och kom på / att vi kunde äta middag ihop / på sjukhuset. Gjorde det. Jag tog med hans älsklingsmüsli och turkisk yoghurt. G får provsvar på bakterieodling. Tung dag.

Tisdag 6 dec Middag kl. 18.00. Huddinge sjukhus.

Onsdag 7 dec Middag kl. 18.00. Huddinge sjukhus.

Torsdag 8 dec Middag kl. 18.00. Huddinge sjukhus. G var potent / hoppfull / trodde på framtiden. Jag hade på morgonen sagt att jag litade på honom / att han var den jag litat på mest i hela mitt liv så därför tror jag att han fixar det här! Vi gör det! Då sa han: Så du lägger allt på mig nu … Ja det gör jag, sa jag. Mycket roligt samtal. Han har bollen nu!

Fredag 9 dec G kom hem!

Söndag 11 dec G promenerade / sov ett par timmar / åt bra + efterrätt.

Tisdag 13 dec Vara på Huddinge kl. 11.00. G’s dränage skall kollas.

Torsdag 22 dec Ny röntgenundersökning kl. 13.40.

Fredag 23 dec Vi fick besked om G’s framtida operationstid + eventuella risker. Tung dag. G drabbad för första gången. Har fått feber av kontrastvätskan. Är litet röd. Eller mycket. Det håller på att vika. Jag tror. Jag tror. På honom. På oss.

Söndag 25 dec G orolig / röd fortfarande på kroppen. Vi inväntar onsdag.

Onsdag 28 dec G skall träffa doktor T kl. 9.00. Vi var helt möra. Hade sovit dåligt natten innan. Träffade alla och gick igenom vad som skulle ske före under efter operation. Mäktig dag. Kom hem och somnade. Vi lever fortfarande i en overklig värld.

Lördag 31 dec G vill se ordentlig ut när han läggs in för operation. Klipps av Sofia på teatern kl. 11.30.

Måndag 2 jan 2012 Kl. 8.00 G skall röntgas. Ultraljud-undersökning. Doktor L sa att det såg bra ut. På vänster sida alltså.

Tisdag 3 jan G skrivs in kl. 15.00. Vi träffade doktor B som igen intygade det allvarliga i situationen. Mellan tummen och pekfingret, sa han. ”Man vet inte förrän under operationen om även den friska delen av levern är smittad i artärerna mellan den sjuka & friska delen …” Mycket jobbigt. G ringde till dotter J & bad henne att vara med mig i morgon då doktor B ringer och säger hur det gått och vad dom såg. Jag var hos G till kl. 22.00 på kvällen. Hjälpte till att duscha / hålla i påsen. Vi sa att vi älskade varandra i dörren. Jag öppnade dörren en gång till … och sa att det skulle gå bra.

Onsdag 4 jan G dras iväg till operation kl. 7.30. G opereras kl. 9.00. Doktor B ringde kl. 15.30 och sa att ”Det har gått bättre än vi väntat …” ”Bättre än vi hoppats …” Dotter J var hos mig från kl. 15.00. Kom med mat / tog hand om mig kärleksfullt. Jag talade med G kl. 17.30. Han var mycket groggy. Säg att jag älskar henne, sa han till sköterskan. Och sedan till mig. Jag sa: Det har gått bra. Ropade det i telefon. Jag älskar dig. G: Jag älskar dig. Vi har ett liv framför oss! Men G kommer att ha två–tre tuffa dagar nu. Med leversvikt och ev. galläckage … Han ligger på postop: 58586345

Torsdag 5 jan IMA plan 4 in t.v. Hälsade på G som låg med en massa slangar in i kroppen. Minst åtta stycken. Två från halsen, en i varje arm, buken, magen, urinblåsan. Han hallucinerade litet. Såg insekter runtom sig. Tyckte att en sköterska stod och rökte intill. Och att en råtta klättrade på väggen bakom mig. Han var ovanligt pigg som man tydligen är direkt efter en operation. Det första G sa med svag röst när jag böjde mig ner över sängen var: Du fick rätt … Ja, sa jag … igen … Så käärt. Han ligger i en stor sal men det är bara han som ligger där med dataskärmar som visar hans olika lägen som alla kablar talar om från hans kropp. Då och då ringer en signal som säger att ett värde har sjunkit och då kommer en

sköterska in. Det ringer ganska ofta när jag är där. ”Var beredd på att han kan få det svårt de närmaste dagarna nu …” ”Vi kan inte ropa hej förrän om tre dagar …” Sa doktor B. G ska ligga här i några dygn.

Fredag 6 jan Jag kom till sjukhuset kl. 13.00. G mådde inte så bra. Hade haft en fruktansvärd mardröm / syn / att en man stod alldeles intill honom i sängen / hotfullt. Han var mycket rädd och hittade inte larmklockan / mycket otäckt tyckte han / vilket satt i när vi möttes. Han behövde hitta sin ställning för att vila där det inte gjorde ont. Dessutom blev han torr i munnen av att tala. Han är mycket envis och vill sitta upp och äta. Förstår inte att sköterskorna måste vara med när han skall resa sig upp och lägga sig ner på grund av alla sladdar. Men förstod det till slut i alla fall. Jag blir litet nervös över att han kan skada sig själv om han är för självsvåldig. G fick mer smärtstillande när jag var där. Doktor B hade varit förbi och sagt att

nu skall levern växa till sig en andra gång. ”Och nu blir det jobbigare …” ”Den tredje och fjärde dagen …” Sa sköterska J. Alltså på lördag och söndag … Jag gick efter 45 min. Ringde sedan ett par gånger till sköterska L och talade med henne om hur G mådde. Han hade vaknat litet och ryckt till och ställt sig upp på golvet av ett larm som gick från hans dropp. Han blev rädd att såret gått upp och personalen blev rädd att han skulle ha svimmat och att något fäste rört på sig. Så var inte fallet och syster L hade talat med G om att han får försöka att tänka på att inte resa sig upp själv vilket hon trodde att han fattat nu. Det är svårt att begripa allt efter att ha fått så mycket morfin i sig hela tiden. Men lilla G var orolig. Fick ytterligare smärtlindring i både rygg och annat så han somnar nog lugnt nu, sa syster L.

Och Jönssonligan gick båda dessa kvällar på tv. Jag såg slutet på den första där sonen M var servitör. Mycket gulligt. G är underbar. Jag älskar honom. Och beundrar honom. Han har mest stil av alla. Är elegant. Och vacker. Allra bäst. Alla kategorier. Jämt.

Lördag 7 jan Jag åkte ut på förmiddagen och var hos G kl. 10.45. Han var matt / trött / lite förvirrad ibland / medtagen / blek. Han är rädd. När vi var ensamma sa han med svag röst: Jag är så rädd. Det var mycket gripande. Starkt. Doktor B kom in så småningom. G hade innan sagt att han tyckte att jag skulle tala med honom ensam. Jag sa att doktorn kanske ville titta till honom, träffa honom, se hur han mår. Jaha, sa G i sängen med alla kablarna. Som ett litet barn som försöker att förstå de vuxna. Doktor B sa att allt gick som det skulle. ”Alla värden ser bra ut …” ”Men G’s honeydays är över nu …” ”Nu kommer en tung period …” ”En jobbig …” ”Men det är normalt …”

G ser sammanbiten ut. Hans lilla mun är som ett streck. Han är torr i munnen och när han pratar blir det värre och han börjar lätt att hicka. G blir stressad av att vilja underhålla mig som han säger. Men bedyrar om och om igen att han bara vill prata / vara med mig. Att jag är den enda han bryr sig om. Men att han är så konstig just nu. Inte till sin fördel. Jag säger till honom att ta det lugnt. Att det räcker för mig att bara sitta och titta på honom. Jag vet inte om han tror mig. Syster S (från Norge) är en klippa. Litet äldre. Bestämd och med en väldig kunskap som hon utstrålar. G tycker mycket om henne. Hon lär honom att andas djupt tio gånger varje gång han får hicka. G gör gymnastik och övningar som den disciplinerade människa han är. Men syster S säger att han är en dålig patient.

En som inte släpper taget. ”Han skall ju bara koppla av allting och lita på att dom andra finns runtomkring …” Detta har G aldrig gjort tidigare i sitt liv så jag kan förstå att han inte gör det nu ens en gång. Han ligger i sängen och försöker att behålla den lilla kontroll som han fortfarande vill inbilla sig att han har. Skräcken kommer när han känner att han inte har den. Förståeligt. Djupt förståeligt. En mardröm. Ihop med allt det andra. En oerhörd införsel av smärtstillande från två håll. Ryggmärgen + morfin. Men jag tror att G kommer ut hel och stärkt av detta. Kärlek.