Jag hade aldrig hört talas om nån sån saga, men Kalle lät inte som ett spindelnamn. Jag vände mig sakta och misstänksamt om. – Kalle är en gräshoppa, sa Sven, och höll försiktigt fram sin vän för att jag skulle få hälsa. Jag flög upp från min plats och backade undan. Jag tänkte inte skaka tass med nån gräshoppa. – Är han inte fin? sa Sven stolt. – Jag har sett snyggare djur, sa jag och backade ännu mer. Och större! Jag tror att jag hörde mormor ropa ”akta!” innan jag kände benen vika sig över en kant som jag plötsligt hade bakom knävecken. Jag tippade baklänges och kunde inte annat än att sätta mig med ett plask rakt i Svens blomvattentunna. – Det står en tunna bakom dig, Abbe, sa Sven, ungefär tusen sekunder för sent. Bakom honom stod mormor och såg ut som om hon skulle flyga i luften. Jag hann precis undra vad mormor var arg över innan hon exploderade — av skratt. Munnen stod på vid gavel och hon skrattade så tårarna rann. Hon försökte sluta, 13
I_Den skrackslagne.indd 13
2010-11-08 10.54