ROM EN STADS HISTORIA eskil fagerstrรถm
histor isk a medi a
Historiska Media Box 1206 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se
© Historiska Media och författaren 2017 Faktagranskning: Allan Klynne och Linda Fagerström Sättning: Aina Larsson, Sättaren i Ängelholm Omslag: Ingrediensen AB Omslagsbild framsida: Via dei Fori Imperiali och Colosseum Foto: A. Mazurkevich/Shutterstock.com Omslagsbild baksida: Nervas forum och Torre dei Conti Foto: Luxerendering/Shutterstock.com Tryck: ScandBook, Falun 2017 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-7545-377-4
Innehåll Förord 7
DEL I Kungatid och republik 1 Grundandet och de sju kungarna 2 Republikens Rom 3 Inbördeskrig, maktkamp och diktatur
11 21 31
DEL II Kejsarnas Rom 4 Dagligt liv i antikens största stad 5 Kejsar Augustus urbana program 6 Lidande, död och skådespel
43 52 61
DEL III Kristendomens huvudstad 7 Konstantin den store 71 8 Kyrkobyggaren Gregorius 83 9 Pilgrimsindustrin 92 10 Den civila staden 103 11 Upprorsmakare och helgon 114 DEL IV Renässans och barock 12 Renässans och dekadens 13 I motreformationens grepp 5
125 140
14 Barockens känslostormar 15 Drottning Kristina
150 162
DEL V Skymningsåren 16 Nostalgi och antiksvärmeri 17 Kyrkostatens nedgång och fall
171 185
DEL VI Den unga och gamla huvudstaden 18 Den unga huvudstadens växtvärk 19 Stadsskövlaren Mussolini 20 Andra världskrigets mörka år
203 217 227
DEL VII Efterkrigstiden 21 Rekordår, modernisering och urbanisering 22 Terrorism och radikalism 23 Europas mest svårstyrda stad
245 259 268
Efterord 283 Tack 287 Litteratur i urval 289 Bildkällor 297 Personregister 299
Förord Det är en klar, småkylig dag i början av december och jag korsar Piazza Venezia. Bussar skramlar förbi och starflockarna svirrar i luftrummet. Himlen är hög och klar och det luktar rostade kastanjer och dieselavgaser. Piazza Venezia tillhör rakt inte mina favoritplatser i staden, men det är en utmärkt utgångspunkt för den enastående resa genom tider och epoker som berättelsen om Roms historia erbjuder. Åtminstone om man tillfälligtvis kan stänga ute det öronbedövande dånet från trafiken. Rakt framför mig skimrar marmorn i det benvita monumentet över Italiens första kung Viktor Emanuel II, en monstruös koloss till fäderneslandets ära som färdigställdes 1911. Till höger ligger Palazzo Venezia, i århundraden republiken Venedigs ambassad. Den lilla balkongen en bit upp på fasaden når man via det som en gång i tiden var Benito Mussolinis arbetsrum. Det var från den balkongen han talade till massorna. Därifrån vinkade han och Adolf Hitler till romarna 1938, och det var från den balkongen han i juni 1940 meddelade att Italien gått med i andra världskriget. Jublet var öronbedövande. Till vänster om Viktor Emanuel-monumentet, Il Vittoriano, börjar paradgatan som döptes till Via dell’Impero. För att anlägga den – och för att ge den en lämplig inramning – skövlades en hel medeltida stadsdel under 1920-talet. Fram i ljuset lyftes istället lämningarna av de romerska kejsarnas forum: Nervas, Trajanus, Caesars och Augustus storslagna torg och så naturligtvis Colosseum, längst bort i fonden. Konstigt bara att imperiets aveny krävde att större delen av de nyss fri7
ROM – En stads historia
lagda antika lämningarna samtidigt begravdes under grus och asfalt. Nu vilar hemligheterna där nere igen under tonvis med schaktmassor. Trajanuskolonnen står däremot kvar där den stått i 2 000 år, något längre till vänster. Utsidan berättar om Trajanus fälttåg mot de dakiska folken. Inuti kolonnen finns en smal spiraltrappa, och när medeltida pilgrimer kom till stan var det ett populärt nöje att kliva uppför trappan och skaffa sig överblick. Biljett köpte man av de munkar som disponerade kolonnen. Till höger om Il Vittoriano skymtar lite grönska. Det är Capitolium, centrum för Roms styre sedan åtminstone 2 500 år. Torget framför borgmästarens palats formgavs av Michelangelo och ramar in antikens enda fullt bevarade ryttarstaty i brons. I kyrkan intill, Santa Maria in Aracoeli, finns reliker från kejsar Konstantin den stores mor Helena och en undergörande träskulptur. Under kyrkan ligger antika fundament. Här låg en gång ett tempel helgat åt Juno, Jupiters maka. Kulten här gällde en särskilt aspekt av gudinnan, Juno Moneta, en gudom som bland annat skyddade valutor och mynt. Vägg i vägg fanns stadens allra första myntverk och därför kallades också de mynt som präglades här moneta på italienska, därav roten till orden money och mynt. Det är en mycket romersk upplevelse att stå där och låta lagren av historia skölja över en, vrida på historiekikarens fokusring och låta skärpan vandra från sekel till sekel, tidevarv efter tidevarv av fest, mystik, död, skönhet, förtryck, uppror, upplysning och fanatism. Därmed inte sagt att det är enkelt. I biblioteket Rom står inte böckerna i rader. Snarare ligger de huller om buller i vildvuxna travar. Ofta är varannan sida utriven i volymerna. Eller så har någon haft oskicket att klottra böckerna fulla av sin tids viktigheter vilket gör att den ursprungliga texten bara är halvt synlig. Den här boken är ett försök att ge läsaren hjälp att navigera i detta gigantiska, stökiga bibliotek som staden Rom utgör. Rom. En stads historia guidar dig genom 3 000 år av historia och berättar om de krafter, människor och idéer som format en av världens stora städer.
8
Fรถrord
DEL I
Kungatid och republik
9
1
Grundandet och de sju kungarna 1000 f.Kr.–350 f.Kr.
Allt började med den stora floden. När Tibern når Rom, endast ett par mil från sitt utlopp i Tyrrenska havet, har den flutit drygt 40 mil från sina källor i regionen Emilia–Romagna i norr och förenats med sina bifloder Pallia, Nera och Aniene längs vägen. Redan under järnåldern var floden viktig som transport- och handelsled, men den utgjorde också en gräns. Norr om floden låg etruskernas områden, söderut fanns latinernas land. Latinerna var ett av flera indoeuropeiska folk som vandrade ner norrifrån runt 1200 före vår tideräknings början och vars järnålderskultur gradvis etablerade sig på den italienska halvön. Deras äldsta kända bosättningar låg i trakten av Albanobergen söder om dagens Rom. I denna trakt fanns också deras viktigaste helgedom, templet helgat åt Jupiter Latiaris. De första latinska byarna låg alla på höjder. Kullar var lättare att försvara och gjorde också befolkningen mindre utsatt för den malaria som härjade i de lågt belägna träskmarkerna mellan bergen och havet. Latinerna var boskapsskötare och praktiserade transumanza, en säsongsstyrd flyttning av boskap från höglänta till låglänta betesmarker som skulle leva kvar under de kommande 3 000 åren. Tibern var bred och ström och svämmade regelbundet över. Några broar fanns inte än. Däremot fanns ställen där floden var så grund att det gick att vada över den till fots. Ett av dessa vad låg ungefär 2,5 mil 11
ROM – En stads historia
från havet, nedströms en stor klippa mitt i flodfåran. Detta vadställe kom att avgöra staden Roms placering. Där löpte nämligen flera vägar samman. Från saltbäddarna vid havet fraktades salt, sale, inåt landet och uppströms – därav namnet Via Salaria, som vägen ännu heter. Vid vadet korsades Via Salaria av en nord–sydlig väg som utgjorde länken mellan etruskerna i norr och de grekiska kolonierna kring nuvarande Neapel. Bägge dessa civilisationer var långt mer avancerade än latinernas enkla herde- och bondesamhälle. Etruskerna hade ett eget skriftspråk och ett intrikat sätt att begrava sina döda i praktfulla nekropoler och de var skickliga i byggnadskonst, hantverk och stadsplanering. De grekiska kolonierna i söder stod i tät kontakt med sitt moderlands högkultur med dess filosofiska, konstnärliga och politiska landvinningar. Nära vadstället och korsvägen fanns ett öppet område med låglänta strandängar. Där etablerades tidigt – sannolikt före själva grundandet av staden Rom – en marknadsplats, Forum Boarium. Förmodligen fanns det också ett ”Rom” före Rom – åtminstone har arkeologer påträffat spår av bronsåldershyddor på kullarna nära Forum Boarium, liksom på den närbelägna kullen Capitolium. När latinerna uppförde sina första hyddor i Rom någon gång under 1000-talet f.Kr. följde de sin vana att anlägga sina boplatser på höjder. De valde kullen Mons Palatinus, eller Palatinen, närmare bestämt den västra delen av höjden som låg närmast både marknaden, vadstället och landsvägarna. Nybyggarnas bostäder var enklast möjliga: de var byggda av stockar, lerklining och hade vasstak. Latinerna var i första hand boskapsskötare, men den nya bosättningens läge vid korsvägen och vadstället förde med sig att de första romarna fick kontakt både med folk från andra delar av den italienska halvön och från resten av medelhavsområdet. I korsvägen möttes fenicier, etrusker, greker, kartager och många andra folk. Det är inte fel att säga att den inkluderande och kosmopolitiska karaktären – ett av Roms särdrag under hela antiken – existerade från stadens allra första tid. Däremot imponerade nog inte hyddorna på Palatinen särskilt mycket på de långväga resenärerna. 12
Grundandet och de sju kungarna
Stadens allra äldsta tid är av naturliga skäl höljd i visst dunkel. Latinska gravar från denna era har visserligen återfunnits, bland annat på Forum Romanum och på Esquilinen. Men eftersom staden byggts och raserats och byggts upp igen under de årtusenden som passerat sedan dess har de flesta spår av denna tid gått förlorade. Särskilt förödande för de arkeologiska lämningarna från denna äldsta tid var den ohejdade byggboom som tog vid när Rom blivit Italiens huvudstad 1870. Då bebyggdes i stor hast de områden som en gång legat omedelbart utanför den tidigaste stadens gränser, just där de äldsta begravningsplatserna fanns. En del föremål togs om hand, men åtskilligt förstördes eller dokumenterades slarvigt och värdefull kunskap gick därmed förlorad för alltid. Förlusterna uppvägs dock till viss del av fynd från de gravar på Forum Romanum som med stor skicklighet grävdes ut av den arkeologiske pionjären Giacomo Boni åren 1902–1905. I dem återfanns bronssmycken, keramik, pärlor av glas och bärnsten och livsmedel. Hur komplicerad arkeologin för Roms äldsta sekel är framgår bland annat av de utgrävningar som den svenske arkeologen Einar Gjerstad gjorde på Forum Romanum under 1950-talet. Hans team arbetade sig systematiskt ner genom ett sex meter djupt schakt. När de nådde den ursprungliga marknivån kunde de räkna till 27 olika lager, en svårläst stapel av årtusenden av byggande, bränder, översvämningar, plundringar och förfall. Vår kunskap om den tidiga latinska kulturen bygger därför framför allt på arkeologiska undersökningar gjorda i andra delar av regionen Lazio. Frågan är dock vad som egentligen står att finna av det äldsta Rom. Det är viktigt att hålla i minnet att Rom under sina första trevande sekel inte alls hade den status och storhet som vi idag förknippar med staden. Den lilla bosättningen på kullen var en lantlig by i mängden, inte mer. De gravfynd som trots allt har gjorts här är inte anmärkningsvärda – särskilt inte om de jämförs med samtida fynd från andra håll i Italien och Grekland. De flesta byggnaderna var låga, runda hyddor. I deras mitt fanns en härd, vars rök letade sig ut genom en öppning i det koniska taket. 13
ROM – En stads historia
Kanske fanns det en enkel vall eller palissad kring hyddorna uppe på Palatinen, som kunde skydda folk och boskap under nätterna. Också stadens första historia var förmodligen tämligen blygsam, och episoder som senare tiders historieskrivare framställt som dramatiska fälttåg under stora konungars ledning handlade snarare om improviserade rövarräder till grannbyarna. Icke desto mindre etablerades redan under äldsta tid flera av den framtida stadens viktigaste fysiska kännetecken. Det gällde till exempel torgområdet Forum Romanum, centrum för Roms offentliga liv, som växte fram längst stråket Via Sacra. Till den äldsta staden hörde även vägen från Forum Boarium, upp mellan Palatinen och grannkullen Capitolium och vidare upp mot begravningsplatserna på Quirinalen. Längs med Via Sacra hölls religiösa fester. Vägen hade en viktig roll i tydandet av järtecken och spådomar och den blev med tiden den självklara rutten för de segrande romerska fältherrarnas triumftåg. Under 700-talet f.Kr. tog bebyggelsen i Rom flera utvecklingssprång. Jordbruket ökade i omfattning och vin och oliver började odlas. Från den här tiden finns också spår av ökad specialisering av hantverken, till exempel drejad keramik, och i gravarna göms lyxvaror från Etrurien, Grekland och Främre Orienten. Roms befolkning kunde räknas till ett par tusen invånare, och staden började få en välmående överklass. Staden ingick i ett internationellt, kosmopolitiskt handelssystem där grekiskt, etruskiskt, puniskt och romerskt blandades. Från 500-talet f.Kr. finns det säkra belägg för många typiskt romerska företeelser, både i form av kulturella särdrag och i lämningarna efter större byggnader byggda efter grekisk förebild. Det gäller till exempel vestalernas runda tempel på Forum Romanum, vars utformning har sina rötter i de ursprungliga hyddorna med en härd i mitten och ett rökutsläpp högst uppe i taket. En annan konstant i Roms antika historia som gjorde entré vid denna tid var det enorma Jupitertemplet på Capitolium, byggt efter etruskisk förebild. Med hjälp av etruskisk ingenjörskonst anlades även avrinningskanalen Cloaca Maxima som dränerade det låglänta Forum Romanum, dalen mellan Palatinen och Capitolium och Forum Boarium, vilket 14