Prolog - Du ska vara förbannat tacksam över att du verkar komma ur den här soppan med blotta förskräckelsen. - Pappa, de har aldrig haft någon riktig substans bakom sina anklagelser. Det här skulle aldrig ha blivit ett problem. Det gick inte att missta sig på att pappa var missnöjd. Det låg inte i hans natur att vara bombastisk. Han behövde det inte, eftersom han hade en naturlig auktoritet som brukade kväsa de flesta tendenser hos omgivningen att ifrågasätta, eller väcka uppmärksamhet. Och även små uttryck i kroppsspråk, minspel och tonläge från pappa, räckte långt för att ge andra insikt om vad han tyckte och vad han ville att det skulle ge för respons. När han nu satt bakom skrivbordet i sitt hemmakontor och bläddrade i några hophäftade dokument, var det tydligt att han inte var ett dugg entusiastisk över vad som stod i dem. Trots att de verkade innehålla enbart positiva besked. Han avskydde att pappa fortfarande intimiderade honom så mycket, att han inte fann sig tillrätta tillräckligt för att påpeka att de hade all anledning att vara nöjda och glada över situationen de nu befann sig i. Istället väntade han på pappas replik. Som vanligt. - Du har mycket att lära. Det handlar inte bara om oddsen för olika utfall i en rättsprocess. Det handlar minst lika mycket, om inte mer, om uppmärksamhet, anseende och trovärdighet, medan processen pågår. Det är alltid bättre att kunna undvika en process helt, än att gå segrande ur en process. - Jag förstår det, pappa. Men här skulle de aldrig ha kommit någon vart med anklagelserna. Pappa satt i en kontorsstol av mahogny, tung och gedigen, med den höga ryggen och sätet klädda i mörkt skinn. Stolen matchade såväl det massiva skrivbordet, som bokhyllorna bakom stolen, och gav Claes associationer till ett kungligt högsäte, vid långänden av något bankettbord, vid ett hov under medeltiden. Eller kanske under renässansen. Renässansfurste. Pappa skulle säkert gilla den liknelsen. Hans far hade ögnat igenom sista sidan, la dokumenten på skrivbordet, sköt sina 2
läsglasögon till nästippen, och tittade upp. - Det här har varit ett problem som du har skapat. Helt i onödan. Och om det skulle ha lett till en full process, skulle det ha kunnat skapa bestående men för dig. Och därmed även för mig. Det är stor skillnad mellan att ha varit åtalad för våldtäkt, och ha blivit frikänd, och att aldrig ha blivit åtalad. - Men det är långtifrån säkert att det ens skulle ha lett till en rättegång… - Det spelar ingen roll. Vi ska inte ens ta en liten risk, för att det skulle bli en rättsprocess. Om det hade blivit det, skulle alla anklagelser och åtalspunkter finnas dokumenterade. Det vore inte acceptabelt. Vår familjs namn ska inte kunna dras i smutsen. Det ska inte gå att ifrågasätta. Och vi ska se till att det fortsätter att vara så. - Ja, absolut… Nu ska du lyssna på vad jag säger. Jag vill inte se något mer sånt här trams. Låt det här bli en läxa för dig. Istället för att ta risken att frågan alls skulle hamna i domstol, har Sverker nu fått bekräftat att den här flickan har dragit tillbaka sin polisanmälan. Utan anmälan blir det inget åtal. Utan åtal blir det ingen rättegång. Och därmed finns ingen skarp källa till skvaller eller rykten om dig eller vår familj. - Det är förstås ännu bättre, men jag tror ändå inte att det hade… - Jag är inte klar än. Den här flickan… Camilla…? - Ja, Milla. - Det är samma flicka som skapade den där eländiga historien med mjukis? - Ja, för ett par år sen. - Och det här hände förstås på grund av den incidenten? - Nej, alltså, vi hamnade på samma fest på Nils ställe i skärgården, och… - Sluta. Du och dina två kompisar, på ett isolerat ställe som var er hemmaplan, hamnade där avsides ensamma med henne. En slump? Tror du att jag är en idiot? Du ville visa henne att mjukis tillhörde historien. Och det gjorde du. Med besked. Vilket var korkat och onödigt. Om du har räkningar från det förflutna att göra upp, finns det mycket bättre sätt. Det här kunde ha blivit riktigt grisigt. - Pappa… 3
- Men det är löst nu. Sånt här ska stoppas tidigt i processen, innan det har växt till en lavin. Kom ihåg det – så har du lärt dig någonting från den här historien. Det handlar om hävstång, och att veta vilka knappar man ska trycka på. Hennes pappa är ju konsult. Signalen från deras största kund, som Bertil råkar vara VD för, att de funderar på att göra ett ramavtal med en konkurrent istället, tog skruv. Lägg till att jag har låtit honom förstå, att ingen annan storkund kommer att vilja anlita honom, med den referens jag ser till att han får. Och som dödsstöt: hans firma är ju rejält skuldsatt, och ett utspel från banken att de ser över hur mycket låneexponering de vill ha just nu, var inte vad han ville höra. Sen lite hjälp från vår säkerhetskonsult hur han målar upp för flickan, vad hon kan förvänta sig att utsättas för i en rättegång, med tanke på sin egen sexuella historik. Enklast att få henne att tänka om, när påtryckningarna kommer från pappa. Och nu när vårt lilla infekterade ärende är ur vägen, behöver vi inte lägga oss i affärerna i hans lilla konsultbyrå. Tystnad och väntan igen. Han ville inte ens tänka på vad som hade grävts upp om Millas privatliv, eller hur det hade gjorts klart för henne att det fanns tillgängligt att visas upp. Pappa hade gjort ett grundligt jobb. Hennes egen pappa hade förmått henne att dra tillbaka sin anmälan, genom att beskriva hur hon skulle öppet och offentligt stämplas som lösaktig, någon som ligger runt. Med hjälp av vittnesmål? Bildbevis? Annat? Kanske till och med avslöjat att hans egen och därmed familjens försörjning stod på spel, om de gick vidare med anmälan. Han var lättad över att pappa hade eliminerat ett potentiellt problem, fått det helt ur världen. Men han skämdes över att ha blivit synad för vad det handlade om. Han kände sig på nytt liten inför pappa, frustrerad över att ha blivit ertappad med att söka hämnd för den skam och förnedring han tidigare själv hade utsatts för. Och han förstod vad som skulle komma härnäst. - Så det här problemet är omhändertaget, och kan läggas till handlingarna. Men vi är inte riktigt klara här. Ska vi gå ner till garaget? Han följde efter pappa ner i deras fyrbilsgarage. Längst till höger, invid väggen mot husets interiör, stod hans nya bil: en röd Mercedes SL500 cabriolet. Han hade fått den av pappa bara några veckor tidigare, efter att ha haft sin Lotus i ett par år. Den var ett rejält steg uppåt, en riktig bil. Inte lika liten som Lotusen, inte en leksak för bankörning. En extremt 4
potent bil, med en mindre pojkaktig image. En bil för en riktig player. Han älskade den. Lacken blänkte i skenet från spotlights infällda i garagetaket. Bilen såg ut som om den hade rullat ut från fabriken dagen innan. Pappa tog upp en golfklubba ur en av golfbagarna som hängde på krokar på garageväggen. Det var en driver i järn. Utan att se åt sin son, fattade pappa klubban med båda händerna, och riktade ett hårt slag mot bilens framruta. Kraschen ekade mot de hårda garageväggarna, och det var något särskilt obehagligt med skrällen från slaget som krossade rutan, och det utdragna, rasslande klirrandet, när de tusentals små splittren från bilglaset ramlade ner på motorhuven och i bilens kupé. Det räckte med det enda slaget. Vindrutan var totalförstörd. Pappa stack lugnt och metodiskt tillbaka klubban i golfbagen, och vände sig sen mot sonen igen. Jag har spärrat ditt bankkort och ditt Eurocard. Du har några tusen på ditt konto, som du kan ta ut kontant och använda till löpande omkostnader. Du får själv skaffa ett sommarjobb för att tjäna ihop till en ny framruta för bilen, så att du kan använda den igen. Fram till dess får du hitta andra sätt att ta dig runt. Jag tänker inte hjälpa dig att ordna ett jobb. Det är din uppgift. Och lyckas du inte hitta något som lockar dig, får du göra avkall på dina krav. Behöver det bli McDonalds, då får det bli så. Det är upp till dig att få ihop till reparationen av din bil. Jag har bilnyckeln. Du får den tillbaka när du har skaffat pengar till den nya rutan, och ska köra till glasverkstaden. Efter att jag har sett lönebeskedet som visar att du har tjänat in pengarna du ska använda. Nej, du får inte betala reparationen med pengar som du har fått eller lånat. Fortfarande tystnad i respons till pappas tal, och det var inget ytterligare på väg. Han kände en stor klump i magen, medan han såg efter sin far, som vände och gick ut ur garaget. Pappa hade sagt allt som behövde sägas.
5
6