den fรถrsvunna dagboken KIM MORITSUGU VILJA
Titel: Den försvunna dagboken Originalets titel: And Everything Nice Författare: © 2011 Kim Moritsugu Swedish edition by arrangement with Transatlantic Literary Agency Inc. Översättning: Catharina Andersson Omslag: Eva Andreasson Omslagsfoto: iStock/Mattia Pelizzari Sättning: Alltext Svensk utgåva © 2015 Vilja förlag Första upplagan 2015 ISBN 978-91-87831-35-5 Sidantal: 124 Lättlästnivå: 4 av 4 (X-Large) Lix: 17 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
KIM MORITSUGU
Den försvunna dagboken Översättning: Catharina Andersson
Vilja förlag
Kapitel 1 Det var en helt vanlig kväll. Mamma höll på att värma mat som jag hade köpt hem. Hon pratade om hur kul det hade varit på kören. Mammas väninna Wendy hade tagit med henne till kören. Nu ville mamma att jag också skulle gå med. Men jag ville inte sjunga i samma kör som mamma. Även om jag tycker om henne. 5
Jag ville inte vara med i en kör som övade rocklåtar i en kyrka. Jag gillar inte ens rock. Jag gillar vanlig popmusik. – Vi sjunger pop också, sa mamma. Vi sjöng Black Eyed Peas ”I Gotta Feeling” ikväll. Den gillar ju du, eller hur? – När den var ny, ja, sa jag. – Och så sjöng vi en låt av Billy Joel. Hans musik är så bra! sa mamma. – Du, jag tycker verkligen det är kul att du har hittat något som du gillar. Men det är inte min grej att sjunga rock med folk i din ålder, sa jag. 6
– Du kan väl följa med nästa vecka och testa. Bara en gång? Alla är inte i min ålder. Och du behöver inte stå med mig, sa mamma. Jag tog upp mobilen. – Oj, ett missat samtal från Nathan. Jag måste ringa honom. Förresten, jag sover hos honom i natt, sa jag. – Lova att tänka på saken, sa hon. – Jag ska tänka på saken. Jag lovar. – Bra. Kan du ge mig min plånbok? Den ligger i väskan som står på golvet. Du ska få betalt för maten, sa mamma. Jag gav henne plånboken och väntade medan hon plockade bland kvitton och sedlar. 7
– Så konstigt. Har du redan tagit pengar ur min plånbok? sa hon. – Nej, jag gav den ju till dig alldeles nyss, sa jag. – Javisst ja. Förlåt. Här, sa hon. Hon gav mig pengarna och fortsatte: – Jag trodde att jag hade mer pengar. Men jag har väl handlat för dem. Min kille, Nathan, var chef på en restaurang som heter Sterling. Han skulle sluta jobba halv tolv, så jag gick hem till honom vid midnatt. Vi snackade och såg på teve medan Nathan varvade ner. 8
– Hur har din dag varit? frågade han. – Regionchefen kom på besök. Hon frågade vad som sålde bäst och lite sånt, sa jag. – Och? sa han. – Och hon vill ha med mig i en utbildningsfilm! Hon tyckte att jag pratade klart och tydligt och lugnt. – Ska du göra det? – Jag vet inte. Jag skulle mejla till henne om jag var intresserad. – Det kan du väl göra? tyckte Nathan. – Mmm, jag får se. Jag kanske ska gå med i mammas kör också, sa jag. – Ja, varför inte testa något nytt och spännande? sa han. 9
Jag låtsades slå till honom och han duckade. – Kören skulle bli något nytt, ja. Men spännande? sa jag. Skulle inte tro det. Men jag ska ändå gå dit en gång och testa. Det skulle visa sig att det var mer spännande än jag kunnat ana.
10