9789175692715 by Smakprov Media AB

Stig Dellström

Underlaget till boken är hämtat ur författarens predikningar och skrivna artiklar under åren i Fresta församling i Stockholms stift. Materialet har redigerats och anpassats till bokens ändamål. Författaren är kyrkoherde emeritus och teologie licentiat i religionsfilosofi och är numera bosatt i Landskrona. * Omslagsbild: författarens foto av farleden ut från Landskronas hamn.

ISBN: 978-91-7569-271-5

www.bod.se

Stig Dellström Lägg ut på djupet!

Vi lever idag i ett sekulariserat samhälle där kunskapen och det allmänna medvetandet om kyrka och kristen tro är i avtagande. Däremot finns en ny öppenhet för existentiella frågor. Bokens huvudtitel är hämtad från Lukasevangeliets femte kapitel, med temat ”Lägg ut på djupet”, som handlar om trons utmaning att från det kända och invanda våga sig ut på djupare ”vatten” * Vad betyder ”Religionsfilosofisk agenda”? Religionsfilosofin arbetar med filosofiska metoder och verktyg i granskningen av religionens frågor om vad som är möjlig erfarenhet, gudsföreställningar, ande/ materia, förnuftets gränser, ont och gott, sanning och mening m.fl. Det är utifrån sådana tankebanor tro och religion idag formuleras snarare än i traditionellt kyrkliga termer. Boken har tillkommit för att möta denna nyorientering och samtidigt visa att även i detta har den kristna teologin mycket att tillföra. Det behövs en kritisk motbild till dagens sekulariserade agenda och som samtidigt främjar kunskapen i ämnet. Därför är boken också rikligt försedd med fackteologiska kommentarer. Varför en predikosamling? Väljer man romanens form eller poesi är det för att man anser att budskapet bäst tydliggörs just genom dessa litterära former. Predikans form och uttryckssätt är på liknande sätt ett etablerat forum för existensfrågorna.

Lägg ut på djupet!

RELIGIONSFILOSOFISK AGENDA I EN SEKULARISERAD TID EN PREDIKOSAMLING OCH ANDRA TEXTER MED TEOLOGISKA KOMMENTARER

L채gg ut p책 djupet!

Stig DellstrĂśm

LĂ¤gg ut pĂĽ djupet! Religionsfilosofisk agenda i en sekulariserad tid En predikosamling och andra texter med teologiska kommentarer

Innehållsförteckning Förord 9 Om kyrkoåret

Predikningar över kyrkoårets ämnen 1 i advent – Tidens kodord - osäkerhet!

1 i advent – Ett nådens år

2 i advent –Guds rike är nära

Julotta i Sofia Albertina k:a i Landskrona 2014 – Vad ett julkort kan ha att säga

Julotta – Jesu födelse

Julotta – En ”julbetraktelse”

Julotta – En bygdens historia om tålamod

Trettondag jul – Guds härlighet i Kristus (Epifania)

Trettondag jul – Vilket ljus lyser bäst i mörkret?

1 e trettondagen – Jesu dop

3 e. trettondagen – Jesus skapar tro

4 e. trettondagen – Jesu makt över storm och fara

Sexagesima – Det levande ordet

1 i fastan – Prövningens stund

3 i fastan – Kampen mot ondskan

Midfastosöndagen – Livets bröd

104

Palmsöndag / Långfredag – Vägen till korset / Korset

110

Påskdagen – Kristus är uppstånden

117

Påskdagen – ”Stormarnas udde” som blev ”Goda hoppets udde”

125

2:a och 3:e söndagen i påsktiden. – Påskens vittnen / Den gode herden

131

4:e söndagen i påsktiden – Vägen till livet

138

5 i påsktiden – Att växa i tro

144

Bönsöndagen – Bönen

149

Kristi Himmelsfärds dag – Herre över allting

160

Pingst – Hjälparen kommer / Den heliga Anden / Andens vind över världen.

169

Heliga trefaldighets dag – Treenigheten; Gud – Fader, Son och Ande

177

Midsommardagen – Skapelsen

186

1 e trefaldighet – Vårt dop

189

3 e trefaldighet – Förlorad och återfunnen

190

4 e trefaldighet – Att inte döma

195

Apostladagen (5 e. trefaldighet) – Lägg ut på djupet!

200

6 e trefaldighet – Efterföljelse

205

8 e trefaldighet – Andlig klarsyn

214

9 e. trefaldighet – Goda förvaltare

224

11 e trefaldighet – Tro och liv

228

12 e. trefaldighet – Friheten i Kristus

233

13 e trefaldighet – Medmänniskan

240

14 e trefaldighet – Enheten i Kristus

249

15 e. trefaldighet – Ett är nödvändigt

256

16 e. trefaldighet – Döden och livet

260

18 e trefaldighet – Att lyssna i tro

267

21 e. trefaldighet (Avskedspredikan i Fresta kyrka) – Samhällsansvar

276

23 e trefaldighet – Förlåtelse utan gräns

280

Alla helgons dag – Helgonen

284

Domssöndagen – Domen och Kristi återkomst

290

Andakter och betraktelser Betraktelse i samband med Estonia-katastrofen Nyårsbetraktelse inför tusenårsskiftet (2000) Är världen densamma efter den 11 september? Betraktelse vid inledning till biskopsvisitation Nyårsbetraktelse 2004 Om lidandet förr och nu Minnesgudstjänst Alla helgons dag

300 303 305 308 311 314 317

Publicerade artiklar Vad Aftonbladet kanske inte tänkte på… Utan karta kommer man lätt vilse Var det etik eller livsåskådning det handlar om? Är det religionens fel? Bönen Fader Vår - den gamla eller nya versionen? Varför ska Olof Buckard tystas i Stockholms stift? Farligt att privatisera tron

321 324 329 333 336 343 347

Appendix Om text och predikan Om bibelsyn och tolkning

352 356

* Predikningarna behandlar i huvudsak helgens tema och oftast med evangeliebokens temarubrik. I några fall har de bytts ut mot en rubrik som bättre beskriver min speciella hantering av ämnet aktuell dag. Några bibelcitat är hämtade från 1917 års bibel.

Förord

Vi lever idag i ett sekulariserat samhälle där kunskapen och det allmänna

medvetandet om kyrka och kristen tro är i avtagande. Däremot finns en ny öppenhet för existentiella frågor. Kyrkan har med sin långa erfarenhet av tro och livsfrågor mycket att bidra med, men har av olika skäl inte lyckats ta plats i tidens agenda. Denna predikosamling vill fylla detta tomrum. Många exempel är hämtade från olika aktuella frågor i media. Hela framställningen har en resonerande teologisk och filosofisk accent där en kritisk granskning av vår tids sekulära tänkande i förhållande till kristen tro är något centralt. Flertalet predikningar och texter är försedda med anslutande teologiska kommentarer (TK). Inledningsvis ges en kort orientering om kyrkoåret och i slutet finns för den som vill veta mer ett kapitel om ”text och predikan” och ett utförligare kapitel om ”bibelsyn och tolkning”. Den teologiska grundtonen i boken kan översiktligt sammanfattas: All tolkning och inte minst bibeltolkningen lever alltid med två motsatta risker. Dels risken att övertolka, att läsa in för mycket, dels risken att reducera innehållet, att våga för lite, att göra det mindre än vad det skulle kunna innebära. Det är allmänt välkänt att centrala delar i Bibelns budskap och kyrkans tro ligger på ett översinnligt plan som strider mot förnuft och vedertagen erfarenhet. Teologin bör dock inte försöka göra det obegripliga ”begripligt” utan istället skapa förståelse för hur och varför även den översinnliga dimensionen har en betydelsefull roll i vår tillvaro. Inte heller den kristna tron har någon vinning i att skyddas mot en kritisk granskning. Tvärtom, bara det som är ljusskyggt fruktar genomlysning. Och bara det som tål att prövas hårdhänt kan visa sin styrka.

Om kyrkoåret

Kyrkoåret börjar med den första söndagen i advent och avslutas på Doms-

söndagen. Alla kyrkoårets sön- och helgdagar har sina speciella ämnen eller teman. Utifrån dessa teman förkunnar kyrkoåret genom predikan och liturgi vad kyrkan vill säga med sin tro och lära. Kyrkoårets texter är samlade i den Svenska Evangelieboken som i sin tur ingår i de flesta utgåvor av Den svenska psalmboken. Kyrkoåret utformades under kyrkans första århundraden, men har i olika detaljer varit under förändring ända in i vår tid. I sin grundstruktur är det gemensamt för hela kristenheten världen över även om variationer och vissa regionala särdrag kan förekomma. Kyrkoårets tre stora högtider är julen, påsken och pingsten. Var och en av dessa högtider har en förberedelsetid och en efterfirningstid. Julens förberedelsetid är de fyra söndagarna i advent och efter jul firas trettondagen och söndagarna efter trettondagen. Kyrkoårets centrum är påsken eftersom Jesu korsfästelse, död och uppståndelse är det centrala i den kristna tron. Att antalet söndagar i fastan, trettondagstiden och trefaldighetstiden kan skifta från år till år har att göra med att man på 300-talet bestämde att påsken skulle infalla första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. När antalet söndagar blir fler före påsk blir de sålunda färre efter påsk och omvänt. Påskens förberedelsetid är fastan och efter påskdagen följer sex söndagar med teman som på något sätt knyter an till stämningarna och tiden närmast efter påskdagens händelser. Pingsten infaller sju veckor efter påsk och är Andens högtid och talar om hur det kristna budskapet går ut över världen. En vecka efter pingst firas Heliga Trefaldighets dag som följs av den långa raden av söndagar efter Trefaldighet varefter kyrkoåret avslutas med Domssöndagen. Trefaldighetssöndagarna utgör den längsta sammanhängande perioden med teman som alla syftar till att belysa och behandla olika livsfrågor och fördjupa tron. Till varje söndag hör tre bibeltexter (numera även en psaltarpsalm), 10

hämtade från Gamla testamentet, de nytestamentliga breven (epistlar) och evangelierna. Det finns tre årgångar texter för respektive söndag (helgdag) som återkommer enligt ett rullande schema. Samma texter återkommer sålunda vart tredje år. De berör på olika sätt samma ämne eller tema för dagen. Så är till exempel temat för Juldagen ”Jesu födelse”, för Långfredagen ”Korset”, för Påskdagen ”Kristus är uppstånden” och för Pingsten ”Den heliga Anden”. Alla dessa olika teman styr vad predikan ska handla om. I kyrkans gudstjänster används olika färger på altarets antependium och prästens stola och mässkrud. Dessa s.k. liturgiska färger markerar de olika sön- och helgdagarnas budskap. Så har till exempel förberedelsetiderna advent och fastan den lila färgen för att markera prövningen och boten, jul och påsk vit för att markera glädjen, pingsten och annandag jul röd som är Andens respektive martyrskapets färg. Trefaldighetstiden har grön som symbol för det andliga livets växande.

Predikningar över kyrkoårets ämnen

1 i advent Tidens kodord – osäkerhet!

De som kallar sig Humanisterna är kända för sin motvilja mot kyrka och

religion. De brukar intensifiera sina angrepp på tro och kyrka just kring adventstid. I TV har vid olika tillfällen några av deras kända sympatisörer intervjuats. En gemensam nämnare i deras uttalanden har bland annat varit att man ifråga om livsåskådning ”ser på världen som naturlig och inte övernaturlig”. All livsåskådning försöker på något sätt besvara frågorna: Hur kan världen överhuvudtaget finnas till? Vad har vi människor för plats och roll i den? Finns det någon mening med alltihop? Att tala om naturliga eller övernaturliga förklaringar till dessa grundläggande existensfrågor om livets mening, världens varför, varifrån och varthän är inte relevant. Från vilken position i universum och tillvaron kan man så enkelt hävda att livsfrågorna om världens ursprung och mening har en naturlig förklaring? Vad lägger man in i begreppet naturlig? Det är ju kopplat till rådande kunskap i en viss tid och/eller inom en viss kultur och sättet att förklara1 svåråtkomliga fenomen kan variera även mellan olika synsätt i samma tid. Det finns ett antal moderna dogmer som invaggar oss i fel föreställningar. En av dem är föreställningen att alla frågor har ett svar. Det finns en utbredd tro på att vetenskapen förr eller senare kommer att besvara alla frågor vi har. Men det stämmer inte. Den vetenskapliga metoden biter inte på alla 2 frågor. Det kommer alltid att finnas frågor som inte får något svar på grund av vetenskapens begränsningar och det finns frågor som alltid kommer att förbli obesvarbara därför att de är av ren metafysisk natur. Visste vi allt vore världen inte den värld vi lever i. Vi har under den senaste tiden ställts inför besvärliga finansiella skeenden med kris på olika samhällsområden som följd. Den tilltagande globaliseringen gör att utvecklingen blir alltmer svårbestämd och osäker. En annan kännbar osäkerhet i tiden är terrorismen. Krig och terror har 14

funnits i alla tider. Men inte ens sådana handlingar har tidigare skett så kapitalt i lönndom som vi under de senaste åren fått uppleva. Det har ganska nyligen hänt i New York, Bombay, Oslo, Stockholm för att bara nämna några exempel. Vem kan överblicka alla mer eller mindre okontrollerbara datamängder i cyber-rymden som kan användas, avsiktligt eller av misstag, till sabotage och terror av värre slag än hittills och som till och med kan få större förödande effekter i samhället av annat slag än vad konventionella vapen åstadkommer. Användningen av internet i dess olika varianter har visat sig kunna få ytterst vanskliga konsekvenser om den hanteras aningslöst eller okunnigt. Det är inte bara barn och ungdomar som på sistone visat sig komma vilse i utbudsdjungeln. Identitetskapningar, kontomanipulationer och omdiskuterad övervakning på olika nivåer har blivit samhällsproblem, som i vissa fall fått storpolitiska konsekvenser. Livet blir allt svårare att överblicka. Den nya kunskapen i modern tid har visserligen tillfört oss mycket av godo. Men samtidigt har vi tappat bort mycket som vi borde ha bevarat. Ingen av oss begriper helt vad det är som är på gång i vår värld, i vårt samhälle och kanske inte ens i våra egna liv. Det gick an så länge som det fanns några som med sina kunskaper och insikter kunde överblicka och begripa. Men helheten har glidit ur blickfältet även för ledarna och ”de lärde”. Vem kan svara på alla frågor som bara uppstått i spåren av den senaste tidens svårbedömda utveckling? USA:s president Barack Obama hade sin avgörande framgång i presidentvalskampanjen genom att tala om hopp. Det kan förklara en del av valutgången, menar många bedömare. Överblick och kunskap kan saknas men hoppet får aldrig lämna människor. Mycket handlar om vilket perspektiv man har. Vi har under detta århundrade gjort oss av med mycket av det som ansågs orealistiskt och som låg utanför det fattbaras eller verkligas gräns. Myter och utopier, bilder och drömmar och himlen därtill ligger för de flesta utanför de ramar man satt för sin tillvaro. Men ur detta kommer ändå frågorna krypande: Vad handlar livet om, vad går allt ut på, vad är det egentligen som betyder mest? Det är mera ödesdigert än vi anar att vi har tappat bort det himmelska perspektivet! Här menar jag inte någon naivt tänkt himmel som kompen15

sation för jordiska brister, utan himlen i betydelsen av en helhetssyn över vad livsmålen kan tänkas gå ut på. Här räcker inte en reducerad1 andlighet som Humanisterna förespråkar, som bara får plats inom ramen för intellekt och förnuft och som kanske går hem i de intellektuella salongssofforna, men som inte täcker vad människor i sin utsatthet innerst inne behöver och frågar efter. Visst kan det finnas yttringar av tro som fungerar som förljugen terapi. Men jag tror inte att människor är benägna till medvetet självbedrägeri. Det ligger något mer i mångas tro att det ytterst finns en bärande tanke nedlagd i världsordningen. Det sitter djupare än Humanisterna vill förstå, att människor trots allt har en tillit till att världen har sin gång genom en grundfast ordning som verkar på alla tillvarons plan. Somliga kallar den Gud, en Gud som upprätthåller sin skapelse och ser till sitt verk. Andra kallar den en tvingande världsordning. I en ledarkrönika i SvD om den aktuella krispolitiken avslutade PJ Anders Linder: ”En bankgaranti ökar flödet av krediter. Men den kan också bygga upp finansmarknadens och regeringens reserver av den valuta som idag smäller högre än silver och guld, – förtroende”. Och förtroende och hopp är som kommunicerande kärl. En tillitsfull tro som vågar hoppas, trots allt, är något annat än sannolikhetskalkyler! När vintermörkret kring oss står, då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus. Idag densamme som igår, han bryter bojor helar sår. Mot själens armod, folkens nöd han bjuder världen livets bröd. Sv.psalm 421:1-2

Teologiska kommentarer: 1. ”Humanisterna” har uttalat att man vill begränsa det man kallar andligt till att omfatta enbart inomvärldsliga, mentala upplevelser, såsom upplevelsen av ett musikstycke eller ett konstverk. Men det betyder att man reducerar ordets vedertagna innebörd och omfång. All erfarenhet från bland annat det kulturella skapandet i litteraturen, musiken, konsten, filmen och teatern talar för att i det andliga ligger anspråk på ett gränsöverskridande som sträcker sig bortom den subjektiva upplevelsen som sådan. Humanisterna företräder en s.k. reduktionistisk syn på världen och tillvaron. Vad innebär då reduktionism? Kärlek och att bli kär är ett evigt återkommande och outtömligt ämne i olika sammanhang. Poeter, författare och filmskapare har på olika sätt försökt gestalta vad kärlek är. Men ingen kan på ett fullständigt och slutgiltigt sätt definiera kärleken. Vetenskapligt sinnade personer kan ibland yttra sig och hävda att kärlek är ett uttryck för kemiska substansers spel i hjärnan! Det är i sig inget fel att göra ett sådant konstaterande. Att undersöka kärleken ur fysiologisk synpunkt är ett försök bland andra för att utforska kärlekens gåta. Men i sin tro på vetenskapen uppfattar många människor detta konstaterande som om det var helt uttömmande om vad kärlek är. Bara för att vetenskapen yttrar sig om kärlek tolkar man det som ett slutgiltigt besked Låt oss ändå som arbetshypotes acceptera att kärlek ”bara” har med vissa kemiska substanser i hjärnan att göra. Den fråga som borde intressera oss mest är i så fall varför dessa substanser produceras. Varför sker dessa kemiska processer? Men vetenskapens ambition och kompetens sträcker sig inte till frågor om varför vår värld är beskaffad på det ena eller andra sättet. Inte heller tar vetenskapen ställning till den kanske viktigaste frågan: är det relevant, och i så fall på vilket sätt är det relevant, att säga att kärlek ”bara” är ett uttryck för kemiska substansers spel i hjärnan? Det finns alltid en risk att man reducerar ett upplevelseområde till oigenkännlighet. Det är lätt att hamna i reduktionism. En för de flesta njutbar upplevelse av en violinkonsert kan reduceras till att i någons uppfattning bara vara ”några som sitter och drar ett knippe hästtagel mot spända trådar fästa på en tom låda”.

Vetenskapen som metod riskerar ofta att bli reduktionistisk, inte minst inom beteendeforskning, psykiatri, konstnärlig verksamhet och på religionens område. Det kan naturligtvis även ligga något fruktbart i att vetenskapen arbetar reduktionistiskt. Genom att bryta ned forskningsobjektet till gripbara och begripliga delar kan man ibland lättare och på ett bättre sätt hantera olika svårigheter. Men det är svårt att avgöra var gränserna går för när reduceringen innebär att forskningsobjektet blir mer analytiskt åskådligt och när det blir alltför isolerat från sitt sammanhang. För att råda bot på det senare arbetar forskningen idag allt oftare på ett s.k. tvärvetenskapligt sätt, det vill säga man låter flera olika specialiserade forskningsdiscipliner arbeta från olika utgångspunkter med samma frågeställningar. Men reduktionismen är inte något som bara har att göra med vetenskapliga frågor utan kan mycket väl också vara ett uttryck för människors inställning till vardagliga saker och situationer. Låt oss säga att en person är missnöjd med vissa förhållanden på sin arbetsplats eller klagar över något praktiskt eller känslomässigt missförhållande inom familjen. Trots att den klagande argumenterar konstruktivt för sin uppfattning om missförhållandena så bemöts vederbörande bara med motargumentet att klagomålen inte är något annat än symptom på en ”fyrtioårskris” eller att klagomålen bottnar i ”hormonrubbningar”. Detta ”ingenting annat än” kan ju vara förödande för en fortsatt konstruktiv dialog kring ett problem och nästan omöjligt att försvara sig mot. Reduktionism kännetecknas av att ”förklaringen” man försöker ge mer återspeglar en trivialiserande attityd till det som ska förklaras än att tillgodose en fullständig beskrivning man eftersträvar i ett visst sammanhang. Här spelar otvivelaktigt vår självförståelse en viktig roll. Vem är jag som uppfattar en violinkonsert som att man ”sitter och drar tagel över spända strängar på en låda”? Är talet om människan som en kulturellt reflekterande varelse bara nonsens? Kanske är människans självförståelse en viktig länk i pusslet vad förståelse av kultur, andlighet och världsbild har sin grund i. 2. Den medicinska forskningen har i alla tider arbetat med frågor om orsaker till vissa typer av sjukdomar. Ibland kan man känna till tänkbara orsaker eller orsakskombinationer, men svaren räcker inte för att kunna bota eller ens förebygga. Trots att så är fallet finns det knappast någon forskare som föreslår att man ska undersöka till exempel sambandet mellan tidpunkten för insjuknande och stjär18