9789147112814

Vilka blir politiska ledare? Hur ser deras drivkrafter ut? Vad är utmärkande för politiskt ledarskap i vår tid, och vad krävs för framgång? Varför är det fortfarande så få kvinnor som når de högsta positionerna i politiken?

Detta är några av de frågor som diskuteras i Politiskt ledarskap, som första gången utkom 2009. I denna andra upplaga har en revidering och uppdatering skett.

Under senare år har opinionskänsligheten ökat. Vad betyder det för vår demokrati? Samtidigt innebär det starka mediala strålkastarljus som riktas mot ledande politiker – även när det gäller deras privatliv – att de befinner sig under ständig press. Hur påverkar det ledarskapet?

POLITISKT LEDARSKAP Tommy Möller

Tommy Möller

Politiskt ledarskap handlar om svåra avvägningar: om att stå upp för den egna övertygelsen men också om att kunna kompromissa när man inte får tillräckligt många med sig. Det gäller att hitta en balans mellan att leda och att lyssna.

POLITISKT LEDARSKAP

POLITISKT LEDARSKAP

I boken beskrivs teorier om politiskt ledarskap i ljuset av olika exempel från svensk och internationell politik. Författaren visar hur ledarskapets villkor har förändrats, hur politiken blir mer personcentrerad och hur handlingsutrymmet för politiska ledare minskar.

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Upplaga

2 Best.nr 47-11281-4

Tryck.nr 47-11281-4-00

Upplaga

2 9789147112814c1c.indd 1

09/12/15 1:48 PM

Innehåll

I. Introduktion

7

1. Utgångspunkter 9 2. Politiska ledare i vår tid 17

II. Föreställningar om ledarskap

25

3. Vad är politiskt ledarskap? 27 4. Arvet från Machiavelli 37 5. De klassiska elitteoretikerna 43 6. ”The political man” 53 7. Ledarskap vid kriser 65 8. Betydelsen av auktoritet 73 9. Karismatiskt ledarskap 79 10. Betydelsen av kön 87

III. Makt, handlingsutrymme och påverkan

101

11. Dirigent eller marionett? 103 12. Faktorer som påverkar handlingsutrymmet 107 13. Minskat handlingsutrymme? 129 14. Ansvar och övertygelse 135 15. Pragmatiker 143 16. Övertygelsepolitiker 155

9789147112814b1-288c.indd 3

09/12/15 1:58 PM

IV. Ledarskap i opinionssamhället

163

17. Reklambranschens intåg i politiken 165 18. Mot ett opinionsspeglande ledarskap 177 19. I mediernas våld 191 20. Politik uppifrån kommer nedifrån 197 21. Betydelsen av moral 203

V. Trender och ideal

215

22. Ett nytt ledarskap? 217 23. Ledarskap vid förändringar 225 24. Trender och implikationer 237 Källor och kommentarer 247 Referenser 273 Personregister 283

9789147112814b1-288c.indd 4

09/12/15 1:58 PM

Förord till andra upplagan

Det har gått sex år sedan denna bok gavs ut, och sedan dess har en rad vetenskapliga arbeten om politiskt ledarskap publicerats, och dessutom har åtskilliga händelser inträffat i Sverige såväl som i andra länder som ger ny belysning av de olika problemställningar som behandlas i boken. Sammanlagt nio nya partiledare har tillkommit i de partier som finns representerade i den svenska riksdagen (om man räknar in Miljöpartiets språkrör). Det finns med andra ord behov av en uppdatering.

Jag har haft många tillfällen att prata om bokens teser inför forskarkolleger, studenter, politiker, kommunikationsrådgivare/PR-konsulter, tjänstemän, journalister och näringslivsföreträdare. Dessa diskussioner har berikat mig med nya perspektiv som jag försökt foga in i den nya upplagan. Inte minst de kurser om politiskt ledarskap som jag undervisat på vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, på grundkursnivå och mastersnivå, har inspirerat mig till en del nytänkande. Det stora intresset för specialkursen Politiskt ledarskap och demokrati, som jag tillsammans med Jenny Madestam startade hösten 2010 på den statsvetenskapliga institutionen i Stockholm, har visat att frågan om politiskt ledarskap motiverar en central plats inom vårt ämne. På Stockholms universitets tvärvetenskapliga masterprogram i ledarskap har ett stort antal studenter med egna erfarenheter av ledarskap inom olika sfärer fått mig att se fler likheter mellan politiskt ledarskap och ledarskap inom andra områden än jag tidigare insåg fanns.

Som så ofta är det i mötet med studenter som böcker av detta slag prövas.

Alla översättningar från andra språk till svenska i de citat som finns i boken har gjorts av mig själv.

Frescati i november 2015 Tommy Möller 5

9789147112814b1-288c.indd 5

09/12/15 1:58 PM

I. INTRODUKTION

9789147112814b1-288c.indd 7

09/12/15 1:58 PM

9789147112814b1-288c.indd 8

09/12/15 1:58 PM

Kapitel 1

Utgångspunkter

Varför en bok om politiskt ledarskap?

Den som enbart följer det politiska skeendet via medierna – och det är det många som gör – kan nog knappast undgå alla presidenter, regeringschefer, statsråd, partiledare och andra framträdande aktörer som figurerar där. Sådan är medielogiken: det journalistiska berättandet blir helt enkelt bättre om det finns människor att hänga upp berättandet på. Av detta följer att de ledande politikerna föreställs utöva ett stort inflytande över vår tillvaro. Och därav följer i sin tur det stora intresset för att i olika sammanhang hitta syndabockar då saker och ting går snett. Antagandet förutsätter alltså att de politiska ledarna har ett vittgående handlingsutrymme, och att människorna i politiken gör skillnad. Det finns ett begrepp som sammanfattar fokuseringen på politikens ledande aktörer: politikens personifiering. Medieforskare lyfter fram denna personifiering som en av de bärande komponenterna i den så kallade medielogiken.

Inom statsvetenskaplig forskning har emellertid politiskt ledarskap varit en företeelse som varit tämligen ignorerad. Eller rättare sagt: det finns en hel del forskning om regeringsexekutivens konstitutionella funktion, både med avseende på inrikespolitik och på internationell politik, men sällan med specifikt fokus på det politiska ledarskapets roll i sammanhanget.

Det finns också mycket forskning om politiska partier, om den roll de spelar i vår moderna demokrati och om deras idéer och interna processer, men mer sällan om den specifika roll som partiernas ledare spelar. Den empiriskt inriktade demokratiforskningen handlar till övervägande del om

9

9789147112814b1-288c.indd 9

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

medborgarnas roll, och den del av forskningen som mer specifikt berör den representativa demokratin handlar ofta om relationen mellan väljare och valda (dvs. parlamentariker och andra folkvalda företrädare) ifråga om åsiktsöverensstämmelse och social representativitet. Däremot lyser forskning om de främsta representanterna – de politiska ledarna – med sin frånvaro inom demokratiforskningen. Det finns mycket forskning om opinionsbildning, men ytterst sällan om de personer som förväntas vara de främsta opinionsbildarna: de politiska ledarna. Den forskning om politiskt ledarskap som finns kan med andra ord beskrivas som en restfunktion av annan forskning: vid studier av politiska beslutsprocesser skymtar ledande politiker förbi, liksom vid studier av debatter (och ibland rentav diskurser).

För en statsvetare är det svårt att undvika fenomenet politiskt ledarskap, men intresset för att mer systematiskt penetrera fenomenet har varit begränsat. Även om det inte finns särskilt mycket forskning om politiskt ledarskap finns således forskning om sådant som berör politiskt ledarskap. Det gäller flera vetenskapliga discipliner: förutom statsvetenskap även historia, filosofi, sociologi och socialpsykologi. Men faktum kvarstår: det råder en diskrepans mellan det sätt på vilket politiskt ledarskap betraktas i samhällsdebatten och det sätt på vilket det behandlas inom forskningen. Det finns två diametralt skilda sätt att tolka orsaken till denna diskrepans. Antingen säger avsaknaden av vetenskapligt intresse någonting viktigt om fenomenet: det är mindre intressant att studera ledarskap i politiken – teoretiskt och empiriskt är det fråga om ett perifert fenomen. Det betyder i så fall att politiska kommentatorer och journalister är fullständigt fel ute. De ägnar uppmärksamhet åt ett pseudofenomen. Eller också ligger det ett faktiskt värde i att studera hur politiken påverkas av att de ledande aktörerna har fått en alltmer framskjuten plats i de journalistiska berättelserna. Det betyder i så fall att vi som bedriver samhällsvetenskaplig forskning har begått en underlåtenhetssynd. Skulden drabbar oss statsvetare särskilt hårt: i vår iver att blottlägga de politiska institutionernas och andra strukturers betydelse har vi tenderat att definiera aktörernas roll som mindre viktig.

10

9789147112814b1-288c.indd 10

09/12/15 1:58 PM

1. Utgång spunkter

Jag är böjd att tycka att den senare tolkningen har ett visst fog för sig. Det är därför jag har skrivit denna bok.

* Ämnet politiskt ledarskap är vidsträckt och berör en mängd aspekter och teoretiska frågeställningar. Min ambition är att belysa fenomenet politiskt ledarskap ur skilda synvinklar för att därigenom ge en introduktion till detta komplexa ämne. Boken består därför av 24 ganska korta, essäbetonade kapitel. Genom att relatera teoretiska frågeställningar till empiriska exempel, mestadels från svensk politik, försöker jag problematisera kring fenomen och trender. Förhoppningen är att det, genom att belysa politiska ledares handlingar och karaktärsdrag, ska vara möjligt att få ett fördjupat perspektiv på frågeställningar om etik, handlingsutrymme etc. som behandlas i litteraturen.

Något sammanhållet teoretiskt perspektiv finns dock inte. Kanske gör det boken spretig, men det är faktiskt, hur konstigt det än kan låta, delvis avsikten. Jag vill nämligen belysa olika perspektiv på politiskt ledarskap. Därmed inte sagt att boken är uttömmande vad gäller teoretiska perspektiv. Än mindre är den uttömmande när det gäller att besvara viktiga frågeställningar om politiskt ledarskap. Ambitionen är snarare att formulera frågeställningar, att redovisa och problematisera alternativa synsätt för att förhoppningsvis inspirera läsaren att reflektera kring de aspekter och problem som berörs i boken.

Jag har genom åren bedrivit forskning om så disparata ämnen som politiska partier, medborgerliga värderingar och politisk historia. I det här projektet sammanfaller dessa tre forskningsområden. Utgångspunkten för boken är att villkoren för politiska ledare har blivit väsentligt svårare i och med att medborgarna börjat bli mer ifrågasättande och ställer annorlunda krav jämfört med tidigare. De politiska ledare som oftast förekommer i de empiriska illustrationerna i boken är också i regel svenska partiledare, och eftersom en ambition är att blottlägga trender och utvecklingstendenser när det gäller det politiska ledarskapets villkor, är många av dessa illustrationer hämtade från olika perioder i den företrädesvis svenska politiska historien.

11

9789147112814b1-288c.indd 11

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

Boken består av fem delar. Efter denna introduktion i del I, som fungerar som avstamp för att presentera bokens centrala teman, problematiseras begreppet politiskt ledarskap i del II: Föreställningar om ledarskap (kapitel 3–10). Vad politiskt ledarskap är kan tyckas självklart, men som framgår av kapitel 3 är definitionsfrågan inte helt okomplicerad. Det kännetecknande för just politiskt ledarskap måste förstås i en teoretisk kontext.

Därefter finns anledning att stifta bekantskap med det politiska ledarskapets statsvetenskapliga genealogi. Diskursen om politiskt ledarskap är nära sammankopplad med diskurser om makt och demokrati. Machiavelli och de klassiska elitteoretikerna adresserar några eviga frågor om ledarskapets och maktutövningens villkor (kapitel 4–5). Hur erövras makt? Hur ska den användas? Vilka är de egenskaper som ledarna måste ha för att vara framgångsrika?

En central fråga gäller drivkrafterna bakom politiskt ledarskap (kapitel 6).

Vilka blir ledare? Här uppmärksammas maktens psykologiska mekanismer: vilka motiv finns hos politiska ledare? Spelar uppväxten någon roll? Vad är det som driver politiska ledare när de väl blivit ledare? I det sammanhanget diskuteras också det dubiösa förhållningssätt till makt som finns i politiken: samtidigt som det uppenbart är strävan efter makt som är vägledande för politiska ledare är det tabubelagt att visa att det är makt som eftersträvas. I det efterföljande kapitlet skiftas fokus från ledarskapets psykologiska och etiska drivkrafter till följarnas. Utan följare inga ledare, och i kapitel 7 riktas uppmärksamheten mot dem som följer. Vad är det som gör att vissa människor – sannolikt de flesta – är benägna att bejaka och följa människor som gör anspråk på att vara ledare? Varför finns det med andra ord ett behov av ledarskap? Inom psykologisk teoribildning diskuteras grundläggande behov som längtan efter en trygg fadersgestalt (Freud), viljan till underkastelse och auktoritära personlighetstyper (Adorno) samt attraktionen av auktoritära ideologier som följer av längtan efter tillhörighet och identifikation (Fromm). I centrum för kapitel 8 står begreppet auktoritet. Vad skiljer auktoritet från dominans? Vilka former av auktoritet finns? Särskilt uppmärksammas den karismatiska auktoriteten (kapitel 9).

12

9789147112814b1-288c.indd 12

09/12/15 1:58 PM

1. Utgång spunkter

En viktig aspekt när det gäller föreställningar om ledarskap är könsdimensionen: varför finns det så få kvinnor på de allra högsta positionerna i politiken? En grundtes inom feministisk teoribildning är att politiken inte är könsneutral. Eftersom mannen är norm i politiken betraktas kvinnor som avvikare (kapitel 10).

Bokens tredje del, Makt, handlingsutrymme och påverkan, handlar om den övergripande dimensionen inom den politiska ledarskapsforskningen: är ledaren en dirigent eller marionett? I den klassiska litteraturen på området handlar ledarskap om hur starka personligheter förändrat världen.

Den skolan ifrågasattes i slutet av 1800-talet av forskare som menade att historien skapar stora personligheter snarare än tvärtom. En teoretisk introduktion till detta tema finns i kapitel 11. I det efterföljande kapitlet riktas uppmärksamheten mot olika strukturer som, ofta subtilt, begränsar handlingsutrymmet för politiska ledare.

Frågan om handlingsutrymmet handlar om en av de verkliga grundfrågorna inom filosofi, historia och samhällsvetenskap: aktör–strukturproblematiken. Grundantagandet hos de forskare som intresserar sig för politiskt ledarskap är att enskilda personer kan göra skillnad. Det är således den metodologiska individualismen – föreställningen att det är enskilda individer som handlar – som utgör den outtalade filosofiska ramen för forskningsfältet. Premissen är att enskilda aktörer de facto kan göra skillnad.

Några kontrafaktiska exempel illustrerar premissens rimlighet.

Om vi gör tankeexperimentet att attentatsförsöket mot Adolf Hitler i juli 1944 hade lyckats, kan vi – utan att veta säkert – föreställa oss att andra världskriget fått ett något snabbare slut än vad som nu blev fallet. Och om vi på motsvarande sätt tänker oss att Per Albin Hansson, i likhet med övriga socialdemokratiska statsråd, sagt nej till Tysklands krav på transitering i anslutning till midsommarkrisen 1941, skulle naturligtvis sannolikheten för att Sverige dragits med i kriget ha varit mycket stor. Men fortfarande kan vi inte veta säkert vad ett nej hade resulterat i. Ett sista exempel: om Al Gore hade vunnit presidentvalet 2000 – vilket han var ytterst nära att göra – skulle sannolikt USA ha ratificerat Kyotoavtalet, vilket inte varit oväsentligt

13

9789147112814b1-288c.indd 13

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

när det gäller frågan om den globala uppvärmningen. Och det hade då varit mindre troligt att kriget mot Irak hade inletts.

Denna typ av kontrafaktiska frågor är värda att ställa även om de aldrig kan besvaras. Ty utan att bestrida strukturella faktorers betydelse visar frågorna att personligheterna har betydelse i politiken. Det betyder inte att strukturerna kan ignoreras. Strukturella förhållanden sätter mer eller mindre distinkta gränser för politiska aktörer. Ibland är det tämligen uppenbara faktorer som kan vara möjliga att studera empiriskt, men påfallande ofta inte.

Politiska aktörers handlande kan ibland förklaras av förhållanden som bara är möjliga att föreställa sig teoretiskt. I kapitel 12 diskuteras elva strukturella faktorer som påverkar handlingsutrymmet för politiska ledare. Kapitel 13 försöker besvara frågan om handlingsutrymmet har minskat.

I kapitel 14 återvänder vi till makttemat. Hur kan politiska ledare påverka på ett sätt som är både etiskt försvarbart och effektivt? Med utgångspunkt i Max Webers distinktion mellan övertygelseetik och ansvarsetik belyses den frågan utifrån ett antal empiriska exempel (kapitel 15–16). En normativ utgångspunkt är att en framgångsrik politisk ledare måste ha både en stark övertygelse och en ansvarsetisk hållning som gör att vederbörande är i stånd att kompromissa. I annat fall riskeras politisk impotens. Det gäller således att äta kakan, och ha den kvar. De svenska politiska ledare som finns nämnda i kapitlet visar sig också leva upp till det kravet, även om de valts ut i syfte att utgöra så renodlade typer som möjligt när det gäller Webers schema.

Liksom alla former av ledarskap är politiskt ledarskap normstyrt. För att erövra och bibehålla sin maktställning krävs trovärdighet, vilket förutsätter en tydlig överensstämmelse mellan praktik och normer. Det sätt ledarskapet utövas på måste överensstämma med de förväntningar, normer och värderingar som råder inom det aktuella partiet eller i den rörelse det handlar om.

I allmänhet gäller andra normativa riktmärken för politiska ledare än exempelvis för militära ledare eller företagsledare. Det finns dels en sorts metanormer som förenar (i stort sett) alla politiska ledare, dels mer specifika normer som skiljer sig åt mellan olika politiska miljöer eller sammanhang. Exempelvis råder det olikartade partikulturer som definierar partiledarrollen på

14

9789147112814b1-288c.indd 14

09/12/15 1:58 PM

1. Utgång spunkter

något varierande sätt. Givetvis finns också specifika normer som definierar den lämplighetslogik som omgärdar exempelvis rollen som statsminister.

Bokens fjärde del – Ledarskap i opinionssamhället – tar sin utgångspunkt i det amerikanska presidentvalet 1968 (kapitel 17). Den som segrade i det valet var Richard M. Nixon, som delvis oförtjänt gått till kampanjhistorien som en dålig tv-politiker. År 1960 förlorade Nixon mot John F. Kennedy i det första presidentval som till övervägande del kom att utspelas i tv. Det är sant att Kennedy uppfattades vara överlägsen i tv-debatterna och att det hade ett avgörande inflytande på det extremt jämna valutslaget. Men det handlade inte bara om utseendet och framtoningen, som många tycks tro. Viktigast var att Nixon var för intensivt engagerad för detta medium. I televisionen förstärks inte bara gester och mimik på ett sätt som gör att normalt kroppsspråk framstår som yvigt – även argumentation och retorik tenderar att accentueras så att tämligen hovsam polemik uppfattas som sylvass. Vad den amerikanska tv-publiken fick bevittna var alltså inte enbart en orakad och osminkad Richard Nixon i en gråspräcklig kostym som helt upplöstes i den svartvita tv-rutan. Den fick helt enkelt en alltför stark dos av Nixons person. År 1968 hade Nixon lärt sig läxan.

Mediernas och journalistikens utveckling sedan 1960-talet har på ett dramatiskt sätt påverkat villkoren för politiskt ledarskap. Att behärska medielogiken är helt nödvändigt för en politisk ledare. Till sin hjälp har de armador av spinndoktorer, dvs. medierådgivare eller kommunikationsstrateger.

Utvecklingen diskuteras i kapitel 18. I det kapitlet påvisas också hur medielogiken resulterat i en förändring av den representativa demokratin: ledande politiker har i dagens opinionsstyrda politik inte råd att avvika från opinionen och de tvingas därför till mer eller mindre opportunistiska manövrer. Kapitel 19 tar sin utgångspunkt i den kommersialisering som skett inom medievärlden och hur den har påverkat villkoren för politiskt ledarskap. I litteraturen hävdas att en celebritetskultur vuxit fram i det moderna mediesamhället och att den kulturen har satt avtryck i politiken. Ett uttryck för detta är att ledande politiker ofta figurerar i underhållningsprogram, ibland rentav hellre än att medverka i seriösa politiska diskussionsprogram. Det sker naturligtvis inte utan baktanke. Det handlar om att göra sig känd inför den breda allmänheten

15

9789147112814b1-288c.indd 15

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

och att vinna sympati för sin person. Kapitel 20 behandlar utvecklingen mot allt större opinionsanpassning i ett vidare demokratiskt sammanhang. Vad betyder det för demokratin att politikerna slutar att leda opinionen för att i stället ledas av den? I kapitel 21, som avslutar denna del, uppmärksammas den av allt att döma tilltagande moralfixeringen i politiken, vilken naturligtvis får betydande konsekvenser för det politiska ledarskapets villkor.

I bokens femte och avslutande del, Trender och ideal, summeras de viktigaste iakttagelserna och diskuteras i tre kapitel. I kapitel 22 adresseras den normativa frågan om hur det ideala ledarskapet ser ut. Två nyare teoretiska bidrag betonar vikten av lyhördhet och öppenhet. Men samtidigt är naturligtvis grundproblemet, när det gäller ledarskap, detsamma i dag som det alltid har varit: det finns inte ett ledarskap som alltid fungerar. I kapitel 23 illustreras en normativ modell om den ”nya” formen av politiskt ledarskap som formulerats av Ronald Heifetz med några empiriska exempel: Lyndon B. Johnsons presidentskap i USA jämförs med den dåvarande partiledaren för det svenska Högerpartiet Gunnar Heckscher och den förändringsprocess av Moderaterna som ägt rum under Fredrik Reinfeldts ledning. I kapitel 24 diskuteras slutligen några trender som kunnat urskiljas och den effekt dessa kan tänkas få på det politiska ledarskapet.

* Utöver vetenskaplig litteratur utgörs källmaterialet till boken huvudsakligen av memoarer och biografier. Även debattartiklar och uttalanden från ledande politiker har kommit till användning. Källhänvisningar och kommentarer återfinns i slutet av boken. En övergripande synpunkt av källkritisk karaktär är att det ibland är aktörernas egna beskrivningar som ligger till grund för de exempel som används. Jag är dock återhållsam med källkritik i framställningen. Ett skäl till det är att jag försökt undvika att tynga texten med alltför många reservationer. Ett annat är att aktörernas egna berättelser huvudsakligen används i sådana sammanhang där det just är deras egna föreställningar som är av intresse.

16

9789147112814b1-288c.indd 16

09/12/15 1:58 PM

Kapitel 2

Politiska ledare i vår tid

Vi lever i en tid som präglas av minskande tilltro till auktoriteter. Den amerikanske statsvetaren Ronald Ingleharts mätserier om värderingar visar att auktoritetsupplösningen utgör en del av det skifte av värderingar som följer av att det materialistiska överlevnadssamhället i stigande grad ersätts av ett postmaterialistiskt samhälle, där självförverkligande värderingar innebär att en annan demokratisk kultur tar form. Medborgarna blir kunnigare och ställer högre och andra krav på de styrande, bland annat förväntar sig medborgarna mer inflytande över såväl den egna livssituationen som samhällsutvecklingen i stort. Det sker en stegvis auktoritetsupplösning. Medborgarna i den mogna demokratin är kritiska medborgare, för att citera titeln på Pippa Norris uppmärksammade bok, Critical Citizens (1999). De ifrågasätter sina ledare.

Utvecklingen har naturligtvis implikationer för ledarskap inom politik: från att tidigare ha varit elitdirigerad har mobiliseringen i de demokratiska staterna alltmer övergått till att bli elitdirigerande. Således finns en tydlig tendens i den mogna demokratin att det är medborgarna som håller i taktpinnen. De politiska ledarnas möjligheter att kontrollera opinionsbildning och beslutsfattande har minskat.

Dock finns en diametralt annorlunda bild, nämligen att det i vår tid äger rum en tilltagande maktkoncentration. Demokratidebatten har haft som outtalad premiss att allt färre bestämmer över allt fler. Dom där uppe – dom där nere var titeln på en uppmärksammad debattbok om demokratins tillstånd som journalisten Björn Elmbrant gav ut för nära två decennier sedan.

Tesen i boken var att det inte bara fanns en snabbt växande klyfta mellan styrande och styrda, utan att de styrande eliterna därtill kännetecknades av en 17

9789147112814b1-288c.indd 17

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

tilltagande arrogans. Misstron mot politiker, som vid denna tid ökade snabbt och blev föremål för både forskning och debatt, sågs som ett belägg för att eliterna fjärmade sig från folket. Det avstånd som uppkommit ansågs också märkas i den förda politiken, som beskrevs som riktad mot ”dom därnere”.

Den brittiske sociologen Colin Crouch är inne på samma tanke i boken Postdemokrati (2011). Genom att en liten elit lärt sig att hantera och manipulera den stora massan av vanligt folk, har resursstarka minoriteter fått allt större makt. Det har resulterat i frustration och vanmakt. Också den stora Demokratiutredningen som avslutades vid millennieskiftet genomsyrades av samma pessimistiska föreställning om att det fanns ett snabbt växande avstånd mellan den politiska eliten och medborgarna.

Vem har rätt? Har de politiska ledarna blivit mer frikopplade från folket?

Eller är det snarare så att dessa ledare, som en följd av värderingsförändringar, hamnat under större press och fått se sin handlingsfrihet beskuren? Detta är en central fråga som diskuteras i denna bok. Ambitionen är att kasta ljus över frågan om vad som är utmärkande för politiskt ledarskap i vår tid.

Vilka tendenser finns? Vilka skillnader finns mellan olika politiska kulturer? Med utgångspunkt i teorier om demokrati och politiskt ledarskap kommer empiriska exempel att diskuteras. Villkoren för politiskt ledarskap, snarare än personlighetsdrag hos enskilda ledare, står i förgrunden.

* I november 2005 intervjuades Göran Persson av Erik Fichtelius i det omdiskuterade projekt som snart efter intervjun skulle sändas i Sveriges Television.

Efter några år av positivt genomslag var Persson åter på väg att bli ”BuffelPersson” i medierna. Nyligen hade två böcker om statsministern utkommit där hans negativa sidor stod i förgrunden. Persson gav uttryck för frustration och menade att flera av de uppgifter som återfanns i böckerna var felaktiga, rentav ”bisarra”. Statsministern gjorde till slut följande reflektion: […] vi lever i en tid som är ohyggligt personfixerad, och det styrs av medierna utifrån dramaturgin, löpsedeln, trettiosekundersin-

18

9789147112814b1-288c.indd 18

09/12/15 1:58 PM

2. Politi ska ledare i vår tid

slaget, det tillspetsade, personkonflikten. Aldrig bakgrund och aldrig sak utan bara person. Kan man få till stånd något slags konflikt kring hur någon människa ser ut eller påstås ha sett ut, så är det ohyggligt mycket intressantare att lyfta fram, och till sist skymmer det allting annat.

En övergripande fråga i en bok som handlar om villkoren för det politiska ledarskapet är vilken roll som personligheterna egentligen spelar för den politiska utvecklingen. Tyvärr kommer inte frågan att kunna ges ett precist svar i denna bok och troligen inte heller i någon annan. De metodologiska svårigheterna är nämligen betydande. Karismatiska och framgångsrika politiska ledare blir inte sällan föremål för mytologisering, men att belägga vilken faktisk betydelse dessa personer haft i förhållande till de strukturella förhållanden som utgjort den kontext i vilken de verkat låter sig sällan göras.

Och när man på intuitiva grunder tycker sig kunna ”veta” att kraftfulla och betydelsefulla ledare verkligen gjort skillnad, kan man i regel ändå inte hävda att det var just dessa ledare som gjorde hela skillnaden. Två exempel kan räcka för att illustrera detta metodproblem. Margaret Thatchers långvariga styre i Storbritannien, som hela tiden genomsyrades av ett ideologiskt konsekvent handlande, resulterade i stora förändringar av det brittiska samhället och gav till och med upphov till begreppet thatcherism. På andra sidan Atlanten talades vid motsvarande tidpunkt om The Reagan Revolution för att beskriva den omstöpning av amerikansk politik som skedde under Ronald Reagans presidentperiod. Men hur mycket av utvecklingen kan direkt hänföras till Thatcher och Reagan som personer? Hade inte också andra aktörer kunnat fånga upp tidsandan?

Den brittiske statsvetaren Archie Brown skiljer mellan omdefinierande och transformativt ledarskap. I det förra fallet handlar det om att utvidga gränserna för vad som är möjligt, att radikalt förändra den politiska agendan.

Partier som vill vinna val försöker vanligtvis närma sig politikens centrum, där de flesta väljarna finns. Men en ledare som har en omdefinierande ambition försöker i stället förflytta politikens centrum i riktning mot det egna partiets värderingar. Som exempel på sådana ledare nämner Brown just That19

9789147112814b1-288c.indd 19

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

cher, men också Franklin D. Roosevelt (The New Deal) och Lyndon B. Johnson (The Great Society). Däremot var Tony Blair inte någon omdefinierande politiker, menar Brown. Hans idé var nämligen att flytta New Labour till politikens centrum och att försöka ockupera detta centrum som definierats av Thatcher. Transformativt ledarskap är avsevärt mer sällsynt och handlar om förändringar på systemnivå, dvs. när kraftfulla ledare förmår att omstöpa det ekonomiska eller politiska systemet. I svensk politisk historia skulle exempelvis Louis De Geer, som drev fram representationsreformen 1865, vara ett exempel på en transformativ ledare. Karl Staaff och Hjalmar Branting, som var förgrundsfigurer i kampen för allmän rösträtt, är två andra exempel. I moderna demokratier är dock transformativt ledarskap mindre vanligt eftersom mogna demokratier sällan genomgår paradigmatiska systemskiften.

Det händer förvisso att även mogna demokratier förändras i så fundamentala avseenden att man kan tala om paradigmatiska systemskiften, men då är det oftast fråga om utdragna processer med många olika ledare involverade, och inte sällan är dessa skiften påtvingade av yttre omständigheter, vilket innebär att ledarskapet snarare är reaktivt och inte transformativt i den mening Brown avser.

Att personerna spelar en stor roll framgår också av den mytologisering som i efterhand äger rum av ledarna. Hjalmar Branting och Per Albin Hansson är nog de bästa exemplen på det i svensk politik. I sin avhandling om Socialdemokraternas historieskrivning visar historikern Åsa Linderborg (2001) hur partiet med framgång lyckats skriva in det egna partiets ledare i berättelsen om det moderna Sverige. Branting var ”hövdingen” och Hansson – eller Per Albin som han mer familjärt kommit att kallas – var ”landsfadern”.

I demokratiska länder finns dock ofta motbilder till myterna. Att framstående politikers eftermäle blir föremål för debatt är ett uttryck för att personligheternas roll uppfattas som viktig. I totalitära stater förhåller sig saken något annorlunda. Inte så att personligheternas roll där anses mindre viktig, men de hjältesagor som uppstår i kölvattnet efter ledare som suttit länge vid makten och/eller haft en dominerande roll är där en del av den officiella propa-

20

9789147112814b1-288c.indd 20

09/12/15 1:58 PM

2. Politi ska ledare i vår tid

gandan. Den hårt regisserade landssorgen i Nordkorea efter Kim Il Sungs bortgång är ett spektakulärt exempel på en sådan mytologisering.

Personifiering sägs ofta – Göran Persson är inte ensam om den bedömningen – vara ett utmärkande drag för vår tids politik. Men har inte intresset för de stora personligheterna egentligen alltid funnits? Napoleon Bonaparte, Otto von Bismarck, Abraham Lincoln – listan över framstående statsmän vars insatser anses ha haft historiskt avgörande betydelse kan göras lång. Men vi behöver inte gå tillbaka till 1800-talet för att finna exempel på statsmän som blivit föremål för mytologisering: Franklin D. Roosevelt, Winston Churchill, Charles de Gaulle och Konrad Adenauer är några som samtliga spelade centrala roller under eller efter andra världskriget. Lika mytomspunna – om inte mer – är de heroiska ledare som haft framträdande roller i befrielseprocesser: de mest kända är kanske Mahatma Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela. Till detta ska läggas den fascination som funnits inför tyranner som Adolf Hitler och Josef Stalin.

Att personifieringen fått ytterligare en dimension i vårt alltmer medialiserade politiska liv är dock uppenbart. Sedan några decennier tillbaka bevittnar vi en process i vilken det mediala strålkastarljuset riktas mot ett fåtal ledande politiker, och trenden tycks vara att dessa politikers personliga egenskaper och framtoning blir föremål för uppmärksamhet på bekostnad av de partier och program som de företräder. Däri ligger en ny dimension som förändrat villkoren för politiskt ledarskap.

Men låt oss först stanna något inför den centrala frågan om vilken roll de stora personligheterna egentligen spelar. Att de namn som räknades upp har varit betydelsefulla för den historiska utvecklingen kan tyckas uppenbart.

Men enligt ett socialdeterministiskt perspektiv är föreställningen om the great man in history en illusion. De stora ledargestalterna är galjonsfigurer vars betydelse endast är symbolisk; bakomliggande strukturer som ekonomi och kultur förutbestämmer deras handlande. Det gäller även ledare som haft storslagna visioner och gått i spetsen för revolutionära förändringar.

Dessa ledares ideologiska föreställningar är – enligt den syn som återfinns exempelvis inom marxismen – endast en avspegling av det omgivande sam-

21

9789147112814b1-288c.indd 21

09/12/15 1:58 PM

I . I N T RODU KT I ON

hällets kultur och socioekonomiska strukturer. Skulle inte just dessa personer ha funnits till hands vid de tillfällen då revolutionerna ägde rum skulle andra ha trätt fram. Omvälvande samhällsförändringar äger således rum enligt ett förutbestämt schema, och den roll enskilda individer spelar är ringa, för att inte säga obefintlig.

Utgångspunkten i denna bok är att sådant som kultur, ekonomi och andra samhälleliga strukturer förvisso sätter gränser för vad som är politiskt möjligt, och att det följaktligen är naivt att föreställa sig att politiska ledare – hur skickliga och kraftfulla de än må vara – kan verka utan begränsningar.

Inte ens despoter har fria tyglar. Strukturernas makt bör dock inte överdrivas. Historien är inte ödesbestämd. Det finns alltid ett handlingsutrymme och det är i det sammanhanget politiskt ledarskap blir ett viktigt forskningsområde: den övergripande uppgiften inom forskningsfältet handlar om att definiera och fixera detta handlingsutrymme, att systematiskt söka beskriva dess kontextuella variationer samt att analysera hur politiska ledare agerar, inte bara inom ramen för det handlingsutrymme som står till buds i en given situation utan också när det gäller att påverka det utrymmet. Utmärkande för statsmannaskap, skriver den förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger, är statsmannens ”förmåga att klarlägga de verkliga relationerna olika krafter emellan och sedan utnyttja denna kunskap för det ändamål han gjort till sitt”.

Denna problematik brukar benämnas aktör–struktur-problemet och handlar om de ramar som finns för politikens aktörer. Ibland är ramarna så snäva att aktörerna framstår som fångar i strukturerna, men ofta är det möjligt för aktörerna att påverka strukturerna. Politiker kan exempelvis ändra utformningen av valsystemet i syfte att öka det politiska systemets beslutseffektivitet, eller överlåta beslutsmakt inom penningpolitiken från parlamentet till en oberoende centralbank. Genom att på detta vis påverka strukturernas utformning kan handlingsutrymmet öka eller minska, beroende på vad som önskas.

Vidare finns det för det mesta utrymme för aktörerna att agera rationellt i så måtto att de har möjlighet att välja en handlingsstrategi som ökar deras

22

9789147112814b1-288c.indd 22

09/12/15 1:58 PM

2. Politi ska ledare i vår tid

möjlighet till måluppfyllelse. Det gäller även i trängda situationer, vilket betyder att aktörerna åtminstone som ett minimum kan få till stånd ett utfall som ur måluppfyllelsesynpunkt är bättre än vad som varit fallet om de avstått från att handla.

Utgångspunkten i boken är alltså att aktörer kan påverka. Den utgångspunkten utgör ledarskapsforskningens normativa premiss. På ett allmänt plan, omfattande inte bara personer utan även partier, är den oomstridd gränsande till banal. Även om olika politiska system skiljer sig åt när det gäller parti- respektive personcentrering blir ju hela idén om demokratiska val tämligen meningslös om inte de kandidater som ställer upp i dessa val åtminstone har ett visst inflytande. Och även i ett particentrerat system spelar det rimligen en viss roll vem partierna representeras av.

Frågan om – och i så fall i vilken utsträckning – samhällsutvecklingen kan påverkas av kraftfulla personer måste dock betraktas som en öppen empirisk fråga som måste studeras från fall till fall. Variationerna är sannolikt många. Och återigen: forskningens uppgift är att identifiera handlingsutrymmet och att analysera handlandet mot bakgrund av institutionella och strukturella faktorer som begränsar eller möjliggör handlandet. De mönster och variationer som uppträder i dessa fall är av särskilt intresse eftersom det på basis av systematiska jämförelser över tid och mellan skilda kontexter finns utrymme att dra generella slutsatser. Om det exempelvis visar sig att flera partiledare i Sverige, trots partiernas skilda partikulturella traditioner, tar sig allt större friheter att formulera sitt partis politik utan att förankra sina ställningstaganden i partiets formella organ som partikongress och partistyrelse, finns det goda skäl att anta att partiledarnas handlingsutrymme har ökat över tid. Åtminstone inom ramen för de egna partiernas beslutsprocesser.

23

9789147112814b1-288c.indd 23

09/12/15 1:58 PM

9789147112814b1-288c.indd 24

09/12/15 1:58 PM

II. FÖRESTÄLLNINGAR OM LEDARSKAP

9789147112814b1-288c.indd 25

09/12/15 1:58 PM

9789147112814b1-288c.indd 26

09/12/15 1:58 PM

Kapitel 3

Vad är politiskt ledarskap?

Ledarskapsforskningen har under senare år fått allt större uppmärksamhet.

Antalet boktitlar och konferenser där begreppet ledarskap förekommer är näst intill oräkneligt. Inte sällan förekommer i dessa sammanhang prefix som ”nytt” och ”modernt”. Det tycks finnas en stark efterfrågan på kunskap om vad ledarskap betyder i en värld där sociala, ekonomiska och tekniska villkor förändras snabbt. Marknaden för ledarskapskonsulter är stor och expanderar snabbt.

När det däremot gäller forskning om politiskt ledarskap – ett område som har en lång tradition – förefaller intresset snarast vara i avtagande.

Forskning om politiskt ledarskap har sin naturliga plats inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet politisk psykologi, där företrädesvis sociologer och psykologer uppmärksammar sådant som perceptioner och ledarskapsstilar hos politiska ledare. Frågor som handlar om personlighetsdrag och identifiering av olika ledares ”operationella koder” fokuseras; genom att förstå ledarnas personligheter och föreställningsramar kan olika politiska utfall förklaras. Forskning visar att det finns stora skillnader i ledarstil mellan olika regeringschefer: Willy Brandt var exempelvis en visionär förbundskansler medan hans efterträdare Helmut Schmidt var extremt effektiv i det politiska handlaget. Margaret Thatcher var ytterst dominant som premiärminister medan hennes efterträdare John Major inte var det utan var inriktad på ett mer kollegialt ledarskap. Även den grundläggande frågan om varför vissa personer blir politiska ledare, och vad som driver dem när de väl befinner

27

9789147112814b1-288c.indd 27

09/12/15 1:58 PM

I I . F ÖR E STÄ LLN I N G A R OM LE DA RSKAP

sig i en ledande position, har blivit föremål för uppmärksamhet. I anslutning till att ledarskap vid kriser studerats har sådant som gruppdynamik i kretsen kring ledaren intresserat forskarna.

Den statsvetenskapliga diskursen inom området beskrivs av flera forskare som fragmenterad på teoretisk nivå. Politiskt ledarskap sägs ibland rentav vara ett av statsvetenskapens minst förstådda fenomen. Själva begreppsfrågan är central: hur ska politiskt ledarskap definieras? Vilka ska betraktas som politiska ledare? Och vad är, på en teoretisk nivå, kännetecknande för politiskt ledarskap som fenomen?

* På ett allmänt plan kan det framstå som enkelt att definiera vad politiskt ledarskap är och handlar om. Det ska dock påpekas att det som står i blickpunkten för denna bok är demokratiskt ledarskap. Det kännetecknas av att det är mindre hierarkiskt än ledarskap i diktaturer (även om också demokratiskt ledarskap kan vara – och ofta är – hierarkiskt). Vidare är det ledarskap som utövas av de främsta ledarna i en demokratisk stat inte totalt: i parlamentariska system finns ett kollektivt drag över ledarskapet även om premiärministern dominerar och i presidentiella system finns en mer eller mindre tydlig maktdelning.

Organisationsteoretikern Gary Yukl har sammanställt de vanligaste ledarskapsdefinitionerna och menar att den gemensamma nämnaren i samtliga definitioner är att ledarskap betraktas som en process där en person, ledaren, försöker påverka andra, följarna, i syfte att strukturera och underlätta aktiviteter och relationer inom en organisation. Definitionen har uppenbara begränsningar för just politiskt ledarskap. Vad definitionen tar fasta på är ledarens roll som sammanjämkare och koordinator i en organisatorisk kontext. Detta är naturligtvis viktiga uppgifter för exempelvis partiledare. Partiforskare brukar, när de diskuterar partiledningarnas överordnade uppgifter, framhålla inomorganisatoriska värden som stabilitet och långsiktig organisatorisk överlevnad.

28

9789147112814b1-288c.indd 28

09/12/15 1:58 PM

Politiskt ledarskap ISBN 978-91-47-11281-4 © 2009, 2016 Författaren och Liber AB Förläggare: Peter Söderholm Projektledare och redaktör: Cecilia Björk Tengå Omslag och grafisk form: Fredrik Elvander Omslagsfoto: Shutterstock/Authentic Creation Ombrytning: OKS Prepress Services, Indien Produktionsledare: Jürgen Borchert

Andra upplagan 1 Tryck: People Printing, Kina, 2016

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden.

BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08–690 93 01 E-post kundservice.liber@liber.se

9789147112814b1-288c.indd 2

09/12/15 1:58 PM

Vilka blir politiska ledare? Hur ser deras drivkrafter ut? Vad är utmärkande för politiskt ledarskap i vår tid, och vad krävs för framgång? Varför är det fortfarande så få kvinnor som når de högsta positionerna i politiken?

Detta är några av de frågor som diskuteras i Politiskt ledarskap, som första gången utkom 2009. I denna andra upplaga har en revidering och uppdatering skett.

Under senare år har opinionskänsligheten ökat. Vad betyder det för vår demokrati? Samtidigt innebär det starka mediala strålkastarljus som riktas mot ledande politiker – även när det gäller deras privatliv – att de befinner sig under ständig press. Hur påverkar det ledarskapet?

POLITISKT LEDARSKAP Tommy Möller

Tommy Möller

Politiskt ledarskap handlar om svåra avvägningar: om att stå upp för den egna övertygelsen men också om att kunna kompromissa när man inte får tillräckligt många med sig. Det gäller att hitta en balans mellan att leda och att lyssna.

POLITISKT LEDARSKAP

POLITISKT LEDARSKAP

I boken beskrivs teorier om politiskt ledarskap i ljuset av olika exempel från svensk och internationell politik. Författaren visar hur ledarskapets villkor har förändrats, hur politiken blir mer personcentrerad och hur handlingsutrymmet för politiska ledare minskar.

Tommy Möller är professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Upplaga

2 Best.nr 47-11281-4

Tryck.nr 47-11281-4-00

Upplaga

2 9789147112814c1c.indd 1

09/12/15 1:48 PM