– med rytm, riktning och ressällskap
BRITTA HERMANSSON
www.librisforlag.se
MOGNA VACKERT
Att hitta tjusningen i att leva sitt liv här och nu – det är utmaningen. Hur går man vidare när man har insett att allt inte kommer att bli sådär fulländat? Mitt uppe i alltihop, hur får man det att bli hållbart? I Mogna vackert delar Britta Hermansson med sig av tre verktyg för mitt-i-livet-människor (och till den gruppen räknar hon de flesta): rytm, riktning och ressällskap. Rytmen – de rutiner vi gungar fram i när allt är som vanligt. Ofta underskattar vi dem och inser deras värde först när livet ställs på ända och inget är som vanligt. Riktningen – kursen för vår längtan, en kompasskurs för det liv vi vill ha och drömmer om. Ibland slår drömmar in, och andra gånger måste vi försonas med det som är. Men riktningen skapar möjligheter och ger oanat mod. Ressällskapet – de människor som kommer oss nära, som betyder lite mer och som vi känner och älskar. Jag har helt enkelt inte lust att bromsa livet. Om det vill jag skriva. Om att hitta det liv som blir hållbart, både på utsidan och på insidan. Allra mest på insidan. – ur boken BRITTA HERMANSSON är pastor, föredragshållare, retreatledare och författare till böckerna Möten som berör och Yttre tryck och inre vila.
MOGNA VACKERT 8 – med rytm, riktning och ressällskap
BRITTA HERMANSSON Libris
mogna vackert.indd 2
2012-12-10 15.08
MOGNA VACKERT 8 – med rytm, riktning och ressällskap
BRITTA HERMANSSON
mogna vackert.indd 3
2012-12-10 15.08
Copyright © 2012 Britta Hermansson och Libris förlag, Örebro Omslag: Sanna Sporrong form Omslagsfoto: © Kentaroo Tryman/Johnér Författarbild: Håkan Altemar Sättning: Aina Larsson, Sättaren Tryck: Livonia Print, Lettland 2012 ISBN 978–91–7387–246–1 www.librisforlag.se
mogna vackert.indd 4
2012-12-10 15.08
Innehåll
Mogna vackert 7 Del 1 Medan livet pågår 13 Vad ger mening? 21 Fotsteg och avtryck 30 Vara mitt i livet 31 Del 2 Rytmen och riktningen 35 Rytmen 35 När drömmarna sakta lossnar från mitt liv 42 Riktningen 45 Del 3 Här är du nu 49 Ressällskap 54 En räddningsaktion 58 Här har du alltid med dig 59
mogna vackert.indd 5
2012-12-10 15.08
Del 4 Ett hållbart liv 61 En äderlätt beröring 66 Lager på lager 70 Hitta sig själv för att slippa sig själv 72 Viktig men inte viktigast 76 Egen tid 79 Allt har sin tid 82 Tvåsamhetens ensamhet 85 Del 5 Sällskap på vägen 89 Var får du allt ifrån? 92 Kan Jesus sova i din båt? 102 Stormens öga 106 Retreatens sällskap 111 Del 6 Sändning pågår 115 En ton som gör skillnad 117 Lunnefågeln 120 Golvad av Jesu kärlek 122 Försoning 125 Bra eller bäst? 127 Att säga nej för ett större ja 131 Att gå med stora kliv 136 En övning i att smaka och se 137 Till sist 141
mogna vackert.indd 6
2012-12-10 15.08
Mogna vackert i spegeln och inser att åren går. Nya rynkor runt ögon och mun överraskar, trots att jag dagligen konstaterar att andra åldras. Men istället för att byta till en betydligt svagare glödlampa framför spegeln eller hitta andra trick för att dölja det som sker tänker jag låta tiden ha sin gång. Jag har helt enkelt inte lust att bromsa livet. Om det vill jag skriva. Kan det finnas hjälp att mogna vackert och hitta det liv som blir hållbart, på både ut- och insidan? Allra mest insidan. Det övriga kan vi kanske försona oss med. ”Not perfect, just good enough.” Livets tydliga markeringar på både kropp och själ behöver inte suddas ut eller döljas. Tvärtom är skönheten just de diskreta strecken runt ögonen som så småningom blir fler och fler. Tidslinjer skapar tunna streck och ibland djupa fåror. Vi åldras och kroppen berättar om år som passerar. Detta behöver inte bara väcka vemod över att allt går så fort. Vi kan glädjas åt erfarenheter som åren mejslat fram. De kan synas på utsidan, men framförallt är det insidan som präglar livet och gör utsidan så innerligt vacker. Det blir en utstrålning hos den 7
mogna vackert.indd 7
2012-12-10 15.08
som vågar ta emot sitt liv som det är och se utmaningarna som hela tiden finns där. Åren går och något händer med oss. Men det kan också vara så vackert! Det så kallade livspusslet kan vi lägga bort. Det fattas alltid bitar. Man hoppas att den sista biten blå himmel äntligen får en given plats, men det sker nog inte. Det är frestande att vänta på att något ska ske som gör att allt liksom faller på plats. Inga skarvar eller annat som tar emot. Men det verkar dröja. Livet handlar mer om att vara på väg och försöka få ihop vardagen så pass att det blir gott. Väntan på det som helt och fullt stämmer med våra drömmar kan så lätt bromsa upp mognaden, göra att vi försöker konservera en tid som är förbi. Det finns en risk att det blir lite patetiskt, men kanske framför allt sorgligt. Det där att ”jag och morsan är kompisar” kan låta bra, men jag tror att våra barn och ungdomar behöver vuxenkontakt med någon som vågar mogna vackert, utan att det behöver innebära att man handlar sina jeans i samma butik och hänger med i samma mode som den yngre generationen, typ. Vi kan ta vara på olika åldrars skiftande bidrag i det liv som pågår. Låt oss göra det. Det finns så mycket mer att ta emot längs den väg som går vidare. Men hur ska vi se vad det är? Jag anar några viktiga redskap eller verktyg som är till stor hjälp när jag försöker inventera mitt eget liv, avslöja vad som får mig att tappa livsmod eller bromsa livet. Jag upptäcker vikten av rytm, riktning och ressällskap. År läggs till år och förundran blir efter hand större. Det är 8
mogna vackert.indd 8
2012-12-10 15.08
möjligt att hitta livsmod efter tunga perioder. Dagar när jag plötsligt skrattar spontant igen, ler eller känner att solen värmer. Trots att det fortfarande är ett stycke att gå innan tillräckligt mycket blir synligt och det märks att jag är på väg. Det är lika överraskande som årstidernas växlingar. Självklart, men ändå nytt. Våren kommer efter en bister vinter. Jag minns en period som var oerhört tung i mitt liv. Varje vecka samtalade jag med en terapeut som hjälpte mig att hantera olika känslor och besvikelser för att så småningom ta ut riktningen vidare. Efter ett av dessa samtal åkte jag direkt till ett stort köpcentrum. Tyckte jag behövde ett nytt plagg. Så mötte jag min spegelbild i ett provrum. I en alldeles för liten solklänning i starka, orange färger såg jag mig själv i spegeln. Och grät. Inte för att klänningen påminde mig om några kilon för mycket. Nej, jag grät av glädje för att jag där och då anade vår efter vinter. Jag ville ha något nytt och orkade ända in i provhytten. Gnistan fanns igen. Det var ett avgörande ögonblick i vandringen. Det blev meningsfullt att fortsätta gå, sakta men stadigt vidare. En insikt om att jag faktiskt redan gått några steg blev tydlig. En solklänning i ett provrum blev där och då till hjälp. Jag kunde känna livsmod igen. En del vi har att bära påverkar stegen och gör att livsmodet bleknar och i vissa tider försvinner. Händelser som tidigt sätter avtryck och återkommer, men i ny skepnad, längre fram i livet. Det har för mig varit viktigt att hitta möjliga förklaringar, känna igen handlingsmönster och kunna lämna en del som 9
mogna vackert.indd 9
2012-12-10 15.08
inte är värt att fortsätta bära på. Många viktiga insikter har rötter i barndomen. Oj, så mycket där finns som kan ge redskap för vandringen vidare. Trötthet kan ha många olika orsaker. Några är tidiga, andra beror på krav och prestationer här och nu. Och så har vi naturligtvis den behagliga trötthet som infinner sig efter arbete, i takt med årsringar och naturliga förklaringar i vardagen. Allt behöver inte granskas, men en hel del som kan hjälpa oss vidare på vandringen. Den bearbetningen var jag mitt uppe i när jag krängde på mig solklänningen. Och blev så positivt överraskad. Tänk, jag var på väg ändå. Solklänningen fick hänga kvar men jag gick vidare. Ut i solen, till livet, med en del minnen från ett liv som pågått länge. Mitt eget. Nu kan jag ibland lyssna på några spår från Peter le Marcs sång från ”Kärlek i tystnadens tid” 2007. Den fångar min känsla, hoppet som kom till mig. Jag inser att många fler steg är tagna. Ändå glömmer jag aldrig insikten i det trånga provrummet. Åh, det är så gott att må gott igen Åh, det är så gott att må gott igen Det känns som så länge sen Åh, det är så gott att må gott igen Allt det där glömda Det som jag alltid minns Är bortblåst bland molnen som om det inte finns Ja, den där ändlösa ängslan Den går någon annanstans Jag sitter i ett fönster Önskar mig ingenstans Och det slår mig Åh, det är så gott att må gott igen …
10
mogna vackert.indd 10
2012-12-10 15.08
Det går att komma vidare, men det måste få ta sin tid. Mognad kanske mest handlar om att våga ta emot livet som det är. Men också om att se att en del bleknar, annat blir enklare, och mycket kan man försonas med.
11
mogna vackert.indd 11
2012-12-10 15.08
mogna vackert.indd 12
2012-12-10 15.08
Del 1
Medan livet pågår Jag går hem efter en tråkig dag i skolan och ser ingen ände på alla dessa dagar med läxor, tidiga morgnar och omöjliga räkneuppgifter. Och det här att vi inte klarar att leka tre tillsammans. Det gör ont och känns tröstlöst, men vem har ord på det i nio-årsåldern? Inte jag i alla fall. Men känslan kan fortfarande poppa upp i vissa lägen. Jag känner igen något som får mig att tappa modet. Detta är långt innan jag börjat hitta tecken på att livet är begränsat. Det underliga är att smärtan i utanförskap i skolåldern kan ge en del gråa hår längre fram och ställa till det i nya relationer. Det finns en bild med ett citat av Jan Stenmark som fångar något av bråddjupen i skolåldern och det som kan leva vidare som en smärtpunkt längre fram. Det är en liten människa som står en bra bit utanför skolgården på rasten med fingrarna i öronen: Jag står utanför skolgården med fingrarna i öronen för att slippa höra att ingen ropar mitt namn.
13
mogna vackert.indd 13
2012-12-10 15.08
Skolgårdens utanförskap är mångas erfarenhet. Provhytten och spegelbilden var min berättelse om att vara på väg vidare ur en annan hopplös situation. Livet kan se olika ut men jag visste något om min resa fram till stunden framför spegeln. Men jag anade också något mer. Det fanns en väg vidare. Jag ville leva och dessutom handla något fint. Livslusten kom plötsligt på besök som en ljusglimt i provhytten. Ett exempel på hur händelser som har många år på nacken ändå blir till hjälp hämtar jag från träslöjden i mellanstadiet. Där finns ett klingande mantra från min slöjdlärare i mellanstadiet. En insikt som blivit en stor del av min personlighet och visar sig prägla många händelser och valmöjligheter i livet. Jag kan när som helst frammana vissa situationer som uppstod ofta. Min slöjdlärares ord finns kvar. Det är som om han sitter på min vänstra axel och viskar när jag blir för ivrig, gör ett hastverk och vill gå vidare, eller vill avsluta olika projekt alltför tidigt. En enda mening. Den har förföljt mig genom alla år. Ordalydelsen är: Putsa mera! Med handen på mitt bultande hjärta så här fyrtio år senare säger jag: Jag har inte alltid följt hans kloka råd, utan har snarare slarvat bort eller plockat undan de träbitar som kunde blivit något vackert. Min iver att bli klar så fort som möjligt avslöjades i det jag ville kalla slutresultat, men inte han, som visste att resultatet kunde bli bättre om jag gav putsningen mer tid. Han tittade på alstret, strök över träet och sa efter ett evighetslångt ögonblick: ”Putsa mera.” Det ringar in en viktig del av min personlighet. Jag kan 14
mogna vackert.indd 14
2012-12-10 15.08
lägga orden som ett raster över olika beslut och val. Detta är jag. Projektmänniskan som vill bli färdig och gå vidare. Den väg som oftast visar sig vara bättre i mitt fall handlar om att istället tåla och utsätta sig för en viss nötning. Orden avslöjar min brist på tålamod. Det visar sig gång efter gång att allt tar så mycket längre tid än jag vill tro. Både när det gäller slöjdade träbitar som ska bli tillräckligt bra för att få bäras hem och ett liv som tiden påverkar, som en slags nötning där vassa kanter ges mer lätthanterliga former. Kanske till och med att det blir lite vackrare än jag vågade tro när kanter och sträva ytor var som mest påtagliga, både för mig och för omgivningen. Nötningen kan stundtals verka tröstlös. Den tar tid och gör ont. För mig har den känslan sitt ursprung i barndomens tålamodsbrist och slöjdlärarens avslöjande kommentar. Drömmar som inte verkar slå in, böner som ser ut att vara obesvarade eller, för några av oss, ett arbete utan större mening, kan fylla det mesta av den tid som är just livet. Åren bara går och vi travar med. Vi märker inte att detta är en nötning som med tiden gör oss vackrare, kanske också mer följsamma, och förhoppningsvis formbara. Heja slöjden och det omöjliga träslag som kallas japansk ek! Detta så hårda och svårbearbetade träslag som så småningom i min slöjdande värld blev en skärbräda. ”Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden!” Så står det på ett slöjdalster med rätt många år på nacken. Jag ser en träbit som liknar ett grytunderlägg på köksbordet. Den äger ändå en skönhet trots att formen inte är perfekt. Varför? 15
mogna vackert.indd 15
2012-12-10 15.08
För att den berättar om vandringen genom livet, om att åren går. Den som en gång kom hem med detta alster är nu vuxen. Det finns många bottnar i våra livsberättelser, men personligheten bär vi med oss hela livet. Jag kan i vuxen ålder lära mig av barnets projekt. Jag vill bli mer uthållig, och jag har mer redskap och nya insikter till hjälp. De fanns inte i träslöjdsåldern. Nu kan jag mer. Idag tror jag att en sådan träbit skulle få en vackrare yta. Till och med i mina händer. Till mig säger träbiten på köksbordet: Slarva inte. Du är värd så mycket mer. Och du kan, men måste låta arbetet ta tid. Det blir bra. Kanske till och med att det ryms en viktigare sanning i detta, nämligen att det perfekta inte behöver vara målet. Det räcker med vetskapen att jag gjort så gott jag kunnat. Inte ett hastverk. Och sådana insikter tar tid, men berättelsen om vägen till dem kommer tidigt. Det är möjligt att se, lyssna och ta emot sitt liv gång på gång och år efter år. Så tror jag. Med tiden blir det årsringar. Alla våra erfarenheter finns kvar och präglar livet. För mig är årsringar något vackert, ibland också hisnande, när man ser att något som i stunden inte verkade så betydelsefullt ändå med tiden gör stor skillnad. En skärbräda från slöjden, en solklänning mitt i sommaren när livet varit tungt länge eller den så storslagna scenen när pappan i filmen Pelle Erövraren ger sin son en enkel gåva på födelsedagen. Mycket som vi tror vi har lämnat bakom oss återkommer längre fram, förhoppningsvis invirat i en hel del livserfarenhet 16
mogna vackert.indd 16
2012-12-10 15.08
och nya insikter. Som i Bille Augusts storfilm Pelle Erövraren från 1987. Där kan vi få se vad ett vackert och lite illa medfaret paket i brunt omslagspapper kan berätta om livets skönhet och smärta. Det innehåller en vacker gåva. Den kan verka enkel och anspråkslös för den som har råd med mer. Gåvan är inslagen i brunt papper, som inte heller det är nytt, vackert och glänsande. För mig berättar det papperet om hur livet far fram med oss. Det blir skrynkligt, lite skamfilat och ser rätt så välanvänt ut. Men det har något av åldrandets värdighet över sig. Inuti finns en värdefull gåva. Jag kan när som helst inom mig se scenen där pappan, spelad av Max von Sydow, med en blick fylld av kärlek, glädje, förväntan och samtidigt genans över torftigheten, har gömt den fattiges gåva i sonen Pelles byxficka på födelsedagen. En liten pennkniv invirad i ett brunt, många gånger återvunnet papper. Rädslan finns att inte räcka till, att det är för litet. Men för Pelle är lyckan total. Mitt i den strävsamma fattigdom som kan tyckas nöta ner tillvaron och drömmarna för Pelle och hans far, som längtar efter ett bättre liv och kanske tillräckligt med pengar för att ta sig med båt till Amerika, bor ändå kärleken som övervinner. Medan de drömmer, längtar och kämpar pågår livet. Skönheten mitt i slitet blir ett litet paket på födelsedagen. Det är vackert. Det är hur vi värderar som är avgörande. Kan man se och uppskatta den enkla gåvan gör det stor skillnad. För mig var det en solklänning mitt i smärtan som blev påminnelsen om att livet går vidare och jag vill vara med. För Pelle blev pennkniven en rikedom mitt i fattigdomen. Drömmen om 17
mogna vackert.indd 17
2012-12-10 15.08
något ännu bättre finns längre fram. Men här och nu ger gåvan glädje mitt i allt som är. Mognad är att härbärgera ett helt liv. Det är inte ett livspussel med många bitar. Ett helt liv har inga skarvar. Men det vackraste kan ibland vara invirat i ett brunt omslagspapper som sett sina bästa dagar. Gåvan berättar om ett annat mod: att se skönheten mitt i vardagen. Men allt i våra liv är inte vackert. Mycket av det vi kommer i kontakt med när vi vågar eller helt enkelt måste möta det, gör ont och kan få oss att tappa modet. Ett vredesutbrott, gamla hjulspår och reaktioner jag kan uppleva som barnsliga. Jag möter föräldrar eller tonårsbarn som petar på ömma punkter, eller en jobbig situation på arbetsplatsen. Det är så lätt att gå i försvar trots att jag bestämt mig för att ”välja mina krig”, som en känd kvinnlig företagsledare sade i en radiointervju. Hon fick frågan om sitt framgångskoncept. Svaret kom omedelbart: Jag väljer mina krig. Det försöker jag tillämpa på områden där jag så lätt går i försvar. Jag hamnar gång efter annan mitt i det jag ville undvika. Så kommer den där missmodiga känslan ikapp och drar genom själen. Har jag inte kommit längre? Ska nu det här komma upp igen, jag som en gång lämnat det bakom mig för att gå vidare i livet? Det kan vara viktigt att ta sig tid och stanna upp inför det som gör sig påmint. Ärendet eller berättelsen kan bli till hjälp så småningom för den fortsatta vandringen. Hur då? Frågor är bättre än svar. Att ställa frågor kan öppna medan svar eller lösningar på problem oftast stänger till. Varför? Vi vill inte bli skrivna på näsan hur vi ska göra. 18
mogna vackert.indd 18
2012-12-10 15.08
Ett bra sätt kan vara att anteckna, skriva ner och föra dagbok. Ha en liten anteckningsbok där känslor och frågor kan få komma fram. Efter en tid kan man upptäcka en röd tråd, något som återkommer. Det blir en form av bearbetning, för någon ett sätt att be eller få ett språk som beskriver känslorna. Att stanna upp kan bli att samla ihop sig själv, försöka förstå. Ytterligare en viktig ingrediens är att svaret kommer inifrån min egen insikt, inte främst efter att ha lyssnat till andras goda råd. Det brukar bli starkare när sanningarna är mina från början. Inte något jag behöver ta emot av andra, bearbeta och kanske göra till mitt. Det kommer från min egen resa. Så småningom kan vägen vidare handla om att både förändras där det är möjligt och bli mer barmhärtig mot sig själv. Kanske ställa frågan: Vad behöver jag för att kunna göra val som är bättre för mig och min omgivning? Jag tror att det är oerhört viktigt att samtala med någon utifrån de reflektioner jag gjort i min ensamhet. Det som kommer fram i anteckningar, tankar och känslor är viktigt att få hjälp att ta till sig. Först själv känna in, sedan skriva upp och så ta kontakt. Det är en bra ordning om den är möjlig. I akut läge är samtalspartnern nummer ett, förstås. Man ska inte bearbeta ensam när livet är kaos. Snarare när det finns en längtan efter att lära känna sig själv och sitt handlingsmönster lite bättre. Det är en viktig resa. Titta dig i spegeln vid tandborstningen och säg: Jag är värd det! För det är du. Värd att lära känna ännu bättre, främst av dig själv. Jag återvänder ofta till Sara Lidmans roman Lifsens rot. Där finns en beskrivning av Isak Mårten som är på friarstråt hos 19
mogna vackert.indd 19
2012-12-10 15.08
– med rytm, riktning och ressällskap
BRITTA HERMANSSON
www.librisforlag.se
MOGNA VACKERT
Att hitta tjusningen i att leva sitt liv här och nu – det är utmaningen. Hur går man vidare när man har insett att allt inte kommer att bli sådär fulländat? Mitt uppe i alltihop, hur får man det att bli hållbart? I Mogna vackert delar Britta Hermansson med sig av tre verktyg för mitt-i-livet-människor (och till den gruppen räknar hon de flesta): rytm, riktning och ressällskap. Rytmen – de rutiner vi gungar fram i när allt är som vanligt. Ofta underskattar vi dem och inser deras värde först när livet ställs på ända och inget är som vanligt. Riktningen – kursen för vår längtan, en kompasskurs för det liv vi vill ha och drömmer om. Ibland slår drömmar in, och andra gånger måste vi försonas med det som är. Men riktningen skapar möjligheter och ger oanat mod. Ressällskapet – de människor som kommer oss nära, som betyder lite mer och som vi känner och älskar. Jag har helt enkelt inte lust att bromsa livet. Om det vill jag skriva. Om att hitta det liv som blir hållbart, både på utsidan och på insidan. Allra mest på insidan. – ur boken BRITTA HERMANSSON är pastor, föredragshållare, retreatledare och författare till böckerna Möten som berör och Yttre tryck och inre vila.
MOGNA VACKERT 8 – med rytm, riktning och ressällskap
BRITTA HERMANSSON Libris