9789127136328 by Smakprov Media AB

• • • • •

Självkänsla Ansträngning Återkoppling Utmaning Reflektion

James Nottingham beskriver hur man kan arbeta för att stärka elevers självkänsla och öka medvetenheten om hur viktig den egna ansträngningen är för lärande. Han belyser också återkopplingens betydelse för elevers motivation och redogör för tre grundläggande aspekter: innehåll, tidpunkt och rollfördelning. I boken presenteras hur man kan planera och genomföra undervisning så att eleverna utvecklar sin förmåga att formulera självständiga ståndpunkter och reflektera över sitt eget lärande. Den innehåller också många exempel på lektionsplanering med syfte att utmana och utveckla elevers kreativa och kritiska tänkande. Utmanande undervisning i klassrummet vänder sig främst till lärare i grundskolan. James Nottingham har flerårig erfarenhet av arbete både som lärare och skolledare i Storbritannien och har ett nära samarbete med John Hattie. James Nottingham arbetar med skolutveckling och det skandinaviska skolut-

LÄRARE LÄR

L ärare Lär • James Nottingham Utmananade undervisning i klassrummet

utmanande undervisning i klassrummet är en praktisk handbok att använda vid planering av undervisning, såväl för enskilda lärare som för arbetslag. Boken ger konkreta förslag på hur man kan skapa en utforskande, nyfiken och lustfylld lärandemiljö i klassrummet genom att fokusera på följande fem centrala begrepp:

Utmanande undervisning i klassrummet Återkoppling • Ansträngning • Utmaning • Reflektion • Självkänsla

vecklingsprogrammet Visible Learning Plus.

ISBN 978-91-27-13632-8

Utmanande undervisning_rätt.indd 1-3

James Nottingham 2013-05-08 14:27

Nottinghamn_bok.indb 2

2013-05-14 10:27

Förord Jag har skrivit den här boken för att dela med mig av mina erfarenheter och förse lärare med en uppsättning praktiska förslag på hur arbetet i klassrummet kan bli mer glädjefyllt och effektivt. Boken innehåller även råd och riktlinjer för hur lektionsplaneringar kan utformas, så att de överensstämmer med forskning om undervisning och lärande. I de första sju kapitlen presenterar jag fem grundprinciper för en effektiv undervisning: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion och självkänsla. De två sista kapitFör sextio år sedan len innehåller dels en beskrivning av utmaningsmodellen, visste jag allt, nu som utgör grunden för innehållet i boken, dels en samling vet jag ingenting; tillämpningar i form av lektionsplaneringar. Utmanande utbildning är att efter undervisning i klassrummet representerar till stor del mitt hand upptäcka sin arbete under de senaste tio åren. Min förhoppning är att okunnighet.” boken ska kännas användbar och kunna inspirera lärare till att prova och utveckla några av strategierna och idéerna (Will Durant, tillsammans med sina elever. 1885–1981) Jag vill rikta ett stort tack till: • Jill Nottingham och dr Mark Burgess för de underbara insikter och det filosofiska tänkande som hjälpt mig att skapa lektionsplanerna i denna bok. • Dr John Edwards för hans utomordentliga återkoppling på boken och mina presentationer. • Steve Williams för att han varit den bästa redaktör och mentor jag kunnat önska mig. • Helen Richards för att hon såg till att jag fick arbetsro medan jag skrev boken. • Martin Renton, Andrew Webster, Gordon Poad, Roger Sutcliffe och Will Ord som har bidragit med vänskap, humor och hälsosam skepsis i alla väder för att hålla mig igång. • Jill Nottingham, Chris Rowley, Barry Hymer och Trent Burns för fackgranskning och värdefulla bidrag i arbetet med boken. Jag vill också tacka personalen i följande skolor och grupper. Många har testat idéerna i boken och gett fantastisk återkoppling. • Ås skolor i Norge, med ett särskilt tack till Kari, Mari och Marianne. • Cambewarra Primary School i New South Wales i Australien, med ett särskilt tack till Trent och Susan. • Clevedon School i Auckland, Nya Zeeland, med ett särskilt tack till Marilyn och Sue. • Douglas Park School i Masterton, Nya Zeeland, med ett särskilt tack till Dick, Patrice och Lacey. • Flora skolor och daghem i Norge, med ett särskilt tack till Øivin, Anders och Guri.

Nottinghamn_bok.indb 5

2013-05-14 10:27

• Phil McBride och Judy Waddle, för stöd och uppmuntran under många år. • Sandringham Primary School i Doncaster, med ett särskilt tack till Sue och Emily. • De ”vikingar” som varje år besöker Northumberland för en ny dos av utmanande undervisning, med ett särskilt tack till Åse Ranfelt, Ragnhild Isachsen och hela personalen på Hogsnes oppvekstsenter i Norge. Maj 2012 James Nottingham

Nottinghamn_bok.indb 6

2013-05-14 10:27

Om boken Denna angelägna bok uppmuntrar lärare att utmana sina elever att tänka djupare, skickligare och mer logiskt med hjälp av noggrant strukturerade klassrumsdialoger. Den talar också om hur de ska göra. Med stöd i Carol Dwecks, John Hatties, Matthew Lipmans och många andras omfattande forskning och teorier drar James Nottingham slutsatsen att elever som inte har fått lära sig att tänka och lösa problem tycks tro att medfödd begåvning avgör hur väl man presterar i skolan och livet. Därför reagerar de inte positivt på utmaningar och deras resultat förblir ofta svaga. Elever som behandlas som om de är intelligenta blir å andra sidan mer intelligenta om de är vana vid utmaningar och att få stöd i sina ansträngningar. Om de till exempel ska lära sig ett krävande innehåll och förväntas motivera sina svar, förklara hur de resonerat och göra kopplingar till annat innehåll lär de sig mer och snabbare. De blir mer medvetna om sitt eget tänkande och kan styra det. De utvecklar en positiv självbild och upplever sig själva som uthålliga och starka elever. Med utförliga exempel på samverkan i klassrummet visar James Nottingham hur läraren kan vidga barnens tänkande genom att förmå dem att lägga fram bevis, testa logiken i sina idéer och resonera kring sina förklaringar, snarare än att bara acceptera och berömma ”rätt” svar. Dessa strategier hjälper barnen att komma fram till egna genomtänkta slutsatser, utveckla egna begrepp, undersöka logiken och förbli öppna för olika alternativ. Om fler lärare använde de strategier för klassrumsinteraktion som James Nottingham presenterar i denna bok skulle vi se fler elever växa upp till goda tänkare, lärarna skulle bli skickligare på att föra dialoger på lektionerna och, vem vet, kanske skulle morgondagens människor till och med bli mer empatiska.

Arthur L. Costa, Ed.D. Professor emeritus, California State University, Sacramento, författare till Habits of mind

Nottinghamn_bok.indb 7

2013-05-14 10:27

Innehåll Inledning

Kapitel 1 Vad är utmanande undervisning?

Kapitel 2 Återkoppling

Kapitel 3 Ansträngning

Kapitel 4 Utmaning

Kapitel 5 Reflektion

Kapitel 6 Självkänsla

113

Kapitel 7 Utmaningsmodellen

127

Kapitel 8 Lektionstips

145

Litteratur

205

Nottinghamn_bok.indb 8

2013-05-14 10:27

INLEDNING

Chris bad oss klättra upp till toppen av wansfell för att få en känsla för platsen. Slut på lektion ett.

Medforskare i vetandets värld Det var först i det ögonblick då jag lämnade skolan som jag började lära mig. Dessförinnan var jag uttråkad av en färdigförpackad läroplan och av information som förmedlades av lärare som inte inspirerade mig. Ändå beslutade jag mig – efter tre händelserika år med olika arbeten, inom kemisk industri, som välgörenhetsarbetare under Sydafrikas apartheidregim och med barn på en dövskola – för att söka in på lärarhögskolan. Jag intalade mig själv att jag kunde förmedla information på ett mer intresseväckande och underhållande sätt än de som hade undervisat mig. Men det, eller rättare sagt de, jag mötte på lärarhögskolan vände upp och ned på mina föreställningar om utbildning. Chris Rowley, som var en universitetslektor med rödblommiga kinder och stort skägg vid det som då hette Charlotte Mason College i Am bleside, Cumbria, utmanade, provocerade och förbryllade oss.

Inledning

Nottinghamn_bok.indb 9

2013-05-14 10:27

I början av vår första ”föreläsning” pekade Chris på berget Wansfell, som låg bakom föreläsningssalen. Han bad oss klättra upp på toppen och ta reda på var vi befann oss. Slut på lektion ett. Andra lektionen började så här: ”Okej, vad kom ni fram till?” Jag tyckte att det var en väldigt enkel fråga. ”Vi satt på toppen av Wansfell mitt i Lake Districts nationalpark”, sa jag utan ett ögonblicks tvekan. De andra sa ungefär samma sak. ”Vad kan ni berätta mer?” frågade Chris. Någon sa: ”Vi var på ett berg.” Någon annan sa: ”Vi satt på en kulle med utsikt över en stad i norr.” Det enda ställe Andra sa att vi befann oss i en vacker del där jag inte lärde mig av världen. Då började Chris ställa frågor något var skolan. kring olika ord som vi använt. ”Är det ett berg eller en kulle?” En del sa ”kulle”, and (Winston Churchill, ra sa ”berg”, någon frågade vad det var för 1874–1965) skillnad och några undrade till och med vad det spelade för roll. ”Är det en nordlig eller en sydlig stad?” Skottarna bland oss var orubbligt övertygade om att den var sydlig trots att Ambleside normalt räknas som en stad i nordväst. ”På vilket sätt är den vacker?” Vi tyckte det var för att landskapet var fint. ”Är alla landskap fina?” Nej, men detta landskap är det med sina stenmurar och kringströvande får. ”Skulle det inte vara vackert utan stenmurar och kringströvande får?” Så fortsatte lektionen tills alla resonerade om var man skulle dra gränsen mellan norra och södra England (jag håller fortfarande på att M62 är gränsen), ifall geografin avgör kulturen och huruvida kriteriet för berg i Storbritannien – som en plats högre än 300 meter – är rimligt med tanke på hur stora berg är i andra delar av världen. Var detta lärande? Det kändes definitivt inte så. Inte förrän vi skulle skriva vår första arbetsuppgift och jag insåg att jag, trots mina farhågor om motsatsen, hade mycket att säga. Jag blev så förbluffad över hur Chris kommenterade den där första uppgiften att jag faktiskt fortfarande har den kvar. Som jag nämnt tyckte jag inte om skolan av en rad olika skäl. Ett var tråkiga lektioner – att skriva av anteckningar från en overheadprojektor dag ut och dag in var en aktivitet som trubbade av snarare än väckte min hjärna. Jag hade dåliga betyg och växte upp med uppfattningen att jag inte var någon särskilt duktig elev. Men Chris ändrade allt det där, bit för bit. Betyget han satte på min första arbetsuppgift var 69 procent, vilket var en procent under ”högsta betyg”. Det i sig var överraskande nog med tanke på min uppfattning om min förmåga, men hans kommentar var så omskakande att jag än idag minns hur det kändes. ”Inledningen och slutsatsen i sig är utmärkta och jag tycker att ditt grepp med en mängd kontrasterande argument är fascinerande. De visar att du har lagt ner mycket arbete och

Nottinghamn_bok.indb 10

Inledning

2013-05-14 10:27

läst mycket i New Internationalist (bland annat). Dina citat, kommentarer och tankar är utmärkta och om detta hade varit en artikel som skulle publiceras i en tidskrift som NI skulle jag sagt att den hade journalistiska (nej, det smickrar journalister – den är bättre) kvaliteter. Som uppsats tycker jag att texten är svår att betygsätta. I vilken utsträckning ska jag belöna något som du uppenbarligen har lärt dig enormt mycket av, både när det gäller att använda it [obs: it var i sin linda år 1992, åtminstone inom utbildningssektorn] och när det gäller ditt eget tänkande? Grundproblemet är att texten som uppsats inte gradvis utvecklar ett argument. Den är för känsloladdad, den saknar röd tråd och den bestyrker inte enskilda fakta. Kort sagt, detta är inte en uppsats! Eftersom du överlämnar åt läsaren att tolka så många av dina kontrasterande argument intuitivt, vilket jag har gjort men vilket man inte kan förutsätta, tror jag att universitetet skulle sätta näst högsta snarare än högsta betyg. Det är fortfarande en öppen fråga och jag är villig att diskutera den!” Diskutera den? Vad menade han, ”diskutera den”? Jag trodde att lärare bara berättade för elever vad som var rätt och vad som var fel, punkt slut! Före denna återkoppling hade de enda kommentarer jag någonsin fått varit bockar, kryss, betyg och en och annan kommentar som ”bra” eller ”träna på stavningen”. Men här gav Chris mig inte bara fullt utvecklad och specifik återkoppling. Hans sista mening var dessutom en inbjudan att förhandla om betyget med honom. Detta gjorde mig fullständigt överrumplad. Förhandla med en lärare? Hittills hade lärare uppträtt som om de var ofelbara. Var de inte sådana där auktoritära typer som talar om för eleverna vad som är rätt och fel? Från det ögonblicket kände jag mig som en medforskare i vetandets värld snarare än en nybörjare som väntar sig att läraren ska fylla hjärnan med kunskap. Utbildning handlade med ens om att tänka och bedöma snarare än att bara lära sig förment uppenbara och otvetydiga fakta. Jag började tro att jag skulle kunna bli både en framgångsrik elev och en duktig lärare. Chris ändrade fullständigt min uppfattning om utbildning och lärande denna första termin och hjälpte mig vidareutveckla den under mina fyra år vid högskolan. Han rekommenderade mig att studera Filosofi med barn (P4C) som ett sätt att omsätta mina idéer i praktisk handling i klassrummet, och nästan varje ”föreläsning” vi hade med honom uppmuntrade han oss att undersöka tillsammans i grupp. Chris Rowley är en av de främs ta orsakerna till att jag tog kandidatexamen med högsta betyg och att jag ägnar mig åt det jag gör idag.

Inledning

Nottinghamn_bok.indb 11

2013-05-14 10:27

Andra influenser Förutom av Chris Rowley har jag, och därmed denna bok, inspirerats av: • Min underbara fru Jill, som alltid har uppmuntrat mig och försäkrat sig om att mitt arbete bygger på fast teoretisk och praktisk grund. • Carol Dweck, professor i psykologi vid Stanforduniversitetet, och dr Barry Hymer som kan förklara professor Dwecks arbete bättre än någon annan jag känner. • Bill Martin, en enastående ledare vars livsverk utgör grunden för CDEnätverket. • Dr John Edwards, som är mästare i konsten att hålla inledningsanföranden och ge professionell handledning samt medgrundare av det internationella nätverket Community Designed Education (CDE). • John Hattie, professor i pedagogik och chef för Visible Learning Laboratories vid University of Auckland. • Arthur Costa, David Perkins, Edward de Bono, Galina Dolya och Guy Claxton. Dessutom har jag, som du kommer att märka när du läser boken, låtit mig inspireras av rörelsen Filosofi med barn (P4C). P4C utvecklades av professor Matthew Lipman i början av 1970talet och ser undersökande och ifrågasättande som centralt för lärande. Jag har Chris Rowley att tacka både för att mitt ursprungliga intresse väcktes och för fortsatt inspiration. Jag vill också tacka många goda medarbetare på SAPERE, framför allt Roger Sutcliffe, Steve Williams, Sara Liptai och Will Ord.

Lägg an – skjut – sikta! Jag gillar den frasen, eftersom den hjälper mig att fortsätta vara produktiv och effektiv i många av de projekt jag arbetar med. Den har använts av bland andra ledarskapsexperten Michael Fullan och Clay Shirky, som är expert på öppen källkod. Tanken är att när jag väl hittat något som är värt att göra (lägg an) så sätter jag igång med det (skjut) och utvärderar mitt arbete efteråt. Sedan justerar jag min insats (sikta) och fortsätter att försöka (skjuter igen). Detta hjälper mig att undvika den ibland förlamande uppfattningen att jag måste förstå ett problem fullt ut eller i detalj utforma en osviklig och logisk lösning innan jag kan börja ta itu med det. Uttrycket ”Lägg an – skjut – sikta” hjälper mig också att inte lägga så mycket kraft på det initiala arbetet med att förstå och utforma att jag inte orkar ta itu med resultat som verkar trotsa mina noggrant konstruerade lösningar. Inom utbildning påminner det oss om de nödvändiga dygderna energi, experimenterande, utvärdering och ständig anpassning. En favorittolkning av uttrycket kommer från Guy Kawasaki. Han är en av dem som ligger bakom framgångarna med Macintosh-datorerna och använder uttrycket för att beskriva hur han skriver böcker: ”Först skapar jag PowerPointbilderna (lägg an). Sedan framför jag presentationen många gånger (skjut). Därefter skriver jag boken (sikta). Jag gillar att finslipa bilderna och presentationen först och sedan vidareutveckla

Nottinghamn_bok.indb 12

Inledning

2013-05-14 10:27

dem när jag skriver boken. Om föresläsningarna fungerar kommer boken också att göra det. Tvärtom fungerar inte.” Det är precis så som jag har skrivit den här boken. Den innehåller de bästa idéer som jag har presenterat, fått kritik på många gånger om och sedan presenterat om och om igen för pedagoger över hela världen. ”Lägg an – skjut – sikta” är också en bra strategi när du ska läsa och tillämpa innehållet i boken. Vänta inte tills du har hunnit smälta alla de teoretiska delarna – prova några av de praktiska förslagen så fort du förstår de övergripande målen i utmanande undervisning. Jag har systematiserat modellen ”Lägg an – skjut – sikta” så här om du vill testa:

Lägg an Läs följande sidor först, eftersom de ger en översikt över vad lektionstipsen försöker åstadkomma. • Navigatören Natalie på s. 16. • FFKmodellen på s. 48–56. • Modellen undervisningsmål på s. 67–72. • Utmaningsmodellen på s. 128–144. • Sammanfattningen av de fem bärande principerna på s. 42–43, 62–63, 89–90, 110– 111, 124–125. • Kommentarerna om tankeställare på s. 73–79.

Skjut Testa lektionsplanerna så att du får en känsla för hur de begrepp och principer som diskuteras i boken fungerar i praktiken.

Sikta Läs slutligen de fem kapitlen med bärande principer som beskriver den teoretiska underbyggnaden för lektionstipsen (kapitel 2–6). De kan ge djupare förståelse för tankarna i Utmanande undervisning i klassrummet.

Inledning

Nottinghamn_bok.indb 13

2013-05-14 10:27

Nottinghamn_bok.indb 14

2013-05-14 10:27

Kapitel 1

VAD ÄR UTMANANDE UNDERVISNING? Hur många elever litar på att deras lärare ska vägleda dem på samma sätt som en bilförare litar på sin GPSmottagare?

Nottinghamn_bok.indb 15

2013-05-14 10:27

Utmanande undervisning För några månader sedan körde jag med min vän Gordon till en teater i en stad som vi inte känner till så väl. I vanliga fall hade det varit enkelt eftersom vi bara skulle följt instruktionerna från hans GPSmottagare. Vi kallar den för ”Navigatören Natalie” på grund av den vackra kvinnorösten. Men den här gången fungerade inte Natalie. Vi kom vilse och hade ingen aning om hur vi skulle köra. Det skulle kanske inte låta så konstigt om det inte vore för att det inte var första gången vi körde till den teatern. Faktum är att vi redan hade varit där tre gånger under det senaste året. Men varje gång hade vi litat på att Natalie skulle föra oss dit och därmed förlorat förmågan att själva navigera åtminstone någotsånär korrekt. Det fick mig att börja fundera: Hur många skolelever gör samma misstag? Inte i förhållande till navigering, förstås, utan under sin inlärning. Hur många elever litar på att deras lärare ska leda dem fram till svaret? Hur många lutar sig tillbaka och väntar på anvisningar, helt införstådda med att deras lärare inte bara kommer att visa dem hur de ska nå målet utan också bestämmer var de ska starta? Förvisso är denna strategi suverän när den fungerar, precis som GPS. Men vad händer när det inte finns någon Natalie, ingen lärare som kan vägleda dem – hur går det då? Kommer inte dessa elever att bli lika vilsna som Gordon och jag var? Mina erfarenheter av undervisning i både lägre och högre årskurser har lärt mig att när jag slutar bete mig som navigatören Natalie och fungerar som en personlig tränare i stället – uppmuntrar eleverna, erbjuder fokuserad återkoppling och, framför allt, utmanar dem så mycket som möjligt – det är då eleverna utvecklas mest. Det är också då eleverna lär sig hur de ska lära sig och på så sätt förbättrar sin självkänsla, blir mer självständiga och når bättre resultat. Utmanande undervisning i klassrummet visar dig hur detta kan fungera i ditt klassrum. Uttrycket utmanande undervisning kommer från ett avsnitt i Matthew Lipmans bok Thinking in education (1991), en vältummad bok i min bokhylla, full av markerade stycken, anteckningar i marginalerna och sidor med hundöron. Jag har lagt till kursiveringen i sista stycket: ”Det är ett ofta noterat faktum att små barn inleder sin formella utbildning på förskolan som livliga, nyfikna, fantasifulla och frågvisa individer. De behåller dessa underbara egenskaper under en tid. Men så småningom sker en gradvis tillbakagång och de blir passiva … Eftersom barnet tillbringat sina första år i hemmet utan att det tycks ha skadat dess intellektuella förmåga verkar det konstigt att lasta dess bakgrund för en påföljande brist på nyfikenhet och fantasi. Bristen beror snarare på hur skolan är uppbyggd.

Nottinghamn_bok.indb 16

Kapitel 1: Vad är utmanande undervisning?

2013-05-14 10:27

Det barnet förmodligen förväntar sig av skolan är att den ska vara en ersättning för hemmet och familjen – en miljö som ständigt stimulerar tankar och tal. Till och med i ett hem där barnet blir försummat innehåller hemmiljön så mycket att lära och så mycket att uppleva att den utgör en ständig utmaning för det lilla barnet. Men det som möter barnet i skolan är en fullständigt strukturerad miljö. I stället för att olika händelser flödar in i varandra finns det nu ett schema som allting måste stoppas in i. I stället för påståenden som kan förstås bara om man inser deras betydelse i det större sammanhang där de uppstår så har vi här ett klassrumsspråk som är enhetligt och tämligen likgiltigt för sammanhang och därför saknar gåtfulla tecken. Den naturliga mystiken i hemmet och familjemiljön ersätts av en stabil, strukturerad miljö där allt är regelbundet och tydligt. Efter hand upptäcker barn att en sådan miljö sällan är uppfriskande eller utmanande. Snarare tömmer den dem på den reserv av initiativ, påhittighet och eftertänksamhet som de hade med sig till skolan. Den suger upp deras energi och ger dem mycket lite tillbaka. Det dröjer inte länge förrän barnen inser att skolan är förslöande och nedslående snarare än upplivande och intellektuellt provocerande. Kort sagt erbjuder skolan få naturliga incitament för att tänka på det sätt som hemmiljön gör. Den naturliga följden blir att eleverna tappar intresset. Yrkesfolk som har arbetat hårt och länge för att förbättra utbildningen för alla barn kan ha svårt att ta dessa kommentarer. Men de är inte avsedda som anklagelser. Lärare gör så som de lärt sig att göra och på det stora hela gör de det bra. … Många lärare är faktiskt medvetna om att de ständiga kraven på ordning och disciplin kan vara försoffande och leda till att just den spontanitet som de helst skulle vilja stimulera och vårda förstörs. Lösningen är att skapa förutsättningar som väcker och vägleder nyfikenhet. Vi behöver fler berättelser och färre fakta, för berättelser utvecklar förståelse för händelseförlopp. Vi behöver mer dialog och mindre kunskapsöverföring, för det är genom dialog som vi lär oss mest. Vi behöver mer utmaning och mindre instruktioner eftersom det är genom utmaningar man växer till kropp, själ och sinne.”

Det sista stycket grep mig när jag läste det första gången och har varit en utmaning ända sedan dess. Hur kan jag använda mer berättande, dialog och utmaning i undervisningen och samtidigt arbeta med en överfull kursplan och uppfylla alla de krav som ställs på mig som lärare? Den här boken är mitt svar på den frågan. I första delen av boken skapas

Kapitel 1: Vad är utmanande undervisning?

Nottinghamn_bok.indb 17

2013-05-14 10:27

ramen för utmaningsmodellen kring fem principer för effektiv utbildning vars mål är självständigt tänkande. I de följande fem kapitlen behandlas var och en av dessa bärande principer i tur och ordning.

Återkoppling. Återkoppling ska ge information – om en bestämd uppgift eller om inlärningsprocessen – som hjälper eleverna att närma sig sina lärandemål. ”Återkoppling är den enskilt mest prestationshöjande faktorn.” (John Hattie, 1999)

Ansträngning. Med detta avser jag när eleverna anstränger sig och inte ger upp. Hur mycket de anstränger sig är ofta produkten av hur högt de värderar lärandemålet multiplicerat med nivån på deras förväntningar om att uppnå målet. ”Medelmåttan som anstränger sig når längre än den begåvade som inte anstränger sig.” (Baltasar Gracián y Morales, 1601–1658) Utmaning. Utmaning förstärker alla de andra faktorerna. Det handlar om att hjälpa eleverna att övervinna svårigheterna med att utföra sina uppgifter. ”Vi behöver mer utmaning och mindre undervisning eftersom det är genom utmaningar man växer till kropp, själ och sinne.” (Matthew Lipman, 1991)

Reflektion. Att undervisa om reflektion är att hjälpa barn att utveckla begreppsmässig förmåga, omdöme och praktisk visdom. ”Det viktigaste är att utveckla en allmän förmåga till självständigt tänkande och gott omdöme, inte att tillägna sig specialkunskaper.” (Albert Einstein, 1950)

Självkänsla. Självkänsla inbegriper självförtroende, egenvärde och personliga resurser för att arbeta sig igenom motgångar. ”Det är brist på tro som gör människor rädda att anta utmaningar, och jag tror på mig själv.” (Muhammad Ali, 1942) I den installationsföreläsning John Hattie höll som professor i pedagogik vid University of Auckland 1999 hävdade han följande utifrån sina omfattande komparativa studier av pedagogisk forskning:

Prestationerna förbättras i den utsträckning som elever och lärare sätter upp och förmedlar lämpliga, specifika och utmanade mål.

Prestationerna ökar som en funktion av återkopplingen (det vill säga när återkopplingen ökar höjs också prestationen).

Elevernas ökade inlärning omfattar inte bara ytlig och djup inlärning, utan också egen bearbetning och förståelse av informationen.

Nottinghamn_bok.indb 18

Kapitel 1: Vad är utmanande undervisning?

2013-05-14 10:27

Detta är bakgrunden till att jag har tagit upp återkoppling och utmaning i två av de fem nyckelkapitlen i boken och låtit lektionsplanerna längst bak handla om arbetet med begrepp. Begreppen reflektion, självkänsla och ansträngning ingår som en följd av den forskning som bedrevs då jag ledde RAISprojektet (ett mångmiljonprojekt för att höja självkänslan hos ungdomar i nordösta England). Under fem år fokuserade RAISprojektet på att utveckla alla elevers tankeförmåga, självkänsla och vilja att anstränga sig. De positiva resultaten ledde till att projektet tilldelades en prestigefylld utmärkelse för sitt ”väsentliga bidrag till att förbättra livschanserna för ungdomar i nordöstra England”.

Kapitel 1: Vad är utmanande undervisning?

Nottinghamn_bok.indb 19

2013-05-14 10:27

• • • • •

Självkänsla Ansträngning Återkoppling Utmaning Reflektion

LÄRARE LÄR

L ärare Lär • James Nottingham Utmananade undervisning i klassrummet

Utmanande undervisning i klassrummet Återkoppling • Ansträngning • Utmaning • Reflektion • Självkänsla

vecklingsprogrammet Visible Learning Plus.

ISBN 978-91-27-13632-8

Utmanande undervisning_rätt.indd 1-3

James Nottingham 2013-05-08 14:27