Maria Store
KYRKAN LÄR I FÖRÄNDRING
INNEHÅLL
FÖRORD 4
KYRKANS RUM 7
”Jag gör och jag förstår” et t samta l m e d sö r e n da levi 8
”Vet ni hur kyrkan låter?” ky r kovi sn i ng i ba n k e k i n d 16
”En kyrka är en enda stor predikan” e t t samta l m e d c a r o l a no rd bäc k 25
”En öppning för något större” kat e d r a l r e p o rtag e 34
”En port in i samhället” e tt samta l m e d k r i st i na h e lg esso n k je lli n 44
KYRKANS MUSIK 53
”Vad ska en gudstjänst vara?” e tt samta l m e d c a r o l i n e g u stavs s o n 54
”Sången går från hjärta till hjärta” kö r så ng i h ä r l a n da 62
KYRKANS PEDAGOGIK 73
”Ett språk när avgrunden öppnar sig” et t samta l m e d ja kob wi ré n 74
”Allt vi gör är mission” m essy ch u rch i ry da h o lm 82
”Budskapet är man inte rädd för” e tt samta l m e d j oh a n na g u sta fsso n lu n d b e rg 90
EPILOG
”Kunskapen är en gudagåva” e t t samta l m e d c ec i l i a na h n fe ldt 98
FÖRORD
fo rskn i n g i fö rän dri ng
Världen och tillvaron förändras ständigt. Ofta kännetecknas förändring av framsteg, ibland dock av bakslag. Men all förändring utmanar till forskning och ökat lärande. Kyrkan lär i förändring är en bok som populariserar kyrkorelevant forskning för att bidra till kyrkan som lärande organisation. I Kyrkan lär i förändring presenteras forskning och framsteg som rör hur Svenska kyrkan kan dela tro och liv med hjälp av kyrkans rum, musik och pedagogik. Det är en bok som dokumenterar forskning om och reflektion över kyrkans praktik. Hur delas tro och liv inom Svenska kyrkan i dag? Vilka av utmaningarna är nya och vilka är ”eviga”? Hur tänker och lär vi nytt i en ständigt föränderlig samtid? Att reflektera över sin praktik är ett mått av professionalism. Det är också en bok som kommunicerar ut den forskningen, som inspiration och kunskap. Mycket kunskap riskerar att fastna i bokhyllorna och i de tyngre forskningsrapporterna. Kyrkan lär i förändring vill i stället sprida insikterna till fler. Därför har vi bett journalisten Maria Store skriva boken. Hon har läst forskningsrapporter från projektet Meningsskapande och lärande i Svenska kyrkans sociala praktiker, intervjuat de aktuella 4
forskarna och besökt lokala församlingar inom Svenska kyrkan där frågeställningar från forskningsprojekten varit aktuella. På så sätt har teori och akademi fått möta praktik och församlingsliv. Målet har varit att få ökad kunskap och förståelse för vad det kan vara att dela tro och liv i vår tid. Det är ingen slump att Kyrkan lär i förändring utkommer under jubileumsåret 2017 då reformationen 500 år uppmärksammas. Det finns flera ”reformatoriska drag” i boken. Dels har den en tydlig pedagogisk ambition med den lokala församlingens liv i fokus. Dels rymmer den en avsikt att reflektera över kyrkans liv för att utvärdera och utveckla det. Dessutom vill boken ta på allvar de krav som tillvarons förändringar ställer på kyrkan – att ständigt reformeras. Kyrkans ständiga reformation handlar, i mångt och mycket, om att försöka vara lyhörd inför samtiden och envist ställa den pedagogiska frågan: Hur kan vi dela tro och liv i vår tid på fler människors språk? Låt dig inspireras!
Jonas Eek Utgivningschef Verbum
5
KYRKANS RUM
Texterna i det här kapitlet handlar på olika sätt om kyrkorummet och människors möten med det. Sören Dalevi har forskat om en tysk metod för att visa kyrkor, en metod som låter besökaren ta plats i kyrkorummet med alla sinnen. I ett reportage från Åkerbo församling, där Svenska kyrkan har byggt upp ett omfattande program för skolbesök, får vi se ett exempel på hur detta fungerar i praktiken. Carola Nordbäck visar i sin forskning hur viktigt kyrkans kulturarv är för kyrkans självbild och frågar sig hur detta arv, både det konkreta och det tankemässiga, kan föras vidare. Intervjun med henne följs av en text om domkyrkorna, som med sitt läge mitt i staden spelar en viktig roll som både andrum och kulturförmedlare. Kyrkans rum är förstås både ett yttre och ett inre rum, och i kapitlets sista text möter vi en forskare som ställer angelägna frågor om öppenhet och gemenskap. Kristina Helgesson Kjellin har studerat församlingar som verkar i områden med stor religiös och kulturell mångfald. Den verklighet hon beskriver är redan vardag för många och kommer att bli det för allt fler.
7
”Jag gör och jag förstår” e t t samtal m e d sö re n dalevi
Tro är inte bara kunskap, precis som fotboll inte bara är teori. För att nya generationer ska förstå vad religion egentligen är, och hur det är att leva i den, krävs också intryck som talar till alla sinnen. De intrycken finns bland annat i kyrkorummet – i tystnad och musik, symboler och bilder.
– Religionskunskapen har blivit så fokuserad på huvudet, säger Sören Dalevi, som är biskop i Karlstads stift och teolog med stort intresse för just pedagogik. Han ser en risk i att religionsundervisningen i skolan blir så abstrakt att inte ens trosutövare känner igen sig i beskrivningen av sin religion. Om den erfarenhetsmässiga, känslomässiga aspekten glöms bort framstår religionen till slut bara som ”ett särintresse för kufiska personer”. Det mesta som Sören Dalevi har gjort i egenskap av präst, folkhögskolelärare och forskare har handlat om barn och unga. De senaste åren har han bland annat forskat i en tysk metod för att visa kyrkorum, så kallad kyrkopedagogik (Kirchenpädagogik), som vill göra besökaren delaktig i visningen med hela sig: ”Kopf, Herz und Hand” (huvud, hjärta och hand). 8
Bakgrunden kan delvis spåras till situationen i det ateistiska DDR (Deutsche Demokratische Republik) där många, trots att de inte tillhörde något samfund, besökte kyrkorum som turister. Att visa och berätta om kyrkorna blev ett sätt att föra vidare ett religiöst och kulturellt arv. I dag finns det i Tyskland både en förening och en tidskrift för dem som arbetar med kyrkopedagogik, och mängder av forskning och handböcker på området. Sören Dalevi tror att guider i allmänhet skulle ge helt olika svar på vad syftet är med kyrkopedagogik: Är det att undervisa om kristendom, att göra folk kristna, att visa på kyrkorummens historia? Variationen är stor, men en gemensam nämnare är det konkreta i metoden. Det handlar om att lära genom att göra. Ett citat från Konfucius, som ofta citeras i kyrkopedagogiska sammanhang, sammanfattar själva kärnan: ”Jag hör och jag glömmer. Jag ser och jag kommer ihåg. Jag gör och jag förstår.” Sören Dalevi har bland annat följt upp ett antal svenska barn i mellanstadieåldern som fick delta i en kyrkovisning och sedan rita eller skriva om sina upplevelser. Många av de moment som användes är typiska för metoden. Eleverna fick först gå runt på kyrkogården. Väl inne i kyrkan fick de ligga tysta i var sin bänk och ”lyssna på tystnaden”. Två och två gick de sedan runt och la ut lappar med frågetecken vid platser eller föremål i kyrkan som de ville veta mer om. Guiderna (en präst och en församlingsassistent)
9
utgick från barnens frågor när de berättade om kyrkan och lät dem som ville gå upp i predikstolen eller känna på vattnet i dopfunten. Mot slutet av visningen prövade barnen att spela på orgeln. De sjöng även en psalm tillsammans. När barnen hade kommit tillbaka till skolan fick de, enligt Sören Dalevis instruktioner, skriva ner sina intryck av kyrkovisningen. En fråga som de fick till sin hjälp var: ”Vad minns du mest av visningen?” Flera barn lyfte fram att de hade fått spela på orgeln. Det stora instrumentet, som många inte hade varit i närheten av förut eller ens kunde stava till, gjorde intryck. Sören Dalevi berättar att det i tyska kyrkor är vanligt att till exempel låta de besökande barnen gå upp i tornet, eller ner i kryptan om det finns en sådan. – Det handlar om att lyfta fram det som är unikt. Jag tror att det blir mycket lättare om du har en ”wow-faktor”. Vid en annan kyrkovisning som följdes upp delades barnen in i grupper och fick sedan själva berätta för sina kamrater vad de hade lärt sig om till exempel gravstenarna eller altartavlan. På den efterföljande lektionen fick de uppgiften: ”Berätta om en eller flera saker som du lärt dig i dag. Måla även en bild.” Nio av elva barn nämnde altartavlans motiv, en pietà, där Jesus ligger döende i Marias armar. Fyra av dem målade också av bilden, medan andra målade kors, gravstenar eller kyrkan sedd uppifrån.
10
 
11
Sören Dalevi har medvetet undvikit att själv hålla i kyrkovisningar, men däremot har han genom årens lopp varit med på åtskilliga sådana. Den erfarenheten har också påverkat hans egen syn på pedagogik. – Tidigare har jag nog fastnat i orden mycket och inte förstått det här med estetisk bildning. Musiken är så viktig, konsten, att få känna på saker. I varje möte med ett rum händer det något nytt. Om tjugo barn får i uppgift att lysa med en ficklampa på altartavlan ser de alla olika saker, och även guiden ser nya saker varje gång. Sören Dalevi framhåller att just detta gör kyrkopedagogik till en flexibel metod med stora möjligheter. Samtidigt ställer det stora krav på guiderna, som dels måste vara väl pålästa och dels ha en förmåga att känna av gruppen, improvisera och anpassa visningen till rätt nivå. – Men du måste inte vara präst, utan vem som helst kan guida. En del metoder är så bundna till personer, men det här är så handfast. Metoden bär mig, det är inte jag som bär metoden. Och det är inte heller fel att säga: ”Jag vet inte det, jag ska ta reda på det.” I boken Kyrkopedagogik i Munkfors berättar Sören Dalevi och hans medförfattare Christina Osbeck om ett projekt som genomfördes i Karlstad stift åren 2009–2011, då ett par av kyrkans anställda i Munkfors församling fick utbildning i kyrkopedagogik och byggde upp ett kontinuerligt samarbete med skolorna i trakten. 12
Kyrkans relation till skolan är som bekant ett kapitel för sig, vilket bland annat visar sig i de ofta uppblossande kontroverserna kring skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. Läroplanens krav på opartiskhet har skapat en beröringsskräck inför många kyrkliga traditioner. – Det finns en rädsla – ingen vill bli anmäld till Skolinspektionen. Då är det lättare att inte göra någonting alls, för så fort du lämnar klassrummet och går ut tar du en risk, konstaterar Sören Dalevi. Kanske förklarar detta också resultatet av en undersökning som gjordes för några år sedan, där det visade sig att 93 procent av lärarna i religionskunskap tyckte att det var viktigt med studiebesök men att bara 16 procent genomförde sådana besök. Länge var kristendomen en grundpelare i den svenska skolundervisningen. Luthers lilla katekes ingick i läroplanen fram till år 1919, och även efter att den togs bort hade kristendomsämnet en särställning och placerades först i kursplanerna. På 1960-talet skrevs kravet på objektivitet in i läroplanen, något som medförde huvudbry för många lärare. Den senaste läroplanen för grundskolan kom år 2011. Till det centrala innehållet för elever i årskurs 4–6 räknas ”kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu” och ”kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer”. Ett annat tema beskrivs med orden ”ritualer och religiöst motiverade levnadsregler samt heliga platser och rum i kristen
13
domen och i de andra världsreligionerna islam, judendom, hinduism och buddhism”. Sådana formuleringar rymmer en medvetenhet om att religionsundervisningen inte bara kan vara teoretisk. – Det är samma sak som om vi bara skulle prata teori på idrotten, i stället för att spela fotboll, säger Sören Dalevi, som tror att kyrkorummet i sig kan bli en viktig lärobok som fyller i några av luckorna och gör det tydligare vad det egentligen är att tro. Han menar inte att den upplevelsebaserade kunskapen ska ersätta fakta utan att den ska komplettera dem. Samtidigt tyder hans egna forskningsresultat på att det som barnen framför allt bär med sig efter kyrkobesöken är de estetiska intrycken: arkitekturen, symbolerna, konsten och orgeln. Han drar slutsatsen att en kyrkovisning ger andra kunskaper än den vanliga klassrumsundervisningen, och att den just därför kan uppfylla flera av målen i läroplanen. Eleverna får besöka ”en helig plats” och lära sig något om ”tankarna bakom olika ritualer”. De får en djupare förståelse för ”kristendomens betydelse förr och nu”. Kyrkorummets sinnlighet utgör också en kontrast till den abstrakta skärmvärld som många barn i dag tillbringar mycket tid i. Några av lärdomarna från projektet i Munkfors är att kyrkovisningarna fungerade bättre i lägre årskurser än på högstadiet, och att små grupper är bättre än stora. Det visade sig också att eleverna fick mer ut av besöket i kyrkan om de (och deras 14
lärare) hade förberett sig innan. I ett läge där många barn sällan eller aldrig kommer i kontakt med religiösa symboler och handlingar gäller det att veta var det går att börja. – Det är det som är pedagogikens stora utmaning i dag. Vi har en hel generation som växer upp där vissa har läst Bibeln och andra inte ens vet varför vi firar jul, säger Sören Dalevi. Han menar att kyrkan står inför ett ”gigantiskt” utbildningsuppdrag och inte har tagit det på tillräckligt stort allvar. – Det görs mycket som är bra, men det finns inget samlat grepp. Det är nästan för sent att ta tag i det nu, men vi måste ta tag i det.
lästi ps Sören Dalevi: ”Kunskapen i kyrkorummet: Hur kyrkopedagogik skapar bredare förståelse av religion för skolelever” (artikel i tidskriften Prismet vol 66, nr 4 2015) Sören Dalevi: ”Kyrkan som lärobok – att göra kyrkorummet tillgängligt för mellanstadiebarn genom kyrkopedagogik” i Mellan himmel och jord – Svenska kyrkans kulturarv inför framtiden (red. Göran Gunner och Maria Södling, Verbum 2017) Sören Dalevi och Christina Osbeck: Kyrkopedagogik i Munkfors: En utvärde ring av ett samarbetsprojekt kyrka-skola (rapport från Karlstads universitet, 2012) Lars H Gustafsson: Barnets mänskliga rättigheter i kyrkan (Verbum 2016)
15
© 2017 Maria Store & Verbum AB Omslag & grafisk form: Anna Hild Omslagsbild: Henrik Trygg, Johnér Bildbyrå Inlagans bilder: Magnus Aronson Tryck: Drukarnia Dimograf Sp.zo.o., Polen 2017 ISBN 978-91-526-3644-2 Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 verbum.se