Eldmagikerna, inlaga.indd 2
2012-05-21 15:45
Eldmagikerna, inlaga.indd 3
2012-05-21 15:45
AV PATRIK BERGSTRĂ–M
Illustrationer av Laura Diehl
Eldmagikerna, inlaga.indd 5
2012-05-21 15:45
KAPITEL 1
Stormen än en gång drog en kraftfull storm in över
Eyrvandir. Den kolsvarta himlen genomkorsades av blixtar, och åskmullret fick människornas huvudstad Nasheim att skaka. Stormen väckte Alex, där han sov i ett litet rum i de gröna eldmagikernas torn. Med en gäspning svepte han en filt runt axlarna och klättrade ner ur våningssängen, försiktigt så han inte skulle väcka sin syster Corinthia, som låg i sängen under honom. Inte för att hon skulle vakna om jag så ramlade ner på henne, tänkte han. Corinthia stördes inte av stormar eller oväder. Ju mer regnet piskade mot fönstren, desto bättre sov hon. När de var mindre, och bodde i ett litet rum på Bödvar Bjarkes värdshus i Vildforne, var det alltid hon
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 7
7
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
som fick lugna honom när åskan gick. Bödvar ja, tänkte Alex. Det var länge sedan vi såg honom. Så snart han och Corinthia gjort sig hemmastadda i det gröna tornet den där dagen de anlände för tre år sedan, skrev Corinthia ett brev till Bödvar. Till sist hittade de en resande köpman, som erbjöd sig att ta med brevet. De fick aldrig något svar, men Alex hoppades att brevet hade nått fram och att Bödvar visste att de var i säkerhet. Alex gick fram till fönstret och såg ut över staden och havet. Åskan dundrade där ute, och han såg hur blixtarna flammade på himlen. Den starka vinden skakade tornet, och han kände det kalla vinddraget genom fönstret.
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 8
8
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
Alex och Corinthia var lärlingar i det gröna tornet, de gröna eldmagikernas högkvarter. Tornet låg lite för sig självt, innanför slottets murar. Lärlingarnas rum låg i de nedre våningarna i tornet. I vanliga fall sov pojkar och flickor i olika sovsalar, men när eldmagikerna insåg hur nära Alex och Corinthia stod varandra, lät man dem dela en liten kammare högre upp i tornet. Det fanns gott om tomma rum runt omkring dem. Njord, deras mentor och ålderman bland eldmagikerna, hade berättat om forna tider då det bodde eldmagiker i tornets alla rum. Men nu föddes färre och färre barn med förmågan att röra vid den eviga elden, och tornet blev allt tommare. Stormarna hade blivit värre och kom allt oftare under de senaste åren, och människorna viskade vidskepligt om gudarnas vrede. Om de bara visste, tänkte Alex. Eldmagikerna visste att stormarna berodde på att de fyra stora Källdiamanterna, som glödde av energin från den eviga elden, blev allt svagare. Det var Källdiamanternas energi som upprätthöll de fyra skyddande sköldarna runt Eyrvandir,
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 9
9
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
som nu höll på att brista. När sköldarna var starka kunde de hålla stormarna utanför, men när de försvagades kunde det som var utanför ibland tränga igenom. Alex kände hur den gröna Källdiamanten nere i slottsparken kämpade mot stormen för att skydda människornas värld. Källdiamanterna försvagas, fler och fler mörkervarelser tar sig genom sköldarna och färre eldmagiker föds, tänkte Alex dystert. Många eldmagiker hade genom åren försökt ta reda på varför Källdiamanterna och källstenarna blev svagare, men ingen hade lyckats. Inte ens min far, tänkte han. I hela sitt liv hade Alex funderat över varifrån han och Corinthia kom. De hittades på trappan till Bödvar Bjarkes värdshus en dag, hungriga och trötta och utan att kunna berätta hur de kommit dit. Den enda ledtråden var de guldmedaljonger de hade om halsen, med deras namn omsorgsfullt ingraverade. Medaljongerna var smidda av någon av dvärgarnas mästarsmeder, men det var allt de visste. Så en dag hade en
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 10
10
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
främling vid namn Galder upptäckt deras förmåga att röra vid den eviga elden. Det var han som hade tagit med dem till Nasheim, till tornet där Alex nu stod. I tornet hade de träffat åldermannen Njord, som känt igen dem som barn till Endred, en av de mäktigaste eldmagikerna genom tiderna. Endred hade varit till hälften havsalv och till hälften skogsalv, och kunde därför använda både havsalvernas vita källstenar och skogsalvernas blå. Tillsammans med Njord hade han försökt tvinga den äldste av de svarta drakarna, Grimaug, att avslöja varför Källdiamanterna försvagades. Men Endred misslyckades, och draken dödade honom i ett hav av svart eld. Jag undrar varför vår far lämnade bort oss? Jag måste få veta! tänkte Alex. För hundrade gången konstaterade han för sig själv att Endreds strid mot Grimaug måste ha ägt rum ungefär när han själv föddes. Visste han att jag och Corinthia fanns, när han reste iväg för att slåss med draken? Och varför tog inte vår mor hand om oss? Inte ens Njord, som varit Endreds vän, visste att han fått barn och kunde inte hjälpa dem med några förklaringar.
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 11
11
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
Men han hade i alla fall visat dem ett porträtt på Endred. Porträttet hängde i ett av slottets gallerier, och var mycket gammalt. Endred var fyrahundra år gammal när han dog i striden mot draken, och porträttet målades för mer än tvåhundra år sedan. Endred hade ärvt skogs- och havsalvernas långa levnadstid, och Njord försäkrade dem att Endred såg ut som på porträttet när Njord lärde känna honom. Mannen på bilden var lång och kraftfull, med skarpa drag, spetsiga öron och isande blå ögon. Det måste ha varit bittert för Endred, när han förstod att han inte skulle överleva striden mot Grimaug, tänkte Alex. Alex tankar gled vidare till Galder, den vänlige eldmagiker som funnit dem i Vildforne. Han var nu med kung Falves armé uppe vid Ginnungagap, för att försöka hålla jättar och troll borta från människornas värld. Alex suckade och sträckte på sig. Under de gångna åren i tornet hade han inte blivit så mycket längre, men han hade blivit desto kraftigare. Njord har rätt, tänkte han, och rörde vid sin medaljong. Inget tvivel om att jag delvis är dvärg.
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 12
12
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
Ingen av de andra lärlingarna i tornet är lika stark som jag. Knappast någon av de vuxna heller, tänkte han med ett litet leende. Alex stod länge och såg ut över havet och staden. Till sist kände han hur Källdiamanten i slottsparken lyckades uppbåda tillräckligt med kraft för att slå tillbaka stormen. När det första gryningsljuset dök upp vid horisonten slutade det att regna, och molntäcket började spricka upp. Vi klarade oss den här gången också, tänkte han. Men hur länge håller sköldarna? Han klättrade upp i sin säng igen. Om någon timme skulle en ny dag börja, fylld av möjligheter och nytt hopp.
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 13
13
"
2012-05-21 15:45
Eldmagikerna, inlaga.indd 14
2012-05-21 15:45
KAPITEL 2
Källdiamanten Nästa morgon syntes inga spår av stormen.
Solen sken från en klarblå himmel, och den sommarhetta som plågat Nasheim i flera månader kom snabbt tillbaka. Alex och Corinthia var ute i slottsparken tillsammans med de andra lärlingarna och Njord, som ansvarade för deras utbildning. De var inte fler än något tiotal lärlingar för tillfället. Alva var yngst med sina tio år, Alex och Corinthia hörde till de äldsta. De flesta lärlingar studerade i tornet till sin femtonde födelsedag, men det hände att Njord förklarade lärlingar som fullärda eldmagiker både tidigare och senare. När en lärling var färdig eldmagiker fick han eller hon förtroendet att bära en egen källsten, och förväntades också
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 15
15
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
ta en vuxens ansvar i tornet. De gröna eldmagikerna hjälpte kungens armé i striderna mot troll och jättar i norr, men de var också ute bland bönderna och hjälpte dem med jordbruket. Och så vaktade de Källdiamanten i slottsparken. På väg ut till slottsparken gick lärlingarna förbi de fem eldmagiker som vaktade Källdiamanten. Just denna dag valde Njord att låta lärlingarna gå närmare och studera den lite noggrannare. Källdiamanten var en genomskinlig grön diamant, stor som ett människohuvud, som växte fram ur klippan som slottet vilade på. »Den gröna Källdiamanten är inte källan till magin. Den, liksom de mindre källstenar som vi eldmagiker bär, hämtar sin energi från den eviga elden«, mässade Njord. »Enda skillnaden mellan källstenarna och Källdiamanten är att Källdiamanten är oändligt mycket starkare. Ingen har någonsin lyckats bemästra den, även om många försökt, med förfärliga resultat. Därför är den alltid bevakad. Faktum är att staden och slottet byggts här bara för att skydda den.«
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 16
16
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
»Men varför har man inte byggt slottet ovanpå diamanten, för att skydda den ännu bättre?« frågade Alva som hörde dessa berättelser för första gången. Njord log vänligt mot henne. »Man har försökt. När Källdiamanten hittades för länge sedan insåg människorna snabbt hur farlig den är, och försökte gräva ner den. Men energin i diamanten kan inte stängas inne, gräver man ner den eller bygger ett torn ovanpå kommer den snart att bränna sig igenom alla hinder för att åter få se himlen.« När Alva nickade fortsatte Njord: »Vår Källdiamant måste ha fri kontakt med himlen för att kunna upprätthålla skölden som håller mörkervarelserna utanför.« Njord tänkte efter en liten stund, och fortsatte sedan. »Samma sak gäller förresten de andra Källdiamanterna. Skogsalvernas Källdiamant sitter i ett träd, med himlavalvet ovanför. Havsalvernas Källdiamant sitter inväxt i ett korallrev med oceanens klara vatten ovanför sig. Det enda undantaget är dvärgarnas Källdiamant, men den sitter å andra sidan på kanten av ett stup, och skyddar dvärgarna mot odjuren i djupen.«
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 17
17
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
»Men varifrån kommer Källdiamanterna och källstenarna?« Alva tittade uppfordrande på Njord. De övriga lärlingarna skruvade på sig, det här var saker de lärt sig för länge sedan. Men ingen protesterade högt. Njord hade gjort klart, att det han lärde ut var så viktigt att alla behövde höra det många gånger. Njord tog sats igen. »Ni har alla hört talas om Eiktyrner, som var den förste att använda sig av den eviga elden. Den historien är sann, men det finns mer att berätta. Vår värld skapades av Alcis och Alcea, två gudar som var tvillingar. I tidernas begynnelse drev de omkring i skapelsens kaos. I det kaoset fanns också drakarna, som alltså är äldre än vår värld. Alcis och Alcea skapade tillsammans Eldstenen, en genomskinlig diamant som skimrade i regnbågens alla färger. Genom Eldstenen hämtade de kraft från den eviga elden och skapade vår värld. Med Eldstenens hjälp drev de upp bergskedjorna i öster och norr, fyllde haven med vatten och gav liv åt våra skogar. Från början var världen tom och ödslig, och våra äldsta
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 18
18
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
skrifter berättar att Alcis och Alcea därför skapade förfäderna till alla de varelser som befolkar vår värld idag. När de var klara, steg de ner till människorna och levde bland dem. Det dröjde inte länge innan mörkervarelserna hittade till vår värld: jättar, drakar och svartalver. Alcis och Alcea kunde inte skydda hela världen, men de kunde skydda en del av den. Med Eldstenens hjälp byggde de en sköld runt Eyrvandir. Innanför skölden kunde människor, dvärgar och alver leva i trygghet. Men Alcis och Alcea var inte odödliga. De förstod att mörkervarelserna skulle översvämma Eyrvandir när de själva inte längre fanns. Men Eldstenen var alldeles för mäktig för att de skulle kunna överlämna den till någon annan. De gamla skrifterna berättar att Alcea kom på en lösning. Tillsammans sprängde hon och Alcis Eldstenen i fyra delar, våra Källdiamanter. Källdiamanterna ärvde olika delar av Eldstenens kraft, och fick varsin uppgift.« Njord satte sig på en stenbänk intill Källdiamanten och fortsatte:
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 19
19
"
2012-05-21 15:45
den eviga eldens magi
»Den första Källdiamanten var vit, och den sänder energi till den del av skölden som ligger under havsytan. Alcis och Alcea gav den till havsalverna.« Njord gjorde en gest mot den gröna Källdiamanten. »Den andra Källdiamanten var grön. Den ger energi till den del av skölden som håller de landlevande mörkervarelserna utanför. Alcis och Alcea gav den till oss människor. Den tredje Källdiamanten var blå, och den upprätthåller himlaskölden som skyddar oss mot drakarna. Alcis och Alcea gav den till skogsalverna. Den fjärde och sista Källdiamanten var röd, och den gav Alcis och Alcea till dvärgarna. Från den flödar energin in i den sköld som skyddar oss mot avgrundsdjupens monster.« Njords egen källsten hängde i en kedja runt hans hals. Han lyfte den försiktigt och fortsatte: »När Eldstenen sprängdes föll ett antal mindre bitar till marken. Det är dessa mindre bitar som vi eldmagiker kallar källstenar, och som vi har lärt oss använda. Men de är farliga. Genom åren har många av oss förförts av kraften och orsakat mycket skada.«
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 20
20
"
2012-05-21 15:45
eldmagikernas torn
Det var något märkligt med Njords sätt att säga det där sista. Som en blixt slog insikten ner i Corinthia. »Det var du som räddade Bödvar Bjarke den där gången för länge sedan. När han höll på att bli ihjälslagen av jättarna«, utbrast hon. Njord såg på henne. »Ja, det var det. Även jag måste kämpa mot den berusning som kontakten med den eviga elden ger.« Den gamle mannen ruskade av sig minnet och fortsatte med allvarlig min: »Gårdagens storm var ingen vanlig storm. De fyra Källdiamanterna får allt svårare att upprätthålla sköldarna, och när de försvagas tränger de våldsamma stormarna in till oss. Som ni vet bröt sig jättarna igenom den gröna skölden för några år sedan, strax innan Alex och Corinthia kom hit. Igår kväll var det nära igen, några av er kanske kände det. Om inte någon löser gåtan, och förnyar kraften i Källdiamanterna kommer sköldarna att falla och vår värld kommer att gå under.«
!
Eldmagikerna, inlaga.indd 21
21
"
2012-05-21 15:45