9789140673947

Torsten Thurén & George Strachal

Källa: internet Att bedömA informAtion utifrån källkritiSkA principer

Innehåll Introduktion

5

I. Internet och källkritik

7

Informationsbedömning på internet Olika slags information Allmän tillförlitlighet De källkritiska principerna Bortom källkritiken

II. Nio källkritiska fallstudier

7 10 11 13 22

27

1. Vetenskap och pseudovetenskap i. Förintelseförnekare ii. Evolutionsteori, kreationism och Intelligent design

29 31 38

2. Spanska sjukan

47

3. Kritiken mot Sida

53

4. Iran

61

5. Om lyckoundersökningar

79

6. Om pojkars och flickors ­färgpreferenser

91

7. N äringsbrist och hälsa

101

8. Kosttillskott på ont och gott

111

9. Vem är Dr Donsbach?

117

III. Sammanfattning och slutsatser Att sortera bort det oseriösa – allmän tillförlitlighet Källkritik Råd till internetanvändare

127 128 131 136

Litteratur

141

Bilaga. Ett urval internetadresser

145

I. Internet och källkritik Detta är en bok om källkritik tillämpad på internet. Vad är då käll­ kritik?

Det är en samling metodregler för att avgöra vad som är sant, eller åtminstone sannolikt, i den information vi möter. Källkritik är ingen kungsväg till sanningen, men den är ett bra sätt att bedöma tillförlit­ ligheten i olika slags information. Källkritiken ut­formades från början inom historievetenskapen, men tillämpas också inom bland annat journalistiken. Den bygger på några ganska enkla kriterier som dock kan vara svåra att tillämpa i praktiken. Vi ska presentera dessa krite­ rier närmare längre fram i boken.

Med ”källa” menas ursprunget till vår kunskap. Källan kan vara skriftlig – brev, protokoll, böcker, tidningar etc. Den kan vara muntlig – intervjusvar, uttalanden vid presskonferenser, offentliga tal – och den kan vara materiell – krukskärvor, byggnader, fotspår, fingeravtryck etc.

Allt som vi bygger vår kunskap på är kunskapskällor. Källkritikens uppgift är att värdera dessa källor och bedöma deras tillförlitlighet.

Källkritik kan tillämpas på mycket – på Karl XII:s död, på mordet på Olof Palme och på ett brott som begåtts i går. Den kan tillämpas på diskussioner i Riksrådet på 1600-talet och på regeringens senaste ut­ spel. Allt från Bibeln till pressmeddelanden kan bli föremål för käll­ kritisk analys.

Informationsbedömning på internet Behövs en bok om källkritik på just internet? De källkritiska princi­ perna gäller väl i lika hög grad oavsett om det handlar om information 7

källa: internet från tryckta medier eller från internet? Ja, det stämmer, men, som vi ska se blir en del källkritiska problem mer komplicerade på internet än i andra medier. De traditionella källkritiska kriterierna räcker inte till, utan måste kompletteras och anpassas till de speciella förhållanden som råder på internet. Samtidigt ger internet möjligheter till käll­ kritiska bedömningar som inte stod till buds tidigare. För den som har sysslat med källkritik redan före internets tid är detta uppenbart – och problematiskt.

En god utgångspunkt när man ska bedöma information generellt är att aldrig avfärda något från början, hur märkligt det än förefaller.

Historien är full av exempel på hur åsikter som en gång ansågs orim­ liga senare har blivit allmänt accepterade sanningar. Det som är dagens vidskepelse kan vara morgondagens vetenskapliga sanning. Galilei råkade illa ut när han påstod att jorden rör sig kring solen och inte tvärtom. För inte så länge sedan avfärdades påståenden om att rökning är farligt och att jordens klimat håller på förändras på grund av mänsk­ liga aktiviteter. Därför bör varje påstående tas på allvar och analyseras källkritiskt. Snarare än att avfärda skenbara orimligheter bör man ­granska dem särskilt noga. Det är genom att etablerade sanningar ifrågasätts som vår kunskap ökar. Men dessvärre går den principen inte att upprätthålla när man söker information på internet.

Ett exempel: En googlesökning (09-08-03) på kombinationen ”aliens” och ”abduction” fick cirka 5 430 000 träffar. Den som genom en källkritisk analys vill ta reda på om människor ibland kidnappas av utomjordingar får alltså ett drygt arbete, och det är knappast mödan värt. Med andra ord: Den enorma mängden information på internet gör att man måste sortera bort en hel del och från början avfärda mycket som otillförlitligt. Hur ska det gå till? Det är ingen lätt uppgift, och det finns ingen säker metod.

Det böljande kaos som råder på internet är jämlikt. Den fattiga och den rika organisationens webbplatser kan vara lika påkostade. Man kan inte på utanskriften se om den som står bakom webbplatsen är en stor organisation med mycket pengar bakom sig, eller om det är en liten fattig förening som kämpar för sin existens. På internet saknas också en av journalistikens traditionella makthavare: gatekeepern, den 8

I. Internet och källkritik som sållar bort information som inte anses värd att komma in i tid­ ningen eller spridas i etern. På internet samsas den värdefulla infor­ mationen och skräpet, sida vid sida.

Jämlikheten på internet har stora fördelar. Internets existens gör att det finns oerhört mycket mer information än tidigare, och den infor­ mationen är lättåtkomlig. Men nackdelarna är också stora. Den som söker information på internet är utlämnad åt sig själv och sitt omdöme.

Ingen auktoritet kan avgöra vad som är tillförlitligt och vad som är otillförlitligt. Internet översköljs av åsikter och dränks i uppgifter.

Godhjärtade budskap blandas med illvilliga. Från den ena dagen till den andra kan uppgifter spridas och sakområden som dittills varit i det närmaste obekanta bli allmänt kända. Uppdateringar sker oavbrutet, men uppgifter kommer från olika källor och ger olika besked. Veder­ lagda uppgifter dröjer sig kvar, och felaktiga uppgifter sprids lika snabbt och lätt som korrekta.

Problemen med internet kan alltså sammanfattas så här: • På internet finns en enorm mängd information, vilket innebär att det är omöjligt att bedöma allt.

• Internet är jämlikt, vilket sätter fokus på bedömningen av avsända­ ren.

• Auktoriteter saknas på internet, vilket innebär att det saknas en kvalitetsgaranti.

Kunskapssyn Den som arbetar med internet förlorar snart sin tro på absoluta fakta.

Auktoriteterna vacklar och det existerar motstridiga påståenden om snart sagt allting. Den brokiga mångfald som möter på internet kan göra en benägen att tycka att det gör detsamma vad man tror på, det ena är lika gott som det andra. Men det är inte vår åsikt. Källkritik förutsätter en grundläggande rationalism, ett avvisande av ett fullstän­ digt rela­tivistiskt synsätt. Vi menar att det finns en värld ”där ute”, utanför internet, som kan beskrivas mer eller mindre sanningsenligt.

Men vi vill också betona att snart sagt alla sanningar är provisoriska.

9

källa: internet Det som är sant i dag kan vara falskt i morgon. Det finns alltid myck­ et som är okänt, nya rön kan när som helst kullkasta gamla uppfatt­ ningar. All kunskap är temporär och bristfällig, och det är viktigt att vara med­veten om det.

När vi talar om sanning menar vi därför: så långt det för när­varande går att veta. Sanning motsvarar vetenskapens nuvarande ståndpunkt, det som kunniga och omdömesgilla källor hävdar och vad bekräftad vittnesbörd ger besked om.

Olika slags information När man ska bedöma information måste man först bestämma vilket slags information det är frågan om. Mycket grovt kan vi dela in in­ forma­tion i tre kategorier.

För det första har vi fakta. Sådana är möjliga att bevisa, åtminstone i teorin. De källkritiska principerna är huvudsakligen utformade för att granska fakta.

För det andra har vi förklaringar, och de är betydligt svårare att be­ döma. Här räcker inte de vanliga källkritiska principerna till. För att kunna bedöma om en förklaring är rimlig bör man helst vara insatt i sakfrågan eller ha kontakt med någon person som är det. Då kan man åtminstone rensa bort helt osannolika alternativ. Ändå återstår ofta flera tänkbara förklaringar till samma förhållande. Då måste man gå vidare och ställa frågor om urval, definition och perspektiv. Man bör också göra en bedömning av den allmänna tillförlitligheten: Vem eller vilka ligger bakom ett visst påstående? Chansen att förklaringen ska vara tillförlitlig ökar om det är en seriös forskare som står för den och om han eller hon är verksam vid ett ansett universitet (se nedan).

Slutligen handlar det om att bedöma olika åsikter. Även om vi inte tror på vad exempelvis ett politiskt parti eller en regering säger, kan det vara intressant att studera deras verklighetsbeskrivning. Hur tän­ ker en muslimsk fundamentalist eller en amerikansk förnekare av Förintelsen? Vilka ståndpunkter intar de? I dessa sammanhang är det inte fakta som är intressanta. Däremot är uppriktigheten viktig. Menar personen i fråga vad han eller hon säger, eller är det ett spel för galle­ 10

I. Internet och källkritik rierna? I det senare fallet är det viktigt vilken publik personen i fråga vänder sig till.

I detta sammanhang måste man skilja mellan vad någon talar om och vad han eller hon avslöjar om sig själv. En person kanske inte alls är uppriktig när han eller hon presenterar sina åsikter. Åsikterna visar sig i stället i själva framställningssättet. Den som utbreder sig över hur tolerant och vidsynt han/hon är kan samtidigt använda ett aggressivt och hatiskt språk som avslöjar en helt annan inställning. Att analysera språk faller dock utanför ramen för denna framställning. Vi hänvisar därför till litteratur i ämnet. (Se litteraturförteckningen).

Vid bedömningen av åsikter är representativiteten viktig. Talar politikern för sitt parti eller uttrycker han/hon bara sin personliga uppfattning? Är en viss presentation av islam giltig för alla muslimer eller bara för en liten sekt?

Sammanfattningsvis bör man alltid ställa sig frågan när man ska bedöma åsikter: Varför har detta dokument tillkommit?

Allmän tillförlitlighet När man värderar information för att se vad som är värt att ta på allvar måste man bedöma källans allmänna tillförlitlighet. Följande tumregler kan vara bra utgångspunkter.

• Egen kunskap är ofta ovärderlig när det gäller att bedöma och tolka källor. Internet är inget undantag från denna regel. En fördel är därför att utgå från några webbplatser som man vet brukar vara tillförlitliga. Den som specialiserar sig på ett område lär sig så små­ ningom vilka webbplatser som går att lita på och vilka man bör vara misstänksam mot. Och ju större kunskap man har om det ämne man studerar, desto lättare är det att bedöma tillförlitligheten.

• Öppenhet är ett viktigt kriterium för tillförlitlighet. Det är viktigt att veta vem som står bakom en webbplats. Uppgifterna under ”About us” brukar visserligen ofta vara ganska vaga, men någonstans på webbplatsen bör finnas namn på ansvariga. Ju mer information en webbplats ger om sig själv – vilka som står bakom den, vilken mål­ 11

källa: internet sättning den har – desto trovärdigare är den. Och vice versa: den som inte vill presentera sig öppet finns det anledning att vara miss­ tänksam mot.

• Vilken kompetens har den eller de som står bakom en webbplats?

Vilka praktiska och teoretiska kvalifikationer har de? Kommer in­ formationen från en etablerad forskningsinstitution? Institutioner med gott anseende, exempelvis välrenommerade universitet, har oftast större tillförlitlighet än mindre ansedda/kända institut med mindre kvalificerad personal. Men man måste vara medveten om att även den mest ansedda auktoritet kan ha fel. Och det är regel snarare än undantag att kvalificerade forskare är oense. ”Meritme­ toden” måste alltså användas med stor försiktighet.

• Sättet att uttrycka sig kan också säga en del. Skryt, gnäll, överdrifter och slarviga formuleringar drar ner trovärdigheten.

• Men att en webbplats är tillförlitlig i stort innebär inte att man kan lita på allt den presenterar. Som vi ska se finns det gott om exempel på felaktigheter på allmänt tillförlitliga webbplatser. Även källor med generellt hög kvalitet kan vara missvisande.

Bortom sökmotorerna Det räcker inte att ”googla”. Att en webbplats hamnar högst upp vid en sökning på ett visst ord säger inte mycket om webbplatsens tillförlitlighet.

Det finns inte någon kvalitetsgaranti på internet. Sökmotorerna rang­ ordnar webbplatserna automatiskt efter olika principer, huvudsakligen efter hur många besökare en viss webbplats har. Detta är naturligtvis ingen garanti för att de första träffarna också är de ­bästa. Det finns ock­ så en möjlighet för den som står bakom en webbplats att ta sig förbi kön, så kallad sökmotorsoptimering. Att nöja sig med de första träffarna i en sökmotor är därför inte att rekommendera. Man kan börja sökningen på det sättet, men den som är ute efter kvalificerad information bör söka sig fram på andra vägar. Det finns dessutom en hel del information på in­ ternet som inte går att nå genom sökmotorerna. För att komma åt den­ na, den så kallade osynliga webben, måste andra metoder användas.

I stället för att utgå från en sökmotor kan man utgå från en webb­ 12

I. Internet och källkritik plats som man har förtroende för och se till vilka andra webbplatser den länkar. Utgångspunkten kan exempelvis vara en forskningsinsti­ tution, en statlig myndighet, en organisation eller ett företag. Från Stockholms universitetsbibliotek (http://www.sub.su.se/startasok/­ databaser.aspx) kan man nå en rad databaser i olika vetenskapliga ämnen. Wikipedias länkar kan också vara en bra utgångspunkt, särskilt de i den engelskspråkiga versionen.

Men hur vet man vilken webbplats man kan ha förtroende för? Det kan man inte veta utan förkunskaper. Kriterier för allmän tillförlitlig­ het som öppenhet och kompetens är bara tumregler. Kunskap om sakområdet och/eller erfarenhet av webbplatsen i fråga är därför ound­ gängliga.

De källkritiska principerna Så till de källkritiska principerna. De gäller som sagt all slags informa­ tion, men, som vi ska se finns det en del omständigheter beträffande tillämpningen som det är speciellt viktigt att tänka på vid sökningar på internet.

1. Äkthet Äkthetskriteriet handlar om att avslöja eventuella förfalskningar. För att vara tillförlitlig måste källan vara vad den utger sig för att vara. Det finns flera olika former av förfalskad information. På internet bör man särskilt vara uppmärksam på: • falsk ursprungsbeteckning. Sådan förekommer ibland i form av att någon ”kapar” en webbplats som tillhör en meningsmotståndare och sprider falsk information på den. Det kan exempelvis hända att politiska motståndare utger sig för att representera ett politiskt parti och går ut med påståenden som är generande för det partiet.

• förfalskade bilder. En bild som sägs föreställa offer för en massaker kanske i själva verket är tagen på en annan plats och vid en annan tidpunkt än vad som påstås.

13

2. Spanska sjukan En av internets stora fördelar är den rika tillgången till olika källor som gör det möjligt att jämföra faktauppgifter i en fråga som till en början förefaller ha ett klart och entydigt svar. Detta illustreras i den­ na fallstudie som visar att en källa som är allmänt tillförlitlig inte nöd­ vändigtvis är tillförlitlig i det speciella fallet. I denna studie är tids­ krite­riet – hur kunskapen förändras med tiden – centralt, liksom beroendekriteriet – att ställa olika uppgifter mot varandra och att se efter om uppgifterna har traderats.

Sommaren 2009 håller en influensapandemi på att spridas över världen. I samband med detta blir kunskapen om tidigare pandemier (pandemi = infektionssjukdom som sprids över stora delar av världen) aktuella, inte minst spanska sjukan – den i särklass svåraste av 1900-­talets pandemier, som härjade åren 1919–1920.

Jag vill nu ta reda på hur många människor som avled i spanska sjukan. Jag vill så mycket som möjligt undvika att googla och att vara beroende av Wikipedia. I stället vill jag gå direkt till de mest tillförlit­ liga källorna. Uppgiften verkar enkel, men där bedrar jag mig. Sök­ ningarna gjordes i juli 2009.

Jag börjar med siffrorna för Sveriges del. Den bästa källan borde vara Statistiska Centralbyrån, SCB. Jag söker på SCB:s webbplats (www.scb.se) och får många träffar på ”spanska sjukan”. Så små­ ningom hittar jag uppgiften att antalet döda var drygt 34 000. Jag fortsätter till regeringens webbplats (www.regeringen.se), som länkar till två statliga institutioner, Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet.

På Socialstyrelsens webbplats (www.socialstyrelsen.se) får jag inte ­mindre än 105 träffar på ”spanska sjukan”. I en av de första får jag 47

källa: internet veta att drygt 34 000 människor i Sverige dog i spanska sjukan, alltså samma siffra som hos SCB. Kanske kommer siffran därifrån.

Jag går vidare till Smittskyddsinstitutet (www.smittskyddsinstitutet.se).

Där får jag veta att man räknar med att ca 35 000 människor avled i Sverige av spanska sjukan, alltså något flera än SCB och Socialstyrel­ sen påstår. Slutligen går jag till svenska Wikipedia enligt vilken an­ talet döda var hela 38 000. Varifrån denna relativt höga siffra kommer anges inte.

Jag kan alltså konstatera att antalet döda förmodligen låg mellan 34 000 och 38 000. Hur man kommit fram till uppgifterna framgår inte, men de relativt små skillnaderna mellan de olika webbplatserna minskar inte tillförlitligheten, snarare tvärtom. De kan tyda på att flera oberoende undersökningar har gjorts. Siffrorna säger inte så mycket när de inte relateras till vare sig den dåvarande folkmängden eller till andra dödsorsaker, men en sak är uppenbar: man vet inte exakt hur många som dog. Det handlar om skattningar.

Så över till det totala antalet döda i världen.

SCB ger under rubriken ”Fyra stora epidemier” informationen att antalet döda i hela världen var 20–50 miljoner.

Socialstyrelsens information är något inkonsekvent. Under rubriken ”Influensaepidemiernas påverkan på samhället” skriver man att anta­ let döda var mer än 20 miljoner, ”möjligen upp till 50”. Men under rubriken ”Beredskapsplanering för en pandemisk influensa” preciserar man till ”cirka 40 miljoner”.

Den siffra som Smittskyddsinstitutet anger är anmärkningsvärd – 21 miljoner. Hur kan man ge en så exakt siffra, när andra uppgifter ger ett intervall på mellan 20 och 50 miljoner?

Den internationella organisation som har bäst information om pan­ demier bör vara Världshälsoorganisationen (WHO) (www.who.int/en).

Där finns mycket riktigt en hel del information under rubriken ”Spanish flu”, men den är inte konsekvent. I två artiklar om fågelinfluensa an­ges antalet döda i spanska sjukan till mellan 20 och 40 miljoner, men på två andra ställen anges antalet döda till minst 40 miljoner.

Jag har alltså fått fram följande uppgifter om det totala antalet döda i spanska sjukan: 48

2. Spanska sjukan 21 miljoner (Smittskyddsinstitutet) Mer än 20 miljoner, möjligen 50 miljoner (Socialstyrelsen) 20–40 miljoner (WHO) 20–50 miljoner (SCB) Cirka 40 miljoner (Socialstyrelsen) Minst 40 miljoner (WHO) Det är uppenbart att det handlar om mer eller mindre kvalificerade skattningar.

100 miljoner döda – kan vi lita på Wikipedia?

Uppgifterna i Wikipedia skiljer sig markant från de källor jag hittills använt. Beträffande världen som helhet anger Wikipedia – både den svenska och den engelskspråkiga – en dubbelt så hög maximisiffra som de andra källorna. Enligt Wikipedia dog mellan 50 och 100 miljoner människor i spanska sjukan. De påfallande höga siffrorna gör mig miss­ tänksam. Handlar det om slarv, okontrollerade uppgifter eller kanske sensationsmakeri? Varifrån kommer uppgiften om de 100 miljonerna?

Nu handlar det inte bara om spanska sjukan. Jag måste också ta ställ­ ning till Wiki­pedias tillförlitlighet.

Förklaringen till de 100 miljonerna kommer i den engelskspråkliga Wikipedia. Där sägs under rubriken ”Spanish flu” att äldre bedöm­ ningar angav antalet döda till 40–50 miljoner, men att man numera anser att det handlar om 50–100 miljoner. Wikipedia har en fotnot till denna uppgift. Källan är ”The story of influenza” av Knobler med flera.

En googlesökning på ”The story of influenza” leder till The Natio­nal Academic Press (www.nap.edu/openbook). Denna webbplats publicerar rapporter från olika amerikanska vetenskapsakademier. Det handlar alltså uppenbarligen om en seriös källa. ”The story of influenza” visar sig vara en delrapport från en workshop The Threat of Pandemic Influenza: Are We Ready från år 2005. Rapportens författare är en professor John. M. Barry.

Barry skriver att enligt en samtida bedömning var antalet döda i spanska sjukan 21 miljoner, en siffra som fortfarande cirkulerar i me­ dierna (”a figure that persists in the media today”), men som innebär 49

källa: internet en underskattning av det verkliga antalet döda. Här kommer alltså förklaringen till Smittskyddsinstitutets besynnerliga siffra. Epide­ miologer och forskare har sedan ökat på antalet flera gånger, skriver Barry vidare. Nobelpristagaren Frank Macfarlane Burnet har uppskat­ tat antalet döda till troligen (”probably”) 50 miljoner, möjligen ­(”possibly”) så stort som 100 miljoner. En studie från år 2002 bedömer också antalet dödsoffer till mellan 50 och 100 miljoner (”between 50 and 100 million”).

Barry anger som sin källa artikeln ”Updating the accounts. Global mortality of the 1918-1920 ’Spanish flu’” författad av N.P. Johnson och J. Mueller som publicerats av ”Bull. Hist. Med.” år 2002. Det visar sig handla om Bulletine of the History of Medicine, en uppenbar­ligen se­ riös tidskrift. På tidskriftens webbplats finns sammanfattningar, så kallade abstracts, av de publicerade artiklarna, och det är inte svårt att hitta Johnson och Muellers artikel.

I abstractet finns siffrorna 50–100 miljoner, men formuleringarna är försiktiga. Dödssiffrorna var troligen 50 miljoner (”This paper ­suggests that it was of the order of 50 million”). Men den egentliga siffran kan vara betydligt högre, kanske så mycket som 100 miljoner.

Skillnaden mellan de olika uppgifterna är en skillnad i nyanser, men den är inte oväsentlig. Läsarens intryck blir ett annat av ”50–100” än av ”kanske så mycket som 100”.

Wikipedia kan alltså inte beskyllas för osaklighet. Dess källor har varit seriösa. Om det är någon som har överdrivit är det Wikipedias källa, John Barry, som har hårdragit slutsatsen från en av sina källor.

Men även om Wikipedia inte har använt dåliga källor kan man ifråga­ sätta om man har använt de bästa källorna som finns tillgäng­liga.

Det är möjligt att de höga dödssiffrorna hos Wikipedia och Wiki­ pedias källor faktiskt är de numera gängse. I så fall har ingen av de andra källorna jag använt – SCB, Socialstyrelsen och WHO – följt med i forskningens utveckling. Säkert är i alla fall att ingen vet hur många som dog i spanska sjukan och att ingen heller kan veta det. När det handlar om siffror för hela världen, även områden med dålig eller ingen be­folkningsstatistik, måste bedömningarna till stor del bygga på gissningar.

50

2. Spanska sjukan Hur som helst, när siffrorna står för sig själva säger de inte mycket.

20, 50 eller 100 miljoner, allt låter mycket, men för att få innebörd måste de relateras till något. Det gör John Barry, Wikipedias källa.

Han översätter till en början siffrorna till nutida förhållanden. År 1918 var världens befolkning bara 28 procent av dagens. Motsvarande dödstal i dag skulle vara mellan 175 och 350 miljoner. Sedan jämför Barry spanska sjukan med aids som hittills inte har krävt mer än 24 miljoner dödsoffer. Genom att sätta in siffrorna i dessa sammanhang gör Barry dem mer meningsfulla, samtidigt som de blir mer skräm­ mande.

Slutsatser Sökningarna om spanska sjukan blev krångligare och snårigare än jag hade räknat med. Men de gav också en del lärdomar: • Även skenbart tillförlitliga uppgifter behöver kontrolleras. Alla de undersökta källorna måste betraktas som allmänt tillförlitliga. Ändå varierade deras uppgifter så mycket att alla helt enkelt inte kunde vara korrekta.

• Detta gäller inte minst exakta sifferuppgifter. Det är inte rimligt att tro att Smittskyddsinstitutet vet att just 21 miljoner människor dog i spanska sjukan när de andra källornas uppgifter varierar starkt.

Sådan falsk exakthet kan vara mycket vilseledande.

• Det källkritiska kriterium som är mest relevant är tidskriteriet.

Under­sökningen visar på ett mycket tydligt sätt hur kunskapen växer med tiden. Nyare forskning har givit högre och förmodligen mer tillförlitliga siffror.

• Liksom beträffande andra uppgifter är det viktigt att ställa flera oberoende källor mot varandra. När skillnaderna mellan olika upp­ gifter är relativt små får man anta att man får en ungefärligt korrekt bild av situationen. Det gäller uppgifterna om de svenska dödsfallen.

Men när skillnaderna är så stora som beträffande det totala antalet döda i spanska sjukan måste man dra slutsatsen att det handlar om mer eller mindre goda gissningar.

51

källa: internet • Smittskyddsinstitutets extremt låga siffra, 21 miljoner, är ett exem­ pel på rundgång. Den felaktiga siffran har hängt med ända sedan 1920 trots att den dementerats av nyare forskning.

• Undersökningen visar också hur viktigt det är att gå till ursprungs­ källan. Beträffande Wikipedias uppgifter kunde jag konstatera en tradering i tre led. Och det var detta som fick mig att förstå att Wiki­ pedias påfallande höga siffror nog är de bästa.

• Internet kan faktiskt göra det svårare i stället för lättare att hämta information. Utan internet hade jag tagit mina siffror ur en upp­ slagsbok och nöjt mig med det. Nu visade det sig att det inte var så enkelt. Naturligtvis har jag lagt ner onödigt mycket arbete på att ta fram uppgifterna om spanska sjukan. Men det kan finnas tillfällen då det är viktigt att sifferuppgifterna är exakta. Och då måste man göra sig besvär att jämföra och värdera olika uppgifter.

• Det är viktigt att vara uppmärksam på i hur hög grad det över huvud taget är möjligt att få fram exakta uppgifter. Ibland måste sifferupp­ gifter vara mer eller mindre grova skattningar eftersom det saknas exakt information. När det inte gick att ge exakta uppgifter om dödsfallen i ett litet och välordnat land som Sverige, då kan man inte räkna med att få fram exakta uppgifter från länder där stati­ stiken är mindre väl utvecklad.

• Sifferuppgifter måste relateras till något. Lösryckta siffror säger inte mycket. Uppgifterna om det totala antalet döda i spanska sjukan blir mer meningsfulla när de översätts till nutida förhållanden och relateras till antalet dödsoffer för aids.

52

Källa: internet Torsten Thurén & George Strachal Idag är internet den främsta informationskällan för många. Mängden informa­ tion har ökat enormt inom nästan varje enskilt kunskapsområde och den fort­ sätter att växa mycket snabbt. Men internet är som ett bibliotek utan katalog, där seriöst och oseriöst, värdefull information och skräp blandas om vartannat. Där­ för behöver alla internetanvändare stor källkritisk medvetenhet.

Hur avgör man vad som är en trovärdig och tillförlitlig elektronisk källa? Utifrån konkreta exempel och med utgångspunkt från klassiska källkritiska frågeställ­ ningar diskuteras i den här boken de problem som informationssökning på inter­ net för med sig. Med hjälp av ett antal fallstudier som behandlar politik, historia, samhällsvetenskap och hälsofrågor visar författarna hur man kan förhålla sig käll­ kritiskt till de många faktapåståenden, förklaringar och åsikter som man möter på internet.

Boken vänder sig till alla internetanvändare, men särskilt till dem som använder internet i sitt yrke, som lärare, journalister med flera.

torsten thurén är docent i journalistik vid JMK, Stockholms universitet.

George Strachal är universitetslektor vid JMK, Stockholms universitet.

ISBN 978-91-40-67394-7

9 789140 673947