I_Recept fรถr en flygtur.indd 3
2011-11-07 14.35
Läs mer om Annalena Hedman på www.rabensjogren.se
Jag har många att tacka för att böckerna om Abbe och Istermyrträsk blev skrivna, nämligen: Världens bästa mamma Gunvor, som läser allt man lägger framför henne och kommer med kloka råd dessutom. Rabéns roliga redaktörer Cina Friedner och Ylva Blomqvist, samt finfina förläggaren Cecilia Nilson. Folket i och kring några av världens förmodligen förnämsta folkbibliotek i Vännäs/Vännäsby och på Mariehem i Umeå. Bättre syskon, svärmor, släkt och vänner än jag någonsin hade kunnat dikta ihop. Sist men inte minst min fina och underhållande familj: Klara, Elvira och Anders.
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Annalena Hedman 2012 © Omslag och kapitelvinjett: Lena Sjöberg 2012 Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2012 ISBN 978-91-29-68042-3 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
I_Recept för en flygtur.indd 4
2011-11-07 14.35
Kapitel 1
och tittade upp på undersidan av min säng. Madrassen var trasig på flera ställen och ribborna som höll den uppe satt snett. Det var mörkt där under, och det passade mig. Jag blundade och det blev ännu mörkare. Ännu bättre. Jag stoppade in fingrarna i öronen så det blev tyst också. Perfekt. Jag lyckades stänga ute mormors röst som ropade på mig. Abbe hit och Abbe dit, och så hela mitt namn – Matilda Albertina – när hon blev irriterad. Telefonen hade legat vid min säng i två dygn, men den var tyst. Mamma hade väl så kul på sin resa att hon inte hade tid att ringa. Jag ville också vara i Barcelona, men det fick jag inte för hon skulle åka med sina kompisar. Eftersom pappa skulle jobba hela höstlovet fick jag Jag l åg på rygg
Kapitel 4
Kapitel 10
5
I_Recept för en flygtur.indd 5
2011-11-07 14.35
Kapitel 13 vara hos mormor och morfar i Istermyrträsk. Jag brukar egentligen gilla att vara där, men just nu orkade jag inte med mormors tjat om att jag skulle gå ut eller plocka upp efter mig eller skala potatis. Fick jag inte vara i Barcelona ville jag åtminstone vara ifred. Det här var hittills det tråkigaste lov jag haft i hela mitt liv.
Kapitel 14
– Abbe, kom då! Jag slet ut fingrarna ur öronen med ett plopp – det där var inte mormors röst. – Antón? Här är jag! Jag hasade ut på golvet och sprang nerför trappan så att undersängen-dammet flög som molntussar omkring mig. Om nån skulle kunna rädda mig från uttråkningsdöden så var det Antón, och han gjorde mig inte besviken. – Har du hört? ropade han så fort han såg mig. Jag skakade på huvudet och knep ihop munnen så att han skulle berätta. – Gissa vilka som ska spela på Medis på lördag! Jag tänkte snabbt. Banden som spelade på Medborgarhuset brukade heta ungefär Kent-Erlandz eller KurtStefanz, men jag hade inte hört nåt speciellt om det.
Kapitel 15
6
I_Recept för en flygtur.indd 6
2011-11-07 14.35
Kapitel 20 – Jag vet inte, säg! – SUCK! All iver som hade bubblat i mig dog bort som kolsyran i bortglömd läsk. Med tre tunga steg gick jag nerför resten av trappan, förbi Antón och vidare in i köket. Han följde efter som en hungrig hundvalp. – Hörde du inte vad jag sa? SUCK, de från Melodifestivalen. De kommer hit! Inne i köket stod radion och sprakade för sig själv som den brukade. Men låten som spelades var bra, så jag höjde ljudet några snäpp. Vild, dunkande musik vällde ut genom de små högtalarna. – Dämpa! skrek Antón och höll för öronen. – Kan inte ett sånt här band komma i stället? ropade jag tillbaka. – Sänk volymen, Abbe! röt mormor inifrån vardagsrummet. Jag sänkte två snäpp och höjde ett, men just då tog låten slut. – Och det var Up Yours, Flurkmarkspunk när den är som bäst, sa radion. – Flurkmark, var är Flurkmark? frågade jag ivrigt.
Kapitel 23
Kapitel 27
7
I_Recept för en flygtur.indd 7
2011-11-07 14.35
Kapitel 29 – Inte vet jag, hur så? Antón lät irriterad. Han väntade inte på svar utan sa hej då, sprang ut och trampade iväg på sin cykel. Säkert för att sprida sina nyheter om SUCK till nån som var roligare än jag.
Kapitel 30
Jag var på väg att gå upp och lägga mig under sängen igen när jag plötsligt kände att jag inte hade lust med det längre. En halv låt på radion hade förvandlat mitt humör från sur-arg till glad-arg, och om man är glad-arg kan man inte ligga under en säng. Man ryms liksom inte. Jag hade tappat lusten att gömma mig och kände i stället att jag ville slå och banka på nåt som lät mycket, ungefär som trummorna i låten jag just hade hört. Eftersom jag inte hade nåt trumset såg jag mig om i köket, men förstod snart att vad jag än hittade där skulle beslagtas av mormor på fem sekunder. I stället drog jag på mig jackan och gick ut. På gården hittade jag heller inget bra att slå på, så jag hoppade på cykeln och gav mig iväg mot ladan. Jag hade fått en idé.
Kapitel 31
8
I_Recept för en flygtur.indd 8
2011-11-07 14.35
När jag susade fram på cykeln i mitt nya humör verkade byn med ens så tom. Inget rörde sig, förutom konsumtanten och ett par gåstavar på cykelbanan. Jag brukade visserligen gilla Istermyrträsk även när det var tomt och stilla, men varför kunde inte till exempel Barcelona ligga på andra sidan Isterån? Allt var den där halva låtens fel. Den hade satt igång nåt i mig som var härligt och besvärligt på samma gång: Den stora längtan. Härligt, för att det var som att ha en bit av himlen i magen. Besvärligt, för att jag egentligen inte visste vad det var jag längtade efter. Barcelona? Eller att få spela trummor? Jag satsade på trummorna eftersom det verkade enklast. Bakom den gamla höladan där jag, Antón och min andra bästa kompis Nadja har Spindelklubben tillsammans stod en gammal rostig tunna. Vi hade testat att slå på den förr och det lät ihåligt och bra. Jag letade fram några käppar runt om ladan och började testa vilka som fungerade bäst som trumstockar. Så började jag slå, försiktigt först men sen allt hårdare. Snart slog jag allt vad jag orkade. Jag hade redan glömt hur låten var så jag bara testade lite olika takter. Jag blev varmare, inifrån och ut. Jackan 9
I_Recept för en flygtur.indd 9
2011-11-07 14.35
slängde jag av mig och sen öste jag på snabbare och snabbare. Men så hejdade jag mig plötsligt med höjd arm – jag hade sett nåt ovanligt vid ladans vägg. När jag gick närmare såg jag vad det var: fimpar. Utanför ladan ligger det aldrig skräp, allra minst fimpar. Jag släppte käpparna, sprang runt ladan och gick in för att kolla så ingen hade varit där och förstört våra grejer. Men där inne var allt som vanligt – den gamla spetsgardinen låg över bordet som duk och spelen vi hade tagit dit i en hög ovanpå. De där fimparna gjorde mig ändå orolig, för ladan skulle vara vårt hemliga ställe.
10
I_Recept för en flygtur.indd 10
2011-11-07 14.35
Kapitel 2
min kompis Henke? Hans son spelar i det bandet. Jag kan be honom skicka dig en demo om du vill. Ibland är det bra att ha en förälder som är musiker, som min pappa är när han inte delar ut post. Han har musikerkompisar som har musikerbarn som gör musik som man vill lyssna på. Och demoskivan ville jag absolut ha. Det var den jag hade hört på lokalradion, för Up Yours hade inte spelat in nån riktig skiva. Inte än. – Men glöm inte be honom då, pappa. Du måste komma ihåg det! – Up yoUrs? DU vet
När jag gick på dagis var pappa den förälder som oftast glömde ta av sig de blå skoskydden när han gick ut. 11
I_Recept för en flygtur.indd 11
2011-11-07 14.35
Rekordet var att han hann ända fram till postkontoret en gång innan han märkte det och det var ju kul för hans jobbarkompisar. Sån är min pappa, han är alltid nån annanstans i tankarna, troligtvis i en bra låttext eller i ett snyggt gitarrsolo. Därför glömmer han lätt saker och jag var orolig att han skulle glömma skivan också. Men just det var tydligen nåt han kunde förstå var riktigt viktigt, för redan ett par dagar senare låg ett tjockt hoptejpat kuvert i brevlådan. Det stod ”Till Abbe, c/o Ingrid Burström” på det, så jag rev upp brevet med en gång. Det såg ut som en helt vanlig cd-skiva, men nån hade skrivit U.Y. DEMO med spretiga bokstäver tvärs över ena sidan. Jag sprang in i huset och hann kasta mig över cdspelaren en sekund innan mormor nådde den. – Jag skulle just spela lite Cornelis, sa mormor snopet. – Det ska du få göra också, sa jag snällt. Du måste bara vänta på din tur. När Up Yours bankade igång första låten så att vitrinskåpet skallrade och morfar yrvaket satte sig upp i soffan vaknade varenda cell i min kropp. Jag började studsa upp och ner, som en basketboll dribblad av en osynlig jättehand. 12
I_Recept för en flygtur.indd 12
2011-11-07 14.35
YOU KEEP TELLING ME WHAT TO DO NO WAY I’M LISTENING TO YOU I’VE GOT A BRAIN OF MY OWN YOU KNOW
Jag blev inte besviken – de var precis så bra som jag mindes! Men plötsligt tog allt slut och jag ramlade ner på golvet igen. Mormor hade smugit fram och skruvat ner volymen till 2.0. Det var alltså nästan tyst. Otäckt. – Den där volymen väcker de döda, sa mormor. – Är det inte bra att de får leva då? sa jag förtvivlat. – Och så förstör den din hörsel, fortsatte mormor. Och min, samt det lilla som är kvar av morfars. – Va? sa morfar från soffan. – Men om jag tar på mig hörlurar då? – Det är ännu värre, för då kan jag inte höra hur högt du spelar. – Låt jänta spela, hon blir ju sä fejjen (hon blir ju så glad), sa morfar på sin breda dialekt. Honom kan man då lita på när man minst anar det. Mormor såg på mitt olyckliga ansikte och suckade. – Ja ja, spela då, men inte så högt! 13
I_Recept för en flygtur.indd 13
2011-11-07 14.35
Resten av dagen blev en enda lång kamp om volymen. Jag höjde och mormor sänkte. Hon fick spela sina visor, men så snart de tonade bort var jag där och bytte till Up Yours. En gång gömde mormor skivan, eftersom hon fick för sig att jag måste ut och röra på mig. Till slut åkte i alla fall hon och morfar iväg för att handla, och då ringde jag Antón och Nadja. – Vad är det, vad är det? frågade de när jag sa att de måste komma på en gång. – Ni får se … eller höra, sa jag mystiskt. Jag kanske inte borde ha låtit så hemlighetsfull, för när de stod där på vardagsrumsgolvet och förstod att överraskningen bara var musik blev de besvikna. – Är de inte bra? frågade jag. Det tog en liten stund innan nån svarade. – Jodå, men lite … skrikiga kanske, sa Nadja och försökte sänka volymen när jag vände ryggen till. – Jag tycker om när det liksom har mer melodi, sa Antón. Det Nadja och Antón sa fick mig nästan att älska Up Yours ännu mer. Jag hade hört nåt som de inte hade hört. De hade bara inte lyssnat ordentligt. 14
I_Recept för en flygtur.indd 14
2011-11-07 14.35
– Vi tar det från början igen, sa jag tålmodigt. – Eller … kan vi inte sticka till ladan? sa Nadja. – Eller till badhuset? sa Antón. – Ja, badhuset! ropade Nadja. Jag suckade. Men för all del, det där med att gå till badhuset lät faktiskt ganska kul. När jag ringde mormor för att fråga om jag fick var hon lite väl snabb med att säga ja. Hon brukade annars inte gilla att jag gick dit utan vuxna. Jag fattade att hon ville bli av med både mig och punken.
15
I_Recept för en flygtur.indd 15
2011-11-07 14.35