Marco
Klass 4a
Marco
Tidigare böcker om Gloria: Glorias memoarer, 2014 Glorias memoarer – Kostymmannen, 2014
Glorias memoarer – Marco Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Therese Loreskär © Illustratör: Therese Gassne Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2016 ISBN: 978-91-7577-354-4
Till Lova: Tack fรถr lรฅnet av Marco.
9
10
11
M책ndagen
den 16 mars
12
Kära memoarbok!
I
dag, strax före lunch, berättade vår lärare Richard något jättespännande som kommer att hända imorgon. ”Om ni alla kan sätta er ner, så ska jag berätta något roligt”, sa Richard och tittade ut över klassen. En efter en satte vi oss ner i bänkarna. ”Vad tror du att det kan vara?” viskade jag till Sofie bredvid mig. Sofie log och viskade tillbaka: ”Richard kanske har bestämt att vi ska få stanna inne under lunchrasten?” Hon pekade mot fönstret. Det ösregnade där utanför. Kanske hade hon rätt? Kanske skulle vi för en gångs skull få vara inomhus på en rast? Fast det var inte så himla troligt. ”Så, har alla satt sig ner nu?” frågade Richard. Jag tittade runt i klassrummet. Carro höll på att skriva något på små, små papperslappar som hon knölade ihop till tussar och stoppade ner i ett blått pennskrin av tyg. ”Caroline, vad håller du på med?” frågade Richard och gick fram till hennes bänk. Carro stängde snabbt igen pennskrinet. ”Ehm … Jag hittade det här pennskrinet på golvet”, sa hon snabbt. ”Vems är det?” Hon viftade med det i luften.
13
”Det är mitt pennskrin! Varför har du det?” undrade Imre. ”Jag hittade det på golvet”, svarade Carro långsamt. Imre tittade misstänksamt på det ovanligt tjocka pennskrinet. Vad hade Carro nu hittat på? Att det var något, det var jag supersäker på. Carro log på det där lömska sättet som hon brukade. Carro och coolingarna – Linn och Ebba – höll alltid på och retades med någon i klassen. Imre tog pennskrinet från henne och gick tillbaka till sin plats. ”Som sagt”, fortsatte Richard. ”Jag ska berätta något roligt. Men vänta lite. Var är Joel?” Alla tittade sig omkring i klassrummet. Tjugotre elever, men ingen Joel. ”Var är Joel?” frågade Richard igen. ”Oscar, såg du om Joel gick till toaletten?” Oscar tittade förvånat upp. ”Va?” undrade han. ”Joel?” Oscar tittade på den tomma bänken bredvid sig. ”Jag tror att han var här nyss … Han höll på med en ritning om vattenledningar.” ”Malgorzata, kan du vara snäll och gå ut i korridoren och ropa efter Joel”, bad Richard. ”Jag vill att ni alla ska höra vad det är jag har att berätta.” ”Richard! Richard!” skrek Medina plötsligt. ”Där är Joel!” Hon pekade ut genom de regnvåta fönstren. Vi flög alla upp från våra bänkar. Där ute i ösregnet såg vi hur Joel stega14
de runt i vattenpölarna, utan jacka. I händerna höll han flera långa, gula vattenslangar. Han var på väg fram till den dödsförbjudna transformatorstationen. Fast vi brukar kalla den för elskåpet.
15
Han tittade sig omkring, klev sedan snabbt upp på elskåpet och började fixa med slangarna. ”Richard! Richard! Joel kommer att dö!” ropade Alice. ”Mamma säger att om man häller vatten på el så dör man. Joel kommer brinna upp som en liten tjock korv om du inte skyndar dig!” ”Men Joel är väl inte tjock?” frågade Malgorzata. ”Nej, men då brinner han väl upp som en liten, smal korv då!” svarade Alice. ”Stopp! Ni stannar här. Jag är snart tillbaka”, sa Richard bestämt. Genom fönstren såg vi Richard springa ut på den geggiga skolgården i sina bruna innetofflor. Joel verkade väldigt förvånad när Richard kom fram till elskåpet. Vi kunde ju inte höra vad de sa, men det syntes att Richard genast gav Joel order om att kliva ner. Efter en stund hörde vi deras röster ute i korridoren. ”Men Richard”, försökte Joel. ”Jag skulle bara testa min vattenuppfinning. Om den funkar, så kan vi samla upp vatten här i Sverige och skicka det till Afrika, där det är torka. Vi skickar vattnet genom slangarna. Vet du hur billigt det är med vattenslangar?” ”Joel, nästa gång du får för dig att rädda jorden och stoppa öknarna från att breda ut sig, så kan vi kanske prata om det först. Det är inte det att jag inte uppskattar att du försöker lösa världskriserna – men har du någon aning om hur blöt du är nu?” frågade Richard. ”Jag kan ju inte pröva uppfinningen om det inte regnar. Det förstår du väl.” ”Joel, byt om till dina gympakläder. Du är dyngsur. 16
Sedan ska jag äntligen berätta något roligt för hela klassen”, sa Richard och klev in i klassrummet igen. Där Joel hade gått blev det stora blöta spår på golvet. ”Men vad är det här?” frågade Imre. Alla vände sig mot honom. Han satt med pennskrinet framför sig och plockade upp lapp efter lapp. Det var väl de där lapparna som Carro hade knölat ner i skrinet? ”Jag får se”, sa Carro och flög fram till Imre och tog en av lapparna ifrån honom. ”Nämen! Det är kärleksbrev. Haha, Imre! Du har fått kärleksbrev!” Imres kinder blev helt rosa. Carro läste från en av lapparna: Till min älskade gullegris Imre. Jag älskar dig så! Puss från Emma. ”Haha!” skrek Carro. ”Emma och Imre!” Carro och coolingarna skrattade hysteriskt.
Alla tittade på Emma. Men både Emma och Alice satt lugnt i sina bänkar, och ritade hästar. De verkade inte ha hört ett ord av vad som precis hade sagts. 17
Full fart på Vallforsskolan! Det har börjat en ny kille i klass 4A på Vallforsskolan. Han heter Marco och kommer från … ja, varifrån kommer han egentligen? Det mesta om Marco är hemligt och ganska konstigt. Gloria och de andra i klassen vet inte riktigt vad de ska tro. Samtidigt gör Joel en fasansfull upptäckt: fröken Aina har dödat en svensk krokodil! För varifrån kommer annars krokodilskinnet i hennes skor? Och vem är det som smyger omkring i buskarna utanför skolan? Någon verkar ha suttit gömd där, ätit muffins och spionerat på eleverna … Gloria, Joel och de andra i klass 4A hamnar rakt i ett nytt klurigt och spännande äventyr!
ISBN 978-91-7577-354-4
www.idusforlag.se
9 789175 773544