JOHN FL A NAGA N
www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16219-0
brodrband.indd 1
Av till ren författa S
EN SPEJA R NG LĂR LI
JOHN FL ANAGAN
De utstötta Ă€r den första boken i Broderband â en ny, spĂ€nnande serie av författaren till Spejarens lĂ€rling.
DE UTSTĂTTA
I Skandia drömmer mĂ„nga pojkar om att bli krigare och det kan man bara bli pĂ„ ett sĂ€tt. Som tonĂ„ringar delas pojkarna upp i lag, sĂ„ kallade broderband. Sedan börjar trĂ€ningen. Pojkarna mĂ„ste genomlida tre hĂ„rda mĂ„nader för att lĂ€ra sig stridstaktik, att segla vargskepp och att hantera vapen. Broderbanden tĂ€vlar mot varandra och bara ett lag kan vinna. Hal Mikkelson utses motvilligt till ledare för ett av banden â HĂ€grarna. Precis som han sjĂ€lv Ă€r lagmedlemmarna i HĂ€grarna de utstötta och bortvalda. I de andra lagen ingĂ„r stadens allra starkaste pojkar och vissa av dem tar trĂ€ningen pĂ„ blodigt allvar. Trots det antar Hal utmaningen. HĂ€grarna verkar vara det svagaste laget, men med uppïŹnningsrikedom och mod kanske de kan överraska sina motstĂ„ndare.
DE UTSTĂTTA
2013-07-03 10:25
Av John Flanagan har utgivits spejarens lÀrling :
Gorlans ruiner Det övergivna landet Krigarkungens sal Slaget om Skandia Den hemsökta skogen Macindaws fÀstning FÄngen i Arrida Clonmels kungar SÄrad i ödemarken Kejsaren av Nihon-Ja De glömda berÀttelserna broderband :
De utstötta
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 2
2013-07-04 11:23
JOHN FL A NAGA N
DE UTSTĂTTA ĂversĂ€ttning: Ingmar Wennerberg
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 3
2013-07-04 11:23
www.wahlstroms.se Copyright © John Flanagan 2011 First published by Random House Australia Pty Limited, Sydney, Australia. This edition published by arrangement with Random House Australia. Cover design © www.blacksheep-uk.com Cover illustration © Jeremy Reston Illustration pĂ„ s. 6â7 © 2011 David Elliot Svensk utgĂ„va © 2013 B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Originalets titel Brotherband â The Outcasts SĂ€ttning Ă sa Enmark Tryck ScandBook AB, Falun 2013 ISBN 978-91-32-16219-0
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 4
2013-07-04 11:23
Till vàžŁàž rt eget broderband: Max, Konan, Alex och Henry.
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 5
2013-07-04 11:23
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 6
2013-07-04 11:23
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 7
2013-07-04 11:23
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 8
2013-07-04 11:23
Förklaringar av nÄgra nautiska termer
E
ftersom den hĂ€r boken handlar en del om segelfartyg tyckte jag att det kunde vara lĂ€mpligt att förklara nĂ„gra av de nautiska termerna som förekommer i berĂ€ttelsen. â Jag har försökt att inte gĂ„ över styr (för att anvĂ€nda ett gammalt sjömansuttryck) med de tekniska detaljerna i boken och jag Ă€r övertygad om att du kommer att förstĂ„ vad som hĂ€nder Ă€ven om du inte kan sĂ„ mycket om segling. Men nĂ„gra seglartermer var Ă€ndĂ„ nödvĂ€ndiga för att berĂ€ttelsen skulle kĂ€nnas trovĂ€rdig. â Dessa förklaras nedan. De rĂ€knas inte upp i nĂ„gon sĂ€rskild ordning. För: Fartygets frĂ€mre del. Akter: Fartygets bakre del. Babord och styrbord: VĂ€nster respektive höger sida av ett fartyg sett frĂ„n aktern mot fören. Ordet styrbord tros komma av att styrĂ„ran pĂ„ vikingaskeppen alltid satt pĂ„ höger sida. Babord eller bakbord var den sida som rorsmannen hade bakom ryggen nĂ€r han stod vĂ€nd mot styrĂ„ran. Föröver: LĂ€ngre fram i fartyget, mot fören till. Akteröver: LĂ€ngre bak i fartyget, mot aktern till. 9
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 9
2013-07-04 11:23
Snedsegelrigg: Fartygsriggning med snedsegel, dvs. segel som sitter i fartygsskrovets lĂ€ngdriktning. Skrov: Fartygets kropp. Köl: Fartygets lĂ€ngsgĂ„ende âryggradâ undertill. StyrĂ„ra: Den kraftiga Ă„ran som anvĂ€nds för att kontrollera fartygets riktning. Den Ă€r monterad i aktern, pĂ„ styrbord sida. Rorkult: StyrĂ„rans handtag. TvĂ€rs: VinkelrĂ€tt mot lĂ€ngdriktningen av ett fartyg (det vill sĂ€ga frĂ„n sidan). Kallas Ă€ven tvĂ€rskepps. Om ett fartyg har vinden âtvĂ€rs in om styrbordâ sĂ„ blĂ„ser det frĂ„n höger sida. RĂ„: Ett rundhult (trĂ€stĂ„ng) som hissas upp i en mast och bĂ€r ett segel. Ănden pĂ„ en rĂ„ kallas rĂ„nock. BrĂ€dgĂ„ng: Den del av fartygets sida som befinner sig ovanför dĂ€ck. Reling: Ăversta kanten pĂ„ fartygets sida. Koffernagel: En trĂ€pinne som anvĂ€nds för att fĂ€sta linor. Ă rtull: Stöd för en Ă„ra pĂ„ fartygets reling. Vindflöjel: En vimpel som visar Ă„t vilket hĂ„ll det blĂ„ser. StagvĂ€ndning: Att stagvĂ€nda innebĂ€r att man byter riktning genom att styra upp mot och passera vindögat. Om vinden blĂ„ste norrifrĂ„n och man ville segla Ă„t nordost sĂ„ skulle det rĂ€cka att stagvĂ€nda Ă„t nordost och sedan fortsĂ€tta sĂ„ lĂ€nge man behövde. Om det dĂ€remot blĂ„ste frĂ„n norr och man ville segla rakt norrut skulle man bli tvungen att göra detta genom att sicksacka framĂ„t i en serie stagvĂ€ndningar. Att segla mot vinden pĂ„ det sĂ€ttet kallas att kryssa. UndanvindsvĂ€ndning: NĂ€r ett fartyg stagvĂ€nder vĂ€nder det mot vinden. En undanvindsvĂ€ndning innebĂ€r att man vĂ€nder frĂ„n vinden (faller av) sĂ„ att fartyget svĂ€nger i en mycket större bĂ„ge och aktern snarare Ă€n fören passerar vindögat. Detta Ă€r ett sĂ€krare sĂ€tt att vĂ€nda pĂ„ för ett vargskepp. Bog eller segelsĂ€tt: Kurs i förhĂ„llande till vinden. Att segla för halv vind innebĂ€r att man seglar med vinden frĂ„n sidan. Att segla pĂ„ lĂ€ns betyder att vinden Ă€r akterlig (det vill sĂ€ga blĂ„ser bakifrĂ„n). 10
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 10
2013-07-04 11:23
Reva: Att minska seglets yta genom att binda fast en del av det vid rĂ„n. Det görs vid kraftig vind för att skydda seglet och masten. Trimma: Att justera seglet för att göra det sĂ„ effektivt som möjligt med tanke pĂ„ vindstyrka och vindriktning. Fall: Linor som anvĂ€nds för att hissa upp rĂ„r och segel. Stag: En kraftig lina som stöttar en mast i lĂ€ngdled. Backstag och förstag Ă€r kraftiga linor som löper frĂ„n mastens topp till aktern respektive fören (du ser sĂ€kert pĂ„ namnen vilket stag som Ă€r vilket). Vant: En tjock lina som stöttar en mast i sidled. Skot: Skot Ă€r linor som fĂ€sts i ett segel och anvĂ€nds för att reglera det i förhĂ„llande till vinden (skota eller trimma det). Man drar eller slĂ€pper ut ett skot beroende pĂ„ vindens styrka och riktning. I en nödsituation kan man stanna ett fartyg genom att slĂ€ppa alla skot. Avdrift: Ett fartygs avvikelse Ă„t sidan, bort frĂ„n sin planerade kurs, pĂ„ grund av vinden eller strömmar. Lovart: Lovartssidan Ă€r den sida av ett fartyg som vetter mot vinden. NĂ€r man stĂ„r vĂ€nd mot lovart fĂ„r man vinden i ansiktet. Motsatsen Ă€r lĂ€. Hal ut: Kommando som betyder âro!â Stryk: Kommando som betyder att Ă„rbladen ska föras genom vattnet i motsatt riktning mot vanlig rodd. Nu vet du allt du behöver veta om seglartermer. VĂ€lkommen till broderbandens vĂ€rld! John Flanagan
11
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 11
2013-07-04 11:23
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 12
2013-07-04 11:23
DEL ETT
LàžŁàžftet
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 13
2013-07-04 11:23
Flanagan Broderband 1 De utstàžŁàžtta.indd 14
2013-07-04 11:23
1 Tolv Ă„r tidigare
D
et var kort före gryningen och Vargvinden gled ut ur havets dimmor likt en vĂ„lnad som lĂ„ngsamt tar form. â Seglet hade beslagits och rĂ„n sĂ€nkts ned till dĂ€ck och vargskeppet drevs fram av endast fyra Ă„ror nĂ€r det lĂ„ngsamt nĂ€rmade sig stranden. De fyra roddarna hanterade sina Ă„ror försiktigt och lyfte dem bara nĂ„gra centimeter över ytan sĂ„ att ljudet av droppande vatten skulle höras sĂ„ lite som möjligt. MĂ€nnen var Eraks mest erfarna roddare och de var vana vid att ljudlöst nĂ€rma sig en fiendekust. â Och under plundringssĂ€songen var varje kust en fiendekust. â BesĂ€ttningsmĂ€nnen var sĂ„ skickliga att det högsta ljudet som hördes var ett lĂ„gt kluck-kluck-kluck frĂ„n de smĂ„ krusningarna utmed trĂ€skrovet. I fören satt Svengal och tvĂ„ andra mĂ€n hukade. De var fullt bevĂ€pnade och spanade koncentrerat mot den svaga linjen dĂ€r vattnet mötte stranden. â Avsaknaden av vĂ„gor gjorde det visserligen lĂ€ttare att nĂ€rma sig land, men Svengal skulle ha vĂ€lkomnat lite ovĂ€sen. Och det vita skummet hade gjort det lĂ€ttare att urskilja kustlinjen i mörkret. Sedan fick han syn pĂ„ stranden och höjde sin knutna nĂ€ve. â LĂ„ngt akterut, vid styrĂ„ran, stod Erak och sĂ„g pĂ„ medan hans förstestyrman strĂ€ckte upp först fem fingrar, sedan fyra och till sist tre nĂ€r han mĂ€tte avstĂ„ndet till sanden. 15
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 15
2013-07-04 11:23
âTa in Ă„rorna.â â Han gav ordern i vanlig samtalston i stĂ€llet för att ropa ut den som han brukade. I vargskeppets mitt stod Mikkel, Eraks bĂ„tsman, och vidarebefordrade befallningen. De fyra Ă„rorna lyftes ur vattnet exakt samtidigt och höjdes snabbt till lodrĂ€t position sĂ„ att vattnet som hade samlats pĂ„ dem skulle droppa ned i fartyget, snarare Ă€n i havet, och dĂ€rmed höras sĂ„ lite som möjligt. NĂ„gra sekunder senare skrapade fartygets för lĂ„gt mot sanden. Erak kĂ€nde vibrationerna i dĂ€ck frĂ„n den mjuka kontakten med stranden. â Svengal och tvĂ„ kamrater hoppade ned över fören och landade kattlikt i den vĂ„ta sanden. TvĂ„ av mĂ€nnen skyndade upp pĂ„ stranden och delade pĂ„ sig för att överblicka landskapet till vĂ€nster och höger och varna för eventuella bakhĂ„ll. Svengal sjĂ€lv tog emot det lilla landankaret som en annan besĂ€ttningsman sĂ€nkte ned till honom. Han gick tjugo steg upp pĂ„ stranden, kĂ€mpade lite med ankarlinan för att spĂ€nna den ordentligt och tryckte ned det spadformade ankarflyt i den fasta sanden. â Vargskeppet hade glidit lite Ă„t sidan i den mjuka brisen, men var nu förtöjt. â âKlart Ă„t vĂ€nster!â â âKlart Ă„t höger!â â De tvĂ„ mĂ€nnen som skickats ut för att spana lĂ€mnade sina rapporter. Nu fanns det inte lĂ€ngre nĂ„gon anledning att smyga. Svengal tittade ut över terrĂ€ngen han ansvarade för. â âKlart rakt framâ, konstaterade han. â Ombord pĂ„ Vargvinden nickade Erak belĂ„tet. Han hade inte vĂ€ntat sig nĂ„got vĂ€pnat mottagande pĂ„ stranden, men det lönade sig alltid att vara försiktig. Det var dĂ€rför alla hans plundringstĂ„g genom Ă„ren varit sĂ„ framgĂ„ngsrika och det var dĂ€rför han hade förlorat sĂ„ fĂ„ besĂ€ttningsmĂ€n. â âFintâ, sa han och lyfte skölden frĂ„n relingen och satte den pĂ„ vĂ€nster arm. âDĂ„ kör vi.â â Han klev raskt fram över vargskeppet till fören, dĂ€r en stege 16
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 16
2013-07-04 11:23
stod lutad mot fartyget. Erak tryckte sin tunga stridsyxa genom en lĂ€derögla i bĂ€ltet och klĂ€ttrade vant över relingen och ned pĂ„ stranden. BesĂ€ttningsmĂ€nnen följde efter och samlades bakom honom. De behövde inga order. Alla hade varit med om detta mĂ„nga gĂ„nger förut. â Svengal kom tillbaka. âInte en mĂ€nniska i sikte, kaptenâ, rapporterade han. â Erak grymtade. âBra, för det hade förvĂ„nat mig. De lĂ€r ha fullt upp borta i Altebosk.â â Han sa namnet precis som han brukade, utan minsta anstrĂ€ngning för att fĂ„ det iberiska uttalet rĂ€tt. Staden han pratade om hette Alto Bosque och var en relativt oviktig marknadsstad ungefĂ€r en mil söderut. Den hade fĂ„tt sitt namn frĂ„n den höga, skogklĂ€dda kullen den var byggd pĂ„. â Dagen innan hade sju besĂ€ttningsmĂ€n tagit ekan och genomfört ett blixtanfall mot marknaden innan de Ă„tervĂ€nt. Alto Bosque hade ingen garnison och en ryttare frĂ„n staden skickades dĂ€rför till Santa Sebilla, dĂ€r det fanns ett litet lantvĂ€rn. Det var precis vad Erak ville. Hans plan gick nĂ€mligen ut pĂ„ att lura ivĂ€g krigarna till Alto Bosque sĂ„ att han och hans mannar kunde plundra Santa Sebilla ostörda. â Santa Sebilla var ocksĂ„ en liten stad â förmodligen Ă€nnu mindre Ă€n Alto Bosque. Men under Ă„rens lopp hade den fĂ„tt ett strĂ„lande rykte tack vare kvaliteten pĂ„ de smycken som skapades dĂ€r. Fler och fler hantverkare och konstnĂ€rer hade lockats till Santa Sebilla och i dag var staden kĂ€nd som ett centrum för konsthantverk och Ă€delsmide. â Erak brydde sig, liksom de flesta skandier, inte sĂ€rskilt mycket om vackert hantverk. DĂ€remot brydde han sig mycket om guld och han visste att det fanns mĂ€ngder av den varan i Santa Sebilla â mycket mer Ă€n vad som vanligtvis var fallet i sĂ„ smĂ„ stĂ€der. Juvelerarna och smederna behövde stora mĂ€ngder rĂ„material â guld, silver och Ă€delstenar. Erak var av den bestĂ€mda uppfattningen att rikedomar behövde omfördelas, i alla fall sĂ„ lĂ€nge det mesta om17
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 17
2013-07-04 11:23
fördelades till honom sjĂ€lv, sĂ„ han hade planerat det hĂ€r angreppet i detalj under flera veckor. â Han sĂ„g sig över axeln. Fyra mĂ€n stod kvar som ankarvakter i Vargvindens för medan resten av besĂ€ttningen rörde sig inĂ„t land. Han nickade belĂ„tet. Kusten var klar. â âSkicka ut dina spanareâ, sa han till Svengal. Förstestyrmannen gjorde tecken Ă„t de tvĂ„ mĂ€nnen att gĂ„ före huvudstyrkan. â Stranden höjde sig mjukt mot en rad lĂ„ga, snĂ„riga buskar och trĂ€d. Spanarna sprang till trĂ€dranden, blickade ut över landskapet framför sig och gav sedan klartecken. Marken var plan, men nĂ„gra kilometer inĂ„t land reste sig en kedja med lĂ„ga kullar över slĂ€tten. Solens första strĂ„lar fĂ€rgade himlen ovanför krönen rosenröd. De var sena, tĂ€nkte Erak. Han hade helst velat nĂ„ fram till staden innan solen gick upp, medan invĂ„narna fortfarande var sömniga och lĂ€ngtade tillbaka till sina sĂ€ngar. Medan de fortfarande stĂ€llde sig lite tveksamma till den nya dagens utmaningar, helt enkelt. â âVi fĂ„r skynda pĂ„â, sa han kort och gruppen samlades i tvĂ„ led och började springa i lĂ„ngsamt men stadigt tempo. Spanarna sprang fortfarande ungefĂ€r femtio meter framför resten av plundringssĂ€llskapet. Erak kunde redan se att det inte fanns nĂ„got stĂ€lle för en större grupp bevĂ€pnade mĂ€n att gömma sig pĂ„. Men det skadade Ă€ndĂ„ inte att vara pĂ„ den sĂ€kra sidan. â Spanarna vinkade dem vidare och snart kom de upp pĂ„ ett lĂ„gt krön och kunde se Santa Sebilla pĂ„ andra sidan. â Husen var byggda av vitrappat tegel. Lite senare pĂ„ dagen skulle de glittra och skimra i den varma iberiska solen och den vita fĂ€rgen skulle bli nĂ€stan blĂ€ndande. I det svaga ljuset före gryningen sĂ„g de dĂ€remot trĂ„kiga, grĂ„ och vardagliga ut. Staden hade formats utan nĂ„gon sĂ€rskild plan och vuxit under Ă„rens lopp allteftersom nya hus och lagerlokaler byggts precis dĂ€r Ă€garna valt att placera dem. Resultatet var en kaotisk labyrint av vindlande grĂ€nder, spridda byggnader och gator som ringlade fram och tillbaka utan att följa nĂ„got som helst mönster. Men Erak struntade i virrvarret av hus 18
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 18
2013-07-04 11:23
och butiker. Han höll utkik efter det som kallades förrĂ„det â en stor byggnad utanför staden dĂ€r guld och Ă€delstenar förvarades. â Och nu sĂ„g han byggnaden. Den var större Ă€n de andra husen och hade en stor mĂ€ssingsbeslagen trĂ€dörr. Erak visste att det normalt sett stod en vakt utanför. Men det verkade som om hans avledande manöver hade haft önskat resultat och lantvĂ€rnsstyrkan var borta. Om de mötte motstĂ„nd sĂ„ kunde det bara komma frĂ„n en plats â en liten borg pĂ„ en klippa nĂ„gra kilometer frĂ„n sjĂ€lva staden. DĂ€r kunde det eventuellt finnas bevĂ€pnade mĂ€n. Men borgen tillhörde en lĂ€gre iberisk adelsman och att den lĂ„g just hĂ€r var mer eller mindre en slump. Erak visste hur dryga och snobbiga de iberiska Ă€dlingarna var och gissade att borgherren och hans folk ville ha sĂ„ lite som möjligt att göra med de enkla handelsmĂ€nnen i Santa Sebilla. De köpte sĂ€kerligen deras varor, men de ville inte gĂ€rna beblanda sig med dem och skulle ogĂ€rna försvara dem ens i en nödsituation. â De började gĂ„ mot förrĂ„det. NĂ€r de passerade en sidogata kom en sömnig man gĂ„ende med en Ă„sna lastad med ett enormt tungt fĂ„ng ved. Mannen gick med sĂ€nkt huvud och verkade fortfarande halvsova, sĂ„ det dröjde flera sekunder innan han lade mĂ€rke till de hĂ„rdföra, bevĂ€pnade vargarna frĂ„n havet. Sedan stelnade han till med vidöppen mun och bara stirrade pĂ„ dem. I ögonvrĂ„n sĂ„g Erak hur tvĂ„ av hans mannar lĂ€mnade sĂ€llskapet. Men vedförsĂ€ljaren verkade harmlös. â âLĂ„t honom varaâ, sa han och mĂ€nnen stĂ€llde sig i ledet igen. â Ljudet av Eraks röst fick försĂ€ljaren att slĂ€ppa Ă„snans grimskaft och rusa tillbaka genom den smala grĂ€nden. De hörde det mjuka ljudet av mannens bara fötter mot den hĂ„rda jorden nĂ€r han försökte öka avstĂ„ndet mellan sig sjĂ€lv och plundrarna. â âĂppna dörrenâ, beordrade Erak. â Mikkel och Thorn klev fram. Mikkel, som normalt brukade slĂ„ss med svĂ€rd, lĂ„nade en yxa av en av de andra skandierna och gick lös pĂ„ den tunga dörren tillsammans med Thorn. MĂ€nnen var tvĂ„ 19
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 19
2013-07-04 11:23
av Eraks mest pĂ„litliga krigare och han nickade gillande nĂ€r han sĂ„g hur enkelt de förvandlade dörren till flisor genom att avlösa varandra med yxhugg som trĂ€ffade precis dĂ€r de orsakade som störst förödelse. BĂ„da byggde vidare pĂ„ skadan den andre Ă„samkat. â De tvĂ„ mĂ€nnen var bĂ€sta vĂ€nner. De kĂ€mpade alltid sida vid sida i sköldborgen och bĂ„da litade helt pĂ„ kamratens beskydd. ĂndĂ„ skilde de sig mycket i frĂ„ga om kroppsbyggnad. Mikkel var lĂ€ngre och smalare Ă€n en genomsnittlig skandier, men han var samtidigt kraftig, med sega muskler. Och han hade reflexer som en katt. â Thorn var lite kortare Ă€n sin vĂ€n, men hade betydligt bredare axlar och bröstkorg. Han var en av de skickligaste och farligaste krigare Erak nĂ„gonsin mött. Erak hade ofta tĂ€nkt pĂ„ hur mycket han skulle hata att behöva möta Thorn i strid. Han hade aldrig sett en motstĂ„ndare som överlevt ett sĂ„dant möte. Trots sin massiva kroppshydda kunde Thorn röra sig blixtsnabbt nĂ€r han ville. â Erak övergav sin tankegĂ„ng nĂ€r dörren till sist föll ihop i tvĂ„ trasiga halvor. â âTa guldetâ, beordrade han och mĂ€nnen rusade framĂ„t. â Det tog dem en halvtimme att fylla sĂ€ckarna med guld och silver. De tog bara sĂ„ mycket de orkade bĂ€ra och lĂ€mnade kvar minst lika mycket. â Kanske nĂ„gon annan gĂ„ng, tĂ€nkte Erak â men han visste att ingen framtida rĂ€d skulle bli lika enkel eller blodlös som denna. SĂ„ hĂ€r i efterhand önskade han att han hade lagt beslag pĂ„ vedhandlarens Ă„sna. Det lilla djuret hade kunnat bĂ€ra tillbaka Ă€nnu mer guld till fartyget Ă„t dem. â Nu hade stadsborna vaknat och nervösa ansikten kikade pĂ„ dem frĂ„n fönster och husknutar. Men invĂ„narna var inte krigare och ingen av dem var beredd att konfrontera de skrĂ€ckinjagande nordborna. Erak nickade belĂ„tet nĂ€r alla mĂ€nnen, som var och en bar pĂ„ tvĂ„ smĂ„ men tunga sĂ€ckar, hade kommit ut ur förrĂ„det. Han drog en lĂ€ttnadens suck. Detta hade varit enkelt, tĂ€nkte han. Till och med enklare Ă€n han vĂ„gat hoppas. 20
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 20
2013-07-04 11:23
NĂ€r de började följa stigen tillbaka mot stranden kunde de inte springa som de gjort tidigare eftersom de bar sĂ„dan tung last. Minst ett dussin stadsbor följde efter, som om de inte ville lĂ„ta guldet och Ă€delstenarna bara försvinna utom synhĂ„ll. Men de höll sig pĂ„ avstĂ„nd och sĂ„g bara pĂ„ i vanmĂ€ktig vrede medan havsvargarna bar bort dyrgriparna. â âThorn och Mikkel, gĂ„ lĂ€ngst bakâ, sa Erak. âTala om för mig om ni mĂ€rker nĂ„gon förĂ€ndring.â Det skulle vara alltför enkelt att avfĂ€rda hotet frĂ„n förföljarna och missa eventuella faror. â De tvĂ„ mĂ€nnen nickade, lĂ€mnade sina sĂ€ckar till andra besĂ€ttningsmĂ€n och rörde sig mot ledets bakre del. â De marscherade ungefĂ€r tjugo meter bakom huvudgruppen och vĂ€nde sig hela tiden om för att hĂ„lla de förföljande stadsborna under uppsikt. Vid ett tillfĂ€lle rusade Thorn ivĂ€g som om han tĂ€nkte anfalla nĂ„gra mĂ€n som kommit för nĂ€ra, och iberierna drog sig snabbt tillbaka tills de kĂ€nde att de var pĂ„ mer betryggande avstĂ„nd igen. â âKaninerâ, sa Mikkel föraktfullt. â Thorn log och tĂ€nkte precis svara nĂ€r han fick syn pĂ„ nĂ„got som rörde sig bakom stadsborna. Hans leende försvann. â âVissa av kaninerna rider visstâ, sa han. De tvĂ„ plundrarna stannade och tittade. â Fem ryttare var pĂ„ vĂ€g lĂ€ngs den dĂ„liga stigen genom snĂ„ren. Allihop var bevĂ€pnade och solen, som precis hade gĂ„tt upp, glittrade i deras rustningar och spjutspetsar. De var fortfarande en bit bakom skandierna, men nĂ€rmade sig fort. De tvĂ„ kamraterna kunde höra det svaga klirret frĂ„n hĂ€starnas seldon och mĂ€nnens utrustning. â Thorn kastade en blick mot de andra i plundringsgruppen. De var pĂ„ vĂ€g in i en smal passage som ledde ned till den sista biten öppen terrĂ€ng innan de skulle nĂ„ stranden. Han visslade högt och sĂ„g hur Erak stannade och sĂ„g sig om. Resten av gruppen fortsatte vidare sĂ„ snabbt de kunde. â Thorn pekade pĂ„ ryttarna. Han var osĂ€ker pĂ„ om Erak kunde se de nya fienderna, sĂ„ han höjde höger hand och strĂ€ckte upp fem 21
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 21
2013-07-04 11:23
fingrar innan han knöt nĂ€ven och förde den mot axeln. Det var en signal som betydde âfiendeâ. Han pekade pĂ„ ryttarna. â Erak vinkade till svar och pekade pĂ„ ingĂ„ngen till passagen, dĂ€r den siste av mannarna precis hade gĂ„tt in. Thorn och Mikkel grymtade. â âBra idĂ©â, sa Mikkel. âI den dĂ€r mynningen kan vi hĂ„lla tillbaka dem utan problem.â â De höga klippvĂ€ggarna och det trĂ„nga utrymmet skulle göra det svĂ„rt för ryttarna. Det skulle ocksĂ„ hindra dem frĂ„n att flankera och omringa havsvargarna. De skulle tvingas till ett frontalangrepp. Normalt sett skulle det vara en lite övervĂ€ldigande tanke, men det hĂ€r var tvĂ„ erfarna och dödliga krigare som litade pĂ„ sin egen förmĂ„ga och pĂ„ sin kamrats. â De visste bĂ„da att Erak inte skulle överge dem i en farlig situation. SĂ„ snart guldet var i sĂ€kerhet ombord pĂ„ fartyget skulle han skicka förstĂ€rkning. Deras uppgift var att vinna tid, inte att offra sig sĂ„ att de övriga kunde fly. Och de tvĂ„ mĂ€nnen kĂ€nde sig helt sĂ€kra pĂ„ att de kunde hĂ„lla nĂ„gra beridna lantisar pĂ„ avstĂ„nd. â De ökade tempot och skyndade sig till passet. Bakom sig hörde de stadsborna jubla med hesa röster. De trodde att de tvĂ„ nordmĂ€nnen flydde för sina liv frĂ„n ryttarna, som började galoppera och verkade fast beslutna om att fĂ„nga förövarna innan de kunde fly in i den trĂ„nga passagen. â Men de tvĂ„ kĂ€mparna hade inga planer pĂ„ att fly. I stĂ€llet vĂ€nde sig Mikkel och Thorn om sĂ„ snart de kom fram till passet. De drog sina vapen och svingade dem lite pĂ„ prov medan ryttarna nĂ€rmade sig. â Thorn föredrog, liksom de flesta skandier, att slĂ„ss med en tung enkelbladig stridsyxa. Mikkel var bevĂ€pnad med ett lĂ„ngsvĂ€rd. BĂ„da mĂ€nnen hade hornprydda hjĂ€lmar samt var sin stor trĂ€sköld med en tung metallknopp i mitten och metallförstĂ€rkning utmed kanten. NĂ€r ryttarna nĂ€rmade sig höll de upp sköldarna sĂ„ att bara deras huvuden och ben syntes â liksom deras blankpolerade vapen, som 22
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 22
2013-07-04 11:23
fortfarande rörde sig i smĂ„ prövande bĂ„gar och glittrade nĂ€r solens strĂ„lar trĂ€ffade dem. â För ryttarna sĂ„g det ut som om sköldarna och svĂ€rden helt blockerade ingĂ„ngen till passagen. De hade vĂ€ntat sig att skandierna skulle fly i panik och blev lite förbryllade över att de inte gjorde det â och över hur behĂ€rskade de tvĂ„ mĂ€nnen som mötte dem verkade. De höll in hĂ€starna ungefĂ€r trettio meter frĂ„n havsvargarna och tittade osĂ€kert pĂ„ varandra. Allihop vĂ€ntade pĂ„ att nĂ„gon annan skulle ta befĂ€let. â De tvĂ„ skandierna kĂ€nde pĂ„ sig hur osĂ€kra motstĂ„ndarna var och lade mĂ€rke till hur klumpigt de höll i sina spjut och smĂ„ rundsköldar. De saknade helt lugnet och sjĂ€lvsĂ€kerheten som utmĂ€rkte erfarna krigare. â âDe dĂ€r killarna verkar rĂ€tt grönaâ, sa Mikkel med ett syrligt litet leende. â Thorn nickade. âTveksamt om de har varit med om en enda riktig strid.â â De hade rĂ€tt. Ryttarna, som hade kommit frĂ„n borgen efter att en budbĂ€rare sprungit hela vĂ€gen frĂ„n Santa Sebilla, var unga och otrĂ€nade. Alla kom frĂ„n vĂ€lbĂ€rgade familjer. Deras förĂ€ldrar hade alltid skĂ€mt bort dem: en ringbrynja hĂ€r, ett förgyllt svĂ€rd eller en ny stridshĂ€st dĂ€r. De sĂ„g sin utbildning i riddarkonst som nĂ„gonting rent socialt och tog den inte riktigt pĂ„ allvar. De hade aldrig tidigare mött sĂ„dana erfarna krigare som mĂ€nnen som nu stod framför dem och de började inse att det som hade börjat som en munter utflykt för att driva en skock ouppfostrade plundrare pĂ„ flykten hade förvandlats till nĂ„gonting vĂ€ldigt farligt. Vissa av dem kanske skulle mista livet. SĂ„ de tvekade och visste inte riktigt vad de skulle göra hĂ€rnĂ€st. â Sedan ropade en av dem, som antingen var modigare eller dummare Ă€n de andra, ut en utmaning och sporrade hĂ€sten framĂ„t samtidigt som han tafatt försökte rikta spjutet mot de tvĂ„ skandierna. â âMin, tror jagâ, sa Thorn och klev fram nĂ„gra steg för att möta 23
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 23
2013-07-04 11:23
anfallet. Mikkel lĂ€t honom lugnt göra det. Thorns stridsyxa hade lĂ„ngt skaft och var deras mest effektiva vapen mot ryttare. â Thorn studerade sin motstĂ„ndare med avsmalnande ögon. Ynglingen skumpade fram i sadeln som en sĂ€ck potatis och kĂ€mpade för att hĂ„lla spjutet under sin högra arm riktat framĂ„t. Det skulle bli löjligt lĂ€tt att döda honom, tĂ€nkte Thorn. Men det skulle förmodligen bara leda till att hans kamrater blev ursinniga. Det var bĂ€ttre att förödmjuka honom. â Han tog spjĂ€rn och parerade spjutspetsen med skölden och stötte lĂ€tt undan den. Sedan slog han yxans flatsida i bogen pĂ„ den framrusande hĂ€sten sĂ„ att den kom i obalans. NĂ€r den vacklade till sköt han fram skölden och trĂ€ffade djuret pĂ„ nytt sĂ„ att det tvingades vĂ€ja undan. HĂ€sten slog in i den skrovliga stenvĂ€ggen utanför passagen, tappade fotfĂ€stet och brakade omkull pĂ„ ena sidan med en förskrĂ€ckt gnĂ€ggning. Ryttaren hade knappt tid att fĂ„ fötterna ur stigbyglarna för att undvika att klĂ€mmas fast under djuret. Han föll klumpigt ur sadeln med den lilla skölden under sig. Genast började han att kĂ€mpa med svĂ€rdshjaltet för att fĂ„ den lĂ„nga klingan ur skidan. NĂ€r han dragit den till hĂ€lften sparkade Thorn till honom pĂ„ armen sĂ„ att svĂ€rdet snurrade ivĂ€g genom luften. â Den unge ryttaren tittade upp pĂ„ Thorn med panik i blicken. Han darrade okontrollerat nĂ€r han sĂ„g den skrĂ€ckinjagande stridsyxan höjas. Sedan slog vapnet ned i den hĂ„rda marken bara nĂ„gra centimeter frĂ„n hans ansikte. Skandiern spĂ€nde sin iskalla, skoningslösa blick i honom. Sedan sa Thorn ett enda ord: ââSpring.â â Den unge iberiern kĂ€mpade sig upp pĂ„ fötter och vĂ€nde sig om för att fly. NĂ€r han gjorde det kĂ€nde han en vĂ„ldsam stöt i baken nĂ€r Thorn hjĂ€lpte honom pĂ„ traven med sin kĂ€nga. Pojken ropade till av förskrĂ€ckelse och skyndade tillbaka till platsen dĂ€r hans kamrater vĂ€ntade. Deras hĂ€star stod och trampade förskrĂ€mt, för ryttarnas rĂ€dsla hade spridit sig till djuren. â Ynglingen hörde de tvĂ„ skandierna skratta. 24
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 24
2013-07-04 11:23
Thorns instinkter hade haft rĂ€tt. Han hade krĂ€nkt ryttaren med lĂ€tthet och uppvisningen hade varit mer orovĂ€ckande Ă€n om han bara hade dödat honom. Genom att lĂ„ta mannen leva hade han tydligt visat vilket förakt han och hans kamrat kĂ€nde inför de oerfarna krigarna. Det gjorde iberierna Ă€nnu mer osĂ€kra. â âDĂ€r gjorde du dem bra nervösaâ, sa Mikkel och log brett mot sin vĂ€n. â Thorn ryckte pĂ„ axlarna. âJag hoppas det. Det borde vara förbjudet för sĂ„dana gröngölingar att springa runt med spetsiga pinnar! De utgör en större fara för sig sjĂ€lva Ă€n för nĂ„gon annan.â â âKom sĂ„ skickar vi hem demâ, sa Mikkel. âJag börjar bli irriterad.â â Utan förvarning höjde de tvĂ„ skandierna sina vapen och stormade fram mot den lilla gruppen ryttare samtidigt som de tjöt sina stridsrop för full hals. â MĂ€nnen var redan skĂ€rrade och den nya chocken blev för mycket för dem. NĂ€r de vildsinta krigarna kom springande trodde varje ryttare att just han skulle bli nĂ€sta offer. En av dem vĂ€nde sin hĂ€st, satte sporrarna i dess sidor och tappade sitt spjut nĂ€r djuret krĂ€ngde till. Beteendet smittade av sig. Efter bara nĂ„gra sekunder var alla fyra ryttare pĂ„ vĂ€g över slĂ€tten som om de spridits för vinden. HĂ€sten med tom sadel sprang med dem och dess ryttare skyndade besvĂ€rat efter, nedtyngd av sina höga ridstövlar med sporrar och en tom svĂ€rdsskida som slog hit och dit medan han sprang. â Mikkel och Thorn stannade och stödde sig pĂ„ sina vapen. De höll pĂ„ att vika sig dubbla av skratt vid Ă„synen av de flyende ynglingarna. â âJag hoppas att de kommer hem helskinnadeâ, sa Mikkel och Thorn började skratta Ă€nnu högre. â âKommer ni, mina damer?â ropade Svengal. Han hade skickats tillbaka med fem andra besĂ€ttningsmĂ€n som förstĂ€rkning. âNi ser inte ut att behöva hjĂ€lp lĂ€ngre.â â Thorn och Mikkel skrattade fortfarande nĂ€r de satte sina vapen i bĂ€ltet och traskade tillbaka till Svengal och de andra vid passets mynning. 25
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 25
2013-07-04 11:23
âOj oj, det dĂ€r skulle du ha sett, Svengalâ, började Mikkel. âThorn drev dem pĂ„ flykten med en gĂ„ng! Hans fula nylle blev för mycket för dem. Till och med en av hĂ€starna ramlade omkull!â â Svengal skrattade. Medan han skyndat sig genom ravinen med förstĂ€rkningen hade han sett hur Thorn tagit itu med den framstormande ryttaren. Det var imponerande. Han visste att han aldrig hade kunnat göra samma sak sjĂ€lv. Han kunde faktiskt inte komma pĂ„ nĂ„gon annan Ă€n Thorn som hade klarat det. â âDu bidrog ju ocksĂ„â, svarade Thorn. âMen jag fĂ„r medge att jag var lysande.â â âJag vet inte om det Ă€r ordet jagâŻâŠâ Mikkel höjde armen för att klappa sin vĂ€n pĂ„ axeln nĂ€r spjutet trĂ€ffade honom. â Det kom frĂ„n ingenstans. NĂ€r Thorn tĂ€nkte igenom saken senare insĂ„g han att det mĂ„ste ha varit spjutet som en av de flyende ryttarna tappat. Han förmodade att en av stadsborna hade plockat upp det och i ursinne och frustration kastat det mot skandierna innan han börjat springa för livet mot snĂ„ren och klipporna. Han hade inte ens stannat för att se vad som hĂ€nde. â Och resultatet kunde inte ha varit vĂ€rre. Den tunga jĂ€rnspetsen hade genomborrat Mikkel under hans höjda arm och trĂ€ngt djupt in i överkroppen. Han gav ifrĂ„n sig ett litet stön och föll pĂ„ knĂ€ innan han ramlade Ă„t sidan. Thorn sjönk förtvivlad ned bredvid sin vĂ€n och sĂ„g pĂ„ honom. Hans ansikte var blekt och livet höll pĂ„ att lĂ€mna honom. â âSvĂ€rdâŻâŠâ, flĂ€mtade Mikkel. Om en skandisk krigare dog i strid utan vapen i hand skulle hans sjĂ€l vandra för evigt i underjorden. Svengal hade redan dragit sitt eget svĂ€rd och placerat det i Mikkels trevande fingrar. Den döende mannen sĂ„g tacksamt upp och vĂ€nde sedan blicken mot sin bĂ€ste vĂ€n. â âThornâ, sa han. Det var ett enda ord, men anstrĂ€ngningen var nĂ€stan för mycket för honom. â Thorn böjde ned huvudet tĂ€tt intill Mikkels. âTa det lugnt, Mikkel. Vi ska föra dig till skeppet!â 26
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 26
2013-07-04 11:23
Skeppet symboliserade pĂ„ nĂ„got sĂ€tt sĂ€kerhet och rĂ€ddning, som om det skulle rĂ€cka med att komma ombord för att omintetgöra effekten av det hemska, dödliga sĂ„ret i Mikkels sida. Men Mikkel visste bĂ€ttre. Han skakade pĂ„ huvudet. â âMin hustruâŻâŠ pojkenâŻâŠ ta hand om dem, Thorn.â â Thorns synfĂ€lt blev suddigt av tĂ„rar nĂ€r han fattade vĂ€nnens hand och försĂ€krade sig om att Mikkels grepp om svĂ€rdshjaltet inte försvagades. â âDet ska jag. Jag lovar.â â Mikkel nickade och verkade samla sig inför en sista kraft anstrĂ€ngning. â âDetâŻâŠ det blir inte lĂ€ttâŻâŠ för honom. Han behöverâŻâŠâ â SmĂ€rtan och chocken var för mycket. Han kunde inte avsluta meningen. Men det fanns fortfarande lite ljus kvar i hans ögon. Thorn tog hans hand i ett hĂ„rdare grepp för att fĂ„ honom att avsluta meningen. Han ville höra sin vĂ€ns sista önskan. â âHan behöver vad dĂ„, Mikkel? Vad behöver han?â â Mikkels lĂ€ppar rörde sig utan att ett ord hördes. NĂ€r han drog efter andan skakade han i hela kroppen. Med en enorm anstrĂ€ngning lyckades han slutligen fĂ„ ur sig ett sista ord: â âDigâ, sa han. â Och dog.
27
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 27
2013-07-04 11:23
2 Sex Ă„r senare
K
arina Mikkelsfru hittade Thorn en vintermorgon. Han var inte vid medvetande och lĂ„g hopkurad under trasor och en malĂ€ten gammal pĂ€ls vid gĂ€stgiveriets ena vĂ€gg. Den lĂ€tta snön som fallit under natten lĂ„g som ett vitt puder pĂ„ hans hĂ„r och pĂ„ den slitna pĂ€lsen. Men hans ansikte och hĂ€nder hade fĂ€rgats blĂ„ av den bitande kylan och nĂ€san rann ymnigt. â Thorn hade druckit sig sĂ„ berusad kvĂ€llen innan att han gĂ„tt vilse pĂ„ vĂ€gen tillbaka till bĂ„tskjulet han bodde i. Han hade tagit skydd vid vĂ€ggen, i lĂ€ för vinden, och lagt sig ned i en vag förhoppning om att dö. â Vilket han förmodligen hade gjort om inte Karina hade ingripit. â Hon försökte vĂ€cka honom genom att ropa hans namn och ruska om honom. Men han slog undan hennes hand, mumlade nĂ„gonting obegripligt och vĂ€nde bort ansiktet. Hans ögon var fortfarande slutna och det var uppenbart att han var lĂ„ngt, lĂ„ngt borta. â Hon ruskade om honom pĂ„ nytt, hĂ„rdare den hĂ€r gĂ„ngen, och han svor och slog ilsket undan hennes hand igen. NĂ„gonting stĂ„lhĂ„rt glimmade till i Karinas ögon. â âHal!â ropade hon till sin tioĂ„rige son, som stod i köket och diskade efter gĂ„rdagens middag. â âJa, mamma?â 28
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 28
2013-07-04 11:23
âPumpa upp en spann vatten och ta hit den. Och rappa pĂ„!â â NĂ„gra minuter senare kom han tillbaka och höll ut spannen frĂ„n kroppen för att inte skvimpa ut det iskalla innehĂ„llet pĂ„ benet. Han stirrade med vidöppen mun pĂ„ gestalten som lĂ„g hopsjunken mot vĂ€ggen. â âGalne gamle Thornâ, sa han nĂ€r han stĂ€llde ned spannen. âVad gör han hĂ€r?â â Karinas ögon smalnade pĂ„ nytt nĂ€r hon hörde frasen. Det var vad traktens pojkar kallade den nedgĂ„ngne gamle havsvargen. FruktansvĂ€rt, tĂ€nkte hon och mindes vilken fantastisk man Thorn hade varit innan han förlorat handen. â Expeditionen som kostat Karinas make Mikkel livet hade blivit en enda lĂ„ng rad av katastrofer. Under hemresan hade Vargvinden förlorat masten i en storm. I kampen för att hindra skeppet frĂ„n att sjunka hade Thorns högerarm fastnat i ett virrvarr av rep och trĂ€bitar, vilket slutat med att han förlorat handen. â Förlusten hade varit förödande för Thorn. NĂ€r han bara hade vĂ€nsterhanden kvar kunde han varken svinga svĂ€rd eller yxa och han kunde inte ro heller. Han var ingen skicklig navigatör och Ă€ven om han en gĂ„ng hade varit en kompetent rorsman sĂ„ krĂ€vde en styrĂ„ra ofta tvĂ„ hĂ€nder i hĂ„rt vĂ€der. Till följd av detta var han inte lĂ€ngre till nytta pĂ„ ett vargskepp och snart hade han stĂ„tt pĂ„ torra land utan nĂ„gon chans att fortsĂ€tta leva det liv han Ă€lskade. Dessutom hade han förlorat sin bĂ€ste vĂ€n. â Han hade sjunkit ned i en djup depression och sökt tröst i öl och brĂ€nnvin. De starka dryckerna hade inte skĂ€nkt honom nĂ„gon större trygghet, men de hade hjĂ€lpt honom att glömma sina förluster, Ă„tminstone tillfĂ€lligt. â De lindrade ocksĂ„ smĂ€rtan som ibland drabbade honom utan förvarning och trĂ€ngde upp genom hans stympade högerarm och verkade komma frĂ„n den förlorade handen. Lyckligtvis hĂ€nde inte det sĂ„ ofta och med tiden blev anfallen allt mindre vanliga. Men de gav honom ytterligare ett skĂ€l att fortsĂ€tta med sitt drickande. 29
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 29
2013-07-04 11:23
Hans hĂ„r blev lĂ„ngt, tovigt och ovĂ„rdat, och grĂ„nade i förtid. SkĂ€gget var nĂ€stan lika lĂ„ngt. Han tvĂ€ttade sig sĂ€llan och var till synes helt ointresserad av sitt yttre. Han hade förvandlats till ett tragiskt vrak som stĂ€ndigt sörjde den förlorade och han tycktes ha förlorat all sjĂ€lvrespekt i samma olycka. Ingen av hans vĂ€nner eller gamla skeppskamrater kunde rĂ€dda honom frĂ„n den förödande, sjĂ€lvförbrĂ€nnande spiralen. Inte ens Erak, som hade varit hans skirl innan han blivit Skandias överjarl, kunde tala förstĂ„nd med honom. â âHan Ă€r faktiskt inte sĂ€rskilt gammalâ, sa Karina strĂ€ngt till sin son. â Hal höjde ögonbrynen och tittade nĂ€rmare pĂ„ den medvetslöse Thorn. âInte? Han ser ut som om han Ă€r hundra. Minst.â â âSĂ€ger du det?â sa hon. Alla över tjugofem sĂ„g urĂ„ldriga ut för en pojke! Karina lade huvudet pĂ„ sned och gav efter för sin nyfikenhet. Hon visste att hon inte borde det, men kunde inte lĂ„ta bli. â âHur gammal tror du att jag Ă€r?â frĂ„gade hon. â Hal viftade avfĂ€rdande med handen och log mot henne. â âĂh, du Ă€r inte alls lika gammal, mammaâ, sa han lugnande. âDu Ă€r vĂ€l inte mer Ă€n sextio?â â Karina var i sjĂ€lva verket trettioĂ„tta. Hon var liten jĂ€mfört med de storvuxna skandiska kvinnorna, men hon var slĂ„ende vacker. Dessutom utstrĂ„lade hon lugn och sjĂ€lvförtroende, och det hade hon gjort redan nĂ€r skandierna först fört henne till Hallasholm efter en rĂ€d i Araluen. Det dröjde inte lĂ€nge innan Mikkel KvicksvĂ€rd fick syn pĂ„ henne. Mikkel var en av Skandias frĂ€msta krigare och hade köpt henne och omedelbart befriat henne. NĂ€r mannen sett beslutsamheten i Mikkels ögon hade han omedelbart höjt priset med trettio procent, men Mikkel hade betalat utan att tveka. Trots att det hade gĂ„tt mer Ă€n tio Ă„r sedan dess betraktades Karina fortfarande som en stor skönhet i Hallasholm och bara det senaste Ă„ret hade hon tackat nej till fyra friare. â Hon gav sin son en kylig blick och han skruvade besvĂ€rat pĂ„ sig. Han kĂ€nde pĂ„ sig att hon blivit sĂ„rad av nĂ„got han hade sagt, men han visste inte riktigt vad det var. 30
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 30
2013-07-04 11:23
Det kanske var Hals taktlöshet som beseglade Thorns öde. Det fick varje uns av medlidande Karina kĂ€nde att lĂ€mna henne. Hon pekade med tummen mot den fulla spannen. â âHĂ€ll det över honomâ, sa hon. â Hal tvekade och sĂ„g frĂ„n Karina till Thorn till spannen. â âHĂ€ll det överâŻâŠ va?â frĂ„gade han. Han ville försĂ€kra sig om att han verkligen hade hört rĂ€tt. â Karina satte hĂ€nderna i sidorna. Inte mer Ă€n sextio, tĂ€nkte hon. âVattnet. HĂ€ll detâŻâŠ i ansiktet pĂ„ honom.â Hon böjde sig ned och drog undan den gamla pĂ€lsen frĂ„n Thorns ansikte. Precis som innan försökte han att slĂ„ undan hennes hand. â âMammaâŻâŠâ, började Hal osĂ€kert. Thorn mĂ„ vara gammal och smutsig och sliten och ovĂ„rdad. Högerarmen slutade alldeles nedanför armbĂ„gen och nĂ€r han stapplade omkring i byn sĂ„g han ut som ett nedgĂ„nget vrak. Men han var samtidigt en storvuxen man och hans hĂ€ftiga temperament var vĂ€lkĂ€nt. Kanske var det inte nĂ„gon speciellt god idĂ© för en liten kvinna i sextioĂ„rsĂ„ldern och hennes tioĂ„rige son att tömma en hink vatten över en sĂ„dan man â Ă„tminstone inte utan att först ha tĂ€nkt ut en flyktvĂ€g. â Karina trummade otĂ„ligt med foten mot den snötĂ€ckta marken. Hal visste att det inte var nĂ„got gott tecken. Hon nickade pĂ„ nytt mot spannen. â âTöm den.â â Hal ryckte pĂ„ axlarna och tog upp den fulla spannen. â âNuâ, sa hon. â Och han lydde. â Thorn vaknade med ett jĂ€ttevrĂ„l nĂ€r vattnet sköljde över honom. Han lĂ€t lite som en ilsken valrosshane som Hal hört sommaren innan â men valrossen hade inte ens kommit i nĂ€rheten av Thorns ljudstyrka. Thorn försökte sĂ€tta sig upp samtidigt som han vevade med armarna för att hĂ„lla balansen. â Karina sĂ„g att spannen fortfarande var fylld till en tredjedel. â âResten ocksĂ„â, beordrade hon. Hal hĂ€llde lydigt resten av vatt31
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 31
2013-07-04 11:23
net över den vrĂ„lande, fĂ€ktande gestalten. En person som ropar som en skadad valrosshane har förstĂ„s munnen vidöppen. Det hade i alla fall Thorn nĂ€r han tog emot de Ă„terstĂ„ende fyra litrarna vatten. â VrĂ„let övergick till ett flĂ€mtande, gurglande och spottande nĂ€r vattnet rann ned i hans strupe. Han hostade och kvĂ€ljde och kastade sig Ă„t sidan som om han befarade att Ă€nnu en kaskad skulle komma. Men spannen var tom och efter nĂ„gra sekunder förstod han att kallduschen var över. Han öppnade sina blodsprĂ€ngda ögon och kisade mot morgonljuset som glittrade i snön innan han fick syn pĂ„ de tvĂ„ smĂ„ figurerna som stod lutade över honom. â Hal höll fortfarande i den tomma spannen, men försökte gömma den bakom ryggen nĂ€r Thorn spĂ€nde sina röda ögon i honom. â âDu hĂ€llde vatten över migâ, sa Thorn anklagande. âVarför gjorde du det?â â âFör att jag bad honomâ, sa Karina. Hon sa det med ett tonfall som inte direkt uppmuntrade till fortsatta diskussioner. Thorn valde i stĂ€llet att söka medlidande och gav ifrĂ„n sig ett ömkligt gnyende för att smĂ€lta Karinas hĂ„rda hjĂ€rta. â âJag kunde ha drunknat!â protesterade han. âJag Ă€r vĂ„t Ă€nda in pĂ„ skinnet. Nu kanske jag blir sĂ„ förkyld att jag dör! Hur kunde du vara sĂ„âŻâŠ sĂ„ grym?â â Men isen i Karinas hjĂ€rta gick inte att smĂ€lta. Hon var arg â fruktansvĂ€rt arg. Tanken pĂ„ hur Thorn hade tappat kontrollen över sitt liv och förvandlats till en skugga av sitt forna jag gjorde henne rasande. â âUpp, Thorn!â sa hon barskt. â Han viftade och försökte fĂ„ fotfĂ€ste i den hala snön. â âHĂ€lla vatten över en stackars sjuk, frusen manâ, muttrade han. âVad Ă€r det för kvinna som gör nĂ„got sĂ„dant? Hur kan man vara sĂ„ hjĂ€rtlös? Jag kan inte rĂ„ för att jag Ă€r sjuk! Nu kommer jag att dö av galopperande lunginflammation, blöt in pĂ„ bara skinnet hĂ€r ute i snön. Och kommer nĂ„gon att bry sig? Nej! Speciellt inte hĂ€xan som hĂ€llde vattnet över mig och nĂ€stan drĂ€nkte migâŻâŠâ 32
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 32
2013-07-04 11:23
âFör att vara en drunknande man Ă€r du vĂ€ldigt pratsamâ, sa Karina. Sedan gjorde hon tecken till sin son. âHjĂ€lp honom upp, Hal.â â Hal klev försiktigt fram. Han var fortfarande inte sĂ€ker pĂ„ att det var riskfritt att vara i nĂ€rheten av Thorn. Men han fick tag pĂ„ mannens vĂ€nstra arm, drog den över sina egna axlar och hukade sig ned för att fĂ„ sĂ„ mycket kraft som möjligt i sitt försök att hjĂ€lpa den utslagne upp pĂ„ fötter. NĂ€r han kom nĂ€rmare Thorn och lyfte hans arm slog krigarens starka kroppsodör emot honom. Han vĂ€nde bort ansiktet och försökte lĂ„ta bli att andas genom nĂ€san. â âUsch!â utbrast han och undertryckte en kvĂ€ljning. âHan luktar vidrigt, mamma!â â Thorn reste sig, böjde sig fram och vaggade ostadigt fram och tillbaka medan han höll i pojken för att inte ramla ihop pĂ„ nytt. Hal drogs djupare in i de kvĂ€ljande Ă„ngorna som omgav mannen efter sju mĂ„nader utan tvĂ€ttning. Pojken försökte dra sig undan, men Thorn höll honom i ett krampaktigt grepp och under ett ögonblick stod de och halkade fram och tillbaka nĂ€r deras fötter kanade i snön. â âVid Gorlogs klor och nĂ€sborrarâ, klagade Hal. âHan stinker! Stinker nĂ„got alldeles fruktansvĂ€rt! Han luktar vĂ€rre Ă€n Skarlsons gamla get!â â Karina kunde inte lĂ„ta bli att le trots ilskan. Det fanns inte mycket som luktade vĂ€rre Ă€n Skarlsons gamla get. Hon tog ett steg fram för att hjĂ€lpa dem, men kom pĂ„ andra tankar och bestĂ€mde sig för att hĂ„lla sig pĂ„ avstĂ„nd. â âSvĂ€r inteâ, sa hon distraherat. Gorlog hörde likt jĂ€garen Ullr och lögnaren Loke till den andra nivĂ„n av skandiska gudar. Men till skillnad frĂ„n dem hade inte Gorlog nĂ„gra speciella förmĂ„gor. Hon visste inte om det verkligen kunde rĂ€knas som en svordom att nĂ€mna hans klor eller nĂ€sborrar, men det var i alla fall ett synnerligen olĂ€mpligt sprĂ„kbruk för en tioĂ„ring. â âTa in honom i köket.â â Hal ledde den vĂ€ldige enarmade mannen i en sicksacklinje mot gĂ€stgiveriets bakdörr. Tillsammans stapplade de uppför de tre trapp33
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 33
2013-07-04 11:23
stegen och in genom dörren. Thorn höjde tacksamt huvudet nĂ€r han kom in i det varma rummet. En brasa sprakade i eldstaden och Hal ledde honom till den och hjĂ€lpte honom att klumpigt sĂ€tta sig pĂ„ en stor trĂ€stol med snidat ryggstöd. Sedan vĂ€nde han snabbt bort ansiktet. â VĂ€rmen frĂ„n köket var sĂ€kert vĂ€lkommen för Thorn, sĂ„ vĂ„t och genomfrusen som han var. Men den fick ocksĂ„ det illaluktande molnet runt honom att bli Ă€nnu mer pĂ„tagligt. â Karina kom in bakom dem, bleknade och vĂ€nde sig bort i nĂ„gra sekunder. Sedan samlade hon krafterna och gick fram till den ynkliga figuren som satt hopsjunken pĂ„ hennes favoritstol. â âDu kan gĂ„, Halâ, sa hon och pojken skyndade tacksamt ut till bostaden som lĂ„g bakom gĂ€stgiveriets matsal. Hon hörde snart vatten som plaskade i ett kar och gissade att han försökte tvĂ€tta bort stanken. Hon klev nĂ€rmare Thorn och tvingade sig sjĂ€lv att uthĂ€rda attentatet mot hennes nĂ€sborrar nĂ€r hon stĂ€llde sig bredvid honom. â âThorn, jag blir sĂ„ Ă€cklad av digâ, sa hon. Hon talade lĂ„gt, men orden trĂ€ffade som en piska och den gamle havsvargen ryckte faktiskt till. Under nĂ„gon sekund glödde det av ilska i hans ögon, men glöden försvann nĂ€stan omedelbart och ersattes av ynklighet. I sĂ„dana hĂ€r stunder bar han sin sjĂ€lvömkan som en skyddande mantel. â âAlla blir Ă€cklade av migâ, sa han. âVad Ă€r det som Ă€r sĂ„ speciellt med dig?â â âJag bryr mig inte om vad âallaâ tycker! Jag vet dĂ€remot vad jag sjĂ€lv tycker. En gĂ„ng i tiden sĂ„g folk upp till dig. Nu skrattar de Ă„t dig. Till och med pojkarna kallar dig för âgalne gamle Thornâ. Det Ă€r riktigt sorgligt att se hur lĂ„gt du har sjunkit.â â Nu blossade vreden upp i Thorn. âLĂ„gt? Hur lĂ„gt jag har sjunkit?â Han höll upp sin stympade högerarm och drog den trasiga Ă€rmen Ă„t sidan för att blotta sitt Ă€rr. âTror du att jag kan rĂ„ för det hĂ€r, eller? Tror du att jag valde detta lyte frivilligt?â â âVad jag tror att du har valt frivilligt Ă€r att fördĂ€rva dig sjĂ€lv, bĂ„de sjĂ€lsligen och kroppsligenâ, sa hon. âVartenda uns sjĂ€lvaktning du 34
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 34
2013-07-04 11:23
hade försvann tillsammans med din hand. Du anvĂ€nder armen som ursĂ€kt för att förstöra ditt liv!â â âDet Ă€r mitt liv, ja! Jag fĂ„r förstöra det sĂ„ mycket jag vill! Vad har du för rĂ€tt att kritisera mig?â â âJag har rĂ€tt att kritisera dig, för du lovade Mikkel att ta hand om mig och Hal. Du skulle se till att vi klarade oss â du svor att göra det. Och du har misslyckats. Du misslyckas med det varje dag du försöker fördĂ€rva dig sjĂ€lv!â â Thorn slog ned blicken. â âNi klarar er fintâ, mumlade han. Men hon skrattade glĂ€djelöst. â âKnappast tack vare dig. Eller ditt löfte. Det har du redan brutit och du fortsĂ€tter att bryta det varje dag.â â âDet Ă€r inte mitt felâ, sa han med sĂ„ lĂ„g röst att hon knappt hörde den. âLĂ„t mig nu vara, kvinna. Det finns inget jag kan göra för dig.â â âDu lovadeâ, sa hon. â Han lyfte sitt ovĂ„rdade huvud igen. Nu hade hans ursinne till sist vaknat helt. âJag lovade det dĂ€r nĂ€r jag fortfarande hade handen kvar! Det Ă€r inte mitt fel att jag blev av med den!â â âKanske inte. Men det Ă€r ditt fel att du blev av med allt annat du har förlorat. Du hĂ„ller pĂ„ att ha ihjĂ€l dig sjĂ€lv, Thorn! Du hĂ„ller pĂ„ att förstöra en fin man, en utmĂ€rkt karl. Det Ă€r en ren skam! Jag kan helt enkelt inte lĂ„ta dig fortsĂ€tta pĂ„ det dĂ€r viset.â â âDet finns en sak du kanske inte har mĂ€rktâ, sa han syrligt. âJag Ă€r ingen riktig man lĂ€ngre. Jag Ă€r invalid. En vĂ€rdelös vanför figur som inte duger till nĂ„got och nĂ„gon!â â âJag har aldrig hört att det skulle vara hĂ€nderna och benen som gör mannen. Nej, det Ă€r helt andra saker â det Ă€r sjĂ€len och viljan. Och framför allt förmĂ„gan att hantera motgĂ„ngar.â â âVad vet du om motgĂ„ngar?â kontrade han. Hon sĂ„g pĂ„ honom tills han Ă€n en gĂ„ng gled undan med blicken. â âDu förlorade din handâ, sa hon till sist. âJag förlorade en hel man. En fantastisk man.â â Han tittade ned och nickade ursĂ€ktande. âFörlĂ„tâ, mumlade han. 35
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 35
2013-07-04 11:23
âJag skulle göra vad som helst för att hĂ€mta tillbaka honom Ă„t dig.â â âDet gĂ„r inte. Men det finns nĂ„got annat du kan göra för mig.â â Thorn skrattade bittert och skakade pĂ„ huvudet. âVad skulle det vara?â â Och i det ögonblicket förstod Karina nĂ„got. Hon visste precis vad Thorn behövde höra. â âDu kan hjĂ€lpa migâ, sa hon. âJag behöver dig.â â Han sĂ„g henne rakt i ögonen och sökte efter minsta tecken pĂ„ att hon ljög eller inte var riktigt allvarlig. â âHal behöver digâ, fortsatte hon. âHan behöver en vuxen man som kan vĂ€gleda honom. NĂ„gon att se upp till. Det finns sĂ„dant du kan lĂ€ra honom men inte jag â om livet som krigare och banden mellan skeppskamrater.â Hon gjorde en paus för att lĂ„ta det hela sjunka in. NĂ€r hon sĂ„g att budskapet hade gĂ„tt fram fortsatte hon. âHan vĂ€xer upp snabbt och kommer inte att fĂ„ det lĂ€tt. Han Ă€r inte som de andra pojkarna. Han Ă€r till hĂ€lften araluan, till hĂ€lften skandier. Och livet kan vara svĂ„rt för den som Ă€r annorlunda. Han behöver nĂ„gon som kan lĂ€ra honom att försvara sig. Det kan inte jag.â Hon var tyst i nĂ„gra sekunder. âMen det kan du.â â âKanskeâŻâŠâ, började Thorn. Hon sĂ„g att han funderade pĂ„ saken och lĂ„ngsamt började acceptera att det faktiskt kunde finnas nĂ„gonting bĂ€ttre för honom att göra med sitt liv Ă€n att supa bort det. â âOm du inte hellre vill fortsĂ€tta med att tycka synd om dig sjĂ€lv och slösa bort ditt liv, förstĂ„sâ, sa hon. â Han svarade inte omedelbart. âHur kommer det sig att du kĂ€nde till löftet?â frĂ„gade han efter en liten stund. â âDu berĂ€ttade sjĂ€lv om detâ, sa hon. âEn kvĂ€ll nĂ€r du var full.â â Han rynkade pannan och funderade. âNĂ€r var det? Det minns jag inte.â â Hon log sorgset och skakade pĂ„ huvudet. âJag vet inte. Du har haft mĂ„nga sĂ„dana kvĂ€llar, Thorn.â â Han nickade. âDet Ă€r sant.â â Karina sĂ„g att hon nĂ€stan lyckats övertyga Thorn. âLyssna pĂ„ mig 36
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 36
2013-07-04 11:23
nuâ, fortsatte hon snabbt. âJag behöver hjĂ€lp hĂ€r ocksĂ„. GĂ€stgiveriet gĂ„r bra och verksamheten vĂ€xer. Den börjar bli för stor för att jag ska kunna sköta den pĂ„ egen hand. Jag skulle behöva nĂ„gon som hjĂ€lper mig med vedhuggning och annat tyngre arbete â stĂ€dning, reparationer, mĂ„lning och sĂ„dant. Allt det dĂ€r gĂ„r fint att göra med bara en hand. Och du kan hĂ„lla ett öga pĂ„ Hal samtidigt. LĂ€ra honom fĂ€rdigheterna han behöver nĂ€r han blir Ă€ldre. Du kan flytta in hĂ€r hos oss. DĂ„ har du Ă„tminstone en varm plats att sova pĂ„.â â Thorn skakade pĂ„ huvudet. âNej, nej. Jag kan inte flytta in hĂ€r hos dig. Det vore inte riktigt anstĂ€ndigt. Folk skulle börja prata. Det vore inte bra för ditt rykte.â â Hon log. âDet Ă€r nog ingen faraâ, sa hon. âMen om det stör dig sĂ„ kan du flytta in i skjulet bakom huset i stĂ€llet. DĂ„ slipper vi den typen av skvaller.â â Han funderade pĂ„ saken och nickade flera gĂ„nger för sig sjĂ€lv. â âDet blir bra.â â âJag kommer förstĂ„s att betala digâ, fortsatte Karina. Han tittade Ă„terigen upp för att möta hennes blick. Hon sĂ„g en sorts stolthet i hans ögon â en stolthet som inte hade funnits dĂ€r pĂ„ mĂ„nga Ă„r. â âJag behöver ingen vĂ€lgörenhetâ, sa han. â Hon skrattade. âDet blir det inte frĂ„ga om heller. Jag ska se till att du gör dig förtjĂ€nt av varenda krona jag betalar dig.â â âI sĂ„ fallâŻâŠ ja, det kanske skulle funka.â Thorn knep ihop lĂ€pparna. Tanken pĂ„ att arbeta för Karina var lockande. Och det dĂ€r med att han skulle fĂ„ hjĂ€lpa pojken pĂ„ vĂ€gen mot vuxenlivet var intressant. Det var inte riktigt vad han skulle ha Ă€gnat livet Ă„t om han fĂ„tt vĂ€lja, men det kĂ€ndes definitivt som en vĂ€rdig syssla. Han kunde inte lĂ€ngre anvĂ€nda sina fĂ€rdigheter sjĂ€lv, men att lĂ€ra upp nĂ„gon annan var nog det nĂ€st bĂ€sta. Det skulle fĂ„ honom att kĂ€nna sig nyttig. Han hade kĂ€nt sig vĂ€rdelös under sĂ„ mĂ„nga Ă„r. â âJag stĂ€ller bara ett kravâ, sa Karina. âDu mĂ„ste sluta dricka.â â Det hördes pĂ„ henne att den saken inte var förhandlingsbar. Thorn tvekade. âIbland fĂ„r jag vĂ€ldigt ont i armenâ, började han försiktigt. 37
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 37
2013-07-04 11:23
Men Karina var bestĂ€md. âDet Ă€r beklagligt. Men jag Ă€r över tygad om att du hade ont mĂ„nga gĂ„nger innan du blev av med armen ocksĂ„. Och dĂ„ hanterade du det.â â âDet Ă€r förstĂ„s santâ, medgav han. â âDu fĂ„r helt enkelt försöka ta itu med smĂ€rtan nĂ€r den kommer â utan att försöka döva den med sprit.â â Han tog ett djupt andetag. âJag ska nog klara detâ, sa han. â Hon log mot honom. âDet Ă€r jag helt sĂ€ker pĂ„.â â âJag ska ta en titt pĂ„ det dĂ€r skjulet i dag. Det Ă€r lika bra att jag börjar fixa i ordning det sĂ„ att det Ă€r i toppskick nĂ€r jag flyttar in. Sedan kan du ge mig en lista pĂ„ allt som behöver göras.â â âDet finns en sak som har högsta prioritetâ, sa Karina. Han sĂ„g frĂ„gande pĂ„ henne och hon fortsatte omedelbart med ett tonfall som tydde pĂ„ att inga undanflykter skulle godtas. â âDu ska badaâ, sa hon. âLĂ€nge.â Allt det dĂ€r hade hĂ€nt för sex Ă„r sedan. Nu hade det gĂ„tt tolv Ă„r sedan plundringstĂ„get som hade kostat Hals far livet och Hal var nĂ€stan sexton. Under Ă„ren som gĂ„tt hade Thorn blivit en vanlig syn pĂ„ Karinas vĂ€rdshus. Han hade flyttat in i skjulet bakom huvudbyggnaden, Ă€ven om Karina hade en annan uppfattning om vad som menades med âtoppskickâ. Han hade tĂ€tat nĂ„gra hĂ„l i taket och de större hĂ„len i vĂ€ggarna. Men skjulet var fortfarande som en mörk och otrevlig grotta dĂ€r hans klĂ€der och Ă€godelar lĂ„g strödda över golvet. Och Ă€ven om hans hygien hade förbĂ€ttrats en aning sĂ„ lĂ€mnade den fortfarande mycket att önska. â âJag Ă€r tolv gĂ„nger renare Ă€n jag var förutâ, förkunnade han stolt. â NĂ€r Karina pĂ„pekade att det bara betydde att han börjat bada varje mĂ„nad i stĂ€llet för en gĂ„ng om Ă„ret, vilket inte var sĂ„ mycket att skryta om, sĂ„ mumlade han bara nĂ„gonting ohörbart till svar. âJag blir helt enkelt aldrig sĂ€rskilt smutsigâ, sa han. âBad Ă€r mest för smutsiga mĂ€nniskor.â â DĂ„ och dĂ„ kĂ€nde han sig lockad av brĂ€nnvinet, i synnerhet under 38
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 38
2013-07-04 11:23
kvĂ€llar dĂ„ smĂ€rtan bultade i hans stympade arm. Men varje gĂ„ng kĂ€mpade han emot frestelsen och lyckades motstĂ„ den. Han visste att Karina hade gett honom en andra chans och han visste att det bara skulle hĂ€nda en gĂ„ng. Och nĂ€r han började fĂ„ rutin pĂ„ sitt arbete pĂ„ vĂ€rdshuset insĂ„g han att han inte skulle ha rĂ„d att Ă„teruppta sitt gamla beteende. â SjĂ€lva arbetet kĂ€ndes givande â i synnerhet för nĂ„gon som hade börjat tro att han inte lĂ€ngre dög till nĂ„got. NĂ€r han högg ved svingade han den tunga yxan med vĂ€nster hand som om den inte vĂ€gde mer Ă€n en köttyxa. Han tog hand om vanligt underhĂ„llsarbete runt vĂ€rdshuset och varje kvĂ€ll kunde han kĂ€nna sig nöjd över att ha varit till nytta. Han var vĂ€rdefull. â Den hĂ€r typen av enkelt arbete kanske inte var lika tillfredsstĂ€llande som livet som krigare, men det var mycket bĂ€ttre Ă€n att vara ett olyckligt, försupet vrak. â Det bĂ€sta av allt var att han hade blivit en del av Hals liv och fick se pojken vĂ€xa upp. Han njöt av Hals entusiasm, energi, fantasi och uppfinningsrikedom. Pojken hade en fallenhet för att anvĂ€nda verktyg och att arbeta med trĂ€. Thorn hade sjĂ€lv varit en kompetent snickare en gĂ„ng. Nu nĂ€r han bara hade en hand kunde han inte lĂ€ngre utföra detaljerat precisionsarbete, men nĂ€r han fick veta att Erak hade sparat hans gamla verktygslĂ„da hade han visat den för pojken och tĂ„lmodigt lĂ€rt honom att anvĂ€nda de olika redskapen â skarvyxorna, mejslarna, knivarna, skedborrarna, hyvlarna och de smĂ„ slöjdyxorna. NĂ€r Hal fick egna verktyg vĂ€xte hans naturliga begĂ„vning till stor skicklighet under Thorns ledning. â Till följd av det blev den gamle havsvargen en villig medhjĂ€lpare nĂ€r Hal började med sina byggen. Pojken hade blivit mer Ă€n en skicklig hantverkare â han hade en uppfinningsrik sida som Thorn tyckte grĂ€nsade till det geniala. â âHan kan förestĂ€lla sig en sak, kanske ett nytt sĂ€tt att göra nĂ„gonting pĂ„â, brukade Thorn sĂ€ga. âI nĂ€sta ögonblick hĂ„ller han pĂ„ att bygga den!â 39
Flanagan Broderband 1 De utstötta.indd 39
2013-07-04 11:23
JOHN FL A NAGA N
www.wahlstroms.se ISBN 978-91-32-16219-0
brodrband.indd 1
Av till ren författa S
EN SPEJA R NG LĂR LI
JOHN FL ANAGAN
De utstötta Ă€r den första boken i Broderband â en ny, spĂ€nnande serie av författaren till Spejarens lĂ€rling.
DE UTSTĂTTA
I Skandia drömmer mĂ„nga pojkar om att bli krigare och det kan man bara bli pĂ„ ett sĂ€tt. Som tonĂ„ringar delas pojkarna upp i lag, sĂ„ kallade broderband. Sedan börjar trĂ€ningen. Pojkarna mĂ„ste genomlida tre hĂ„rda mĂ„nader för att lĂ€ra sig stridstaktik, att segla vargskepp och att hantera vapen. Broderbanden tĂ€vlar mot varandra och bara ett lag kan vinna. Hal Mikkelson utses motvilligt till ledare för ett av banden â HĂ€grarna. Precis som han sjĂ€lv Ă€r lagmedlemmarna i HĂ€grarna de utstötta och bortvalda. I de andra lagen ingĂ„r stadens allra starkaste pojkar och vissa av dem tar trĂ€ningen pĂ„ blodigt allvar. Trots det antar Hal utmaningen. HĂ€grarna verkar vara det svagaste laget, men med uppïŹnningsrikedom och mod kanske de kan överraska sina motstĂ„ndare.
DE UTSTĂTTA
2013-07-03 10:25