9789147098309

Genus Christian Kullberg • Marcus Herz • Johannes Fäldt Veronika Wallroth • Mikael Skillmark

Innehåll

Förord.......................................................................................................... 5 1. Introduktion: Genus i socialt arbete..................................................... 7 Inledning .................................................................................................. 7 Kvinnor och män, kön och genus............................................................ 8 Mellan konstruktivism och realism....................................................... 13 Kön och genus: En medelväg................................................................. 19 Genus ordnar samhället i samtidiga processer..................................... 22 Genusordningens tre grundläggande logiker....................................... 26 Bokens syfte, innehåll och struktur....................................................... 29 Frågor till kapitel 1................................................................................. 34 2. Genus och kön som grund för konstruktioner av kvinnors och mäns sociala problem.................................................... 35 Inledning................................................................................................. 35 Förklaringar till sociala problem........................................................... 36 Sociala problem som sociala konstruktioner........................................ 39 Sociala problems föränderlighet............................................................ 41 Strukturella faktorers betydelse för de sociala problemen................... 44 Män och kvinnor knyts till olika typer av sociala problem i forskning och statistik.......................................................................... 47 Män och kvinnor knyts till olika sociala problem i problemdiskurser................................................................................. 61 Sammanfattning..................................................................................... 67 Frågor till kapitel 2................................................................................. 71

3

I nneh å l l

3. Organisation och kön........................................................................... 72 Inledning................................................................................................. 72 Jämställdhet och organisation............................................................... 74 Integrering av genus i organisations- och ledarskapsteori................... 74 Strukturella aspekter av placering i organisationen............................. 76 Hur kön formar organisationen – exemplet äldreomsorg................... 79 Hur organisationen formar kön – exemplet manlighet....................... 84 Sammanfattning..................................................................................... 98 Frågor till kapitel 3............................................................................... 100 4. Genusmedvetet socialt arbete............................................................ 101 Inledning............................................................................................... 101 Rättighetsperspektivet.......................................................................... 107 Det feministiska perspektivet.............................................................. 113 Det pedagogiska perspektivet.............................................................. 123 Sammanfattning................................................................................... 141 Frågor till kapitel 4............................................................................... 143 5. Genusskapande processer i det sociala arbetets praktik................. 144 Inledning............................................................................................... 144 Genus skapas i interaktion med andra................................................ 145 Genus skapas genom självpresentationer............................................ 151 Genus skapas genom tolkningar......................................................... 153 Genus skapas genom kategoriseringar................................................ 158 Genusskapandets logik........................................................................ 168 Sammanfattning................................................................................... 173 Frågor till kapitel 5............................................................................... 174 6. Sammanfattning: Genus i socialt arbete........................................... 175 Författare................................................................................................. 182 Referenser................................................................................................ 184 Register.................................................................................................... 211

4

Förord

I undervisningen av socionomstuderande och studenter inriktade på andra vård- och omsorgsprofessioner möts man inte sällan av åsikter som ”Det är inte viktigt vilket kön som hjälpgivare eller den hjälpsökande har, det viktigaste är att man bemöter varje människa med respekt och som en unik individ”. Denna typ av argument används sedan för att rättfärdiga åsikten att hänsyn till genus i det praktiska sociala arbetet skulle vara onödigt eller ovidkommande eftersom vi alla har förmågan att se och ta hänsyn till varandras egenart och behov som just unika individer. Likaså brukar studenter med jämna mellanrum föra fram åsikten att forskningsresultat kring över- och underordning av kvinnor och män inom olika sektorer av samhället är förlegade eller att sådana processer inte förekommer i de verksamheter de själva har erfarenhet av.

Det finns de som menar att det som utmärker vår tid är två samtida processer som innebär såväl en tilltagande individualisering som en ökande globalisering. I ett sådant samhälle betonas individens frihet och egna ansvar snarare än sådana begränsningar som övergripande klass- eller könsstrukturer påbjuder. Samtidigt krymper världen och gränser öppnas. Stora mängder idéer, produkter och människor rör sig friare än tidigare. Kanske är det denna individualisering och globalisering som bidrar till att ungdomar idag upplever sig frigjorda från sådana sociala, samhälleliga processer och strukturer som på så avgörande sätt bidrar till att forma våra liv.

På basis av den forskning vi tagit del av och själva utfört samt våra egna erfarenheter av arbete i människobehandlande organisationer är vi dock övertygade om att kön eller genus, som en viktig dimension av hur våra liv formas på struktur- och processnivå, inte spelat ut sin roll. Vi som skrivit denna bok hoppas därför att den ska kunna bidra med väsentliga k­ unskaper 5

Förord

om hur genus formar olika aspekter av socialt arbete. Boken kan läsas av både de som är nybörjare på området och de som är mer bevandrade i genusteori. Boken riktar sig även till dem som är mer skeptiska och dem som redan har en förförståelse som är mer i linje med vår egen. Även om den i första hand vänder sig till verksamma inom socialt arbete har den också relevans för andra professioner som till exempel läkare, psykologer, sjuksköterskor och andra.

Boken har kommit till i en kollektiv process i vilken författarna diskuterat innehållet sinsemellan. Var och en av författarna har bidragit till boken i den omfattning som författarordningen i de olika kapitlen anger.

Till den kollektiva processen har emellertid fler än författarna bidragit.

Kapitlen har presenterats och diskuterats inom ramen för forskargruppen Genus i socialt arbete (GISA) i vilken samtliga författare varit aktiva. En del av innehållet har vi också använt i undervisningen. Vi vill särskilt tacka studenterna vid socionomutbildningarna som är knutna till de lärosäten som vi är verksamma vid. Aktivt deltagande i föreläsningar då innehållet presenterats har fått oss att försöka bli mer pedagogiska i våra framställningar och skärpa våra teoretiska argument. Deltagarna vid GISA-seminarierna förtjänar också ett stort tack för det intresse som de visat vårt framväxande projekt samt den omsorgsfulla och konstruktiva kritik som de gett på olika versioner av kapitlen till boken. Vi vill också rikta ett tack till Weddig Runquist, Égalité förlag, som också gett värdefulla innehållsliga synpunkter.

Slutligen vill vi även rikta ett stort tack till förläggare Emma Engdahl vid Liber förlag samt förlagsredaktör Mia Ljunggren och övriga medarbetare vid Liber förlag som på ett skickligt sätt format vårt manus till en bok. Ett särskilt tack vill vi i detta sammanhang rikta till den externa redaktören Louise Ridell Ehinger som inte bara gjort en noggrann språklig genomgång utan också gett värdefulla synpunkter på utformningen av figurer och innehåll i boken.

Författarna Göteborg, Falun, Norrköping och Stockholm

6

Kapitel 1

Introduktion: Genus i socialt arbete Christian Kullberg

Inledning Syftet med denna bok är att visa på vilket sätt genusdimensionen är central för att förstå hur fältet socialt arbete har formats och formas.

Vår utgångspunkt är att eftersom socialarbetare och andra yrkesverksamma i människovårdande organisationer, som till exempel läkare och psykologer, har till uppgift att bidra till positiva förändringar för kvinnor och män är det särskilt viktigt att de inte agerar ”könsblint”, som om kön eller genus inte är viktigt att ha kunskap om och ta hänsyn till. Samtidigt är det också viktigt att inte förledas in i ett ”naivt” hänsynstagande till genus, i vilket enskilda individer blir behandlade som representanter för kollektiven kvinnor, män, flickor eller pojkar, eftersom det inte gynnar syftet med socialt arbete. Att som förskolepersonal dra slutsatsen att alla pojkar är stökiga eftersom en av pojkarna i vissa situationer uppträder bråkigt är ett felaktigt sätt att referera till och använda sig av kunskaper om genus (se Delegationen för jämställdhet i förskolan 2004, s. 13–20). På samma sätt är det också felaktigt att dra slutsatsen att just den pojke eller man som man möter i en behandlingssituation i socialt arbete är benägen att utöva fysiskt våld mot andra eftersom samhället i många sammanhang uppmanar pojkar och män till våldsutövande på olika sätt. Detta sker till exempel genom att pojkar fostras till att vara våldsamma i lekar och idrott 7

G en u s i s o cia lt a r b ete

eller att män under den militära grundutbildningen (det som tidigare var den allmänna värnplikten för män) övas i att bruka våld mot och döda andra män som representerar nationens fiende. Genusperspektivet på socialt arbete ska istället användas på ett teoretiskt medvetet och omdömesgillt sätt och det är, varken mer eller mindre än, ett av många viktiga perspektiv som man bör integrera i socialt arbete med hänsyn till de bästa möjliga kunskaperna och den evidens som finns på området.

I detta inledande kapitel av boken introduceras genusperspektivet i socialt arbete. Detta görs genom att bringa ordning i de vetenskapliga perspektiv eller ståndpunkter som är möjliga att inta i förhållande till frågan om kön eller genus i socialt arbete. Vidare presenteras också författarnas egna grundantaganden om kön och genus. Genusperspektivet i socialt arbete sätts också in i ett vidare socialt och samhälleligt sammanhang. Kapitlet avslutas med en genomgång av bokens syfte, innehåll och struktur.

Kvinnor och män, kön och genus Begreppen kön eller genus definieras sällan i vårt dagliga tänkande och de dagliga handlingarna. Som vi belyser i bokens femte kapitel, Genusskapande processer i det sociala arbetets praktik, upplever många oreflekterat att man och kvinna ”av naturen” hör ihop och är skapta för varandra och att sociala och samhälleliga institutioner och konventioner som äktenskapet, kärnfamiljen och så vidare är ”naturliga” lösningar på de behov och önskningar som många människor har (jfr West & Zimmerman 1987).

Det är inte heller ovanligt att vi alla från och till och i högre eller lägre grad behandlar kön och genus som synonyma begrepp som båda konnoterar mer eller mindre fasta ”inneboende” uppsättningar av egenskaper som särskiljer kvinnor respektive män som grupper. Det tycks som om människor som är delar av samma kulturella bas (i skilda sociala sammanhang) i förhållande till förståelsen av genus och kön delar föreställningar som utgörs av komplicerade system och uppsättningar av kategorier och deras tillämpningssätt (Stokoe 2003). Hur sådana föreställningar ser ut

8

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

kan man få en uppfattning om genom att lyssna på spontana svar som människor ger på frågan om vad en ”kvinna” respektive en ”man” är. Svaret blir då ofta att det som skiljer män och kvinnor åt är de fysiska skillnaderna i genitalier och att kvinnor och män har olika uppgifter när det gäller att bidra till fortplantningsprocessen. Andra förhållanden som ofta nämns är de som är relaterade till hormonproduktion och muskelmassa: att män är starkare och att kvinnor producerar högre halter av könshormonet östrogen och lägre halter av könshormonet testosteron. Ytterligare andra förhållanden som brukar nämnas är att kvinnor och män utför olika uppgifter inom familjen eller i samhället i stort. Dessa skillnader länkas sedan till varandra för att förstärka bilden av ett sammanhängande och logiskt system för att känneteckna könen och för att göra skillnad mellan kvinnor och män (se kapitel 5, Genusskapande processer i det sociala arbetets praktik).

I vardagen utgår vi som synes ofta ifrån att det som är utmärkande för att vara ”man” respektive ”kvinna” är sprunget ur biologiska, naturgivna, förutsättningar. Ur ett vetenskapligt perspektiv är det dock en kontroversiell fråga om och i så fall på vilket sätt kategorierna man respektive kvinna kan förklaras med biologiska skillnader.

I forskningen gör man oftast en distinktion mellan begreppet kön, den biologiska dimensionen, och begreppet genus, som är den sociala dimen­ sionen (se t.ex. Gothlin 1999). På vilket sätt dessa båda dimensioner av manlighet och kvinnlighet är länkade till kategorierna man och kvinna finns det däremot skilda föreställningar om. Dessa skillnader bottnar i variationer i de grundantaganden som görs om verkligheten.

Vad kontroversen gäller är med andra ord hur vi ska förstå man och kvinna, som grundade i biologiskt konstitutionella strukturer eller som grundade i de definitioner och positioner som vi tar och blir tilldelade i samhället. Kontroversen gäller dessutom på vilket sätt vi ska förstå relationen mellan kön och genus. I detta fall handlar oenigheten om huruvida det är den biologiska dimensionen, kön, som sätter premisserna och gränserna för det sociala uttrycket, genus, eller om det möjligen är så att k­ vinnor och

9

G en u s i s o cia lt a r b ete

män i grund och botten är socialt konstruerade kategorier och att eventuella biologiska skillnader har liten eller ingen betydelse för det sätt som man och kvinna gestaltar sig på.

Ett antal forskningstraditioner eller ståndpunkter är möjliga att urskilja. Forskningstraditionerna kan delas in på basis av två viktiga frågor, för det första, skillnader i uppfattning om verklighetens beskaffenhet, det vill säga i kategorin naturteoretiska, ontologiska utgångspunkter, och för det andra, skillnader i uppfattningen om våra möjligheter att få kunskaper om denna verklighet, det vill säga i kunskapsteoretiska, epistemologiska, utgångspunkter. Den första frågan handlar med andra ord om hur verkligheten är beskaffad och om det på basis av detta är rimligt att tala om kategorierna man och kvinna som kön (den biologiska dimensionen) alternativt genus (den sociala dimensionen). Den andra frågan handlar om i vilken mån och på vilket sätt vi kan ha kunskap om kön (den biologiska dimensionen) respektive genus (den sociala dimensionen). Tabell 1 söker åskådliggöra de olika forskningstraditionerna som kan urskiljas samt deras skilda utgångspunkter. Den gör en indelning mellan mer konstruktivistiska och mer realistiska ansatser1 och visar det spektrum som finns av olika ansatser till frågan om relationen mellan kön (i betydelsen det biologiskt givna) och genus (i betydelsen det socialt skapade). Sammanställningen ska åskådliggöra att en strikt och radikal konstruktivistisk utgångspunkt (tabellens första kolumn) förutsätter att dimensionerna kön och genus inte existerar utanför eller vid sidan om vårt medvetande eller vetande. I konsekvens med detta förutsätter denna utgångspunkt att såväl kön som genus är kulturellt skapade kategorier som vi inte kan erhålla från oss själva oberoende, icke ”färgade” kunskaper om. Forskning i linje med denna tradition har ägnat sig åt att begreppsmässigt dekonstruera de förståelseramar som 1 Det är kanske på sin plats att här påpeka att de båda begreppen konstruktivism och realism hänförs till den vetenskapsteoretiska användningen av dem och ingen annan. Begreppet realism och dess avledning realistisk kan i dagligt tal tolkas som om de hänförs till ståndpunkter som är ”sanna”, ”rimliga” eller ”riktiga”, och i sådana fall skulle ju konstruktivism kunna uppfattas som i lägre grad ”sann”, ”rimlig” och så vidare. Någon sådan betydelse har dock inte begreppen i det sammanhang som de nu används i.

10

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

forskningen i allmänhet haft om kön och genus och kategorierna kvinna och man. Sådan forskning har lyft fram inkongruenser och inkonsekvenser i andra vetenskapliga riktningars förklaringar till kön och genus och fört in förståelsen av dessa begrepp i ett helt nytt sammanhang. Begrepp och förklaringsmodeller för sådana nytolkningar har bland annat lånats från litteratur- och språkvetenskap, och en viktig företrädare för detta perspektiv är Judith Butler (se t.ex. Butler 1988, 1990, 1993, 1997, 1999).

Konstruktivism

Realism

Strikt/radikal

Kontextuell

Strikt

Naiv

Verklighetens beskaffenhet

Kön är skapat Genus är skapat

Kön är givet Genus är skapat

Kön bestämmer genus

Endast kön existerar

Sätt att betrakta möjligheten att nå kunskap

Verkligheten fullständigt konstruerad

Avsevärd grad av ­konstruktion

Verkligheten oberoende av våra ­konstruktioner Låg grad av konstruktion

Ingen ­konstruktion

Exempel på forskningsinriktning

Queerfeministisk teoribildning

Huvudfåran inom samhällsveten­ skaplig köns- och genusteori

”Biopsykologisk” teoribildning

1800-talets samhällsvetenskapliga teoribildning

Tabell 1. Forskningstraditioner och antaganden om kön och genus (inspirerad av Sahlin 2002).

Butlers utgångspunkter tillhör den mer radikala formen av detta synsätt, och hon har blivit en av den så kallade queerfeminismens viktigaste teoretiker.

Queerfeminismen står i opposition till den heteronormativitet, i betydelsen heterosexuella arrangemang och relationer som norm för att tillgodose sexuella begär, som genomsyrar nästan alla samhällen. Denna inriktning ifrågasätter därmed heterosexualiteten som övergripande norm för familje- och samhällsbildning.

En variant av den konstruktivistiska traditionen tar sin utgångspunkt i en mer kontextuell inriktning (tabellens andra kolumn). Där förstås kön

11

G en u s i s o cia lt a r b ete

som ett mer eller mindre givet biologiskt konstant faktum och genus som dess sociala framträdelseform. I denna form av konstruktivism förutsätts det, trots att olika fallgropar finns, att det är möjligt att nå icke förvrängd kunskap om kön och genus.

Kategorin kön ses som konstant och mindre problematisk att erhålla ickesnedvridna kunskaper om. Genus, de positioner som kvinnor och män ges och tar i samhället, ses däremot som ett konstruerat och variabelt fenomen i historisk och kulturell bemärkelse. Genus uppvisar en föränderlighet i olika sammanhang och tidsskeden. Vår förståelse av genus griper också in i eller ”överlagras” hela tiden av kön på ett sådant sätt att könsdimensionen ibland förstärker, ibland inte påverkar och ibland försvagar våra försök att få en ”sann” eller icke motsägelsefull bild av just genus. Våra försök att få en rimlig bild av hur verkligheten är beskaffad är därför mer eller mindre problematiska och genomgår mer eller mindre ständiga omtolkningar. En stor del av den genusforskning som idag är ”mainstream” kan man säga har denna utgångspunkt. En viktig förgrundsgestalt för denna inriktning i svensk teoribildning kan Yvonne Hirdman (1988) anses vara.

En mer strikt realistisk utgångspunkt (tabellens tredje kolumn) förutsätter att dimensionen kön existerar oberoende av oss själva samt att det är möjligt att ha en av oss själva oberoende och objektiv kunskap om fenomenen kön och genus. Forskning med denna utgångspunkt har bland annat med hjälp av belägg för skillnader i fysiologi och biologi sökt dra slutsatser om kvinnors och mäns sociala och samhälleliga positioner. Man har försökt belägga att våra biologiska dispositioner utgör ”resonansbotten” för våra sociala handlingar. Representativ för denna inriktning är bland annat sådan forskning som med hjälp av olika typer av experiment försöker kartlägga vilka inneboende skillnader mellan kvinnor och män som finns, som till exempel matematisk och spatial förmåga, och hur dessa påverkar de båda könens kapaciteter.

Den naiva realismen (tabellens fjärde kolumn) problematiserar inte kön eller genus som kategorier eller fenomen. Inte heller är våra möjligheter att nå objektiv kunskap om kön eller genus uppe på agendan. Istället

12

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

förutsätter den naiva realismen att sådana objektiva kunskaper finns att hämta i alla observationer vi gör av kvinnors och mäns liv. Denna utgångspunkt tar därmed inte särskild hänsyn till eller har några särskilda begrepp eller teorier för att förstå genus, utan all kunskap som erhålls inordnas i förståelsen av kön som biologisk och social entitet. Kvinnors och mäns genus blir på detta sätt analoga med deras biologiska kön. Denna vetenskapliga utgångspunkt är idag i det närmaste utdöd, åtminstone i vetenskapliga sammanhang, och motsvaras nog främst av tidigare seklers polariserade och komplementaristiska syn på könen, i vilken det sociala, samhälleliga livet tolkades som uttryck för biologiska skillnader. Med denna utgångspunkt kunde till exempel kvinnors respektive mäns sociala problem, i form av till exempel fattigdom och utsatthet, tolkas som uttryck för deras ”sanna” biologiska natur (se t.ex. Jordansson 1998). Även om den naiva realismen ibland kan skönjas i sådana mer eller mindre oreflekterade uttalanden som människor dagligdags gör så är den naiva realismen ett sidospår i vetenskapen. Vi kommer därför inte att beröra denna utgångspunkt ytterligare i detta inledande kapitel (se istället kapitel 2, Genus och kön som grund för konstruktioner av kvinnors och mäns sociala problem, i vilket de sociala problemens svårfångade och föränderliga väsen tas upp, samt kapitel 4, Genusmedvetet socialt arbete, i vilket vi återkommer till olika utgångspunkter för att betrakta kön och genus).

Mellan konstruktivism och realism Författarna till den här boken ansluter inte helt och hållet till vare sig mer konstruktivistiskt eller realistiskt inspirerade utgångspunkter för synen på begreppen kön och genus och deras konsekvenser för kvinnor och män som kategorier. Vår egen utgångspunkt ligger emellertid närmare det som i det föregående avsnittet getts benämningen kontextuell konstruktivism. Vi ska därför ägna de båda följande avsnitten åt att kort redogöra för grundtankarna i en konstruktivistisk respektive en realistisk ansats för att därefter formulera en egen ståndpunkt i förhållande till dessa båda inriktningar.

13

G en u s i s o cia lt a r b ete

Kvinna och man som konstruktioner Konstruktivismen ställer frågan om i vilken mån vi överhuvudtaget kan ha några objektiva, oberoende kunskaper om kategorierna man och kvinna, sexualitet, biologi och så vidare som inte redan på förhand är starkt färgade av våra kulturella föreställningar. Utifrån ett konstruktivistiskt perspektiv förstås samhälls- och könsordningen och begreppen man och kvinna därför som ett ständigt pågående användande av kulturspecifika föreställningar om kvinnors och mäns vara eller väsen. Dessa föreställningar refererar visserligen till de påvisbara biologiska och konstitutionella skillnaderna som existerar mellan kategorierna kvinna respektive man, men snarare än att kunna återspegla sådana skillnader så refrakterar, bryter, de endast emot den verklighet de omnämner. Våra kategorier skapar på detta sätt förståelsemönster som med större eller mindre grad av skevhet innehållsligt refererar till den verklighet som de uttalar sig om (jfr West & Zimmerman 1987).

Butler (1988, 1990, 1993, 1997, 1999) är en av de konstruktivistiska forskare som fått mest uppmärksamhet och genomslag. Enligt Butler finns överhuvudtaget ingen av naturen given biologi, det vill säga det som vi i dagligt tal antar utmärker kategorierna man respektive kvinna. Istället är det handlingar, normer, värderingar, maktrelationer med mera i samhället som föreskriver vad kön är. För dessa repetitiva och meningsbildande handlingar som konstruerar vår förståelse av man respektive kvinna använder Butler begreppet ”performativitet” (Butler 1988, 1990, 1993, 1997, 1999). Performativa handlingar är alla de sätt på vilka vi skapar vår förståelse av det som vi uppfattar vara könets ”sanna” väsen. Med hjälp av kroppsliga uttryck och andra meningsbildande handlingar både görs och bevaras könen, och själva kroppen har ingen annan ”ontologisk status” än de olika akter eller handlingar som bidrar till att forma vår förståelse av den (Butler 1990, 1997). Detta innebär med andra ord att Butlers utgångspunkt är att kroppen, vårt biologiska varande samt våra kön inte har någon inre kärna utan snarare är ”en stum fakticitet” på vars existens vi präglar dess betydelse (Butler 1990).

Butler hävdar emellertid samtidigt att könen och våra kroppar är unika entiteter av materia, massa och substans. I detta försäkrar hon att kön fak-

14

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

tiskt existerar oavsett våra konstruktioner och tankar om kropparna. Hon uttrycker dock att det är vanskligt att börja tala om den faktiska existensen av kön eftersom detta oundvikligen får oss att fastna i sådana förutfattade mönster av förståelse som bidrar till att forma eller materialisera våra kön.

Därmed har vi ändå ingen oförfalskad eller icke-konstruerad kunskap om vad en kvinna respektive man ”egentligen” är (Butler 1993, s. 10–11). Som en konsekvens av Butlers upplösning av relationen mellan den biologiska eller kroppsliga domänen och hur vi uppfattar vårt eget och andras kön frigör hon också sexualiteten eller det hon även väljer att omnämna som den kroppsliga njutningen eller åtrån (eng. desire) från biologi. Detta betyder att även mäns och kvinnors sexuella praktiker är fångade i samma nät av handlingar, normer, värderingar och maktrelationer som deras köns­ identitet är. Även våra sexuella aktiviteter och vår åtrå är därmed underkastade våra konstruktioner snarare än att vara ett slags ”faktum” som vi har att acceptera och förhålla oss till.

Butlers tankar har influerat både forskning och praktik. Grupper som till exempel transsexuella och bisexuella har fått en förståelseram för hur deras könsidentitet (deras egen upplevda uppfattning om sitt kön och sin sexuella orientering) kan förstås. Vetenskapligt har Butlers tankar gett näring till ett otal diskussioner. En av de mer intressanta kan man säga är det tankemässiga frikopplandet av våra föreställningar om begrepp som ”kvinna” och ”kvinnlighet” från det kroppsliga varat och de sociala roller som kvinnor i olika samhällen ges och tar. På detta sätt har forskningen om kvinnor och män på nytt kommit att uppmärksamma hur olika system av makt och kunskap bidrar till att forma våra liv. Detta har bidragit till att diskussionen rört sig ytterligare en bit bort ifrån den typ av realism som utgår ifrån att av naturen givna bakomliggande mönster bestämmer kvinnors och mäns vara.

En intressant inriktning som på ett tydligt sätt fått näring av Butlers tankar är forskning om de mekanismer som inom vetenskap och myndigheter används för att så att säga ”tvinga in” människor i förutbestämda könskategorier. Studier om människor som föds som ”intersexuella”, med mer eller

15

G en u s i s o cia lt a r b ete

mindre oklar könsbestämning utifrån den uppdelning i något av de två av varandra uteslutande könen man eller kvinna som samhället föreskriver, är ett exempel på sådan forskning (se t.ex. Preves 2003). I denna forskning belyses bland annat med vilka könsmässiga variationer som människor faktiskt kan födas, hur den medicinska vetenskapen och praktiken med hjälp av operationer och andra ingrepp sorterar dessa människor i någon av de båda kategorierna kvinna och man, hur sådana sorteringsförsök går till och med vilket lagstöd och vilka maktmedel de genomförs, samt hur livet gestaltar sig för dem som blir utsatta för sådana ingrepp (se Hirseland 2003; Preves 2003). Den uppmärksamhet som dessa frågor fått i forskning och i medier har utan tvekan gjort att människor som förut gömts undan och ”hanterats” för att passa in i de kategorier som samhället föreskriver fått uppmärksamhet och också upprättelse.

Kvinna och man som essentiella kategorier I forskning med realistisk utgångspunkt har avsevärt intresse riktats mot frågan om vilka sociala egenskaper som bevisligen och i relation till vår biologiska konstitution kan kopplas till och skiljer de båda kategorierna män respektive kvinnor från varandra. Forskningen har med andra ord riktat fokus på frågan om det finns ”essentiella” skillnader mellan kvinnor och män.

Inom forskning med intresse för att undersöka essentiella skillnader har det sedan länge framförts hypoteser om att det på vissa områden, till exempel beträffande aggression, fysisk sårbarhet (Jacklin 1989) och vissa aspekter av kognitiv förmåga, som matematisk (Benbow & Stanley 1980; Benbow 1988) och spatial förmåga, existerar medfödda biologiska skillnader mellan könen. Man har till exempel antagit att män av naturen är mer aggressiva, men också mer fysiskt sårbara. När det gäller aggressiviteten har man antagit att det förhåller sig så eftersom män är överrepresenterade i våldsbrottsstatistiken. Det senare har man slutit sig till bland annat därför att det kunnat iakttas att män har högre sannolikhet för att dö i början och i slutet av livscykeln (se t.ex. Östlin m.fl. 1996).

16

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

På de nämnda forskningsområdena har dock forskningen inte kunnat uppvisa resultat som på ett entydigt sätt påvisar biologiska skillnader mellan kvinnor och män. När det gäller frågan om män av naturen är mer aggressiva än kvinnor så har man med olika typer av experiment försökt belägga att det är mäns produktion av testosteron (biologiska disposition) som leder till eller förklarar deras våldsbeteende (sociala uttryck). De forskningsresultat som erhållits har dock varit långt ifrån övertygande (se t.ex. Lips & Collvin 1978, s. 198–223). Sådana studier har till exempel inte kunnat påvisa några raka samband mellan testosteronproduktion och våldshandlingar (Tricker m.fl. 1996). På samma sätt har man också haft svårt att belägga att testosteronhalter påverkar mäns sexuella övergrepp mot kvinnor. Det finns inte heller några entydiga samband mellan höga halter av testosteron och en högre grad av våldsamhet hos män som av naturen producerar högre halter testosteron än vad som är fallet med andra män. Andra studier visar att testosteronhalten stiger när människor blir utsatta för stressiga, utmanande eller våldsamma situationer, vilket tyder på att det snarare är de sociala förhållandena som påverkar hur den biologiska apparaten fungerar (se t.ex. Lorentzen 2006).

Också beträffande fysisk sårbarhet råder osäkerhet om en eventuell koppling mellan mäns överlevnadsförmåga och deras fysiska konstitution (se t.ex. Östlin m.fl. 1996). Något som vi däremot med säkerhet vet, och som det finns anledning att anta färgar våra föreställningar om en sämre inneboende konstitution, är att manligt genus är förknippat med ett stort antal livsstilsfaktorer som bidrar till deras högre dödlighet (Courtenay 2000a, 2000b).

Forskningsresultat om skillnader mellan kvinnor och män när det gäller matematisk förmåga är också omtvistade (se t.ex. Crawford & Unger 2000, s. 123–135). Mycket talar nämligen för att de skillnader som forskare hänfört till biologiska strukturer istället kan sökas i sociokulturella och kontextuella förhållanden. Detta beror på att forskarna inte kunnat studera konstitutionella biologiska skillnader och hjärnans kapacitet att utföra vissa processer. Istället har forskningen endast kunna fånga sådana ­situationer

17

G en u s i s o cia lt a r b ete

som är kultur- och uppgiftsspecifika och resultaten har därför inte gått att generalisera till att gälla kvinnor och män som biologiska eller som sociala grupper i allmänhet (se t.ex. Linn & Hyde 1989). Forskningen har till exempel byggt sina resultat rörande skillnader i kvinnors och mäns matematiska förmåga på hur väl de båda grupperna klarar av uppgifter som avspeglar kvinnors och mäns olika utbildnings-, karriär- och yrkesval (det vill säga färdigheter som påverkats av kulturella faktorer) snarare än inneboende eller kognitiva strukturer.

Konstruktion eller konstitution?

Den nu refererade forskningen visar att både en konsekvent realistisk och en långtgående (strikt/radikal) konstruktivistisk ansats på genus och kön stöter på problem.

Framställningen visar att sådana a priori-antaganden om skillnader mellan könen som realismen står bakom har relativt svagt vetenskapligt stöd. Det tycks helt enkelt inte finnas särskilt starkt stöd för att kvinnor och män som grupper eller könsvarelser kan skiljas åt när det gäller sådana färdigheter som tillskrivs biologisk disposition. Forskning visar också att de faktiska skillnaderna mellan könen som identifierats i vissa sådana studier i vilka man trott sig undersöka biologisk variation överhuvudtaget inte skulle framträda om inte själva fynden gjorts i sådana sociala sammanhang som innebär att deras innebörd på ett överdrivet sätt har tillskrivits konstitutionella skillnader (jfr Connell 1995, s. 21ff; Epstein 1987).

Den långtgående konstruktivistiska ansatsen stöter också på problem.

Till skillnad från den realistiska ansatsen handlar problemen för konstruktivismen inte om att den biologiska nivån ges för stort förklaringsvärde när det gäller att förstå vad som konstituerar man och kvinna. Problemen med den långtgående konstruktivistiska ansatsen är istället att biologiska aspekter tillskrivs för litet förklaringsvärde när det gäller att förstå kvinnors och mäns sociala vara. I den långtgående konstruktivistiska ansatsen framstår ifrågasättandet av att våra kroppar skulle kunna utgöra en icke-

18

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

konstruerad bas för våra erfarenheter och åsikten att vi inte kan ha någon oförvrängd kunskap om vår biologiska konstitution som de mest problematiska förhållandena (se t.ex. Archer 2000).

En medelväg i detta dilemma mellan två perspektiv, som i sig är långtgående i sina utgångspunkter och konsekvenser, är att erkänna den sociala miljön som primär över den biologiska dispositionen när det gäller förklaringar till vad som formar mäns och kvinnors beteenden. Samtidigt bör man emellertid inte förneka kunskaper om de ”faktiska” biologiska skillnader mellan kvinnor och män som existerar (se t.ex. Maccoby & Jacklin 1974; Lips & Collvin 1978; Deaux 1984; Jacklin 1989; Crawford & Unger 2000). Vi ansluter oss till denna medelväg och utvecklar resonemanget nedan, i vilket vi argumenterar för att kön/genus är en mer eller mindre konstruerad, producerad och reproducerad dimension som kvinnor och män i olika kontexter söker uppnå i det dagliga livet.

Kön och genus: En medelväg Inom en stor del av den socialpsykologiska forskningen behandlas de flesta beteendemässiga skillnader mellan män och kvinnor som socialt konstruerade och förvärvade. De socialpsykologiska forskarna Kay Deaux och Brenda Major (1987, s. 369) definierar till exempel genus som: […] a component of ongoing interaction in which perceivers emit expectancies, targets (selves) negotiate their own identities, and the context in which interaction occurs shapes the resultant behaviour.

Vår egen utgångspunkt om genus ligger i linje med detta. Det är vår uppfattning att kön/genus, snarare än att bestå av mer eller mindre immanent och fast struktur som delas av alla kvinnor respektive män, istället är en mer eller mindre konstruerad, producerad och reproducerad dimension som ständigt uppnås i det dagliga livet (jfr West & Zimmerman 1987).

Dessa framförhandlade föreställningar om genus och genusordningen har en relation till de biologiska skillnaderna mellan könen, i det att vi människor

19

G en u s i s o cia lt a r b ete

ständigt hänvisar till biologin när vi ”gör” genus (Douglas 1987; Kulick 1991; Connell 1995). Individens genus är därför kulturspecifikt och kopplat till den kontext som studeras, men det är också öppet för förhandling (Haavind 1985; West & Zimmerman 1987; Björnberg & Bäck-Wiklund 1990). Synen på och förståelsen av vad som är kvinnligt och manligt är i ständig (långsam) förändring. Genom vårt handlande bidrar vi människor hela tiden till att upprätthålla bilden för andra och för oss själva av vilket genus vi tillhör, vi är oundvikligen indragna i vad man skulle kunna kalla genusskapande processer. I den meningen har vi som skriver denna bok en konstruktivistisk utgångspunkt. Detta betyder dock inte att vi förnekar att strukturer av mer trögrörlig och i lägre grad förhandlingsbar karaktär kan ha betydelse för formandet av genus. Vi antar istället att verkligheten är stratifierad i följande strata: det fysiska, det biologiska samt det sociala (innefattande både det sociologiska och det psykiska).

Dessa strata i den nämnda ordningen (fysisk, biologisk och social) föregår och är grundläggande för det närmast följande (jfr Collier 1994; Danermark m.fl. 1997). Eftersom könen uppenbarligen har både en biologisk och en social dimension går det därför inte att utesluta att kön som fenomen, som ju kan hänföras till biologisk nivå, har betydelse för formandet av genus och andra förhållanden på social nivå inom till exempel politik, marknad och familj (jfr Danermark m.fl. 1997; Archer 2000). Däremot menar vi att mycket, bland annat den forskning som vi refererat i kapitlet, talar emot att det på något enkelt sätt skulle gå att reducera förhållanden på social nivå till biologisk. Kön som biologisk entitet och dess konsekvenser för genus och det sociala är nämligen långt ifrån något enkelt, omedelbart eller mekaniskt. Män och kvinnor som könsvarelser och skillnader mellan kvinnor och män i detta hänseende har nämligen ingen direkt påverkan på kvinnor och män som sociala varelser och går inte att översätta eller extrapolera till ­ social nivå. Det går till exempel inte (som redan argumenterats för) att på något enkelt sätt överföra eller omvandla biologiska dispositioner (t.ex. mäns muskelstyrka) eller processer (t.ex. den manliga produktionen av testosteron) till processer på social nivå. Man kan till exempel inte sluta sig till att män i vår kultur utövar våld

20

1. I n t ro du k t i on : Gen u s i so ci alt ar b ete

mot kvinnor för att de har större muskelmassa och producerar högre halter av testosteron eller att orsaken till att kvinnor ansvarar för den större delen av omsorgsarbetet har att göra med deras biologiska disposition. Våld i nära relationer liksom omvårdnaden om andra är nämligen i grunden sociala fenomen och måste därför få sin förklaring på denna nivå. Kunskaper om den biologiska verkligheten är därför svåra att omsätta i ett språk, ett protokoll eller en förståelse som omfattar det sociala. Istället verkar det rimligt att anta att varje stratum, till exempel det sociala, fungerar med sina egna unika mekanismer eller om man så vill med sin egen logik (jfr Collier 1994; Danermark m.fl. 1997).

Vår utgångspunkt är emellertid också att det mellan genusformandet på social nivå, i det dagliga livet och den biologiska nivåns trögrörliga struktur existerar ett slags växelspel mellan förhållanden på en nivå (biologisk) och en annan (social). Detta växelspel gör att förhållanden på den ena nivån, under vissa villkor och på vissa sätt, kan bidra till att forma och bli formade av förhållanden på andra nivåer. Vi antar också att ett sådant dialektiskt förhållande är möjligt på grund av att det finns kommunikationsmöjligheter och en slags halvgenomsläpplighet, semipermeabilitet, mellan de olika nivåerna. Begreppet semipermeabel har vi lånat från biologin, där forskning visat att det i många organismer existerar sådana membran som är halvgenomsläppliga, det vill säga som selektivt släpper igenom molekyler beroende på om de uppfyller vissa kriterier (storlek, laddning osv.). Vårt antagande är också att hur, det vill säga med vilka mekanismer, sådan kommunikation mellan nivåer går till när det gäller kön/ genus ännu inte är känt för vetenskapen. Inom den kunskapsteoretiska inriktning som fått benämningen den kritiska realismen har denna typ av indirekta och icke-reduktionistiska påverkansmöjligheter från en nivå i det ”vetenskapliga trädet” till en annan getts beteckningen emergens (jfr Collier 1994; Danermark m.fl. 1997).

21

G en u s i s o cia lt a r b ete

Genus ordnar samhället i samtidiga processer Vi har i det föregående avsnittet argumenterat för att genus skapas på social nivå. Vi har också nämnt att det stratum som utgör det sociala innefattar såväl en sociologisk som en psykologisk dimension. I detta avsnitt ska vi utveckla vår argumentation för hur skapandet av genus/kön sker genom att föreslå hur det sociala kan förstås som uppdelat i olika nivåer.

I likhet med Robert Connell (1987, 2005) menar vi att genus är en dimension av socialt liv som är integrerad och sammanflätad med andra samhälleliga förhållanden som till exempel relationerna inom politik, marknad och familj. Derek Layder (1993) pekar ut fem nivåer eller dimensioner av den sociala verkligheten som är relevanta när det gäller förståelsen av hur och varför genus skapas. Dessa är: ”kontext”, ”inramning”, ”situationsbundna aktiviteter”, ”själv” och ”historia” (se figur 1). Layder (1993) argumenterar i sin multistrategiska ansats för att forskaren, om möjligt, bör rikta uppmärksamhet mot alla de fem angivna nivåerna samtidigt för att få en så mångfasetterad förståelse och ”sann” bild av verkligheten som möjligt. Vi menar att Layders utgångspunkt är intressant och viktig eftersom den pekar ut ett sätt att kunna få systematisk kunskap kring ett specifikt fenomen (som t.ex. genus i socialt arbete). Vi har argumenterat för att det finns en ömsesidig påverkan mellan olika strata av verkligheten och vi menar att detta i högsta grad gäller även de nivåer som nu introducerats.

Den första av dessa nivåer, kontext, rör de övergripande strukturella förutsättningarna såsom de avspeglas i kulturella normer och värderingar, ekonomiska förutsättningar, politik och så vidare, det som så att säga sätter ramarna för alla aktiviteter som pågår i ett samhälle. På denna nivå handlar skapandet av genus om rättsliga regler, normer, ekonomiska relationer och så vidare men också om andra ”kulturella överlagringar” (Hirdman 1988, s. 53) som hur manligt och kvinnligt framställs i litteratur, konst och så vidare.

22

Genus i socialt arbete ISBN: 978-91-47-09830-9 © 2012 Författarna och Liber AB Förläggare: Emma Engdahl Redaktörer: Louise Ridell Ehinger och Mia Ljunggren Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Omslagsbild: Thinkstock Figurer: Jonny Hallberg

Upplaga 1:1 Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012

KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material.

Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01

Genus är den första boken som på ett systematiskt sätt belyser hur genusdimensionen formar socialt arbete. Boken ger perspektiv på genusfrågan utifrån fyra delar av det sociala arbetet: • det sociala arbetets problem- och verksamhetsområde • det sociala arbetets organisering • professionaliseringen av socialt arbete samt • det direkta arbetet med brukarna. Författarna diskuterar de utmaningar som det sociala arbetet står inför när det gäller att skapa utrymme för kritisk reflektion kring den egna praktiken och att praktiskt genomföra ett genusmedvetet socialt arbete.

Boken kan läsas av både dem som är nybörjare på området och dem som är mer bevandrade i genusteori. Även om boken i första hand vänder sig till verksamma inom socialt arbete är innehållet relevant också för andra professioner som till exempel läkare, psykologer och sjuksköterskor.

Författarna har samtliga erfarenhet av praktiskt socialt arbete och forskning i ämnet. Christian Kullberg är professor i socialt arbete vid Högskolan Dalarna. Övriga medverkande är doktorander i socialt arbete: Marcus Herz vid Örebro universitet, Johannes Fäldt vid Högskolan Dalarna, Veronika Wallroth vid Linköpings universitet och Mikael Skillmark vid Ersta Sköndal högskola.

”Författarna lyckas både reda ut snåriga begreppsdjungler kring genusbegreppet och visa den praktiska nyttan av ett reflexivt, kritiskt och nyanserat genustänkande i det sociala arbetet. Boken ger sammantaget en rik och mångfacetterad bild av genuspraktiker och socialt arbete i förändring.”

Thomas Johansson, professor i pedagogik och genusforskare ”En efterlängtad och angelägen bok som belyser centrala frågor för socialt arbete ur ett genusperspektiv. Boken ger en bra genusteoretisk grund och det pedagogiska upplägget med avslutande arbetsfrågor för varje kapitel gör den väl lämpad för användning i utbildning och studiecirklar.”

Tina Mattsson, fil. dr socialt arbete, Socialhögskolan, Lunds universitet

Best.nr 47-09830-9

Tryck.nr 47-09830-9-00