KLAS EKLUND
VÅRT KLIMAT
ekonomi politik energi
w
rt a v . ww
k
se . t a lim
t! e r h u y drag klimatn t u ND a ra r U g L o å t N EK ss S r A å L 9 av K 009. 200 T A 2 IM T VÅR
KL
ars
rm mme
tko
nu Boke
strat h illu c o ram 1 Diag 1100 : 160 N B IS
ion
ena er: L
son
Elias
Innehållsförteckning Förord – 8
1. Vårt föränderliga klimat – 10
3. Uppgiften: Minska utsläppen! – 54
Slump eller nytt mönster? – 11 Vad avgör klimatet? – 12 Solens strålning växlar – 12 Gaser, vindar och växtlighet – 14 Den livgivande Golfströmmen – 16 Klimatförändringar genom historien – 18 Avsvalkning och istider – 20 Homo sapiens gör entré – 22 Kylslaget i människans ungdom – 23 Den lilla istiden – 25
Hotbilden – 55 Svårt att spå – 57 Sikta på två grader – 58 Temperaturhöjning i olika scenarier – 60 Växthusgaserna måste stabiliseras … – 61 … och utsläppstrenden brytas – 63 Vänta in ny teknik eller ta ut försäkring? – 66 Vad kostar ett varmare klimat? – 68 Vad kostar det att skära ned utsläppen? – 70 Även anpassning krävs – 72
2. Människan värmer jorden – 28
4. En effektiv strategi – 74
Allt varmare under det senaste seklet – 29 Explosion av växthusgaser – 30 Kolets kretslopp – 35 Människan har öppnat kolsänkorna – 37 Energiproduktion och avskogning ger stora utsläpp – 39 Fortsatt stigande temperatur – 40 Torka och stigande hav? – 43 Stormar, bränder och utrotade arter? – 47 Hur farligt kan det bli? – 49 Ett försök att kvantifiera – 51
Hur ska vi välja åtgärder? – 75 Utbud och efterfrågan – 76 Sätt pris på utsläppen! – 78 En kostnadskurva för minskade utsläpp – 79 Ett högre pris på utsläppen – 83 Alla branscher påverkas – 85 Att ändra beteenden – 86 Handel med utsläppsrätter – 88 Koldioxidskatt – 91 Hur mycket subventioner? – 92 Skatter eller utsläppsrätter? – 94 Hur mycket regleringar? – 96
5
5. Energin – på kollisionskurs – 98
7. En global uppgift – 152
En energiberoende mänsklighet – 99 Stigande energiförbrukning – 99 De fossila bränslenas epok – 101 Olika energislag – olika utsläpp – 102 Livscykelanalys – 104 En ohållbar utveckling – 104 Hur bryta beroendet av fossila bränslen? – 106 ”Peak oil”? – 107 Energisparande och rening – 111 Koldioxidförvaring – 112 Kärnkraften på tapeten igen – 115 Vatten och vind – 119 Solkraften – 121 Strid om biobränslen – 122 Vad kostar det? – 123
Klimatet känner inga nationsgränser – 153 Vem släpper ut? – 155 En komplicerad bild – 157 Svåra fördelningsfrågor – 160 Innovationer … – 163 … eller läckage? – 165 Risken för protektionism – 167 Hur ska det gå till? – 168 Klimat- och teknikbistånd – 172 En stegvis förhandlingslösning – 173
6. Transportera, bygga, bo och äta – 126 Transporter – samhällets blodomlopp – 127 Bilism på gott och ont – 129 Vad göra mot bilarnas utsläpp? – 131 Lastbilstrafiken – 134 Flyget utmanat – 136 Sjöfarten – 138 Renässans för tåget? – 139 Byggande och boende – 141 Industrins produktionsprocesser – 144 Hejda avskogningen – 145 Metan från jordbruket – 147 Konkurrens om markanvändningen – 149 Finanssektorn och klimatet – 150
8. Vad ska Sverige göra? – 176 Temperaturen stiger också här – 177 Sverige lindrigt utsatt – 178 Sverige är litet … – 180 … och annorlunda – 189 En ovanligt grön nation – 183 Den svenska klimatpolitiken – 185 Kostnadskurvan i Sverige – 187 Hur ska det svenska utsläppsmålet sättas? – 190 Dyrt att ”gå före” … – 191 … men andra skäl kan tala för det – 193 Sveriges energiförsörjning – 195 Energipolitikens utmaningar – 197 Vad göra med kärnkraften? – 200 Vad vi inte bör göra – 202
9. En grönskande eller förbränd planet? – 204 Oron stiger – 205 En global uppgift – 206 Ingen väg tillbaka – 207 En möjlighet! – 210 Ordlista – 212 Källor och litteraturtips – 215 Användbara länkar – 219 Register – 220
2. Människan värmer jorden
Kolets kretslopp Miljarder ton CO2
Snabba processer
Koldioxid i atmosfären
Långsamma processer
ATMOSFÄREN
760
Koldioxid buffras i haven
Respiration Koldioxid Syre Djur – andning
Vittring
Växter – fotosyntes
MARKYTA OCH VEGETATION
2 300
YTVATTEN LIV I HAVET
920 3
Upptag av näringsämnen
Förmultning
Sedimentering
Mycket långsamma processer
Kolet kretsar ständigt mellan jord, hav, växtlighet, berggrund och atmosfär. En del av detta kretslopp går snabbt – när till exempel träd slukar koldioxid och avger syre. Men det finns också en mycket långsam kolcykel, när växtlighet multnar och långsamt trycks ned i berggrunden, blir till stenkol och olja som ligger begravd under marken i miljontals år. När människan nu bryter kol, borrar olja och förbränner fossila bränslen stör hon detta långsamma kretslopp och lösgör stora mängder koldioxid som annars skulle ha legat kvar under marken.
36
DJUPHAV
37 000
Fossilisering
BERGGRUND
20 000 000
kol naturgas olja
FOSSILA BRÄNSLEN
3 500
37 kretslopp. Under markytan packas slam och mull allt hårdare. En del blir först till torv och under växande tryck till stenkol (det vi kallar ”kol” när vi eldar med det). Annat material – döda växter och plankton som fallit ned mot havsbotten från grundare hav – kan tryckas in i hålrum i berget, där värmen är så hög att det kokar till olja. Oljan är lättare än grundvattnet och söker sig därför uppåt, sipprar fram genom sprickor och hålrum, tills den stannar då dess rörelse blockeras under hårdare klipptak. Där – i sprickor, hålrum och underjordiska grottor långt under markytan – ligger kolet lagrat i flytande, svart olja. Under det senaste seklet har människan börjat störa den naturliga kolcykeln. Vi har ruckat inte bara det snabba kretsloppet, där kol cirkulerar fram och tillbaka mellan mark och atmosfär. Vi har dessutom börjat frigöra det kol som under miljontals år har lagrats i form av stenkol och olja nere i jordskorpan. Människan har öppnat kolsänkorna
Det finns ett vackert, nästan poetiskt ord som betecknar de delar av jorden som binder kol ur atmosfären; de kallas kolsänkor. En kolsänka minskar mängden koldioxid i atmosfären och dämpar växthuseffekten. Skogen är en kolsänka. Kolet är en av byggstenarna för att trädet ska växa. Ett stort träd kan dessutom ha ett par hundra tusen löv, som genom fotosyntes tar upp koldioxid och skapar syre. En solig dag kan nästan 10 000 liter koldioxid tas tillvara – det ger syre för en hel familj. •• Växande skog är alltså en viktig kolsänka. Världens skogar håller tre fjärdedelar av allt det kol som binds i växtlighet. Men nettoupptagning av koldioxid pågår bara så länge
som skogen växer och virkesmängderna ökar. En mogen skog som inte växer längre befinner sig ofta i jämvikt – den koldioxid som sugs upp av de växande träden motsvarar precis den koldioxid som avges av de multnande. En skog som krymper – genom skogsbrand, avverkning eller genom att storm fäller stora mängder träd – slutar att vara en kolsänka. Den kan i stället under en period bli en källa till nettoutsläpp av koldioxid. Så minskade orkanen Gudrun 2005 tillfälligt den svenska skogens förmåga att binda koldioxid. Förekomst av stora skogar i sig räcker alltså inte. För att skogen ska vara en kolsänka, netto, måste den växa i omfång. •• Under träden – i jorden runt rötterna – finns också en kolsänka, som representerar ett långsammare kretslopp: multnande växter som bildar ett så kallat humusskikt. I Sverige och några andra länder på samma breddgrader förekommer en speciell form av sådan kolrik mull, nämligen torven. Mull och torv binder koldioxid. Även detta skikt kan dock ibland förvandlas till en koldioxidkälla, nämligen om människan bryter och eldar torv eller dikar ut skogbevuxen torvmark. Då bryts torven ned och dess innehåll av kol frigörs i form av koldioxid. På samma sätt kan odling och dikning i syfte att öka jordbruksareal frigöra koldioxid som tidigare varit bunden i marken. •• Havet avger växthusgasen vattenånga, men kan också under vissa förhållanden fungera som kolsänka. Ytvattnet tar upp koldioxid genom sin växtlighet och sitt djurliv. Den största kapaciteten att lagra kol finns dock i djuphavet, och omsättningen av vatten
2. Människan värmer jorden
38
Kol och koldioxid När vi eldar med kol (eller olja eller andra fossila bränslen där kol ingår) bildas nästan fyra gånger så mycket koldioxid – ett ton kol ger hela 3,7 ton koldioxid. Det beror på att kolatomen när kolet förbränns förenar sig med två syreatomer (som var och en är tyngre än kolatomen), så att den sammanlagda vikten ökar rejält. Ungefär samma sak gäller för andra fossila bränslen där kol ingår, till exempel olja och bensin. När vi förbränner bensin bildas 2½ gånger så mycket koldioxid. För varje liter bensin din bil drar, släpper den alltså ut knappt 2½ kg koldioxid. Inom EU finns ett mål att bilparken från och med 2012 inte ska släppa ut mer än 120 gram koldioxid per kilometer, alltså 1,2 kg per mil. Den matematiskt flinke läsaren ser att detta betyder krav på betydligt bränslesnålare motorer än i dag. Kol C
Syrgas O2
+
C
O
1 ton kol
O
Koldioxid CO2
=
O
C
O
3,7 ton koldioxid
Eftersom koldioxiden är en gas, tar den upp väldigt mycket mer utrymme än kol eller bensin. Ett ton CO2 fyller ca 550 kubikmeter. Eftersom en svensk i snitt släpper ut ca 6 ton om året (via sitt boende med uppvärm2resor, sin konsumtion av olika varor och tjänsning och varmvatten, sina ter) betyder det att vi var och en årligen släpper ut över 3 000 kubikmeter Syrgas Koldioxid m3 per tio dagkubikmeter om Kol koldioxid. Det är10nästan dagen, eller tre fyllda FriggeC O2 CO och person bodar i veckan. Räknar vi in alla växthusgaser och räknar om utsläppen 2 = C C + till koldioxidekvivalenter går det åt än fler Friggebodar. O O O O Den som nu undrar om växthusgasutsläppen blir så stora att atmosfä1 ton kol 3,7 ton koldioxid ren på något vis skulle få svårt att rymma dem alla, behöver inte vara orolig. Halten av växthusgaser är drygt 430 ppm (miljondelar) CO2e. Trots de snabbt stigande utsläppen 2 och trots att koldioxid tar mycket plats utgörs alltså mindre än en 10 m3 per dag halv promille av hela atmosfären och person av växthusgaser.
CO
CO
– från ytvattnet ned till havsdjupen – är mycket långsam. Trots att havet täcker en betydligt större del av jordens yta än vad fast mark gör, står havet därför för en förhållandevis liten del av planetens samlade kolsänkor. Havet har helt enkelt inte hunnit suga upp särskilt mycket av den koldioxid som människan nu pumpar upp i atmosfären. •• Den största kolsänkan finns djupt under oss, i berggrunden. Det är det kol som ligger i själva stenen i jordskorpan. Den kolcykeln är extremt långsam. Sådant kol kan ligga begravt långt under oss i tiotals eller hundratals miljoner år, innan vulkanutbrott, jordbävningar eller förskjutningar av kontinentalplattorna bränner upp kolet eller på annat sätt spyr ut det i atmosfären i form av koldioxid. Men även om processen är långsam har den en oerhörd potential för uppvärmning. I dag existerar ungefär 26 000 gånger mer kol i berggrunden än i atmosfären. Inte undra på att stora serier av vulkanutbrott och lavaströmmar gång på gång i förhistorisk tid skapat heta perioder och kraftigt pressat upp halten av växthusgaser i atmosfären. Under det senaste dryga seklet – sedan industrialiseringen – har människan öppnat flera av dessa kolsänkor i snabb takt. Det har skett genom växande energiproduktion, transporter, avskogning (som gör att träden inte kan fånga upp koldioxid lika mycket), brukning av ny mark för jordbruksproduktion och snabb ekonomisk tillväxt i folkrika utvecklingsländer. Och det går i rasande takt. Av jordens koloch oljereserver kommer runt 90 procent från
39 den speciella geologiska era som kallas karbon. Den varade i ungefär 75 miljoner år (från 360 till 285 miljoner år sedan). Klimatet var då idealiskt för att kol skulle bildas; det var varmt och fuktigt, med höga växter och platt terräng och sjöbottnar som kunde ta emot stora lager av multnande material. Multnande växter packades hårt i sediment på sediment. Det lager av fossila bränslen som då skapades – under tiotals miljoner år, och som därefter legat begravt i berggrunden i flera hundra miljoner år – bränner vi människor nu upp under några få sekler. Den extremt lyckosamma process som gjort det möjligt att föda en större befolkning och samtidigt höja vår materiella standard till nivåer som förfäderna aldrig skulle kunna ha föreställt sig, har alltså en baksida. Länge var den helt okänd. Medan sot och svavel och andra luftföroreningar förvisso märktes, kunde ingen se växthusgaserna (annat än känna lukten av vissa restprodukter i jordbruket, såsom metan eller lustgas). Än mindre kunde man tänka sig att de skulle vara farliga. Energiproduktion och avskogning ger stora utsläpp
I dag släpper människan ut nästan 40 miljarder ton (40 gigaton) koldioxid per år. Lägger man till även andra växthusgaser som metan m.m. blir utsläppen nästan 50 gigaton koldioxidekvivalenter per år. Det är en explosiv ökning under det senaste halvseklet; så sent som 1950 var utsläppen bara sju gigaton per år. Över hälften av världens samlade utsläpp av växthusgaser har ägt rum efter 1980. Förbränningen av olja har stått för den största ökningen de senaste årtiondena. Bortsett från ett litet hack just efter oljekriserna på 1970-talet, har oljekonsumtio-
Människans koldioxidutsläpp genom historien Koldioxid, miljarder ton/år Avskogning
30
Cementtillverkning 25
Förbränning av fossilgas
20 15
Förbränning av olja, bensin o.d.
10
Förbränning av stenkol, brunkol o.d.
5 0 1840
1860
1880
1900
1920
1940
1960
Under Källa: IEA,förindustriell 2007.
1980
2000
tid orsakade människan vissa utsläpp av koldioxid genom skogsavverkning. Men i och med industrialiseringen och den snabbt ökande användningen av fossila bränslen exploderade utsläppen. Ännu syns inga tecken på att kurvan skulle böja av – tvärtom accelererar den. Notera att diagrammet inte visar samtliga utsläpp. Bland annat saknas de som kommer från djurhållningen i jordbruket. Källa: CDIAC (Carbon Dioxide Information Analysis Centre).
nen ökat snabbt under hela perioden sedan andra världskrigets slut. Varifrån kommer utsläppen i dag, mer konkret? Den enskilt viktigaste källan är energiförsörjningen, som står för drygt en fjärdedel. Den posten innehåller utsläpp från kolkraftverk, oljekällor m.m. Den näst största källan är industriproduktion, som svarar för en femtedel av de samlade utsläppen. Här återfinner vi utsläppen från stålverk och cementfabriker och andra stora anläggningar. Därefter kommer avskogning, transporter och jordbruk. •• Koldioxid är den dominerande växthusgasen. Den står för över tre fjärdedelar av de totala utsläppen. Koldioxiden härrör
3. Uppgiften: Minska utsläppen!
64
Utsläppsbanor 1990–2050 för växthusgaser för olika nivåer för stabilisering av koncentrationen i atmosfären Utsläpp av växthusgaser (Gton CO2e/år) 100 Inga åtgärder 80 60
10–20 % ökning
Minst halvering av utsläppen 450 ppm
40 Referensnivå 1990
400 ppm
20 0 1990
2000
2010
2020
2030
2040
2050
För att stabilisera halten växthusgaser i atmosfären vid 400 ppm måste utsläppen så snart som möjligt börja minska, och till 2050 bör de ha reducerats med drygt hälften jämfört med utgångsåret 1990. Sätts målet till 450 ppm – vilket ökar risken för en högre temperatur – har mänskligheten ytterligare ett knappt årtionde på sig innan utsläppen måste minskas. I båda fallen handlar det om ett radikalt brott gentemot business as usual-scenariot, som innebär fortsatta, snabbt stigande utsläpp. Källa: Regeringens vetenskapliga råd för klimatfrågor, 2007.
den vertikala axeln världens årliga utsläpp av växthusgaser, mätt i gigaton (miljarder ton) koldioxidekvivalenter. De båda nedre kurvorna visar ett intervall för utsläpp med yttervärdena 400 respektive 450 ppm. Just nu ligger de totala globala utsläppen av växthusgaser på över 45 gigaton om året, och de har ökat snabbt. För att stabilisera nivån vid 400 ppm, måste utsläppskurvan brytas inom några få år, för att därefter snabbt vända nedåt. En stabilisering vid 450 ppm ger något längre
tid för anpassning. Men om de globala utsläppen fortsätter att öka bortom 2020 blir effekten en högre växthusgasnivå än 450 ppm och högre temperatur – med åtföljande risker för återkopplingar som ger snabbare klimatförändringar. Det skärper i sin tur kraven på hårdare åtgärder längre fram. Skulle utvecklingen fortsätta enligt ”business as usual” kan vi glömma alla tankar på stabilisering. Nu har vi sent omsider landat i något som börjar likna operativa slutsatser. Uppgiften är att bryta uppgången av de globala utsläppen av växthusgaser inom det närmaste decenniet och därefter börja minska dem. Exakt vilket mål som ska sättas upp beror på vilket år som tas som startpunkt och vilket referensscenario man utgår från. I diagrammet används 1990 som utgångspunkt. Skälet är att målen i Kyotoprotokollet (FN:s överenskommelse om klimatpolitiken; vi återkommer till den i detalj senare i boken) utgår från 1990. Accepterar man det svenska vetenskapliga rådets rekommendation att stabilisera växthusgasnivån vid 400 ppm och tar 1990 som utgångspunkt, blir slutsatsen att världens utsläpp av växthusgaser måste minst halveras till 2050 och vara borta 2100. Räknat från dagens utsläppsnivå (som är högre än 1990 års nivå) måste minskningen till 2050 uppgå till över 60 procent. Än större blir uppgiften om man i stället räknar på hur stora minskningar av utsläppen som måste ske i förhållande till ett referensscenario där allt rullar på som vanligt, ett så kallat business as usual-scenario. Då måste utsläppen halveras redan till 2030, dvs. om bara ett par årtionden. Chanserna att klara målet – vilken startpunkt vi än väljer – ökar uppenbarligen ju snarare utsläppskurvan böjs ned.
65 Diskussion med en skeptiker Många människor är eller har varit skeptiska till klimathotet. Argumenten varierar. Här är ett försök att svara på de vanligaste frågorna. Jorden har alltid gått igenom stora klimatrörelser, från istider till värme och tillbaka igen. Varför ska vi försöka stoppa just den här förändringen? Vid tidigare värmechocker fanns inte människan och inte vår sårbara infrastruktur. Inga byar, inga åkrar, inga kuststäder. Men nu finns de. Därför måste vi bromsa klimatförändringarna, oavsett vem som förorsakat dem och oavsett hur det sett ut förut. Att det inte fanns några människor som kunde bevittna förödelsen för 250 miljoner år sedan under perm, då temperaturen steg med sex grader och 95 procent av alla jordens arter utrotades, är inget skäl till att inte göra något nu. Men vi vet faktiskt inte om jordens uppvärmning verkligen har orsakats av människor. Varför ska vi då minska utsläppen av växthusgaser? Det mesta pekar på att människan orsakar dagens akuta problem. Enligt IPCC:s rapport 2007 är det ”mycket sannolikt att huvuddelen av den uppvärmning som ägt rum sedan 1950 har orsakats av ökande halter av växthusgaser i atmosfären”. Uttryckt i siffror angav forskarna den sannolikheten till minst 90 procent. Om forskarna har fel? – Vi kan ändå inte strunta i uppvärmningen. Även om det skulle vara ”naturliga”, dvs. ickemänskliga orsaker bakom temperaturuppgången så kvarstår att ett varmare klimat förr eller senare ger farliga konsekvenser. Varför skulle vi då inte försöka bromsa stegringen? En liten förändring på en eller två grader kan väl inte betyda något? Vi har ju utan problem klarat en grads uppvärmning de senaste hundra åren.
Varför skulle vi inte klara några grader till? Därför att det inte är snittemperaturen som märks i verkligheten utan fler värmeböljor, kraftigare stormar och mer torka. Även en liten förändring av genomsnittstemperaturen kan därför ge stora effekter. Skadorna stiger helt enkelt betydligt mer än temperaturen! Men så förtvivlat bråttom kan det väl inte vara? De senaste observationerna säger faktiskt att det har blivit mer bråttom. Utsläppen ökar. Isarna smälter snabbare än vad forskarna tidigare har räknat med. Riskerna ökar för återkopplingar och att olika faktorer driver på varandra. OK, men ägnar sig inte en massa av de där gröna åt överdrifter? Inte dränks vi i morgon? Överdrifter förekommer – liksom förnekelse från andra sidan. Men de som skriker högst är inte alltid de bästa sanningsvittnena. De du ska lyssna på är främst forskarna i FN:s klimatpanel IPCC, och det är svårt att se dem som yra tokskallar. Men hur säkra är deras modeller? Är det inte billigare att vänta med åtgärder tills tekniken utvecklats och vi har större resurser att sätta in? Visst, modellerna är osäkra. Men de representerar det bästa samlade tänkande som finns i de här frågorna. Om något pekar de senaste siffrorna på att IPCC har varit alltför återhållsamma i sina varningar. Och kostnaderna för att ingripa är inte så stora. Din materiella standard kommer nog att stiga lite långsammare per år. Mer än så kostar det inte – om vi väljer effektiva åtgärder. Gör vi inget alls, lär kostnaden – både i pengar och i livskvalitet – bli betydligt större på längre sikt. Men du kanske struntar i hur dina barn och barnbarn får det?
4. En effektiv strategi
88
Utsläppshandeln inom EU Den europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter (ETS, Emissions Trading System) beslutades 2003 och körde igång 2005. Syftet är att bidra till att EU ska klara sina åtaganden i Kyotoprotokollet (se kapitel 7). De första tre åren var en försöksperiod, den andra perioden pågår mellan 2008 och 2012. Därefter ska systemet utvärderas och justeras. ETS-systemet omfattar i dess nuvarande fas energisektorn, metallindustrin, mineralindustrin samt delar av skogs- och pappersindustrin. Sammanlagt rör det sig om ca 10 000 stora fabriker och anläggningar. Tillsammans står de för över 40 procent av EU:s totala utsläpp av växthusgaser. Betydelsen av handelssystemet skiljer sig åt mellan medlemsländerna, beroende på hur respektive lands industristruktur ser ut. För några länder omfattar ETS bara 20 procent av utsläppen, för andra når det upp till 60 procent. För Sveriges del omfattar ETS ungefär 30 procent av växthusgasutsläppen. Framöver kommer andelen att öka, eftersom fler sektorer ska tas in i utsläppshandeln. Konkret går handeln till så att varje lands nationella myndighet utfärdar ett antal utsläppsrätter, som delas ut eller säljs till utvalda industrianläggningar. Varje år ska dessa rapportera sina utsläpp. Om utsläppen överskrider de utsläppsrätter som företaget förfogar över, bestraffas det med hundra euro per ton koldioxid (under försöksperioden var det 40 euro per ton) – en kostnad som alltså ligger långt över själva priset för utsläppsrätten i sig. Dessutom måste den skyldige införskaffa nya utsläppsrätter som täcker det gamla underskottet – man bötfälls med andra ord två gånger.
Finessen med systemet är dock denna: Före avrapportering har anläggningarna möjlighet att köpa och sälja utsläppsrätter sinsemellan. Ett företag som släpper ut mindre växthusgaser än det har utsläppsrätter kan alltså sälja dessa vidare och tjäna en hacka. Ett företag som inte lyckas minska sina utsläpp, utan släpper ut mer än vad det förfogar över i form av utsläppsrätter, måste betala för att kunna köpa på sig extra från dem som har utsläppsrätter till salu. Genom köp och försäljning av utsläppsrätter (utbud och efterfrågan,
Nationell myndighet fördelar
utsläppsrättigheter
ningar enbart med moraliska argument räcker inte, om de ekonomiska drivkrafterna drar åt andra hållet. I dag hamnar ofta individens egenintresse i konflikt med det övergripande samhällsintresset. Uppgifter är att se till att egenintresse så långt som möjligt sammanfaller med samhällsintresset. Då blir utsikterna till framgång i klimatpolitiken betydligt bättre.
till industrier
Handel med utsläppsrätter
Priset på utsläpp av växthusgaser bör alltså höjas. I global skala tycks ett pris runt 40 euro per ton koldioxid vara ett rimligt första steg. Men hur går det till att sätta ett sådant pris, rent konkret? Det finns två huvudmetoder:
89
säger ekonomen) etableras ett pris på marknaden för sådana utsläppsrätter – dvs. ett pris på koldioxid. Genom handeln och koldioxidpriset får företagen starka drivkrafter att effektivisera sin teknik och släppa ut mindre växthusgaser. Dels för att undvika bestraffning när året är slut och nettot ska redovisas, dels för att det finns möjlighet att tjäna extra på att sälja utsläppsrätter – och undvika högre kostnader om man tvingas köpa extra.
Rapportering av CO2-utsläpp
Använder hela tilldelningen
Använder en del, säljer överskott
Använder för mycket, köper andras överskott
•• Den ena är att komma överens om en skatt,
som höjer kostnaden för att släppa ut växthusgaser upp till den önskade nivån; mer om det alternativet alldeles strax. •• Den andra metoden att åstadkomma högre priser på utsläpp är handel med utsläppsrätter, under ett tak för hur stora utsläppen får bli, totalt sett. Företag som släpper ut
Släpper ut för mycket, betalar böter
Tanken är god. I praktiken har dock ETS hittills givit blandade resultat. Under försöksperioden sattes taket för utsläppen alldeles för högt. Allt för många utsläppsrätter delades ut, och straffsatsen för nettoinnehav var för låg. Dessutom skedde utdelningen fritt – företagen fick ansöka om hur många utsläppsrätter de ville ha, varefter de fick sig tilldelade ett antal gratis. Priset för utsläpp blev följaktligen mycket lågt. Inte förrän efter ett par år hade det stigit till drygt 20 euro per ton koldioxid. Det är visserligen mer än det tidigare prislösa tillståndet, men långt under de ca 40 euro per ton som utsläppen borde kosta enligt analysen i det här kapitlet. Under försöksperioden gav ETS knappt några mätbara effekter på utsläppen. Föga förvånande har kritiken därför varit stark. Här gäller det dock att ha tungan rätt i mun. Det är inte systemet i sig eller tanken som är fel, utan de konkreta villkoren som sattes under den första inkörsperioden. Barnsjukdomar, med andra ord. Sådana kan botas. Ett stort antal förslag diskuteras för att vässa systemet. En växande andel av utsläppsrätterna kommer att auktioneras ut till fabriksanläggningarna i stället för att bara delas ut gratis. Företagen måste alltså betala för att få rätt att släppa ut över huvud taget, vilket de flesta ekonomer ser som en stor förbättring. Dessutom ska fler branscher in i programmet, såsom petrokemisk industri, aluminiumtillverkning och flyget. Priset per utsläppt ton koldioxid kommer av allt att döma att hamna betydligt närmare det jämviktspris som ekonomerna förespråkar; EU-kommissionen har preliminärt nämnt 39 euro som riktmärke.
växthusgaser tilldelas (eller måste köpa) av myndigheterna ett visst belopp, en ”rätt” att släppa ut ett specificerat antal ton koldioxid. Därefter skapas en marknad för dessa utsläppsrätter. Företag kan få möjlighet att släppa ut mer genom att köpa nya utsläppsrätter på marknaden, liksom de kan sälja utsläppsrätter de inte behöver.
5. Energin – på kollisionskurs Litauen i saxen Litauen är ett av världens mest kärnkraftsberoende länder: Över 75 procent av elen kommer från ett enda, gammalt kärnkraftverk, Ignalina (se nedan), som byggdes under Sovjettiden. Ignalina har två reaktorer av Tjernobyltyp och är därmed farligare än de flesta andra kärnkraftverk i världen. Litauen förband sig att stänga ned Ignalina vid ett EU-medlemskap, av säkerhetsskäl; den första reaktorn stängdes också 2004. Men klimatfrågan och det stigande energipriset har orsakat huvudvärk rörande den andra reaktorn. Skulle även den stängas utan ersättningsinvesteringar i ny kärnkraft, finns inga andra konkreta alternativ än kraftverk eldade av fossila bränslen. Utsläppen av koldioxid skulle öka kraftigt, och elpriset sannolikt fördubblas. Dessutom skulle Litauen riskera att hamna i beroendeställning till ärkefienden Ryssland. Litauen sitter med andra ord i ett obehagligt val mellan pest och kolera. I en folkomröstning hösten 2008 röstade majoriteten för att behålla den andra Ignalina-reaktorn – i protest mot EU:s säkerhetskrav. Dessutom diskuteras två nya, större reaktorer. Bygget är ett samprojekt med Lettland, Estland och Polen och ska exportera el till dessa tre länder.
116 under den period kärnkraften existerat. I Tjernobyl dog mellan 500 och 4 000 personer; antalet är omstritt och osäkert, beroende på att det är svårt att avgöra exakt hur många av cancerfallen i nedfallsområdet under de följande åren som kan hänföras till olyckan. Siffran är ohygglig hur vi än räknar, men betydligt lägre än antalet kolgruvearbetare – 6 000 – som dör i gruvolyckor i Kina varje år. Enligt en stor europeisk utvärdering är fossila bränslen och småskalig användning av biobränslen (eldning med ved och halm i u-länder) de energikällor som orsakar överlägset störst hälsoproblem och flest dödsfall, på grund av förgiftning från stoft och partiklar. Dagens huvudinvändning mot kärnkraften är därför inte längre reaktorsäkerheten i sig, utan alla säkerhetsproblem runt omkring. En storskalig global satsning på kärnkraft förutsätter med dagens teknik omfattande upparbetning av utbränt bränsle. Klyvbart material måste då transporteras och hanteras i stor skala, med allt vad det för med sig av risker för terrordåd mot transporter och anläggningar. Dessutom ger även civil kärnkraft kunskaper som kan användas för produktion av kärnvapen. Det finns ganska många länder där de flesta av oss, under nuvarande politiska förhållanden, högst ogärna skulle vilja se några kärnkraftverk. Kanske kärnkraftsdebatten därför får se tidigare energidebattörer i ombytta roller? Några gröna kan tänkas börja acceptera kärnkraft för att de vill bryta beroendet av fossila bränslen, medan en del konservativa före detta reaktorkramare nu blivit mer rädda för säkerhets- och terrorrisker. Var och en måste göra sin egen avvägning, utifrån sina egna värderingar. Klart är emellertid, att ju högre man prioriterar
117
Kärnkraft i världen 2008
48 16 4
2
20
Antal kärnkraftverk planerade under konstruktion
16 Kärnkraftsanläggningar globalt
10
Länder med kärnkraftsanläggningar Länder som har och bygger nya Länder som inte har men bygger nya
128
130
67
112
Länder som inte har och inte bygger nya
Total produktion 2008: 2 800 TWh
klimatet, desto mer intressant blir kärnkraften. I dag förbereder bland annat Storbritannien nya satsningar på kärnkraft. Finland bygger en stor reaktor och har planer på fler. I Bulgarien tvingade EU fram en stängning av två gamla sovjetreaktorer, men där byggs nu två nya kärnkraftverk – med stöd från EU. Sammantaget byggs i dag 36 nya reaktorer runt om i världen, varav sex i Kina, lika många i Indien och ytterligare sex i Ryssland. Ytterligare drygt 80 reaktorer befinner sig på ritborden och för
Antal kärnkraftverk i bruk 1 0 2
Nord- och Västeuropa Östeuropa Sydamerika
Asien
drygt 200 finns mer eller mindre detaljerade planer. I Tyskland rasar en debatt om det gamla beslutet att stänga de existerande reaktorerna (17 stycken, som står för en fjärdedel av landets elförsörjning). Frågan är om det kommer att rivas upp. De nya reaktorer som byggs och planeras i dag är annorlunda än de som byggdes under den tidigare vågen av kärnkraftsentusiasm. Man talar om dem som den ”tredje generationens” reaktorer.
Afrika
Källa: SDS, 30 juli 2008.
8. Vad ska Sverige göra?
178
Medeltemperatur i Sverige 1850–2007 Variation jämfört med genomsnittet 1961–1990, °C
Medeltemperatur
+2,0
+1,0
0
-1,0
-2,0
-3,0 1860
1880
1900
1920
1940
1960
1980
2000
Här syns hur medeltemperaturen för Sverige stigit under de senaste 150 åren. Staplarna är årliga noteringar, den röda linjen är ett glidande genomsnitt. Ökningen har inte varit rätlinjig. Under 1960- och 70-talen kom en svalare period. Men det senaste decenniet har varit det varmaste som någonsin uppmätts. Källa: SMHI, 2008.
Efter förra sekelskiftet skedde en långsam temperaturuppgång, men inte förrän vid mitten av 1900-talet tog temperaturen i Stockholm ett tydligt kliv uppåt. De senaste 20 åren har varit de varmaste under hela mätperioden, alltså under ett halvt årtusende. Studerar vi medeltemperaturerna för hela landet (inte bara Stockholm) och hela året (inte bara vårarna) för de senaste 150 åren mer i detalj, syns värmestegringen under 1900-talet ännu tydligare. Med undantag för de stränga krigsvintrarna i början av andra världskriget var 1930- och 40-talen klart varmare än tidigare decennier. Under 1960-och 70-talen tog uppvärmningen en paus – kanske beroende på att
partikelutsläpp från industrin skymde instrålningen från solen. Rening har minskat luftföroreningarna i Skandinavien under de senaste decennierna. Det kan ha bidragit till de höga temperaturerna under 1990- och 2000-talen, eftersom växthuseffekten då kan ha slagit igenom starkare. Medelvärdet för den senaste tioårsperioden är det högsta som någonsin uppmätts. Summerar vi allt detta finner vi att Sverige har gått igenom ungefär samma uppvärmning som resten av norra halvklotet. Temperaturen här har stigit med drygt en grad sedan industrialiseringen, något mer än det globala genomsnittet. Sverige lindrigt utsatt
I flera avseenden gynnas Sverige av en viss höjning av temperaturen. Jordbruket får bättre förutsättningar. Odlingsgränserna för flera grödor flyttar norrut. Fler och större skördar kan bärgas. Skånes åkrar kan odlas nästan året runt. Skogen växer snabbare, vilket ger goda tider för skogsbolagen. Mildare vintrar sänker kostnaderna för uppvärmning av bostäderna. Ökad nederbörd kan dessutom ge mer vattenkraft och bidra till säkrare elförsörjning. Skulle uppvärmningen fortsätta upp mot tre grader eller mer kan problemen bli värre. År 2007 publicerade den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen en diger lunta om den globala uppvärmningens effekter i vårt land. I utredningens referensscenario fortsätter temperaturuppgången med ytterligare drygt tre grader för Sverige i genomsnitt. Det som märks är emellertid inte höjningen av medeltemperaturen i sig, utan att vi får uppleva färre kalla dagar, samt fler varma. Kartan här bredvid visar hur antalet varma dagar enligt SMHI:s klimat-
179 modell stiger påtagligt, speciellt i Mälardalen och Skåne. Utredarna varnar för att delar av låglänta kustområden, framför allt i Skåne, kan läggas under vatten. Falsterbonäset försvinner. Runt 200 000 hus kommer att ligga i farozonen för erosion och översvämningar. Nederbörden ökar under höst och vinter, främst i västra Götaland och mellersta Norrland – och på grund av varmare väder faller den mest som regn snarare än i form av snö. Risken för översvämningar och ras stiger längs Hallands floder samt för vissa älvar i Norrland och norra Svealand. Styrkan i vindbyarna tilltar, framför allt i Sydsverige. Östersjön blir varmare, och istäcket minskar kraftigt i omfång under vintrarna. De sälarter som föredrar kyligt vatten får det allt svårare. Men trots allt drabbas Sverige lindrigt av klimatförändringarna – så länge uppvärmningen kan begränsas till två à tre grader. Riskerna för översvämningar är visserligen obehagliga, men effekterna kan mildras med byggen av vallar och fördämningar. God teknisk kunskap och hyggliga ekonomiska resurser gör oss förhållandevis väl rustade. Sammantaget går, enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen, de ekonomiska effekterna av en måttlig klimatförändring i stort sett jämnt upp. Såväl de samhällsekonomiska kostnaderna som de samhällsekonomiska intäkterna bedöms hamna mellan en halv och en procent av BNP. Andra delar av planeten drabbas betydligt värre av en stegring av temperaturen. Indirekt påverkas även vi av globala störningar av livsmedelsproduktionen, av flyktingströmmar och av intensifierad kamp om råvarorna. Svenskarna kan därför inte ställa sig vid sidan av i klimatfrågan. Det är svårt att tänka
Förändring av intensiv nederbörd, mm/h och år Jämförelseperiod 1961–1990
Klimatscenarier mm/h 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0
2011–2040
2041–2070
2071–2100
mm/h 1,8 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0 -0,2
Källa: SMHI/Rossby Centre, 2007.
Stigande temperatur medför ökad nederbörd, främst i Västsverige. Värmen gör att en större del av nederbörden faller som regn och en minskande del som snö.
Ökning av antalet varma dagar med högsta temperatur över 20 °C Klimatscenarier 2011–2040
2041–2070
2071–2100
Källa: SMHI/Rossby Centre, 2007.
sig att Sverige, med sin historia av internationellt engagemang, skulle strunta i de globala klimatproblemen. Dessutom är vi medlemmar i EU – som slagit fast att de europeiska länderna aktivt ska bekämpa klimathotet. Det här kapitlet utgår därför från att Sverige tar aktiv del i strävandena att bekämpa den globala uppvärmningen och dess effekter.
dagar 60 55 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0
Om genomsnittstemperaturen i Sverige skulle stiga med tre grader under de kommande decennierna, yttrar det sig bl.a. i att antalet heta dagar ökar, framför allt i Skåne och Mälardalen.
ww
w.
va
VÅRT KLIMAT Jorden blir allt varmare. Isarna smälter. Hur farligt kan det bli? Vad kan vi göra? Hur lång tid har vi på oss? Och vad kostar det? VÅRT KLIMAT ger kunskap om den globala uppvärmningen, men anger också en konstruktiv strategi för hur vi kan välja åtgärder mot växthuseffekten och minska beroendet av olja och kol. Boken visar hur världen ska kunna komma fram till gemensamma beslut, och hur de ska bli så kraftfulla som möjligt. KLAS EKLUND är en av Sveriges mest kända ekonomer. Han har arbetat i finansdepartementet och i bankvärlden, han har varit rådgivare till två statsministrar och till EU-kommissionens ordförande. Han är också en skicklig pedagog och författare till vårt lands mest sålda ekonomibok, VÅR EKONOMI. Nu har han än en gång skrivit en bok som på begriplig svenska klargör komplicerade problem. Lena Eliasson, prisbelönt grafisk formgivare och illustratör, har försett boken med diagram och bilder som ytterligare fördjupar förståelse och läsupplevelse. Boken vänder sig till en bred läsekrets, till alla som vill förstå vad som sker med vårt klimat, vad som kan och bör göras åt det.
Norstedts Akademiska Förlag
rtk
lim
at.
se