Innehåll Vad handlar boken om? 7 Vilka språk talar vi i Norden? 9 Skandinavien och Norden 9 Språken 10 Men det finns andra språk också 12 Skillnaderna mellan danska och norska – och svenska 15 Översikt över olikheterna 17 Danska 23 Danskt uttal 23 Stavning 27 Grammatik 28 Dialekter 29 Danska räkneord 30 Norska 35 Norskt uttal 35 Stavning 37 Grammatik 38 Dialekter 39 Norska räkneord 41 Bokmål och nynorska 41 Ordförrådet i danska och norska 49 Vi har mycket gemensamt 49 Vive la différence! 53 Lömska ord 54 Om det vill sig mycket illa … 67
Svenskan är inte så lätt som vi tror 71 Uttalsproblem 72 Andra problem 73 Svenska ord som kan vara svåra för danskar och norrmän 73 Hur mycket förstår vi? 81 Att mäta förståelse 81 Historisk bakgrund 91 Urnordiska 91 Språksplittring 92 Vidare utveckling 95 Kulturskillnader 101 Men några skillnader finns allt 102 Några praktiska ordlistor 110 Hur ska man göra? 117 Prata engelska 117 Byta språk 118 Anpassa sitt språk 119 I alla sammanhang 125 Lästips 129 Om författarna 131
Vad handlar boken om? Den här boken är framför allt skriven för dig som möter d anskar och norrmän på jobbet eller som jobbar som svensk i Danmark eller Norge. Säkert har du ibland stött på språkproblem. Men boken kan också läsas av dig som helt enkelt vill veta mer om danska och norska, som är annorlunda än svenska men ändå verkar så bekanta. I den här boken får du hjälp att förstå våra skandinaviska grannspråk och får lära dig lite mer om dem. Vi tar upp likheter och olikheter när det gäller uttal och ordförråd, och vi pekar också ut några kulturella skillnader som är bra att känna till. Visst finns det svårigheter och fallgropar i de olika språken, men dem kan man lära sig hantera. Och det är kul att jämföra språken. Det bästa med att sätta sig in lite mer i grannspråken är att det går så lätt och fort. Det är inte som att lära sig helt främmande språk. Många svenskar är duktiga på engelska, men tänk så många år av systematiska studier det har tagit! Grannspråken kan du bli duktig i snabbt på egen hand. Med minimal ansträngning från din sida öppnar sig två nya världar – den danska och den norska, lite olika vår svenska värld men ändå så lika. Ändå är det fantastiskt att du faktiskt kan använda ditt eget språk svenska när du möter danskar och norrmän och att de kan använda sina språk. När du har läst boken tror vi att du både vågar prata med en dansk i telefon och vill läsa Anne Holt på norska. För det finns gott om bevis på att det går bra. Många svenskar före dig har insett att det inte är så svårt. Och omvänt har många danskar och norrmän klarat av att förstå svenska. Vi har gjort några intervjuer med folk som har varit med om detta. Vi som har skrivit boken heter Birgitta Lindgren och Anitha Havaas. Vi har båda lång erfarenhet av skandinavisk kommunikation. Birgitta har arbetat med nordiskt språksamarbete i snart 40 år och Anitha, som flyttade från Norge till Sverige som ung, vet hur det känns att möta ett grannspråk i vardagen.
Vilka språk talar vi i Norden? Att folk i Norden talar olika språk, ibland mycket olika språk, kan vem som helst lägga märke till. I det här kapitlet berättar vi mer om den nordiska språksituationen. Men innan vi går in på språken tar vi en snabb repetition av geografin och politiken.
Skandinavien och Norden Danmark, Norge och Sverige bildar tillsammans Skandinavien, uppkallat efter den skandinaviska halvön. Skandinavien är en del av Norden. Till Norden räknas även Finland, Åland, Färöarna, Grönland och Island. Att de avlägsna Atlantöarna Färöarna, Grönland och Island hör till Norden har politiska orsaker. Tidigare ingick alla dessa öar i det danska riket. Island bröt sig loss från Danmark 1944 och är sedan dess en helt självständig stat, medan Färöarna och Grönland fortfarande hör till Danmark. De har dock numera en viss självständighet och kallas självstyrande. Åland, som tillhör Finland, är också ett självstyrande område. Norden är vad man kallar ett geografiskt-politiskt begrepp, och det finns ett väletablerat politiskt och kulturellt samarbete mellan länderna via Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet. Inom Norden råder exempelvis sedan länge passfrihet och fri arbetsmarknad. Detta samarbete bygger i hög grad på det faktum att vi har en språklig gemenskap. Det finns två viktiga överenskommelser som styr det nordiska språksamarbetet. Den ena är den nordiska språk konventionen från 1981, som rör nordbors rätt att använda sitt modersmål (om det är danska, finska, isländska, norska
eller svenska) i kontakter med de andra ländernas myndigheter eller offentliga inrättningar, till exempel sjukhus. Den andra överens kommelsen är den nordiska språkpolitiska deklarationen från 2006. Den presenterar den språkpolitik som de ansvariga ministrarna i Norden har enats om. Målen för denna politik är följande: En nordisk språkpolitik bör sikta mot: • att alla nordbor kan läsa och skriva det eller de språk som fungerar som samhällsbärande i det område där de bor • att alla nordbor kan kommunicera med varandra, i första hand på ett skandinaviskt språk • att alla nordbor har grundläggande kunskaper om språkliga rättigheter i Norden och om språksituationen i Norden • att alla nordbor har mycket goda kunskaper i minst ett språk med internationell räckvidd och goda kunskaper i ytterligare ett främmande språk • att alla nordbor har allmänna kunskaper om vad språket är och hur det fungerar. På Nordiska ministerrådets webbplats www.norden.org kan du läsa mer om den nordiska språkpolitiken.
Språken Så var det då det där med språken. I Sverige har vi svenska som huvudspråk. Det är det språk som de flesta har som modersmål, det språk som myndigheter använder, som alla får lära sig i skolan och som så gott som all skolundervisning bedrivs på, som ses och hörs i medierna, ses på vägskyltar och så vidare. I Danmark är det danska som har motsvarande ställning, och i Norge norska. Svenska, danska och norska kallas skandinaviska språk. Finland har två officiella språk, finska och svenska. Det innebär bland annat att alla lagar ska finnas på både finska och svenska, att den som har finska som modersmål får lära
sig svenska i skolan och omvänt att den som har svenska som modersmål får lära sig finska. Det är en liten minoritet (fem procent) som har svenska som modersmål. Anledningen till att svenska ändå är jämställt med finska är att Finland fram till 1809 var en del av det svenska riket. Fram till dess styrdes landet på svenska, och det har bott svenskspråkig befolkning i landet åtminstone sedan 1100-talet. Åland är enbart svensk språkigt med speciella regler när det gäller språkundervisning och språkanvändning. På Färöarna talar man färöiska, på Grönland grönländska och på Island isländska. Eftersom Färöarna och Grönland tillhör det danska riket, så lär man sig där också danska i skolan. Tidigare styrdes dessa länder på danska. Eftersom även Island en gång tillhörde det danska riket, lär man sig danska i skolan också där. Eftersom de skandinaviska språken är inbördes begripliga, och eftersom man i övriga Norden lär sig antingen danska eller svenska (i något fall norska) som andraspråk, så kan man tala om att det finns en nordisk språkgemenskap. Då brukar man skilja mellan en primär språkgemenskap mellan dem som har ett skandinaviskt språk som modersmål, och en sekundär språkgemenskap mellan den gruppen och den grupp som har ett skandinaviskt språk som andraspråk. Så i princip kan du göra dig förstådd på svenska i hela Norden, från Nuuk i väster till Joensuu i öster, från Karasjok i norr till Gråsten i söder! Det är det man menar med den nordiska språkgemenskapen. Men i verkligheten varierar de mellanspråkliga kunskaperna mycket i Norden. Duktigast på att förstå de skandinaviska språken är man på Färöarna. I k apitlet Skillnaderna mellan danska och norska – och svenska kan du läsa om den nordiska språkförståelsen. Mer om språkens släktskap hittar du i Historisk bakgrund, och i kapitlen Danska och Norska presenteras danskan och norskan närmare.
Men det finns andra språk också Språksituationen i Norden är egentligen mer mångfacetterad än vad som sagts ovan. I norra Sverige, Norge och Finland har vi samiska i olika varianter. Det talas också finska i Sverige. Det har man gjort i långliga tider. Närmast den finska gränsen finns en variant av finska som numera räknas som ett eget språk, meänkieli. En motsvarighet till meänkieli finns i Norge, där den kallas kvänska. Andra språk som funnits länge i Sverige är romska, jiddisch och det svenska teckenspråket. Romska finns också i Norge, och nationella varianter av teckenspråket finns runt om i Norden. I Danmark talas tyska nere vid gränsen till Tyskland. Alla i Norden som har något av dessa språk som modersmål behärskar också sitt lands huvudspråk. Sedan har vi alla andra språk som har kommit in i våra länder som en följd av invand ring under de senaste decennierna. I Sverige räknar vi med att det talas runt 200 olika språk. Invandrare lär sig i olika grad huvudspråket i det land de bor i. En kurdisktalande och en spansktalande person i Sverige har alltså svenska som gemensamt språk, och ju bättre de är på svenska, desto lättare kan de också ta del av den nordiska språkgemenskapen.
“Det är roligt att jobba som svensk i Norge” Intervju med Siri Ekberg, Lund Intervjuare: Så du har jobbat i Norge. När var det? Och vad gjorde du? Siri: Det var 2010, i Bergen. Jag fick jobb som assistent på ett boende för utvecklingsstörda. Jag stannade i nio månader. I: Varför sökte du jobb där? Siri: Jag hade ganska nyligen slutat gymnasiet och det var svårt att hitta jobb i Sverige. En kompis syster hade fått jobb i Norge och hade lägenhet i Bergen. Det var inte svårt att få jobb där. I: Trivdes du med jobbet? Siri: Ja, det gick bra. Jag hade erfarenhet av liknande jobb i Sverige. I: Hur gick det med språket då? Kunde du norska innan du åkte? Siri: Jag är ju uppväxt i Lund och Danmark är nära, så danska är jag van vid. Jag läste också danska i gymnasiet. Genom mina föräldrar som båda arbetar på institutionen för nordiska språk på universitetet, så har jag också fått kontakter både med norska och danska. Men när jag kom till Bergen var jag inte beredd på att man talade annorlunda där än den norska som jag var van vid, den som talas i Oslo. Så det tog ett tag att vänja sig. I: Hur reagerade dina kollegor och de boende på din svenska? Siri: Ingen kollega reagerade negativt. Jag skulle ju skriva rapporter och blandade väl friskt språken, men det gjorde inget.
De boende reagerade också bra. I: Vad är ditt allmänna intryck av Norge och norrmän? Siri: De är lätta att komma i kontakt med. De håller mer på traditioner och är väldigt nationalistiska med syttende mai och så där. Men de är väldigt intresserade av Sverige, och kunniga. Det är roligt att jobba som svensk i Norge. Man får höra mycket beröm om hur duktiga svenska ungdomar är. Över huvud taget var det en positiv upplevelse. Jag kunde ha stannat längre, men jag längtade hem. I: Håller du kontakt med dina norska kollegor och vänner i dag? Siri: Ja, mest via sociala medier. I: Kan du i dag tänka dig att läsa en bok på norska? Siri: Absolut.
Om författarna
Birgitta Lindgren
Anitha Havaas
Birgitta har arbetat inom svensk språkvård sedan 1974 på Svenska språknämnden och Språkrådet med bland annat nordiskt språksamarbete. Det har inneburit föredrag och lärobokstexter om de skandinaviska språken, en skandinavisk ordbok och en skandinavisk nätordbok för barn, samt förstås trevlig samvaro med nordbor både i och utanför jobbet. Intresset för grannspråken väcktes redan i skolan när en dansk lektor höll show för klassen. Intresset fylldes på när hon i gymnasiet fick åka på en stipendieresa till Danmark tillsammans med andra nordiska ungdomar. Senare blev det universitetsstudier i nordiska språk, och resten är historia. Hon njuter av att läsa danska och norska böcker på originalspråket, och tackar sin stjärna för att hon har fått upp ögonen för grannspråken. Anitha är född och uppvuxen i Norge, är utbildad retoriker och har sysslat med språk på olika sätt sedan 1989. Numera jobbar hon som översättare, skribent och författare, och utbildar och håller föredrag inom retorik. Hennes språkintresse väcktes när hon som 4-åring lärde sig att läsa, och under åren som följde slukade hon allt hon kom över av böcker. År 1992 flyttade hon så till Sverige och anammade svenska språket som sitt andra modersmål. Språk och kommunikation har alltid legat hennes hjärta nära oavsett om det handlar om att lära sig ett nytt språk, att transkribera texter från 1700-talet eller att själv författa en text