”Visa oss huvudet först”, sade Valkyrie. Chabon ställde portföljen på bordet och gav den en klapp. ”Ni får inte se godset förrän jag vet att ni har pengarna. Det är så det fungerar. Det är så sådant här går till.” Tanith lyfte upp väskan och öppnade den så att Chabon kunde ta sig en titt på sedlarna inuti. Hon stängde väskan och satte den i knäet. Valkyrie sträckte sig efter portföljen men Chabon fångade hennes arm. ”Det är till att vara angelägen”, sade han med kylig röst. Han vred på hennes handled och hans ögon smalnade när han tittade närmare på ringen. ”Är du nekromantiker? Jag trodde inte att folk av ditt slag ens lämnade Templet förrän ni var tjugofem.” Hon drog åt sig handen. ”Jag bara fuskar lite”, sade hon. ”Din tur.” Chabon tryckte handflatan över portföljen så att låset gick upp. Han lyfte lite på locket så att Valkyrie och Tanith kunde se innehållet. ”Är detta Mördarskallen?” frågade Tanith. ”Är du säker på det?” ”Absolut.” ”Om du ljuger …”, började Valkyrie. Chabon skakade på huvudet. ”Hota mig inte, flicka lilla. Jag har blivit hotad av proffs. Jag har haft den här diskussionen med din vampyrkompis och alla fakta vi kom fram till då gäller fortfarande i dag. Därför föreslår jag att vi gör upp våra affärer och går skilda vägar såvida du inte planerar att spela dubbelspel med hjälp av den där typen vid fönstret med den urlöjliga frisyren.” 35
Skulduggery 4 Bistra tider.indd 35
11-03-28 14.53.56